MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri

Miljø- og Fødevareudvalget 2021-22
MOF Alm.del
Offentligt

MINKVELFÆRD I DANMARK OG EUROPA

VURDERET PÅ BASIS AF WELFUR-MINK

BRITT HENRIKSEN, STEEN H. MØLLER OG JENS MALMKVIST

DCA RAPPORT NR. 188 · APRIL 2021 · RÅDGIVNING

AARHUS UNIVERSITET

MINKVELFÆRD I DANMARK OG EUROPA

VURDERET PÅ BASIS AF WELFUR-MINK

BRITT HENRIKSEN, STEEN H. MØLLER OG JENS MALMKVIST

Forsker Britt Henriksen, seniorforsker Steen H. Møller og seniorforsker Jens Malmkvist, Institut for Husdyrvidenskab,

Aarhus Universitet

Foulum

Blichers Allé 20

8830 Tjele

AARHUS UNIVERSITET

MINKVELFÆRD I DANMARK OG EUROPA

VURDERET PÅ BASIS AF WELFUR-MINK

Serietitel og nummer:

Forfatter(e):

Fagfællebedømmelse:

Kvalitetssikring, DCA:

Rekvirent:

Finansiering:

DCA rapport nr. 188

Forsker Britt Henriksen, seniorforsker Steen H. Møller og seniorforsker Jens

Malmkvist, Institut for Husdyrvidenskab, Aarhus Universitet

Seniorforsker Tine Rousing, Institut for Husdyrvidenskab, Aarhus Universitet

Specialkonsulent Klaus Horsted, DCA Centerenheden

Fødevarestyrelsen

Besvarelsen er udarbejdet som led i ”Rammeaftale om forskningsbaseret

myndighedsbetjening” indgået mellem Ministeriet for Fødevarer, Land-

brug og Fiskeri (FVM) og Aarhus Universitet under ID 2.14 i ”Ydelsesaftale

Husdyrproduktion 2019-2022”.

Nej

I projektet “Mink velfærd i Europa – på basis af WelFur” har vi fået tilladelse til at

bruge data fra WelFur-Mink registreringer i Europa via Fur Europe, pelsindustriens

fælleseuropæiske brancheorganisation (www.sustainablefur.com). I WelFur

programmet er data indsamlet af BC (Baltic control

certification). Data er

tilsendt fra DIGITAL iNK (digitalink.eu), der har stået for udtræk af rådata samt

beregning og aggregering af po-intværdier i WelFur. Ingen af parterne har haft

nogen indflydelse på beregninger og opgørelse af data og resultater i projektet.

Ekstern kommentering:

Eksterne bidrag:

Kommentarer til besvarelse: Projektet er et ViD-projekt og har været fulgt af styregruppen i ViD

Projektet er baseret på data indsamlet i forbindelse med WelFur vel-

færdsvurderinger på Europæiske minkfarme i 2017-2019.

Rapporten præsenterer resultater, som ved rapportens udgivelse ikke har

været i eksternt peer review eller er publiceret andre steder. Ved en evt.

senere publicering i tidsskrifter med eksternt peer review vil der derfor kunne

forekomme ændringer.

Citeres som:

Henriksen B, Møller SH, Malmkvist J. 2021. Minkvelfærd i Danmark og Europa

vurderet på basis af Welfur-Mink. Rådgivningsrapport fra DCA – Nationalt

Center for Fødevarer og Jordbrug, Aarhus Universitet, 76 s.

Tina Albertsen, Institut for Husdyrvidenskab, Aarhus Universitet

Anna F. Marsbøll

Digisource.dk

Trykt version 978-87-93998-48-3, elektronisk version 978-87-93998-49-0

2245-1684

Læs mere på https://dca.au.dk/raadgivning/

Layout:

Foto omslag:

Tryk:

ISSN:

Rådgivning fra DCA:

Forord

Fødevarestyrelsen bad i marts 2019 forskere ved Institut for Husdyrvidenskab, Aarhus Universitet om at

gennemføre en undersøgelse af status for velfærden i Dansk og Europæisk minkproduktion. Ifølge

bestillingen var der følgende formål med projektet:

1) At undersøge, dokumentere og formidle status om velfærden i Dansk og Europæisk minkproduktion.

2) At undersøge i hvilken udstrækning forskningen allerede kan anvise løsninger på de primære

velfærdsudfordringer, og på hvilke områder der er størst behov for mere viden fremadrettet.

Undersøgelsen, som fremlægges i nærværende rapport, er baseret på data fra WelFur-Mink, som er en

systematisk, videnskabeligt baseret vurdering af velfærd hos mink udviklet ved Institut for Husdyrvidenskab.

Velfærdvurderingssystemet kan bl.a. anvendes til at undersøge, dokumentere og formidle status for dyrenes

velfærd.

WelFur blev i 2017 taget i brug på alle europæiske minkfarme, og det er således data fra flere end 2.500

minkbesætninger i hele Europa i perioden 2017-2019, som indgår i undersøgelsen.

Danske farme udgjorde omkring halvdelen af de farme der fik en overordnet bedømmelse efter en

vurdering i hver af tre årlige produktionssæsoner. I gennemsnit var dyrevelfærden på danske farme bedst,

ud af de 24 Europæiske lande, med flest farme i den bedste velfærdskategori.

Samlet viser resultaterne, at selv om velfærden på de europæiske minkfarme generelt er vurderet til at

være god i perioden, var der er stor variation og dermed muligheder for at forbedre velfærden yderligere

på en række punkter.

Velfærdvurderingssystemet gør det muligt at anvise forskningsbaserede løsninger på de primære

velfærdsudfordringer. Samtidig kan systemet udpege områder, hvor der er behov for mere viden

fremadrettet. På den baggrund gennemgår rapporten de primære velfærdsudfordringer og de kendte

muligheder for løsninger.

Der er i 2021 ingen produktion af mink i Danmark. Udrulningen af WelFur har imidlertid været den mest

omfattende implementering af et system til vurdering af dyrs velfærd i private husdyrbesætninger

nogensinde. Det gælder i Danmark, Europa og i resten af verden.

Den viden, som er opnået i forbindelse med opbygning og implementering af WelFur, kan være

betydningsfuld i forhold vurdering af velfærd hos både mink og andre husdyrarter. På den baggrund har vi

valgt at udgive rapporten.

Niels Halberg

Direktør, DCA – Nationalt Center for Fødevarer og Jordbrug

Indhold

7.1

7.2

7.2.1

7.2.2

7.3

7.4

7.4.1

7.4.2

7.5

7.5.1

7.5.2

7.5.3

7.6

7.6.1

7.6.2

7.6.3

7.7

7.7.1

7.7.2

7.7.3

7.7.4

Forord ................................................................................................................................................................................... 4

Sammendrag .................................................................................................................................................................. 7

Summary ............................................................................................................................................................................ 9

Indledning ...................................................................................................................................................................... 11

Baggrund ........................................................................................................................................................................ 12

Materiale og metode............................................................................................................................................... 18

Resultater ........................................................................................................................................................................ 21

Velfærdskategorier på minkfarme i Danmark i forhold til i resten af Europa ....................... 21

På hvilke områder adskilte farme i Danmark sig fra farme i resten af Europa? .................. 22

De fire velfærdsprincipper – baggrund for farmens samlede velfærdsvurdering.............. 22

De 12 velfærdskriterier – baggrund for beregning af de fire velfærdsprincipper .............. 23

Årsager til forskellig velfærd mellem farme i Danmark og i resten af Europa...................... 25

Velfærdsprincippet

God fodring

– målinger på minkfarme i periode 1-3.............................. 25

Fravær af længerevarende sult vurderet på basis af måling af minks huld (kriterie 1) . 25

Fravær af længerevarende tørst vurderet på, om drikkevandsforsyningen virker og er ren

(kriterie 2) ........................................................................................................................................................................ 30

Velfærdsprincippet

God indhusning

– observeret på minkfarme i periode 1-3 ................. 34

Komfort ved hvile, baseret på adgang til og kvalitet af en redekasse (kriterie 3) ............. 34

Temperaturmæssig komfort, baseret på beskyttelse mod vind og vejr, direkte sol og

redekassens isoleringsevne og adgang til strøelse (kriterie 4)....................................................... 37

Bevægelsesfrihed, baseret på burenes areal og højde (kriterie 5) ............................................ 44

Velfærdsprincippet

God sundhed

– målinger på minkfarme i periode 1-3 .......................... 48

Fravær af skader baseret på antallet af sår og skader observeret på mink (kriterie 6) . 49

Fravær af sygdom, baseret på dødelighed, og observationer af diarre, halte og syge

mink (kriterie 7)............................................................................................................................................................ 53

Fravær af smerte påført ved pasningsrutiner med fokus på aflivningsmetoder (kriterie 8)

............................................................................................................................................................................................... 58

Velfærdsprincippet ’Hensigtsmæssig adfærd’ – målinger på minkfarme i periode 1-3 63

Udfoldelse af social adfærd med fokus på fravænning og gruppeindhusning (kriterie 9)

............................................................................................................................................................................................... 64

Udfoldelse af anden adfærd baseret på forekomsten af unormal adfærd hos mink samt

berigelser i burene (kriterie 10) ......................................................................................................................... 70

Gode menneske-dyr-relationer baseret på forekomsten og varigheden af håndtering og

transport (kriterie 11) ................................................................................................................................................ 76

Positive følelser, baseret på måling af minks temperament (kriterie 12) ................................ 80

Diskussion af løsninger på de primære velfærdsudfordringer ....................................................... 86

Konklusion ...................................................................................................................................................................... 89

Perspektiver ................................................................................................................................................................... 91

Referencer ..................................................................................................................................................................... 92

Appendiks 1. Databehandling – oversigt .................................................................................................... 93

Sammendrag

Denne rapport sammenligner velfærden på minkfarme i Danmark og i resten af Europa, baseret på

resultaterne fra WelFur. WelFur-Mink er et velfærdsvurderingssystem til vurdering af dyrevelfærden på

minkfarme i Europa, og bygger på principper udviklet i Welfare Quality

. Implementering af

velfærdsvurderingssystemet WelFur-Mink i Europa blev påbegyndt i 2017, og fra branchens side anvendes

WelFur-Mink som en del af en dyrevelfærdscertificering for minkskind produceret i Europa. Rapporten

præsenterer velfærden på danske minkfarme og farme i resten af Europa ud fra de data, der er indsamlet

i forbindelse med hver WelFur-vurdering. Resultaterne er fra 2.574 farme fra 24 europæiske lande i

perioden fra 2017 til 2019, hvor der er data for alle registreringer af velfærdsindikatorer på bur- og

farmniveau for hvert farmbesøg samt beregninger på farmniveau fra i alt 7.841 WelFur-besøg. Derudover

indeholder data samlet WelFur-klassificering med tilhørende pointværdier for WelFur-Mink-principper og -

kriterier for 2.107 af disse farme, som opfyldte kravene til fuld bedømmelse, som beskrevet nedenfor.

Den endelige velfærdsvurdering på farmniveau er baseret på beregningen af en række velfærdspoint ud

fra de registreringer, der er foretaget i besætningen. Det er en vægtet trinvis sammenvejning af velfærden

mellem niveauerne, dvs. fra 22 indikatorer

→

12 kriterier

→

4 principper

→

1 overordnet bedømmelse. Den

overordnede bedømmelse er en placering af den aktuelle farm i kategorien

Bedste

God

Acceptabel

eller

Uacceptabel

nuværende praksis. Pointværdierne går fra 0 (dårligst) til 100 (bedst).

Baseret på WelFur-Mink og de indsamlede data, vurderes dyrevelfærden på danske minkfarme som den

bedste af 24 lande i Europa, med en større andel i kategorien

Bedste

og mindre andel i

God

Acceptabel

De fire velfærdsprincipper i Welfare Quality

og WelFur (

1. God fodring, 2. God indhusning, 3. God sundhed

4. Hensigtsmæssig adfærd)

danner grundlaget for farmens overordnede velfærdsbedømmelse. For

velfærdsprincippet

God fodring

blev minkfarme i Danmark i gennemsnit bedømt signifikant dårligere end

minkfarme i resten af Europa, mens de blev bedømt signifikant bedre for de tre andre velfærdsprincipper.

Danmark fik lidt færre point for velfærdsprincippet

God fodring

, hvilket skyldes et lavere huld i

vinterperioden, der gav meget færre point for kriteriet

Fravær af længerevarende sult

. En generelt bedre

frostsikring af drikkevandssystemet og en mere udbredt brug af supplerende vandforsyning til hvalpene i

diegivningsperioden gav en del flere point for kriteriet

Fravær af længerevarende tørst

, hvilket bidrog

positivt til

God fodring

Flere point for velfærdsprincippet

God indhusning

skyldes primært en bedre isoleringsevne af redekasserne

og en bedre beskyttelse mod træk og lidt bedre plads i danske bure end i resten af Europa, mens der ikke

var væsentlig forskel i forhold til hvilekomfort og adgang til redekassen. Den bedre plads i danske bure var

mere udtalt i periode 3, hvor andelen af gruppeindhusning også var større på ikke-danske farme.

Velfærdsprincippet

God sundhed

var kun lidt højere end i resten af Europa, idet en anelse flere sår og

skader på danske farme blev opvejet af mindre sygdom og en del bedre aflivningsmetoder og/eller -udstyr

end i resten af Europa.

En mere udbredt indhusning af mink i grupper og senere eller ingen fravænning bidrager til, at velfærden

vurderes markant dårligere for velfærdsprincippet

Hensigtsmæssig adfærd

i resten af Europa end i

Danmark. Et andet væsentligt bidrag er, at antallet og den dokumenterede effekt af berigelser i burene var

bedre i Danmark end i resten af Europa, hvorimod unormal adfærd som stereotypi og pelsgnav var

hyppigere forekommende på de danske farme.

Summary

This report compares the welfare on mink farms in Denmark and the rest of Europe, based on the results

from WelFur. WelFur-Mink is a system for on-farm assessment of animal welfare in European mink farms

based on the principles developed in Welfare Quality®. WelFur has been implemented on commercial

farms since 2017 and is included in an animal welfare certification program of European mink skins. The

overall assessment at farm level is based on the calculation of a number of welfare scores based on

registrations made at herd level. It is a stepwise procedure, aggregating the welfare between the levels, i.e.

from 22 measurements

→

12 criteria

→

4 principles

→

1 overall category. The overall assessment is a

placement in the category

Best

Good

Acceptable

Unacceptable

current practice. The report is based

on data from the WelFur assessments in the period 2017-2019 and evaluates the mink welfare on

production farms across Europe. The data include registrations of welfare measurements at cage and farm

level from a total of 7,841 WelFur visits and 2,574 farms from 24 European countries. In addition, WelFur

classifications with associated scores for WelFur-Mink principles and criteria are included for 2,107 of the

farms.

Based on WelFur-Mink and the collected data, the animal welfare on the Danish mink farms was better

than in the rest of Europe, with more farms placed in the category

Best

and a smaller share in

Good

and

Acceptable

. The four welfare principles (

1. Good feeding, 2. Good housing, 3. Good health

and

Appropriate behaviour)

form the basis of the farm's overall welfare assessment. For the welfare principle

Good feeding

, mink farms in Denmark were on average rated worse than mink farms in the rest of Europe,

while they were rated significantly better for the other three welfare principles.

Denmark got lower scores for the welfare principle

Good feeding

due to more thin animals in the winter

period. Better frost protection of the watering system and a more widespread use of supplementary water

for the kits during the nursing period compensated the low score in relation to body condition to some

degree.

Higher score for the welfare principle

Good housing

is primarily due to better insulation capacity of the nest

boxes and better protection against drafts and a little more space in Danish cages than in the rest of Europe,

while there was no significant difference in resting comfort and access to the nest box.

Even though there were slightly more wounds and injuries on Danish farms, the welfare score of the

principle

Good health

was slightly higher than for the rest of Europe due to fewer diseased animals and

better killing methods/equipment on Danish farms than in the rest of Europe.

More group housing of mink and late or no weaning of the kits contribute to a significantly worse assessment

of the welfare for the principle

Appropriate behaviour

in the rest of Europe than in Denmark. In addition,

more highly documented enrichments in the cages in Denmark than in the rest of Europe compensate for

a more frequent occurrence of abnormal behaviour such as stereotypic behaviour and fur chewing on

Danish farms.

Indledning

Det primære formål med denne rapport er at undersøge, dokumentere og formidle status om velfærden i

dansk og europæisk minkproduktion baseret på resultaterne fra WelFur-Mink i årene 2017 til 2019.

Velfærdvurderingssystemet WelFur-Mink blev rullet ud i hele Europa fra januar 2017 af Fur Europe, den

europæiske brancheforening for pelsdyravl. Dette er den mest omfattende implementering af et system til

vurdering af dyrs velfærd, som er blevet implementeret på private husdyrbesætninger i Europa og i verden.

I dag er der gennemført mere end 10.000 WelFur-besøg på over 2.350 minkbesætninger i hele Europa. I

2019 fik de første minkfarme et WelFur-certifikat, hvor de efter tre WelFur-besøg, et i hver af de tre årlige

sæsoner, har fået beregnet pointværdier for de forskellige velfærdsindikatorer, kriterier og principper samt

en klassificering af farmen i forhold til dyrenes velfærd.

Den store mængde data, som indsamles i forbindelse med hver velfærdsvurdering, giver en unik mulighed

for at undersøge velfærden hos mink på tværs af Europa på et sammenligneligt grundlag. I denne rapport

giver vi et overblik over resultaterne, og hvilke velfærdsudfordringer og fortrin der er observeret i Dansk

minkproduktion sammenlignet med resten af Europa. Et yderligere formål er også at diskutere, i hvilken

udstrækning forskningen allerede kan anvise løsninger på de primære velfærdsudfordringer, der er, og på

hvilke områder der er størst behov for mere viden fremadrettet.

Velfærdsprotokollen WelFur-Mink bygger på Welfare Quality®’s måde at definere dyrevelfærd på og er

bygget op omkring fire principper for velfærd:

1. God fodring, 2. God indhusning, 3. God sundhed og 4.

Hensigtsmæssig adfærd

(Blokhuis et al., 2013). Resultaterne af vurderingerne er derfor præsenteret i forhold

til opfyldelsen af de fire principper og er delt op i resultater for Danmark og for resten af Europa (uden

Danmark).

Baggrund

Hvad er WelFur og WelFur-Mink

WelFur-Mink er en velfærdsvurderingsprotokol udviklet for at vurdere og dokumentere minks velfærd på

europæiske farme, både for certificering og beslutningsstøtte til den individuelle minkavler. WelFur-Mink er

en del af certificeringsprogrammet WelFur, der blev iværksat af den europæiske brancheorganisation Fur

Europe, med udvikling af protokoller for mink og ræv i produktion. Som beskrevet i rapporten fra Temadag

om fremtidens minkforskning: ”WelFur-protokollerne for mink og ræve er udviklet af forskere fra seks lande

i perioden fra 2009 til 2014 med udgangspunkt i Welfare Quality

-konceptet (Møller

et al.

, 2015). Hele

processen blev overvåget af en følgegruppe med anerkendte forskere, herunder projektlederen fra

Welfare Quality

, for at sikre, at velfærden hos pelsdyr vurderes efter samme principper og standarder som

de øvrige husdyr.” (Møller

et al

., 2016). WelFur-vurderingssystemet for mink blev implementeret på

europæiske farme fra januar 2017. Selve velfærdsvurderingen, som ligger til grund for WelFur-

certificeringen, udføres af auditører fra det internationale certificeringsfirma Baltic Control®. Auditørerne for

WelFur-Mink bliver uddannet af forskere fra Aarhus Universitet på et ugekursus og har en opfølgende

træningsdag forud for hver af de tre årlige registreringsperioder.

Velfærdsvurderingen

I velfærdsvurderingen indgår der registreringer fra tre forskellige sæsoner af et produktionsår (sæson 1:

Voksne avlsdyr om vinteren fra december til februar, sæson 2: Voksne hanner og tæver med hvalpe

gennem parring og hvalpesæson om foråret fra marts til juni, sæson 3: Voksne hanner og tæver og unge

mink i vækstsæsonen om efteråret fra juli til november) for at dække hele minkens livscyklus og for at få en

dækkende vurdering af velfærden inden for hele produktionssystemet (Figur 1). Gennem hver sæson sker

der store ændringer med dyrene, og de velfærdsmæssige udfordringer kan variere inden for sæsonerne.

For at standardisere vurderingerne er de tre observationsperioder, hvor farmbesøg kan gennemføres i

WelFur-Mink, begrænset til de sidste seks til otte uger af hver sæson, hvor de kendte velfærdsudfordringer

typisk er tydeligst. Observationsperioderne er periode 1: voksne avlsdyr i vinterperioden, 1/1 – 20/2, periode

2: voksne mink og unger i hvalpeperioden, 5/5 – 1/7 og periode 3: voksne og unge mink i vækstperioden,

23/9 – 30/11 (Figur 1).

Figur 1:

De tre observationsperioder (periode 1, periode 2, periode 3) i WelFur-Mink er markeret med orange

inden for de tre produktionssæsoner (

Vinter

Reproduktion og diegivning

samt

Vækst

Der er i dataindsamlingen under WelFur-Mink mulighed for at rykke på datoerne for besøg i periode 2 i

forhold til de konkrete fødselsdatoer, og dermed kan enkelte farmbesøg i periode 2 ligge uden for de

angivne datoer. Ellers er der i denne rapport kun medtaget data fra velfærdsvurderinger, der ligger inden

for de angivne perioder.

Velfærden på den enkelte farm vurderes ud fra 22 velfærdsindikatorer, som tilsammen dækker de 12

velfærdskriterier, der udgør de fire velfærdsprincipper i Welfare Quality

(Tabel 1). Indikatorerne er så vidt

muligt dyrebaserede, dvs. de vurderes på grundlag af dyrenes observerede adfærd eller sundhed. Hvis

dette ikke er muligt, benyttes der ressourcebaserede indikatorer, dvs. registreringer af dyrenes omgivelser

eller management. Indikatorerne er udvalgt ved at gennemgå tidligere forskning og gennem grundige

diskussioner mellem forskere inden for området. Alle indikatorer er blevet vurderet i forhold til deres validitet

(hvor godt afspejler de minkenes velfærd ud fra Welfare Quality®ʼs velfærdsprincipper og kriterier),

troværdighed (hvor gentagelige er de mellem samme og forskellige personer) og anvendelighed (kan de

gennemføres i praksis med rimelige omkostninger på endagsbesøg).

Vurdering af de dyre- og ressourcebaserede indikatorer foretages på en stikprøve af dyrene på farmen, og

velfærden for dyrene i stikprøven ses som et estimat for hele farmen. Stikprøven består af et tilfældigt udvalg

af 120 bure (20 sektioner a 6 bure) i vinter- og diegivningsperioden og 90 bure (15 sektioner a 6 bure) i

vækstperioden, fordelt i de forskellige haller med bure på farmen (Marsbøll

et al.

, 2019).

Tabel 1:

Velfærdsprincipper, -kriterier og -indikatorer i WelFur-Mink (Møller

et al

., 2016). Principper og

kriterier er de samme som i WelfareQuality® (Blokhuis

et al.,

2013).

Principper

1. God fodring

Kriterier

1. Fravær af læn-

gerevarende sult

2. Fravær af læn-

gerevarende tørst

3. Komfort ved hvile

4. Temperaturmæssig

komfort

5. Bevægelsesfrihed

6. Fravær af skader

7. Fravær af sygdom

8. Fravær af smerte pga.

management

9. Udfoldelse af social

adfærd

10. Udfoldelse af anden

adfærd

11. Gode menneske-

dyr-relationer, samt

12. Positive følelser

Indikatorer

Er der for tynde mink?

Har minkene adgang til egnet drikkevand? Virker

drikkeniplen, og er den ren?

Har alle mink adgang til en redekasse? Er redekassen

tør, ren, uden skarpe kanter og lopper?

Er burene beskyttet mod vind, direkte sol og varme?

Er redekassen isoleret, fri for træk, og er der adgang

til strøelse?

Er der tilstrækkelig plads i burene?

Har minkene sår eller skader?

Hvor mange mink døde i løbet af perioden?

Er der mink med diarré? Er der mink med bevægel-

sesproblemer? Er der syge mink?

Er der velfungerende metoder til aflivning af mink:

Ved pelsning? Ved sygdom og skade?

Indhuses minkene enkeltvis, parvis eller i grupper i

vækstperioden? Hvordan er procedurerne ved

fravænning?

Udviser minkene stereotyp adfærd? Har minkene be-

rigelse i burene? Har minkene pelsgnav?

Hvor ofte og hvor længe håndteres minkene?

Er dyrene frygtsomme eller nysgerrige?

2. God indhusning

3. God sundhed

4. Hensigtsmæssig

adfærd

Fra mange indikatorer til en samlet bedømmelse af velfærd på farmen

Den endelige velfærdsvurdering på farmniveau er baseret på beregningen af en række velfærdspoint ud

fra de registreringer, der er foretaget i besætningen. Det er en trinvis sammenvejning af velfærden mellem

niveauerne, dvs. fra 22 indikatorer

→

12 kriterier

→

4 principper

→

1 overordnet bedømmelse.

Sammenvejningen er baseret på et ekspertpanels vurdering af, hvad de forskellige indikatorer betyder for

dyrenes velfærd i de forskellige perioder samt Welfare Quality

’s retningslinjer for, hvor meget god velfærd

på et område kan kompensere for dårlig velfærd på et andet (Botreau

et al

., 2013). Særligt i forhold til

WelFur-Mink er, at pointværdierne af de tre sæsoner (vinter, reproduktion, vækst) er sammenvejet inden

den videre aggregering på kriterie- og principniveau. For detaljeret oversigt over beregningerne, se

WelFur-Mink-protokol (Møller

et al.

, 2015).

I praksis foregår sammenvejningen ved, at der først beregnes en pointværdi mellem 0 og 100 (hvor 100 er

bedst, og 50 er en neutral værdi, der hverken er god eller dårlig velfærd) for hver af de 22 indikatorer ud

fra de registreringer, der er foretaget på farmen i hver periode. Derefter kombineres disse 22 værdier til en

pointværdi mellem 0 og 100 for hvert af de 12 kriterier og fire principper, som endelig resulterer i en tildeling

af en af de fire velfærdskategorier (Figur 2).

Figur 2:

Oversigt over sammenvejningerne fra WelFur-Mink-registreringerne pr. periode (P1: december –

februar, P2: marts – juli, P3: juli – november) til den overordnede bedømmelse af den enkelte farm.

Sammenvejningerne fra farmregistreringerne til point (mellem 0 og 100) pr. periode for hver indikator og

op til kriteriepoint er baseret på ekspertpanelvurderinger. Sammenvejningerne fra kriteriepoint til

princippoint og op til den overordnede bedømmelse er de samme som i Welfare Quality

(Møller

et al.,

2015).

Gruppen bag WelFur anerkender, at bedste praksis kan ændre sig, og har derfor valgt at den overordnede

bedømmelse er i forhold til den aktuelle nuværende praksis. Den overordnede bedømmelse af farmen er

derfor defineret som følger:

Bedste nuværende praksis

(dyrenes velfærd er på højeste niveau med værdier

fra 80 til 100),

God nuværende praksis

(dyrevelfærden er god med værdier fra 55 til 80),

Acceptabel

nuværende praksis

(dyrevelfærden er over eller lig med mindstekrav med værdier fra 20 til 55) og

Uacceptabel nuværende praksis

(dyrevelfærden er lav og betragtes som uacceptabel med værdier under

20).

Kategorierne er ikke baseret på et gennemsnit af pointene for hvert princip, men følger

sammenvejningerne i Welfare Quallity®. Således kan mange point for ét princip kun i mindre grad

kompensere for meget få point for de andre principper. En farm placeres i kategorien

Bedste nuværende

praksis

, hvis den ligger over grænseværdien på 55 point inden for alle fire principper og over 80 for to

principper. Tilsvarende vil en farm blive placeret i kategorien

God nuværende praksis

, hvis den ligger over

20 for alle fire principper og over 55 for to principper. En farm med velfærdskategori

Acceptabel

nuværende praksis

ligger over 10 for alle fire principper og over 20 for tre principper. Farme, der ikke når

disse point, placeres i kategorien

Uacceptabel nuværende praksis

(Figur 3).

Bedste nuværende praksis :

alle >55 og 2>80

God nuværende praksis :

alle >20 og 2>55

Acceptabel nuværende praksis:

alle >10 og 3>20

Uacceptabel nuværende praksis:

resten

Figur 3:

Overordnet bedømmelse af farme i WelFur-Mink baseret på pointværdier fra de fire

velfærdsprincipper i Welfare Quality

, her eksemplificeret med fire farme: Farm 1 opnår bedømmelsen

’Bedste’, farm 2 opnår bedømmelsen ’God’, farm 3 opnår bedømmelsen ’Acceptabel’, mens farm 4 opnår

bedømmelsen ’Uacceptabel’ nuværende praksis.

De tre internationale auktionshuse i verden, Kopenhagen Fur, SAGA Furs Sales og North American Fur

Auctions (NAFA), besluttede ved begyndelsen af implementeringen af WelFur, at de fra 2020 kun ville

sælge europæiske skind, der var WelFur-certificeret. Certificeringen indebærer, at farmen mindst opnår

kategorien

Acceptabel nuværende praksis

(jf. Figur 3) og derudover overholder industristandarden med

hensyn til burstørrelse og antal dyr i burene. For den samlede WelFur-certificering af både mink og ræv var

der 126 farme, der ikke bestod kravene, hvoraf 57 senere havde forbedret forholdene så meget, at de

kunne bestå ved en senere vurdering (WelFur Report, 2020). Der var dermed 69 farme, svarende til ca. 2 %

af de omkring 3.000 pelsdyrfarme i Europa, der ikke blev certificeret.

Materiale og metode

Aarhus Universitet har fået data tilsendt af Fur Europe. Data er indsamlet af omkring 70 auditører fra Baltic

Control

, som alle er uddannet efter samme protokol (Møller

et al.

, 2015) af undervisere fra Aarhus

Universitet. Baltic Control

Certification er et privat firma inden for certificering samt inspektion, som har fået

opgaven af Fur Europe til at udføre WelFur-auditeringerne i Europa (bccertification.dk).

Branchens beslutning om at implementere WelFur i hele Europa blev taget efter en afprøvning af systemet

i 2015-2016 på farme i 10 europæiske lande, mens finpudsningen af procedurer og beskrivelser af de

enkelte velfærdsindikatorer var i gang. Det betyder, at der i løbet af fire ugekurser med uddannelse af

auditører fra Baltic Control

og de tre års vurderinger løbende er justeret og fintunet på beskrivelser og

observationsprocedurer for at forbedre vurderingen af de enkelte indikatorer på tværs af alle auditører, der

har været involveret i velfærdsvurderingerne. Det betyder, at nogle resultater kan ændre sig i takt med de

forbedrede procedurer fremfor retvisende at afspejle ændret velfærd i de europæiske besætninger over

årene. Et eksempel er en mere detaljeret præcisering af, hvilke dyr der skal kategoriseres som frygtsomme

i forhold til ubeslutsomme. Vi har i rapporten medtaget denne viden om ændrede procedurer over tid i

tolkning af resultaterne fra WelFur-Mink 2017-19. Dataindsamlingen af WelFur-Mink er baseret på mange

auditører fra flere lande (heraf omtrent halvdelen fra Danmark), som alle har gennemgået samme

uddannelse og træning og har bestået eksamen ved Aarhus Universitet (Møller

et al

., 2017).

Vurdering af de dyre- og ressourcebaserede indikatorer foretages på en stikprøve af dyrene på farmen.

Udtagningen af stikprøven sikrer en god repræsentation af farmens dyr og indhusningsforhold på

tidspunktet for vurderingen (Marsbøll

et al.

, 2019). Velfærden for dyrene i stikprøven kan dermed ses som

et estimat for hele farmen. Stikprøven består af 120 bure (20 sektioner a 6 bure) i vinter- og

diegivningsperioden, hvor der typisk observeres en voksen mink og eventuelle hvalpe. I vækstperioden,

hvor der typisk observeres mere end en mink i hvert bur, består stikprøven af 90 bure (15 sektioner a 6 bure).

Typisk observeres alle mink i hvert bur for de dyrebaserede indikatorer. I diegivningsperioden kan det

imidlertid være vanskeligt at se alle hvalpene ordentligt, og derfor registreres fx sår og skader kun for de

hvalpe, der kan ses ordentligt. Samtidig foregår alle observationer i WelFur-Mink uden at åbne

bure/redekasse og uden at skulle håndtere dyr. Generelt vil man med dyrebaserede observationer kunne

overse noget, og antallet af observerede tilfælde vil være lavere end reelle antal, fx ved observation af

skader i en gruppe uden at håndtere hver enkelt pelsklædte dyr. Resultaterne er dermed udtryk for, hvad

der kan observeres af uddannede auditører under farmforhold. Denne præmis – risikoen for at

underestimere forekomster ved direkte observation – var kendt for ekspertpanelet som basis for den

velfærdsmæssige værdi, der tillægges de dyrebaserede indikatorer.

Ved den aktuelle sammenligning af Danmark med resten af Europa antages det, at kvaliteten af

observationerne er den samme. Der er i de tilgængelige data ikke mulighed for at teste denne antagelse.

Data fra WelFur-Mink-besøgene bliver tastet direkte ind i et specialudviklet indtastningsprogram på en

tablet undervejs i velfærdsvurderingerne ude på farmene. Programmet er løbende blevet fejlrettet og

opdateret med hensyn til funktionalitet og brugervenlighed. Det oprindelige program viste sig ikke robust

nok til anvendelse i produktionsskala på 3.000 pelsdyrfarme. Der blev derfor udviklet et nyt program, der

også integrerede udtagning af en stikprøve, og en spørgeguide til vurdering af aflivningsmetoder. Det nye

indtastningsprogram, der blev taget i brug fra periode 2 i 2019, har flere indbyggede muligheder for at

begrænse fejl end i det oprindelige system.

Aggregering af data til pointværdier og klassificering af farme er udført af EDB-firmaet DIGITAL iNK på

vegne af Fur Europe efter metoderne beskrevet i WelFur-Mink-protokollen (Møller

et al.

, 2015).

De data, vi har fået adgang til, er fra 2017 til 2019 og indeholder den overordnede WelFur-bedømmelse

med tilhørende beregnede pointværdier for WelFur-Mink-principper og -kriterier for velfærd fra 2.107

farme fra 24 europæiske lande. Derudover er der rådata for alle registreringer af velfærdsindikatorer på

bur- og farmniveau for hvert farmbesøg samt summeringer på farmniveau fra i alt 7.841 WelFur-besøg og

2.574 minkfarme. Data fra alle tre WelFur-sæsoner er typisk indsamlet ved et årligt besøg i en af de tre

perioder fordelt over de tre år. Såfremt farme optrådte med mere end et besøg pr. periode i datasættet,

valgte vi at anvende data fra det sidste besøg. Dermed er hver farm repræsenteret med maksimalt tre

besøg i observationsperioden 2017-19, fordelt med op til 1 besøg pr. periode. Den samlede bedømmelse

og aggregerede data er kun medtaget fra farme med fuldt datasæt fra alle tre sæsoner. Data fra farme

med ufuldstændige data eller åbenlyse fejl er ikke medtaget i vores resultater i denne rapport. Hvis det

korrekte svar var åbenlyst, har vi til denne rapports formål rettet fejlen, fx hvis burbredden er 30 cm for alle

sektioner bortset fra en sektion, hvor den er registreret som 3 cm ved en tastefejl. Der er i WelFur-Mink

mulighed for at rykke på datoerne for besøg i periode 2 i forhold til de konkrete fødselsdatoer. I de tilsendte

data over pointværdier er indikatorerne

Frekvens og varighed af håndtering og transport

Temperament

præsenteret som henholdsvis kriterie 11 og kriterie 12. Da der endnu ikke er udviklet og testet en ’Qualitative

Behavioural Assessment’-indikator til brug i kriterie 12, svarende til WQ®, er WelFur-Mink-protokollen

baseret på, at begge indikatorer indgår i både kriterie 11 og 12. Vi har valgt at præsentere kriterieværdierne

på samme måde som i de tilsendte data, hvor kriterie 11 udgøres af

Frekvens og varighed af håndtering

og transport

og kriterie 12 udgøres af

Temperament

Databehandling er gennemført i statistikprogrammerne R og SAS. Vi har fokuseret databehandlingen i

denne rapport til at beskrive og dernæst forstå væsentlige forskelle mellem minkproduktionen i Danmark

vs. i resten af Europa. Derfor er rapportens gennemgang af nogle indikatorer mest beskrivende, suppleret

for andre indikatorer med en statistisk analyse. For detaljer om fremgangsmåden henvises til Appendiks 1,

som indeholder en oversigtstabel over databehandlingen for hver af de 22 indikatorer under de 12 kriterier

i WelFur-Mink. Præsentation og diskussion af resultaterne er først præsenteret i forhold til den overordnede

bedømmelse (farmens samlede vurdering), dernæst de fire principper, de underliggende kriterier og

endelig de enkelte indikatorer med fokus på forskelle mellem Danmark og resten af Europa. Data på

indikatorniveau er generelt opgjort for hver periode for sig med det antal farme og dyr, der var

repræsenteret hvert år. Data er sammenlignet mellem farme i Danmark og resten af Europa, hvoraf

Danmark typisk udgør omkring halvdelen af alle farmene og besøgene i Europa. Ved opsummering af

resultater på kriterieniveau har vi tilstræbt at anlægge følgende betegnelser: < 1 pointforskel = Marginalt,

1-5 pointforskel = Lidt, 5-10 pointforskel = Noget og > 10 pointforskel = Markant.

Af hensyn til opgavens omfang og rapportens læsbarhed har vi valgt kun at indsætte de vigtigste

litteraturhenvisninger til forståelse af opbygningen af WelFur-Mink, Welfare Quality

og de danske og

europæiske love og regler om minkproduktion.

Resultater

7.1 Velfærdskategorier på minkfarme i Danmark i forhold til i resten af Europa

Benchmarking baseret på systematisk vurdering efter WelFur-Mink-protokollen, hvor velfærden på danske

farme bliver sammenlignet med velfærden på farme i resten af Europa, viser, at velfærden på danske

minkfarme var over gennemsnittet i Europa. Der var en signifikant større andel af danske farme i kategorien

Bedst

og en mindre andel i

Acceptabel

God

end i resten af Europa (Chi-Sq = 150, DF=2, P < 0,001; Tabel

1.1.). Tabel 1.2. viser, at Danmark rangerede som nummer 1 i Europa med hensyn til minks velfærd baseret

på den samlede velfærdsvurdering i WelFur-Mink 2017-19.

Tabel 1.1:

Fordeling af minkfarme (%) i de fire hovedkategorier i WelFur-Mink baseret på besøg i tre

sæsoner fordelt over produktionsåret (periode 1, 2 og 3) 2017-19.

Kategori

→

Land

↓

Danmark

(0,4 %)

Resten af

Europa

Sum

(1,2 %)

649

(60,5 %)

860

(83,4 %)

1509

420

(39,1 %)

159

(15,4 %)

579

2.107

1.031

Uacceptabel

Acceptabel

God

Bedst

Antal

minkfarme

1.073

Der var ingen farme placeret i kategorien

Uacceptabel nuværende praksis

, og blot 16 af 2.107 farme blev

tildelt den næstlaveste kategori (

Acceptabel nuværende praksis

). Ifølge informationer fra Fur Europe (S.

Møller pers. komm.) kunne farme, der ikke levede op til kravene i første omgang, efterfølgende få mulighed

for at forbedre forholdene og købe en yderligere vurdering. Årsagen til, at der ikke er nogen farme i

kategorien

Uacceptabel nuværende praksis

i datasættet for 2017 - 2019, kan derfor være, at farme, der er

i risiko for at ende i kategorien

Uacceptabel nuværende praksis

, enten har forbedret sig eller har valgt at

droppe ud af systemet/har stoppet produktionen. Ifølge informationer fra Fur Europe (S. Møller pers. komm.)

var der i datasættet for WelFur programmet i 2017 - 2019 omkring 500 farme, der havde tilmeldt sig WelFur,

men som droppede ud, inden de havde haft de tre besøg (et pr. periode), som er et krav for at opnå en fuld

WelFur-bedømmelse af farmen. Vi har ingen information om disse farme og kender dermed ikke

fordelingen mellem lande eller mellem mink- og rævefarme.

Tabel 1.2:

Benchmarking af europæiske lande i WelFur-Mink baseret på andel af farme i den bedste

WelFur-Mink-kategori

(Bedste nuværende praksis).

Lande med mindst 10 farme er navngivet i tabellen.

Rang

Land

Andel i

Bedst

10.

11.

12.

Antal farme

observeret

1.073

252

230

102

Danmark

Sverige

Polen

Norge

Letland

Finland

Litauen

Holland

Øvrige lande

Italien

Grækenland

Spanien

39,1

30,4

21,8

20,2

18,2

14,8

13,7

10,6

9,3

9,1

1,3

0,0

Samling af lande med mindre end 10 minkfarme pr. land: Belgien, Bosnien-Hercegovina, Bulgarien,

Estland, Frankrig, Hviderusland, Irland, Island, Moldova, Rumænien, Tjekkiet, Ukraine.

7.2 På hvilke områder adskilte farme i Danmark sig fra farme i resten af Europa?

7.2.1 De fire velfærdsprincipper – baggrund for farmens samlede velfærdsvurdering

De fire velfærdsprincipper i Welfare Quality

og WelFur

(1. God fodring, 2. God indhusning, 3. God sundhed

4. Hensigtsmæssig adfærd)

danner grundlaget for farmens samlede bedømmelse og velfærdsvurdering

(se Figur 2 og 3). For tre ud af de fire velfærdsprincipper –

God indhusning

God sundhed

Hensigtsmæssig

adfærd

– blev minkfarme i Danmark i gennemsnit bedømt som signifikant bedre end minkfarme i resten af

Europa (Tabel 2.1). For velfærdsprincippet

God fodring

blev minkfarme i Danmark i gennemsnit bedømt

signifikant dårligere end minkfarme i resten af Europa (Tabel 2.1).

Tabel 2.1:

Gennemsnitspoint (SD) i Danmark og i resten af Europa for de fire Welfare Quality

hovedprincipper, der indgår i WelFur-Mink-velfærdsvurdering 2017-19. Point gives i interval fra 0 til 100,

med 100 som bedst velfærd, baseret på ekspertpanelvurdering.

God fodring

God

indhusning

Danmark

Resten af

Europa

Difference

Test statistisk

P-værdi

-5,8

1,2102

= 66

< 0,001

+8,3

1,2102

= 443

< 0,001

+3,2

1,2102

= 37

< 0,001

+10,5

1,2102

= 675

< 0,001

66,8 (16,4)

72,6 (16,8)

80,3 (6,6)

72,0 (10,6)

God

sundhed

72,9 (10,8)

69,7 (13,6)

Hensigtsmæssig

adfærd

60,2 (10,0)

49,7 (8,4)

Antal

farme

1.073

1.031

7.2.2 De 12 velfærdskriterier – baggrund for beregning af de fire velfærdsprincipper

De fire velfærdsprincipper i Tabel 2.1 er beregnet ud fra værdien af 12 kriterier (to-fire pr. princip – se Tabel

1) på grundlag af data fra alle tre perioder med dataindsamling på hver farm.

Kriterieværdierne var signifikant bedre på danske farme end i resten af Europa for syv, og dårligere for to,

af 12 kriterier. For de resterende tre kriterier var forskellen mellem Danmark og resten af Europa marginal

og ikke signifikant forskellig (Tabel 2.2.).

Tabel 2.2:

Gennemsnitligt antal point (SD) i Danmark og i resten af Europa for de 12 kriterier under de fire

velfærdsprincipper baseret på dataindsamling på 2.104 farme (Danmark: 1.073, resten af Europa: 1.031)

med tre WelFur-Mink-besøg i 2017-19. Point gives i interval fra 0 til 100 point, med 100 som bedst, baseret

på ekspertvurdering. Rød markering: Danmark < resten Europa med mindst 1 point i gennemsnit. Grøn

markering: Danmark > resten af Europa med mindst 1 point i gennemsnit.

Princip

Kriterie

Point for

Danmark

Point for

resten af

Europa

God fodring

1. Fravær af længerevarende sult

2. Fravær af længerevarende

tørst

God indhusning

3. Komfort ved hvile

4. Temperaturmæssig komfort

5. Bevægelsesfrihed

God sundhed

6. Fravær af skader

7. Fravær af sygdom

8. Fravær af smerte pga.

management

Hensigtsmæssig

adfærd

9. Udfoldelse af social adfærd

10. Udfoldelse af anden adfærd

11. Gode menneske-dyr-

relationer

12. Positive følelser

62,8 (13,4)

64,6 (14,8)

-1,8

55,4 (21,2)

70,3 (11,1)

99,7 (2,7)

43,9 (17,1)

45,7 (18,9)

99,9 (0,1)

+11,5

+24,6

-0,2

99,0 (4,5)

82,3 (10,9)

77,4 (8,2)

92,0 (6,0)

72,3 (9,3)

88,8 (21,7)

98,4 (6,2)

69,9 (18,8)

73,0 (11,3)

92,8 (7,6)

71,0 (11,8)

83,3 (26,5)

+0,6

+12,4

+4,4

-0,8

+1,3

+5,5

60,2 (22,9)

88,8 (16,8)

80,5 (22,6)

79,6 (18,5)

-20,0

+9,2

Difference

Der var lighed i rangordningen – dvs. rækkefølgen af gennemsnitspoint – for farme i Danmark og i resten af

Europa for otte af de 12 velfærdskriterier (Tabel 2.2). Både i Danmark og i resten af Europa havde kriterie

Udfoldelse af social adfærd

den laveste gennemsnitlig pointværdi (Tabel 2.2), hvilket giver et indtryk af,

hvor potentialet for velfærdsforbedring var størst ifølge WelFur-Mink. Modsat havde kriterie 11.

Gode

menneske-dyr-relationer

de højeste pointværdier på de målte minkfarme uanset lokalitet. De fire

velfærdskriterier, hvor der var forskel i rangordenen (rækkefølge af gennemsnitspoint) i Danmark, var:

Fravær af længerevarende sult

4. Temperaturmæssig komfort

8. Fravær af smerte pga. management

10. Udfoldelse af anden adfærd

. Således peger WelFur-Mink på kriterie 2 som den næststørste udfordring

på danske farme, men dette område er nede på en 8. plads af velfærdsudfordringer på farme i resten af

Europa. Til gengæld er kriterie

4. Temperaturmæssig komfort

og kriterie

10. Udfoldelse af anden adfærd

relativt mindre problem i Danmark end i resten af Europa (Tabel 2.2)

7.3 Årsager til forskellig velfærd mellem farme i Danmark og i resten af Europa

I resten af rapporten fokuseres på de indsamlede data om de 22 velfærdsindikatorer i form af observationer

på farm-, bur- og dyrniveau i hver af de tre sæsoner. Vi vil især fokusere på de indikatorer, der gav anledning

til væsentlige forskelle mellem Danmark og resten af Europa på pointværdierne på kriterieniveau i WelFur-

Mink (Tabel 2.2). På denne baggrund gennemgår vi systematisk resultaterne for indikatorerne inden for

hver af de 12 kriterier. Vi fokuserer især på de kriterier, der er markeret med grøn og orange i Tabel 2.2, som

baggrund for forskellene i de fire velfærdsprincipper

God fodring

God indhusning

God sundhed

Hensigtsmæssig adfærd

Formålet er at undersøge og diskutere, hvilke velfærdsindikatorer der bidrager til de observerede forskelle

i minkvelfærd mellem danske og ikke-danske europæiske farme. Dette sammenholdes med den

forskningsbaserede viden om minks biologi og hold af mink.

7.4 Velfærdsprincippet

God fodring

– målinger på minkfarme i periode 1-3

Princip

1. God fodring

vurderes ud fra kriterie

1. Fravær af længerevarende sult

og 2.

Fravær af

længerevarende tørst

. Samlet set blev

God fodring

vurderet 5,8 point dårligere i Danmark end i resten af

Europa (Tabel 2.1.). Det skyldes, at kriteriet

Fravær af længerevarende sult

blev vurderet 20,0 point lavere

end i resten af Europa, mens

Fravær af længerevarende tørst

blev vurderet 9,2 point bedre i Danmark

(Tabel 2.2).

7.4.1 Fravær af længerevarende sult vurderet på basis af måling af minks huld (kriterie

Kriterie

1. Fravær af længerevarende sult

består af den dyrebaserede velfærdsindikator

Huld

. Farme i

Danmark klarede sig markant dårligere end farme i resten af Europa med hensyn til kriterie 1 (Tabel 2.2).

Dermed bidrager

Fravær af længerevarende sult

væsentligt til, at danske farme opnår færre point for

princippet

God fodring

i WelFur-Mink 2017-19 (Tabel 2.1).

Resultaterne er baseret på direkte vurdering af voksne dyrs huld i periode 1, 2 og 3. Mink i Danmark var

tykkere i vækstsæsonen, hvilket dog er uden betydning for velfærdsvurderingen i forhold til

Fravær af

længerevarende sult

. Danske mink var til gengæld oftere for tynde om vinteren og i hvalpetiden, hvilket er

negativt for velfærdsvurderingen i forhold til

Fravær af længerevarende sult

Periode 1, huld hos avlsdyr i vinterperioden inden parring

Tabel 4.1. viser fordeling af mink i de fem forskellige huldklasser fra meget tynd (huld 1) til fed (huld 5),

vurderet på 261.563 mink ved et besøg år 2017-19 på 2.180 farme, heraf 1.130 danske farme og 1.050

ikke-danske europæiske farme

i perioden 1/1 – 20/2. Hovedparten af mink var i middel huld (huld 3: 78,2

%) i periode 1. I alt blev 1.031 ud af 261.563 undersøgte mink (0,4 %) kategoriseret som meget tynde (huld

1).

Tabel 4.1:

Fordeling af avlsmink i fem huldklasser i vintersæsonen (periode 1).

Huld klasse, fordeling i %

Meget tynd

Danmark

Resten af

Europa

N mink

1.031

41.046

204.653

14.556

277

261.563

0,6 %

0,2 %

Tynd

23,3 %

7,5 %

Ideel

71,3 %

85,7 %

Tung

4,7 %

Fed

0,1 %

0,2 %

135.476

126.087

N mink

Det gennemsnitlige huld var lavere hos avlsmink i Danmark (2,8) end i resten af Europa (3,0) i periode 1

1,2177

= 340,6; P < 0,001). Ud over et lavere huldgennemsnit blev der også med statistisk sikkerhed set flere

meget tynde (huld 1) og tynde mink (huld 2) på danske farme end på farme i andre europæiske lande (7,7

%; Chi-Sq = 73,6, DF = 1, P < 0,001).

Antallet af farme, som indgår i gennemgangen for rådata, vil i de fleste tilfælde være højere end antal-

let af farme, som indgår i den samlede velfærdsvurdering (samlet bedømmelse, N=2.107 minkfarme). Det

skyldes, at tre besøg (periode 1, 2, 3) med fuldt datasæt er påkrævet for at opnå en samlet vurdering for

en farm, hvilket ikke alle farme i datasættet opfyldte (kun 2.107 af 2.574 farme). Data på farme med

mangler og åbenlyse fejl (fx forkert dato for besøg) blev slettet.

Der var en svagt faldende udvikling i huld over år 2017-19 i datasættet (F

1,2177

= 4,9; P = 0,027) – både i

Danmark og i resten af Europa (NS vekselvirkning år og lokalitet, P = 0,26). Årseffekten kan bidrage til at

overestimere det gennemsnitlige huld hos danske mink, da danske farme var overrepræsenterede i 2017

i forhold til år 2018-19. Datoen for observation i periode 1 fra den 1/1 – 20/2 havde ingen betydning for

huldet på farmene (F

2176

= 1,1; P = 0,30), hverken i Danmark eller i resten af Europa (NS vekselvirkning dato

og lokalitet, P = 0,15).

Diskussion af huld i periode 1

I WelFur-Mink har mink været udsat for længerevarende sult, hvis de er i huld 2 i januar eller i huld 1 i februar.

Den dårligere velfærd i Danmark skyldes derfor primært, at flere danske mink er i huld 2 allerede i januar.

Resultaterne tyder på et huldmanagement med kraftigere slankning af avlsmink før parring i Danmark end

i resten af Europa. Den optimale huldstyring af avlsdyr har i årtier været et tilbagevendende tema i

Danmark. Anbefalingen fra branchen har været, at tæverne skulle være i huld 2 hele februar, hvilket giver

en væsentlig risiko for, at minkene bliver for tynde. Et sådant huldmanagement kan dermed forklare, at

periode 1 bidrager væsentligt til, at velfærden vurderes som dårligere i Danmark for kriteriet

Fravær af

længerevarende sult

(Tabel 2.2.).

Periode 2, huld hos voksne mink i hvalpeperioden

Gennemsnitshuldet var lavere hos danske mink (2,8) end i resten af Europa (2,9) i periode 2, baseret på

275.757 mink på 2.298 minkfarme (Danmark: 140.327 mink på 1.163 farme, Europa: 135.430 mink på 1.135

farme). Ingen ud af de 275.757 mink observeret i periode 2 i Europa blev vurderet som meget tynde (huld

1, Tabel 4.3). Minkens huld vurderedes som mere ideelt (huld 3) på farme i resten af Europa end i Danmark,

mens der var en større andel af tynde mink i Danmark end i resten af Europa (Huld 2 vs. resten; Chi-Sq =

1721, DF=1, P < 0,001) (Tabel 4.2.).

Tabel 4.2:

Fordeling af mink i fem huldklasser i periode 2.

Huldklasse, fordeling i %

Meget tynd

Danmark

Resten af

Europa

N mink

53.090

217.456

5.158

275.757

Tynd

25,0 %

13,3 %

Ideel

73,0 %

84,9 %

Tung

2,0 %

1,7 %

Fed

0,0 %

140.327

135.430

N mink

Der var en forskellig udvikling i huld år 2017-19 hos mink i Danmark og i resten af Europa (vekselvirkning

mellem lokalitet og år: F

1,2340

= 23,0, P < 0,001). Huldet var konstant på europæiske farme 2017-19

(gennemsnit 2,9, NS forskel mellem år, parvis posttest P = 0,30), men stigende på danske farme i samme

periode (2017: 2.7a, 2018: 2.8b, 2019: 2.9c, parvis posttest P < 0,001).

Det gennemsnitlige huld var lavere hos minkhunner med hvalpe (F

2344

= 4.413, P < 0,001) og desto senere

tidspunkt (5/5 – 1/7) for observation i periode 2 (F

1,2329

= 7,1, P = 0,007), både i Danmark og Europa (NS

vekselvirkning mellem lokalitet og dato; P = 0,19). Sammenhæng mellem huld og dato var baseret på

observationer fra mere end 10 farme pr. dag i perioden.

For mink med hvalpe (80,6 % af observationerne) var gennemsnitshuldet ligeledes lavere blandt mink i

Danmark (2,7; 964 farme) end i resten af Europa (2,9; 896 farme). Desuden faldt gennemsnitshuldet med

antallet af hvalpe og med observationsdatoen i hvalpeperioden (P = 0,002). Det lavere gennemsnitshuld

blandt mink i Danmark kan ikke entydigt forklares med, at danske mink generelt har flere hvalpe observeret,

idet der var en vekselvirkning mellem år og lokalitet for antal hvalpe (F

2, 2251

= 17,9; P < 0,001). I 2018-19 var

der flere hvalpe i burene i Danmark, mens det modsatte var tilfældet 2017.

Diskussion af huld i periode 2

I WelFur-Mink i periode 2 har minkene været udsat for længerevarende sult, hvis de kommer ned i huld 1.

Selvom minktæver i Danmark bliver tyndere end i resten af Europa, var der ingen i huld 1, og i periode 2

bidrager denne indikator dermed ikke til den samlet set dårligere velfærd i Danmark for kriteriet

Fravær af

længerevarende sult

. Det er naturligt, at minkene i nogen udstrækning malker af kroppen i den sidste

halvdel af diegivningsperioden, selvom de generelt fodres efter ædelyst og ofte flere gange om dagen.

Kuldstørrelsen er en afgørende faktor, i forhold til hvor stort vægt- og huldtabet bliver.

Periode 3, huld hos voksne og unge mink i vækstsæsonen

Gennemsnitshuldet var højere hos danske mink (3,3) end i resten af Europa (3,2) i periode 3 (F

1, 2303

= 14,4,

P < 0,001) baseret på observation af 447.501 mink i 207.462 bure på 2.307 minkfarme (Danmark: 215.848

mink på 1.200 farme, Europa: 231.653 mink på 1.107 farme). Gennemsnitshuldet var svagt stigende med

datoen for observation (23/9 – 30/11) i periode 3 (F

1, 2303

= 29,5, P < 0.001), bedst dækket ind med >10

farme pr. dag i perioden 23/9 – 10/11. Desuden steg gennemsnitshuldet med år fra 3,1 i 2017 til 3,4 i 2019

1, 2303

= 165,5, P < 0,001). En lille andel på 1,3 % af minkene i Europa blev vurderet at være tynde eller

meget tynde (huld 1 eller 2) i periode 3. Andelen af meget tynde og tynde mink var ikke forskellig mellem

Danmark og resten af Europa (Chi-Sq = 0,0, DF=1, P = 0,99; Tabel 4.3).

Tabel 4.3:

Fordeling i % af mink i fem huldklasser i vækstsæsonen (periode 3).

Huldklasse, fordeling i %

Meget tynd

Danmark

Resten af

Europa

N mink

185

5.752

316.274

117.888

7.402

447.501

0,1 %

Tynd

1,6 %

1,0 %

Ideel

67,1 %

74,0 %

Tung

29,3 %

23,6 %

Fed

2,0 %

1,4 %

215.848

231.653

N mink

Diskussion af huld i periode 3

I WelFur-Mink i periode 3 har minkene været udsat for længerevarende sult, hvis de kommer ned i huld 2

og huld 1. Det er således kun de 1,7 % af minkene, der kom ned i huld 2 og 1 i periode 3, der trækker ned i

velfærdsvurderingen. Da andelen var ens i Danmark og resten af Europa, bidrager huld i periode 3 dermed

ikke til den samlet set dårligere velfærd i Danmark for kriteriet

Fravær af længerevarende sult

. Mink fodres

generelt tæt på ædelyst i periode 3, og mink, der bliver meget tynde, må derfor antages at være syge og

også få lav velfærdsvurdering i forhold til andre indikatorer.

Samlet diskussion af kriterie 1. ’Fravær af længerevarende sult’ i periode 1, 2 og 3

Samlet set er det kun den højere andel af for tynde mink i Danmark i periode 1, der er årsag til, at Danmark

får 20 point mindre for kriteriet end resten af Europa. Selvom minktæver i Danmark blev tyndere end i resten

af Europa i periode 2, var der ingen, der blev for tynde ifølge WelFur-Mink. I periode 3 var der næsten ingen

mink, der var for tynde, og der var heller ikke her nogen forskel på andelen i Danmark og resten af Europa.

7.4.2 Fravær af længerevarende tørst vurderet på, om drikkevandsforsyningen virker og

er ren (kriterie 2)

Kriterie

2. Fravær af længerevarende tørst

består af de ressourcebaserede velfærdsindikatorer

type

vandingssystem

vandingsfrekvens

hvalpevand

. Farme i Danmark klarede sig marginalt bedre end

farme i resten af Europa med hensyn til kriterie 2 (Tabel 2.2). Dermed opvejer

Fravær af længerevarende

tørst

kun i mindre omfang effekten af kriterie

Fravær af længerevarende sult

på, at danske farme opnår

færre point for princippet

God fodring

i WelFur-Mink 2017-19 (Tabel 2.1).

Resultaterne er baseret på oplysninger fra farmens ejer om drikkevandssystemet og brug af ekstra

hvalpevand i periode 2 kombineret med direkte test af funktionalitet og observation af renhed af

drikkevandsforsyningen. Samlet over alle årets tre sæsoner vurderes velfærd i forbindelse med

Fravær af

længerevarende tørst

som noget bedre på danske farme end i resten af Europa (9,2 point bedre, Tabel

2.2.).

Periode 1, drikkevand til avlsdyr i vinterperiode inden parring

Flertallet af bure på farme i Danmark havde et frostsikkert system (97,1 %; i resten af Europa: 83,2 %).

Effekten på velfærden af adgang til et frostsikkert vandingssystem i WelFur-Mink blev vurderet uafhængigt

af risikoen for frost i regionen/landet, hvor farmen var placeret i Europa.

Kontinuerlig adgang til vand fra et automatisk vandingssystem giver flere velfærdspoint end manuel

tildeling på minkfarmen. Der var langt færre farme i Danmark, som brugte manuel vandtildeling (1,6 %),

end det var tilfældet i resten af Europa (13,9 %). Alle farme med manuel tildeling oplyste, at vand blev tildelt

mindst en gang dagligt.

På farme med automatisk vandingssystem fungerede dette i 99,7 % af de testede bure i Danmark i forhold

til 95,9 % i resten Europa. Samlet tyder det på, at velfungerende og automatisk adgang til drikkevand var

kendetegnende for danske mink (98,4 %) i forhold til et lavere niveau af automatisering for minkholdet i

resten af Europa (86,1 %).

Ved automatisk vanding blev renheden af drikkeniplerne observeret som tæt på optimal, både i Danmark

(99,9 %) og i resten af Europa (99,1 %). Renholdelsen af drikkekop til mink var nedsat markant ved manuel

tildeling med 59,6 % rent system i Danmark (observeret på 18 farme med manuel tildeling) og 86,2 % rent

system i Europa (observeret på 153 farme med manuel tildeling).

Diskussion af adgang til drikkevand i periode 1

Samlet set bidrager den høje grad af frostsikring og funktion af drikkevandssystemerne i Danmark til den

højere pointværdi, mens den utilstrækkelige renholdelse af de få farme i Danmark med manuel vanding

trak lidt ned. På den enkelte farm vil manglende renholdelse derimod have stor effekt, da hele farmens

pointværdi for velfærdskriteriet

Fravær af længerevarende tørst

afgøres af de 4 % af dyrene på farmen, der

har den laveste kvalitet af drikkevandsforsyning. Det betyder, at også de 4,1 % af drikkenipler i Europa, der

ikke virkede ordentligt, kan trække de respektive farme voldsomt ned i velfærdsvurdering.

Periode 2, drikkevand til voksne mink og unger i hvalpeperioden

Frostsikring er ikke aktuelt i maj – juni (periode 2), hvor der i stedet indgår supplerende vandforsyning til de

unge hvalpe i vurderingen. De fleste bure, både i Danmark og i Europa, havde automatisk vandtildeling

(280.490 ud af 282.160 observerede bure). Der er meget få bure på farme i Danmark, som kun brugte

manuel vandtildeling (under 0,1 %) og lidt flere i resten af Europa (1,1 % af bure). De tilgængelige data

indeholdt ikke svar på spørgsmål til management om antal gange med daglig manuel vandtildeling i

periode 2.

Det automatiske vandingssystem fungerede i 99,3 % af de undersøgte bure i hele Europa, og den

observerede renhed af vandingssystemet (drikkenippel eller fx kop) var høj (99,8 % af bure). Samlet tyder

det på, at velfungerende automatisk adgang til drikkevand fra en ren drikkenippel var kendetegnende for

mink i Danmark såvel som i resten af Europa i periode 2.

Praksis med brug af ekstra vandforsyning til hvalpe i periode 2 var mere udbredt på farme i Danmark (88,9

%) end i resten af Europa (77,6 %; F

1,2348

= 55,4; P < 0,001; Tabel 4.4). Data er ikke observeret på burniveau,

så vi kan ikke opgøre, hvor stor andel af bure på den enkelte farm som har supplerende hvalpevand i

periode 2.

Tabel 4.4:

Fordeling (%) af farme, som oplyser, at de supplerer med ekstra vand til hvalpe i periode 2.

Brug af hvalpevand, %

Danmark

Resten af Europa

N farme

88,9 %

77,6 %

1.208

Nej

11,1 %

22,4 %

1.143

1.961

390

2.351

N farme

Diskussion af adgang til drikkevand i periode 2

Samlet set er næsten alle bure i Danmark og Europa forsynet med automatisk vanding, der virker i periode

2. Supplerende hvalpevand var mere udbredt i Danmark, hvilket bidrager til den højere pointværdi for

velfærdskriteriet

Fravær af længerevarende tørst

end i resten af Europa. Behovet for hvalpevand kan

hænge sammen med antal hvalpe i kuldet, den omgivende temperatur, foderets sammensætning og

vandindhold med mere. Da behovet ligger i hvalpenes femte til syvende leveuge, kan supplerende

hvalpevand ikke observeres direkte, men er et spørgsmål til management på farmniveau ved

dataindsamlingen i WelFur-Mink. Det er derfor ikke muligt at vurdere opfyldelsen i forhold til behovets

omfang ved direkte observation, kun minkavlernes hensigt om at opfylde behovet, hvis det opstår.

Periode 3, drikkevand til voksne og unge mink i vækstsæsonen

I periode 3 havde > 98 % af de observerede bure frostsikker automatisk vanding (Danmark 99,8 %; resten

af Europa: 98,1 %). Alle automatiske vandsystemer var frostsikrede ifølge besvarelsen i modsætning til

situationen for resten af Europa i periode 1.

Brug af manuel vandtildeling var lav i periode 3. I hele Europa var der 2.052 bure ud af 205.999 bure, som

blev vandet manuelt (1,0 %). Vandtildelingen til disse få bure fremstod som mindre hyppig i periode 3 end

i periode 1. Flertallet af bure med manuel vandtildeling (67,3 %) blev ikke tildelt vand dagligt og indplaceres

dermed i den dårligste vurdering af tilstrækkelig vandadgang (kriteriet

Fravær af længerevarende tørst

) i

WelFur-Mink. Den situation er et velfærdsproblem for en lille del af minkpopulationen i Europa.

Vandniplernes renhed blev observeret som tæt på optimal både i Danmark (100,0 %) og i resten af Europa

(99,9 %) i periode 3, både for automatisk og manuel vandtildeling.

Diskussion af adgang til drikkevand i periode 3

Samlet set er næsten alle bure i Danmark og Europa forsynet med automatisk vanding, der virker i periode

3. De få bure med manuel vandtildeling blev til gengæld ikke tildelt vand hver dag, hvilket trækker

velfærdsvurderingen ned. Andelen af bure var imidlertid så lav, at det ikke bidrager væsentligt til forskelle

i pointværdi for velfærdskriteriet

Fravær af længerevarende tørst

i sammenligningen af farme i Danmark i

forhold til farme i resten af Europa. Da vandingssystemet ikke virkede ordentligt i 4,1 % af burene i Europa,

vil der være farme, hvor dette forhold (kriterie 2) trækker voldsomt ned i velfærdsvurderingen, da det er de

dårligste 4 % af dyrenes forhold, der definerer hele farmen i WelFur-Mink.

Samlet diskussion af kriterie 2. ’Fravær af længerevarende tørst’ i periode 1, 2 og 3

Samlet set bidrager den høje grad af automatiske, frostsikrede og velfungerende drikkevandssystemer i

alle tre perioder i Danmark, samt den hyppigere anvendelse af supplerende hvalpevand, til, at Danmark

får 9,2 point mere for velfærdskriteriet

Fravær af længerevarende tørst

end resten af Europa, aggregeret

over alle tre perioder. På den enkelte farm vil manglende renholdelse eller dårligt virkende drikkenipler

have stor effekt, da hele farmens pointværdi for velfærdskriteriet

Fravær af længerevarende tørst

afgøres

af de 4 % af dyrene på farmen, der har den laveste kvalitet af drikkevandsforsyning.

Diskussion og konklusion på velfærdsprincippet

God fodring

Velfærden for mink i Danmark for velfærdsprincippet

God fodring

var 5,8 point dårligere end for mink i

resten af Europa. Denne forskel skyldes et lavere huld i vinterperioden, der gav 20,0 point mindre for kriteriet

Fravær af længerevarende sult

beregnet over de tre sæsoner. En generelt bedre frostsikring af

drikkevandssystemet og en mere udbredt brug af supplerende vandforsyning til hvalpene i

diegivningsperioden gav til gengæld 9,2 point mere for kriteriet

Fravær af længerevarende tørst

, beregnet

over de tre sæsoner. I aggregeringen har den laveste værdi størst betydning, og højere point for kriteriet

Fravær af længerevarende tørst

kunne ikke opveje det lave antal point for kriteriet

Fravær af

længerevarende sult

. Sammenlagt resulterede dette i den dårligere velfærd for mink i Danmark for

velfærdsprincippet

God fodring

Diskussion af andre sekundære, men dog interessante, forhold:

Den højere grad af frostsikring af drikkevandssystemet i periode 3 end i periode 1 er overraskende. Det kan

skyldes, at avlerne er blevet opmærksomme på værdien af frostsikring og har frostsikret deres

vandingssystem. Behovet for frostsikring er imidlertid større i periode 1 end i periode 3, og da kun omkring

20 % af minkene fra periode 3 beholdes som avlsdyr i periode 1, er det lettere og mere oplagt at placere

disse i haller med frostsikret vandingssystem i denne periode. En anden relevant faktor kan være, at de

første WelFur-auditører blev uddannet i december 2016, og de første farmbesøg foregik i januar 2017. Det

har ved den efterfølgende periodespecifikke træning vist sig, at det kræver en del rutine at stille de

forskellige managementspørgsmål på en måde, der falder naturligt for både minkavlerne og auditørerne.

Det kan derfor ikke udelukkes, at der er forekommet fejl eller misforståelser i den første besøgsperiode 1 i

2017 i forbindelse med spørgsmål til avleren om de generelle farmforhold og pasningsrutiner, herunder

omkring frostsikring af vandingssystemet.

7.5 Velfærdsprincippet

God indhusning

– observeret på minkfarme i periode 1-3

Princip

2. God indhusning

vurderes ud fra de tre kriterier

3. Komfort ved hvile

4. Temperaturmæssig komfort

5. Bevægelsesfrihed

. Samlet set blev

2. God indhusning

vurderet 8,3 point bedre i Danmark end i resten

af Europa (Tabel 2.1.), primært fordi kriterierne

4. Temperaturmæssig komfort

5. Bevægelsesfrihed

vurderes højere end i resten af Europa, mens der ikke var væsentlig forskel på kriterie

3. Komfort ved hvile

(Tabel 2.2).

7.5.1 Komfort ved hvile, baseret på adgang til og kvalitet af en redekasse (kriterie 3)

Kriteriet

Komfort ved hvile

består at de ressourcebaserede velfærdsindikatorer

Adgang til redekasse

Kvaliteten af hvilekomfort

. Den høje pointværdi for kriteriet, illustreret ved 98-99 point ud af 100 (Tabel 2.2.)

afspejler, at næsten alle mink havde permanent adgang til en ren og tør redekasse uden skarpe kanter og

uden lopper på minkfarmene i Europa i periode 1-3. Der var ingen væsentlig forskel på farme i Danmark

og i resten i Europa.

Adgang til redekasse i periode 1-3

Adgang til en redekasse er et veldokumenteret adfærdsmæssigt behov hos mink. Næsten alle mink i

Danmark havde ifølge WelFur-vurderingerne adgang til en redekasse af en størrelse, som tillader, at alle

mink i buret kan være i kassen samtidig i alle tre perioder (Tabel 5.1).

I Danmark fandtes to mink på en farm i periode 1 og tre mink fordelt på to farme i periode 2 uden adgang

til en redekasse. I periode 3 var der 40 mink, fordelt på otte farme, uden adgang til redekassen. Det svarer

til 0,0 – 0,2 promille af bestanden. Problemet i Danmark var størst i periode 3 på farme med

gruppeindhusning, hvor typisk en af minkene i buret vurderes ikke at have adgang til redekassen samtidig

med de andre mink (Tabel 5.1).

I resten af Europa fandtes 262 mink, svarende til 2,0 promille af bestanden, uden adgang til redekassen i

periode 1 (Tabel 5.1). Det forekom hyppigst i Holland (3 farme med henholdsvis 88, 69 og 83 ud af 120

observerede mink; svarende til 2 % af 151 farme), Spanien (5 farme med 1-4 mink hver; 17 % af 30 farme),

Grækenland og Norge (1 farm med 5 mink i hvert land, 1 % af henholdsvis 72 og 88 farme) og Polen (1

farm med 1 mink; 0,4 % af 239 farme). I de øvrige 21 minkproducerende lande havde samtlige mink

adgang til en redekasse i periode 1. I periode 2 havde 51 mink fordelt på 18 farme i otte europæiske lande

ikke fysisk adgang til redekassen samtidig med de andre mink i buret.

Tabel 5.1:

Mink uden adgang til redekasse, i promille (o/oo).

Periode 1

Andel, ‰

Danmark

Resten af

Europa

N mink

264

265.569

285.854

258

447.794

0,0 ‰

2,0 ‰

N mink

135.478

130.091

Periode 2

Andel, ‰

0,0 ‰

0,4 ‰

N mink

149.969

135.885

Periode 3

Andel, ‰

0,2 ‰

0,9 ‰

N mink

215.981

231.813

Diskussion af adgang til en redekasse i periode 1, 2 og 3

Den højere andel af avlsdyr uden adgang til en redekasse i periode 1 i Holland og Spanien, og for enkelte

dyr i andre lande, er overraskende og tyder på en uheldig managementprocedure med negative

konsekvenser for dyrenes velfærd. Effekten var dog ikke så stor, at den udgjorde en væsentlig forskel

mellem Danmark og resten af Europa, og velfærdsindikatoren

Adgang til redekasse

i periode 1 bidrog

dermed kun lidt til den samlede forskel på 0,6 point for kriteriet

Komfort ved hvile

på tværs af de tre perioder.

Kun få mink blev vurderet til ikke at have adgang til redekassen samtidig med resten af kuldet i periode 2,

både i Danmark og resten af Europa. Det kan ellers være et problem sidst i perioden, men i praksis løses det

måske ved fravænning og deling af kuld, som lovgivningen giver mulighed for. Da observationsperioden

ophører, når fravænningen begynder, kan dette faktum også bidrage til, at problemet ikke observeres. I en

fremtidig revision af WelFur-protokollen kunne det måske være relevant at måle størrelsen på redekassen

som supplement til den direkte observation til vurdering af, om redekassen er stor nok til den kuldstørrelse,

der er, og den fravænningsprocedure, der anvendes.

Kvaliteten af hvilekomfort i redekassen i periode 1-3

Komfort ved hvile blev vurderet pr. burenhed i form af forskellige egenskaber af betydning for kvaliteten af

redekassen som hvilested. De vurderede egenskaber var, om redekassen var tør eller våd, ren eller beskidt,

hel eller beskadiget samt fravær eller tilstedeværelse af lopper. Tabel 5.2 viser andelen af redekasser, som

tilbyder den bedste hvilekomfort, vurderet i WelFur-Mink, dvs. uden nogen form for problemer.

Tabel 5.2:

Andelen i % af redekasser, som tilbyder høj hvilekomfort (tør, ren, hel og uden lopper).

Periode 1

Andel, %

Danmark

Resten af

Europa

N bure

261.355

278.854

207.604

99,5 %

99,3 %

N bure

135.478

125.913

Periode 2

Andel, %

98,8 %

98,7 %

N bure

142.969

135.885

Periode 3

Andel, %

99,3 %

99,2 %

N bure

107.993

99.611

Typen af problemer med hvilekomfort i redekasser, rangeret efter andel af problemer i de 0,5 – 0,7 %

redekasser uden den bedste hvilekomfort, var i periode 1: 1. Beskidt (62,2 %), 2. Lopper (17,0 %), 3.

Beskadiget (11,9 %) og 4. Våd (8,8 %) på de danske farme. I resten af Europa var den tilsvarende rangering:

1. Beskidt (56,4 %), 2. Beskadiget (28,5 %), 3. Våd (13,7 %) og 4. Lopper (1,4 %).

I periode 2, dvs. i hvalpeperioden, steg problemer med lopper i redekasserne på de danske farme. Dog var

der ingen forskel mellem Danmark og resten af Europa i WelFur-Mink på den samlede vurdering af

hvilekomfort (Tabel 5,2; Kriteriepoint Tabel 2.2). Rangering af problemer blandt de 1,2 % ikke-optimale

redekasser på danske farme var: 1. Lopper (52,1 %), 2. Beskidt (39,7 %), 3. Våd eller 4. Beskadiget (4,0 %).

Rangering af problemer blandt de 1,3 % ikke-optimale redekasser i resten af Europa: 1. Beskidt (65,6 %), 2.

Beskadiget (14,2 %), 3. Våd (11,3 %) 4. Lopper (8,9 %).

I periode 3, dvs. i vækstsæsonen, var rangering af problemer blandt de 0,7 – 0,8 % ikke-optimale redekasser

følgende: På danske farme: 1. Beskidt (45,4 %), 2. Lopper (27,2 %), 3. Beskadiget (25,7 %) og 4. Våd (1,8 %).

I resten af Europa: 1. Beskidt (53,6 %), 2. Beskadiget (29,8 %), 3. Våd (8,7 %) og Lopper (7,8 %).

Beskidte og våde redekasser forekom i flere tilfælde som samtidige problemer. Således blev 72,0 % af de

våde redekasser i periode 1 også bedømt som beskidte, mens de tilsvarende tal for periode 2 var 61,0 %,

og periode 3 var 54,9 %. Overlap mellem de øvrige problemer for redekassens hvilekomfort var sjældne.

Samlet diskussion af kriterie 3. ’Komfort ved hvile’ i periode 1, 2 og 3

Den målte hvilekomfort blev generelt vurderet som meget høj og næsten ens i Danmark og i resten af

Europa. I de tilfælde, hvor den ikke var høj, var beskidte redekasser den hyppigste årsag til nedsat

hvilekomfort på tværs af europæiske farme og perioder. Redekasserne var generelt i bedre stand (uden

skader, der kunne genere minkenes hvile) på de danske farme. I modsætning til i resten af Europa var

lopper det primære problem for hvilekomforten i de renere danske redekasser i periode 2. Det er uvist, om

forskellen skyldes forskellige redetyper (velisolerende i Danmark), mere strøelse (som giver lopperne bedre

mulighed for at ligge klar til at klække, når der sættes mink i burene inden fødsel), klima, større kuld (+0,6

flere hvalpe i gennemsnit i Danmark), de tilladte/anvendte loppemidlers effektivitet eller dårligere

loppebekæmpelse på danske farme. Der er kun få godkendte midler til loppebekæmpelse i Danmark,

hvilket har ført til nogle resistensproblemer. Det er dog uvist, om dette forhold er særligt gældende for

Danmark eller er generelt.

7.5.2 Temperaturmæssig komfort, baseret på beskyttelse mod vind og vejr, direkte sol

og redekassens isoleringsevne og adgang til strøelse (kriterie 4)

Kriterie

4. Temperaturmæssig komfort

består af to ressourcebaserede velfærdsindikatorer i form af

omgivelsernes og redekassens beskyttelse mod udfordrende vejrforhold. For omgivelserne vurderes

Beskyttelse mod vind, direkte sol og varme

og for redekassen vurderes beskyttelse mod kulde i form af

Isoleringsevne, strøelse og træk

. Begge velfærdsindikatorer vurderes på sektionsniveau på baggrund af det

samlede indtryk af de seks bure i sektionen.

Farme i Danmark klarer sig markant bedre end farme i resten af Europa med hensyn til kriterie

Temperaturmæssig komfort

(Tabel 2.2), der dermed er en af hovedårsagerne til, at danske farme opnår

flere point for princippet

God Indhusning

i WelFur-Mink-bedømmelsen 2017-19 (Tabel 2.1).

Årsagen til den bedre varmekomfort var en større andel af redekasser på danske farme med højeste grad

af redeisolering/færre med laveste grad af redeisolering i alle tre perioder (Tabel 5.3-5.5) kombineret med

en bedre beskyttelse mod træk i redekassen (mest markant i periode 1 og 3; mindre udpræget i periode

2). Der var i alle perioder en betydelig andel af mink uden nok redestrøelse til at dække bunden af

redekassen, både i Europa og Danmark. I periode 3 var velfærden med hensyn til redestrøelse dog bedre

i Danmark, da bure med lidt eller ingen strøelse på minkfarme i resten af Europa var 2,5 gange hyppigere.

Dette forhold bidrager til de flere point for kriteriet

Temperaturmæssig komfort

på danske farme.

Periode 1, omgivelsernes beskyttelse af avlsdyr i vinterperiode inden parring

Der var en større andel af bure på farme i Danmark end i resten af Europa med medium frem for den højeste

eller laveste grad af vindbeskyttelse i periode 1 (Tabel 5.3).

Tabel 5.3:

Grad af vindbeskyttelse på farme som andel af bure med lav, medium eller høj beskyttelse mod

vindpåvirkning i periode 1.

Lav

Danmark

Resten

Europa

N bure

3.030

79.437

163.880

246.377

2.052

0,3 %

2,3 %

Medium

38,0 %

25,6 %

Høj

61,6 %

72,0 %

N Bure

131.456

114.921

N farme

1.095

957

Periode 2, omgivelsernes beskyttelse af voksne mink og unger i hvalpeperioden

Der var en lavere andel af bure på farme i Danmark end i resten af Europa med den højeste grad af

vindbeskyttelse i periode 2 (Tabel 5.4). Flertallet af burene (87,0 %) på farme i både Danmark og resten af

Europa var i høj grad beskyttet mod direkte sollys (Tabel 5.5) i periode 2.

Tabel 5.4:

Grad af vindbeskyttelse som andel af bure med lav, medium eller høj beskyttelse mod

vindpåvirkning i periode 2.

Lav

Danmark

Resten

Europa

N bure

323

58.679

134.174

193.176

1.609

0,1 %

0,2 %

Medium

36,6 %

21,9 %

Høj

63,1 %

77,7 %

N Bure

110.950

82.226

N farme

924

685

Tabel 5.5:

Grad af beskyttelse mod direkte sol som andel af bure med lav, medium eller høj beskyttelse i

periode 2.

Lav

Danmark

Resten

Europa

N bure

396

24.618

168.162

193.176

1.609

0,1 %

0,3 %

Medium

12,8 %

12,6 %

Høj

87,0 %

N Bure

110.950

82.226

N farme

924

685

Selvom flertallet af farme havde risiko for temperaturer over 30

⁰C

(Tabel 5.6), indeholdt datasættet mod

forventning ingen information om andel af bure med afkølingsmuligheder i periode 2.

Tabel 5.6:

Mulighed for afkøling som andel af farme med denne mulighed i områder, hvor der er risiko for

temperaturer > 30

⁰C

i periode 2.

Risiko > 30

⁰C

Danmark

Resten

Europa

N farme

1.921

2.351

81,7 %

Afkøling mulig

Info mangler

N farme

1.208

1.143

Periode 3, omgivelsernes beskyttelse af voksne og unge mink i vækstsæsonen

Der var en lavere andel af bure på farme i Danmark end i resten af Europa med den højeste grad af

vindbeskyttelse i periode 3 (Tabel 5.7). Flertallet af bure var i høj grad beskyttet mod direkte sollys, og

beskyttelsen var marginalt bedre for farme i Danmark (Tabel 5.8) i periode 3.

Tabel 5.7:

Grad af vindbeskyttelse som andel af bure med lav, medium eller høj beskyttelse mod

vindpåvirkning i periode 3.

Lav

Danmark

Resten af

Europa

N bure

990

73.728

125.125

199.844

2.220

0,2 %

0,9 %

Medium

49,2 %

23,2 %

Høj

50,6 %

75,9 %

N Bure

104.957

94.887

N farme

1.166

1.054

Tabel 5.8:

Grad af beskyttelse mod direkte sol som andel af bure med lav, medium eller høj beskyttelse i

periode 3.

Lav

Danmark

Resten af

Europa

N bure

432

28.554

170.858

199.844

2.220

0,0 %

0,4 %

Medium

13,4 %

15,3 %

Høj

86,6 %

84,3 %

N Bure

104.957

94.887

N farme

1.166

1.054

Markant flere farme i resten af Europa end i Danmark havde risiko for at opleve temperaturer over 30

⁰C

periode 3 (Tabel 5.9). Mod forventning er der ingen information i datasættet om andelen af bure med

afkølingsmuligheder for disse farme.

Tabel 5.9:

Mulighed for afkøling som andel af farme med denne mulighed i områder, hvor der er risiko for

temperaturer > 30

⁰C

i periode 3.

Risiko > 30

⁰C

Danmark

Resten

Europa

N farme

642

2.312

0,6 %

57,2 %

Afkøling mulig

Info mangler

N farme

1.201

1.111

Diskussion af omgivelsernes beskyttelse af mink i periode 1, 2 og 3

Der var generelt en dårligere beskyttelse fra omgivelserne mod vind i Danmark end i resten af Europa, mens

der ikke var nogen væsentlig forskel på beskyttelsen mod direkte sol i de relevante perioder. Den dårligere

beskyttelse mod vind bidrager dermed ikke til, at danske farme samlet set havde en markant bedre

temperaturmæssig komfort i WelFur-Mink. Information om mulighed for afkøling var ikke til stede i det

tilsendte datasæt fra Fur Europe. Imidlertid burde denne information, ifølge protokollen for WelFur-Mink,

indgå i beregning af kriterie 4.

Periode 1, redekassens beskyttelse af avlsdyr i vinterperiode inden parring

Redekassernes isoleringsevne var højere på danske farme, og reden var bedre beskyttet mod træk end på

farme i resten af Europa (Tabel 5.10). Til gengæld var der i resten af Europa flere sektioner med rigelige

mængder af strøelse i periode 1 i forhold til Danmark.

Tabel 5.10:

Andel af bure i % med forskellige grader af redekasseisolering, strøelse og beskyttelse af

redekassen mod træk i periode 1.

Redeisolering

Redestrøelse

Reden

beskyttet

mod træk

Lav

Mellem

Høj

Lidt/Ing

Danmark

Resten af

Europa

34.897

97.485

129.003

37.984

167.718

55.683

24.111

261.385

1,7 %

25,9 %

21,5 %

54,3 %

76,8 %

19,8 %

13,0 %

16,2 %

72,5 %

55,2 %

14,5 %

28,6 %

1,3 %

17,8 %

135.472

125.913

Noget

Rigeligt

Nej

N bure

Diskussion af redekassens beskyttelse af avlsdyr i vinterperiode inden parring

Redekasser i Danmark var generelt bygget af et materiale med bedre isoleringsevne, der beskyttede bedre

mod kulde, end redekasser i resten af Europa. Det skal dog bemærkes, at vurderingen afhang af risikoen

for længere perioder med hård frost. Hvis farmen ikke var vurderet korrekt i denne sammenhæng, vil der

være en systematisk fejl i indplaceringen, hvilket vi ikke har haft mulighed for at tjekke i de foreliggende

data. Selv om der var flere redekasser med rigelig redestrøelse i resten af Europa, var der færre danske

redekasser med for lidt strøelse og færre, der ikke var beskyttet mod træk gennem redekassen. Alle tre

faktorer bidrager dermed til, at farme i Danmark klarer sig væsentligt bedre end farme i resten af Europa

for velfærdsindikatoren, der vurderer, om redekassen beskytter mod kulde i form af

Isoleringsevne, strøelse

og træk

Det er derudover bemærkelsesværdigt, at i gennemsnit 14,5 % af burenheder over hele Europa med

avlsmink var indhuset uden tilstrækkelig adgang til strøelse til at dække bunden af redekassen i

vinterperioden. Dette er næppe lovligt ifølge den danske bekendtgørelse om beskyttelse af pelsdyr, hvor

der er krav om permanent adgang til strøelse (BEK 1553, 2015). I WelFur-Mink kræves der reel adgang til

strøelse, så selv hvis der er et tykt lag oven på redekassen, vil det blive kategoriseret som ’lidt/ingen’, hvis et

bånd oven på redekasselåget giver adgang til mindre end 10 cm i hele redekassens bredde. Manglen på

strøelse trækker velfærden for kriteriet ned i WelFur-Mink. Selv om grundlaget (velisolerede redekasser og

høj beskyttelse mod træk; Tabel 5.13) er klart bedre på danske farme end på farme i resten af Europa, så

kan velfærden forbedres yderligere, såfremt avleren via sit management sikrer minkene bedre adgang til

strøelse i periode 1 og dermed nedbringer andelen af sektioner uden tilstrækkelig adgang til strøelse. Mere

strøelse vil dermed give en velfærdsmæssig forbedring for minkene på farme både i Danmark og resten af

Europa.

Periode 2, redekassens beskyttelse af voksne mink og unger i hvalpeperioden

Redekassernes isoleringsevne var også i periode 2 højere på danske farme, mens der i resten af Europa var

flere bure med lav redeisolering i periode 2 end i periode 1 (Tabel 5.11). Brug af redestrøelse var

nogenlunde den samme i Danmark og i resten af Europa med i gennemsnit 14,2 % af bure med for lidt eller

ingen strøelse i periode 2. Det svarer til den høje gennemsnitlige andel i periode 1 (14,5 %). Redekasserne

var dårligere beskyttet mod træk i resten af Europa end i Danmark og dårligere i periode 2 end i periode 1.

Tabel 5.11:

Andel af bure, %, med forskellige grader af redekasseisolering, strøelse og beskyttelse af

redekassen mod træk i periode 2.

Redeisolering

Redestrøelse

Reden

beskyttet

mod træk

Lav

Danmark

Resten af

Europa

3.663

N bure

Mellem

18,3 %

62,7 %

Høj

80,4 %

36,0 %

Lidt/Ingen

15,6 %

12,7 %

Noget

46,8 %

51,1 %

Rigeligt

37,6 %

36,2 %

Nej

33,5 %

46,4 %

142.963

135.885

1,3 %

111.301

163.884

39.545

136.276

102.883

110.934

278.848

Der manglede observation for 144 bure i Danmark for denne indikator

Diskussion af redekassens beskyttelse af voksne mink og unger i hvalpeperioden

Forskellen mellem Danmark og resten af Europa var mindre i periode 2 end i periode 1, og denne periode

bidrager dermed mindre til, at farme i Danmark samlet set klarede sig væsentligt bedre end farme i resten

af Europa for velfærdsindikatoren, der vurderer redekassens beskyttelse mod kulde i form af

Isoleringsevne,

strøelse og træk

Den generelt dårligere beskyttelse mod træk i periode 2 kan dels skyldes mindre redekassedække i

forbindelse med fodring af hvalpe på låget af redekassen og aftagning af læskærme foran indgangen til

redekasserne fra hvalpenes fjerde leveuge, dels et mindre behov især i juni. Selv om temperaturen i juni er

højere, har hvalpe dog stadig behov for at være beskyttet mod træk ligesom avlsdyr i periode 1 og voksne

og unge mink i periode 3.

Periode 3, redekassens beskyttelse af voksne og unge mink i vækstsæsonen

Redekassernes isoleringsevne var også i periode 3 højere på danske farme (Tabel 5.12). Desuden var der

færre danske farme med lidt eller ingen redestrøelse, og redekasserne havde bedre beskyttelse mod træk.

Andel af redekasser med lidt eller ingen strøelse steg markant fra periode 1-2 til 3 for farme i resten af

Europa. Således havde 28 % af farme i resten af Europa ikke redestrøelse nok til at dække bunden af

redekassen, og 27 % af redekasserne var ikke beskyttet mod træk i periode 3. Disse forhold var væsentlig

bedre på danske farme med 11 % med lidt eller ingen redestrøelse og under 2 %, som ikke var beskyttet

mod træk.

Tabel 5.12:

Andel af bure, %, med forskellige grader af redekasseisolering, strøelse og beskyttelse af

redekassen mod træk i periode 3.

Redeisolering

Redestrøelse

Reden

beskyttet

mod træk

Lav

Danmark

Resten af

Europa

798

40.434

166.372

39.630

150.329

17.646

28.135

278.848

0,7 %

0,1 %

Mellem

6,0 %

35,2 %

Høj

93,4 %

65,8 %

Lidt/Ingen

10,8 %

28,0 %

Noget

84,7 %

59,0 %

Rigeligt

4,4 %

12,9 %

Nej

1,6 %

26,6 %

107.993

99.611

N bure

Diskussion af redekassens beskyttelse af voksne og unge mink i vækstsæsonen

Forskellen mellem Danmark og resten af Europa var ganske stor i periode 3, og denne periode bidrager

dermed til, at farme i Danmark samlet set klarede sig væsentligt bedre end farme i resten af Europa for

velfærdsindikatoren, der vurderer redekassens beskyttelse mod kulde i form af

Isoleringsevne, strøelse og

træk

Det skal i øvrigt bemærkes, at i periode 3 kan det stadig være meget varmt i dele af Europa, men ganske

koldt i andre, hvilket er indarbejdet i WelFur-vurderingerne i forhold til redekassens isoleringsevne, men ikke

i vurderingen af mængden af strøelse eller beskyttelse mod træk gennem redekassen.

Samlet diskussion af kriterie 4. ’Temperaturmæssig komfort’ i periode 1, 2 og 3

Den generelt dårligere beskyttelse fra omgivelserne mod vind i Danmark end i resten af Europa trak ned

for kriteriet og bidrog dermed ikke til, at danske farme samlet set havde en markant bedre

temperaturmæssig komfort. Det betyder, at det er redekassernes gode beskyttelse i alle tre perioder, der

gør, at Danmark klarer sig markant bedre end resten af Europa med hensyn til kriterie

4. Temperaturmæssig

komfort

7.5.3 Bevægelsesfrihed, baseret på burenes areal og højde (kriterie 5)

Kriterie

5. Bevægelsesfrihed

baseres på, om der er tilstrækkelig plads i burene i form af velfærdsindikatoren

Plads til bevægelse i form af areal og højde

. Indikatoren omhandler alene burets størrelse, dvs. uden

redekasse. Farme i Danmark klarer sig lidt bedre end farme beliggende i resten af Europa med hensyn til

kriterie 5 i WelFur-Mink-vurderingen 2017-19 (Tabel 2.2).

Generelt var variationen i burarealet ikke stor, hvilket kan skyldes udbredelsen af få kommercielle typer af

standardbure i Europa og den fælles europæiske lovgivning på området, som burde være indarbejdet i de

enkelte landes lovgivning (CoE, 1999). Grundarealet på burene var marginalt større i Danmark i periode 1-

3. Eksempelvis var det gennemsnitlige bur (bredde x længde x højde) 30 x 92 x 46 cm i Danmark og 31 x

88 x 46 cm i resten af Europa. Belægningsgraden steg generelt i periode 3, og der var i denne periode

bedre plads pr. mink i Danmark end i resten af Europa. Dette kan forklare den bedre score for kriteriet

Bevægelsesfrihed

i WelFur-vurderingen.

I WelFur-Mink baseres pointværdien for kriteriet på en inddeling af det målte burs areal og højde, begge i

tre klasser i periode 1-3. Burets bundareal vurderes som

Lille

(≤ 0,100 m

Mellem

(0,100 < x

≤

0,255 m

) og

Stor

(> 0,255 m

), mens højden vurderes som

Lav

(≤ 40 cm),

Mellem

(40 < x

≤

50 cm) og

Høj

(> 50 cm). Ved

denne opgørelse ses, at næsten ingen bure med op til to unge/voksne mink vurderedes til at være i den

mindste kategori i nogen af perioderne (0,0 %). Der var dog lidt flere bure med det største bundareal og

dermed færre med det mellemste areal i Danmark end i resten af Europa i alle perioder (Tabel 5.13).

Ved gruppeindhusning, som i forbindelse med burstørrelse defineres som mere end to mink pr. bur i periode

3, skelnes der i WelFur-Mink mellem to klasser: ekstra bundareal på enten < 0,085 m

eller

≥

0,085 m

med

en frihøjde på mindst 40 cm for hvert ekstra dyr i buret. Baseret på WelFur-Mink var pladsen begrænset,

særligt under gruppeindhusning i periode 3. De farme, som anvendte gruppeindhusning, havde i

gennemsnit 3,3 (SD: 0,56) mink pr. bur med et interval på 3-12.

Tabel 5.13:

Burets bundareal fordelt i de tre størrelsesklasser i WelFur-Mink som andel af bure i Danmark og

i resten af Europa i periode 1-3.

Periode

Danmark

Resten af Europa

Antal bure

Danmark

Resten af Europa

Antal bure

Danmark

Resten af Europa

Antal bure

gruppe

Danmark

Resten af Europa

Antal bure

Lille

0,0 %

5,2 %

14,9 %

6.064

Mellem

0,3 %

6,9 %

9077

0,2 %

2,3 %

3432

0,2 %

2,5 %

1.714

Stor

99,7 %

93,0 %

252.377

99,8 %

97,7 %

278.431

99,9 %

97,5 %

155.686

94,8 %

85,1 %

44.556

Antal bure

135.576

125.927

261.503

144.810

137.077

281.887

92.931

64.470

157.401

15.092

35.528

50.620

≤

0,100 m

0,100 < x

≤

0,255 m

> 0,255 m

bundareal til en voksen mink i periode 1-2 og en til to

bure med > 2 mink pr. bur: Lille: 0,255 + < 0,085 m

ekstraplads pr. ekstra mink, dvs. < 0,340 m

unge/voksne mink i periode 3.

bundareal ved 3 og < 0,425 m

ved 4 mink osv.; Stor: 0,255 +

≥

0,085 m

ekstraplads pr. ekstra mink, dvs.

≥

0,340 m

bundareal med en frihøjde på mindst 40 cm ved 3 og < 0,425 m

ved 4 mink osv.

Meget få bure var lavere end 40 cm, mens langt hovedparten var mellem 40 og 50 cm og få højere end

50 cm både i Danmark og resten af Europa (Tabel 5.14). Andelen af høje bure var lidt større i Danmark,

hvilket bidrager til den lidt højere pointværdi for kriteriet

Bevægelsesfrihed

Tabel 5.14:

Burets højde fordelt i de tre klasser i WelFur-Mink som andel af bure i Danmark og i resten af

Europa i periode 1-3.

Periode

Danmark

Resten af Europa

Antal bure

Danmark

Resten af Europa

Antal bure

Danmark

Resten af Europa

Antal bure

Lav, < 40 cm

0,1 %

191

0,0 %

Mellem

97,0 %

99,7 %

228.325

97,7 %

99,5 %

205.017

97,5 %

99,7 %

205.480

Høj,

≥

50 cm

2,9 %

0,2 %

3.517

2,3 %

0,5 %

2.964

2,5 %

0,3 %

2.656

Antal bure

113.448

118.585

232.033

108.023

99.983

208.006

95.179

113.038

208.217

≤

x < 50 cm frihøjde i buret

Ud over WelFur-Mink-vurderingen af

Bevægelsesfrihed

i forhold til areal og højde af burene i tre klasser har

vi også beregnet den gennemsnitlige størrelse og højde i Danmark og resten af Europa (Tabel 5.15).

Tabel 5.15:

Burareal og burhøjde i periode 2 baseret på målinger i WelFur-Mink 2017-19.

Burareal, m

Gens. (SD)

Danmark

Resten

Europa

0,277 (0,02)

0,278 (0,04)

Burhøjde, cm

Gens. (SD)

46 (1,5)

46 (0,8)

interval

30-92

De største bure målt i Europa var 115 cm brede, 108 cm dybe og 72 cm høje, svarende til 1,242 m

eller 0,8

mink pr. m

ved en mink, observeret for ni bure på en farm i Finland i periode 3. De mindste bure var på blot

på 30 x 30 cm med to til tre mink observeret for blot fem bure på en farm i et anonymiseret land (dvs. med

færre end 10 minkfarme). Den højeste belægningsgrad på 23,0 mink/m

blev set på flere farme i Holland

med 190 bure på 30 x 87 cm, hver indeholdende seks mink.

Samlet diskussion af kriterie 5. ’Bevægelsesfrihed’ i periode 1, 2 og 3

Generelt var variationen i burarealet meget lille, hvilket kan skyldes udbredelsen af få kommercielle typer

af standardbure i Europa og den fælles europæiske lovgivning på området, som burde være indarbejdet i

de enkelte landes lovgivning. Trods enkelte afvigelser er det derfor ikke burstørrelserne i sig selv, der giver

en forskel mellem Danmark og resten af Europa. Ud fra vurderingerne i periode 3 er det andelen af mink

(ungdyr/voksne) i gruppeindhusning uden tilstrækkelig ekstra plads, der giver Danmark 4,4 point mere end

resten af Europa for kriteriet

Bevægelsesfrihed

Diskussion og konklusion på velfærdsprincippet

God indhusning

Kriterie

3. Komfort ved hvile

var 0,6 point bedre i Danmark end i resten af Europa og bidrager dermed meget

lidt til det samlede resultat for princippet. Det skyldes, at den målte hvilekomfort generelt var meget høj og

næsten ens i Danmark og i resten af Europa.

Kriterie

4. Temperaturmæssig komfort

var 12,4 point bedre i Danmark end i resten af Europa og bidrager

dermed meget væsentligt til, at det samlede resultat for princippet er 8,3 point bedre for Danmark end

resten af Europa. Den generelt dårligere beskyttelse fra omgivelserne mod vind i Danmark blev opvejet af,

at danske farme havde redekasser med meget god beskyttelse i alle tre perioder. Det er uklart, hvordan

mulighed for afkøling bidrager til kriterie 4, grundet manglende data, selvom nogle lande var særligt

udfordrede med høje temperaturer i periode 2 og 3. Kriterie

5. Bevægelsesfrihed

var 4,4 point bedre i

Danmark end i resten af Europa og bidrager dermed også til, at det samlede resultat for princippet er 8,3

point bedre for Danmark end resten af Europa. Variationen i burarealet var meget lille, og det var i stedet

andelen af minkhvalpe i gruppeindhusning uden tilstrækkelig ekstra plads, der gav Danmark flere point

end resten af Europa.

7.6 Velfærdsprincippet

God sundhed

– målinger på minkfarme i periode 1-3

Princippet

God sundhed

vurderes ud fra kriterierne

6. Fravær af skader

7. Fravær af sygdom

8. Fravær

af smerte pga. management

. Samlet set blev

God sundhed

vurderet 3,2 point bedre i Danmark end i resten

af Europa (Tabel 2.1). Det skyldes, at kriteriet

Fravær af skader

blev vurderet 0,8 point lavere end i resten af

Europa, mens

Fravær af sygdom

Fravær af smerte pga. management

blev vurderet henholdsvis 1,3 og

5,5 point bedre i Danmark (Tabel 2.2).

7.6.1 Fravær af skader baseret på antallet af sår og skader observeret på mink (kriterie

Kriterie

6. Fravær af skader

består at den dyrebaserede velfærdsindikator

Sår og skader

(herefter blot

kaldet

skader

). Farme i Danmark klarede sig marginalt dårligere end farme i resten af Europa med hensyn

til kriterie 6 (Tabel 2.2). Dermed modvejer

Fravær af skader

kun i mindre omfang til, at danske farme opnår

flere point for princippet

God sundhed

i WelFur-Mink 2017-19 (Tabel 2.1).

Der var stort set ingen forskel på pointværdien for kriteriet

Fravær af skader

mellem farme i Danmark og i

resten af Europa (Tabel 2.2), hvilket bekræftes af de indsamlede data fra besøg på farmene. Andelen af

voksne mink observeret med skader var 2,1 % i periode 1 (Tabel 6.1), 0,7 % i periode 2 (Tabel 6.2) og 1,7 %

inkl. unge mink i periode 3 (Tabel 6.4).

I WelFur-Mink kategoriseres skader i tre klasser med stigende grad af alvor fra 1: Ikke-helede skader med

en diameter < 10 mm ELLER mindre helede skader (fx manglende del af øre eller mindre end halvdelen af

halen), 2: Ikke-helede skader med en diameter på < 30 mm ELLER større helede skader (fx mangler mere

end halvdelen af halen) til 3: Ikke-helede skader > 30 mm ELLER andre større ikke-helede skader (fx

mangler mere end halvdelen af halen eller knogle synlig). De alvorligste skader i grad 3 udgjorde 6,6 % af

de observerede skader i periode 1, 6,1 % for voksne og 6,2 % for hvalpe i periode 2, stigende til 8,7 % af

skader i periode 3.

Rangeres de 23 lande med data fra alle tre perioder, efter den laveste observerede forekomst af skader

over alle tre perioder, var farme i Hviderusland bedst (rang 1; gennemsnit P1: 0,0 %, P2: 0,0 % og P3: 0,6 %

med skader; målt på fire farme). Danmark havde rang 13 (gennemsnit P1: 0,5 %, P2: 1,8 % og P3: 1,8 % med

skade; målt på 1.130-1.200 farme), mens farme i Spanien klarede sig dårligst (gennemsnit P1: 1,7 %, P2: 3,6

% og P3: 3,4 % med skade; målt på 30-32 farme) i WelFur-Mink 2017-19.

Periode 1, sår og skader hos avlsdyr i vinterperiode inden parring

Der var ikke stor forskel på andelen af mink med sår og skader på farme i Danmark vs. i resten af Europa i

periode 1 (Tabel 6.1).

Tabel 6.1:

Andel af mink uden og med forskellige grader af sår eller skader i periode 1.

Ingen

skader

Danmark

Resten af

Europa

Antal mink

255.953

3.754

1.285

357

5.396

261.349

98,2 %

97,7 %

1,2 %

1,7 %

0,5 %

0,1 %

1 – let

2 – mellem

3 – svær

Sum af

skade 1-3

1,8 %

2,3 %

135.571

125.778

Antal Mink

Der var ingen væsentlig forskel i den observerede procent af skadede mink mellem Danmark og resten af

Europa (F

1, 2175

= 1,9, P = 0,17). Datoen for besøg på farmen i periode 1 påvirkede ikke andelen af mink med

skader (F

1, 2174

= 0,4, P = 0,54), men der var tendens til effekt af observationsår (F

2, 2175

= 3,7, P = 0,06), som

kan skyldes en tilfældig/ukendt variation mellem år (2017: 2,7 % a; 2018: 1,8 % b; 2019: 2,1 % c). Den

statistiske analyse er påvirket af mange nul-værdier (0 % skadede mink på 627 ud af 2.179 farme; svarende

til 29,7 % af data).

Periode 2, sår og skader hos voksne mink og unger i hvalpeperioden

Forekomsten af skader på voksne mink blev rapporteret som lavere i periode 2 end i periode 1. Der var ikke

væsentlig forskel på andelen af voksne mink med sår og skader mellem farme i Danmark og i resten af

Europa i periode 2 (Tabel 6.2).

Tabel 6.2:

Andel af voksne mink uden og med forskellige grader af sår eller skade i periode 2.

Ingen

skade

Danmark

Resten af

Europa

Antal mink

279.027

1.298

567

121

1.986

281.013

99,4 %

99,2 %

0,4 %

0,5 %

0,2 %

0,0 %

1 – let

2 – mellem

3 – svær

Sum af

skade 1-3

0,6 %

0,8 %

144.204

136.809

Antal Mink

Tabel 6.3.

Andel af minkhvalpe uden og med forskellige grader af sår eller skade i periode 2.

Ingen

skade

Danmark

Resten af

Europa

Antal hvalpe

1.209.827

3.742

1.454

345

5.541

1.215.368

99,5 %

99,6 %

0,4 %

0,2 %

0,1 %

0,0 %

1 – let

2 – mellem

3 – svær

Sum af

skade 1-3

0,5 %

0,4 %

Antal

minkhvalpe

650.757

564.611

Der var ingen væsentlig forskel mellem den samlede andel af voksne mink og hvalpe med sår eller skader

i Danmark og i resten af Europa (F

1, 2336

= 0,3, P = 0,58; 2340 farme) (Tabel 6.2 og 6.3). Tidspunktet for besøg

på farmen i periode 2 påvirkede ikke andelen af mink observeret med skader (F

1, 2336

= 2,5, P = 0,12). Der

var forskel mellem observationsår (F

2, 2336

= 24,3, P < 0,001; 2017: 0,7 % a; 2018: 0,5 % b; 2019: 0,3 % c),

hvilket dog skal tages med forbehold, da den statistiske analyse er påvirket af mange nul-værdier (0 %

skadede blandt voksne mink og hvalpe noteret på 1.130 ud af 2.340 farme). Opgjort på farmniveau var

andelen af farme uden skader 550 ud af 1.198 (45,9 %) i Danmark og 580 ud af 1.142 farme (50,8 %) i

resten af Europa. Den højeste andel af mink med skader (tæver + hvalpe) var 9,6 % af bestanden på en

farm i Danmark og 11,6 % af bestanden på en ikke-dansk farm.

Periode 3, sår og skader hos voksne og unge mink i vækstsæsonen

Der var ikke stor forskel på andelen af voksne og unge mink med sår og skader mellem farme i Danmark

og i resten af Europa i periode 2 (Tabel 6.4).

De observerede sår eller skader er generelt større i periode 3, hvor 8,7 % var grad 3, end i de tidligere

perioder, hvor 6,1 og 6,6 % var grad 3.

Tabel 6.4:

Andel af mink uden og med forskellige grader af sår eller skade i periode 3.

Ingen

skader

Danmark

Resten af

Europa

Antal mink

440.419

4.754

2.156

662

7.572

447.991

98,2 %

98,4 %

1,1 %

1,0 %

0,5 %

0,4 %

0,1 %

1 – let

2 – mellem

3 – svær

Sum af

skade 1-3

1,8 %

1,6 %

216.035

231.956

Antal Mink

Analyseres andelen af skadede mink pr. farm, er der en signifikant interaktion mellem lokalitet og

observationsår (F

2, 2301

= 28,7; P < 0,001), hvilket skyldes, at andelen af skadede mink steg i Danmark, men

ikke i resten af Europa, i perioden 2017-19 (Tabel 6.5). Datoen for observation inden for periode 3 havde

ingen signifikant effekt på andelen af mink observeret med skade (F

1, 2300

= 1,7; P = 0,19).

Tabel 6.5:

Andelen af mink med alle grader af sår eller skade i periode 3.

2017

Danmark

Resten af Europa

1,3 (0,12) % a

2,1 (0,12) % c

2018

1,7 (0,08) % b

1,5 (0,08) % a

2019

2,2 (0,08) % c

1,5 (0,10) % a

a, b, c: statistisk forskellige værdier i parvis posttest, P < 0,05.

Den statistiske analyse var påvirket af nul-værdier (0 % skadede blandt voksne og unge mink på 553 ud af

2.307 farme svarende til 24,0 % af data). Andelen af farme uden observerede skader var 211 ud af 1.200

(17,6 %) i Danmark og 342 ud af 1.107 farme (30,9 %) i resten af Europa. Den højeste andel af mink med

skader i periode 3 var 12,8 % af minkene på en farm i Danmark og 13,8 % af minkene på en ikke-dansk

farm.

Samlet diskussion af kriterie 6. ’Fravær af skader’ i periode 1, 2 og 3

Kriteriet

Fravær af skader

var 0,8 point lavere i Danmark end i resten af Europa og bidrager dermed meget

lidt til det samlede resultat for princip

3. God sundhed

. I alle tre perioder blev der observeret skader på

under i gennemsnit 2 % af minkene i stikprøven både i Danmark og resten af Europa.

Det kan synes overraskende, at den højere andel af gruppeindhusning af mere end to mink i samme bur

på farme i resten af Europa ikke giver udslag i flere sår og skader i periode 3 end på danske farme med

mindre gruppeindhusning. Den totale forekomst af alvorlige skader i grad 3 i vækstperioden er i andre

undersøgelser opgjort til at være omkring 1 ‰ ved parvis indhusning og 2 % ved gruppeindhusning af fire

mink, dvs. 20 gange så høj ved gruppeindhusning. Da mink med skader skal flyttes og sættes i behandling

eller aflives, vil det forventede antal på en given dag være meget lille i en stikprøve på 90 bure med op

mod 360 mink i periode 3. De observerede procentsatser på op til omkring 2 % i periode 3, der også

inkluderer mindre og helede skader fra fødslen og diegivningsperioden, er dermed ikke så overraskende.

7.6.2 Fravær af sygdom, baseret på dødelighed, og observationer af diarre, halte og

syge mink (kriterie 7)

Kriterie

7. Fravær af sygdom

består at de dyrebaserede velfærdsindikatorer

Dødelighed

Diarre

Bevægelsesproblemer

Tydeligt syge dyr (

dvs. som fejler noget andet end diarre og

bevægelsesproblemer). Farme i Danmark klarede sig marginalt bedre end farme i resten af Europa med

hensyn til kriterie 7 (Tabel 2.2). Dermed bidrager

Fravær af sygdom

kun i mindre omfang til, at danske farme

opnår flere point for princippet

God sundhed

i WelFur-Mink 2017-19 (Tabel 2.1). Der var ikke markante

forskelle i dødelighed mellem farme i Danmark og i resten af Europa. Den gennemsnitlige dødelighed var

1,4 % i periode 1, 0-2,4 % i de tre delperioder af periode 2, og 9,2 % i periode 3 baseret på farmernes

dødsfaldsregistreringer. Dødeligheden dækker voksne og unge mink, men ikke hvalpe omkring fødsel i

periode 2.

Periode 1, fravær af sygdom hos avlsdyr i vinterperiode inden parring

Dødelighed hos avlsdyr i vinterperiode inden parring

Den gennemsnitlige dødelighed i periode 1 var 1,4 %, både for de 1.109 farme i Danmark og de 1.029

farme i resten af Europa.

Det oprindelige datasæt indeholdt 2.201 farme, hvorfra 63 farme (2,9 %) blev slettet på grund af manglede

oplysninger om antal døde i besvarelsen. En dansk farm rapporterede en dødelighed på 58,4 % blandt

avlsdyr i 2018 baseret på en oplysning om 292 døde. Dette er en usædvanlig høj dødelighedsprocent, men

vi har ikke mulighed for at verificere de oplyste dødelighedsprocenter i WelFur-Mink yderligere ud fra de

tilgængelige data.

Diarre, bevægelsesproblemer og tydeligt syge avlsdyr

Forekomsten af diarre, bevægelsesproblemer og tydeligt syge mink var meget lav i periode 1 (Tabel 6.5),

men for alle tre indikatorer var forekomsten to til fem gange hyppigere i resten af Europa end i Danmark. I

Danmark blev der blot observeret 23 bure med diarre (resten af Europa: 110), 9 mink med

bevægeproblemer (resten af Europa: 19) og 41, som var tydeligt syge af andre årsager (resten af Europa:

58).

Tabel 6.5:

Andel mink med diarre, bevægelsesproblemer eller som var tydelig syge af andre årsager i

periode 1, angivet i promille.

Diarre

Danmark

Resten af Europa

Antal mink

0,2 ‰

0,9 ‰

133

Bevægelsesproblemer

0,1 ‰

0,2 ‰

Syge

0,3 ‰

0,5 ‰

Antal mink

135.686

125.969

261.655

Diskussion af kriterie 7. ’Fravær af sygdom’ i periode 1

Dødeligheden for avlsdyr inden parring var ikke forskellig mellem farme i Danmark og resten af Europa,

hvilket stemmer fint med den marginale forskel samlet set for kriteriet. Forekomsten af diarre,

bevægelsesproblemer og tydelig sygdom var generelt meget lav, men dog langt hyppigere

forekommende blandt mink i resten af Europa end i Danmark, hvilket bidrager til den marginale forskel i

point for kriteriet.

Periode 2, fravær af sygdom hos voksne mink og unger i hvalpeperioden

Dødelighed i periode 2

I periode 2 spørges til antallet af døde mink fordelt på tre tidsrum: I. 1/3 – 14/5: voksne mink i parring,

drægtighed, fødsel og den tidlige diegivning, II. 15/5 – 15/6: voksne mink og hvalpe i anden halvdel af

diegivningsperioden, hvor der kan forventes valide data også for hvalpe og III. 16/6 – 15/7: voksne mink

og hvalpe under fravænning og udsætning til vækstperioden.

I det første tidsrum i periode 2, fra parring til den tidlige dieperiode, var dødeligheden for avlsdyr i

gennemsnit 0,5 procentpoint lavere i Danmark end i resten af Europa (F

1,2204

= 18,6. P < 0,001; Tabel 6.6). I

de to næste tidsrum var der en signifikant vekselvirkning mellem lokalitet og observationsår (P < 0,001;

tidsrum II.: F

2, 2202

= 28,5; tidsrum III.: F

2, 2202

= 8,0). I tidsrum II, der omfatter den primære dieperiode, indtil

fravænning begynder, var dødeligheden lavere i Danmark i 2017, men højere de to følgende år end i

resten af Europa (Tabel 6.6). I tidsrum III, der omfatter fravænning, var dødeligheden marginalt lavere i

Danmark end i resten af Europa i år 2017-18, men uden forskel i 2019 (Tabel 6.6).

Tabel 6.6:

Dødelighed hos voksne mink som gennemsnitsprocent (SE) af bestanden på farmen opgjort for

de tre tidsrum i periode 2. For tidsrum II og III er data opgjort pr. år på grund af en vekselvirkning mellem

lokalitet og observationsår (P < 0,001).

Tidsrum

I. 1/3 – 14/5

II. 15/5 – 15/6

Observationsår

2017-19

2017

2018

2019

III. 16/6 – 15/7

2017

2018

2019

Danmark

1,0 (0,07) % a

0,1 (0,14) % a

2,4 (0,13) %c

2,0 (0,19) % c

0,0 (0,07) % a

1,2 (0,06) % c

1,1 (0,09) % c

Resten af Europa

1,5 (0,07) % b

0,5 (0,18) % b

1,6 (0,14) % d

1,5 (0,14) % e

0,2 (0,09) % b

1,2 (0,06) % d

1,1 (0,07) % c

a-e: statistisk forskellige værdier inden for samme tidsrum, parvis posttest P < 0,05

Det oprindelige datasæt indeholdt 2.351 farme, hvorfra 139 farme blev slettet (svarende til 5,9 % af de

besøgte farme) på grund af manglede oplysninger om antal døde for samtlige tidsrum i besvarelsen.

Yderligere en farm blev slettet fra datasættet, da dødeligheden blev opgivet til 146 % i et tidsrum, hvilket

ikke er muligt.

Der var 50 farme, hvor der blev registreret et antal døde mink, men hvor dødeligheden alligevel var

registreret som 0 %. Disse farme er medtaget i datasættet, da vi ikke kan udelukke, at værdien skyldes en

(utilsigtet?) nedrunding til 0 % fra dødeligheder op til 0,44 % (antallet af decimaler i rådata varierer fra nul

til to). Et eksempel var en farm med 8.034 døde mink i tidsrum II og en farm med 6.099 døde i tidsrum III.

Nedrunding til 0 % dødelighed ville kræve en bestand på mindst 1.830.000 og 1.400.000 voksne mink på

disse to farme, hvilket ikke er realistisk. En anden mulighed er, at antal avlsdyr fejlagtigt er noteret i feltet for

døde mink. Vi har ikke mulighed for at verificere de oplyste dødelighedsprocenter i WelFur-Mink yderligere

ud fra de tilgængelige data.

Diarre, bevægelsesproblemer og tydeligt syge mink i periode 2

Fedtede hvalpe er en hvalpediarre, der optræder, inden hvalpene begynder at æde foder ved 4-ugers

alderen, og observeres særskilt på burniveau i kuldet i periode 2 ud over den sædvanlige observation af

diarre i gødningen på burniveau. I WelFur-Mink blev ingen af delene observeret i et eneste bur blandt de

282.160 undersøgte bure i perioden 2017-19.

Forekomsten af bevægelsesproblemer og tydeligt syge mink var meget lav i periode 2 (Tabel 6.7), men

forekom op til syv gange hyppigere i resten af Europa end i Danmark. I Danmark blev der blot observeret

fem mink med bevægelsesproblemer mod 31 i resten af Europa og 108, som var tydeligt syge, mod 135 i

resten af Europa.

Tabel 6.7:

Andel mink med diarre, bevægelsesproblemer eller tydeligt syge i periode 1 angivet i promille.

Diarre

Danmark

Resten af

Europa

Antal mink

243

282.160

286.132

Bevægelsesproblemer

0,0 ‰

0,2 ‰

Syg

0,7 ‰

1,0 ‰

Antal Bure

144.958

137.202

Antal Mink

147.550

138.582

Diskussion af kriterie 7. ’Fravær af sygdom’ i periode 2

I den tidlige del af periode 2, fra 1/3 – 14/5, var dødeligheden lavere på danske farme, mens resultaterne

ikke entydigt peger på lavere dødelighed på danske farme for de senere dele af periode 2, fra 15/5 – 15/7,

hvilket bidrager til den marginale forskel samlet set for kriteriet. Forekomsten af diarre,

bevægelsesproblemer og tydelig sygdom var generelt meget lav, men dog langt hyppigere

forekommende blandt mink i resten af Europa end i Danmark, hvilket også bidrager til den marginale

forskel i point for kriteriet. Det er bemærkelsesværdigt, at der slet ikke blev observeret diarre eller fedtede

hvalpe i diegivningsperioden, da det ifølge andre undersøgelser forekommer i 1-10 % af kuld på berørte

farme i løbet af de første tre uger af observationsperiode 2, der indgår i WelFur-Mink.

Periode 3, fravær af sygdom hos voksne og unge mink i vækstsæsonen

Dødelighed i periode 3

Den oplyste gennemsnitlige dødelighed var højere i periode 3 end i periode 1-2. Der var ikke statistisk

forskel (F

1, 2210

= 0,1, P = 0,73) mellem de 1.158 farme i Danmark (8,6 % døde) og de 1.056 farme i resten af

Europa (9,7 % døde). At forskellen ikke var statistisk sikker, selv om dødeligheden på danske farme var

lavere i absolutte tal, skyldes en stor variation i de registrerede dødeligheder. Der var en effekt af

observationsår på dødeligheden (F

2, 2210

= 28.2, P < 0,001), som var lavest i 2017 (7,3 % a, 2018: 9,4 % b,

2019: 9,9 % b).

Det oprindelige datasæt indeholdt 2.312 farme, hvorfra 93 farme blev slettet (svarende til 4,0 % af de

besøgte farme) på grund af manglede oplysninger om antal døde i periode 3. Yderligere fem farme blev

slettet fra datasættet, da dødeligheden blev opgivet til over 100 %, hvilket ikke er muligt.

Der var 50 farme, hvor der blev registreret et antal døde mink, men hvor dødelighedsprocenten alligevel

var registreret som 0, og yderligere 11 farme, som havde 0 døde og en dødelighedsprocent på 0 % i periode

3. Der er flere eksempler på tvivlsomme data: En farm havde registreret 681 døde, hvilket med den oplyste

dødelighed på 81 % svarer til en bestand på 800 mink. En anden farm havde noteret 388 døde og en

dødelighed på 85,1 %, hvilket svarer til en bestand på 456 mink. Disse farme er medtaget i datasættet, da

vi ikke har mulighed for at verificere de oplyste dødelighedsprocenter i WelFur-Mink yderligere ud fra de

tilgængelige data.

Farme i Danmark var i den bedste tredjedel (nr. 7 af 23 lande), når lande blev rangeret fra mindste til største

gennemsnitlige dødelighed (over alle tre perioder). I det følgende er navnet NN brugt for at anonymisere

lande med færre end 10 minkfarme i rangeringen fra mindste til største dødelighed: 1. Land NN, 2. Litauen,

3. Spanien, 4.-5. Lande NN, 6. Italien, 7. Danmark, 8. Finland, 9.-13. Lande NN, 14. Letland, 15. Polen, 16.

Sverige, 17. Grækenland, 18. Land NN, 19. Norge, 20.-22 Lande NN og 23. Holland. Bundplaceringen for

de 149 farme i Holland er baseret på en gennemsnitlig dødelighed på 1,2 % i periode 1, 1,5-2,4 % i periode

2 samt 14,6 % døde i periode 3.

Diarre, bevægelsesproblemer og tydeligt syge mink i periode 3

Forekomsten af diarre, bevægelsesproblemer og tydeligt syge mink var højere i periode 3 (Tabel 6.8) end

i perioderne 1-2. Bevægelsesproblemer var lige så sjældne i Danmark (52 mink) som i resten af Europa (49

mink), svarende til 0,2 ‰ af de observerede mink. Diarre og tydelig sygdom var ca. fem gange hyppigere i

resten af Europa end i Danmark i periode 3 (Tabel 6.8). I Danmark blev der observeret diarre i 304 bure

mod 1.343 bure i resten af Europa, og 70 mink var tydeligt syge mod 371 i resten af Europa.

Tabel 6.8:

Andel mink med diarre, bevægelsesproblemer eller tydeligt syg i periode 1 angivet i promille.

Diarre

Danmark

Resten

Europa

Antal mink

1.647

101

441

207.685

447.991

2,8 ‰

13,5 ‰

Bevægelsesproblemer

0,2 ‰

Syg

0,3 ‰

1,6 ‰

Antal Bure

108.023

99.662

Antal Mink

216.035

231.956

Diskussion af kriterie 7. ’Fravær af sygdom’ i periode 3

Dødeligheden var lavere i Danmark end i Europa i periode 3, hvilket bidrager til den marginale forskel

samlet set for kriteriet, selv om forskellen ikke var signifikant. Forekomsten af diarre, bevægelsesproblemer

og tydelig sygdom var generelt meget lav, men dog langt hyppigere forekommende blandt mink i resten

af Europa end i Danmark, hvilket også bidrager til den marginale forskel i point for kriteriet. Den høje

dødelighed i Holland, især i periode 3, kan muligvis skyldes, at der var mange farme med plasmacytose (S.

Møller, pers. komm.), samt at der var meget udbredt gruppeindhusning.

Samlet diskussion af kriterie 7. ’Fravær af sygdom’ i periode 1, 2 og 3

Den lavere dødelighed på danske farme i dele af periode 2 og i periode 3 bidrager til de lidt flere point til

Danmark samlet set for kriteriet. Forekomsten af diarre, bevægelsesproblemer og tydelig sygdom var

generelt meget lav, men dog langt hyppigere blandt mink i resten af Europa end i Danmark. Samlet set

vurderes den generelle sundhedstilstand dermed bedre hos mink på danske farme, hvilket bidrager til den

bedre score for kriterie 7 i WelFur-Mink 2017-19.

Det er bemærkelsesværdigt at der slet ikke blev observeret diarre eller fedtede hvalpe i

diegivningsperioden. Ligeledes var der en række registrerede dødeligheder, der ikke forekom korrekte,

men som det desværre ikke har været muligt at verificere ud fra de tilgængelige data.

7.6.3 Fravær af smerte påført ved pasningsrutiner med fokus på aflivningsmetoder

(kriterie 8)

Kriterie

8. Fravær af smerte påført ved pasningsrutiner

består at de ressourcebaserede velfærdsindikatorer

Aflivningsmetoder til pelsning/mange dyr

Aflivningsmetoder til enkelte mink

. Farme i Danmark klarede

sig markant bedre end farme i resten af Europa med hensyn til kriterie 7 (Tabel 2.2). Dermed bidrager

Fravær af smerte påført ved pasningsrutiner

væsentligt til, at danske farme samlet set opnår flere point for

princippet

God sundhed

i WelFur-Mink 2017-19 (Tabel 2.1).

Vurdering af udstyr og metode til aflivning af mange mink, fx ved pelsning, og enkeltdyr, fx ved skade, i alle

tre perioder

Antallet og effektiviteten af aflivningsmetoder – dels til flere dyr i forbindelse med pelsning eller aflivning

ved smitsomme sygdomme, dels til enkeltdyr i forbindelse med sygdom eller skade – vurderedes pr. farm i

hver periode. Effektiviteten af hver aflivningsmetode på farmen blev bedømt i tre kategorier som enten

Effektiv aflivningsmetode dokumenteret

Mindre sikker dokumentation af effektiviteten

eller

Effektiv

aflivningsmetode ikke dokumenteret

Vurderingen bygger på tre spørgsmål omkring instruktion og uddannelse efterfulgt af ni spørgsmål omkring

udstyrets tilstand og anvendelse. Begge dele er baseret på spørgsmål til avleren, fremvisning af

dokumentation og inspektion af udstyret. Hvis udstyret ikke er til stede, burde auditøren ifølge WelFur-

protokollen placere farmen i den laveste kategori

Effektiv aflivningsmetode ikke dokumenteret

Udstyr og metoder til aflivning af flere mink (Tabel 6.9) og af en mink ad gangen (Tabel 6.10) blev vurderet

som bedre på farme i Danmark end på farme i resten af Europa i alle tre perioder, hvilket bidrager til at

forklare den bedre score for danske farme i kriterie 8 (Tabel 2.2).

Tabel 6.9:

Effektivitet af aflivning af flere mink (’pelsningsaflivning’) som procentandel af aflivningsudstyr i

tre grader af dokumentation på farme i Danmark og Europa i periode 1-3.

Effektiv

metode

dokumenteret

Periode 1

Danmark

Resten af

Europa

Periode 2

Danmark

Resten af

Europa

Periode 3

Danmark

Resten af

Europa

94,4 %

89,5 %

5,1 %

9,4 %

0,6 %

1,0 %

1.193

1.104

94,5 %

90,0 %

4,8 %

9,6 %

0,7 %

0,4 %

1.164

1.139

93,6 %

89,6 %

6,3 %

10,0 %

0,1 %

0,4 %

1.086

1.069

Mindre sikker

dokumentation

Effektiv metode ikke

dokumenteret

Antal farme

Tabel 6.10:

Effektivitet af aflivning af enkeltdyr som procentandel af udstyr i tre grader af dokumentation

på farme i Danmark og Europa i periode 1.

Effektiv

metode

dokumenteret

Periode 1

Danmark

Resten af

Europa

Periode 2

Danmark

Resten af

Europa

Periode 3

Danmark

Resten af

Europa

90,8 %

87,2 %

7,2 %

10,4 %

2,0 %

2,4 %

1.140

1.083

93,9 %

86,5 %

5,3 %

11,7 %

0,9 %

1,8 %

1.079

1.126

92,8 %

87,9 %

6,5 %

10,5 %

0,8 %

1,6 %

991

1.044

Mindre sikker

dokumentation

Effektiv metode

ikke dokumenteret

Antal farme

Ifølge data fra WelFur-Mink 2017-19 var der et antal farme, for hvilke mindst en af disse to

aflivningsmetoder ikke blev registreret på farmen (Tabel 6.11). Dette forhold peger på en fejl i indsamlingen

af data, idet mangel på udstyr burde placere farmen i kategorien

Effektiv vurdering ikke dokumenteret

ifølge protokollen.

Tabel 6.11:

Farme noteret uden aflivningsudstyr til flere dyr (Pels), til enkeltdyr (Enkelt) eller farme, som

mangler information om aflivningsudstyr (Intet), som andel af observerede farme i % og antal farme i

periode 1-3.

Periode 1

Pels

Danmark

N farme

Resten af

Europa

N farme

3,9 %

0,2 %

Enkelt

12,3 %

139

2,5 %

Intet

3,6 %

0,1 %

Periode 2

Pels

3,6 %

0,3 %

Enkelt

10,7 %

129

1,5 %

Intet

3,4 %

0,3 %

Periode 3

Pels

0,7 %

0,6 %

Enkelt

5,0 %

2,5 %

Intet

0,2 %

0,4 %

Samlet diskussion af kriterie 8. ’Fravær af smerte påført ved pasningsrutiner’ i periode 1, 2 og 3

Den dokumenterede effektivitet af aflivningsmetode og -udstyr blev vurderet bedre på de danske farme i

alle tre perioder (Tabel 6.9-6.10), hvilket afspejles i de noget flere point for kriteriet for danske farme (kriterie

8; Tabel 2.2).

Baseret på de indsamlede data for 2017-19 i WelFur-Mink var der flere tilfælde i Danmark end på farme i

resten af Europa, hvor aflivningsmetode og -udstyr ikke blev vurderet eller registreret på farme, særligt i

periode 1 og 2 (Tabel 6.11).

Det større antal farme uden vurdering af aflivningsudstyr/-metode i Danmark i periode 1 og 2 (Tabel 6.11)

påvirkede ikke kriteriescoren (kriterie 8; Tabel 2.1) i markant negativ retning. Det skyldes, at manglende

registrering af dokumentation for effektiviteten af aflivningsudstyr/-metode ikke indgår i beregningen af

kriterie 8, der er baseret på funktionaliteten/effektiviteten af det aflivningsudstyr, der er registreret.

Manglende udstyr/metode skulle have været registreret som

Effektiv metode ikke dokumenteret

, og

manglende registrering burde derfor ikke forekomme. Det er ikke muligt at afklare årsagen til denne fejl og

dermed heller ikke, om den er udtryk for kvaliteten af aflivningsudstyret eller af kvaliteten af registreringen

af resultaterne af vurderingen. Aflivningsudstyr blev i 2017 og 2018 vurderet i et særskilt Excelark, hvorfra

resultatet så skulle overføres til indtastningsprogrammet, mens alle spørgsmålene var indbygget i

indtastningsprogrammet og automatisk blev ’overført’ fra periode 2 i 2019. Dette kan muligvis forklare nogle

af de manglende registreringer.

Diskussion og konklusion på velfærdsprincippet

God sundhed

Kriterie

6. Fravær af skader

var 0,8 point lavere i Danmark end i resten af Europa og bidrager dermed

negativt, men dog meget lidt, til det samlede resultat for princippet. I alle tre perioder blev der observeret

skader på under 2 % af minkene i stikprøven, både i Danmark og i resten af Europa.

Kriterie

7. Fravær af sygdom

var 1,3 point højere i Danmark end i resten af Europa. Det skyldes primært, at

forekomsten af diarre, bevægelsesproblemer og tydelig sygdom var langt hyppigere blandt mink i resten

af Europa end i Danmark, selv om niveauet generelt var meget lavt. En lavere dødelighed på danske farme

i dele af periode 2 og i periode 3 bidrog også i mindre grad.

Kriterie

8. Fravær af smerte påført ved pasningsrutiner

var 5,5 point højere i Danmark end i resten af Europa

baseret på vurdering af effektiviteten af de anvendte aflivningsmetoder til pelsning og af enkeltdyr. Den

vurderede effektivitet af aflivningsmetode og -udstyr var bedre på de danske farme i alle tre perioder,

hvilket bidrager til de noget flere point for princippet på danske farme.

Sammenlagt giver de tre kriterier under princip

3. God sundhed

3,2 point mere i Danmark end i resten af

Europa.

Resultaterne illustrerede desuden, at der var nogle forhold omkring registreringerne i WelFur-mink i praksis,

der ikke har kunnet afklares på det foreliggende grundlag, men som bør undersøges efterfølgende. Det

gælder det forhold, at der slet ikke blev observeret diarre eller fedtede hvalpe i diegivningsperioden, at

dødeligheden i en række tilfælde ikke var registreret korrekt, og at der i flere tilfælde ikke var registreret en

kategori for effektiviteten af aflivningsmetode og -udstyr.

7.7 Velfærdsprincippet ’Hensigtsmæssig adfærd’ – målinger på minkfarme i

periode 1-3

Princip

4. Hensigtsmæssig adfærd

vurderes ud fra kriterie

9. Udfoldelse af social adfærd

10. Udfoldelse af

anden adfærd

11. Gode menneske-dyr-relationer

12. Positive følelser

. Samlet set blev

Hensigtsmæssig

adfærd

vurderet 10,5 point bedre i Danmark end i resten af Europa (Tabel 2.1.). Det skyldes, at kriterierne

Udfoldelse af social adfærd

Udfoldelse af anden adfærd

blev vurderet 11,5 og 24,6 point højere end i

resten af Europa, mens

Gode menneske-dyr-relationer

Positive følelser

blev vurderet 0,2 og 1,8 point

dårligere i Danmark (Tabel 2.2).

7.7.1 Udfoldelse af social adfærd med fokus på fravænning og gruppeindhusning

(kriterie 9)

Kriterie

9. Udfoldelse af social adfærd

består af de ressourcebaserede velfærdsindikatorer

Fravænningsalder og -procedurer

i periode 2 og

Social indhusning

i periode 3. Farme i Danmark klarede

sig markant bedre end farme i resten af Europa og fik i gennemsnit 11,5 point bedre vurdering med hensyn

til kriterie 9 (Tabel 2.2). Dermed bidrager

Udfoldelse af social adfærd

væsentligt til, at danske farme opnår

flere point for princippet

Hensigtsmæssig adfærd

i WelFur-Mink 2017-19 (Tabel 2.1).

Periode 2, fravænningsalder og -procedurer for unger i hvalpeperioden

Resultaterne baserer sig på oplysninger fra ejeren vedrørende andelen af minkhvalpe på farmen, som

oplever forskellige typer af fravænning. Vurderingen er baseret på hvalpenes alder ved fravænning, hvor

længe de bliver sammen med kuldsøskende mellem fravænning fra moderen og udsætning til

vækstperioden samt afstanden mellem mor og hvalpe efter fravænningen.

Den gennemsnitlige alder for fravænning af hvalpe var lidt lavere i Danmark (8,0 uger) end i resten af

Europa (8,2 uger; F

1,2131

= 36,4; P < 0.001). Desuden faldt fravænningsalderen med stigende gennemsnitlig

kuldstørrelse (F

1, 2131

= 4,2; P = 0,040).

I Danmark blev 80,4 % af minkhvalpene fravænnet ved 8 uger eller senere, 18,1 % af hvalpene blev

fravænnet tidligere, mens 1,6 % af hvalpene ikke blev fravænnet. I resten af Europa blev nogenlunde

samme andel (18,6 %) fravænnet tidligere end 8-ugers alderen (Tabel 7.1). Dermed er andelen af mink

med nedsat velfærd som følge af tidlig fravænning stort set ens på farme i Danmark og i resten af Europa.

Derimod blev en højere andel af minkhvalpe i resten af Europa end i Danmark fravænnet sent eller slet ikke

fravænnet, dvs. de blev ved med at gå sammen med deres mor (Tabel 7.1; Chi-Sq = 10.6, DF = 1, P < 0,001).

Andelen af kuldet, som bliver sammen mindst syv dage mellem fravænning og udsætning, var nogenlunde

ens i Danmark og Europa (Tabel 7.1). Ligeledes var kulddeling (inklusive delvis fravænning af en del af

kuldet) almindelig praksis på farmene; 56,3 % af hvalpebestanden var udsat for deling af kuldet væk fra

tæven (Danmark: 58,5 %; Resten af Europa: 54,2 %).

Tabel 7.1:

Alder og procedure ved fravænning på farme i Danmark og i resten af Europa opgjort i % (SD) af

hvalpe, baseret på ejeroplysninger indsamlet fra 2.141 minkfarme.

Danmark

Fravænningsalder

≤

6 uger

7 uger

8 uger

9 uger

10+ uger

Fravænnes ikke

Afstand til mor efter fravænning

Kort,

≤

20 m

Lang, > 20 m

40,4 (1,3) %

58,0 (1,3) %

51,7 (1,3) %

38,3 (1,2) %

4,9 (0,5) %

13,2 (0,7) %

61,8 (1,1) %

9,4 (0,7) %

9,2 (0,7) %

1,6 (0,2) %

3,4 (0,5) %

15,2 (0,9) %

45,5 (1,2) %

9,0 (0,7) %

16,9 (0,8) %

10,0 (0,5) %

Resten af Europa

Varighed mellem fravænning og udsætning af kuldet

< 7dage

≥

7 dage

Antal farme

39,9 (1,3) %

58,5 (1,3) %

1.061

35,7 (1,3) %

54,2 (1,3) %

1.080

Summerer ikke op til 100 % af hvalpene, da det kun er relevant for hvalpe, som fravænnes.

Diskussion af fravænningsalder og -procedurer i periode 2

Alder og procedure ved fravænning for især fravænningsalder og afstand mellem mor og hvalpe efter

fravænningen, bidrager væsentligt til, at Danmark klarede sig bedre end resten af Europa for kriterie

Udfoldelse af social adfærd

. Andelen af hvalpe, der blev sammen mindst en uge efter fravænning, var en

anelse højere i Danmark, hvilket også bidrager lidt til, at Danmark klarede sig godt.

Otte uger er minimumsalderen for fravænning, både efter danske og europæiske love og regler. Det er dog

tilladt at fravænne tidligere, såfremt der er særlige forhold af hensyn til minkenes velfærd, eller hvis tæven

dør. I Danmark er denne undtagelse desuden specificeret i en ’branchekode’ i forbindelse med ’delvis

fravænning’, der går ud på rutinemæssigt at dele store kuld på seks eller flere hvalpe ved seks uger (Bilag

9, 2017). Store kuld er generelt en risikofaktor for velfærden efter 6-ugers alderen, og det er derfor ikke

uventet, at fravænningsalderen faldt med stigende gennemsnitlig kuldstørrelse på farmniveau.

Sen eller ingen fravænning kan udgøre et problem for både tævens og hvalpenes velfærd, medmindre

der kun er få hvalpe i kuldet. Andelen af hvalpe, der ikke fravænnes, kan tyde på, at tæven beholder en af

sine hanhvalpe, mens hunhvalpe udsættes i gruppeindhusning. Ifølge resultaterne i periode 3 er dette nok

tilfældet, og i så fald er det gruppeindhusningen, der bidrager til dårligere velfærd i resten af Europa end i

Danmark.

Ved fravænningen anses det for bedst for dyrenes velfærd, såfremt der er tilstrækkelig stor afstand (>20 m)

mellem tæven og kuldet, så de ikke kan høre hinanden efter fravænning.

Årsagen til, at Danmark klarer sig godt, kan være, at tilstrækkelig afstand specifikt nævnes i den danske

bekendtgørelse om beskyttelse af pelsdyr (BEK 1553, 2015).

Samlet

set

viser

resultaterne,

der

forskellige

muligheder

for

velfærdsforbedringer

fravænningsprocedurerne. I hele Europa kan man med fordel forlænge afstanden mellem tæven og

hvalpene ved fravænning og lade hvalpene få mere tid til at komme sig oven på fravænningen, inden de

sættes ud til vækstsæsonen. I resten af Europa kan man derudover begrænse sene fravænninger.

Periode 3, hold af voksne og unge mink i grupper i vækstsæsonen

WelFur-Mink er baseret på oplysning fra ejeren om, hvordan voksne og unge mink sættes ud i

vækstsæsonen fra juli til november. Dette kan så evt. sammenlignes med det optalte antal af mink pr. bur

ved observation af den udvalgte stikprøve.

I WelFur vurderes parvis indhusning af ungdyr (1 han + 1hun) og individuel indhusning af voksne mink som

den bedste velfærd i periode 3, mens gruppeindhusning defineres som to eller flere mink af samme køn.

Individuel indhusning af unge mink og familieindhusning af hunner er forbundet med dårligere velfærd. På

danske farme var den sociale indhusning for både unge og voksne mink i højere grad i overensstemmelse

med sociale forhold, bidrager til god velfærd (Tabel 7.2). Forskelle i social indhusning i periode 3 bidrager

dermed til den markant bedre vurdering af velfærd for kriterie 9 på danske farme.

Tabel 7.2:

Socialt miljø for unge mink i periode 3, baseret på svar fra besætningsejer.

Alene

Parvis, hun + han

Gruppe eller parvis

samme køn

Danmark

Resten af Europa

0,4 % a

2,6 % b

80,8 % a

57,2 % b

18,8 % a

40,2 % b

1172

1079

Antal farme

a-b markerer signifikant forskellige værdier mellem Danmark og Resten af Europa.

Baseret på managementoplysninger var den hyppigste form for indhusning af unge mink i periode 3 en

han og en hun i samme bur (Tabel 7.2). Denne parvise indhusning var særligt dominerende i Danmark, med

en signifikant større andel end i resten af Europa (F

1, 2247

= 270,9, P < 0,001). Andelen af unge mink i grupper,

eller par af samme køn, var derimod mere end dobbelt så høj i resten af Europa som i Danmark (F

1, 2247

217,7, P < 0,001). Der var en effekt af observationsår, idet andelen af parvis indhusning steg (2017: 58,8 %,

2018: 68,2 %, 2019: 75,2 %, F

1, 2247

= 36,9, P < 0,001) på bekostning af gruppehold over årene (2017: 39,9 %,

2018: 30,5 %, 2019; 22,8 %; F

1, 2247

= 39,6, P < 0,001) som et gennemsnit af samtlige europæiske farme.

Denne udvikling i management over år kan anses for positiv for dyrenes velfærd. Hold af unge mink alene

var desuden mere almindeligt i resten af Europa end i Danmark (Tabel 7.2; F

1, 2247

= 167,8, P < 0.001). Der

blev slettet 61 ud af 2312 farme (2,6% af data) hvor besvarelse om indhusning redegjorde for mindre end

90 % eller mere end 110 % af ungdyrs indhusning, på grund af fejl i data (fx værdi på 9986 %).

Tabel 7.3:

Socialt miljø for voksne hunner i periode 3, baseret på svar fra besætningsejer.

Individuelt

Hun sammen

med 1-2

ungdyr

Hun sammen

med > 2 ungdyr

Hun med

andre

voksne

mink

Danmark

Resten af

Europa

a-b markerer signifikant forskellige værdier mellem Danmark og Resten af Europa.

41,5 % a

21,7 % b

58,2 % a

75,5 % b

0,3 % a

2,4 % b

0,0 %

0,3 %

1071

920

Antal farme

Tabel 7.3 viser, at voksne hunner i periode 3 i højere grad var indhuset individuelt i Danmark end i resten af

Europa, idet der var en vekselvirkning mellem lokalitet og år (F

2, 1985

= 3,5, P = 0,029) gældende for hvert af

årene 2017-19 (parvise post-tests, P < 0,05). I Danmark var andelen af individuelt indhusede voksne hunner

højere i 2019 (49,1 %; posts test P < 0,05) end i de foregående år (2017: 35,9 %; 2018: 34,6 %), hvorimod

andelen var konstant (NS 2017-19) i resten af Europa. I resten af Europa var det klart mere almindeligt at

indhuse hunner med 1-2 eller flere ungdyr (Tabel 7.3; F

1,1987

= 103,0, P < 0,001), som kan være fra hunnens

eget kuld født samme år. Uanset lokalitet (NS vekselvirkning mellem lokalitet og år, P = 0,18) var der en

effekt af observationsår (F

1,1987

= 103,0, P <0,001), således at andelen af hunner sammen med 1-2 ungdyr

var lavere i 2019 (59,9 %; post tests P < 0,05) end i de foregående år (2017: 71,8 %, 2018: 71,9 %).

Indhusning af flere voksne mink sammen var en sjælden form for management (Tabel 7.3), men dog 213

gange hyppigere på farme i resten af Europa end i Danmark. Det var nævnt som mulighed på blot en

enkelt ud af 1071 danske farme og på 14 ud af 920 farme i resten af Europa, primært i Polen med 10 ud af

178 farme. Der blev slettet 321 ud af 2312 farme (13,9 % af data) hvor besvarelse om indhusning

redegjorde for mindre end 90 % eller mere end 110 % af de voksne hunners indhusning, på grund af fejl i

data (fx opgivet 850 % af hunner indhuset individuelt) eller manglende information. Manglende information

kan dog også skyldes at der ikke var voksne hunner til stede på farmen på såkaldte ’sommerfarme’. Data

for hunnernes indhusning var mere komplet under indsamlingen i 2019 (2,2 % af farme udeladt) end i de

to foregående år (2017: 27,8 %, 2018: 17,5 % af farme udeladt), hvilket formentlig skyldes en bedre

procedure ved dataindsamling i WelFur-Mink.

En beregning af det observerede antal mink i burene i WelFur-stikprøven i periode 3 viste, at der i

gennemsnit var 2,2 mink pr. bur (fra 1-12 mink; Danmark: 2,0, resten af Europa: 2,3). Mere end halvdelen af

minkbestanden (50,7 %) blev holdt i grupper i resten af Europa, hvilket er mere end dobbelt så mange som

i Danmark (22,6 % af bestanden, Tabel 5.13). Dermed var gruppeindhusning (> 2 mink pr. bur) i periode 3

signifikant mere udbredt i resten af Europa end i Danmark (Chi-Sq = 37,6, DF=1, P < 0,001).

Diskussion af hold af voksne og unge mink i grupper i vækstsæsonen

Den lavere andel af gruppeindhusning bidrager til den bedre kriterieværdi for velfærd i forbindelse med

social adfærd på danske minkfarme (kriterie 9, Tabel 2.2). Selvom forekomsten af gruppeindhusning i

periode 3 i resten af Europa var markant højere end i Danmark (Tabel 7.3), medførte dette ikke en signifikant

stigning i mink uden fysisk mulighed for samtidig adgang til redekassen (Tabel 5.1). Dette kan skyldes, at

man tilbyder gruppeindhusede mink flere eller større redekasser ved social indhusning, eller at minkene er

mindre i resten af Europa end i Danmark, hvilket skindstørrelserne på auktionerne tyder på. I WelFur-Mink

vurderes adgang til redekassen i gruppeindhusning i forhold til minkenes antal og størrelse i forhold til

redekassens dimensioner. Dermed er adgang baseret på en vurdering af de fysiske rammer og ikke

nødvendigvis en dyrebaseret test af, om minkene reelt kan være i redekassen samtidig.

De managementoplysninger om hele farmen, som WelFur bygger på, var i god overensstemmelse med

den observerede indhusning af mink i forskellige grupper i stikprøven.

Periode 1 og 2, hold af voksne mink i par eller grupper i vinter- eller hvalpeperioden

I den nuværende version af WelFur-Mink noteres gruppeindhusning kun i vækstsæsonen (periode 3). Det

observerede antal dyr pr. bur i stikprøven viser imidlertid, at gruppeindhusning også forekommer på et lavt

niveau i periode 1 og 2, uden at dette indgår i den samlede velfærdsvurdering. Selvom de fleste voksne

avlsdyr (99,9 %) i Europa var opstaldet med én mink pr. burenhed i periode 1, befandt der sig et lille antal

mink (0,13 %) i bure med to til tre mink. I lande som Italien, Polen og Finland oplevede mink 48-56 gange

hyppigere at dele buret med en til to andre voksne mink i forhold til i Danmark, hvor 0,1 promille af

bestanden ikke var alene i buret i periode 1 (set på 1 ud af 1.130 farme). Også i periode 2 var der i et lille

antal på 24 ud af 276.271 bure observeret mere end én voksen mink i bure uden hvalpe, primært i Holland.

Der er ikke noget solidt videnskabeligt grundlag for at vurdere velfærdseffekten af flere voksne mink

sammen i periode 1 eller 2, men den foreliggende viden om gruppeindhusning tilsiger, at det øger risikoen

for territorial adfærd og skader. Det bør derfor indgå i version 2 af WelFur-protokollen, således at farme ikke

vil kunne certificeres, hvis der observeres mere end én voksen mink i et bur i periode 1 eller 2.

Samlet diskussion af kriterie 9. ’Udfoldelse af social adfærd’ i periode 2 og 3

For velfærd i forbindelse med

Udfoldelse af social adfærd

opnåede farme i Danmark i gennemsnit 12,5

point bedre vurdering (Tabel 2.2) end farme i resten af Europa. Denne forskel skyldes

fravænningsprocedurer i periode 2, og formentlig primært en lavere forekomst af gruppehusning i periode

3 i Danmark. En mere udbredt indhusning af mink i grupper og ingen fravænning er blandt årsagerne til, at

velfærden vurderes markant dårligere i resten af Europa end i Danmark. Ifølge vurderingen i WelFur-Mink

Udfoldelse af social adfærd

det kriterie med lavest pointværdi og dermed det mest udfordrede område

ved hold af mink på både danske og europæiske farme (Tabel 2.2). Da fravænning kun foregår i periode

2, og gruppeindhusning kun i periode 3, er der ingen velfærdsindikatorer for kriterie 9 i periode 1, men

resultaterne indikerer, at der bør tjekkes for mere end én voksen mink i burene, også i periode 1 og 2, i en

kommende version af WelFur-Mink-protokollen.

7.7.2 Udfoldelse af anden adfærd baseret på forekomsten af unormal adfærd hos mink

samt berigelser i burene (kriterie 10)

Kriterie

10. Udfoldelse af anden adfærd

består af de dyrebaserede velfærdsindikatorer

Stereotypi

Pelsgnav

og den ressourcebaserede indikator

Berigelse i buret

. Farme i Danmark klarede sig meget

markant bedre end farme i resten af Europa med hensyn til kriterie 10 (Tabel 2.2). Dermed yder

Udfoldelse

af anden adfærd

det væsentligste bidrag til, at danske farme opnår 24,6 flere point for princippet

Hensigtsmæssig adfærd

i WelFur-Mink 2017-19 (Tabel 2.1). Ifølge WelFur-Mink er velfærdskriterie

10.

Anden adfærd

det fjerde mest udfordrede område ved hold af mink på danske farme, hvorimod det er det

andet mest udfordrede område ved hold af mink i resten af Europa. Kriteriet udviser den største forskel på

den målte velfærd mellem farme i Danmark og i resten af Europa (Tabel 2.2).

Resultaterne for dette kriterie er baseret på direkte observation af unormal adfærd hos mink (stereotypi og

pelsgnav) samt på den registrerede type og antal af berigelser i burene. Unormal adfærd præsenteres for

hver periode for sig, mens berigelser præsenteres samlet for alle tre perioder.

Periode 1, anden adfærd for avlsdyr i vinterperioden inden parring

I denne periode observeres forekomsten af stereotypi og pelsgnav.

Under observation af 261.385 mink fordelt på 2.180 farme, heraf 1.130 i Danmark og 1.050 i resten af

Europa, blev der set stereotypi hos 9.860 eller 3,8 % af mink i periode 1. Andelen af mink med stereotyp

adfærd var omtrent 1,7 gange højere i Danmark end i resten af Europa (F

1, 2176

= 71,2; P < 0,001; Tabel 7.4).

Desuden steg forekomsten af stereotyperende mink med datoen (januar-februar) for observation i resten

af Europa, men ikke tydeligt i Danmark, idet der var en vekselvirkning mellem lokalitet og dato (F

1, 2176

= 5,7;

P = 0,018).

Andelen af mink med pelsgnav var også højere på farme i Danmark end på farme i resten af Europa i

periode 1 (F

1, 2178

= 214,8; < 0,001; Tabel 7.4). Datoen for observation i periode 1 havde ingen effekt på

andelen af mink med pelsgnav.

Tabel 7.4:

Andel af mink uden og med unormal adfærd i form af stereotypi og pelsgnav observeret på

2.180 farme (1.130 i Danmark, 1.050 i resten af Europa) i periode 1.

Stereotypi

Nej

Danmark

Resten af Europa

N mink

92,7 %

95,8 %

246.252

7,3 %

4,2 %

15.133

Nej

86,6 %

90,6 %

231.379

Pelsgnav

13,4 %

9,4 %

30.006

135.472

125.913

261.385

N mink

Graden af pelsgnav, inddelt i klasser under WelFur-Mink-observationen, var også større i Danmark end i

resten af Europa i alle tre kategorier af pelsgnav (Tabel 7.5).

Tabel 7.5:

Fordeling af mink i klasser med hensyn til pelsgnav i periode 1.

Pelsgnav, fordeling i %

Intet

Danmark

Resten af

Europa

N mink

Moderat

10,1 %

6,8 %

Alvorlig

0,9 %

0,7 %

Udbredt

2,4 %

1,9 %

N mink

135.472

125.913

86,6 %

90,6 %

231.379

22.260

2.125

5.621

261.385

Intet eller meget lidt pelsgnav (den yderste del af halens spids er ikke bar og/eller <0,5 cm

af halen eller

kroppen med pelsgnav).

Den yderste spids af halen er bar og/eller pelsgnav <3 cm af halen eller <3x3 cm

af pelsgnav på kroppen.

Mere end 3 cm af halen eller > 3x3 cm af kroppen med pelsgnav.

Mere end 10

cm af halen eller > 10x10 cm af kroppen med pelsgnav.

Andelen af mink, der stereotyperede, på farmene varierede mellem 0 og 50,8 % i periode 1, og der var 287

af 2.180 farme med 0 % stereotypi.

Diskussion af anden adfærd for avlsdyr i vinterperioden inden parring

Da andelen af mink med unormal adfærd i form af stereotypi og pelsgnav var signifikant højere i Danmark

end i resten af Europa, kan forekomsten af unormal adfærd i periode 1 dermed ikke forklare den

gennemsnitlige bedre velfærd for kriterie 10.

Den hyppigere forekomst af stereotypi og pelsgnav på danske farme i forhold til resten af Europa hænger

formodentlig sammen med en tidligere og kraftigere nedslankning i periode 1, målt på dyrenes huld. At

der er forskel på management, understøttes også af, at mængden af stereotypi steg mere gennem

perioden i Europa end i Danmark. Det kan skyldes, at slankning af avlsdyr op til reproduktionsperioden

forløb mere jævnt i resten af Europa end i Danmark. Det er velkendt, at perioder med restriktiv fodring

inducerer stereotyp adfærd hos mink. Pelsgnav stiger også ved restriktiv fodring, men er en mere træg og

mindre tidsafhængig måleparameter end stereotypi. Det synligt pelsgnavede område forsvinder først, når

ny pels vokser ud, mens stereotypi kan variere fra time til time i forbindelse med døgnrytme og fodring.

I forhold til mulige forbedringer af velfærden viser resultaterne, at det i de fleste lande er muligt for nogle

avlere at holde mink, uden at der forekommer stereotypi hos avlsdyrene i periode 1.

Periode 2, anden adfærd for voksne mink og hvalpe i hvalpeperioden

I denne periode observeres forekomsten af stereotypier i de voksne mink, mens pelsgnav ikke vurderes,

idet dyrene lige har skiftet til sommerpels, hvilket nulstiller forekomsten af pelsgnav.

Andelen af mink, som udviste stereotypi, var lav i hvalpeperioden, idet det kun blev observeret i 2.821 ud

af 278.854 mink fordelt på 2.346 minkfarme og var ikke forskellig mellem mink på farme i Danmark og i

resten af Europa (1,0 og 1,1 % af voksne mink) (F

1, 2344

= 2,5; P = 0.11).

Diskussion af anden adfærd for voksne mink og hvalpe i hvalpeperioden

I modsætning til periode 1 var forekomsten af stereotypi i periode 2 lav og ikke forskellig mellem Danmark

og Europa og kan dermed ikke forklare den bedre velfærd på danske farme i forhold til resten af Europa

for kriterie

10. Udfoldelse af anden adfærd

på tværs af de tre sæsoner.

Periode 3, anden adfærd blandt voksne og unge mink i vækstsæsonen

I denne periode observeres forekomsten af stereotypi og pelsgnav.

I periode 3 blev stereotypi meget sjældent observeret: i alt kun i 1.834 ud af 207.604 mink på 2.307 farme,

svarende til 0,9 % af alle mink. Der var ingen forskel på andelen af stereotyperende mink i Danmark, hvor

der var 1.200 mink, svarende til 0,9 %, og i resten af Europa, hvor der var 1.107 mink, svarende til 0,8 %, i

vækstsæsonen (periode 3) (F

1, 2305

= 1,8, P = 0,19).

Forekomsten af pelsgnav var hyppigere end stereotypi, men på et lavere niveau i periode 3 end i periode

1 (Tabel 7.6). Andelen af mink med pelsgnav var stigende fra år 2017 til 2019, tydeligst på farme i Danmark

(fra 2,6 % til 8,6 %), men mere konstant omkring 2-3 % af bestanden i resten af Europa. Der var dermed en

vekselvirkning mellem år og lokalitet (F

1,2303

= 145,6; P <0,001), idet der var mere pelsgnav på danske farme

end på europæiske farme i 2018 (5,9 % vs. 1,7 %; posttest P < 0,001) og 2019 (8,6 % vs. 2,2 %; posttest P <

0,001), men ikke i 2017 (2,6 % vs. 2,8 %; posttest P = 0,87). Observationsdatoen i periode 3 var uden

betydning for andelen af pelsgnavede mink (P = 0,40, uanset lokalitet, NS vekselvirkning P = 0,43).

Tabel 7.6:

Fordeling af mink i klasser med hensyn til pelsgnav i periode 3.

Pelsgnav, fordeling i %

Ingen

Danmark

Resten af

Europa

N mink

Moderat

5,1 %

1,6 %

Alvorlig

0,2 %

0,1 %

Udbredt

0,9 %

0,3 %

N mink

215.981

231.813

93,8 %

98,1 %

429.785

14.718

712

2.579

447.794

Ingen eller meget lidt pelsgnav (den yderste del af halens spids er ikke bar og/eller <0,5 cm

af halen eller

kroppen med pelsgnav).

Den yderste spids af halen er bar og/eller pelsgnav <3 cm af halen eller <3x3 cm

af pelsgnav på kroppen.

Mere end 3 cm af halen eller > 3x3 cm af kroppen med pelsgnav.

Mere end 10

cm af halen eller > 10x10 cm af kroppen med pelsgnav.

Diskussion af anden adfærd blandt voksne og unge mink i vækstsæsonen

Den observerede forekomst af unormal adfærd i form af stereotypi og pelsgnav var ikke forskellig mellem

Danmark og resten af Europa i periode 3 og bidrager derfor ikke til at forklare den bedre velfærd på danske

farme end i resten af Europa for kriterie

10. Udfoldelse af anden adfærd

Antal og type af burberigelser i periode 1-3

Typen af berigelse er baseret på deres dokumenterede effekt på mink og vurderet som høj, medium og lav

i WelFur-Mink på følgende måde:

Høj dokumenteret effekt: (a) hylde (eller ophængte rør) minimum 20 cm over burets gulv, store nok til at

mink kan hvile her; (b) bidereb, (c) bløde ikke-fastgjorte plasticrør.

Medium dokumenteret effekt: (a) halm og halmlignende materiale inkl. halmbriketter; (b) hårde plasticrør,

plastickæder eller bolde; (c) løbehjul; (d) svømmevand; (e) andre vandbaserede berigelser.

Lav dokumenteret effekt: (a) andre objekter, hvor effekten endnu ikke er dokumenteret.

Fordelingen af de tre typer berigelse på de tre perioder fremgår af Tabel 7.7. Over observationsperioden

skete der et skift i vurdering af berigelser, således at halm udenfor buret blev rykket ned til at gælde som

berigelse med lav dokumenteret effekt til mink, gældende fra periode 3 i 2018.

Tabel 7.7:

Gennemsnitligt (SD) antal berigelser pr. minkbur i periode 1-3 i Danmark og resten af Europa

opdelt efter forskellig grad af dokumenteret effekt ifølge WelFur-Mink.

Type af burberigelse, dokumenteret effekt

Høj

Medium

1,4 (0,59)

0-5

0,9 (0,56)

0-6

1,1 (0,52)

0-6

0,8 (0,55)

0-5

1,3 (0,55)

0-5

0,8 (0,64)

0-6

Lav

0,3 (0,47)

[0-3]

0,5 (0,50)

0-4

0,2 (0,37)

0-3

0,5 (0,56)

0-5

0,5 (0,51)

0-4

0,4 (0,50)

0-5

99.678

108.030

136.968

144.600

126.144

Antal bure

135.696

Periode 1

Danmark

-interval

Resten af Europa

-interval

1,5 (0,51)

0-6

0,8 (0,82)

0-5

1,2 (0,38)

0-5

0,7 (0,67)

0-6

1,6 (0,51)

0-7

0,9 (0,81)

0-4

Periode 2

Danmark

-interval

Resten af Europa

-interval

Periode 3

Danmark

-interval

Resten af Europa

-interval

Danske farme var kendetegnet ved et højere antal berigelser med kendt dokumenteret effekt end farme i

resten af Europa i alle tre perioder (Tabel 7.7.).

Det gennemsnitlige antal berigelser pr. bur, uanset type, var højere på farme i Danmark end i resten af

Europa (P <0,001) i alle perioder (Tabel 7.8). Der var generelt en stigende udvikling i antal over

observationsårene 2017 til 2019, idet der dog var en vekselvirkning mellem lokalitet og år (Periode 1: F

1,2174

= 10,9; P < 0,001; Periode 2: F

1,2350

= 13,4; P < 0,001; Periode 3: F

1,2303

= 54,5; P < 0,001), undtagen for farme

i resten af Europa i periode 3.

Tabel 7. 8:

Gennemsnitligt antal berigelser i periode 1, 2 og 3 i Danmark og resten af Europa i år 2017, 2018

og 2019.

Periode 1

Danmark

Resten

Europa

2017

2018

2019

a-e

Periode 2

Danmark

Resten

Europa

2,5 a

2,3 b

3,1 c

1,6 d

1,9 e

2,3 b

Periode 3

Danmark

Resten

Europa

1,7 a

1,8 b

1,9 c

1,5 d

1,4 e

1,5 d

2,0 a

2,0 ab

2,1 b

1,6 c

1,7 d

1,8 e

Forskellige bogstaver markerer statistisk forskellige værdier baseret på parvis posttest (P< 0.05) i hver

periode.

Brug af berigelser var mest udbredt i de skandinaviske lande, dvs. i Sverige, Norge og Danmark. Ingen farme

havde mere end syv berigelser i gennemsnit pr. bur i de to bedste kategorier. Ifølge observationerne var

der 10 farme (0,5 %; 2 ud af 1.130 farme i Danmark og 8 ud af 1.050 farme i resten af Europa) uden nogen

form for berigelser i periode 1.

Diskussion af antal og type af burberigelser i periode 1-3

Antallet og den dokumenterede effekt af berigelser i burene var bedre i Danmark end i resten af Europa i

alle tre perioder, hvilket er årsagen til den bedre velfærd på danske farme end på farme i resten af Europa

for kriterie

10. Udfoldelse af anden adfærd

Danske farme med under to berigelser, fx hylde/rør og permanent adgang til halm, opfylder ikke den

danske bekendtgørelse om beskyttelse af pelsdyr, hvilket gjaldt for 34 farme, svarende til 0,3 %, i periode 1.

I seks europæiske lande (Finland, Litauen, Spanien samt tre NN lande (anonymiseret fordi < 10 minkfarme)

ville over halvdelen af farmene ikke lovligt kunne producere i Danmark grundet mangel på berigelse i

periode 1. I Finland – en af de større europæiske minkproducenter – ville 138 farme (57,0 %) ikke opfylde

de danske minimumskrav til berigelser i buret i periode 1. Der ser ud til at være en tæt sammenhæng

mellem lovgivningen og anvendelse af berigelser i burene, illustreret ved de observerede forhold med

mere udbredt brug af burberigelse i de skandinaviske lande 2017-19.

Samlet diskussion af kriterie 10. ’Udfoldelse af anden adfærd’ i periode 1, 2 og 3

Selv om unormal adfærd i form af stereotypi og pelsgnav forekom hyppigere på danske farme end på

farme i resten af Europa, blev dette overskygget af en positiv effekt af det større antal af burberigelse med

dokumenteret effekt til mink. Således opnåede farme i Danmark i gennemsnit det største antal point flere

end farme i resten af Europa for kriterie 10. Point for berigelse beregnes i WelFur ud fra situationen

gældende for de 6 % af dyrene med færrest berigelser. Hvis der er 300 dyr i stikprøven, vil situationen i en

sektion med gruppeindhusning og totalt 18 dyr dermed kunne bestemme scoren. Forekomsten for sektioner

med få berigelser/udokumenterede berigelser var langt større i de andre europæiske lande (som et

gennemsnit) end i Danmark.

Burberigelser er kendt for at reducere unormal adfærd som stereotypi og pelsgnav. Farme i en række

europæiske lande ville fx ikke opfylde den danske lovgivning om adgang til burberigelse. Derimod er der

andre lande, med lav anvendelse af burberigelse, der også havde unormal adfærd på samtlige farme i

periode 1. Det vil derfor være interessant at undersøge årsagssammenhængene nærmere – fx om den

højere forekomst af unormal adfærd på danske farme på trods af berigelser primært skyldtes en skrappere

nedslankning i periode 1.

7.7.3 Gode menneske-dyr-relationer baseret på forekomsten og varigheden af

håndtering og transport (kriterie 11)

Kriterie

11. Gode menneske-dyr-relationer

består at den ressourcebaserede velfærdsindikator

Frekvens og

varighed af håndtering og transport

. Farme i Danmark klarede sig på linje med farme i resten af Europa

med hensyn til kriterie 11 (Tabel 2.2). Dermed bidrager

Gode menneske-dyr-relationer

ikke til, at danske

farme opnår flere point for princippet

Hensigtsmæssig adfærd

i WelFur-Mink 2017-19 (Tabel 2.1).

De indsamlede data beregnes til tre tidsintervaller som skitseret i WelFur-Mink-protokollen: 1. Antal gange

mink er fanget og håndteret mindre end 1 minut, 2. Antal gange mink er fanget og håndteret mere end 1

minut men mindre end 1 time, 3. Antal gange mink er fanget og håndteret mere end 1 time. I WelFur-Mink

vurderes antal gange populationen i gennemsnit er fanget og håndteret i kort, mellem eller lang tid, men

da vi ikke har præcise data om antallet af mink, har vi ikke kunnet beregne disse værdier ud fra de

tilgængelige data. Det giver en overestimering ved håndtering af hanner, da de på en gennemsnitlig farm

kun forventes at udgøre ca. 20 % af populationen i periode 1 og 0-20 % i periode 2.

Ifølge besvarelserne indebar praksis på farme i Danmark færre korte og flere mellemlange håndteringer af

voksne mink i forhold til farmpraksis i resten af Europa, gældende for periode 1-2 (Tabel 7.9). Langvarig

håndtering var sjældnere og ikke forskellig mellem farme i Danmark og i resten af Europa i WelFur-Mink

2017-19 (Tabel 7.9, 7.10). I periode 2 blev hvalpe i gennemsnit udsat for flere håndteringer på farme i

Europa end på farme i Danmark (Tabel 7.10). I periode 1 blev hanner håndteret mere end hunner, mens

modsatte praksis var tilfældet i periode 2. Praksis med håndteringen af unge mink var nogenlunde ens

mellem farme i Danmark og i resten af Europa (Tabel 7.10).

Selvom der var forskelle i praksis for håndtering af voksne mink i periode 1-2 og af hvalpe i periode 2, var

der kun lille forskel i vurderingen af farme i Danmark og resten af Europa i kriteriepoint for håndtering i

WelFur-Mink 2017-19 (Tabel 2.2).

Ti ud af de 2.188 farme (4 i Polen, 2 i Danmark, 2 i Litauen, 1 i land NN (anonymiseret da < 10 minkfarme)

og Finland) havde ikke nogen form for håndtering af mink i periode 1. Der var 7 ud af 2.346 farme (3 i

Holland, 2 i Danmark, 2 NN lande med < 10 minkfarme), som ikke håndterede voksne mink i periode 2. Tre

af disse håndterede heller ikke hvalpene. I periode 3 håndterede alle farme mink i WelFur-Mink 2017-19.

Tabel 7.9:

Det relative

antal gange hver voksne mink blev håndteret som gennemsnit (SD) i kort (≤ 1 min),

mellem (1 min < X

≤

1 time) og lang varighed (> 1 time) udregnet som sum af praksis for hun- og hanmink

baseret på spørgsmål til farmens ejer.

Kort

Periode 1

Danmark

Resten

Europa

Periode 2

Danmark

Resten

Europa

Periode 3

Danmark

Resten

Europa

Mellem

2,5 (1,42) a

1,0 (1,06) b

Lang

0,1 (0,21)

0,1 (0,25)

Antal Farme

1117

1061

2,7 (1,40) a

3,1 (1,78) b

2,5 (1,76) a

3,2 (1,51) b

2,8 (4,29) a

0,9 (1,45) b

0,1 (0,22)

0,0 (0,21)

1206

1136

0,6 (0,45)

0,9 (0,74)

0,1 (0,23)

0,1 (0,44)

0,0 (0,02)

0,0 (0,08)

1201

1107

Vi kan ikke beregne gennemsnitshåndtering pr. farm, da vi ikke kender antallet af hanner og hunner på hver farm i

perioden. Derfor er tabellens tal baseret på summen af den oplyste håndtering af hanmink og hunmink, baseret på

samme spørgsmål til alle farme. Dermed opnås

relative tal

for type og varighed af håndteringer, så praksis (fremfor

andel af populationen, der håndteres) kan sammenlignes.

Tabel 7.10:

Den relative praksis

med håndtering af hvalpe i periode 2 og unge mink i periode 3, inddelt i

kort (≤ 1 min), mellem (1 min < X

≤

1 time) og lang varighed (> 1 time) som gennemsnit (SD) for farme

baseret på spørgsmål til ejeren.

Periode

Sted

Danmark

Resten

Europa

Danmark

Resten

Europa

Kort

0,7 (0,66) a

1,4 (0,83) b

Mellem

0,8 (0,71)

0,6 (0,72)

Lang

0,0 (0,0)

0,0 (0,1)

Farme

1.206

1.136

1,6 (0,78)

1,7 (1,00)

0,2 (0,35)

0,3 (0,68)

0,0 (0,03)

0,0 (0,9)

1.201

1.107

Vi kan ikke beregne gennemsnitshåndtering pr. farm, da vi ikke kender antallet af hvalpe/juvenile på hver farm i

perioden. Derfor er tabellens tal baseret på summen af den oplyste håndtering af hvalpe/juvenile, baseret på samme

spørgsmål til alle farme. Dermed opnås

relative tal

for type og varighed af håndteringer, så praksis (fremfor andel af

populationen, der håndteres) kan sammenlignes.

Periode 1

I dataindsamlingen spørges til alle håndteringer af mink igennem hele sæsonen. Som hjælp til

dataindsamlingen spørges specifikt til typiske managementprocedurer, der involverer håndtering, såsom

vinterflytning, ekstra pelsning, blodprøvetagning, vaccinering, flytning for rengøring af bure, flytning i

parringsorden og køb/salg. Disse håndteringer noteres pr. køn, så andelen af populationen kan beregnes

ud fra antal hanner og hunner. Desuden spørges til kønsspecifik håndtering i forbindelse med test af testikler

og sædkvalitet. Hver håndtering inddeles efter anslået varighed:

≤

1min, 1min < X

≤

1 time og > 1 time.

Der blev slettet 13 farme fra datasættet pga. usandsynlige værdier for antal gange, bestanden blev pelset

i periode 1 (fx 1,9 gange for en gruppe mink i gennemsnit) eller købt/solgt (fx 56 gange i gennemsnit pr.

mink i en gruppe, noteret som svar på en dansk farm).

Minkhanner blev håndteret flere gange end hunner i periode 1 (hanner: 66 % i Danmark og 61 % på farme

i resten af Europa som andel af de noterede håndteringer pr. mink i periode 1).

Periode 2

I dataindsamlingen spørges til alle håndteringer af mink igennem hele sæsonen. Som hjælp til

dataindsamlingen spørges specifikt til typiske managementprocedurer, der involverer håndtering, såsom

for voksne hanner (M), hunner (F) og hvalpe (K): flytning (M, F), køb/salg (M, F), pelsning (M, F), vaccination

(F, K), blodprøvetagning (F, K), flytning ved fravænning (F, K), parringsforsøg (F), ekstra flytning (F), flytning

af goldtæver (F), test for sædkvalitet efter parring (F) samt deling fra kuldet (K). Hver håndtering var desuden

inddelt i tre tidsintervaller efter varighed:

≤

1min, 1min < X

≤

1 time og > 1 time.

Der blev slettet 13 andre farme fra datasættet pga. usandsynlig høje værdier for bl.a. antal gange

købt/solgt i periode 2.

I modsætning til i periode 1 blev minkhanner i gennemsnit vurderet som håndteret langt færre gange end

minkhunner i periode 2 (hanner: 18 % i Danmark, og 21 % på farme i resten af Europa som andel af

populationen, der håndteres i periode 2).

Periode 3

I dataindsamlingen spørges til alle håndteringer af mink igennem hele sæsonen, med udgangspunkt i

typiske managementprocedurer, der involverer håndteringer af voksne hanner (M), hunner (F) og ungdyr

(J): flytning/andet (M, F, J), køb/salg (F, J), pelsning (F, J), vaccination (F, J), blodprøvetagning (F, J),

livdyrvurdering af pelskvalitet (F, J) samt testikelvurdering (J). Hver håndtering var desuden inddelt i tre

tidsintervaller efter varighed:

≤

1min, 1min < X

≤

1 time og > 1 time.

Der blev slettet fire andre farme fra datasættet pga. usandsynlig høje værdier for bl.a. antal gange

købt/solgt, pelset og livdyrvurderet (fx på en farm: praksis med at livdyrvurdere hunner 80 gange pr. mink)

i periode 3.

Samlet diskussion af kriterie 11. ’Gode menneske-dyr-relationer’ i periode 1, 2 og 3

For velfærd i forbindelse med

Gode menneske-dyr-relationer

opnåede farmene tæt på maksimumpoint

for hele året, og der var ingen væsentlig forskel på danske og europæiske farme (Tabel 2.2). Dermed bidrog

kriteriet ikke til at differentiere eller beskrive en væsentlig forskel på velfærden mellem farmene, og

Gode

menneske-dyr-relationer

bidrog ikke til, at danske farme i gennemsnit havde højere velfærd for princippet

Hensigtsmæssig adfærd

(Tabel 2.1). Ingen håndtering af mink i periode 2-3 forekommer ikke realistisk og

er formentlig en fejl. Det bør sikres, at der indbygges fejlsikring i den version af WelFur-Mink-appen til

dataindsamling, der blev taget i brug i 2019.

7.7.4 Positive følelser, baseret på måling af minks temperament (kriterie 12)

Kriterie

12. Positive følelser

består af den dyrebaserede velfærdsindikator

Temperament

. Farme i Danmark

klarede sig marginalt dårligere end farme i resten af Europa med hensyn til kriterie 12 (Tabel 2.2). Dermed

bidrager

Positive følelser

ikke til, at danske farme opnår væsentligt flere point for princippet

Hensigtsmæssig

adfærd

i WelFur-Mink 2017-19 (Tabel 2.1).

Periode 1, temperament hos avlsdyr i vinterperiode inden parring

Hovedparten af mink blev klassificeret som nysgerrige ved vurdering af temperamentet ved pindetest af

260.382 mink fordelt på 2.173 farme, heraf 1.126 i Danmark og 1.047 i resten af Europa (Tabel 7.11).

Tabel 7.11:

Fordeling af mink i de fire typer af temperament i pindetesten i periode 1.

Temperament, fordeling i %

Frygtsom

Danmark

Resten af

Europa

N mink

29.119

42.130

164.370

24.763

260.382

10,8 %

11,6 %

Ubestemt

11,7 %

21,0 %

Nysgerrig

65,4 %

60,7 %

Aggressiv

12,2 %

6,7 %

N mink

134.725

125.657

Andelen af frygtsomme mink var lavere på farme i Danmark end i resten af Europa i 2018, men højere i

2019. Andelen af frygtsomme mink steg markant fra 2017 til 2019, idet der var en signifikant vekselvirkning

mellem lokalitet og år (F

1,2169

= 19,6; P < 0,001; Tabel 7.12).

Andelen af ubestemte mink var lavere på farme i Danmark end på farme i resten af Europa med et fald

over observationsår. Faldet var tydeligst i Danmark, idet der var en vekselvirkning mellem lokalitet og år

1,2169

= 7,2; P = 0,007).

Andelen af nysgerrige mink var højere i Danmark end i resten af Europa i 2017-2018, men ikke med

statistisk sikkerhed i 2019, idet der var en vekselvirkning mellem lokalitet og år (F

1,2169

= 5,5; P = 0,020).

Andelen af aggressive mink var højere i Danmark end i resten af Europa (F

1,2170

= 258,4; P < 0,001), og

andelen af aggressive mink var lavere i 2019 end i de to foregående år (F

1,2170

= 58,1; P < 0,001) uanset

lokalitet, idet der ikke var nogen vekselvirkning (P = 0,37).

Tabel 7.12:

Fordelingen af mink i de fire typer af temperament i pindetesten i Danmark og resten af Europa

i periode 1 i år 2017-19.

Frygtsom

Danmark

Resten af

Europa

2017

2018

2019

a-e

Ubestemt

Danmark

Resten af

Europa

16,3 % a

12,9 % b

7,2 % c

25,2 % d

23,2 % d

18,6 % e

Nysgerrig

Danmark

Resten af

Europa

65,7 % a

66,6 % a

63,3 % b

61,0 % b

59,9 % b

61,4 % b

Aggressiv

Danmark

Resten af

Europa

12,8 % a

13,2 % a

10,3 % b

8,9 % c

7,6 % c

5,5 % d

5,2 % a

7,3 % b

19,2 % c

4,9 % ab

9,3 % d

14,5 % e

Forskellige bogstaver markerer statistisk signifikant forskellige værdier baseret på parvis posttest (P <

0,05) inden for type af temperament.

Periode 2, temperament hos voksne mink i hvalpeperioden

Temperament testes ikke i periode 2.

Periode 3, temperament hos voksne og unge mink i vækstsæsonen

Ved observation af 446.336 mink fordelt på 2.303 farme, hvoraf 1.199 var i Danmark og 1.104 i resten af

Europa, blev omtrent halvdelen af alle mink vurderet som nysgerrige i pindetesten (Tabel 7.13).

Tabel 7.13:

Fordeling af mink i de fire typer af temperament i pindetesten i periode 3.

Temperament, fordeling i %

Frygtsom

Danmark

Resten af

Europa

N mink

69.859

145.174

227.665

3.636

446.334

16,3 %

15,0 %

Ubestemt

32,1 %

32,9 %

Nysgerrig

50,7 %

51,3 %

Aggressiv

0,8 %

N mink

215.641

230.693

Andelen af frygtsomme mink var lavere på farme i Danmark end i resten af Europa i 2018, men højere i

2019. Andelen af frygtsomme mink steg markant fra 2017 til 2019, idet der var en signifikant vekselvirkning

mellem lokalitet og år (F

1,2299

= 86,1; P < 0,001; Tabel 7.14).

Andelen af frygtsomme mink på danske farme steg med en faktor 5,2 fra år 2017 til 2019 (Tabel 7.14).

Stigningen i resten af Europa var mere jævn med 2,9 gange flere frygtsomme mink.

Andelen af ubestemte mink var lavere på farme i Danmark end på farme i resten af Europa i 2019, men

ikke de øvrige år, idet der var en vekselvirkning mellem lokalitet og år (F

1,2299

= 48,2; P < 0,001).

Andelen af nysgerrige mink i periode 3 var ikke forskellig mellem farme i Danmark og resten af Europa i

2017-19 (F

1,2300

= 1,7; P = 0,19). Andelen af nysgerrige mink i periode 3 faldt over årene (F

1,2300

= 75,1; P <

0,001) uanset lokalitet, idet der ikke var nogen vekselvirkning mellem år og lokalitet, P = 0,56).

Tabel 7.14:

Andel mink, %, for de fire typer af temperament i pindetesten udført i periode 3.

Frygtsom

Danmark

Resten

Europa

2017

2018

2019

a-e

Ubestemt

Danmark

Resten

Europa

35,4 ad

41,4 b

21,2 c

38,0 a

33,0 de

32,1 e

Nysgerrig

Danmark

Resten

Europa

58,2 a

50,0 b

48,0 c

54,0 a

51,1 b

46,3 c

Aggressiv

Danmark

Resten

Europa

0,7

0,8

1,1

0,9

0,8

0,7

5,7 a

8,2 b

29,6 c

7,1 a

15,2 e

20,9 f

Forskellige bogstaver markerer statistisk forskellige værdier baseret på parvis posttest (P < 0.05) inden for

type af temperament.

ikke statistisk analyse grundet få observationer

Samlet diskussion af kriterie 12. ’Positive følelser’ i periode 1 og 3

Samlet set var der lidt færre frygtsomme og lidt flere nysgerrige mink i Danmark end i resten af Europa i

periode 1 og omvendt i periode 3, dog med signifikante vekselvirkninger mellem områder og år. Da der er

væsentlig flere dyr på farmene i periode 3 end i periode 1, tæller periode 3 lidt mere end periode 1, og

resultatet bliver derfor marginalt færre point til Danmark for kriterie

12. Positive følelser

for hele

produktionsåret.

Forekomsten af aggressive mink var markant lavere i periode 3 end i periode 1. Den højere andel af

aggressive mink i Danmark i periode 1 kan skyldes den kraftigere huldstyring, idet restriktiv fodring kan føre

til aggressiv reaktion hos mink i pindetesten.

Den markante stigning i frygtsomme på bekostning af ubestemte mink fra 2017-2018 til 2019 i begge

perioder skyldes formodentlig, at der i AU’s undervisning af auditørerne blev arbejdet specifikt med at få en

lavere andel af minkene i kategorien

Ubestemt

, da denne kategori viste sig at være højere i WelFur end i

den bagvedliggende forskning. Der blev i uddannelsen af auditører derfor formuleret mere klare og

tydelige beskrivelser af alle fire temperamentskategorier, og der var stor fokus på disse ved de årlige

træninger af WelFur-auditørerne forud for periode 1 og 3. Reelle ændringer i temperament mellem år og

mellem lande kan derfor bedst vurderes ud fra andelen af nysgerrige mink, hvor beskrivelsen har være

holdt konstant i perioden 2017-19.

Diskussion og konklusion på velfærdsprincippet

Hensigtsmæssig adfærd

Kriterie

9. Udfoldelse af social adfærd

var 12,5 point højere i Danmark end i resten af Europa og bidrager

dermed betragteligt til det samlede resultat for princippet. Både med hensyn til fravænningstidspunkt og -

procedure i periode 2, og især med hensyn til social indhusning i periode 3, klarede Danmark sig bedre end

resten af Europa.

Udfoldelse af social adfærd

er det mest udfordrede område ved hold af mink på

europæiske farme og dermed det område med størst potentiale for velfærdsforbedringer. Resultaterne

indikerer derudover, at der bør tjekkes for mere end en voksen mink i burene i periode 1 og 2 i en

kommende version af WelFur-Mink-protokollen.

Kriterie

10. Udfoldelse af anden adfærd

var 24,6 point højere i Danmark end i resten af Europa og var

dermed den væsentligste årsag til, at danske farme i gennemsnit havde højere velfærd for princippet

Hensigtsmæssig adfærd

. Selv om unormal adfærd i form af stereotypi og pelsgnav forekom hyppigere på

danske farme end på farme i resten af Europa, blev dette overskygget af en positiv effekt af det større antal

af burberigelse med dokumenteret effekt til mink. Det skete i en grad, så kriterie 10 var det, Danmark fik

flest point mere for i forhold til resten af Europa. Resultaterne indikerer derudover et stort potentiale for

velfærdsforbedringer i mange europæiske lande i form af flere eller bedre berigelser i burene og i Danmark

i form af mindre stereotypi og pelsgnav.

Kriterie

11. Gode menneske-dyr-relationer

var 0,2 point lavere i Danmark end i resten af Europa, baseret

på vurdering af frekvens og varighed af håndtering og transport af mink i hver af de tre sæsoner. Farmene

opnåede tæt på maksimumpoint for hele året, og der var ingen væsentlig forskel på danske og europæiske

farme. Dermed bidrog kriteriet

Gode menneske-dyr-relationer

ikke til, at danske farme i gennemsnit havde

højere velfærd for princippet

Hensigtsmæssig adfærd

Kriterie

12. Positive følelser

var 1,8 point lavere i Danmark end i resten af Europa, baseret på vurdering af

minkenes temperament. Samlet set var der lidt færre frygtsomme og lidt flere nysgerrige mink i Danmark i

periode 1 og omvendt i periode 3, dog med signifikante vekselvirkninger mellem områder og år.

Resultaterne indikerer derudover et godt potentiale for velfærdsforbedringer i de fleste europæiske lande

i form af fortsat og mere direkte og effektiv selektion for flere nysgerrige mink.

Sammenlagt giver de tre kriterier under princip

4. Hensigtsmæssig adfærd

10,5 point mere i Danmark end

i resten af Europa på grund af de markant flere point for kriterie 9 og 10, mens kriterie 11 og 12 kun spillede

en marginal negativ rolle.

Resultaterne illustrerede desuden, at der var nogle forhold omkring registreringerne, der er ændret i løbet

af de tre første år omkring fravænningsrutiner og test af temperament, der kan vanskeliggøre

sammenligningen

mellem

år.

kommende

års

registreringer

med

det

forbedrede

dataindtastningsprogram vil derfor kunne bidrage til et mere reelt billede af udviklingen over tid.

Diskussion af løsninger på de primære

velfærdsudfordringer

Et yderligere formål med rapporten var at diskutere, i hvilken udstrækning forskningen allerede kan anvise

løsninger på de primære velfærdsudfordringer, og på hvilke områder der er størst behov for mere viden

fremadrettet. Med dette for øje gennemgår vi her de primære velfærdsudfordringer og de kendte

muligheder for løsninger. Den største udfordring i både Danmark og Europa var kriterie

9. Udfoldelse af

social adfærd,

for Danmark fulgte derefter

1. Fravær af længerevarende sult, 12. Positive følelser

10.

Udfoldelse af anden adfærd

. For resten af Europa var rækkefølgen derefter kriterie

10. Udfoldelse af anden

adfærd, 12. Positive følelser

4. Temperaturmæssig komfort

For langt de fleste velfærdsindikatorer vil det fremgå af WelFur-Mink-protokollen, hvilken af de vurderede

tilstande der er udtryk for den bedste velfærd (Møller et al., 2015). I WelFur-systemet skal alle avlere

modtage en rapport over alle resultater efter hver WelFur vurdering, og hvad det betyder for de

sammenvejede pointværdier. Ved at sammenligne egne resultater med WelFur-protokollen vil de dermed

være godt klædt på til at forbedre forhold, der ikke er gode.

Kriterie

9. Udfoldelse af social adfærd

består af indikatorerne

Alder og procedurer ved fravænning,

der

spørges til i periode 2, og

Social indhusning,

der spørges til i periode 3.

Det fremgår af den europæiske lovgivning, men ikke direkte af protokollen, at fravænning 8 uger efter

fødsel er bedre end tidligere og senere fravænning. Af protokollen fremgår derimod, at det er bedre med

lang end kort afstand mellem mor og hvalpe efter fravænning, og at det er bedre for kuldet at blive

sammen mindst en uge efter at være blevet adskilt fra moderen, inden de sættes ud i fx par. Disse

vurderinger er baseret på viden om minkens udvikling gennem dieperioden og både kort- og langsigtede

konsekvenser af fravænningstidspunkter og -procedurer. Hvis man ikke klarer sig godt i vurdering af

indikatoren

Alder og procedurer ved fravænning,

er det dermed forholdsvis enkelt at se i sin avlerrapport

for periode 2, hvilke managementprocedurer man skal ændre for at få en bedre velfærdsvurdering. Det

fremgår af protokollen, at parvis indhusning af en ung han og en ung hun er bedre end indhusning af to

eller flere hvalpe af samme køn i gruppeindhusning, mens den dårligste velfærd fås ved individuel

indhusning af unge mink i vækstperioden. For voksne mink er den bedste indhusning alene, mens

indhusning af en mor med en eller to hanhvalpe er det næstbedste, indhusning med flere end to hvalpe, fx

hele kuldet, er værre, og indhusning sammen med andre voksne mink er det værste. Disse vurderinger er

baseret på viden om minkens sociale struktur og ontogeni og kræver ikke umiddelbart yderligere

undersøgelser for at dokumentere effekterne om bedste praksis. Hvis man ikke klarer sig godt i vurdering af

indikatoren

Social indhusning,

er det dermed forholdsvis enkelt at se i sin avlerrapport for periode 3, hvilken

indhusning af unge og voksne mink man skal ændre for at få en bedre velfærdsvurdering.

Udbredelsen af gruppeindhusning, især i resten af Europa, skyldes formentlig, at Europarådets anbefalinger

fra 1999 inddrog gruppeindhusning som mulighed ved hold af mink i vækstsæsonen, til trods for solid

dokumentation for minkens tiltagende solitære natur sidst på efteråret og den deraf forøgede risiko for sår

og skader sidst i vækstperioden ved gruppeindhusning.

Kriterie

1. Fravær af længerevarende sult

, der var det næststørste problem i Danmark, består af

velfærdsindikatoren

Huld

, der vurderes i alle tre perioder. Det ses af Tabel 4.1, at der er mere end tre gange

så mange avlsmink, der bliver tynde i Danmark om vinteren som i resten af Europa, og dette er årsagen til

den lave pointværdi på 60,2. Nye avlsdyr udvælges i november blandt unge mink, der er fodret op til

pelsning, og de skal tabe noget af det opbyggede fedt, inden de parres i marts. Da kuldstørrelsen hos mink

øges, hvis de skifter fra negativ til positiv energibalance inden parring (såkaldt flushing), har der i mange år

være fokus på huldstyring gennem energitildeling fra december til marts. I Danmark har der udviklet sig en

praksis med at slanke minkhunnerne mere og især hurtigere end godt er i forhold til dyrenes velfærd. Da

den fulde effekt at flushing kan opnås med en langsommere og mere nænsom slankning, er der ikke noget

til hinder for at forbedre velfærden betydeligt på danske farme. Der er dog behov for mere viden om, hvor

nænsom slankningen bør være for at opnå god velfærd, uden at det går ud over produktionen af

levedygtige hvalpe.

Kriterie

10. Udfoldelse af anden adfærd,

der primært var et problem i Europa, består af

velfærdsindikatorerne

Stereotypi

Pelsgnav

Berigelse i buret

. Det fremgår af protokollen, at mindst mulig

stereotypi og pelsgnav, samt berigelser i den bedst dokumenterede effekt, giver den bedste velfærd. Hvis

man vil forbedre velfærden på disse områder, vil bedre berigelser kunne reducere både stereotypi og

pelsgnav. Derudover kan stereotypi og pelsgnav i periode 1 begrænses ved en langsommere og mere

nænsom slankning som beskrevet ovenfor. Der er kontinuerligt behov for at dokumentere effekten af nye

berigelser på dyrenes velfærd.

Kriterie

12. Positive følelser,

der var et problem i både Danmark og Europa, består af velfærdsindikatoren

Temperament

. Det fremgår af protokollen, at andelen af nysgerrige mink er positivt mens andelen af

frygtsomme mink er negativt for velfærden. Den mest effektive måde at øge andelen af nysgerrige mink

på, er at bruge nysgerrige avlsdyr og undgå frygtsomme avlsdyr, hvilket allerede er en del af den

fælleseuropæiske lovgivning.

Kriterie

4. Temperaturmæssig komfort

var det sidste område med stort potentiale for velfærdsmæssige

forbedringer i resten af Europa. Det består af henholdsvis omgivelsernes og nærmiljøets beskyttelse mod

træk, varme og kulde som beskrevet i afsnit 5.2. Det fremgår af protokollen, at omgivelsernes beskyttelse

mod vind, direkte sol og varme samt redekassernes beskyttelse mod træk og kulde i form af isoleringsevne

og strøelse giver god velfærdsvurdering. Den hurtigste måde at øge den temperaturmæssige komfort i

resten af Europa ville være ved at øge mængden af tilgængelig strøelse. Redekassens beskyttelse af

minkene er desuden et område, hvor viden primært er baseret på koldere egne, mens behovet i varmere

klimatiske forhold godt kunne have behov for en mere grundig videnskabelig belysning.

Konklusion

Baseret på WelFur-Mink og de indsamlede data vurderes velfærden på danske minkfarme som den bedste

af 24 lande i Europa. Der var en signifikant højere placering af danske farme med en større andel i

kategorien

Bedste

og mindre andel i

God

Acceptabel nuværende praksis

end i resten af Europa. Da

danske farme udgjorde over halvdelen af de vurderede farme i Europa, bidrog de danske forhold væsentlig

til velfærden i den samlede europæiske minkproduktion.

De fire Welfare Quality

-baserede velfærdsprincipper i WelFur (

1. God fodring, 2. God indhusning, 3. God

sundhed

4. Hensigtsmæssig adfærd)

danner grundlaget for farmens samlede velfærdsbedømmelse (jf.

Figur 3). For tre ud af de fire velfærdsprincipper –

God indhusning

God sundhed

Hensigtsmæssig adfærd

– blev minkfarme i Danmark i gennemsnit bedømt som signifikant bedre end minkfarme i resten af Europa

(Tabel 2.1). For velfærdsprincippet

God fodring

blev minkfarme i Danmark i gennemsnit bedømt signifikant

dårligere end minkfarme i resten af Europa (Tabel 2.1).

Velfærden for mink i Danmark for velfærdsprincippet

God fodring

var 5,8 point dårligere end for mink i

resten af Europa. Denne forskel skyldes et lavere huld i vinterperioden, der gav 20,0 point mindre for kriteriet

Fravær af længerevarende sult

, beregnet over de tre sæsoner. En generelt bedre frostsikring af

drikkevandssystemet og en mere udbredt brug af supplerende vandforsyning til hvalpene i

diegivningsperioden gav til gengæld 9,2 point mere for kriteriet

Fravær af længerevarende tørst

, beregnet

over de tre sæsoner. I aggregeringen har den laveste værdi størst betydning, og de højere point for kriteriet

Fravær af længerevarende tørst

kunne ikke opveje det lave antal point for kriteriet

Fravær af

længerevarende sult

. Sammenlagt resulterede dette i den dårligere velfærd for mink i Danmark for

velfærdsprincippet

God fodring

Velfærden for mink i Danmark for velfærdsprincippet

God indhusning

var 8,3 point bedre end for mink i

resten af Europa. Dette er primært, fordi der var en bedre isoleringsevne af redekasserne og en bedre

beskyttelse mod træk og, særligt i vækstperioden, lidt bedre plads i burene end i resten af Europa, mens

der ikke var væsentlig forskel i forhold til hvilekomfort og adgang til redekasse.

Velfærden for mink i Danmark for velfærdsprincippet

God sundhed

var 3,2 point bedre i Danmark end i

resten af Europa. Det skyldes, at selv om der var en anelse flere sår og skader på danske farme, så var der

mindre sygdom og mere effektive aflivningsmetoder end i resten af Europa.

Velfærden for mink i Danmark for velfærdsprincippet

Hensigtsmæssig adfærd

var 10,5 point bedre i

Danmark end i resten af Europa. Det skyldes blandt andet fravænningsprocedurer i hvalpeperioden og

formentlig primært en lavere forekomst af gruppeindhusning i vækstperioden i Danmark. En mere udbredt

indhusning af mink i grupper og ingen fravænning er årsagerne til, at velfærden vurderes markant dårligere

i resten af Europa end i Danmark. Det skyldes også i væsentlig grad, at antallet og den dokumenterede

effekt af berigelser i burene var bedre i Danmark end i resten af Europa, som opvejer en hyppigere

forekomst af unormal adfærd som stereotypi og pelsgnav på de danske farme.

Perspektiver

Rapporten om resultaterne af WelFur-Mink viser, at selv om velfærden på de europæiske minkfarme

generelt er vurderet til at være god i perioden, var der er stor variation og dermed muligheder for at

forbedre velfærden yderligere på en række punkter. Variationen er størst på indikatorniveau mellem farme

inden for hver af de tre årlige sæsoner. Der er imidlertid også en række karakteristiske forskelle mellem

lande og regioner, der slår igennem på tværs af sæsoner og indikatorer, så de bliver synlige på kriterie- og

principniveau. Ingen lande ligger bedst på alle områder, og der er derfor mulighed for at dyrevelfærden

kan forbedres i alle lande. På baggrund af resultaterne er det tydeligt, at for alle indikatorer, også dem med

de generelt laveste pointværdier, er der farme, der vurderes at have en god velfærd. Det betyder, at der er

potentiale for forbedring af dyrevelfærden på alle områder gennem bedre management og indhusning.

Sammenligningen mellem Danmark og Europa viste, at de danske farme generelt har haft god

dyrevelfærd, men også at nogle udfordringer har været mere udbredt i Danmark end i resten af Europa.

Disse udfordringer har først og fremmest været knyttet til huldstyring i vinterperioden, hvor der var flere tynde

dyr på danske farme. Dette bidrog sandsynligvis også til en større forekomst af unormal adfærd, såsom

stereotypi og pelsgnav, og flere aggressive dyr i vinterperioden.

Nogle af styrkerne ved de danske farme var bedre fravænningsprocedurer, mindre brug af

gruppeindhusning og flere berigelser med dokumenteret effekt i burene. Større fokus på effektive berigelser

af bure i resten af Europa vil kunne give betydelig bedre velfærd hos mink på de europæiske farme.

Der var et overraskende stort potentiale for velfærdsforbedringer i Danmark i form af mindre stereotypi og

pelsgnav. Det var også overraskende, at Danmark ikke klarede sig bedre i forhold til temperament hos

dyrene, da der i en årrække har været fokus på temperament og avl i flere projekter, hvor avlere har været

involveret, og ved nationale temadage, både for avlere og rådgivere. Resultaterne viser også, at der bør

følges op på kvaliteten af registreringerne. For eksempel var det overraskende, at der slet ikke blev

observeret diarre eller fedtede hvalpe i diegivningsperioden, når dette kan være en udfordring i

hvalpeperioden, i hvert fald i Danmark. Indtastningsprogrammet er gradvis blevet forbedret, og flere af

fejlregistreringerne i forhold til fx dødelighed og aflivning forventes at være bedre i dag end ved

igangsætningen i 2017. Kommende versioner af WelFur-Mink kan forbedres baseret på input fra

nærværende rapports gennemgang, fx med hensyn til registrering af gruppeindhusning udenfor periode 2

og mere datakontrol på tablet-niveau.

Referencer

BEK nr 1553. 2015. Bekendtgørelse om beskyttelse af pelsdyr. Fødevarestyrelsen, j.nr. 2015-32-30-00044

Bilag 9, 2017. Branchekode for god farmpraksis på minkfarme. Bilag 09 - Parring, fravænning og udsætning

af ungdyr. Version: 3. maj 2017. https://www.danskeminkavlere.dk/den-danske-gaardmink/bran-

chekode-for-god-farmpraksis/

Blokhuis, H., M. Miele, I. Veissier, & B. Jones. 2013. Improving farm animal welfare. science and society work-

ing together: the Welfare Quality approach. Wageningen Academic Publishers, The Netherlands.

232 pp.

Botreau, R., Winchler, C., Velarde, A., Butterworth, A. Dalmau, A., Keeling, L., Veisser, I. Chapter 7. Integration

of data collected on farms or at slaughter to generate an overall assessment of animal welfare. In:

Blokhuis, H., M. Miele, I. Veissier, & B. Jones. 2013. Improving farm animal welfare. science and society

working together: theWelfare Quality approach. Wageningen Academic Publishers, The Nether-

lands, p 147-174.

Council of Europe. 1999. Recommendation concerning fur animals (adopted by the Standing Committee

on 22 June 1999). STANDING COMMITTEE OF THE EUROPEAN CONVENTION FOR THE PROTECTION

OF ANIMALS KEPT FOR FARMING PURPOSES (T-AP). http://www.coe.int/ 17 pp.

Marsbøll, AF, Henriksen, BIF, & Møller, SH. 2019. The representativeness of a semi-random sampling method

for animal welfare assessments on mink farms. Animal Welfare, 28 (3):307-315. DOI:

10.7120/09627286.28.3.307

Møller S.H, Hansen S.W, Malmkvist J, Vinke C.M, Lidfors L, Gaborit M, Botreau R. 2015. Welfare assessment

protocol for mink. Fur Europe. 182 s. ISBN/EAN: 978-2-9601617-2-4. http://www.fureurope.eu/wp-

content/uploads/2015/10/Mink_protocol_final_web_edition_light.pdf

Møller, S. H., Marsbøll, A. F., & Henriksen, B. 2016. Status for WelFur-mink og perspektiver i praksis. I S. H.

Møller, & J. Malmkvist (red.), Temadag om aktuel minkforskning 2016: DCA rapport nr. 083. (Vol. 83,

s. 62-67). Aarhus Universitet

Møller, S. H., Marsbøll, A. F., & Henriksen, B. 2017. Status for implementering af WelFur-mink i praksis. I S. H.

Møller, & J. Malmkvist (red.), Temadag om aktuel minkforskning 2017: Aarhus Universitet. DCA rapport

nr. 103. s. 60-66.

WelFur Report, 2020. Background information from Fur Europe provided at a meeting in the European Par-

liament on January 21, 2020. 13 pp.

Kriterie

Appendiks 1. Databehandling – oversigt

Indikator

Data type

Periode

Type af analyse

Parametre

ANOVA

model

Lokalitet

, år

tidspunkt i peri-

oden

, to-vejs

vekselvirknin-

ger.

For periode 2:

Opfølgende

model med

antal hvalpe

(1-16) som

kovariat

Lokalitet

, år

to-vejs veksel-

virkning

Bemærkninger

Huld

Dyrebaseret – auditør observa-

tion af mink

Alle

Pr. periode: ANOVA med

gentagne målinger af

huld pr. bur indenfor

farm. Kenward-Roger

approksimation af fri-

hedsgrader.

Chi -test for fordelingen

af huldklasser i Danmark

vs. i resten af Europa.

Ved flere mink i

samme bur an-

vendes gen-

nemsnit huld

som respons va-

riable i ANOVA.

Type af vandsystem

Ressourcebaseret – auditør

spørgsmål til avler pr. farm

Alle

Beskrivende.

For vandtildeling til

hvalpe i Periode 2:

ANOVA, en værdi med

binær fordeling (0, 1) pr.

farm.

Beskrivende.

Funktion og renhed

af drikke-nipler/kar

Adgang til rede-

kasse

Komfort ved hvile i

redekasse

Ressourcebaseret – auditør tjek

pr. burenhed

Ressourcebaseret – auditør tjek

pr. burenhed

Ressourcebaseret – auditør tjek

pr. burenhed

Alle

Omgivelsernes be-

skyttelse mod eks-

treme vejrforhold

Ressource/managementba-

seret – auditør tjek pr. sektion

med 6 burenheder

Alle

Beskrivende.

Det var ikke mu-

ligt at beskrive

beskyttelse mod

varmt vej (> 30

C), da info om

afkølingsmulig-

hed manglede i

datasættet.

Beskyttelse fra rede-

kasse og strøelse

Burets areal og

højde

Sår og skader

Ressourcebaseret – auditør tjek

pr. sektion med 6 burenheder

Ressourcebaseret – auditør

måling pr. burenhed

Dyrebaseret – auditør observa-

tion af mink.

Alle

Beskrivende.

Pr. periode: ANOVA, re-

spons omregnet til andel

skadede mink pr. farm.

Sattherthwaite approksi-

mation af frihedsgrader.

Model med gentagne

målinger pr. burniveau

var ikke mulig.

Periode 1 og 3: ANOVA,

en værdi pr. farm.

Periode 2: ANOVA, en

værdi pr. farm pr. tidsrum

I, II og III.

Sattherthwaite approksi-

mation af frihedsgrader.

Beskrivende

Lokalitet

, år

to-vejs veksel-

virkning.

Periode 1 og 2:

logaritme trans-

formeret

Periode 3: kva-

dratrods trans-

formeret

Dødelighed

Managementbaseret – auditør

spørgsmål til avler pr. farm

Alle

Lokalitet

, år

to-vejs veksel-

virkning.

Logaritme trans-

formeret

Diarre

Dyrebaseret – auditør observa-

tion af gødning pr. burenhed +

af hvalpe i periode 2

Alle

Der var ingen fo-

rekomst af diarre

og diarreramte

hvalpe i periode

Bevægelses-proble-

mer

Tydeligt syge dyr

Metode til aflivning

ved pelsning

Metode til aflivning

af enkeltdyr

Social indhusning

Dyrebaseret – auditør observa-

tion pr. mink

Dyrebaseret – auditør observa-

tion pr. mink

Management/ressourcebase-

ret – auditør spørgsmål til avler

pr. farm + tjek af aflivningsud-

styr

Management/ressourcebase-

ret – auditør spørgsmål til avler

pr. farm + tjek af aflivningsud-

styr

Managementbaseret – auditør

spørgsmål til avler pr. farm

Alle

Beskrivende

Alle

Beskrivende

Suppleret med beskri-

velse baseret på det ak-

tuelle antal mink pr. bu-

renhed, noteret af audi-

tør i alle tre perioder.

Chi

-test for fordelingen

af gruppeindhusning (0,

1) i Danmark vs. resten

af Europa.

ANOVA, respons andel

af ungmink og hunner pr.

farm i klasser vedr. social

indhusning. Sattherth-

waite approksimation af

frihedsgrader.

Dog for individuel ind-

husning af ungmink og

hunner sammen med >

Lokalitet

, år

to-vejs veksel-

virkning.

Ungdyr og indi-

viduelt indhu-

sede hunner:

kvadratrods

transformeret

Alder og procedurer

ved fravænning

Managementbaseret – auditør

spørgsmål til avler pr. farm

2 ungdyr (forekom sjæl-

dent, gns.

≤

2,6 %):

ANOVA, med binær for-

deling (0, 1) om farmen

brugte denne indhus-

ningsform eller ej.

Beskrivende.

Chi

-test for fordelingen

af ingen fravænning (0,

1) i Danmark vs. resten

af Europa.

For fravænningsalder:

ANOVA, en gennsmsnits-

værdi pr. farm. Sattherth-

waite approksimation af

frihedsgrader.

Pr. periode:

ANOVA, antal pr. bur in-

denfor farm. Negativ bi-

nomial fordeling, da

dette forhindrede over-

spredning, vurderet ved

Pearson Chi-Sq/DF

approx. 1.

Pr. periode:

ANOVA, omregnet til

gennemsnit antal beri-

gelser pr. bur pr. farm.

Sattherthwaite approksi-

mation af frihedsgrader.

Lokalitet

, Far-

mens gennem-

snitlige kuld-

størrelse som

kovariat

10.

Stereotypier

Dyrebaseret – auditør observa-

tion pr. mink

Alle

Lokalitet

, år

tidspunkt i peri-

oden

, to-vejs

vekselvirknin-

ger.

Burberigelser

Ressourcebasseret – auditør

tjek pr. burenhed

Alle

Lokalitet

, år

tidspunkt i peri-

oden

, to-vejs

vekselvirknin-

ger

Kvadratrods

transformeret

Pelsgnav

Dyrebaseret – auditør observa-

tion pr. mink

1, 3

11.

Temperament

Dyrebaseret – auditør observa-

tion pr. mink

1, 3

Model med gentagne

målinger pr. burniveau

var ikke mulig.

Beskrivende.

Pr. periode: ANOVA, om-

regnet til

andel pelsgnavede mink

pr. farm. Sattherthwaite

approksimation af fri-

hedsgrader.

Model med gentagne

målinger pr. burniveau

var ikke mulig.

Beskrivende.

Chi

-test for fordelingen

af temperamentsklasser i

Danmark vs. i resten af

Europa.

Pr. periode: ANOVA, re-

spons omregnet til andel

mink i hver klasse med

en værdi pr. farm. Sat-

therthwaite approksima-

tion af frihedsgrader.

Pr. periode: ANOVA, re-

spons som det relative

antal håndteringer be-

skrevet på farmen i tre

klasser: kort, mellem,

lang håndteringstid. Sat-

therthwaite approksima-

tion af frihedsgrader.

Lokalitet

, år

tidspunkt i peri-

oden

, to-vejs

vekselvirknin-

ger

Kvadratrods

transformeret

Lokalitet

, år

tidspunkt i peri-

oden

, to-vejs

vekselvirknin-

ger

12.

Frekvens og varig-

hed af håndtering

og transport

Managementbaseret – auditør

spørgsmål til avler pr. farm

Alle

Lokalitet

Forenklet

ANOVA model

vælges da blot

en relativ sam-

menligning. Vi

havde ikke ad-

gang til data

vedr. antal

Respons er summen af

den oplyste håndtering

og transport af hanmink

og hunmink (samt

hvalpe i periode 2), ba-

seret på farmens svar for

hele bestanden. Dermed

opnås et

relativt tal

for

håndteringer og trans-

port. Andelen af farmens

mink, der håndteres med

forskellig varighed (kort,

mellem, lang), kunne

ikke beregnes på det nu-

værende datagrundlag,

hvor vi ikke kender for-

deling af hanner, hunner

og hvalpe pr. farm.

For detaljer angående definition af indikatorer henvises til beskrivelse i ’Welfare assessment protocol for mink. Fur Europe’ (Møller et al., 2015).

håndteringer og

transport af gen-

nemsnits mink

på farmen.

Start ANOVA (ANalysis Of VAriance)-model reduceres ved trinvis fjernelse af ikke-signikante parametre (P

≥

0,10) startende med højeste orden af

vekselvirkninger og største P-værdi, dog beholdes lokalitet (Danmark, resten af Europa) i modellen uanset P-værdi. Såfremt vekselvirkning har P <

0,10, bevares også del-parametre af denne i modellen. Signifikans beskrives når P < 0,05, tendens når 0,05

≤

P < 0,10, og ikke-signifikans når P

≥

0,10. I tilfælde af signifikante effekter med mere end to grupper blev der foretaget parvise post-tests. Når ingen fordeling nævnes anvendes nor-

malfordeling uden transformering for respons variablen i ANOVA. SAS version 9.4 blev anvendt til den statistisk analyse.

Transformation af responsvariable var nødvendig for at opnå tilfredsstillendes varianshomogenitet og opfyldelse af modelens fordelingskrav.

Lokalitet: Danmark, Resten af Europa;

År: 2017, 2018, 2019;

Tidspunkt: dato for besøg i perioden som kovariat.

AARHUS UNIVERSITET

About DCA

DCA - Danish Centre for Food and Agriculture is the entrance to research in food and

agriculture at Aarhus University (AU).

The Centre comprises AU departments with food and agricultural science activities,

including agroecology, animal science, food science, genetics and engineering.

The DCA centre unit supports and coordinates DCA activities in relation to research

based policy support, industrial and sector collaboration, international collaboration,

and communication.

Research results from DCA

Research results are published in international scientific journals, and they are available

at the university publication database (pure.au.dk).

DCA reports

DCA also publishes a report series, which primarily communicates policy support tasks

from DCA to the Ministry of Food, Agriculture and Fisheries. The reports may be down-

loaded free of charge at the DCA website: www.dca.au.dk.

Newsletters

A Danish and English DCA newsletter communicate knowledge within agricultural and

food research, including research results, advice, education, events and other activities.

You can register for the free newsletter at www.dca.au.dk.

RESUME

Denne rapport sammenligner velfærden på minkfarme i Danmark og i resten af Europa, baseret på resultaterne fra vel-

færdvurderingssystemet WelFur.

WelFur blev i 2017 blev taget i brug på alle europæiske minkfarme og det er således data fra 2.350 minkbesætninger i

hele Europa i perioden 2017-2019, som indgår i undersøgelsen.

Samlet viser resultaterne, at selv om velfærden på de europæiske minkfarme generelt er vurderet til at være god i perioden,

var der er stor variati-on og dermed muligheder for at forbedre velfærden yderligere på en række punkter. I gennemsnit

var dyrevelfærden på de danske farme bedst ud af de 24 europæiske lande, som indgik i undersøgelsen.

Velfærdvurderingssystemet gør det muligt at anvise forskningsbaserede løsninger på de primære velfærdsudfordringer.

Samtidig kan systemet udpege områder, hvor der er behov for mere viden fremadrettet. På den baggrund gennemgår

rapporten de primære velfærdsudfordringer og de kendte muligheder for løsninger.

SÆRTRYK FRA TEMADAG OM

AKTUEL MINKFORSKNING

DCA RAPPORT NR. 083 SEPTEMBER 2016

WELFUR-MINK

- STATUS OG PERSPEKTIVER I PRAKSIS

SENIORFORSKER STEEN H. MØLLER, PH.D.-STUDERENDE ANNA F. MARSBØLL

OG POSTDOC BRITT I. F. HENRIKSEN

AARHUS

UNIVERSITET

DCA - NATIONALT CENTER FOR FØDEVARER OG JORDBRUG

WelFur-mink

European Fur Breeders’ Association igangsatte i

2009 projektet “WelFur” med det formål at udvikle

en protokol til brug for velfærdsvurdering på mink-

og rævefarme efter samme standarder, som blev

udviklet i EU-projektet Welfare Quality®. Vurderin-

gen baseres på fire velfærdsprincipper: ’God fod-

ring’, ’God indhusning’, ’God sundhed’ og ’Hensigts-

mæssig adfærd’ med 12 underliggende kriterier og

22 velfærdsindikatorer, der skal vurderes på en farm

i tre forskellige sæsoner. WelFur-mink er testet i 12

lande og på baggrund heraf justeres og optimeres

protokollen. I forskningen arbejdes med at optimere

WelFur, uden at kvaliteten forringes. Med en elektro-

nisk indsamling af data kan avlerne få resultatet lige

efter vurderingen. Resultaterne kan bruges i den

daglige produktionsstyring i samråd med rådgivere

og dyrlæger i lighed med andre produktionsdata.

velfærden med forskellige formål. I 2009 sluttede

det europæiske projekt Welfare Quality®, der på

et fælles grundlag havde udviklet protokoller for

vurdering af velfærden i forskelige dele af kvæg-,

svine- og fjerkræproduktionen. Welfare Quality®

blev finansieret under EU›s 6-rammeprogram ”Fø-

devarekvalitet og -sikkerhed” og pelsdyr kom derfor

ikke med.

Figur 1. To typer af og fire kilder til information ved

vurdering af velfærd hos mink.

Welfare Quality® har sat standarden for, hvordan

man bedømmer dyrevelfærden på besætnings-

niveau i Europa. Vurderingen baseres på en dags

observationer i besætningen, der skal belyse de

fire overordnede velfærdsprincipper ’God fodring’,

’God indhusning’, ’God sundhed’ og ’Hensigtsmæs-

sig adfærd’. Inden for disse principper er der 12 vel-

færdskriterier, som hver især har tilknyttet en række

registreringer, der foretages på dyrene, på besæt-

ningens management eller på produktionssyste-

met.

European Fur Breeders’ Association (EFBA) igang-

satte i 2009 projektet “WelFur” med det formål at

udvikle en protokol til velfærdsvurderinger på mink-

og rævefarme efter de samme standarder som i

EU-projektet Welfare

Quality®.

Baggrund

Gennem de sidste årtier har der været forsket i,

hvordan man kan måle produktionsdyrs velfærd

på en retvisende måde dels for at kunne kvalificere

debatten om dyrevelfærd, dels for at kunne afgøre

hvordan forskellige pasningsrutiner og produktions-

systemer påvirker dyrenes velbefindende. Resul-

taterne af denne forskning bruges også i stigende

grad i forbindelse med lovgivning samt myndighe-

dernes løbende kontrol af produktionsdyrenes vel-

færd og landmændenes overholdelse af love og

regler. Resultaterne af forskningen bruges også i ud-

viklingen af systemer til vurderingen af dyrs velfærd.

En velfærdsvurdering beskriver velfærden på en

farm ved hjælp af en række indikatorer, dvs. ting der

kan måles eller vurderes, og som afspejler dyrenes

velfærd. De første velfærdsvurderinger var, ligesom

lovgivningen, baseret på indretningen af staldsyste-

merne for at undgå skadelige forhold. I dag inddra-

ges både de ressourcer, dyrene tilbydes ,i form af

staldsystemer og pasningsrutiner, samt den måde

dyrene reagerer på i form af sundhed og adfærd

(Figur 1). I samme ombæring er man begyndt at

inddrage dyrenes positive oplevelser frem for kun

at måle de negative. Mange forskningsinstitutioner

har udviklet forskellige protokoller til vurdering af

Udvikling af WelFur protokol for mink

WelFur protokollerne til velfærdsvurderinger på

mink- og rævefarme er udviklet af forskere fra seks

lande i perioden fra 2009 til 2014 med udgangs-

punkt i Welfare Quality® konceptet (Møller

et al.,

2015). Hele processen blev overvåget af en føl-

gegruppe med anderkendte forskere, herunder

projektlederen fra Welfare Quality®, for at sikre, at

velfærden hos pelsdyr vurderes efter samme prin-

cipper og standarder som de øvrige husdyr.

I velfærdsvurderingen indgår der registreringer fra

tre forskellige sæsoner af et produktionsår, (sæson

1: Avlsdyr om vinteren, sæson 2: Tæver med hval-

pe om foråret, sæson 3: Hvalpe i vækstsæsonen om

efteråret) for at dække hele minkens livscyklus og

for at få en dækkende vurdering af velfærden in-

den for hele produktionssystemet (Figur 2). Gennem

hver sæson sker der store ændringer med dyrene,

og de velfærdsmæssige udfordringer varierer der-

med også inden for sæsonerne. For at begrænse

denne variationen er de tre observationsperioder i

WelFur begrænset til at vare seks til otte uger. Ob-

servationsperioderne er 1) avlsdyr i januar-februar,

2) diegivningsperioden i maj-juni og 3) vækstperio-

den fra sidst i september og frem til pelsning (Figur

2).

tagelige er de mellem samme og forskellige perso-

ner) og anvendelighed (kan de anvendes i praksis

med rimelige omkostninger).

Vurdering af de dyrebaserede og ressourcebasere-

de indikatorer foretages på en stikprøve af dyrene

på farmen, og velfærden for dyrene i stikprøven ses

som et estimat for hele farmen. Stikprøven består af

120 bure (20 sektioner a 6 bure) i vinter- og diegiv-

ningsperioden og 90 bure (15 sektioner a 6 bure) i

vækstperioden.

Fra mange indikatorer til en samlet be-

dømmelse

Den endelige velfærdsvurdering på farmniveau er

baseret på beregningen af en række velfærdspoint

ud fra de registreringer, der er foretaget på farmen.

Det er en trinvis sammenvejning af point mellem ni-

veauerne, dvs. fra 22 indikatorer

e12

kriterier

principper

overordnet bedømmelse. Sammen-

vejningen er baseret på et ekspertpanels vurdering

af, hvad de forskellige indikatorer betyder for dyre-

nes velfærd i de forskellige perioder samt Welfare

Quality ®’s retningslinjer for, hvor meget god vel-

færd på et område kan kompensere for dårlig vel-

færd på et andet.

I praksis foregår sammenvejningen ved, at der først

beregnes en pointværdi mellem 0 og 100 (hvor 100

er det bedst tænkelige, og 50 er en neutral værdi,

der hverken er god eller dårlig velfærd) for hvert af

de 12 kriterier ud fra de registreringer, der er foreta-

get på farmen. Derefter kombineres disse 12 point-

værdier til en værdi mellem 0 og 100 for hvert af de

4 principper, som endelig resulterer i en tildeling

af en af de fire velfærdskategorier. Kategorierne og

grænseværdierne er defineret som følger: Bedste

nuværende praksis (dyrenes velfærd er på højeste

niveau med værdier fra 80 til 100), God nuværende

praksis (dyrevelfærden er god med værdier fra 55 til

80), Acceptabel nuværende praksis (dyrevelfærden

er over eller lig med mindstekrav med værdier fra

20 til 55) og Uacceptabel nuværende praksis (dy-

revelfærden er lav og betragtes som uacceptabel).

Figur 2. De tre observationsperioder i WelFur-Mink

er markeret med orange inden for de tre produkti-

onssæsoner ’Vinter’, ’Reproduktion og diegivning’

samt ’Vækst’).

Velfærden på den enkelte farm vurderes ud fra 22

velfærdsparametre, som tilsammen dækker de 12

velfærdskriterier, der udgør de fire velfærdsprincip-

per i Welfare Quality® (Tabel 1). Indikatorerne er så

vidt muligt dyrebaserede, dvs. de måles på dyrenes

adfærd eller sundhed. Hvis dette ikke er muligt, be-

nyttes der ressourcebaserede indikatorer, dvs. regi-

streringer af staldsystemer eller pasningsrutiner.

Indikatorerne er udvalgt ved at gennemgå tidligere

forskning og gennem grundige diskussioner mellem

forskere inden for området. Alle indikatorer er blevet

vurderet i forhold til deres validitet (hvor godt afspej-

ler de minkenes velfærd), troværdighed (hvor gen-

Kategorierne er ikke baseret på et gennemsnit af

pointene for hvert princip. Således kan mange point

for ét princip kun i mindre grad kompensere for me-

get få point for de andre principper. En farm pla-

ceres i kategorien ’Bedste nuværende praksis’, hvis

den ligger over grænseværdien på 55 point inden

for alle fire principper og over 80 for to principper.

Tilsvarende vil en farm blive placeret i kategorien

’God nuværende praksis’, hvis den ligger over 20 for

alle fire principper og over 55 for to principper. En

farm med velfærdskategori ’Acceptabel nuværen-

de praksis’ ligger over 10 for alle fire principper og

over 20 for tre principper. Farme, der ikke når disse

point, placeres i kategorien ’Uacceptabel nuværen-

de praksis’.

Der er flere igangværende projekter på Aarhus Uni-

versitet med det formål at få den nødvendige viden

til at kunne foretage disse justeringer. Undersøgel-

serne handler blandt andet om vurderingen af dy-

renes temperament med pindetesten, når dyrene er

indhuset i grupper, samt effekten af observatørens

positur og forskellige forhold ved burenes udform-

ning og indretning. Der forskes også i en optimering

af protokollen og testprocedurerne, således at vel-

færdsvurdering af den enkelte farm bliver mindre

tidskrævende, uden at sikkerheden i vurderingen

forringes. Endelig forskes der i, om man på længere

sigt kan erstatte nogle af de mere tidskrævende in-

dikatorer med nye og mindre tidskrævende indika-

torer.

Forskning og afprøvning

WelFur er blevet afprøvet gennem de seneste år for

at sikre, at vurderingen er praktisk gennemførlig, og

at den er robust og pålidelig under de forhold, der

findes på forskellige farme og i forskellige lande.

Sideløbende med udviklingen af protokollen blev

den afprøvet på ni danske farme i 2011. Efterføl-

gende blev WelFur protokollen testet på 14 danske

farme i 2012-2013, 39 finske farme i 2012-2014 og

18 danske farme i 2014-2015. Dette har blandt an-

det resulteret i en justering i vurderingen af enkelte

indikatorer. Resultaterne fra disse afprøvninger er

også blevet brugt i undersøgelser af betydningen af

observationsdatoen for den overordnede vurdering,

således at der, om nødvendigt, kan tages højde for

dette. Efterfølgende blev WelFur protokollen testet

på 27 minkfarme fra 10 forskellige europæiske

lande i 2015-2016 for at teste vurderingen under

forskellige klimatiske forhold og på farme i lande

med forskellig tradition for minkproduktion. Denne

afprøvning viste blandt andet, at der var nogle ud-

fordringer i forhold til at få de nødvendige informati-

oner fra avlerne, blandt andet til udtagningen af en

repræsentativ stikprøve. Derfor er der udviklet en ny

metode til udtagning af stikprøverne, der kan gen-

nemføres uden forudgående information. WelFur

vurderingerne var praktisk gennemførlige i de for-

skellige lande, men enkelte testprocedurer var ud-

fordret af blandt andet burenes udformning. WelFur

vurderingssystemet er derfor ved at blive justeret og

optimeret på baggrund af erfaringerne fra de for-

skellige afprøvninger.

Perspektiver i praksis

Hovedparten af de testede farme er kommet i ka-

tegorien ’God nuværende praksis’, nogle i ’Bedste

nuværende praksis’ og enkelte i ’Acceptabel nuvæ-

rende praksis’. WelFur kan dermed skelne mellem

niveauet af dyrevelfærd på forskellige farme. Der

kan dog være stor forskel på pointfordelingen på

de 4 principper, de 12 kriterier og de 22 indikato-

rer mellem farme, der ender i samme kategori. Det

betyder, at der er stor forskel på, hvilke områder den

enkelte farm kan arbejde med for at få flere point

eller rykke en kategori op ved næste vurdering. Det

er derfor vigtigt at vide, om det f.eks. er dødelighe-

den eller dyrenes temperament, der skal sættes fo-

kus på.

For at den enkelte avler kan se, hvorfor vurderingen

blev, som den gjorde, skal avleren have adgang til

deltaljerne i velfærdsvurderingen efter besøget. Der

er udviklet en tabletløsning til direkte indtastning af

WelFur registreringerne på farmen, hvorfra avleren

kan få en kopi af resultaterne med det samme. De

sektioner, der er observeret som led i WelFur vurde-

ringen, er markeret med gule plastickort, så man kan

gå tilbage til de observerede bure og selv se, hvad

der er fundet. Det giver fuld gennemsigtighed i,

hvad der lægges til grund for vurderingen. Når man

har resultaterne for farmen, kan man vurdere, hvilke

ting man vil arbejde med og evt. i samarbejde med

sin rådgiver opstille mål og planlægge den indsats,

der skal til for at nå målet. Resultater fra WelFur vur-

deringen vil derved kunne indgå i driftsledelsen af

farmen på linje og i samspil med alle andre oplys-

ninger, man som minkavler benytter til at passe sine

dyr bedst muligt. De danske avlere er godt rustet i

forhold til WelFur. Dels har man en lang tradition for

driftsledelse baseret på konkret viden om farmen

og dyrene, dels har man gode rådgivere i form af

konsulenter og dyrlæger, der kender farmen. Ende-

lig har man en organisation, der kan håndtere data

og gøre resultaterne anvendelige og meningsfulde

på linje med andre farmdata.

Tabel 1. Velfærdsprincipper, -kriterier og -indikatorer i WelFur-Mink.

1. God fodring

1. Fravær af længerevarende sult

2. Fravær af længerevarende

tørst

2. God indhusning

3. Komfort ved hvile

Er der tynde mink?

Har minkene adgang til egnet drikke-

vand? Virker drikkeniplen, og er den ren?

Har alle mink adgang til en redekasse?

Er redekassen tør, ren, uden skarpe kanter

og uden lopper?

Er burene beskyttet mod vind, direkte sol

og varme?

Er redekassen isoleret, fri for træk, og er

der adgang til strøelse?

Er der tilstrækkelig plads i burene?

Har minkene sår eller skader?

Hvor mange mink døde i løbet af perio-

den?

Er der syge mink?

Er der mink med diarré eller bevægelses-

problemer?

Er der velfungerende metoder til afliv-

ning af minkene ved pelsning eller ved

sygdom og skade?

Indhuses minkene enkeltvis, parvis eller i

grupper i vækstperioden?

Hvordan er procedurerne ved fravæn-

ning?

Udviser minkene stereotyp adfærd?

Har minkene berigelse i burene?

Er dyrene frygtsomme eller nysgerrige?

Hvor ofte og hvor længe håndteres min-

kene?

4. Temperaturmæssig komfort

5. Bevægelsesfrihed

3. God sundhed

6. Fravær af skader

7. Fravær af sygdom

8. Fravær af smerte pga.

management

4. Hensigtsmæssig adfærd

9. Udfoldelse af social adfærd

10. Udfoldelse af anden adfærd

11. Gode menneske-dyr

relationer

12. Positive følelser

DCA - Nationalt Center for Fødevarer og Jordbrug er den faglige indgang til jordbrugs- og fødevareforsknin-

gen ved Aarhus Universitet (AU). Centrets hovedopgaver er videnudveksling, rådgivning og interaktion med

myndigheder, organisationer og erhvervsvirksomheder.

Centret koordinerer videnudveksling og rådgivning ved de institutter, som

har fødevarer og jordbrug, som hovedområde eller et meget betydende delområde:

Institut for Husdyrvidenskab

Institut for Fødevarer

Institut for Agroøkologi

Institut for Ingeniørvidenskab

Institut for Molekylærbiologi og Genetik

Herudover har DCA mulighed for at inddrage andre enheder ved AU, som

har forskning af relevans for fagområdet.

MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri

Efterskrift

Vurdering af velfærden hos pelsdyr efter WelFur protokollerne tilbydes til alle avlere i Europa fra januar 2017.

Der er i den forbindelse et behov for information om WelFur. Ved den årlige Temadag om Aktuel Minkforskning

på Aarhus Universitet, Forskningscenter Foulum den 20. september 2016, blev der holdt et indlæg om den

forskningsmæssige status. Da andre end deltagerene ved temadagen kan have behov for denne information

har vi genoptrykt bilaget fra temadagen.

Kontakt

Steen H. Møller, Anna F. Marsbøll, Britt I. F. Henriksen

Institut for Husdyrvidenskab, Aarhus Universitet

E-mail: [email protected]

Yderligere information om implementeringen af WelFur kan findes ved Fur Europe http://www.fureurope.eu/

fur-policies/welfur/ og de nationale pelsdyravlerforeninger.

Reference

Møller S.H, Hansen S.W, Malmkvist J, Vinke C.M, Lidfors L, Gaborit M, Botreau R. 2015. Welfare assessment pro-

tocol for mink. Fur Europe. 182 s. ISBN/EAN: 978-2-9601617-2-4. http://www.fureurope.eu/wp-content/up-

loads/2015/10/Mink_protocol_final_web_edition_light.pdf

SÆRTRYK FRA TEMADAG OM

AKTUEL MINKFORSKNING

DCA RAPPORT NR. 103 SEPTEMBER 2017

WELFUR-MINK

- STATUS FOR IMPLEMENTERING I PRAKSIS

SENIORFORSKER STEEN H. MØLLER, PH.D.-STUDERENDE ANNA F. MARSBØLL

OG POSTDOC BRITT I. F. HENRIKSEN

AARHUS

UNIVERSITET

DCA - NATIONALT CENTER FOR FØDEVARER OG JORDBRUG

Status for implementering af WelFur-mink

i praksis

Steen H. Møller, Anna F. Marsbøll, Britt I. F.

Henriksen

Institut for Husdyrvidenskab, Aarhus Univer-

sitet

E-mail: [email protected]

Fur Europe begyndte implementeringen af

“WelFur” på Europæiske mink- og rævefar-

me i januar 2017. Vurderingen foretages af

bedømmere fra et uafhængigt privat firma,

der er uddannet af forskerne bag WelFur pro-

tokollen. Igangsætning af et så omfattende

system kræver tilvænning og tilpasning i

alle led, inden de nye opgaver bliver rutine

samt at arbejdsgange, værktøjer og pro-

grammer er finpudset til opgaven. WelFur er

kommet godt fra start, men tilbagemeldin-

gerne til avlerne skal forbedres, så den nye

viden hurtigst muligt kan komme minkene og

dermed avlerne til gode. Når resultaterne af

certificeringen foreligger, står der uddannede

rådgivere klar til at hjælpe avlere i alle pro-

ducerende lande.

ne, firmaet der foretager velfærdsvurderingerne, Fur

Europe og forskerne fra AU, for at få alting til at hæn-

ge sammen, så de tilmeldte farme fra hele Europa

har kunnet vurderes på en ensartet måde fra januar

2017.

WelFur er det første eksempel på implementering

af en komplet velfærdsvurdering af en husdyr-

produktion i en hel sektor i Europa. Det er derfor

begrænset hvor mange erfaringer vi har kunnet

trække på i forløbet. Med dette indlæg gør vi status

over implementeringen af WelFur-Mink og de ud-

fordringer, der har skullet løses undervejs, for at sikre

en ensartet vurdering af farme i hele Europa. Udfor-

dringerne har været at videreudvikle og optimere

WelFur-Mink protokollen, at uddanne auditører til at

gennemfører WelFur vurderinger på minkfarme og

uddanne konsulenter til at rådgive avlere omkring

resultatet, i alle europæiske producentlande og ikke

mindst redegøre for hvad WelFur er, viser og kan

bruges til.

Videreudvikling og optimering af Wel-

Fur-Mink protokollen

Årtiers forskning i mink udgør grundlaget for regi-

streringerne i WelFur-Mink og gennem udviklingen

blev protokollen testet på en række danske, finske

og hollandske minkfarme. For at sikre at protokollen

kan bruges under alle europæiske klimaforhold og

pasningsrutiner i lande med forskellig tradition for

minkproduktion, blev den testet på 27 minkfarme

fra 10 europæiske lande i 2015 (diegivnings- og

vækstperioden) og 2016 (vinterperioden). Dette var

også en test af hvad der var nemt at forstå og hvad

der skulle uddybes eller beskrives anderledes for at

være meningsfuldt for folk, der ikke havde været

med til at udvikle WelFur protokollen.

Testen viste blandt andet, at WelFur vurderingerne

var praktisk gennemførlige i de forskellige lande, at

det ikke altid var muligt at få de nødvendige infor-

mationer fra avlerne og at enkelte testprocedurer

var udfordret af f.eks. burenes udformning. Desuden

blev der stillet spørgsmål ved om tolkningen af re-

sultaterne skal være den samme under alle klimati-

ske forhold. Testen viste også, at nogle beskrivelser

var for indforståede og skulle uddybes for at kunne

bruges af folk, der ikke havde været med i udvik-

Baggrund

I 2016 besluttede de europæiske pelsdyravleror-

ganisationer i Fur Europe at implementere WelFur i

hele Europa fra januar 2017. Det blev derudover be-

sluttet at auktionshusene i Europa og Nordamerika

fra sæsonen 2020 kun ville sælge skind fra farme,

der havde opnået vurderingen ”Acceptabel”, ”God”

eller ”Bedste” nuværende praksis med hensyn til

minks velfærd. Dermed startede et kapløb med ti-

den om at få alting klar, så WelFur kunne sættes i

gang i stor skala. Som beskrevet på temadagen sid-

ste år har minkforskere ved Aarhus Universitet (AU)

haft ansvar for udviklingen af det forskningsbase-

rede system til vurdering af velfærden hos mink

’WelFur-Mink’. Det var derfor naturligt, at vi også

fik ansvaret for undervisning af auditørerne fra det

uafhængige private firma, der foretager velfærds-

vurderingerne på farmene. Der har derfor været et

tæt samspil mellem færdiggørelse af programmet,

som bruges til indtastning af oplysninger på farme-

lingen af WelFur protokollen. WelFur-Mink er derfor

blevet justeret og optimeret til at tage højde herfor,

så vurderingerne bliver så korrekte og ensartede

som muligt. Nogle ændringer kunne klares med ud-

videde eller bedre beskrivelser af metoder og pro-

cedurer. Dette inkluderer f.eks.:

•

Udvikling af en standardiseret metode til vur-

dering af metoder til aflivning af mink ved en

systematisk gennemgang af procedurer og ud-

styr.

•

Uddybende beskrivelse af klimazoner base-

ret på historiske meteorologiske data fra hele

Europa.

•

Uddybende beskrivelse af vurderingen af diar-

re og af forskellige typer af berigelse i burene.

•

forskellen i WelFur klassificeringen (baggrun-

den for certificering) begrænsede. I tilfælde

hvor en farm ligger på grænsen mellem to

kategorier, f.eks. god eller acceptabel, kan

datoen dog have en betydning for udfaldet

(Henriksen & Møller, 2013). Der arbejdes derfor

på at undersøge betydningen af hvilken dato

en farm bedømmes om vinteren og om efter-

året, og derefter på hvordan effekter af datoen

kan håndteres, så alle farme stilles lige, uanset

tidspunktet for besøg (Marsbøll et al., 2015).

Undersøgelse af betydningen af halm og an-

den strøelse i forbindelse med dyrenes tempe-

raturregulering og behov. Der arbejdes på at

undersøge betydningen af klimaet (temperatur

og luftfugtighed) for hvad minkene foretrækker

og har behov for og benytter af redemateriale

(Malmkvist et al., 2017).

Implementeringen af WelFur-Mink kræver såle-

des at ny viden kan indarbejdes i protokollen så

vurderingerne bliver så korrekte og ensartede som

muligt. Dette kan være en udfordring, da sammen-

vejningen af resultaterne mellem sæsoner, kriterier

og principper er lagt fast. Der er dog allerede ved

udviklingen taget hensyn til at ny viden skal kunne

indarbejdes uden at beregningerne skal laves om.

Det gælder f.eks:

•

Værdien af forskellige typer af berigelse, hvor

nye berigelser kan indplaceres i den rigtige ka-

tegori, efterhånden som deres effekt dokumen-

teres.

Tolkningen af redekasse og strøelsesmateriale

kan gøres afhænge af de klimatiske forhold

hvor farmen ligger og hvornår observationerne

foretages uden at der ændres i det der registre-

res på farmen.

Nogle ændringer krævede test eller ny forskning

samt dokumentation af hvad der påvirker og ikke

påvirker korrektheden af resultatet i WelFur proto-

kollen. Dette inkluderer f.eks.:

•

Udvikling af en enklere metode til udtagning af

den stikprøve, der danner grundlaget for vel-

færdsvurderingen, som kun kræver oplysninger

om antallet af bure med dyr i hver hal (Marsbøll

et al., 2016). Det sikre, at der forholdsvist hurtigt

kan tages en repræsentativ stikprøve.

Test og udvidet beskrivelse af temperamentste-

sten (pindetesten), til brug ved gruppeindhus-

ning, i bure med hylde midt i buret og i bure

med fast plade i fronten i stedet for trådnet. Det

er desuden dokumenteret, at observatørens

positur og påklædning ikke påvirker resultatet,

mens en hylde midt i buret og typen af pind gør

(standard tungespatel i forhold til en tynd kaffe-

rørepind; Henriksen et al., 2017).

Test og udvidet beskrivelse af proceduren for

observation af stereotypi og hvad man gør hvis

den optimale procedure ikke er mulig. Herved

sikres, evt. ved hjælp af en korrektionsfaktor,

at farmene bliver bedømt lige, uanset om ob-

servationerne kan foretages før fodring eller ej

(Marsbøll og Møller, 2017).

Test af betydningen af hvilken dato en farm

bedømmes indenfor den periode der er til rå-

dighed i hver sæson. I hvalpetiden, hvor æn-

dringerne fra fødsel til fravænning er størst, var

•

Desuden forskes der i en optimering af protokollen

og testprocedurerne, således at velfærdsvurdering

af den enkelte farm bliver mindre tidskrævende,

uden at sikkerheden i vurderingen forringes, samt

i om man kan erstatte nogle af de mere tidskræ-

vende indikatorer med nogle mindre tidskrævende.

Dette inkluderer blandt andet en undersøgelse af

hvorvidt de er nødvendigt at inkludere alle tre sæ-

soner i vurderingen (Henriksen et al., 2015), samt

om målinger af stresshormon i gødning kan bruges

som én indikator, der sammenfatter hvad man el-

lers skulle have registreret på adskillige indikatorer

(Marsbøll et al., 2017). Implementering heraf vil dog

kræve en ny protokol og model til sammenvejning.

tionerne, så man ved hvad det handler om og om

nødvendigt kan gøre noget ved eventuelle proble-

mer (fx behandle sår, tildele berigelse, ordne defekt

drikkenippel). Auditørerne gør hvad de kan og Fur

Europe arbejder

sammen med firmaet på at få alle

de tekniske ting løst inden næste sæson starter i

slutningen af september.

Auditørernes rolle er at registrere alt så godt som

muligt, men ikke at rådgive avlere om dyrevelfærd

eller pasningsrutiner – det er der uddannet rådgive-

re til at tage sig af, i den udstrækning avlere, konsu-

lenter eller dyrlæger ikke kan klare det. Auditører-

nes rolle er heller ikke at forklare hvorfor de registrer

det de gør, eller hvilken betydning det har for vel-

færdsvurderingen. Tvivl og spørgsmål skal i stedet

rettes til firmaet, konsulenterne eller Kopenhagen

Fur, der så vil svare eller formidle problemstillingen

videre til Fur Europe eller Aarhus Universitet, der har

udviklet WelFur protokollen. WelFur-Mink er et om-

fattende system og der er mange ting som det kan

være svært at gennemskue, men der er som regel

en god forklaring på hvorfor systemet er opbygget

som det er.

Auditørerne

WelFur-Mink vurderes af auditører fra et privat uaf-

hængigt firma der er uddannet af WelFur forskere

fra Aarhus Universitet. På et 4 dages kursus lærer de

hvad WelFur-Mink er, at udtage en stikprøve, at plan-

lægge og gennemføre en WelFur-Mink vurdering

og hvordan de 22 velfærdsindikatorer registreres på

en minkfarm. Det gennemgås også hvilke indika-

torer der er relevante i hvilke sæsoner, og hvordan

resultaterne i praksis indtastes i et program på den

tablet alle auditørerne er udstyret med. Desuden

gennemgås smittebeskyttelse og hvordan data be-

handles efter besøget og udlæses til databasen hos

Fur Europe. WelFur-Mink vurderingskurset består af

en kombination af undervisning, øvelser med tablet

og på en minkfarm og afsluttes med en eksamen,

som viser om man kan gennemføre en vurdering el-

ler om man skal have yderligere træning først. Forud

for hver sæson skal alle auditørerne også deltage i

en opdatering og kalibrering i de velfærdsindikato-

rer, man skal til at vurdere. Denne opdatering består

af en gennemgang af procedurer og protokoller på

egen hånd forud for en dags øvelser og træning på

en farm.

WelFur auditørerne har forskellig baggrund, men

mange har stor erfaring i at bedømme standarder

og procedurer på en systematisk og ensartet måde

i andre produktioner. Det tager selvfølgelig tid inden

de nye opgaver bliver rutine og alle arbejdsgange

og værktøjer er tunet ind til opgaven. Det tager lidt

tid at blive sikker i vurderingen af f.eks. huld, ikke

mindst fordi undervisningen har måttet foregå forud

for de perioder, som vurderingerne skal foregå i. Det

tager også lidt tid inden alle de mange spørgsmål

til avlerne bliver en naturlig del af samtalen. Endelig

har der været udfordringer med indtastningen på

tablets og rapporteringen til avlerne, der skulle ske

umiddelbart efter besøget, har ikke været tilfreds-

stillende. Hensigten i WelFur er, at man som avler

skal kunne se hvad der er registreret for hvert bur,

og dermed selv få mulighed for at tjekke observa-

WelFur-konsulenter

For bedst muligt at kunne rådgive de europæiske

avlere om WelFur, besluttede Fur Europe at uddan-

ne en til to konsulenter fra hvert land. Disse konsu-

lenter har særlig viden om hvad WelFur er, hvordan

det virker og hvilke håndtag man kan skrue på, for

at opnå en forbedring i minkenes velfærd, ud fra de

ting der måles på. Konsulenterne er uddannet af de

samme WelFur forskere fra Aarhus Universitet, som

har uddannet auditørerne, i form af et 2 dages kur-

sus med en gennemgang af hvad WelFur er, hvad

en vurdering indebærer og hvad der måles på i

hver sæson. Der blev undervist i hvordan de forskel-

lige resultater sammenvejes til en overordnet klassi-

ficering af farmen, hvordan man tolker resultaterne

i bedømmelsesrapporten og endelig hvad der skal

til for at forbedre det samlede resultat. Denne viden

er afgørende for, at man som avler kan gøre det, der

har størst betydning for WelFur vurderingen og den

praksis der vil forbedrer dyrenes velfærd mest på

den aktuelle farm. Afhængig af situationen kan det

f.eks. være bedre at ændre noget på tre områder

samtidigt, end at ændre rigtigt meget på ét område.

Tilsvarende kan det være bedre at ændre noget i

alle tre sæsoner fremfor meget i en sæson.

Som dansk avler er man i forvejen godt stillet fordi

man har adgang til konsulenter og dyrlæger der vil

kunne hjælpe med alle typer af velfærdsproblemer.

Med de uddannede WelFur konsulenter i baghån-

den vil denne indsats kunne målrettes så effekten

på minkenes samlede velfærd – og dermed på

WelFur klassificeringen – bliver størst mulig.

WelFur er mere som et gennemsnit af ka-

rakterer i skolen. Man skal gerne have et

godt gennemsnit, men man kan ikke for-

vente at få topkarakter i alle fag. Og man

risikerer at dumpe hvis man har et lavt gen-

nemsnit!

Sammenligningen holder ikke helt, fordi ikke alle

”fag” i WelFur er lige vigtige, og fordi karaktererne

ikke sammenvejes som et gennemsnit, men der-

imod på baggrund af eksperternes vurdering af

hvad denne måling betyder for velfærden. Billedet

kan alligevel være udmærket at huske på, hvis der

er en ”karakter i et fag”, dvs. en vurdering af en af

indikatorerne, som man syntes er uretfærdig.

WelFur er en vurdering af dyrenes vel-

færd, ikke af avleren

Efter det blev besluttet at implementere WelFur i

praksis, har vi oplevet en stor interesse blandt avle-

re. Vi får mange spørgsmål til hvad og hvordan der

registreres, hvorfor de enkelte indikatorer er valgt

og hvad man kan gøre for at forbedre resultaterne.

Først og fremmest er det vigtigt at slå fast hvad Wel-

Fur er og især hvad det ikke er:

WelFur er en vurdering af dyrenes velfærd

på besøgstidspunktet. Det er IKKE en vur-

dering af om avleren er dygtig eller følger

regler og lovgivning!

Uanset avleren vil der på alle farme på et givet tids-

punkt være mink som kan have en dårlig velfærd

på grund af fx sygdom, strømsvigt, vejrforhold eller

lignende. På en veldrevet farm, hvor dyrene vacci-

neres og der er god overvågning og hurtig indsats,

hvis der sker noget, vil risikoen naturligvis være me-

get mindre og varigheden meget kortere, end på

farme, hvor der ikke er styr på tingene. De fleste av-

lere vil dermed kunne sikre en lav risiko for alvorlige

velfærdsproblemer.

Ved den offentlige kontrol vil der oftest kun blive no-

teret noget, hvis der foreligger en konkret overtræ-

delse af en lov eller regel. I WelFur noteres status for

alle dyrene i alle burene i stikprøven, så hvis man

tror det

er det samme som en offentlig kontrol, kan

man hurtigt få sved på panden. Der er derfor vigtigt

at huske at WelFur er noget helt andet end myndig-

hedernes kontrol:

Status og perspektiver

Der er nu gennemført WelFur vurderinger i vinter-

og diegivningsperioden, og både bedømmere og

avlere har fået en vis erfaring med WelFur. Det er

heldigvis vores indtryk, at mange af de overvejel-

ser og bekymringer, der var inden et besøg, bliver

væsentligt mindre efter et besøg. Først og fremmest

fordi det viser sig, at der ikke er noget mystisk eller

uforståeligt ved det der foregår i WelFur. Der spør-

ges til og kigges efter nøjagtigt det samme, som

man som avlere ser og overvejer hver dag. I WelFur

tolkes og bruges det så bare kun i sammenhæng

med hvad det betyder for minkenes velfærd. Tinge-

ne bliver konkrete og det bliver dermed også hånd-

gribeligt, hvis der er noget der ikke er godt for vel-

færden. Heldigvis bliver det også ret håndgribeligt

hvad man kan gøre ved det og hvis man har behov,

er der gode muligheder for at få hjælp, så indsatsen

kan målrettes

mod størst mulig effekt på minkenes

samlede velfærd – og dermed på WelFur klassifice-

ringen.

Referencer

Henriksen BIF. & Møller SH. 2015. Ensartet måling af

velfærden gennem diegivningen er svært da nogle

problemer øges med hvalpenes alder. I S. H. Møl-

ler, & J. Malmkvist (red.), Temadag om aktuel mink-

forskning 2016: DCA rapport nr. 083. (51-55). Aarhus

Universitet

Henriksen BIF., Malmkvist J., & Møller SH. 2017. Hvor-

dan sikres det at pindetesten måler minkens tem-

perament og ikke alt muligt andet. I S. H. Møller, & J.

Malmkvist (red.), Temadag om aktuel minkforskning

2017

Malmkvist J. & Schou TM., 2017. Minks brug af halm

i løbet af året. I S. H. Møller, & J. Malmkvist (Eds.),

Temadag om aktuel minkforskning: DCA rapport nr.

103 (pp. 41-48). DCA - Nationalt center for fødeva-

rer og jordbrug.

Marsbøll, A. F., Henriksen, B., Hansen, B. K., & Møller,

S. H. 2015. Kan minks velfærd i vinter-og vækstperi-

oden vurderes uafhængigt af observationsdatoen?

I S. H. Møller, & J. Malmkvist (Eds.), Temadag om ak-

tuel minkforskning: DCA rapport nr. 066 (pp. 65-69).

DCA - Nationalt center for fødevarer og jordbrug.

Marsbøll, A. F., Henriksen, B., & Møller, S. H. 2016. Det

er muligt at udtage en repræsentativ stikprøve af

dyr ud fra antallet af bure med mink i hver hal. Fag-

lig Årsberetning 2015, Kopenhagen Fur (pp. 15-23)

Marsbøll, A.F. & Møller, S.H. 2017. Hvordan kan vur-

deringen af stereotyp adfærd i vinterperioden stan-

dardiseres i praksis i WelFur-Mink? I S. H. Møller, &

J. Malmkvist (Eds.), Temadag om aktuel minkforsk-

ning: DCA rapport nr. 103 (pp. 49-54). DCA - Natio-

nalt center for fødevarer og jordbrug.

Marsbøll, A. F., Møller, S. H., Rousing, T., Larsen, T.,

Palme, R., & Malmkvist, J. 2017. Can faecal cortisol

metabolites be used as an Iceberg Indicator in the

on-farm welfare assessment system WelFur-Mink?

In M. B. Jensen, M. S. Herskin, & J. Malmkvist (Eds.),

Proceedings of the 51st Congress of the Internation-

al Society for Applied Ethology Wageningen Aca-

demic Publishers.

Møller, S. H., Marsbøll, A. F., & Henriksen, B. 2016.

Status for WelFur-mink og perspektiver i praksis. I S.

H. Møller, & J. Malmkvist (red.), Temadag om aktuel

minkforskning 2016: DCA rapport nr. 083. (62-67).

Aarhus Universitet.

DCA - Nationalt Center for Fødevarer og Jordbrug er den faglige indgang til jordbrugs- og fødevareforsknin-

gen ved Aarhus Universitet (AU). Centrets hovedopgaver er videnudveksling, rådgivning og interaktion med

myndigheder, organisationer og erhvervsvirksomheder.

Centret koordinerer videnudveksling og rådgivning ved de institutter, som

har fødevarer og jordbrug, som hovedområde eller et meget betydende delområde:

Institut for Husdyrvidenskab

Institut for Fødevarer

Institut for Agroøkologi

Institut for Ingeniørvidenskab

Institut for Molekylærbiologi og Genetik

Herudover har DCA mulighed for at inddrage andre enheder ved AU, som

har forskning af relevans for fagområdet.

Efterskrift

Vurdering af velfærden hos pelsdyr ved brug af WelFur systemet blev påbegyndt i januar 2017. I løbet af de

kommende år vil de fleste farme i Europa være vurderet i alle tre sæsoner og dermed opnå en samlet vurdering.

Som følge af implementeringen er der et vedvarende behov for information om WelFur-Mink systemet. Ved den

årlige Temadag om Aktuel Minkforskning på Aarhus Universitet, Forskningscenter Foulum, den 19. september

2017, blev der holdt et indlæg om den forskningsmæssige status for implementeringen i praksis. Da andre end

deltagerne ved temadagen kan have behov for denne information, har vi genoptrykt bilaget fra temadagen.

Kontakt

Steen H. Møller, Anna F. Marsbøll, Britt I. F. Henriksen

Institut for Husdyrvidenskab, Aarhus Universitet

E-mail: [email protected]

Yderligere information om implementeringen af WelFur kan findes ved Fur Europe http://www.fureurope.eu/

fur-policies/welfur/ og de nationale pelsdyravlerforeninger.

Reference

Møller S.H, Hansen S.W, Malmkvist J, Vinke C.M, Lidfors L, Gaborit M, Botreau R. 2015. Welfare assessment pro-

tocol for mink. Fur Europe. 182 s. ISBN/EAN: 978-2-9601617-2-4. http://www.fureurope.eu/wp-content/up-

loads/2015/10/Mink_protocol_final_web_edition_light.pdf

Minkhållning i Sverige

Charlotte Berg, Dirk-Jan de Koning, Nils Fall, Helena Hansson, Anders Herlin, Jan

Hultgren, Magdalena Jacobson, Linda Keeling, Christina Kolstrup, Lena Lidfors, Hanna

Lindqvist, Jens Malmkvist, Jussi Peura, Eva Sandberg, Margareta Steen, Helena Wall

SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd

Rapporter från SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd, 2020:2

Uppsala 2020

Minkhållning i Sverige

Charlotte Berg

Dirk-Jan de Koning

Nils Fall

Helena Hansson

Anders Herlin

Jan Hultgren

Magdalena Jacobson

Linda Keeling

Christina Kolstrup

Lena Lidfors

Hanna Lindqvist

Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjurens miljö och

hälsa, [email protected]

Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjursgenetik,

[email protected]

Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för kliniska vetenskaper,

[email protected]

Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för ekonomi,

[email protected]

Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för biosystem och

teknologi, [email protected]

Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjurens miljö och

hälsa, [email protected]

Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för kliniska vetenskaper,

[email protected]

Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjurens miljö och

hälsa, [email protected]

Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för arbetsvetenskap,

ekonomi och miljöpsykologi, [email protected]

Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjurens miljö och

hälsa, [email protected]

Sveriges lantbruksuniversitet, RådNu, [email protected]

Jens Malmkvist

Jussi Peura

Eva Sandberg

Margareta Steen

Helena Wall

Institutionen för husdjursvetenskap, Aarhus universitet, Danmark,

[email protected]

Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjursgenetik,

[email protected]

Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för anatomi, fysiologi och

biokemi, [email protected]

Sveriges lantbruksuniversitet, Nationellt centrum för djurvälfärd,

[email protected]

Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjurens utfodring

och vård, [email protected]

Utgivningsort:

Utgivningsår:

Serietitel:

Delnummer i serien:

ISBN:

Elektronisk publicering:

Bibliografisk referens:

Uppsala

2020

Rapporter från SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd

2020:2

978-91-576-9747-9 (elektronisk)

https://pub.epsilon.slu.se

Berg, L, De Koning, D-J, Fall, N, Hansson, H, Herlin, A, E, Hultgren, J, Jacobson, M,

Keeling, L, Kolstrup, C, J, Lidfors, L, Lindkvist, H, Peura, J, Sandberg, E, Steen, M,

Wall, H (2020).

Minkhållning i Sverige.

Uppsala: Sveriges lantbruksuniversitet.

(Rapporter från SLUs vetenskapliga råd för djurskydd, 2020:2).

Nyckelord:

Mink, beteende, hälsa, djurskydd, djurvälfärd, lagstiftning

Sveriges lantbruksuniversitet

Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap

SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd

Syfte och målgrupp

Denna rapport bygger på det yttrande som SLUs vetenskapliga råd för djurskydd

sammanställt på uppdrag av Jordbruksverket som har fått i uppdrag av regeringen att

utvärdera djurvälfärden hos minkar inom svensk pälsdjursproduktion och bedöma om

produktionen, så som den bedrivs i dag, innebär att djuren ges möjlighet att bete sig

naturligt. Uppdraget till det Vetenskapliga rådet är att sammanställa aktuell forskning

om minkars naturliga beteende och djurvälfärd.

SLUs vetenskapliga råd för djurskydd har ansvarat för framtagandet av rapporten.

Det vetenskapliga rådet består av:



Lotta Berg, ordförande, professor, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa

Dirk-Jan de Koning, professor, Institutionen för husdjursgenetik

Nils Fall, forskare, Institutionen för kliniska vetenskaper

Helena Hansson, professor, Institutionen för ekonomi

Anders Herlin, universitetslektor, Institutionen för biosystem och teknologi

Jan Hultgren, universitetslektor, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa

Magdalena Jacobson, professor, Institutionen för kliniska vetenskaper

Linda Keeling, professor, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa

Christina Kolstrup, forskare, Institutionen för arbetsvetenskap, ekonomi och

miljöpsykologi

Linnea Littorin, jurist, ledningskansliet, Sveriges lantbruksuniversitet

Eva Sandberg, universitetslektor, Institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi

Margareta Steen, docent, biträdande föreståndare Nationellt centrum för djurvälfärd

Helena Wall, professor, Institutionen för husdjurens utfodring och vård

Expertgruppen som sammanställt yttrandet består av:



Lena Lidfors, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, Sveriges lantbruksuniversitet

Jens Malmqvist, Institutionen för husdjursvetenskap, Aarhus universitet, Danmark

Märit Andersson, Statens veterinärmedicinska anstalt

Hanna Lindqvist, RådNu, Sveriges lantbruksuniversitet

Jussi Peura, Institutionen för husdjursgenetik, Sveriges lantbruksuniversitet

Sammanfattning

Den här rapporten är framtagen av SLUs vetenskapliga råd för djurskydd i syfte att

utvärdera djurvälfärden hos minkar inom svensk pälsdjursproduktion och bedöma om

den vetenskapliga litteraturen ger stöd för att produktionen, så som den bedrivs i dag,

ger djuren möjlighet att bete sig naturligt. Minkar som föds upp för pälsproduktion i

Sverige måste hållas och skötas enligt Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna

råd (SJVFS 2012:14) om uppfödning och hållande av pälsdjur. Rapporten har tagits

fram på uppdrag av Jordbruksverket som en del i ett regeringsuppdrag om

minkhållning. Den beskriver minkens ursprung och domesticering, naturligt beteende

hos vild mink, inhysning och skötsel vid pälsuppfödning, onormalt beteende,

miljöberikningar, smittskydd, förekommande sjukdomar och avlivningsmetoder. I

rapporten ges rekommendationer baserat på tillgänglig vetenskaplig litteratur, och

behov av framtida forskning identifieras.

Minken är en opportunistisk köttätare som behöver äta relativt ofta. I

pälsdjursproduktionen tillämpas i princip fri tillgång på foder till digivande honor och

växande valpar men inför parningssäsongen innebär den fria tillgången ökad risk för

komplikationer vid valpningen på grund av övervikt hos honan. Fodringen behöver

därför anpassas under vintern för att minska risken för feta honor och därmed ökad

dödlighet vid valpningen. Neddragen fodertillgång kan orsaka frustration som då visar

sig i beteendestörningar. Olika aspekter på utfodring bör därför beaktas i framtida

forskning. Den vilda minken lever solitärt under stora delar av året, dock kan en till flera

honor leva inom en hanes revir. I pälsdjursproduktionen bör därför vuxna minkar hållas

individuellt, undantaget är växande ungminkar som med fördel kan hållas tillsammans.

Att hålla två minkar tillsammans är det vanligaste, dock fungerar det att hålla tre

ungminkar i etagebur om de ges extra foder och god tillsyn. Grupper med fler än tre

djur bör undvikas då riskerna för aggression ökar. En lya fastsatt utanpå buren är viktigt

för alla minkar året runt då de naturligt vilar mycket i sina bohål, samt även för att

minkhonan ska kunna ta hand om de outvecklade ungarna första tiden efter födelsen.

I fångenskap används halm för att skapa ett varmt bo under den kalla årstiden samt för

att bygga ett bo för ungarna under uppfödningsperioden.

Systematisk genetisk selektion för önskat beteende (temperament) förbättrar välfärden

hos minken. Systemet tillämpas på svenska gårdar genom att minkar som uppvisar

rädsla eller stress selekteras bort vid avelsurvalet. Urvalet av avelsdjur görs

kontinuerligt från det att valparna föds, då reproduktion, valpöverlevnad och

temperament registreras tidigt och är viktiga parametrar att ta hänsyn till i urvalet. Det

slutliga urvalen sker på hösten då längd, vikt och pälsegenskaper graderas. Ju tidigare

dessa urval görs desto tidigare kan utfodringen anpassas för att undvika att avelsdjuren

blir överviktiga under hösten. Det är viktigt att aveln inte resulterar i för stora djur, då

detta kan leda till välfärdsproblem i framtiden.

Mink i vilt tillstånd använder vatten i sin jakt på bytesdjur, men är inget vattenlevande

djur, per se. Badvatten till mink bedöms däremot vara en positiv berikning, dock inte

vetenskapligt belagt, som ett grundläggande beteendebehov. Forskning visar att

beteendestörningar kan förebyggas genom att minkarna ges fri tillgång på foder, hålls

i etageburar med bolåda, hyllor, strömedel och berikningar som byts ut regelbundet. I

svenska djurskyddsföreskrifter ingår dessa som krav för hållande av mink för

pälsdjursproduktion. Mer kunskap behövs för hur ofta berikningar bör skiftas.

Djurvälfärd i samband med livdjurstransport och avlivning av mink lyfts fram som

angelägna forskningsområden. En snabb avlivning vid hemmaburen bedöms vara det

bästa ur djurvälfärdssynpunkt. För att minska risken för spridning av sjukdomar bör

importerade minkar hållas i karantän och hög biosäkerhet tillämpas på gården.

Opinion of the Scientific Council for Animal Welfare on animal welfare of mink in

Swedish fur production

This report is produced by the Scientific Council for Animal Welfare of the Swedish

University of Agricultural Sciences in order to evaluate the welfare of mink in Swedish

fur production and to scrutinize the literature to assess whether production, as it is

conducted today, means that the animals are given the opportunity to behave naturally.

Mink raised for fur production in Sweden must be kept and managed according to the

Swedish Board of Agriculture regulations and general advice (SJVFS 2012:14) on

breeding and keeping of fur animals. The report has been produced at the request of

the Swedish Board of Agriculture as part of a government assignment on the keeping

of mink. It describes the origin and domestication of the mink, natural behaviour of wild

mink, housing and management during fur production, abnormal behaviour,

environmental enrichment, protection against infections, prevalent diseases and

methods of euthanasia. The report gives recommendations based on available

scientific literature, and identifies the need for future research.

The mink is an opportunistic carnivore that needs to eat relatively often. In fur

production, in principle, free access of feed to lactating females and growing kits is

used, but prior to the mating season, free access to feed increases the risk of

complications in the kits due to excess weight in the female. The feed must therefore

be adapted during the winter to reduce the risk of obese females and increased kit

mortality. This can cause frustration, causing behavioural disorders. Various aspects of

feeding strategies should therefore be considered in future research. The wild mink

lives solitary most of the year, but one to several females can live within the territory of

one male. In fur production, adult mink should therefore be kept individually. Growing

juveniles, on the other hand, can with advantage be kept together. Pair housing is the

most common, but keeping three juveniles in climbing cages is acceptable if they are

given extra feed and are well controlled. Keeping groups of more than three juvenile

mink together should be avoided as the risk of aggression increases. A nest on top of

the cage is important for all mink year round as they naturally rest large part of the time

in their den. The female mink can also be able to take care of the yet undeveloped kits

in the den during the first period after birth. In captivity, straw is used to create a warm

nest during the cold season and to build a shell for the offspring during the rearing

period.

Systematic selection for favourable behaviour (i.e. temperament) improves the welfare

of mink by removing fearful and stressed individuals. This is applied on Swedish farms

as mink that scream, show fearfulness or stress are removed from the breeding pool.

The selection of breeding animals is made from the time kits are born and continuously

thereafter, because reproduction, kit survival and temperament are important traits.

However, the last selection takes place in the autumn when body length, weight and

fur characteristics are graded. The earlier this selection is made, the earlier the feeding

can be adapted to avoid excess weight in females in the autumn. Overweight breeding

animals can cause reproductive disorders in the spring and problems when giving birth.

It is important that breeding does not result in too big animals, as this can lead to welfare

problems in the future.

Mink in the wild use water for part of its hunting behaviour and to catch prey, but it is

not an aquatic species. Bathing water for fur-producing mink is considered to be a

positive enrichment, but it is not scientifically shown to be a basic behavioural need.

Research shows that behavioural disorders can be prevented by giving mink free

access to feed, keeping them in climbing cages with a nest, shelves, bedding and

enrichments that are replaced regularly. The Swedish animal welfare regulations

include this regulatory requirements, for keeping mink for fur production. More

knowledge is needed on how often enrichments should be replaced.

Animal well-being during livestock transport and euthanasia of mink are highlighted as

important research areas. Rapid euthanasia next to the home cage is considered the

best from an animal welfare perspective. To reduce the risk of disease spread, imported

mink should be quarantined and high biosecurity standards should be applied to the

farm.

Innehållsförteckning

1 Inledning ....................................................................................................... 10

1.1 Uppdraget ............................................................................................. 10

1.2 Tidigare utredningar om svensk pälsdjursproduktion med fokus på mink

1.3 Svensk forskning på mink ...................................................................... 12

2 Ursprung och domesticering......................................................................... 13

2.1 Historik i Sverige och internationellt ..................................................... 13

2.2 Den vilda minkens ursprung .................................................................. 13

2.3 Domesticering ....................................................................................... 14

2.4 Domesticeringens effekt på morfologi, fysiologi och beteende ........... 15

3 Naturligt beteende........................................................................................ 16

3.1 Revir, hemområden och födoval ........................................................... 16

3.2 Reproduktion och sexuellt beteende hos mink .................................... 18

3.3 Honornas beteende och avvänjning av avkommor .............................. 19

3.4 Socialt beteende.................................................................................... 19

4 Inhysning och skötsel .................................................................................... 20

4.1 Skugghus, hallar och burar .................................................................... 20

4.2 Skötsel genom hela årscykeln ............................................................... 22

4.3 Utfodring ............................................................................................... 23

4.4 Parning, uppfödning och avvänjning ..................................................... 27

4.5 Pälsdjursavel.......................................................................................... 30

4.5.1. Selektion av produktionsegenskaper .............................................. 30

4.5.2. Selektion av fertilitetsegenskaper ................................................... 31

4.5.3. Antagonistiska genetiska korrelationer .......................................... 31

4.5.4. Avelssystem ..................................................................................... 31

4.6 Avlivning ................................................................................................ 31

4.6.1. Allmänt om avlivning ....................................................................... 31

4.6.2. Olika typer av avlivning ................................................................... 31

4.6.3. Internationella riktlinjer .................................................................. 33

4.6.4. Avlivning på grund av djurskydds- eller djurhälsoskäl .................... 33

5 Onormalt beteende och berikningar ............................................................ 33

5.1 Onormalt beteende ............................................................................... 33

5.2 Stereotypier........................................................................................... 34

5.3 Pälstuggning .......................................................................................... 36

5.4 Berikningar ............................................................................................ 37

5.5 Bitrep och liknande berikningar ............................................................ 38

5.6 Tillgång till halm .................................................................................... 39

5.7 Löphjul ................................................................................................... 40

5.8 Badvatten och andra vattenbaserade berikningar ............................... 40

5.9 Stimulerande utfodring: Tjockt foder och foder anpassat till minkens

dagliga rytm .................................................................................................. 42

5.10 Ökad burstorlek och grupphållning ....................................................... 43

5.11 Burstorlek och sociala interaktioner ..................................................... 44

5.12 Skador och märken efter bett ............................................................... 45

5.13 Fysiologi och grupphållning ................................................................... 45

6 Sjukdomar och förebyggande hälsovård ...................................................... 45

6.1 Sjukdomar hos vilda minkar .................................................................. 45

6.2 Dödsorsaker hos farmad mink .............................................................. 46

6.3 Sjukdomar hos farmad mink i Sverige ................................................... 46

6.4 Skador.................................................................................................... 48

6.5 Förebyggande åtgärder ......................................................................... 49

7 Djurskyddskontroller och kontrollprogram .................................................. 50

7.1 Vilka kontroller kräver lagstiftningen? .................................................. 50

7.2 Minkhälsan ............................................................................................ 51

7.3 Etologbesök ........................................................................................... 51

7.4 WelFur/WQ® ......................................................................................... 51

7.5 Utbildning av dem som arbetar med mink ........................................... 51

8 Sammanfattning, slutsatser och rekommendationer ................................... 51

9 Referenser ..................................................................................................... 54

10 Appendix 1 .................................................................................................... 72

11 Appendix 2 .................................................................................................... 73

12 Appendix 3 .................................................................................................... 74

13 Appendix 4 .................................................................................................... 75

Inledning

1.1 Uppdraget

Följande uppdrag ställdes till SLUs vetenskapliga råd för

Jordbruksverkets avdelning för djurskydd och hälsa den xx:

djurskydd från

Jordbruksverket har fått i uppdrag av regeringen att utvärdera djurvälfärden hos

minkar inom svensk pälsdjursproduktionen och bedöma om produktionen, så

som den bedrivs idag, innebär att djuren ges möjlighet att bete sig naturligt. I det

ligger att djuren hålls och sköts i en god djurmiljö så att deras välfärd främjas,

så att de kan utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som

är viktiga för deras välbefinnande samt att beteendestörningar förebyggs.

Regeringen har i sitt motiv till uppdraget angett att de vill säkerställa att

djurhållningen inom pälsdjursnäringen ska uppfylla kraven på en god djurvälfärd

samt vid behov föreslå åtgärder för att uppnå detta.

Syftet med uppdraget är att Jordbruksverket ska utvärdera välfärden hos

svenska minkar och vid behov föreslå åtgärder som säkerställer att

verksamheten uppfyller kraven i djurskyddslagen. I uppdraget anges att vi ska

inhämta underlag från det vetenskapliga rådet för djurskydd vid Sveriges

lantbruksuniversitet. Vi vill därför uppdra rådet att: Sammanställa aktuell

forskning om minkars naturliga beteenden och djurvälfärd.

Denna rapport fokuserar på att presentera minkhållningen i Sverige och

utomlands samt den forskning som är gjord på mink särskilt under de senaste

10 åren. Eftersom en hel del forskning på mink utförts längre tillbaka i tiden och

nyare forskning bygger på de tidigare forskningsresultaten är det svårt att endast

presentera den senaste forskningen på ett begripligt sätt. En person som inte

känner till hur minkar föds upp till pälsproduktion kan också ha svårt att förstå

forskningsresultaten om de inte sätts i ett sammanhang. Vi har därför valt att

sammanställa en något mer omfattande rapport.

1.2 Tidigare utredningar om svensk pälsdjursproduktion med fokus på

mink

Pälsdjursproduktionen har under en ganska lång tid uppmärksammats och

ifrågasatts av olika grupper i samhället. Politiker i Sverige och EU har därför

tillsatt ett flertal utredningar och infört skärpningar av regelverket beträffande

pälsdjurshållning. I Sverige har dessa ändringar av föreskrifterna lett till att räv

och chinchilla inte längre föds upp för pälsproduktion, även om det i sig inte är

förbjudet att föda upp dem till detta ändamål. Djurslag där man tar hand om

pälsen idag är framför allt mink, får och, i liten skala, kaniner.

I Sverige publicerade Sveriges Veterinärmedicinska sällskap (1990; 1996) de

första rapporterna som uppmärksammade riskerna för djurvälfärden vid

uppfödning av mink och räv för pälsproduktion. I juni 1999 utkom Europarådets

förordning för hållande av pälsdjur där man bland annat krävde att minkarnas

burar måste vara minst 45 cm höga. I december 1999 fick Jordbruksverket i

uppdrag att utvärdera tillgängliga forskningsresultat och se över regelverken

angående minkar samt föreslå eventuella förbättringar. I december 2001 utkom

EU-kommissionens vetenskapliga kommitté för djurs hälsa och välfärd med en

rapport om välfärd hos pälsdjur. Denna har i sin tur använts som underlag för

Jordbruksverkets rapport (april 2002) där det anges att farmad mink i många

undersökningar uppvisar en hög grad av stereotypier och onormala beteenden.

Detta skulle indikera att 4 § djurskyddslagen inte var uppfylld med avseende på

djurmiljön och minkens möjligheter att bete sig naturligt. Regeringen beslutade

i maj 2002 att tillsätta en pälsdjursnäringsutredning (Jo 2002:04) för att utreda

två handlingsvägar: A) redogöra för konsekvenserna av att, med

Jordbruksverkets rapport som utgångspunkt, förändra pälsdjurshållningen så att

djurskyddslagens krav helt uppfylldes och B) belysa konsekvenserna av en

avveckling av pälsdjursnäringen. Uppdraget gavs till enmansutredaren Eva

Eriksson som med hjälp av experter och representanter från

djurskyddsorganisationer skrev en rapport (SOU 2003:86). Denna ledde till att

man föreslog handlingsväg A och man gav då i uppdrag till pälsdjursnäringen

att bekosta ett doktorandarbete med fokus på hur man kan minska förekomsten

av stereotypier och pälsbitande hos mink som föds upp för pälsproduktion.

Djurskyddsmyndigheten utarbetade 2005 förslag till nya föreskrifter för mink

som hålls för pälsproduktion där man bland annat föreslog att minkburarna

skulle göras större och längre och ha flera våningar. Djurskyddsmyndighetens

styrelse kunde emellertid inte enas om förslaget. Myndigheten beslutade dock

om nya föreskrifter om transport av levande djur (DFS 2006:9, saknr L5:3) där

följande stod: Behållare för transport av mink eller iller ska ha en bolåda eller

liknande. Bolådan ska ha täta väggar med undantag för ingången. Vattenkopp

ska finnas i behållaren. Utfodring ska ske med högst 24 timmars intervall.

Samma lydelse finns i nu gällande Statens jordbruksverks föreskrifter och

allmänna råd (SJVFS 2010:2) om transport av levande djur, saknr L5 (6 kap. 41

§).

När Djurskyddsmyndighetens styrelse inte kunde enas om myndighetens

föreskriftsförslag gav regeringen istället i uppdrag till Jordbruksdepartementet

att skriva en proposition (2005/06:197) om ”Skärpta djurskyddskrav för

minkuppfödning”. I en sammanfattning av propositionen står det: ”Propositionen

innehåller ett förslag till ändring i djurskyddslagen (1988:534). Ändringen

innebär att kraven på djurhållningen vid uppfödning av minkar för pälsproduktion

skärps genom att det i lagen preciseras att minkar skall hållas så att deras behov

av att röra sig, klättra, utöva sitt jaktbeteende och ägna sig åt annan

sysselsättning samt av att periodvis vara ensamma kan tillgodoses. Det anges

dessutom att minkar skall ha tillgång till vatten att simma i.” I yttranden från

övriga EU hade några länder invändningar mot propositionen. Samtidigt hade

Sverige nyligen haft regeringsskifte och propositionen röstades ned av

riksdagen.

Detta innebar att minknäringen inte hade fått några nya föreskrifter rörande

hållning och skötsel sedan 1988 och därför, å ena sidan, inte hade tvingats

genomföra några förbättringar ur djurvälfärdssynvinkel men hade, å andra

sidan, tappat utvecklingsmöjligheter i brist på besked om myndigheternas

avsikter. Jordbruksverket tillsatte 2010 en ny utvärdering av aktuell internationell

forskning, vilket ledde till en litteratursammanställning och förslag till nya

föreskrifter. Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS

2012:14) om uppfödning och hållande av pälsdjur, saknr L 103, som trädde i

kraft den 1 juli 2012, senare omtryckt genom SJVFS 2013:16, vilken trädde ikraft

den 1 juli 2013 och innebar att förändringar skulle genomföras, omedelbart eller

fram till den 1 januari 2017. Exempel på förändringar som krävdes är att samtliga

burar skulle byggas om till s.k. etageburar (burar som har två våningar för att ge

minken klättermöjligheter och en större buryta), att inte dela valpkullarna före

åtta veckors ålder och att anpassa fodret så att det kan ges i fri tillgång året om.

Förslagen baserades på svensk och internationell forskning och innebar att

Sverige idag, genom föreskrifterna SJVFS 2013:16 har de mest omfattande

kraven för hållande av mink i världen. Dock har man inte ställt krav på tillgång

till badvatten då man bedömde att det skulle innebära negativa effekter för miljön

och djurvälfärden och en nedläggning av produktionen. Vattenbad föreslås dock

som en av flera berikningar (allmänna råd till 2 kap. 9 §). Den 1 januari 2017

skulle de sista anpassningarna till de nya föreskrifterna ha genomförts.

1.3 Svensk forskning på mink

Det finns ganska mycket tidigare internationell forskning gjord på både vilda

minkar och farmade minkar. Svensk forskning på mink har tidigare handlat

främst om hälsa, utfodring och pälskvalitet och det är bara under de senaste 14

åren som det har gjorts beteendestudier på minkar i Sverige. Beteendestudier

och välfärdsforskning på mink har utförts och utförs än idag i främst Danmark,

Finland och Kanada, som är stora länder inom minkproduktionen.

I Sverige gjordes en omfattande litteraturgenomgång av Lena Lidfors och Mari

Trogen i samband med Eva Erikssons utredning (SOU 2003:86). Under

handledning av Lena Lidfors har sedan fyra studier genomförts av doktorand

Helene Axelsson vid SLU (Axelsson et al., 2009; Lidfors et al., 2012; Axelsson

et al., 2017; Axelsson et al., in manuskript). Biolog och forskningsassistent Lina

Olofsson har under handledning av Lena Lidfors genomfört två studier (Olofsson

& Lidfors, 2012; Olofsson et al., 2015). Utöver det har Lena Lidfors handlett tre

examensarbeten på master nivå (Lindberg, 2005; Reepalu, 2008; Rämö, 2015).

Under 2017 försvarade Anna-Maria Andersson en doktorsavhandling vid SLU

om plasmacytos hos mink, handledd av Per Wallgren vid Institutionen för

kliniska vetenskaper.

Ursprung och domesticering

2.1 Historik i Sverige och internationellt

Minkar har hållits av människan sedan slutet av 1800-talet, men pälsarna som då

producerades kunde inte konkurrera i kvalitet med vildfångad mink (Shackleford, 1984).

De första minkarna som hölls av människan var av olika underarter och fångades i

närheten av varje gård. Tre olika typer av farmning tillämpades: extensiv – där minkarna

gick i hägn som liknade deras naturliga habitat, kolonimetoden – där minkarna gick i

stora grupper i hus, samt bursystem liknande de som används idag (Dunstone, 1993).

Pälsarna från farmad mink var av mycket dålig kvalitet jämfört med de från viltfångade

minkar och i praktiken osäljbara (Hunter & Lemieux, 1996). Det ursprungliga målet med

farmningen var att åstadkomma päls som motsvarade den från de viltfångade

minkarna. Genom inavel bland de farmade minkarna började dock färgmutationer dyka

upp (Dunstone, 1993). Kring 1929 började farmerna byta ut sina avelsdjur mot minkar

av högre kvalitet och färgmutationer började tas tillvara, därmed blev pälsarna mer

användbara för pälsindustrin (Hunter & Lemieux, 1996).

Till Sverige importerades de första minkarna 1928 (personlig kommunikation E. Aldén).

Hållande av mink för pälsproduktion växte sedan och fick även statligt stöd under en

period för att stimulera glesbygdsområden i Sverige. År 1953 hade Sverige 1500

minkgårdar som hade 100 000 honor vilka producerade 300 000 minkvalpar (Mink

production, 1985) och vid beräkningarna 1982/83 producerade Sverige 1 630 000

minkskinn. Sedan 1980-talet har dock antalet minkgårdar minskat, men de gårdar som

har funnits kvar har ökat antalet djur så att produktionen av skinn endast har minskat

till en viss del. År 2003 fanns det ca 180 minkgårdar i Sverige och det såldes skinn från

1 300 000 minkar 2001 (SOU 2003:86, sid 44-45). År 2016 fanns det i Sverige 80 gårdar

som födde upp mink för pälsproduktion och det producerades 900 000 skinn enligt Fur

Europes hemsida (https://www.fureurope.eu/fur-information-center/fur-industry-by-

country/). Enligt samma hemsida omsatte exporten av pälsprodukter från Sverige 2 978

482 Euro under 2015.

Statistik över antalet gårdar som föder upp djur (mink, räv, mårdhund eller chinchilla)

för pälsproduktion, antal sålda skinn per djurslag och exportinkomster finns

sammanställt för varje land inom EU på Fur Europes hemsida. Där kan man utläsa att

Danmark var det EU-land som producerade flest minkskinn 2016 (17 000 000 skinn),

följt av Polen (8 000 000) och Nederländerna (4 800 000). Andra länder med en högre

produktion än Sverige är Litauen (1 850 000), Finland (1 876 000) och Grekland (1 600

000). Resterande länder inom EU har en lägre produktion än Sverige eller ingen

produktion alls.

Minkar avlivas nära den bur de har hållits i på varje gård och efter bearbetning på

gården skickas pälsarna till något av de internationella auktionshusen, t.ex.

Kopenhagen Fur i Köpenhamn, Saga Furs i Helsingfors, Toronto. Det hålls ca tre

auktioner per år där det kommer speciella köpare från olika länder, främst Kina, och

köper partier av mink- och andra skinn. Eftersom skinnförsäljningen är en internationell

verksamhet beror priserna helt och hållet på den internationella efterfrågan på skinn av

en viss kvalitet och färgtyp. Priserna på minkskinn har varit mycket höga under ett antal

år, men under 2017-2018 har de minskat rejält. Det kan bero på att det produceras mer

minkskinn internationellt, t.ex. har Kina en växande inhemsk produktion. Kvaliteten på

de nordiska minkskinnen anses vara väldigt hög och det kan dämpa prisraset något för

de svenska minkskinnen.

2.2 Den vilda minkens ursprung

Det finns två arter av mink i de tempererade regionerna av Europa, Asien och

Nordamerika; den vanligt förekommande amerikanska minken (Neovison vison tidigare

Mustela vison), som används till pälsdjursuppfödning och den enligt IUCN:s röda lista

akut hotade europeiska minken (Mustela luterola) (Redi et al., 2016). Den europeiska

minken är mindre, mer specialiserad (i relation till val av föda och habitat) och

ursprunglig i vissa delar av Europa (Maran & Henttonen, 1995), men den har aldrig

funnits i Sverige (http://www.iucnredlist.org/details/14018/0). Den amerikanska

minkens naturliga utbredningsområde omfattar Nordamerika från Alaska och Kanada

genom USA, utom Arizona och de mer torra områdena i Kalifornien, Nevada, Utah,

New Mexiko och västra Texas (Reid et al., 2016). Den har spridit sig i Europa genom

rymningar eller utsläpp från pälsuppfödningsgårdar. Minken är ett så litet djur att den

kan utgöra bytesdjur för större karnivorer som t.ex. rävar. Carlsson et al. (2009) har

genom att analysera avskjutningsstatistik från 1930- 2006 visat att den amerikanska

minkpopulationen ökade från sent 1930-tal till slutet av 1970-talet och under senare

delen av 1980-talet hade den sin topp på grund av att rävpopulationen drastiskt hade

minskat. Sedan räven återhämtade sig och ökade i antal har minkpopulationen minskat

igen och avskjutningarna ligger nu på samma nivåer som på 1950-talet (Carlsson et

al., 2006). Den amerikanska minken anses vara en invasiv art i Sverige, dvs. en art

som med hjälp av människan har flyttat från sitt ursprungliga habitat till ett nytt, där den

har kunnat reproducera sig. Den amerikanska minken anses ha blivit alltför vanlig i den

svenska naturen för att kunna utrotas. Jakt av mink är tillåten hela året och den håller

antalet på en resonabelt låg nivå. Svenska Jägarförbundets statistik visar att antalet

dödade vilda minkar i Sverige ökade från 500 (1941) till 48 200 (1988) varefter det har

minskat för varje år till den senaste siffran på 5 996 (2016)

(https://rapport.viltdata.se/statistik/). Ett nytt projekt som kallas FAMNA (Förvaltning av

amerikansk mink i Botnia-Atlantica området) har fått EU-medel från oktober 2017 och

tre år framöver för att testa och utvärdera nya och gamla fångstmetoder för att kunna

minska förekomsten av mink i framförallt skärgårdar och till havet rinnande vattendrag

(https://jagareforbundet.se/vilt/invasiva-frammande-arter/famna/). Projektet genomförs

av Svenska Jägareförbundet, Forststyrelsen i Finland och Miljödirektoratet i Norge,

med stöd från Länsstyrelsen i Västerbotten och Kvarkenrådet.

2.3 Domesticering

Exploateringen av vilda pälsdjur utgjorde en av drivkrafterna under Nordamerikas

utveckling när jägare och handlare utforskade hela kontinenten i jakten på pälsdjur

(Dunstone, 1993). Redan 1670 bildades ”Governor and Company of Adventurers of

England Trading” i Hudson´s Bay, vilket gör pälsdjurshandel till de äldsta företagen i

Nordamerika (Dunstone, 1993). Pälsar från viltfångad mink och utter utgjorde en stor

del av pälsdjurshandeln under 1700-1800 talet, men det ledde så småningom till en

överexploatering av dessa djur i naturen (Dunstone, 1993). Sjöminken (Mustela

macrodon)

tros ha utrotats på grund av den extrema jakten på päls (Dunstone, 1993).

Andra arter av släktet mustelider tros också ha minskat så mycket i början av 1900-

talet att man införde kvoter på hur många djur som fick dödas i naturen (Dunstone,

1993). Detta ledde troligen till att man började hålla mink och andra pälsdjur. Den första

gården som började hålla mink i fångenskap är daterad till början av 1900-talet i

Kanada (Dunstone, 1993). Pälsdjurshandeln föredrog dock fortfarande päls från vilda

minkar då den var tätare och inte bleknande så fort som pälsen från mink som föddes

upp i fångenskap (Dunstone, 1993). Det var då man började avla på minken för att

utveckla pälskvaliteten. I början av minkens domesticering höll man dem i tre olika typer

av system; 1) extensivt och så nära det naturliga som möjligt i stort hägn med tillgång

till vatten, 2) kolonimetoden där många minkar hölls tillsammans i stora hus och 3) bur

system där varje mink hölls individuellt i en liten bur med en bolåda (Dunstone, 1993).

Man utgick ifrån tre av de 11 underarter av amerikansk mink som levde i naturen nära

minkgårdarna;

Mustela vison vison, Mustela vison melampeplus

och

Mustela vison

ingens

(Dunstone, 1993). Målet med aveln var att kunna producera en päls som höll

samma kvalitet som den vilda minkens (Dunstone, 1993). Aveln ledde till en del udda

djur och mutationer som berodde på inavel av små populationer och korsningsavel med

underarter från ett antal andra geografiska områden (Dunstone, 1993).

Silverblå/Platinum var de första färgvarianterna som uppstod på en gård i Wisconsin

1931 och det ledde till en intensiv konkurrens om att utveckla nya färgtyper (Dunstone,

1993).

Den amerikanska minken har hållits och avlats av människan i minst 130 år, vilket

motsvarar drygt 100 generationer. Det påstås emellanåt att minken inte skulle vara

domesticerad för att det har skett under så kort tid. Om man studerar definitioner av

domesticering i litteraturen är det svårt att förstå på vilka grunder det skulle kunna

påstås att just den farmade minken inte skulle vara domesticerad. Några definitioner

av domesticering beskriver det som ”Tillståndet där avel, omvårdnad och utfodring av

djur är mer eller mindre kontrollerat av människan” (Hale, 1969), ”Avlägsnande av en

organism från några naturliga urvalspåtryckningar under flera generationer.

Förändringar som uppkommer av domesticering är troligen resultatet av följderna av

fångenskap och i det långa loppet en förändring av genotypen” (Ratner & Boice, 1975)

och ”De djur som hålls och avlas på, i och runt mänskligt boende för att användas

konstant till mänsklig fördel” (Hemmer, 1990). En del forskare menar att

domesticeringen bara ska gälla den genetiska processen (Zeuner, 1963; Hale, 1969),

medan andra menar att domesticeringen även bör omfatta icke-genetiska processer

som t.ex. ontogenetisk anpassning till fångenskap (Price, 1984; Ruzzante, 1994). En

annan forskare (Clutton-Brock, 1999) menar att “ett domesticerat djur är ett djur som

har fortplantat sig i fångenskap i syfte att ge ekonomisk framgång till ett mänskligt

samhälle som har fullständig makt över dess avel, organisering av revir och

födotillgång.

2.4 Domesticeringens effekt på morfologi, fysiologi och beteende

Selektion av minkar för pälskvalitet inleddes tidigt, men samtidigt också en selektion

mot så kallade avvikande beteenden. Även selektion för goda reproduktiva egenskaper

kan indirekt ha ändrat djurens beteendemönster (Hansen, 1996), eftersom minskad

rädsla och stress är kopplat till bättre reproduktiv framgång särskilt under det första året

av avel i fångenskap. Reaktionen på en störning är numera snarare nyfikenhet än att

dra sig tillbaka in i lyan (Schackleford, 1984). Djur som visar mindre reaktioner på

stimuli som kan antas framkalla rädsla visar i fångenskap mindre stress, större

reproduktiv framgång och större produktivitet samt är lättare att hantera (Price, 2002).

Då burmiljön är fattig på stimuli kan detta också öka det undersökande beteendet hos

ett opportunistiskt djur som mink (Hansen, 1996), men i praktiken visade en ny studie

att minkar i berikade burar var tydligt mer undersökande jämfört med minkar som hölls

i stimulusfattiga burar under kommersiella förhållanden (Bak & Malmkvist, 2017).

Därmed är minkar tryggare och mindre rädda i berikade kommersiella burar i en

storskalig studie. Resultaten visade vidare att berikade djur var mer undersökande/

mindre rädda och mindre känsliga för negativ hantering än de djur som inte gavs

berikning. Negativa hanteringsprocedurer (t.ex. bedömning av pälskvalitet) kan

däremot öka rädsla och särskilt i stimulusfattiga burar (Bak & Malmkvist, 2017).

Enligt en undersökning av Bildsöe (1990) var andelen djur som visade ett nyfiket

beteende större efter en helg med mindre mänsklig kontakt än före, då djuren tillvants

vid åsynen av människor. Eftersom minkproduktion ofta är storskalig och djuren

hanteras relativt sällan är djurens medfödda egenskaper gällande temperament och

anpassningsförmåga mycket viktiga faktorer för deras välfärd (Malmkvist & Hansen,

2001). I en storskalig produktion med många djur finns det ingen tid till att vänja djuren

vid regelbunden hantering. Avelsurvalet i Danmark görs till en del baserat på djurens

beteende. Djur som skriker mycket, är oroliga eller aggressiva används inte i avel

(Möller, 1992; Hansen & Möller, 2001).

Aveln har förändrat minkens egenskaper så att den har blivit mindre orolig och mer

nyfiken. Svenska minkuppfödare har under en längre tid undvikit att avla på djur som

visar rädsla, skriker, är aggressiva eller pälsbiter. Den huvudsakliga selektionen

baseras dock på pälskvalitet, kroppsstorlek och kullstorlek (Hansen & Möller, 2001;

Lagerkvist, 1993). Det är vår uppfattning att man tar hänsyn till minkens beteende

(temperament) i aveln, men det är tveksamt om det görs lika systematiskt som för andra

selektionsegenskaper som pälskvalitet och minkens storlek.

Precis som hos andra domesticerade däggdjursarter är hjärnan hos farmad mink

mindre (19,6 %) och har andra proportioner än hos vild mink av jämförbar storlek och

ålder (Kruska, 1996). De delar av hjärnan som minskat i storlek är involverade i styrning

av motoriken, luktsinnet, vakenhet, motivation, aggression och aktivitet. Domesticerade

minkar har även mindre hjärta (8,1 %) och mindre mjälte (28,2 %) än vilda minkar

(Kruska & Schreiber, 1999). Under domesticeringen har troligtvis de djur selekterats

som varit minst rörliga och mer inaktiva och därför bäst adapterade för burmiljön

(Kruska, 1996). Minkar selekteras även för ökad storlek eftersom man får ut en större

päls från ett större djur. Detta skulle på sikt kunna leda till välfärdsproblem då ökad

storlek kan ge negativa effekter som t.ex. att tassarna får ett ökat tryck mot golvgallret

eller att skelettet påverkas.

Trapezov

et al.

(2004) har i Ryssland genomfört riktade selektionsförsök på amerikansk

mink där man under 15 generationer avlade på en linje minkar med hjälp av ett så kallat

”handinfångningstest” med en handske. Minkarna bedömdes visa antingen ett ”icke-

domesticerat beteende” enligt en fyrgradig skala eller ett ”domesticerat beteende” enligt

en sexgradig skala. De ”domesticerade” minkarna blev mycket tamare på bara fyra

generationer, varefter det skedde en kraftig återgång, men från åttonde generationerna

hade de återhämtat sig och blev därefter ännu tamare (Trapezov

et al.,

2004). Vid 15:e

generationen hade minkarna kommit upp till grad fyra vilket innebar att de tillät att man

vidrörde alla delar av deras kropp, de var aktivt undersökande, de lekte med handen,

men de motstod försök att bli hanterade (Trapezov

et al.,

2004). Hanarna var i alla

generationerna något tamare än honorna. Trapezov

et al.

(2004) fann att

serotoninnivåerna i hjärnan spelar en roll för tama minkar. Inblandningen av serotonin

i centrala nervsystemet (CNS) bekräftades även i ett annat selektionsexperiment

(Malmkvist

et al.,

2003) minskade generell rädsla, stress och ökade nyfikenhet hos

farmad mink (Malmkvist & Hansen, 2002).

Det vi kan lära oss av dessa studier är att välfärdsrelaterade egenskaper som är

kopplade till ett negativt känslotillstånd (rädsla) och ett positivt känslotillstånd

(nyfikenhet, lekbeteenden) kan också påverkas om man tar hänsyn till dem på rätt sätt

i avelsprogrammen för farmad mink. Detta kan till viss grad redan ske på svenska

gårdar, men det är oklart hur situationen ser ut i de svenska avelsprogrammen. Både

genetiska faktorer (indirekt och direkt selektion på egenskaper) och miljön

(inkluderande skötselprocedurer, berikning) påverkar hur minkar har det på gårdar.

Naturligt beteende

3.1 Revir, hemområden och födoval

Den amerikanska minken återfinns naturligt i en mängd livsmiljöer från Floridas

träskmarker till de nordliga delarna av Nordamerika (Macdonald, 1995). De finns även

över hela världen som ferala minkar som rymt eller släppts ut från minkgårdar. Minkar

beskrivs av Dunstone (1993) som att de både håller revir och att de rör sig över större

områden, s.k. hemområden för att jaga bytesdjur. Minkars revir är vanligtvis mindre i

områden där det finns gott om byten, såsom i våtmarker, flodkanter och vid

flodmynningar. Tillgång till naturresurser och den årliga reproduktionssäsongen

bestämmer minkens aktiviteter och beteende. Den vuxna minken lever ensam, med

undantag för parningstiden och - för honor - när kullen föds upp. I naturen patrullerar

minken sitt revir, för att finna föda och för att spana efter inkräktare och partners.

Minken kan dagligen förflytta sig långt (mer än 4 km) och avståndet den förflyttar sig

över beror på individens kön, vem/vilka de konkurrerar med och tillgången på bytesdjur

(Dunstone, 1993). Honornas områden är cirka 20 % mindre än handjurens och en

hanes revir kan överlappa flera honors revir (Stevens

et al.,

1977; Birks & Linn, 1982).

Minkar försöker att undvika öppna ytor utan skydd, då de jagas av berguv och av

mänskliga jägare. I en studie i nordöstra Polen rapporterades att mink undviker dammar

som ligger ute på öppna fält och flodbankar där människor bor (Brzezinski

et al.,

2018).

Den årliga reproduktionssäsongen påverkar minkens aktiviteter och beteenden.

Minken är som mest aktiv runt gryning och skymning, dock förekommer aktiviteter

under andra perioder av dagen (Dunstone, 1993).

Under naturliga förhållanden spenderar minken mesta delen av dygnet i sin bohåla

(Dunstone, 1993). Minken har en till flera bohålor i sitt hemområde (Gerell, 1970).

Bohålan används för att lagra föda i, för vila och för att föda upp sina altriciella

(outvecklade) ungar som föds i slutet av april/början av maj på norra halvklotet.

Mink och eurasisk utter (Lutra

lutra)

räknas båda som semi-akvatiska djur, men uttern

är större och bättre på att utnyttja akvatiska resurser (Clode & Macdonald, 1995). I en

studie i England jämförde man förekomsten av amerikansk mink i ett område med

återintroducerad eurasisk utter och i ett kontrollområde utan utter (Bonesi &

Macdonald, 2004). Man fann att förekomsten av mink minskade från 77 % till 23 % i

området med utter. Man har även sett att när det finns både utter och mink i samma

område börjar minken jaga landlevande djur mer (Bonesi

et al.,

2004). I Sverige har

man dokumenterat att när uttern har ökat i norra delen av Sverige där ferala

amerikanska minkar har etablerat sig har minken flyttat från dessa områden ner mot

kusterna (www.svenskajagareforbundet.se).

Många vetenskapliga studier har undersökt den vilda minkens naturliga kost (se

sammanställningar i Dunstone, 1993 och Malmkvist, 2005). Minken är opportunistisk

och typ av bytesdjur grundar sig på vad som finns tillgängligt i minkens hemområde,

inkluderande däggdjur som gnagare, kaniner och harar, samt fisk, grodor, sjöstjärnor,

kräftdjur och fåglar. Den naturliga dieten varierar med säsongen (Chanin & Linn, 1980,

Sidorovich, 2000, Shier & Boyce, 2009) och tillgången på lokala bytesdjur (Day & Linne,

1972; Lode, 1993; Ma-Ran

et al.,

1998). Minken kan konkurrera med andra

specialiserade arter i området, till exempel när det råder födobrist under vintern (Baghli

et al.,

2002). Minken är mer beroende av tillgången på bisamråtta, särskilt under vintern

i nordvästra Kanada, då de har få konkurrerande rovdjur (Shier & Boyce, 2009). Minken

är effektiv vid jakt på strandkanter (nära alla typer av vatten t.ex. floder, bäckar, sjöar

och hav (tidvattenzoner)), speciellt när bytesdjuren inte har någonstans att fly, eller när

minken kan ta sig in i bytesdjurens hålor och döda dem där (Brzezinski

et al.,

2018).

Minken dödar bytet genom bett och äter antingen sedan upp dem direkt, eller

transporterar bytet tillbaka till bohålan för förvaring. Utöver att jaga kan minkar också

fungera som asätare (Dunstone, 1993). I studierna redovisas minkens diet uteslutande

som djurbaserad och mink anses därför som en obligatorisk köttätare.

Matens passage genom mage-tarm är relativt kort - cirka 3 timmar (Bleavins & Aulerich,

1981), därför behöver den inta mindre portioner föda och äta ofta. Det har lett till att

farmad mink har 10-11 födointag/24 timmar när det finns fri tillgång på foder (Hansen

& Decker, 2002), vilket är jämförbart med tamkatters födointag (cirka 12 måltider/dag,

Rainbird, 1988).

Hanminken är ungefär dubbelt så stor som honan och kan därför slå större byten (t.ex.

hare eller kanin). Däremot kan honor lättare ta sig ner i hålor och fånga mindre gnagare

(Birks & Dunstone, 1985). Luktsinnet och hörseln är de dominerande sinnena som

används vid bytesjakt på land. Vuxna honor har ett brett hörselomfång från 1 kHz till

över 70 kHz med störst känslighet vid 8-10 kHz (Brandt

et al.,

2013). Minkens dagliga

aktivitetsmönster och sinnen gör dem väl anpassade att jaga t.ex. gnagare som

använder sig av högfrekvent ljud. Då vild mink har sin boplats i våtmarker och på

flodbankar är sorkar och bisamråttor viktig föda, på andra ställen domineras menyn

under vissa årstider av olika fågelarter (bobyggande), grodor, kräftdjur eller fisk. Under

stränga vintrar när tillgång till vattendrag är begränsad på grund av isbeläggning,

jagade amerikansk mink nästan bara mindre däggdjur, medan den europeiska minken

i liknande områden fortsatte att jaga i vattendrag (Sidorovich, 2000). Därmed visar

studier att viltlevande amerikanska minkar är mer flexibla och mindre beroende av att

enbart jaga i vatten.

Mink uppvisar några semi-akvatiska vanor i naturen, och betecknas därför vara ”semi-

akvatisk”, men vild mink färdas också långa sträckor på land (Birks & Linn, 1982;

Stevens

et al.,

1997). De morfologiska likheterna mellan mink och den semi-akvatiska

uttern är mindre uppenbara än förväntat. Botton-Divet

et al.

(2017) konstaterade att: “I

motsats till vår ursprungliga hypotes överensstämmer inte formen på benen signifikant

med utterns. Uttern uppvisar ett stort antal varianter av former vilket föreslår att en

semi-akvatisk livsstil kan leda till en stor variation av lokomotoriska beteenden (Botton-

Divet

et al.,

2017). Dunstone (1993) noterade att minkfötter är nästan utan hud mellan

tårna (se även figur 1) och mer typiska för djur som rör sig snabbt på land. Fotens

ytarea är relativt liten vilket också tyder på att de är anpassade för rörelser på land

(Dunstone, 1993).

Photo: Jens Muff Hansen/Naturplan,

Denmark

Figur 1. Exempel på baktassar från A. Flodutter och B. Farmad

Photo: Mogens Olesen/AU,

Denmark

Photo: Mogens Olesen/AU

Denmark

mink.

Minkar lever också på annat sätt än floduttern. Minkar jagar främst på/från marken, och

kan också utföra korta dykningar, mestadels kortare än 10 s (Dunstone, 1993), för att

jaga föda i vatten. Deras sinnen under vatten, pälsskydd och simförmåga, är dåliga

jämfört med en undervattensjägare som uttern (Wise

et al.,

1981).

3.2 Reproduktion och sexuellt beteende hos mink

Minken har en säsongsberoende reproduktion där honan föder en kull per år. Vilda

minkar rapporteras få två till tre ungar per hona i områden med låg predation och bra

tillgång till föda (Dunstone, 1993). Avel i fångenskap har ökat kullstorleken hos farmad

mink, idag är medelvärdet fem till sex avvanda ungar per hona och ibland föds upp till

15 levande ungar i en kull. Mink har s.k. inducerad ägglossning och den taktila

stimulansen från det hanliga könsorganet inducerar nedsläpp av ägg för befruktning.

Hos mink implanteras det fertiliserade ägget i livmodern efter en embryonal fördröjd

implantation samtidigt med en topp i progesteron och blastulatillväxt, ungefär 20 dagar

före nedkomst (Sundqvist

et al.,

1989; Stoufflet

et al.,

1989).

Experiment med partnerval antyder att honorna kan vara promiskuösa, dvs. de kan

para sig med flera hanar under samma reproduktiva händelse. Parningen

karaktäriseras av att hanen håller kvar honan genom att bita henne i nacken och böjer

sig i en rundad kroppsposition omkring henne under penetrationen. Fasthängningen

varar från några minuter till ca en timme (Malmkvist

et al.,

1997).

I naturen lockar en parningsmottaglig hona till sig många hanar och när man har satt

ut fällor nära dessa honor i mars månad har man fångat många hanar (Dunstone,

1993). I ett fall fångade man sex hanminkar med fyra fällor och fångade hanar varje

kväll under 10 dagar (Dunstone, 1993). När en hona fångades i en fälla var den

omgiven av hanar och en hane försökte till och med dra med sig fällan in i sin bohåla

(Dunstone, 1993). Ireland (1990) registrerade en hane som först brottades med en

hona i 5 minuter, sedan försvann och kom tillbaka efter 40 minuter precis när hon skulle

gå ned i sin bohåla, varefter de parade sig i 13 minuter och därefter drog han in henne

i bohålan och stannade där i 11 timmar.

3.3 Honornas beteende och avvänjning av avkommor

Vild mink iordningställer inte nödvändigtvis en helt ny bohåla för sin nedkomst, snarare

lokaliserar honan och tar över en bohåla av lämplig storlek, tillverkad av gnagare,

bisamråttor eller kaniner. Förmodligen kan också en del bobyggande ske som hos

vesslor, som har rapporterats förbättra ytterkanterna av boet med päls som plockas

från bytesdjur (King, 1989). Endast honan tar hand om kullen och kullen föds i slutet av

april/i början av maj. Eftersom det är svårt att observera hur den vilda minken tar hand

om sin avkomma i bohålorna, baseras mycket av vår kunskap om beteende och välfärd

hos nyfödda minkvalpar på studier gjorda på farmade minkar.

Moderns beteende och interaktion med ungarna är betydande hos farmad mink

(Malmkvist

et al.,

2007). Om minkhonan ges möjlighet att bygga ett bo före nedkomsten

kommer det att resultera i ett stort bo och minskad stress och valpningsproblem vid

valpningen kombinerat med ökat vårdbeteende gentemot avkomman, vilket förbättrar

minkvalparnas överlevnad (Malmkvist & Palme, 2008). Nya studier har funnit att

honans bobyggnad påverkas av yttertemperaturen, dvs. minkhonan bygger mer

avancerade bon runt valpningen vid lägre temperaturer (Schou & Malmkvist, 2018b).

Moderns omvårdnad, inklusive bobyggande, digivning och skydd, är nödvändig för

överlevnad och tillväxt av den altriciella (outvecklade) avkomman (vanligtvis 8-10 g vid

födseln), detta gäller åtminstone för de första 4-6 veckorna i livet. De termoreglerande

och motoriska förmågorna är dåligt utvecklade hos ungarna de första veckorna

(Harjunpää & Rouvinen-Watt, 2004). Ögonöppning och de första tecknen på

fungerande hörsel infaller efter dag 28 (Brandt

et al.,

2013). Ungarna vokaliserar

intensivt, vilket tas som tecken på att de vill att modern ska söka upp dem, då de har

kommit bort från boet och vill ha vård i boet. Ungarna kan producera komplexa

ultraljudsvokaliseringar (upp till 50 kHz), även om de inte kan höra tidigt i livet (Clausen

et al.,

2008; Brandt

et al.,

2013).

Antalet avvanda ungar kan överstiga antalet aktiva spenar (vanligtvis upp till åtta) hos

den lakterande honan, därför kan flera ungar dela på resurserna (Malmkvist

et al.,

2016). Den gradvisa övergången från modersmjölk till fast föda och att dricka vatten

börjar omkring fyra veckors ålder. Majoriteten av de vävnader som producerar mjölk

hos honan tillbakabildas 6-8 veckor efter valpningen (Pinkalski & Møller, 2014)

samtidigt som ungarna ökar sitt födomässiga oberoende. Avvänjning kan definieras

som det stadium då modern börjar ägna betydligt mindre tid och ansträngning åt

ungarna (Martin, 1984). Hos ferala minkar i Storbritannien såg man i juli (ungefär 10-

14 veckor efter födseln) att ungarna var ensamma eller i par och aggressiva

interaktioner från modern observerades (Dunstone, 1993). Det finns inte så mycket

observationer av vilda minkars avvänjningsålder och när ungarna lämnar modern.

3.4 Socialt beteende

Vilda minkar är solitärt levande och revirhävdande (Dunstone, 1993). Genom att fånga

in vilda minkar i fällor har man kunnat se hur stora deras revir är (Gerell, 1970; Chanin,

1976). En hanes revir kan överlappa flera honors revir men normalt sker ingen

överlappning av revir inom samma kön (Dunstone, 1993). Gerell (1970) observerade i

Fyledalen i Sverige att en hane hade tre honor inom sitt revir medan en annan vuxen

hane och en ung hane inte hade några honor inom sitt revir. Birks (1981) fann att på

en ö utanför Skottland överlappade endast en tredjedel av honornas revir med en

hanes, men Dunstone (1993) menar att det kan vara säsongsberoende hur mycket

överlappning som sker mellan könen. Dunstone och Birks (1983) fann en överlappning

av reviren mellan könen under 29 av de 43 månaderna (67 %) och under december-

april var överlappningen 95 %. På samma område observerades enskilda han-

respektive honminkar passera över varandras revir och en hane stal små bytesdjur från

en hona medan på ett annat område förstorade en hane sitt revir så att en honas revir

hamnade inom hans revir (Ireland, 1990). Dunstone och Birks (1985) har också

beskrivit utbredningen av vuxna hanminkars respektive honminkars revir. Det kan även

förekomma överlapp inom könen vid revirgränserna och man har funnit 10 % överlapp

mellan hanars revir utanför parningssäsongen och upp till 55 % under

parningssäsongen (Dunstone, 1993).

Ireland (1990) har med hjälp av att sätta radiosändare på individuella ferala

amerikanska minkar som levde i ett kustlandskap vid sydvästra Skottland kunnat följa

dem mer noggrant. I doktorsavhandlingen beskrivs hur individuella hanar respektive

honor korsade andra minkars revir och de aggressiva beteenden det ledde till, samt att

minkar även kunde överge sina revir och vandra iväg till nya områden (Ireland, 1990).

Vuxna minkar kan vara mycket aggressiva mot varandra när de kommer in i varandras

revir. Long och Howard (1987) beskriver ett tillfälle där två hanminkar började slåss

med varandra, de rullade runt och bet varandra under 5 minuter varefter den större

minken bet den mindre över skallen under 30-45 sek och därefter över buken under

10-15 sek och gick sedan iväg från den dödade minken. Så aggressiva beteenden är

dock sällsynta i naturen och aggressiva interaktioner mellan hanar har oftast

observerats under parningssäsongen (Dunstone, 1993). När man har fångat hanar i

fällor under parningssäsongen har man ofta sett sårskorpor under pälsen runt kinderna

och nackskinnet som tyder på att de har varit involverade i aggressiva interaktioner

(Ireland, 1990).

Minken kan avge höga skrik och väsande när den hotas och låga skrockande (eng.

muffled chuckling) under parningen, men kanske även i andra situationer som t.ex. vid

brottningar och lek (personlig kommunikation J. Malmkvist) och vid andra belöningar

(Seton, 1909). Under aggressiva interaktioner visar minken dominans genom att kröka

sin rygg uppåt, puffa upp pälsen, slå med svansen fram och tillbaka, stampa och skrapa

på marken med tassarna och öppna munnen i ett hot-gap (beskrivet på Wikipedia). Om

detta inte fungerar kan det leda till slagsmål med skador på huvud och nacke (Harris &

Yalden, 2008).

Minkar har en distinkt doft som utsöndras från en körtel i analöppningen, vilken spelar

en viktig roll i deras sociala kommunikation. Doftmarkering utförs genom att gnugga

analöppningen mot marken eller objekt, eller via träckhögar. (Brinck

et al.,

1978). Dessa

doftmarkeringar hjälper sannolikt till att stabilisera den sociala miljön, reducera stress

och aggressioner. Även farmad mink avger dessa doftmarkeringar t.ex. som

varningssignal vid hantering (personlig observation J. Malmkvist; Brinck

et al.,

1978)

Hanar och honor träffas endast under den korta parningsperioden och valparna är med

honan tills de är omkring 12 till 15 veckor (Dunstone, 1993). När valparna lämnar honan

är beroende på deras vikt och storlek men i regel lämnar hanvalparna honan först och

i enstaka fall kan en honvalp stanna i moderns revir över vintern (Gerell, 1970).

Inhysning och skötsel

4.1 Skugghus, hallar och burar

Den traditionella metoden att föda upp minkar på är att hålla dem i nätburar som är

sammankopplade i långa rader och placerade under skugghus med sluttande tak. Det

ger minken skydd från nederbörd (regn/snö) och från solen, samtidigt som de har

tillgång till frisk luft och den omgivande yttertemperaturen. Burarna byggs av rostfritt

stål

eller

ZinkAlu-10

enligt

Granlunds

Finland

(http://www.granlunds.com/Bilder/ProduktkatalogSV.pdf) i sektioner om 5-6 burar som

sedan sätts ihop. Många minkgårdar bygger själva sina burar, men det finns även

kommersiella företag i t.ex. Danmark och Finland som säljer färdigbyggda burar. På

senare år har en del minkgårdar i Sverige byggt hallar i vilka burarna placeras i rader.

Hallarna har som regel högt i tak så att inomhusluften blir bra, många ljusinsläpp och

ingen uppvärmning. Det blir en jämnare temperatur och ingen blåst inne i hallarna

jämfört med skugghusen. Man kan även styra ljuset enklare i en hall och det blir en bra

arbetsmiljö för personalen. Dock har minken inte möjlighet att se väderomslagen,

fåglar, gnagare och insekter som om de hade hållits i skugghus.

Burar för mink ska enligt 2 kap. 13 § SJVFS 2013:16 vara minst 30 cm breda, minst 80

cm långa och minst 45 cm höga. Från och med den 1 januari 2017 ska alla burar bestå

av två våningar, s.k. etageburar (2 kap. 4, 6, 13 §§ SJVFS 2013:16) som ska ha en

hylla på vardera våningen samt en bolåda (2 kap. 7, 8, 14 §§ SJVFS 2013:16). Den

minsta tillåtna totala arean i etageburen ska då vara minst 0,345 m² (0,255 m² i nedre

planet och 0,09 m² i det övre planet). Vid en undersökning om förekomst av stereotypier

på svenska minkgårdar 2011 (dvs. innan de nya måtten infördes) uppmättes burmåtten

för individuellt hållna honor under vintern på 19 olika minkgårdar (Olofsson & Lidfors,

2011). Man fann då att de inre burmåtten för längd varierade från 80-92 cm, bredd från

30-38 cm och höjd från 45-46 cm (individuella gårdsmått redovisas i Appendix 1). Den

tillgängliga golvytan i buren var från 0,26 - 0,34 m² och det var ingen bur som låg precis

på minimimåtten, dvs. om buren precis uppfyllde minimåtten för längd så var den

bredare än minimåtten och vice versa.

Forskargruppen runt Georgia Mason vid Guelph universitet i Kanada har de senaste

åren undersökt vilken burstorlek och burhöjd minkar visar preferens för och hur deras

beteende påverkas av olika burstorlekar och höjder. Anledningen till detta är att burarna

för minkar i Kanada och USA är mindre och lägre än de mått som gäller för europeiska

burar. En studie undersökte om 2,5 månader gamla parhållna hon-hanminkar föredrog

en särskild burhöjd att äta fodret från (25, 38, 46 eller 53 cm) och de fann att honor

föredrog den lägsta höjden (25 cm), vilket även hanarna gjorde när de blev 5 månader

gamla (Diez-León

et al.,

2017). I en delstudie undersöktes individuellt hållna 11

månader gamla honor respektive hanar i burar som antingen började med en höjd på

13 cm eller 52 cm och därefter höjdes/sänktes burhöjden var tredje vecka (Diez-León

et al.,

2017). Minkarna vistades ungefär lika mycket i burarna med alla olika höjder,

men honor vistades mer i den lägsta buren när den presenterades sist i testet (Diez-

León

et al.,

2017).

Enligt föreskrifterna (2 kap. 14 § SJVFS 2013:16) ska minsta invändiga utrymme i

bolåda för mink vara:

Antal och typ av djur

Bottenarea, m²

Ett vuxet djur

0,031

Två ungdjur/en hona med ett

0,052

ungdjur

Hona med valpar

0,064

Bolådans kortaste sida, m

0,15

0,20

I studien på 19 svenska minkgårdar av individuellt hållna honor vintertid fann Olofsson

och Lidfors (2011) att bolådorna var från 16 - 36,5 cm i längd och från 19 - 35 cm i

bredd och från 22-33 cm i höjd (individuella bolådemått för varje gård redovisas i

Appendix 1). Bolådorna uppfyllde därmed de minimimått för bolådans kortaste sida för

ett vuxet djur som infördes två år senare. Däremot skulle fem av de 19 gårdarnas

bolådor inte uppfylla dagens minimikrav för två djur eller en hona med valpar.

Bottenarena varierade i samma studie från 0,038 - 0,075 m². De uppfyllde därmed

minimimåtten för ett vuxet djur som infördes från 2013, men bolådorna på tre av

gårdarna skulle med dagens minimått var för små för att hålla två ungdjur/en hona med

ett ungdjur. På 10 av de 19 gårdarna skulle bolådans bottenarea inte uppfylla dagens

krav minimimått för en hona med valpar. Bolådans storlek och utformning är ett av de

områden som det har varit mycket diskussion om vid inspektioner från Länsstyrelsens

djurskyddshandläggare.

Enligt de nya föreskrifterna (SJVFS 2013:16) ska minkar ha tillgång till rent och torrt

bomaterial (2 kap. 7 §), ligghylla i båda våningsplanen (2 kap. 8 §) och utöver det

utbytbara föremål som stimulerar djuren till lek, tuggning, utforskning och fysisk aktivitet

(2 kap. 9 §). Vid besöket på de 19 svenska minkgårdarna 2011 fann man att 14 gårdar

hade halm, 3 gårdar hade kutterspån och 2 gårdar angav att de brukade ge halm men

det saknades vid besöket (de individuella gårdarnas användning av bomaterial

redovisas i Appendix 2). Typ av halm som gavs som bomaterial var vete på 9 gårdar,

korn på 4 gårdar, rågvete eller råg på 2 gårdar och havre på en gård (se Appendix 2).

Påfyllnad av halm skedde efter behov på 9 av gårdarna, en gång/vecka på 3 gårdar,

samt varannan till var tredje vecka på 3 gårdar (Appendix 2). På danska minkgårdar

används oftast kornhalm (personlig kommunikation J. Malmkvist). Det är oklart varför

det varierar så mycket mellan länderna i val av halmsort.

Då myndigheterna inte ställde krav på berikningar i minkburar 2011 fann Olofsson och

Lidfors (2011) att vissa gårdar inte hade några berikningar, vissa hade hylla eller vagga

och vissa hade utbytbara berikningar som t.ex. rör, boll eller plastbit.

4.2 Skötsel genom hela årscykeln

På en minkgård utgår all skötsel från årscykeln och man brukar dela upp den i tre

perioder vilka beskrivs i här.

Period 1 infaller efter avlivning och pälsning i slutet av november och början av

december och slutar i början av mars. Under den perioden har man bara avelsdjuren

på gården och de är placerade individuellt i burarna. För att undvika problem med

reproduktionen och i samband med valpningen har man tidigare dragit ner

fodertilldelningen till 90 % av underhållsbehovet under denna tid för att minkarna ska

ha gått ner i vikt tills parningen börjar. En period av högt foderintag ger positivt

reproduktivt resultat i form av fler ägg som kan befruktas (så kallad flushing). För att

uppnå en hög aptit och för att minska risken för feta honor har en ytterligare

neddragning av fodertilldelningen innan den åter ökas kraftigt skett från mitten av

februari och under 1-2 veckor. De nya föreskrifterna för mink innebär att man inte längre

får dra ner fodertilldelningen på samma sätt under vintern, men en kort tid av

neddragning av fodret är fortfarande tillåtet (2 kap. 11 § SJVFS 2013:16).

Period 2 börjar i mars med parningen varefter många avelshanar avlivas och pälsas

medan honorna blir dräktiga. Under april till maj föds valparna och efter ca 6 veckor

avvänjer honan dem från att dia. När valparna är 8-10 veckor ska de enligt

föreskrifterna separeras från modern och i praktiken sker det ofta under första halvan

av juli.

Period 3 börjar när man har separerat alla ungar utom en hanvalp från modern och

placerat dem parvis (hane-hona) i burar för uppfödning. Under uppfödningen ges

minkarna fri tillgång till foder för att ge en så hög tillväxt som möjligt. Under oktober

brukar de fälla sommarpälsen och anlägga vinterpälsen.

Minken föds och dör som regel på samma gård och det är bara en liten andel av de

minkar som säljs till andra gårdar som behöver utsättas för en transport. Minkarna

hanteras bara runt parningen, då honorna tas till hanarnas burar och när minkvalparna

delas upp efter avvänjningen. Vid hanteringen brukar man ha tjocka handskar på sig

eftersom minkarna kan bitas och såren lätt blir infekterade, på grund av att minkarna

äter rått foder. Enstaka tama minkar kan hanteras utan handskar. För att minska stress

vid hantering när man flyttar minkar mellan burar kan man ställa ner en transportlåda i

buren framför bolådans öppning när minken är i bolådan och mota in den i

transportlådan som sedan stängs. För beskrivning av en typ av transportlåda se

Granlunds produktkatalog (http://www.granlunds.com/Bilder/ProduktkatalogSV.pdf)

Minkarna ses till individuellt dagligen i samband med utfodringen som sker en till flera

gånger per dag beroende på årstiden. Utöver det brukar djurägarna eller anställd

personal gå igenom skugghusen och tittat in i varje bur för att se till att minkarna är

friska och pigga. När de föder sina valpar och under den första veckan efter partus ses

honorna till extra mycket för att åtgärder ska kunna vidtas om någon valp verkar dålig.

Om en minkvalp får diarré och verkar svag kan man lyfta ut den ur buren och lägga den

i en kuvös för uppvärmning, men så fort den blir pigg läggs den tillbaka till modern.

Det händer någon enstaka gång att en mink lyckas rymma från sin bur. Eftersom alla

gårdar ska vara omgärdade av ett staket kommer den förrymda minken att finnas kvar

på gården. Man brukar ha mindre transportlådor stående på marken för att locka in

förrymda minkar i dem och sedan återbörda dem till sin bur. Minkar har ingen individuell

märkning utan det är buren som är uppmärkt. Vid ett utsläpp från aktivister blir det

därför omöjligt att kunna sätta tillbaka minkarna i rätt bur.

I boken ”Mink Production” (1985, finns i en senare version) som har skrivits av 22 olika

personer och först getts ut på danska av Danish Fur Breeders Association (1984) som

sedan översatts till engelska och getts ut av Scientifur (1985). I boken beskrivs hela

minkproduktionen grundligt. Det finns ingen liknande bok skriven på svenska som är

anpassad till svenska förhållanden.

4.3 Utfodring

Som andra karnivorer har minken ett enkelt magtarm-system med en relativt kort tarm.

Det medför en snabb passagehastighet på fodret, ca 3,5 timme, vilket gör att den

bakteriella nedbrytningen av näringsämnen är relativt begränsad och inte anpassad för

att bryta ner näringsämnen med högt fiberinnehåll (Elnif

et al.,

1988). Minkar är

beroende av lättsmälta näringsämnen med relativt högt fettinnehåll för att kunna

utnyttja fodret och tillgodose sitt energibehov (Lassén

et al.,

2012; Ahlstrøm

et al.,

2004).

Minkfoder består till stor del av biprodukter från fisk- och kött/kycklingindustrin och

dessa råvaror är väldigt känsliga för både bakteriell och kemisk nedbrytning (Ahlstrøm

et al.,

2004). Råvarorna kräver en stabil lagring och hantering och i de flesta fall lagras

råvarorna frysta, torkade eller syrakonserverade (Ahlstrøm

et al.,

2004). I Sverige

används främst färska frysta råvaror och det är viktigt att dessa är nedkylda till under 4

°C inom 4 timmar efter avlivning/slakt för att förhindra bakterietillväxt och kemisk

nedbrytning.

Spannmål, framförallt vete och korn, används också i minkfoder. Spannmålen bör

malas eller kokas innan den utfodras för att öka smältbarheten (Ahlstrøm

et al.,

2004).

Produktionen av minkfoder kräver tillgång till stora frysar, tvättbara produktions-lokaler

samt kvarn och blandare för att lagra, tina, mala och blanda foder. Det vore

oekonomiskt att ha dessa faciliteter på varenda gård, därför är det idag vanligt att köpa

sitt foder från ett foderkök. I Sverige är de flesta foderkök anslutna till Svensk mink och

Minkhälsan. En del av köken producerar bara foder till sig själva och en del säljer foder

till ett antal farmer. Foderkök som är anslutna till Svensk mink och Minkhälsan tar

regelbundet foderprover för analys av hygienisk och näringsmässig kvalitet. Dessa

prover granskas av en agronom (för närvarande anställd på RådNu, SLU och betald av

näringen) som bedömer den hygieniska kvaliteten och utfärdar en rapport som skickas

till foderköket. Den näringsmässiga analysen jämförs mot den planerade foderplanen

och ev. justeringar diskuteras med köken.

I Danmark finns nästan bara stora centralkök som producerar foder åt flera minkgårdar.

Foderköken förser gårdarna med färsk producerad mat dagligen (från ca mitten av april

till början av december) eller varannan dag (Jensen

et al.,

2017).

Utfodringsrekommendationerna för farmad mink delas upp i fyra perioder. Forskning

på optimala proteinnivåer under minkens tidigare tillväxt har även medfört ytterligare

uppdelning av perioderna inom de fyra huvudperioderna (Lassén

et al.,

2012).

De fyra huvudperioderna i utfodringsrekommendationen är:

1. December till valpning

2. Valpning till 8 veckor efter valpning

3. Nio veckors ålder till 31 augusti (14-18 veckors ålder)

4. 1 september till pälsning

Det finns rekommendationer för fördelning av omsättbar energi från protein, fett och

kolhydrat i foderstaten (Tabell 1).

Tabell 1. Rekommenderad fördelning av protein, fett och kolhydrat för mink i procent

av omsättbar energi (Lassén

et al.,

2012)

Period

December-mars

Mars-valpning

Valpning- 7 v. ålder

8 v. ålder- 10 v. ålder

11 v. ålder -15 v. ålder

16 v. ålder – pälsning

Protein%

(minst)

Fett %

20-50

40-50

35-50

35-55

35-57

Kolhydrat%

(max)

Period 1. December till valpning

Den första perioden sträcker sig från december till valpning och här ligger fokus i första

hand på att få avelshonor och -hanar i rätt hull för parning. Det är i period 1 som

stereotypier oftast uppkommer och är som mest frekventa. Det är mer ovanligt med

stereotypier hos mink under sommar och höst då de utfodras

ad libitum

(ad

lib.

dvs. fri

tillgång) med hög energigiva för att öka i vikt (Damgaard

et al.,

2004). Minkens aktivitet

ökar fram till förväntad utfodringstid, mest uppenbart är det under perioder med

begränsad utfodring. I en studie förblev farmad mink inaktiv - vanligtvis i bolådan - i mer

än 70 % av sin tid, under riklig födotillgång (Hansen

et al.,

1994).

Anledningen till den ökade förekomsten av stereotypier i period 1 är att minkarna i den

här perioden utfodras för att minska i vikt (Hansen

et al.,

2008). Minkarna utfodras

lib.

med hög energiintensitet under sommaren och hösten för att nå maximal vikt och

skinnlängd vid pälsning i november. Detta leder till att de i november, december ofta är

mycket feta och därför behöver de flesta minkar minska i vikt fram till parningen i början

på mars (Bᴂkgaard

et al.,

2007).

Feta/tunga honor får i regel mindre kullar (Bᴂkgaard

et al.,

2007, Lagerkvist

et al.,

1993). Bᴂkgaard

et al.,

(2008) noterade att honor som var i hull 3 i mars hade i snitt

0,64 fler valpar än honor som var i hull 4. I april var det mest gynnsamt om honan var i

hull 4. Honor i hull 4 i april hade i snitt 0,67 fler valpar än honor som var i hull 3 i april.

Därför är målet att få honorna i hull 2,5-3 till parning så att de kan öka till hull 4 till

valpning (Bᴂkgaard

et al.,

2007). Hullbedömningsschemat som används vid

hullbedömning av mink är utvecklat av Rouvinen-Watt 2002 där hullpoäng 1 motsvarar

väldigt smal, 3 ideal och 5 fet (Rouvinen-Watt 2004) (Appendix 3).

Även hanarnas hull påverkar kullstorleken. Hanarnas hull påverkar hur många honor

de parar och hur stor gallprocenten blir. Hansen

et al.

(2012) såg att hanar som var i

hull 3 i december parade 0,4 fler honor än hanar i hull 4 och gallprocenten var ca 1 %

lägre. Hanar som var i hull 2 i januari parade 0,4 fler honor än hanar i hull 3 och

gallprocenten var ca 1 % lägre. I mars parade hanar i hull 3, 0,2 % fler honor än hanar

i hull 4 och gallprocenten var ca 3 % lägre. I förhållande till hanar i hull 2 parade hanar

i hull 3 i mars ca 0,9 fler honor och hade ca 1,5 % lägre gallprocent. De kunde inte se

någon negativ effekt av viktreducering på antal parade honor och gallprocent.

Viktminskningen under december till mars är en balansgång eftersom viktminskning är

tydligt kopplat till en ökning av stereotypier (Hansen

et al.,

2008). För magra honor (hull

1-2) har sämre fruktsamhet och mindre kullar än honor som är i hull 3 vid parning

(Bᴂkgaard

et al.,

2007) och vid plötsliga köldknäppar kan honorna till och med dö om

de är i för lågt hull (Møller, 1992). Såväl intensiv som långvarig bantning har negativa

konsekvenser för minken och rekommenderas inte (Tauson, 1993). Minkar som är för

feta/stora vid valpning har dock en sämre fruktsamhet och får mindre kullar (Bodreau

et al.,

2014; Hansen

et al.,

2012; Bᴂkgaard

et al.,

2008; Bᴂkgaard

et al.,

2007). Därför

anses i många fall en viss viktminskning nödvändig under vintern för att inte riskera för

feta honor vid valpning.

En viss fluktuation i vikt över säsongen är naturlig. Det är inte onaturligt för minken att

öka i vikt under hösten för att sedan minska under vintern. Vilda minkar ökar också

foderintag och kroppsvikt under hösten (Valtonen

et al.,

1995). De lagrar in fett för att

klara av att hålla värmen och överleva vintern då både foderintag och kroppsvikt

minskar. (Hansen

et al.,

1991; Korhonen, 1989; Korhonen & Niemälä, 1998). Även

farmad mink tappar normalt vikt under vintern oavsett om de fodras

ad lib.

eller

restriktivt. Det är dock svårt att minska vikten tillräckligt mycket för att nå en hullpoäng

på 3 vid parning vid

ad lib.

utfodring (Damgaard

et al.,

2004).

Branschen har arbetat intensivt för att undersöka och utveckla optimala

utfodringsstrategier under vintern (Bodreau

et al.,

2014; Hansen

et al.,

2008; Bᴂkgaard

et al.,

2008; Damgaard

et al.,

2004; Tauson, 1993). Ett sätt att åstadkomma en

skonsammare viktminskning är att välja ut avelsdjuren så tidigt som möjligt för att börja

dra ner på fodergivan redan i oktober. En lägre vikt i oktober medför en skonsammare

viktreducering under vintern och ökar chansen för större valpkullar och bättre hull hos

dräktiga och digivande honor (Bodreau

et al.,

2014; Tauson & Aldén, 1984). Honor som

utfodrats restriktivt mellan september och december (ca 80 % av

ad lib.)

hade större

kullar än honor som utfodrats

ad lib.

under samma period, 5,88

vs.

4,62 (Bodreau

al.,

2014). Tauson och Aldén (1984) såg liknande resultat redan på 80-talet då gruppen

honor som utfodrats restriktivt från september till december hade 5,67 levande födda

valpar jämfört med 4,60 levande födda valpar hos de honor som utfodrats

ad lib.

under

samma period.

Trots att det varit känt sedan 80-talet att kraftig viktminskning reducerar antalet valpar

i jämförelse med en mindre och långsammare viktminskning har det varit svårt att få

igenom denna utfodringsstrategi i praktiken. Det är svårt att välja ut avelsdjur innan

vinterpälsen är klar och det är svårt att dra ner på foder om avelsdjuren är placerade i

bur tillsammans med ett djur som ska pälsas och därmed utfodras maximalt. Få farmare

har möjlighet att redan i september/oktober flytta avelsdjuren till egna burar eftersom

det ofta är fullt på farmen.

Ett annat sätt att åstadkomma en skonsammare viktminskning och samtidigt minska

förekomsten av stereotypier är att fodra

ad lib.

men att minska energiinnehållet i fodret

genom att tillsätta fiber. Minkarna kommer då att öka sitt foderintag eftersom de efter

några dagar kommer att märka att fodret innehåller mindre energi. Beroende på hur

mycket fiber som tillsatts kommer de i de flesta fall ändå få i sig mindre energi än om

de utfodrats med standardfoder (Clauson & Larsen 2011; Hansen

et al.,

2008). Även

om minkhonan får i sig mindre energi med ett fiberberikat foder jämfört med honan som

får ett standardfoder, verkar det som om de upplever mindre svältkänsla och utför

mindre stereotypier än minkhonor som får en mindre fodermängd med mer

koncentrerad energi (Hansen

et al.,

2011). Den ökade fiberinblandningen leder dock

till en högre foderåtgång och vattenintag samt en ökad gödsel- och urinproduktion

(Clauson & Larsen, 2011).

Hansen

et al.

(2008) jämförde traditionell restriktiv utfodring, där en kontrollgrupp

(KON) jämfördes med två försöksgrupper som utfodrades

ad lib.

och som under

perioder fick 11,5 % fiber inblandat i fodret för att sänka energiinnehållet. Alla tre

försöksgrupperna minskade i vikt under försökets gång men KON minskade mest. Det

var också KON som hade flest stereotypier av de tre grupperna och frekvensen verkade

hänga ihop med viktnedgången. Den restriktiva utfodringen från december till parning

ledde till större valpkullar i förhållande till de andra två försöksleden som utfodrades

lib.

och KON hade i snitt 7,17 valpar i jämförelse med 5,98 - 6,32 valpar i de andra två

leden. Honor i KON hade även fler levande födda valpar och fler levande valpar kvar

vid 28 dagars ålder än honor i de andra två grupperna. De honor som utförde flest

stereotypier får ofta flest valpar och det beror troligen på att de är mest aktiva och lättare

kommer ner i önskat hull (Hansen

et al.,

2008; Damgaard

et al.,

2004).

I Sverige är det inte tillåtet att rutinmässigt eller systematiskt dra ner fodergivans

volymmässiga storlek i förhållande till minkens underhållsbehov i syfte att reducera

minkens vikt (2 kap. 11 § SJVFS 2013:16) och därför sänks energiinnehållet i fodret

under perioden december till mars genom råvaror med lägre energiinnehåll och som

ger större mättnadskänsla. I praktiken används mer torsk (mager fisk) och mer

spannmål (fiber) under denna period för att minska energin i fodret. Mängden kyckling,

slaktbiprodukter och fet fisk begränsas. Genom att öka kolhydratinblandningen och

minska på fett och protein minskas energin i fodret (Lassén

et al.,

2012). Syftet är att

minkarna ska få en större fodergiva och uppleva en högre mättnadskänsla än om

energigivan hållits högre och fodermängden minskats. Medlemmar i Svensk Mink

informeras även regelbundet av rådgivare (agronomen som går igenom gårdarnas

foderanalyser samt utländska forskare) om den senaste forskningen och får råd om hur

de ska anpassa utfodringen för att nå optimal vikt på avelsdjuren med avseende på

reproduktion och välfärd.

Efter parning gäller det att tillgodose protein- och energibehov för de dräktiga honorna

så att både valpar och honor får bästa förutsättningar inför valpningen. Honans

energibehov ökar inte nämnvärt under dräktighet, däremot ökar proteinbehovet något

under sista delen av dräktigheten (Tauson, 1994; Tauson

et al.,

1992; Tauson

et al.,

1994). Minst 40 % av den omsättbara energin bör komma från protein under

dräktigheten för att säkerställa stora valpkullar med hög tillväxtpotential (Clausen &

Sandbøl, 2008). Restriktiv utfodring även i kortare perioder under dräktigheten kan leda

till minskade valpkullar (Dahlin

et al.,

2016). Honorna bör vara i sådant hull vid parning

att de kan öka i vikt under dräktigheten (Bᴂkgaard

et al.,

2008).

Period 2. Valpning till 8 veckors ålder

Nästa period sträcker sig från valpning till avvänjning/separation och här är det viktigt

att honan får ett energirikt foder för att kunna producera tillräckligt med mjölk till

valparna utan att själv tappa för mycket i vikt. Minkvalparna föds i slutet av april till

början av maj och väger bara 8-12 g när de föds och har inga energireserver alls. De

är beroende av värme och mat från sin moder och behöver snabbt få i sig energi

(Tauson, 1994; Matthiesen

et al.,

2010).

Valparna är helt beroende av moderns mjölk tills de börjar äta fast föda vid ca fyra

veckors ålder och minkhonor har setts öka sitt energiintag med 25-50 % under de första

fyra veckorna av laktationen för att producera tillräckligt med mjölk (Fink

et al.,

2001;

Tauson

et al.,

2004). Trots detta klarar de flesta honor inte av att äta tillräckligt mycket

för att behålla positiv energibalans under hela laktationen (Fink

et al.,

2004; Tauson

al.,

2004). Det är mycket viktigt att honan har i stort sett fri tillgång till ett smakligt foder

med lättsmält energi under dräktigheten. Antal valpar påverkar honans energiintag och

en hona med nio valpar behöver betydligt mer energi än en hona med tre valpar för att

klara mjölkproduktionen och äter ofta betydligt mer om hon ges chansen (Fink

et al.,

2001). Får honorna för lite foder med för lågt energiinnehåll finns risk att de drabbas av

digivningssjuka eftersom de i sådana fall kommer att mobilisera mer energi från

kroppsreserver för att klara mjölkproduktionen (Hansen & Berg, 1998).

Minkhonans mjölk är energirik och både fett- och proteininnehåll ökar generellt under

laktationen (Fink

et al.,

2004). Mängden producerad mjölk och proteininnehåll påverkas

av honans diet och fördelningen av omsättbar energi från protein, fett och kolhydrat kan

påverka valparnas start och tidiga tillväxt (Fink

et al.,

2004).

Övergångsperioden från mjölk till fast föda är en känslig tid för valparna och under den

här perioden är det viktigt att fodret är av bra hygienisk kvalitet med en hög smältbarhet

av både fett och protein för att valparna ska kunna tillgodogöra sig näringen på bästa

sätt (Ahlstrøm

et al.,

2004).

En annan utmaning under den här perioden är att se till att både valpar och honor får i

sig tillräckligt med vatten. Valparna lär sig i regel äta innan de lär sig att hitta

vattennippeln och dricka vatten, därför är det brukligt att öka vatteninnehållet i fodret

när valparna börjar äta för att de dels lättare ska kunna slicka i sig fodret men även för

att de ska få i sig mer vätska (Clausen & Larsen, 2017). Andra sätt att hjälpa valparna

att få i sig mer vätska är att placera en tillfällig eller permanent vattenkopp eller

vattennippel i eller vid lyan. Då har de lättare att hitta den. Försök visar att tillgång till

vatten i lyan för valpar kan minska förekomsten av sår och bitskador och kan även bidra

till att fler valpar överlever (Jespersen

et al.,

2013). En extra vattennippel i lyans närhet

kan även ge en positiv effekt på valparnas tillväxt och minska viktnedgången hos de

digivande honorna (Clausen & Larsen, 2017).

Råvarorna i minkfodret bör anpassas något när valparna börjar äta. Normalt är

smältbarheten på fett relativt hög hos minkar men eftersom digestionskanalen inte är

fullt utvecklad förrän valparna är 10-12 veckor är valpar inte lika bra på att smälta fett

som vuxna minkar (Tauson

et al.,

1988). Även proteinsmältbarheten är begränsad hos

valpar (Skrede, 1979; Elnif & Hansen, 1987) och för att få maximal tillväxt hos valparna

är det viktigt att under de första levnadsveckorna med fast föda välja lättsmälta fettkällor

med stor andel omättade fettsyror (Matthiesen

et al.,

2017).

Den hygieniska kvaliteten på fodret är alltid viktig och ju mer oönskade bakterier det

finns i fodret desto större är risken för sjukdom hos minken. Det finns ett samband

mellan gårdar som fått foder med hög förekomst av fekala bakterier i fodret och

förbrukningen av antibiotika (Jensen

et al.,

2017).

Period 3. 9 veckors ålder till 31 augusti

Under sommaren växer minkvalparna som mest. Energibehovet ökar och

proteinbehovet minskar. Enligt rekommendationerna av fördelning av energi från

protein, fett och kolhydrat minskas andelen protein och fettet ökar. Av den omsättbara

energin bör minst 32 % komma från protein under den här perioden. Störst andel av

omsättbar energi bör komma från fett och minst från kolhydrat (Clausen & Sandbøl,

2008). För lite protein i fodret till minkar kan leda till ökad dödlighet, fettlever och

minskad tillväxt. Tillsats av essentiella aminosyror till ett foder med för lite protein kan

påverka tillväxten positivt men det är inte säkert att hälsan förbättras eftersom minken

behöver få i sig även de aminosyror som inte räknas som essentiella i tillräcklig mängd

(Damgaard

et al.,

1998).

Period 4. 31 augusti till pälsning

Från 16 veckors ålder är längdtillväxten hos minkarna nästan obefintlig. Från och med

nu handlar viktökningen främst om fettansättning som kräver mindre energi än

proteinuppbyggnad. En större del av proteinet används nu istället till pälsproduktion,

fällning av sommarpäls samt produktion och tillväxt av vinterpäls (Lassén

et al.,

2012).

Under den här perioden finns det risk att minkarna drabbas av fettlever som kan

uppkomma vid höga intag av fett och låga intag av protein (Rouvinen-Watt

et al.,

2012).

Det är viktigt att vara uppmärksam på foderintaget hos minkarna under den här

perioden. För lite mat ökar risker för aggression mellan minkarna och för mycket mat

kan leda till foderstopp, dvs. de matvägrar. Matvägran under några dagar kan leda till

större risk för fettlever och därför är det viktigt att dra ner på portionerna för att

uppmuntra aptiten om det ligger mycket foder kvar på burarna på morgonen (Rouvinen-

Watt

et al.,

2010; Hunter & Lemieux, 1996). Hög foderintensitet med högt energiinnehåll

och energiintag ökar risken för fettlever (Rouvinen-Watt

et al.,

2012).

Fodrets koppling till minkens hälsa

Foderkvaliteten är väldigt viktig för att hålla en besättning vid god hälsa. Minkfoder är

det djurfoder som varierar mest vad gäller ingredienser, näringsinnehåll och hygienisk

kvalitet. Foder och foderingredienser kan bli kontaminerade under tillagning, transport,

lagring och utfodring. Förorening med bakterier och toxiner, som till exempel

Salmonella,

botulism och mykotoxiner, kan vara ett problem och är ofta resultatet av

förorening av de ursprungliga ingredienserna och att de utsatts för temperaturer som

främjar bakterietillväxt (Canadian Food Inspection Agency, 2013). Till exempel har det

visats att utbrott av plötsliga dödsfall hos dräktiga honor i Finland och Danmark, i båda

fallen, berodde på foderburna infektioner med

Clostridium limosum

i livmodern (Biström

et al.,

2016; Hammer

et al.,

2017). För att säkerställa hög kvalitet på fodret måste de

foderkök som levererar foder till gårdar som är med i Minkhälsan ta prover på fodret

regelbundet (personlig kommunikation M. Andersson).

4.4 Parning, uppfödning och avvänjning

Inseminering förekommer inte på minkgårdar utan bara naturlig parning. Vanligtvis

håller djurhållaren ca 5 honor per hane och försöker få honan parad åtminstone två

gånger under sin mottagliga period, vilket är från slutet av februari till slutet av mars

(Elofson

et al.,

1989). Minkhonan paras genom att placeras hos en hane under ca 2-3

timmar och bärs sedan tillbaka till sin egen bur. Djurägaren eller personal rör sig i

gångarna där honor har flyttats till hanars bur och tittar efter om parning sker. När det

skett lägger de ner burkortet på buren och fyller i vilken hane som har parat sig med

honan. Dag 8 efter detta placeras honan hos en ny, eller ibland samma hane, för

parning. Dag 9 efter den första parningen kan vissa honor placeras hos en tredje hane.

Detta benämns på minkgårdarna som att man använder 1+8 systemet (2 parningar)

eller 1+8+1 systemet (3 parningar). Varje hona paras på detta sätt av 1-3 hanar. De

flesta valparna föds efter den parning som gjordes dag 8. Minkgårdarna vill gärna ha

parning dag 1 så tidigt som möjligt eftersom sena parningar kan leda till att valparna

dör.

Minken har inducerad ägglossning där taktil stimulus från hanens penis leder till att

ägget stöts ut i äggledaren. Ägget implanteras i livmodern efter en fördröjd embryo-

implantation, som sammanfaller med en topp i progesteron och blastulatillväxt ungefär

20 dagar innan valpning (Sundqvist

et al.,

1989; Stoufflet

et al.,

1989). Under tiden

innan implantationen är honorna mycket känsliga för stress. Lågt flygande plan eller

annat buller eller skrämmande ljud kan leda till att äggen stöts ut ur honan eller

absorberas istället för att implanteras. I en studie fann man att honor som flyttades till

en främmande bur den 10 april (strax efter implantationen, under tidig embryotillväxt)

uppvisade en högre stressrespons jämfört med om de flyttades tidigare eller senare

och man tolkade det som att det sammanhängde med tiden för implantationen

(Malmkvist & Palme, 2015). På svenska minkgårdar är man mycket medvetna om

riskerna med stress under implantationen och man flyttar därför honorna till nya burar

antingen innan parningen eller efter beräknad implantation (personlig kommunikation

H. Lindqvist).

Man har oftast en viss procent s.k. tomma honor, som inte blivit dräktiga. Honan föder

i genomsnitt 5-6 valpar i slutet av april och under maj månad, men de kan få från 1 upp

till 15 valpar, vilket är en skillnad mot de i naturen 3 valparna som en minkhona normalt

föder. Djurägarna brukar notera på burkortet datum för valpningen och hur många

ungar honan fick. Skötaren kan flytta ungar ifrån de honor som fått stora kullar och ge

till honor som har fått få ungar, s.k. kullutjämning och det noteras också på burkorten.

Dock vill uppfödarna inte att en hona ska ha mer än 8 valpar eftersom man sett att

mjölken inte räcker då. I bursystem med en tom bur mellan varje minkhona ökade både

antal valpar och deras vikt och honornas aktivitet minskade då de vistades mer i lyan

(Overgaard, 2000). Detta reflekteras också i den danska lagstiftningen där en tom bur

krävs mellan minkhonorna under valpperioden. Detta är inget krav i den nuvarande

svenska lagstiftningen.

Inför valpningen bygger honan ett bo inne i bolådan och då ger djurhållarna som regel

honorna halm både i bolådan och på taket ovanför. Malmkvist

et al.

(2016) fann att

minkhonor föredrog klippt kornhalm + lammull före enbart kornhalm eller ”Easy-stroe”

(85 % vete och 15 % raps klippt i 1-1,5 cm bitar). När man gav bobyggnadsmaterialet

den 10 april istället för den 23 mars eller 20 april (alla datum efter parningen) fick man

en ökad valpdödlighet (Malmkvist

et al.,

2016). Minkägare sätter ofta in speciella

insatser av trä eller plast för att minska bolådans storlek så att minkhonan lättare kan

hålla valparna varma. Danska minkägare lägger ofta in en tegelsten inne i bolådan

innan valpningssäsongen för att hjälpa minkvalparna att nå fodret när det senare

placeras på bolådans nättak. Malmkvist

et al.

(2016) fann att valpdödligheten minskade

den första veckan när de placerade en ”EasyBrick” (sammanpressad fint klippt strö (85

% halm och 15 % raps) www.easy-stroe.dk) i bolådan jämfört med en tegelsten.

Honorna spenderar mycket tid inne i bolådan de första fyra veckorna.

Minkvalparna väger 6-8 gram vid födelsen (Tauson, 1994), men denna vikt har gått upp

till 10-12 gram (Matthiesen, 2009) troligen på grund av avel för större djur. Men

storleken på valpen minskar markant med ökad kullstorlek. Valparna är blinda, döva

och saknar päls. När valparna har öppnat ögonen och börjar höra blir de mer aktiva

och kommer själva ut ur bolådan in i buren. Djurägarna brukar lägga in ett tätare galler

på golvet för att minkvalpar som kanske hänger kvar i honans spenar när hon går ut ur

bolådan eller som hon själv bär ut i buren inte ska trilla ner genom golvmaskorna. När

valparna har blivit tillräckligt stora tas detta nät bort eftersom det blir mer avföring på

golvet när det ligger där.

Minkvalparna får först färskfoder genom takgallret i bolådan för att de ska nå upp, men

även andra lösningar finns (t.ex. utfodra på en bricka precis utanför bolådans öppning).

När de är tillräckligt långa i kroppen så att de når taket på 45 cm kan man sluta ge dem

foder på bolådans tak. Nackdelen med att ge foder ovanpå bolådans tak är att bolådan

kan bli kladdig av nerdroppande foder och att de äter där inne. Ett fodertråg som kan

hängas på utsidan av bursidan hade varit ett bättre alternativ när man börjar utfodra

minkvalparna. Se den beskrivna studien av Diez-León

et al.

(2017) att avvanda

minkvalpar föredrar att äta på 25 cm framför högre höjder. Denna forskning är så ny att

den inte har lett till någon förändring i utfodringsmetoderna så vitt vi känner till.

Minkgårdarna i Sverige brukar oftast ställa ut en låg skål med vatten i närheten av

vattennippeln i burens bortre kortsida för att hjälpa valparna att få i sig vatten. Brink

al.

(2004) fann att minkvalpar började dricka vatten från vanlig vattennippeln två veckor

efter att de började äta foder. Under den tiden täcktes vattenbehovet av vatten i fodret,

mjölken och moderns saliv. När de gjorde det lättare för minkvalparna att dricka vatten

minskade salivslickandet på modern och det ökade vattenintaget hade ett samband

med minskad aggression (Brink

et al.,

2004). När vatten fick stå och droppa från

vattennippeln (Møller & Lohi, 1989) eller en öppen skål med vatten ställdes in i buren

(Steffensen

et al.,

2007) började minkvalparna dricka vatten 3 dagar tidigare och fick

en bättre tillväxt. Perioden mellan början av födointaget vid 4 veckors ålder och

vattenintaget vid 5-6 veckors ålder är också en period då digivningssjuka och

kannibalism inträffar. Clausen

et al.

(1992) fann att uttorkning hos honan var den

huvudsakliga orsaken till digivningssjuka och törst hos valpar anses vara den största

orsaken till digivningsskador hos minkvalpar runt 7 veckors ålder (Hansen

et al.,

2014).

Forskare i Nederländerna har undersökt hur det påverkar minkvalparnas välfärd att få

en vattenflaska med nippel hängd antingen inne i bolådan eller strax utanför bolådan

(De Rond & van Willigen, 2012). När De Rond och van Willigen (2012) placerade en

vattennippel inne i bolådan började minkvalparna dricka vatten 4-5 dagar tidigare och

när vattennippeln placerades strax utanför bolådan började de dricka 2-3 dagar tidigare

än kontrollerna som fick gå till vattennippeln i andra ändan av buren. När valparna var

35-45 dagar gamla var frekvensen vattenintag tre gånger högre, salivslickande på

modern tre gånger lägre och valparna var lugnare när de hade vattnet i eller strax

utanför bolådan (De Rond & van Willigen, 2012). Den var en tendens till högre

valpdödlighet i kontrollkullarna jämfört med de kullar som fick vatten i eller utanför

bolådan (De Rond & van Willigen, 2012). Malmkvist

et al.

(2017) fann att när de

placerade en vattennippel anpassad till valpar precis utanför bolådan dag 18 efter

födseln till kullar med 6-11 valpar började de dricka vatten och äta foder samtidigt

jämfört med när vattnet placeras vid honans vattennippel. Man fann även att vatten

utanför bolådan minskade antalet skadade minkvalpar, minskade för tidig moder-unge

separation och därmed förbättrade välfärden mot slutet av laktationsperioden

(Malmkvist

et al.,

2017).

Efterhand som minkvalparna växer försöker de dia och följer efter modern, vilket kan

bli stressande för honan då en del honor har betydligt fler ungar än vad de skulle ha

fått i naturen. Då kan till en början hyllan i det nedre planet av buren ge honan en plats

att komma undan valparna på. Men när de blir större kan hon även hoppa upp på andra

planet av etageburen. I en studie där minkkullar föddes upp i etageburar fann man att

honor vistades mer utanför bolådan än hos de kullar som föddes upp i traditionella

burar med bara ett plan (Lidfors & Axelsson, 2012).

I praktiken, kan separationstiden bero på kullstorlek, den individuella kullen och honans

förmåga, men generellt sker den mellan 6 och 10 veckors ålder hos farmad mink

(NFACC, 2013). Den tidigaste lagliga separationsåldern är satt till 8 veckor i Danmark

och Sverige, men den sker vanligtvis tidigare i Nordamerika.

Enligt föreskrifterna ska minkvalpar avvänjas tidigast vid åtta veckors ålder och senast

vid 10 veckor. Endast om välbefinnandet hos modern eller ungarna hotas kan

avvänjning göras vid en tidigare ålder (2 kap. 2 § SJVFS 2013:16). Om denna paragraf

skrivs om i framtiden borde man byta ut ”avvänjas” till ”separeras från modern” då det

är det som sker. Om man separerar hona och ungar före 6 veckors ålder blir det både

separation och avvänjning.

Minkgårdarna brukar placera honan ihop med en hanvalp och låta resten av kullen

vistas tillsammans någon vecka efter moder-unge separationen. Därefter delar de upp

kullen i par (en hona och en hane) och flyttar dem till nya burar. Grupphållning av

ungminkar är inte tillåtet i Sverige, vilket det är i andra länder, t. ex. Danmark, Finland

och Nederländerna. Detta beror på att man i samband med att de nya föreskrifterna

skrevs utgick från utländsk forskning som visat att grupphållning kan utgöra en risk för

minkens välfärd.

Digivningsperioden kan vara ganska ansträngande för honorna beroende på olika

faktorer bl.a. kullstorlek. I en dansk studie på honor med 5 valpar fann man att

kroppsvikten minskade med 6,3 % hos de honor som separerades från valparna vid 6

veckor (42 dagar) och 8,1 % hos de honor som separerades vid 7 veckor (49 dagar)

efter valpningen (Sörensen

et al.,

2010). Resultat från några fysiologiska blod- och

urinanalyser kan tolkas som att honan oavsett separationstid kan vara stressad av

valparna som hon precis har avvant och att denna stress har minskat några dagar efter

separationen (Sörensen

et al.,

2010). En studie dokumenterade att den moderliga

motivationen hos mink var högre hos honor vid 7 veckor än vid 8 veckor efter

valpningen. I tillägg till kullens ålder är kullstorleken viktig för moderns motivation och

välfärd, vilka är lägre i större kullar än i mindre (Malmkvist

et al.,

2016). Dessa faktorer

borde därför tas hänsyn till för att bestämma den optimala separationstiden på

minkgårdar.

Under hösten föds minkvalparna upp i par (hona-hane) med i stort sett fri tillgång på

foder, vilket dras ned något när de börjar ha växt färdigt i kroppen i oktober månad. De

byter från sommarpäls till vinterpäls under oktober månad. Inhysningen på svenska

gårdar sker i etageburar med den inredning som har beskrivits. När de första

etageburarna togs fram i Nederländerna på 1980 - 90-talet handlade det både om att

ge minkarna en mer berikad miljö, men även att kunna hålla fler ungminkar tillsammans

då man utnyttjade höjd och volym på gården istället för yta (de Jonge, 1996). Då detta

är ett stort område kommer frågan om grupphållning och forskningen beträffande detta

att presenteras nedan.

Från mitten av november till mitten av december sker den s.k. pälsningen, vilket innebär

att man avlivar minken och avlägsnar pälsen från kroppen.

4.5 Pälsdjursavel

Domesticeringen och den genetiska bakgrunden diskuteras i kapitel 3.3. Dessutom

diskuteras urvalsförsök mot onormalt beteende (t.ex. stereotypt beteende) i kapitel 6. I

detta kapitel koncentrerar vi oss på traditionella produktions- och fertilitetsegenskaper

som vanligtvis ingår i urvalsprogrammet.

Det traditionella målet för all selektion av avelsdjur är att förbättra

produktionseffektiviteten hos produktionsdjur. Under de senaste årtiondena har även

flera hälso- och välfärdsrelaterade egenskaper lagts till i avelsprogram.

Selektion av produktionsegenskaper

För minkar och andra pälsdjur har de viktigaste egenskaperna vid selektion varit

skinnstorlek, pälskvalitet och honornas fertilitet. Skinnstorlek selekteras vanligtvis via

kroppsvikt eftersom den är lätt att mäta och den har en hög genetisk korrelation med

skinnstorlek (0,77 - 0,79). Heritabiliteten (ärftligheten/arvbarheten) för kroppsvikt hos

mink är relativt hög (0,43 - 0,48) vilket innebär att selektionen för kroppsvikt är relativt

effektiv genom användning av enkel fenotypisk selektion (Thirstrup

et al.

2016).

Alla djur som är tänkta att gå i avel graderas baserat på flera faktorer, till exempel

pälskvalitet, temperament, avelsresultat, storlek och resistens mot plasmacytos. Ett av

avelsmålen är att få så stora skinn som möjligt. Tidigare har man fokuserat på vikten

och att minkarna ska vara så tunga som möjligt. Nyare forskning har dock visat att

arvbarheten för kroppslängden är hög och att kroppslängd borde vara ett av kriterierna

när avelsdjur väljs (de Rond, 2015).

Vid selektion för kroppsvikt behöver man vara försiktig så att man undviker övervikt,

vilket hos rävar som föds upp till pälsproduktion har visat sig öka risken för benproblem

och ögoninfektioner (Kempe

et al.

2010, Kempe

et al.

2015).

Heritabiliteten för egenskaper rörande pälskvaliteten varierar mellan 0,06 och 0,28 och

är lägst för ulltäthet (eng. wool density) och högst för täckhårens skydd (eng. guard hair

coverage). De genetiska korrelationerna mellan egenskaper för pälskvalitet och

kroppsvikt är huvudsakligen positiva och måttliga vilket betyder att det är relativt lätt att

selektera för dessa egenskaper och att de stödjer varandra (Thirstrup

et al.

2016).

Selektion av fertilitetsegenskaper

Heritabiliteten hos fertilitetsegenskaper (dräktighet, förnöjsamhet (eng. felicity),

kullstorlek) varierar mellan 0,03 och 0,19 (Koivula

et al.

2011). På grund av låg

heritabilitet kräver ett effektivt urval av dessa egenskaper en utvärdering av

avelsvärdet, där avelsvärdet estimeras genom att använda fenotypiska data från

individer och alla släktingar och även information från stamtavla.

Antagonistiska genetiska korrelationer

Fertilitetsegenskaper har negativa genetiska korrelationer (-0,06 till -0,27) med djurets

storlek (Koivula

et al.

2011). För att uppnå positiva genetiska förändringar hos båda

egenskapsgrupperna krävs relativt hög ekonomisk vikt i det totala meritindexet (eng.

total merit index) för fertilitetsegenskaper (Meier

et al.

2014). Dessutom bör genetisk

korrelation mellan fertilitet och produktionsegenskaper inkludera utvärderingsmodeller

av avelsvärdet.

Avelssystem

För närvarande använder många gårdar enbart fenotypisk selektion, där selektionen

baseras på djurets eget eller nära släktingars fenotypiska resultat. Val av avelsdjur

baserat på beräknade avelsvärden skulle emellertid förbättra effektiviteten av urvalet,

särskilt för fertilitetsegenskaper (Thirstrup

et al.

2016). Effektiv utvärdering av

avelsvärden kräver goda fenotypiska data, med andra ord beräkningar av de

egenskaper som djurägare vill förbättra. Att skapa identifieringssystem för stamtavlor,

där djur kan identifieras individuellt inom gården behövs också. Vidare flyttar

lantbrukarna valpar mellan kullar, vilket ökar svårigheterna med att få en giltig stamtavla

för alla tänkbara avelsdjur.

Flera kommersiella utvärderingsprogram för produktionsövervakning och avelsvärde

finns tillgängliga för svenska minkgårdar. Programmen har huvudsakligen utvecklats i

Danmark och i Finland och för närvarande skattar de alla BLUP (Best Linear Unbiased

estimates) avelsvärden.

Möjligheter att använda DNA information och genomisk selektion i minkavel har

studerats på Århus universitet (Meier

et al.

2015). Enligt den studien skulle

minknäringen tjäna mycket på att införa genomisk selektion i avelssystemen genom

ökad genetisk vinst och ett tillförlitligt urval, särskilt för egenskaper med låg arvbarhet.

4.6 Avlivning

Allmänt om avlivning

Vi beskriver här hur avlivningen på hösten går till och den forskning som gjorts på detta,

samt hur avlivning av sjuka och skadade djur går till. Här finns det både regelverk och

en utbildning (DISA-baserad kurs) som de som ansvarar för avlivning av mink måste

ha genomgått.

Olika typer av avlivning

Det finns flera olika metoder för att avliva mink (Lölliger, 1984) och de kan delas in i tre

huvudprinciper; inandning av gas, injektion av lämpliga preparat (bedövning) och

fysiska metoder (Enggaard Hansen

et al.,

1991). Den viktigaste aspekten är att den

enskilda minken blir medvetslös så fort som möjligt, eftersom hjärnbarken då inte

fungerar och djuret inte längre kan uppleva smärta (Enggaard Hansen

et al.,

1991).

Den vanligaste metoden att avliva mink är inhalation av gas och det är också den metod

som har fått mest uppmärksamhet och forskning. Koldioxid (CO

) och kolmonoxid (CO)

är de vanligaste avlivningsgaserna och de finns som komprimerad gas i cylindrar. CO

kan också genereras av förbränningsmotorer. Kväve (N

) är en annan gas som har

rapporterats som ett pålitligt medel för avlivning av vuxna djur och det är billigt och inte

så farligt för människor (Enggaard Hansen

et al.,

1991). Det har emellertid bara

publicerats två studier på avlivning med kvävgas (Vinter, 1957; Enggaard Hansen

al.,

1991). Andra gaser som testats är argon vilket är en icke-aversiv gas som inducerar

hypoxi (Raj & Mason, 1999). I Sverige är CO

den enda tillåtna gasen för avlivning av

mink enligt Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2012:27) om

slakt och annan avlivning av djur, saknr L22.

I en studie placerades hanmink i en glaslåda med antingen 100 % eller 70 % CO

, 4 %

CO eller 100 % N

och tiden till icke-koordinerade rörelser (fas I) varierade från 14 s för

, 31 s för N

och 49 s för CO (Enggaard Hansen

et al.,

1991). Perioden för förlust

av medvetande (fas II) var 5 s för CO

, 15 s för CO och 45 s för N

. Komafasen till dess

att andningen upphörde (fas III) var 151 s för CO

och CO och 58 s för N

Sammanfattningsvis var tiden från när djuret placerades i glasboxen tills det blev

medvetslöst 19 s för CO

, 64 s för CO och 76 s för N

och den totala tiden för avlivning

var 153 s för CO

, 215 s för CO och 134 s för N

(Enggaard Hansen

et al.,

1991). Utifrån

dessa resultat drog man slutsatsen att minimitiden från det att avlivningen börjar tills

det är säkert att ta ut djuret är 5 minuter (Enggaard Hansen

et al.,

1991). Korhonen

al.

(2012) undersökte hur lång tid det tog för hanminkar som sövdes innan avlivningen

att dö med hjälp av mätningar av hjärnstammens hörselväckande respons (BAER=

brain stem auditory evoked responses, hörselpluggar som gav ljud vid 90 decibel,

Sound pressure level (dB SPL) med en frekvens på 10 Hz till ena örat),

elektroencefalografi (EEG), elektrokardiografi (EKG) och andningsfrekvens. Minkarna

avlivades med filtrerade avgaser (CO koncentration i avlivningsboxen 4 %), koldioxid

(CO

från en cylinder, koncentrationen i avlivningsboxen 80 %), kolmonoxid (CO från

en cylinder, koncentration i avlivningsboxen 4 % resp. 2 %). I tabell 2 visas vilken tid i

sekunder det tog tills minkarna inte reagerade längre för de fyra mätvariablerna.

Koldioxid med 80 % koncentration och filtrerade avgaser (kolmonoxid) ledde till en

signifikant kortare avlivningstid än kolmonoxid med både 4 % och 2 % koncentration.

Tabell 2. Medeltid i sekunder (± SD) när sövda hanminkar slutade visa livstecken vid

avlivning med olika gaser där mätningar gjordes av EEG, BAER, andningsfrekvens och

EKG, P-värdet anger om det var någon signifikant effekt av de fyra testade

avlivningsgaserna (Kruskal-Wallis ANOVA) (efter Korhonen

et al.,

2012)

Avlivningsgas EEG

Filtrerade avgaser 86 ± 35

(80%)

75 ± 28

CO 4%

190 ± 81

CO 2%

426 ± 252

P-värde

<0.0001

BAER

176 ± 37

183 ± 19

390 ± 139

833 ± 345

<0.0001

Andning

217 ± 53

227 ± 26

477 ± 151

901 ± 293

<0.0001

EKG

292 ±130

220 ± 92

289 ± 126

682 ±333

<0.01

a, b och c anger om gaserna skiljde sig signifikant från varandra

I en annan studie av Korhonen

et al.

(2013) jämfördes följande fyra metoder; 1)

individuell avlivning i en liten avlivningslåda (35 x 30 x 60 cm) utan en avlivare, 2)

individuell avlivning i en liten avlivningslåda som placerades inuti en avlivare (12,5 x

12,5 x 55 cm), 3) gruppavlivning i en stor låda (75 x 75 x 150 cm) utan avlivare och 4)

gruppavlivning i en stor avlivningslåda (70 x 70 x 125 cm) utan avlivare. Forskarna

kunde se in i avlivningsboxarna genom en glasruta och videofilma minkarna. Studien

visade att filtrerade avgaser (kolmonoxid) med en koncentration på 1,2-3 % var för lågt,

men koncentrationer på 4-6 % var effektivt (Korhonen

et al.,

2013). En cylinder CO

koncentration på ≥ 80 % var effektiv och den kortaste tiden efter det att alla rörelser

och andningen hade upphört erhölls med cylinder CO

(Korhonen

et al.,

2013).

Internationella riktlinjer

Ett dokument med riktlinjer för avlivning av mink skriven av Korhonen och Kuuki (2013)

bygger på reglerna från EU om skydd av djur vid avlivning (EC No. 1099/2009) som

började gälla från 2013. Enligt den får minkar avlivas med kolmonoxid (CO), koldioxid

(CO

), elektricitet, skjutning och bedövning med bultpistol, samt akutavlivning genom

slag mot huvudet om djuren väger mindre än 5 kg. Riktlinjerna grundar sig på tidigare

forskning genomförd av Korhonen och hans grupp. I Sverige gäller i tillägg till EUs

förordning om djurskydd vid avlivning (1099/2009) striktare nationella bestämmelser

(SJVFS 2012:27, saknr L22). Av föreskrifterna framgår bl.a. att den enda tillåtna gasen

för avlivning av mink i Sverige är CO

, medan CO inte är tillåtet. I relation till

djurvälfärden är det faktum att minken inte transporteras levande till avlivningen

optimalt.

Avlivning på grund av djurskydds- eller djurhälsoskäl

Då avlivning är en viktig del vid utvärdering av välfärd hos djur, har EU bestämt att alla

EUs medlemsländer ska ha regler för avlivning av djur och att det är viktigt att

säkerställa att djuren avlivas så snabbt och smärtfritt som möjligt (Europeiska Rådet,

2009). Den europeiska pälsnäringen har tagit fram riktlinjer för avlivning av mink med

kolmonoxid (CO) och koldioxid (CO

) (Korhonen & Huuki, 2013). Kolmonoxid är dock

inte en tillåten avlivningsmetod i Sverige.

Det är av stor betydelse att hela avlivningsproceduren sker utan stress för djuret, är

effektiv och att djuret utan tvivelsmål kan bedömas vara dött. Ett skadat eller sjukt djur

kan ha nedsatt förmåga att hantera stress och bör därför hanteras extra försiktigt.

Godkända metoder för att avliva enstaka minkar är CO

, slag mot huvudet (minkvalpar

yngre än 14 dagar), huvudskott, distansavlivning, narkosmedel/avlivningspreparat,

avblodning (föregås av bedövning). Den vanligaste tekniken som används i Sverige är

inhalation av CO

, som kan köpas i komprimerad form i gastuber. Denna teknik, eller

CO, föredras i flera europeiska länder (Korhonen

et al.,

2011a). Minken placeras i ett

rör eller i en liten låda som fylls med gas. Den rekommenderade CO

-koncentrationen

i gastuben är 80 % enligt EUs regler. Denna koncentration har visats vara effektiv för

avlivning av mink (Korhonen

et al.,

2013). Minkarna visar inga tecken på panik, rädsla

eller excitation under den tid det tar att dö. Detta är dock inte i överensstämmelse med

forskning kring CO

-bedövning/avlivning av andra typer av däggdjur (Llonch

et al.,

2012), varför frågan måste utredas ytterligare.

Onormalt beteende och berikningar

5.1 Onormalt beteende

Hos farmad mink är de vanligaste typerna av onormalt beteende, dvs. beteenden som

inte har observerats i naturen, stereotypier och pälstuggning (De Jonge & Carlstead,

1987; Hansen

et al.,

2007). Mängden onormalt beteende som visas skiljer sig mellan

minkgårdar, inhysningssystem, utfodringsmetoder, individer, genetisk linje, säsong och

tid på dagen.

Både stereotypt beteende och pälstuggning bedöms som negativa tecken på välfärd

på europeiska kommersiella gårdar vid bedömning av välfärd hos mink (WelFur,

FurEurope, 2015). Stereotypier graderas vid besök under hela året (uppdelad på tre

perioder; P1: mink under vinterperioden, dvs. vuxna, P2: vuxna under den reproduktiva

perioden, P3: vuxna och juveniler under uppväxtperioden), medan pälsbitning inte

graderas under den reproduktiva perioden (P2; beroende på minkars pälsbyte). Båda

typerna av onormala beteenden kan minskas med hjälp av lämplig skötselmetod och

vissa burberikningar minskar koncentration av stresshormoner, stereotypt beteende

och pälsbitning hos mink (Hansen

et al.,

2007). Vid sidan om miljö- och skötselfaktorer

finns det även en genetisk komponent i minkens anlag att utföra dessa typer av

onormala beteenden (stereotypier: Hansen

et al.,

2010; pälsbitning: Nielsen, 1996;

Malmkvist & Hansen, 2001). I praktiken skulle lantbrukare normalt selektera mot

pälstuggning vid valet av avelsdjur på grund av ekonomiska orsaker. Selektionen

verkar vara starkast mot (social) pälstuggning som påverkar nack- och

kroppsregionerna, eftersom detta är mer kostsamt på grund av ett minskat pälspris

(Nielsen & Therkildsen, 1995). Pälstuggning på svansen (inklusive sugande) har

normalt en högre förekomst än pälstuggning på andra kroppsdelar.

Både stereotypier och pälsbitning kan öka vid olika stressorer hos burhållen mink –

t.ex. som en reaktion på tidig avvänjning (svansbitning: Mason, 1994; stereotypier:

Jeppesen

et al.,

2000) och begränsad utfodring (Hansen

et al.,

2007; Malmkvist

et al.,

2013). Det tar litet tid för tecken på onormalt beteende att helt utvecklas, därför kan

händelser tidigare i livet påverka sannolikheten hos mink att visa t.ex. stereotypt

beteende på gårdar. Detta kan vara orsaken till att man observerade mer stereotypier

hos äldre honor (andragångsföderskor) än hos de unga avelshonorna (förstföderskor),

även när de hölls under identiska förhållanden (Malmkvist & Schou, 2017). En svensk

studie rapporterade att stereotypier var sällsynta (0,1 % av observationerna under

minkens aktiva tid på dygnet, dvs. gryning och skymning) hos unga minkar som hölls i

par eller grupp. Dock visade 20 % av minkarna i studien stereotypier vid något tillfälle

(Axelsson

et al.,

2017). Utbredningen av stereotypt beteende är mest undersökt under

danska och nordamerikanska skötselförhållanden, inklusive under perioder då minken

bantas före parningen. Om svenska minkgårdar t.ex. använde en begränsad utfodring

i mindre omfattning förväntas onormala beteenden bli mindre vanliga. Detta kan vara

fallet, åtminstone en studie rapporterade att den totala mängden stereotypa beteende

på två svenska gårdar var mellan 9,9 och 11,8 % av tiden strax innan utfodring hos

avelshonor under vintern (Axelsson

et al.,

2009). Denna andel är lägre än vad som har

rapporterats i studier på danska och nordamerikanska gårdar vid samma tid på året,

men på liknande nivåer som en dansk studie som inte använde foderbegränsning

(Hansen

et al.,

1994). Data på prevalensen av onormalt beteende i EU-länder samlas

in under bedömningen av minkvälfärd (WelFur) och den är relevant att känna till, men

den har inte undersökts för utarbetandet av denna rapport.

5.2 Stereotypier

Stereotypier definieras som upprepade, icke-varierade och uppenbarligen funktionslöst

beteende, som t.ex. att gå fram och tillbaka (eng. pacing, Mason, 1991). Förekomsten

av stereotypier har traditionellt ansetts reflektera icke uppfyllda motivationer att utföra

art-specifika beteenden på grund av en otillfredsställande miljö. En annan definition

föreslår att man även ska inkludera orsakssamband för utlösande faktorer och

funktionsstörningar på hjärnan; “stereotypt beteende är upprepat beteende utlöst av

frustration, upprepade försök att hantera stress och/eller funktionsstörningar i CNS

(Mason, 2006).

Hos farmad mink observeras ofta rörelsestereotypt beteende (så kallat ”pacing”, att

djuren rör sig fram och tillbaka i buren) (Mason

& Mendl, 1997, Mason

et al.,

2007,

Mason, 1993).

Många studier har undersökt stereotypt beteende hos farmad mink. I

denna text har vi gjort ett urval av senare studier som vi anser representativa och som

illustrerar några stora idéer och resultat inom ämnet stereotypt beteende.

Trots att resultaten som binder ihop individuell förekomst av stereotypier och välfärd

ibland är inkonsekventa (Svendsen

et al.,

2007; review: Mason & Latham, 2004),

rapporterade en studie att stereotypt beteende sammanföll med högre

baslinjekoncentration av hormonet kortisol. Dessutom reagerar minkar med höga

stereotypinivåer med mer adrenokortisk aktivitet på stressorer än minkar som inte visar

stereotypier. Detta indikerar att minkar som har hög frekvens av stereotypier är mer

känsliga för stressorer än minkar som utför få stereotypier. Resultaten kan dock vara

påverkade av en högre rörelseaktivitet hos minkar som utför mycket stereotypier som i

sig själv ökar plasmakortisolnivåerna (Hansen

& Damgaard, 2009). Malmkvist

et al.

(2011)

fann att träck är den dominerande utsöndringsvägen för kortisol, med

förhållandet träck:urin på ungefär 5:1 hos honminkar. Detta kan förklara de

motsägande resultaten som visar högre basalnivå hos minkar med låga

stereotypinivåer i äldre studier (Bildsøe

et al.,

1991). Dessa äldre studier baserades på

urinkortisolmetaboliter, en metod som nu anses ogiltig för mink.

Stereotypier anses ibland som en möjlig stresshanteringsmekanism för djur som hålls

i karga eller stressande miljöer. Visserligen är det inte uppenbart att det leder till

negativa konsekvenser för den mink som utför stereotypier; t.ex. förbättrad

reproduktion har rapporterats (Jeppesen

et al.,

2004). I tillägg kan det finnas positiva

effekter av att utföra stereotypa beteende på hjärnans hälsa, eftersom antalet nya

hjärnceller i hippocampus som bildas ökar med utförandet av stereotypt vandrande

fram och tillbaka (Malmkvist

et al.,

2012). Återigen kan dessa effekter som antyder

förbättrad välfärd hos de minkar som utför stereotypier vara kopplade till effekter av

hög aktivitet eller förbättrad kroppskondition hellre än utförandet av stereotypier i sig.

Stereotypier är ett högst aktivt beteende som kan inducera minskning av kroppsvikten

hos honor innan parningen (Damgaard

et al.,

2004; Jeppesen

et al.,

2004)

och honor

som har en normal kroppskonstitution (inte fet eller smal) har ett förbättrat reproduktivt

resultat (Jeppesen

et al.,

2007) och färre dödfödda (Malmkvist & Palme, 2008). Det har

även visats att en hög aktivitetsnivå ökade bildandet av hippocampusceller i hjärnan

hos laboratoriemöss som fick tillgång till springhjul (van Praag

et al.,

1999). Det

diskuteras dock huruvida springande i ett hjul kan anses vara en stereotyp aktivitet.

Minkar som hade tillgång till ett springhjul utförde inga (övriga) stereotypa beteenden.

Dessutom sprang minkar som under flera generationer hade selekterats för hög nivå

av stereotypier fler varv i ett springhjul än minkar som hade selekterats för låg nivå av

stereotypier. Minkar verkade ersätta stereotypt beteende i buren med springande i ett

hjul, både vad gällde duration och tid på dagen (Hansen & Damgaard, 2009). Generell

aktivitet, och även stereotypt beteende och springande i ett hjul, ökar och kulminerar

vid utfodringstiden hos mink. Intensiteten på alla typer av aktiviteter ökar under

begränsad utfodring. Utfodringssituationen verkar vara särskilt viktig för utvecklandet

och förekomsten av stereotypt beteende hos mink (Hansen

et al.,

1994; Hansen &

Møller, 2008; Mason & Mendl, 1997; Vinke

et al.,

2002; Malmkvist

et al.,

2013).

Utfodringsrutinerna på gårdar och förändringar över säsonger beskrivs på annan plats

i denna rapport. Förekomsten av stereotypa beteenden är låg under perioder utan

restriktiv utfodring, men utförandet ökar under vintern när minkens kroppsvikt och

kondition minskar under förberedelsen inför den reproduktiva säsongen (t.ex. Hansen

et al.,

2007; Malmkvist

et al.,

2013). Användning av svårnedbrytbara fibrer i vinterfodret

kan, till en viss grad och övergående, minska utförandet av stereotypa beteenden hos

mink (Damgaard

et al.,

2004),

mycket troligt beroende på en ökad mättnadskänsla.

Det har föreslagits att en huvudsaklig anledning till utvecklandet av onormalt beteende

är skillnaden mellan de erbjudna födosöksmöjligheterna och de till vilka arten är

anpassad till och visar i naturen (beskrivet i kapitel 3). Minkar på gårdar har erfarenhet

av en jämn och relativt enhetlig födotillgång. Typiskt placeras en portion fint malet våt

foderpasta på burens tak åtminstone en gång per dag. Detta gårdsfoder kan lätt sväljas

ned utan mycket manipulation. Alternativt har det föreslagits att hemområdets storlek

hellre än att söka efter föda/jaga och äta, är den huvudsakliga prediktionen för

utförandet av stereotypt beteende hos rovdjur i fångenskap (Clubb & Mason, 2007). En

dansk studie visade att tillhandahållande av ytterligare foderelement (testade: bitrep

hängande från taket och/eller tjockt foder) minskade förekomsten av onormalt

beteende hos farmad mink (Malmkvist

et al.,

2013). Särskilt tillhandahållandet av tjockt

foder (delar upp till 42 mm) som ersatte det konventionella finmalda fodret (<8 mm)

minskade mängden stereotypt beteende före utfodringen (Malmkvist

et al.,

2013). I en

tidigare studie gavs bitrep till minkar, vilka de använde under sin aktiva del innan

foderintaget, och de föreslogs ge utlopp för ätrelaterade beteenden. Dessa i

kombination med andra burelement (t.ex. boll, hylla) minskade honors stereotypier,

pälsbitande och koncentrationen av stresshormon under vintern, jämfört med minkar

utan dessa burresurser (Hansen

et al.,

2007).

Timingen av stereotypa beteenden i relation till utfodringstiden och förhållandet mellan

nivån av stereotypi och graden av foderbegränsning (t.ex. Hansen & Møller, 2008), gör

stereotypt beteende till en användbar indikator på ouppfyllda födointagsmotivationer,

klart mycket viktiga för välfärden, hos farmad mink.

Även om stereotypt beteende hos mink framförallt ses under aktiva perioder och strax

innan utfodringstiden, kan stereotypier inte vara en enkel analog till naturligt födosök.

Stereotypt beteende kan utlösas i situationer som inte involverar födointagsmotivation,

till exempel hos honor som separerades från sina ungar (t.ex. observerat dag 0, 1 och

7 efter avvänjningen; Malmkvist

et al.,

2016). Mink som har tillgång till en bolåda

uppvisar också både lägre plasmakortisolkoncentration och mindre stereotypt

beteende (Hansen & Damgaard, 1991; Hansen

et al.,

1994). En särskild typ av

upprepat beteende, krafsande (eng. scrabbling) kan eventuellt kopplas till närhet till en

granne, när minkar hålls i icke-kommersiella burar med ogenomskinlig plast mellan

burarna (Polanco

et al.,

2018).

En jämförande studie av flera köttätande arter har visat att arter som naturligt till mesta

delen förlitar sig på levande byte, och ofta jagar eller förföljer sitt byte över långa

sträckor,

inte

utför mer stereotypa beteenden i fångenskap än mer allätande (omnivora)

eller carrion-ätande (eng. carrion-eating) arter (Clubb & Mason, 2003). Detta fynd

bekräftades delvis och motsades delvis i en kompletterande studie som rapporterade

att karnivorer med en lång jaktdistans (t.ex. geparder och hunddjur som coyote,

inte

mink)

är mer utsatta för omfattande stereotypt beteende (”följande av samma spår”)i

fångenskap (Kroshko

et al.,

2016). Dessa motsägande resultat för hunddjur kan delvis

reflektera inkludering av mer data, men kan också vara påverkade av olika val under

modelleringen, brist på giltiga data och svårigheter att använda data tvärs över en rad

olika studier. Diskutabelt är att de kommersiella minkburarna är små jämfört med

boytan för vuxna minkar i naturen. Den naturliga storleken på hemområdet har

rapporterats korrelera med den beräknade tid som används till stereotypt beteende hos

köttätare i fångenskap (Club & Mason, 2007). Hemområdets storlek hos mink är dock

flexibel och varierar med möjligheter till födosök som beskrivits. Resurser i buren och

utfodringshantering kan minska stereotypt beteende, medan tillförsel av större

burstorlekar, inom den testade omfattningen, verkar ha ingen eller liten effekt (t.ex.

Hansen

et al.,

2007).

Sannolikt tillhör inte att alla de beteenden som har utvärderats som stereotypa hos mink

samma enhetliga kategori (t. ex. Díez-León

et al.,

2016), vilket även har visats vara

fallet för andra djur som hålls av människan. Åtminstone en studie har funnit att fysisk

berikning (flera typer introducerade i icke-kommersiella burar) är bättre för att avskaffa

rörelsestereotypier än upprepat krafsande som har observerats riktas mer mot grannar

(Polanco

et al.,

2018).

5.3 Pälstuggning

Pälstuggning karakteriseras av sugande och gnagande som leder till att håren förstörs

(Malmkvist & Hansen, 1997, 2001). Till skillnad från typiskt bitande genomborrar detta

beteende inte skinnet och det har inget samband med aggression (Damgaard &

Hansen, 1996; Malmkvist & Hansen, 1997). Därför använder vi termen ”pälstuggning”

(eng. fur chewing) som är en bättre benämning än ”skinnbitande” (eng. pelt-bite, som

oftast används av lantbrukare) eller ”självstympning” (eng. self-mutilation som använts

i litteratursammanställningen av Nimon & Broom, 1999). Dessutom är pälstuggning inte

alltid självriktat, men kan utföras på en annan mink (Hansen

et al.,

1998).

Pälstuggning verkar funktionslöst precis som stereotypier, men kan utföras i ett mer

flexibelt handlingsmönster än stereotypt beteende, med inriktning på olika kroppsdelar

på egen eller burkamrats päls. Kropps- och svanstuggande kan utföras av individen

själv eller av en burkamrat, medan nacktuggning endast kan utföras av burkamraten.

Den vanligaste typen av pälstuggning påverkar spetsen av svansen. Mindre

svanstuggande/sugande går ofta inte att se på pälsen efter pälsningen och den är

därmed av mindre ekonomisk betydelse för uppfödaren.

Det har gjorts färre studier av pälstuggning än av stereotypa beteenden hos mink. Ofta

används pälsskador på skinnet för att utvärdera graden av pälstuggning (t.ex. vid

bedömningen av välfärd på europeiska minkgårdar, WelFur, FurEurope, 2015) istället

för att använda observation av detta beteende. En studie videoinspelade

pälstuggningsbeteende genom att använda 2 x 12 hanar som antingen hade

selekterats eller inte selekterats för pälstuggning (Malmkvist & Hansen, 1997).

Pälstuggande varierar både i svårighetsgrad och beträffande vilken kroppsdel som

drabbas (Malmkvist & Hansen, 2001). Utveckling av pälstuggande på svansen har

kopplats till tidig avvänjning (Mason, 1994) och även brist på stimuli då förekomsten

var lägre i berikad (tillgång till extra viloplatser och sysselsättnings-föremål) än i

standardburar (Hansen

et al.,

2007). Gammal försäljningsstatistik tyder på att bruna

färgtyper utför mer pälstuggning än svarta och det verkar finnas en könsskillnad, så att

honor oftast utför mer pälstuggning än hanar (Frindt

et al.,

1983). Det finns även

ålderseffekter i detta och för alla undersökta perioder (vinter/parning, valptiden och

uppväxtperioden fram till pälsning) hade yngre (1 års) avelshonor mer pälstuggade

svansar än de äldre (2 års) avelshonorna även när de hölls under identiska

förhållanden (Malmkvist & Shou, 2017).

Foderbegränsning till honor under förberedelser inför parningen leder till en ökning av

pälstuggning på svansen. Om man ger ytterligare foderelement (bitrep och tjockt foder

med upp till 42 mm delar som ersätter dagligt standard blötfoder <8 mm) reducerade

var och en mängden pälstuggande (Malmkvist

et al.,

2013). Tillgång till bitrep

(hängande från taket) reducerade pälstuggning, både under tillväxtperioden och under

perioden innan parning (Malmkvist

et al.,

2013).

Förutom otillfredsställande delar av foderhanteringen som leder till onormalt beteende,

har det föreslagits att svanstuggande på sig själv hos mink kan kopplas till

understimulering som leder till överuttryck av annat beteende som självputsning

(Hansen

et al.,

1988). Sexuellt lekbeteende hos parvis hållna unga minkar har också

föreslagits bidra till förekomsten av pälsskador i nackregionen på honor under

tillväxtperioden. Detta kan vara en del av naturlig parning/lekbeteende och bör därför

inte betecknas som onormalt.

5.4 Berikningar

Berikningar används i denna text för att beskriva resurser som tillförs buren som ger

en effekt på farmad mink. Effekten bör relatera till förbättrad välfärd. Det tillagda

objektet kan inte kallas en berikning om minken upplever inga eller för det mesta

negativa effekter. I vissa artiklar används emellertid "berikning" för vilken typ som helst

av fysiskt tillägg till burenheten.

Burberikningar har studerats i många år och vissa typer är obligatoriska enligt

lagstiftningen. I texten i denna rapport diskuterar vi bara berikningar som inte redan är

obligatoriska i den nuvarande svenska/EU-lagstiftningen vid hållande av mink. Bolådan

är utan tvekan en högt värderad resurs hos mink, men också obligatorisk året runt i den

svenska produktionen, och beaktas därmed inte i detta avsnitt. En studie under

frigående förhållanden rapporterade att förhållandet mellan bolådor per mink inte

behöver vara 1:1 eftersom juvenil mink ofta sov i grupper om 2 eller fler djur i en bolåda,

när de kunde välja mellan flera bolådor (Schwarzer

et al.,

2017). Detsamma observeras

vanligen på gårdar.

I WelFurs protokoll för att bedöma minkens välfärd på kommersiella gårdar (WelFur;

FurEurope, 2015) klassificeras burberikningar i tre nivåer, baserat på dokumenterad

effekt av att minska till exempel onormalt beteende och stress, samt öka hälsan:

Klass 0-berikningar är: 1. Hyllor (eller anslutna rör) minst 20 cm ovanför

burgolvet, tillräckligt stora för att mink ska kunna vila på hyllan eller i röret. 2.

Bitrep. 3. Mjuka plaströr (inte fastsatta). Klass 0 betyder att dessa resurser är

med stor säkerhet fördelaktiga för minkarna: "Solida och fullständiga data

tillgängliga; starka bevis i flera referenser där de flesta författarna kommer till

samma slutsats" (s. 51 i WelFur, FurEurope, 2015).

Klass 1-berikningar är: 1. Halm, halmliknande material och halmbriketter, 2.

Hårda plaströr, plastkedjor eller bollar, 3. Springhjul, 4. Badvatten, 5. Annan

vattenbaserad berikning. Klass 1-objekten klassificerades som fördelaktiga

med medelhög säkerhet: "Vissa eller bara ofullständiga data tillgängliga, bevis

tillhandahålls i ett fåtal referenser, författarnas slutsats varierar från den ena till

den andra, solid och fullständig data tillgänglig från andra arter som kan

extrapoleras till arten det gäller".

Klass 2-berikningar är: 1. Andra objekt som ännu inte dokumenterats. Klass 2-

berikningar klassificerades som fördelaktiga med endast låg säkerhet: ”Enstaka

eller inga tillgängliga data, bevis lämnade i opublicerade rapporter eller baserat

på personliga observationer eller meddelanden, författarnas slutsatser varierar

kraftigt mellan rapporterna".

Detta är ett sätt att operationalisera mätningen av burberikningar som också används

på svenska gårdar. Men, om en minkgård inte uppfyller det lokala lagkravet (det är

högre krav på t.ex. burberikning i Sverige än i vissa andra EU-länder) kan det inte

tilldelas WelFur-certifiering per definition. Nedan redovisar vi resultat i förhållande till

burberikningar, idag inte obligatoriskt i lagkravet för minkhållning i Sverige.

Kombinationen av flera berikningar har inte studerats i någon större utsträckning, så

den ytterligare fördelen med olika resurser verkar vara relativt okänd. Vissa typer av

berikningar verkar vara mer effektiva i att avskaffa onormalt beteende än andra, vilket

har visats i flera studier (t.ex. Malmkvist

et al.,

2013; Polanco

et al.,

2018). En studie

på två svenska gårdar testade flera resurser i taget mot den enskilda resursen

(trådnäthylla, plastboll, plastcylinder) eller ingen av dessa resurser (Axelsson

et al.,

2009). På en av de två gårdarna ledde tillgången till trådnäthylla till en signifikant

minskning av stereotypier, men kombinationen av de tre resurserna gav ingen

ytterligare effekt (Axelsson

et al.,

2009). Författarna diskuterar att denna avsaknad av

effekt kan bero på att stereotypa beteenden som utförs under lång tid är svåra att

avbryta (Axelsson

et al.,

2009), vilket även har visats för andra arter. Men när liknande

typer av berikningar infördes redan vid födseln minskade utvecklingen av stereotypt

beteende (Hansen

et al.,

2007).

5.5 Bitrep och liknande berikningar

Bitrep (hängande från taket som minken kan manipulera, se figur 2) har visat sig

fördelaktiga för mink (testade i kombination med andra resurser i Hansen

et al.,

2007,

enda berikning i Malmkvist

et al.,

2013) i form av minskat stereotypt beteende i vanliga

danska kommersiella burar. Bitrep används huvudsakligen under aktiva perioder, före

utfodring och slitaget på bitrep ökar om avelshonorna inte har

ad lib.

tillgång till mat. I

kombination med andra berikningar har mink en lägre basal kortisolkoncentration när

den har tillgång till denna resurs (Hansen

et al.,

2007). Under storskaliga experiment

var byte av slitna bitrep tidskrävande, vilket kan vara en nackdel för djurhållaren.

Bitrep har en effekt på sysselsättningen för mink, som river, biter och sliter i materialet.

Det är möjligt att nyhetsvärdet vid frekvent byte av repen har medverkat till att minken

behåller sitt intresse för materialet. I motsats till användningen av rep, använde mink

ytterst sällan en bordtennisboll som ständigt fanns i buren som objekt (Hansen

et al.,

2007), precis som de snabbt förlorade intresset för andra typer av bollar (Jeppesen &

Falkenberg, 1990).

En berikning liknanden bitrepen användes i en relativt stor kanadensisk studie som gav

farmad mink hängande plastkedjor/lång slang (plus bollar i buren) på tre privata gårdar

och jämförde med en icke-berikad kontrollgrupp (Meagher

et al.,

2014). Resurserna

inducerade mer lek hos ungminkarna, mindre rädsla och mindre pälstuggande, utan att

ge någon signifikant effekt på de stereotypa beteendena (även om vissa delformer

påverkades). På en av gårdarna minskade basalnivån av kortisol och

reproduktionsresultatet ökade för de minkar som hade berikning (Meagher

et al.,

2014).

Data har visat att lek dominerar ungminkens aktiva tidsbudget (Dallaire & Mason,

2015). Ungmink som hölls parvis under uppväxten tillbringade 6,6 % av alla

observationer med att leka (19,3 % av aktiva observationer), medan aggression

observerades extremt sällan (0,04 % av alla observationer) (Dallaire & Mason, 2015).

Mink som inte hölls med en social partner under uppväxtperioden lekte mer med halm

och med sin egen kropp (Dallaire & Mason, 2015). Social lek upptar en mycket större

del av ungminkens tidsbudget än lek med föremål och resultaten antyder att föremål

och social lek har olika motivationsgrunder (Daillaire & Mason, 2015). Därför skulle en

trädgårdsslang som löper över flera burar och därigenom rör sig när minkar i

närliggande burar drar i slangen, kunna uppfylla olika behov hos ungmink bl.a. genom

att inducera lek. Utöver slangen föreslås även att en golfboll läggs in i buren för att

stimulera minkens aktivitet.

Figur 2. Bitrep till mink hängande från taket. I några studier kopplades rep i flera burar ihop

genom en horisontell lina, vilket gav extra rörelse från mink som drog i repet i andra burar

(Hansen

et al.,

2007; Meagher

et al.,

2014; Dallaire & Mason, 2015).

5.6 Tillgång till halm

I europeisk lagstiftning föreskrivs att mink måste ha ständig tillgång till halm, även om

endast få studier tidigare har studerat användningen av halm hos mink. I andra

minkproducerande regioner, som Kanada och Kina, används inte halm traditionellt.

Minkar som hade tillgång till rep använde halm signifikant mindre än minkar som enbart

hade tillgång till halm (Hansen

et al.,

2007), vilket indikerar att halm har en viktig

funktion som sysselsättning utöver att fungera som isoleringsmaterial på och i bolådan.

De senaste studierna har vidare undersökt lagstiftningens motivering och

dokumenterar vidare att (1) mink använder halm för flera ändamål (ätande,

temperaturreglerande bobyggnad, övertäckande av boet, honornas bobyggnad) och

dessutom att (2) tillgängligheten på halm är begränsad, om halm endast ges med hjälp

av halmhäcksprincipen (dvs. vanligtvis som ett lager på toppen av nätet ovanför

bolådan i Danmark och Sverige).

Om halm tillhandahålls i en lös hög i buren till unga avelshonor, redan från januari, ökar

reproduktionsresultaten för unga honor (Schou

et al.,

2018a). Mink äter halm som

tillägg till sitt dagliga foder, speciellt under perioder med begränsad utfodring. För att

kunna äta halm är tillgången på en halmhäck lika bra som att lägga in halm på burgolvet

(Malmkvist

et al.,

2016). Även om mink äter betydligt mer halm under en period av

foderbegränsning, minskades inte den basala koncentrationen av stresshormoner

(kortisol) och förekomsten av onormala beteenden signifikant hos avelshonor under

vinterperioden (Malmkvist & Schou, 2017).

Minkhonor är motiverade att bygga bo under vintern/våren oavsett om de ska ha ungar

eller inte och om man ger bobyggnadsmaterial enbart på bolådans nättak begränsas

bobyggandet. Detta bobyggande utanför valpningstiden tenderar att minska nivåerna

av stresshormon. Bobyggande hos honor ökar konstant under dräktigheten (Schou

al.,

2018a). Mink använder även halm för termoreglerande ändamål, eftersom de utför

bobyggande under vintern och inte bara under reproduktionsperioden. Bobyggnad

gynnas av att halmen är lättillgänglig i buren. Bobyggandet begränsades när halm

tillhandahölls genom en halmhäck ovanför bolådans tak (Malmkvist

et al.,

2016).

Motivationen för bobyggande ökar fram till födseln och halm inne i buren ökar

bobyggandet. Dock ökar en täckt bolåda bobyggande, förmodligen för att värdet på

bolådan ökar när den är täckt. En täckt bolåda, med halm eller på annat sätt, ökar

antalet överlevande avkommor hos honor som föder sin första kull (Malmkvist

et al.,

2016). Vidare har studier i klimatstyrda anläggningar dokumenterat att minkhonors

bobyggande ökar med minskande temperaturer inom bolådan runt födelsetiden (Schou

& Malmkvist, 2018b). Även om avkomman visar tecken på obehag i kalla bon

(vokaliserade längre tid och kröp ihop i en hög mer fram till dag 7) valde honorna bort

en uppvärmd bolåda när de hade ett val. Istället förändrade de temperaturen i bolådan

genom att bygga ett bo och stanna där nästan hela tiden efter födseln (Schou &

Malmkvist, 2018b). Generellt hade ungminkar som hölls parvis mindre utvecklade bon

under uppväxtperioden jämfört med vuxna, individuellt hållna honor, även om de gavs

halm i ordentliga mängder (Malmkvist & Schou, 2017).

5.7 Löphjul

I berikningsstudien av Hansen

et al.

(2007) fick vissa djur även extra utrymme (dubbelt

så stora burar skapade genom att koppla ihop två standardburar, med eller utan

berikning). De större burarna minskade djurens konsumtion av halm i bolådan, men

minskade inte stereotypt beteende, pälstuggande eller utsöndring av glukokortikoider i

avföringen, vilket antyder att det har minimala effekter på beteendet. Möjligheter att

röra på sig, som kan erbjudas genom stora ökningar av utrymmet och som

tillhandahålls genom tillgång till löphjul verkar dock värderas mer. Mink värderar tillgång

till både ett löphjul och ett vattenbad på samma nivå, och mycket högre än en tom låda

(Hansen & Jensen, 2006ab). Löphjulet användes under minkens normala

aktivitetsperioder och verkade helt ersätta det typiska stereotypa beteendet (Hansen &

Damgaard, 2009). Detta lyfter frågan om springande i ett hjul och stereotypier hos mink

delar samma motivation.

5.8 Badvatten och andra vattenbaserade berikningar

Tidiga studier av motivationen för badvatten och andra resurser har sina brister på

grund av de metoder som användes.Till exempel, slutsatserna i artikeln i Nature av

Mason

et al.

(2001) och Cooper och Mason (2000) ska tolkas med försiktighet eftersom

de inte mätte den sanna elasticiteten på efterfrågan. Detta är ett centralt begrepp när

man bestämmer beteendebehov, vilket senare har diskuterats av Jensen och Pedersen

(2008). Ett problem med resultaten för motivation och efterfrågan hos mink i de två först

nämnda artiklarna är att belöningen (tid som minken kunde vistas med resursen) inte

hölls konstant. Så om minken betalade ett högt pris (genom att trycka på en stor vikt

på dörren), då fick den stanna en längre tid med resursen och resultaten är inte

användbara för att beräkna elasticiteten på efterfrågan.

Cooper och Mason (2000) introducerade begreppet: ”pseudo-elasticitet i efterfrågan”

(eng. pseudo-elasticity of demand) istället för en sann indikator på efterfrågan vid

mätningar av motivationens styrka, vilket senare har diskuterats av Jensen och

Pedersen (2008). Minkar anpassar sig och ändrar sitt beteende för att motverka ökade

kostnader. Det ledde till att övervinna kostnaden, dvs. måttet på motivation (i detta fall

dörrars vikt), var inte den enda strategin som minken använde sig av för att få en stor

tillgång till resursen. Därför lade Cooper och Mason (2001) i studie 2 mer fokus på det

maximala "priset" som en mink är villig att betala för att få upp en tung dörr. Denna

metod är inte bra när man jämför olika motivationer som beror på antal besök per dag.

Dessa överväganden verkar tekniska, men är viktiga när data ska tolkas. Många av

studierna skulle behöva upprepas med fler djur och bättre metoder (både för beteende

och fysiologi-indikatorerna) än vad som skedde i början av forskningsområdet på mink.

Tillgång till badvatten för farmad mink har utvärderats i en del studier (summeras i

Appendix 4 och även i översynen av Vinke

et al.,

2008). Ett beteendebehov definieras

här som: "Djur har en hög motivation för att utföra beteendet och hindras beteendet

leder det till frustration och lidande, t.ex. onormalt beteende och stressrespons"

(Jensen & Pedersen, 2008). Enligt denna definition är två faktorer centrala för att

bestämma om simmande i vatten är ett beteendebehov hos farmad mink: (1) en hög

motivation för att utföra beteendet (här: simma i vatten) och (2) tecken på problem,

nedsatt hälsa, ökat onormalt beteende och stressrespons när farmad mink inte har

tillgång till badvatten.

Träning och tidigare erfarenhet kan påverka minkens användning av badvatten.

Farmad mink är förmodligen inte en naturlig simmare enligt Dunstone (1993): "Minkar

behövde få erfarenhet av vatten vid en tidig ålder annars blev de aldrig skickliga

simmare som vuxna. Det var omöjligt att ta en vuxen mink från en minkfarm och

förvänta sig att den skulle dyka ner i vatten för att jaga". Minkens erfarenhet av att

kunna simma visades också i forskningsresultaten från Mononen

et al.

(2008). Den

underliggande motivationen för mink att simma kan vara relaterad till

födosök/jaktaktivitet, snarare än lusten att simma som sådan. Ingen av studierna som

har undersökt vatten som en resurs (Appendix 4) har t.ex. inkluderat födorelaterade

stimuli i de tillhandahållna vattenpoolerna, så man vet inte betydelsen av detta element.

Det måste också framhållas att orsakerna till att mink uppsöker ett område med vatten

kan vara flera, vilket har rapporterats i vissa studier (Appendix 4). Förutom att ”simma”

kan man inkludera att minken får dricka från en öppen vattenyta, svalka av sig och

undersöka sin omgivning. När det gäller nyttjande av vatten så har det observerats att

vuxen farmad mink använder sig av vatten på olika sätt och för en rad olika ändamål

(simning, att doppa ner huvudet, att utforska från vattenkanten, att dricka och för annan

aktivitet) då de har tillgång till vattenbad. En studie (Vinke

et al.,

2005) rapporterade att

ungmink spenderade omkring 1 % av sin tid vid vatten och dessa besök bestod huvud-

sakligen i utforskande beteende på kanten av vattenbadet (53 %), doppande av huvud

i vatten (31 %), simning (13 %), dykning (2 %) och social vattenlek (1 %). Mink föredrar

att dricka från den öppna vattenyta som finns i ett vattenbad snarare än från

dricknippeln i buren (Hansen & Jeppesen, 2003).

Minken använde sig betydligt mer och under längre tid av ett löphjul än de nyttjade

badvattnen. De intensiva nyttjandetiderna av vattnet var korta på 2-55 sek per 24-

timmars perioder (Hansen & Jensen, 2006a).

Vissa studier rapporterar en hög individuell variation bland minkar att använda sig av

resursen fri tillgång till vatten och alla minkar använde sig inte av vattnet. Minkar

simmade mer när de var hölls i större burenheter samt under sommaren (Hansen &

Jeppesen, 2001). Att sänka ner sig i vatten skulle kunna vara en del av

termoregleringen, vilket inte har kunnat bekräftas av en senare studie, där man

använde sig av ökande temperaturer upp till 32° C (Hansen & Jeppesen, 2003).

En annan aspekt av säsongsvariation är att under perioder med temperaturer under

noll, som är vanligt förekommande i regionerna med farmad mink så har Mononen

al.

(2008) rapporterat att badet användes mest av mink i november-december (5% av

tiden) när vatten var fruset jämfört med tidigare på året (augusti och oktober: 0-1% av

tiden). I artiklarna nämns inte vad minken använde det frusna vattnet till, men närvaron

av isblock nämns, så en möjlighet är manipulering av föremål, vilket tidigare har

observerats med träblock. Beteenden så som att minken krafsade i isen och åkte kana

på den har också nämnts av författarna under presentationer på konferenser (personlig

kommunikation), men det är inte formellt kvantifierat. På samma sätt spenderade

ensamhållna minkar (dvs. de som hölls i social isolering i motsats till de på

kommersiella gårdar) mer tid i vattenbaden när vattnet var delvist eller helt fruset (5-10

%) än när vattnet var ofruset (<1 %) (Ahola

et al.,

2011). Detta motsvarar den tid som

mink använder för att leka eller för att utforska. Lekbeteende hos unga minkar kan

stärkas genom att berika burarna, vilket har rapporterats i en nederländsk studie; extra

tillgång till vatten att simma i kombinerat med en tunnel och hylla, stimulerade till mer

lekbeteende i buren för ungmink (7-11 veckor), än om de inte hade tillgång till dessa

extra berikningar (Vinke

et al.,

2005).

Mink är villig att arbeta för tillgång till föda, bolåda, löphjul och vattenbad, även när

priset/arbetet är högt. Detta indikerar att minken prioriterar tillgång till dessa resurser.

Däremot är det inte alla minkar som nyttjar tillgången till badvatten (Hansen &

Jeppesen, 2001a) och minken ökar inte användningen av badvatten, efter att den har

varit förhindrad från att använda vatten (Korhonen

et al.,

2003). Utifrån studier av

Hansen och Jensen (2006ab) så var både löphjul och badvatten identiska i förhållande

till den motivationsinsats minken utförde för att få tillträde till dem; de två resurserna

var inte heller utbytbara. Resultatet tyder på att dessa två resurser (löphjul och

badvatten) har olika funktioner i minkens liv. Studier har kommit fram till att

motivationen för att få tillgång till ett vattenbad är lika stort som för att få tillgång till

andra resurser, som också testades, som löphjul, halm i bolådan, social kontakt och

leksaker/föremål (Cooper & Mason, 1997; Mason

et al.,

2001; Cooper & Mason, 2000;

Hansen & Jensen, 2006ab; Cooper & Mason, 2001).

Angående stress/frustration/lidande när minken inte har tillgång till resurser visar

utvärderingar att vissa studier är otillräckliga (Appendix 4). Ett exempel är studien av

Mason

et al.

(2001) som testade "frustration" hos mink med hjälp av urinkortisol som

indikator. I senare forskning har urinkortisol övergivits som stressindikator hos mink,

vilket beror på att blodkortisol metaboliseras och utsöndras i avföring i stället för i urin

(Malmkvist

et al.,

2011). Det relativt låga antalet upprepningar (antal mink per kön) och

de metoder som användes gör att resultaten (Mason

et al.,

2001) för att testa kortvarig

stress/frustration inte blir tillförlitliga.

Andra mer omfattande och långsiktiga studier har inte lyckats påvisa några signifikanta

positiva effekter för mink med att få tillgång till vatten. En studie redovisade negativa

effekter avseende överlevnad hos minkvalpar under den första delen av en

tvåårsperiod då det fanns tillgång till vattenbad (Skovgaard

et al.,

1997). En omfattande

studie (6-45 veckor) fann att minkar inte drabbades av några negativa konsekvenser

(inklusive utförande av stereotypa beteenden) på grund av avsaknad av badvatten eller

efter att ha blivit berövade tillgången till badvatten (men fortsatt tillgång till den stora yta

de var vana vid, men nu utan vatten, Vinke

et al.,

2006).

Sammantaget så minskar inte tillgången till badvatten de beteendemässiga element

som brukar förknippas med stress, till exempel stereotypa beteenden, pälsbitande,

förväntansbeteende. En studie rapporterade dock att ungmink i social isolering

(avvikande för hur mink hålls kommersiellt under uppväxtperioden) visade färre

stereotypa beteenden om de fick tillgång till ett vattenbad i intilliggande bur (Mononen

et al.

2008). Det är fortfarande okänt (Appendix 4; Vinke

et al.,

2008) men högst

relevant att känna till om stressresponser (t.ex. kortisol, onormalt beteende) hos farmad

mink med tillgång till vattenbad skiljer sig från mink som aldrig haft tillgång till badvatten.

I välfärdsbedömningsprotokollet för mink (FurEurope, 2015) betraktas tillgången till ett

badvatten som en berikning. I bedömningsprotokollet delas typer av berikningar in i tre

kategorier, baserade på genomgång av vetenskaplig litteratur, som 0 - Hög säkerhet,

1 - Medelhög säkerhet, och 2 - Låg säkerhet. Badvattnet tillhör kategori 1 tillsammans

med resurser som halm, hårt plaströr, kedjor, bollar och springhjul.

Som beskrivits föredrar minkar att dricka från en öppen vattenkälla när de har valet, de

brukar dock enkelt kunna använda en vattennippel. Tillhandahållande av vatten nära

bolådan från valparnas födsel och under digivningstiden leder till att minkvalparna

börjar dricka tidigare (10-11 dagar tidigare än om man använder vattennippel placerad

90 cm bort) och både honan och ungarna använder denna extra vattenkälla. En tidigare

start av att dricka kan vara gynnsamt för både honor och valpar. Det extra vattnet nära

boet minskade antalet honvalpar som drabbades av sår i olika grader nära

separationen vid 6-7 veckor efter födseln (Malmkvist, 2015; Hansen

et al.,

2015).

5.9 Stimulerande utfodring: Tjockt foder och foder anpassat till minkens

dagliga rytm

Tillägg av fiber under perioder av begränsad utfodring minskar tillfälligt mängden

stereotypt beteende (Damgaard

et al.,

2004) och det har gjorts flera studier på tillägg i

fodret, men det har främst fokuserat på näringsmässiga aspekter, tillväxt och tarmhälsa

(också av betydelse för djurens välbefinnande). Manipulering av fodrets textur

reducerade både utförandet av stereotypa och pälstuggande beteenden i en studie

(Malmkvist

et al.,

2013). I denna studie utfodrades grupper av minkar med samma typ

av kommersiellt blötfoder, men de hade antingen en finmalen foderstruktur (<8 mm,

lika med normal dansk standard) eller grövre (<42 mm), med större delar (Malmkvist

al.,

2013). Detta pekar på ytterligare möjligheter att minska mängden onormalt

beteende med enkla förändringar i utfodringshanteringen. För lantbrukare kan vissa

tekniska problem kvarstå, t.ex. fodermaskiner som är utvecklade för att tillverka den

finmalda pasta som används idag. Mer forskning om hur utfodring av mink kan

användas som berikning behövs, eftersom endast få studier har fokuserat på detta hos

mink. Tidpunkten för den dagliga utfodringen kan också vara av betydelse. Under en

studie utfodrades minkar antingen under deras naturligt aktiva period (kring

soluppgången) eller passiva period (4 timmar senare) av dagen (Malmkvist, 2012).

Utfodringen kring soluppgången var gynnsam och resulterade i en minskad mängd av

både stresshormoner (kortisol) och minskad mängd onormalt beteende (Malmkvist,

2012).

5.10 Ökad burstorlek och grupphållning

Farmad mink verkar ha större flexibilitet i sitt sociala beteende än vild mink, kanske

beroende på tillräcklig mängd föda och tidigare selektion av lugnare djur (Hansen

al.,

1994). Vanligt är att en hon- och en hanvalp ur samma kull eller modern och en

hanvalp inhyses tillsammans från det kullen delas i juli tills pälsningen i november-

december (Möller, 1992).

Ensamhållning av minkar under uppväxten tycks vara negativt för deras välfärd.

Forskning har visat att ensamhållna ungminkar ökade mindre i vikt fram till pälsning än

de som hölls i par (Möller, 1991), var mer inaktiva än par- och grupphållna och hade

högre frekvens stereotypier än par- och grupphållna minkar (Jeppesen

et al.,

2000).

Olika sammansättningar av grupphållning har jämförts med parhållning under

uppväxten. I dessa studier har man oftast använt både olika inhysningssystem och

varierat gruppstorleken, vilket gör det svårare att tolka resultaten. I en finsk studie där

ungminkar som hölls i par jämfördes med ungminkar som inhystes i familjegrupp (mor

och valpar) fram till pälsningen fann man ingen effekt på tillväxt, kroppsvikt eller

pälslängd, men pälskvaliteten sjönk framförallt på grund av bitmärken, vilket tyder på

problem med aggression (Mononen

et al.,

2000). Det var dock ingen skillnad i

kortisolnivå eller binjurevikt (Mononen

et al.,

2000). I en dansk studie jämfördes

parhållning i en traditionell bur (30 x 90 cm) med grupphållning (två hanar + tre honor)

i en etagebur (30 x 90 + 30 x 60 cm) och grupphållning (kull på 4-10 ungminkar) i ett

system med tre sammankopplade burar (90 x 90 cm) (Pedersen

et al.,

2004). Man fann

att honminkarna hade mer spanande, undersökande och socialt beteende, men mindre

sovande och ätande/drickande. Det var inga skillnader i stereotypier, komfortbeteende

eller lek (Pedersen

et al.,

2004). Antagonistiska beteenden utfördes mer i båda typerna

av grupphållning än vid parhållning, men endast i de tre sammankopplade burarna var

det mer nackbett än i de andra två systemen. Det var mer bitskador på svansen i båda

de grupphållna systemen än vid parhållning och morbiditeten och mortaliteten var 9-11

% i grupphållningen jämfört med 0 % vid parhållningen (Pedersen

et al.,

2004).

Grupphållna minkar påstås av de nederländska forskarna de Jonge

et al.

(1986) kunna

uppvisa stereotypier på grund av ett behov att öka avståndet till varandra. I deras

studier har dock relativt stora grupper av minkar (4-6 ungminkar per etagebur)

studerats. Svenska studier har visat att parhållning eller hållning av en grupp bestående

av en hane och två honor inte ökar aggressionsnivån (Olofsson

et al.,

2014), men att

två hanar och två honor tillsammans påverkar den ena hanen negativt (Axelsson

et al.,

2017). Olofsson

et al.

(2014) fann i en studie gjord på svenska gårdar att för bruna

minkar som hölls i grupp (hane + 2 honor) jämfört med i par (hona + hane) så fanns det

skillnader mellan könen. Hanarna i grupphållningen använde lyan mindre, hade fler

gamla och färska bitmärken och lägre tillväxt, men hos honorna fanns ingen skillnad i

tillväxt, pälsskador, sjukdomar, dödlighet, kortisol och beteende mellan par- och

grupphållning. Hanminkarnas vikt var signifikant lägre i september och oktober när de

hölls i grupp än när de hölls i par, men det var bara tre av de nio gårdarna där det var

signifikant skillnad i vikten. Honminkarna hade ingen skillnad i vikt under september

och oktober mellan par- och grupphållning (Olofsson

et al.,

2014). Välfärden för minken

i denna studie anses inte vara kraftigt påverkad då värdena på bitmärken, pälsskador,

dödlighet och beteenden som visar tecken på aggression och stress var låga i

förhållanden till flera tidigare studier.

5.11 Burstorlek och sociala interaktioner

En fördel med etageburar skulle kunna vara att de ger en ökad komplexitet, vilket skulle

kunna innebära en berikning av miljön (Meagher & Mason, 2012; Sorensen

et al.,

2004;

Wolfer

et al.,

2004). Tillgång till burberikning (rör/hyllor, bitobjekt och bordtennisboll) i

standardburar kan ge minskad förekomst av stresshormon, pälsskador och stereotypier

samt minskade sociala interaktioner hos minkar, vilket indikerar förbättrad välfärd

(Hansen

et al.,

2007). Däremot fann man inte en sådan positiv effekt av att fördubbla

burstorleken (Hansen,

1994; Hansen

et al.,

2007).

I en tidigare svensk studie fann man

ingen skillnad i förekomst av stereotypa beteenden mellan berikade och oberikade

burar (Axelsson

et al.,

2009).

Tidigare studier har framförallt fokuserat på grupphållning

mellan olika bursystem (Pedersen

et al.,

2004; Vinke

et al.,

2004),

vilket gör dessa

resultat svårtolkade när det gäller att utreda skillnad mellan berikad standardbur och

etagebur. Detta eftersom grupphållning av minkar i sig har visat sig ge minskad välfärd

genom ökad förekomst av bitmärken och bitskador (Berg & Møller, 2010; Hansen &

Møller, 2012; Hansen

et al.,

2014). Pedersen

et al.

(2004) fann att grupphållning av

minkar i etagebur och standardburar placerade i rad gav lägre välfärd än hållning av

minkar i par av motsatt kön i standardbur (Pedersen

et al.,

2004).

Samma studie visade

också att grupphållningen i etagebur hade den lägsta välfärden då konkurrensen om

resurser var som störst här (Pedersen

et al.,

2004).

Pedersen

et al.

(2004) placerade

två kullsyskon, en hona och en hane, i standardburen och fyra till tio djur från samma

kull i tre sammansatta burar på rad, samt två hanar och tre honor i etageburarna.

Etageburarna bestod av en vanlig standardbur som fått en mindre bur placerad ovanpå

denna. Resultaten från Pedersen

et al.

(2004) visade att förekomsten av stereotypier,

putsning av pälsen och lek inte skiljde sig nämnvärt mellan bursystemen.

Etagesystemet skilde sig däremot på ett flertal punkter: förekomsten av

bevakningsbeteende, utforskande och antagonistiska beteenden var högre samt

förekomsten av underhållsbeteenden som att äta, dricka och att sova var lägre. När det

gällde sjuklighet och dödlighet var detta högre för båda gruppsystemen, 9-11 %, jämfört

med 0 % i parhållningen. Därmed utgör konkurrens en risk för minskad välfärd för den

enskilda minkindividen (Pedersen

et al.,

2004).

Att ha tillgång till lya är särskilt viktigt

för minkens välfärd (Hansen

et al.,

1994; Pedersen 2004; Hänninen

et al.,

2008) vilket

skulle, enligt Pedersen

et al.

(2004), kunna begränsas vid grupphållning i etagebur.

Konkurrens om föda skulle kunna reflekteras i att minkarnas tillväxt begränsas.

När minkvalpar efter moder-unge separationen hölls i kullgrupper i en stor inhägnad (8

x 5,5 x 2,5 m) med jordgolv, badbassäng och naturlig vegetation samt klättermöjligheter

och gömslen utvecklades inga stereotypier, medan ensamhållna minkar i

standardburar utvecklade sådana (Erlebach, 1994 ref. av Nimon & Broom, 1999).

Resultaten är svåra att utvärdera då minkarna i inhägnaderna hölls i grupp och de man

jämförde med hölls ensamma. I en annan studie där minkar hölls i par i små (0,10 m²),

standard (0,27 m²) och stora burar (1,05 m²) kunde ingen skillnad ses på kortisolnivå

eller leukocytantal (Hansen & Damgaard, 1991).

Jeppesen

et al.

(2000) fann att stereotypier var vanligare i traditionella burar (0,27 m²)

än i ett system med tre standardburar, både då djuren hölls ensamma och i grupp. Hos

minkar som avvants tidigt (5 veckor) var andelen stereotypa beteenden lägre om de

inhystes ensamma i tre standardburar än ensamma i en standardbur (Jeppesen

et al.,

2000). En större buryta (1,05 m²) minskade dock i en tidigare undersökning inte

andelen stereotypier hos minkhonor som hölls parvis. Burstorleken ändrade inte

minkarnas beteende och en ökning av storleken verkade här inte ha någon betydelse

för välfärden (Hansen

et al.,

1994). Vid ökning av burytan till tre gånger

standardstorleken var andelen stereotypier högre än om burstorleken ökades till

storleken av tre rävburar (2,34 m²). Detta skulle kunna tyda på att vid en större ökning

av burstorleken kan andelen stereotypier minska (Hansen & Jeppesen, 2000a, 2001).

Enligt Mason

et al.

(2001) satte dock minken, i en studie där man mätte minkens

efterfrågan på vissa resurser, minst värde på att få tillgång till en tom bur jämfört med

andra resurser. Honor utförde större andel stereotypier än hanar trots att de är mindre

och därmed borde uppleva burarna som något mindre hindrande. Kanske kan

minkhonor som inhysts i par med en hane tidigare ha etablerat mer stereotypier då

hanen kunnat dominera henne i konkurrens om föda (Mason, 1993). Det har dock

visats att honan är tuffare än hanen i konkurrens om födan ända tills hanen växer om

honan (Tauson, 1985). Att endast utöka burytan utan andra berikningsåtgärder tycks

inte förbättra minkarnas välfärd (Hansen

et al.,

2007), men effekten av berikningarna

är inte tillräckligt undersökt (Nimon & Broom, 1999).

5.12 Skador och märken efter bett

Risken för aggression ökar vid grupphållning av samkönade individer eftersom de i

naturen inte lever tillsammans (Dunstone, 1993). Ökat aggressivt beteende ökar risken

för förekomsten av bett, skador och sår hos minkarna (Pedersen

et al.,

2004; Møller,

2011). Förekomsten av svarta prickar på lädersidan av skinnet ökar också när minkar

hålls i grupp jämfört med i par (Hansen, 1997; Møller

et al.,

2003; Pedersen

et al.,

2004;

Hansen & Houbak, 2005; Hansen & Møller, 2012; Hansen

et al.,

2014). Dessa svarta

prickar uppkommer när hårsäckarna utsätts för tryck när vinterpälsen utvecklas under

ca sju veckor i september-oktober, vilket förstör hårsäckarna (Hansen

et al.,

2014).

Trycket behöver inte vara så stort att skinnet perforeras för att en prick ska bildas

(Hansen

et al.,

2014). Dessa svarta prickar, som brukar kallas bitmärken, beror på bett

i skinnet (Hansen

et al.,

2014). De svarta prickarna kan därmed undersökas efter

pälsningen och kan ge en indikation på förekomsten av aggression under vinterpälsens

utveckling (Hansen & Møller, 2012; Hansen

et al.,

2014). Man tror att var på kroppen

de svarta prickarna finns beror på olika orsaker. Bitmärken som återfinns i nackområdet

anses härröra primärt från lek och sexuell aktivitet (Hansen & Møller, 2012) medan

bitmärken på kroppen och svansroten förefaller vara relaterade till aggression (Hansen

& Jeppesen, 2008; Hansen

et al.,

2014). Det finns också en koppling mellan bitsår och

antalet bitmärken i skinnet, där minkar med bitsår har visat sig ha fler bitmärken än

minkar utan bitsår (Hansen & Møller, 2012). Bett utförda efter att vinterpälsen har

mognat, dvs. omedelbart före pälsningen, kan inte återfinnas som bitmärken då

melaninkornen inte längre finns i hårfolliklarna (Hansen

et al.,

2014). Bett utförda

omedelbart före pälsningen kan återfinnas som röda märken (Hansen

et al.,

2014).

Antalet bitmärken ökar med antalet minkar i buren och kan ytterligare påverkas av

utfodringsrutiner (Hansen, 2011) och på minkarnas genetiska sociala tolerans (Berg &

Møller, 2010).

5.13 Fysiologi och grupphållning

Hos mink utsöndras kortisol framförallt i avföringen och därmed är det fördelaktigt att

mäta kortisol i form av metaboliter i avföringen (Malmqvist

et al.,

2011). I en svensk

studie där minkar hölls i par eller i grupper om tre (en hane och två honor) i etageburar

visade kortisolnivåerna i avföringen ingen skillnad mellan honor hållna i grupp om tre

jämfört med i par, men det var högre nivåer under november än under oktober, troligen

på grund av att pälsningen hade startat på gården (Olofsson

et al.,

2014).

Sjukdomar och förebyggande hälsovård

6.1 Sjukdomar hos vilda minkar

Hälsostatusen hos vilda minkar i Sverige är till största delen fortfarande okänd. Under

åren 2009 – 2017 inkom 13 viltfångade minkar till Statens veterinärmedicinska anstalt

(SVA) i Uppsala för obduktion. Elva av dessa hade hittats döda och två hade avlivats.

Huvudfynden hos minkarna var: trauma (n = 2), drunkning (n = 1), förfettning i njurar

och lever (n = 3), muskeldegeneration (n = 2), aleutian disease/plasmacytos (n = 3),

akut inflammation (n = 1) samt alopeci utan känd orsak (n = 1) (personlig

kommunikation H. Uhlhorn). Det har även gjorts en studie där 144 vilda minkar från

olika delar av Sverige testades för Aleutian Mink Disease Virus (AMDV) DNA samt

antikroppar mot AMDV. Resultaten visade att 46,1 % av minkarna var positiva för

AMDV antikroppar och 57,6 % var positiva för AMDV DNA. Flera olika varianter av

AMDV hittades runtom i landet. Risken för att en mink ska vara infekterad med AMDV

ökade med åldern. Trots att många minkar bar på AMD-viruset, var de flesta friska och

vid makroskopisk undersökning fann man tecken på klinisk sjukdom endast hos ett fåtal

(Persson

et al.,

2015a). Infektionen verkar vara spridd över hela landet (Tjernström,

2010).

AMDV har också påvisats hos vilda minkar i flera andra europeiska länder, till exempel

Finland (Knuuttila

et al.,

2015), Danmark (Jensen

et al.,

2012), Frankrike (Fournier-

Chambrillon

et al.,

2004), Spanien (Mañas

et al.,

2001) och England (Yamaguchi &

Macdonald, 2001; Harrington

et al.,

2012), liksom i Kanada (Farid

et al.,

2010; Nituch

et al.,

2011; Nituch

et al.,

2012).

Då vild mink är ett rovdjur högst upp i näringskedjan, samt finns i hela Sverige och

jagas utbrett, anses den i allmänhet vara mycket väl lämpad för att studera miljögifter

(Persson

et al.,

2012). Flera studier har gjorts där man har undersökt miljögifters effekt

på kroppen (Ljungvall

et al.,

2017; Persson

et al.,

2013a; Persson

et al.,

2013b) och

framför allt på reproduktionssystemet (Persson & Magnusson, 2015).

6.2 Dödsorsaker hos farmad mink

Mellan åren 2008 och 2017 obducerades 357 farmade minkar vid SVA. De vanligaste

dödsorsakerna var: pneumoni (14 %), plasmacytos (13 %), leverförfettning (8 %),

svettiga valpar (8 %), enterit (7 %), utmärgling/svält (4 %), icke-purulent

meningoencephalit (4 %) samt digivningssjuka (4 %) (personlig kommunikation H.

Uhlhorn). Man ska dock ha i åtanke att dessa minkar obducerades som en del i en

utredning av ett sjukdomsutbrott eller ett försäkringsärende och kan därför inte med

säkerhet sägas vara representativ för hela minkpopulationen.

I Danmark visade en studie av obducerade djur att de vanligaste dödsorsakerna hos

honor var digivningssjuka (29 %), mastit (15 %) samt komplikationer vid förlossningen

(12 %). Hos valpar under tillväxtperioden är de vanligaste fynden urinsten (33 %), sår

(18 %) och utmärgling/svält (12 %) (Mundbjerg, 2017). En studie i USA påvisade

bakteriell pneumoni (19 %), plasmacytos (18 %), minkvirusenterit (16 %) och fettlever

(8 %) som de vanligaste dödsorsakerna (Wilson

et al.,

2015).

6.3 Sjukdomar hos farmad mink i Sverige

Aleutian disease/plasmacytos

Aleutian disease (AD), som orsakas av Carnivore Amdoparvovirus 1 (tidigare Aleutian

Disease Virus, ADV), är endemisk i Sverige. Bara en handfull gårdar är fria (personlig

kommunikation M. Andersson). Hos unga valpar orsakar infektionen lunginflammation

med hög mortalitet. Hos äldre djur leder viruset till en överproduktion av antikroppar

som har begränsad förmåga att eliminera viruset, samt bildning av immunkomplex som

fastnar i olika organ, vilket till slut leder till organsvikt (Bloom

et al.,

1994). Kliniska

symptom är viktnedgång/nedsatt tillväxt, ökad dödlighet, nedsatt reproduktion och

sämre pälskvalitet (Eklund

et al.,

1968; Reichert & Kostro, 2014). Det finns ingen

behandling, men en del individer verkar inte vara lika benägna att utveckla klinisk

sjukdom och målet i Sverige och andra länder där sjukdomen är endemisk, är att

utveckla strategier för att kontrollera den negativa påverkan som AD har (Andersson,

2017; Farid & Segervall, 2014). I Sverige testas därför alla minkar en till tre gånger per

år, i samband med pälsningen och/eller före parningssäsongen (personlig

kommunikation M. Andersson), för att säkerställa att inga kliniskt sjuka djur används till

avel. Målet med den genetiska selektionen när det gäller AD är att avla på djur som

verkar vara mer motståndskraftiga mot att utveckla klinisk sjukdom (Andersson, 2017),

trots att de bär på viruset och har antikroppar mot det (Farid & Ferns, 2017).

Valpsjuka

Trots att valpsjuka inte finns i Sverige är det en viktig sjukdom. Ett valpsjuke-utbrott

skulle kunna ha en förödande effekt på den svenska minknäringen. Sjukdomen orsakas

av ett paramyxovirus som angriper luftvägarna, mag-tarmkanalen, huden, det

centralnervösa systemet samt konjunktiva i ögonen (Frölich, 2012). Det finns ingen

behandling, men vid ett utbrott kan djuren vaccineras i preventivt syfte. Utbrott av

valpsjuka har setts på minkgårdar i Danmark (Struve

et al.,

2012) och eftersom viruset

även finns hos vilda köttätande arter i Danmark (Trebbien

et al.,

2014) finns det en reell

risk för ett utbrott även på svenska minkgårdar.

Luftvägssjukdomar

Sjukdomar med symptom från luftvägarna som är vanliga hos mink, är bland annat

pneumoni (lunginflammation) orsakad av bakterier (Pseudomonas

aeruginosa,

Escherichia coli),

influensa och var i brösthålan. Pneumoni var den vanligaste

dödsorsaken hos minkar som obducerades vid SVA under åren 2008 till 2017

(personlig kommunikation H. Uhlhorn). Mortaliteten varierar – pneumoni som orsakas

P. aeruginosa

resulterar vanligen i stora utbrott med hög mortalitet, medan

pneumoni med

E. coli

oftast bara involverar ett fåtal djur (Salomonsen, 2012;

Salomonsen

et al.,

2013). Utbrott är ofta foderorsakade och för att undvika dessa

sjukdomar är det viktigt att fodret är av god kvalitet. Pneumoni orsakad av

aeruginosa

förhindras genom vaccination och alla svenska minkgårdar som är

medlemmar i Minkhälsan är skyldiga att vaccinera sina djur årligen (personlig

kommunikation M. Andersson).

Bakteriell enterit

Även om vuxna djur generellt är motståndskraftiga mot bakterier i fodret, utgör dålig

foderhygien, speciellt i kombination med höga utetemperaturer, en ökad risk för

infektion med tarminflammation som följd. Minkfoder består huvudsakligen av

animaliska produkter från fisk- och slakteriindustrin, vilka lätt blir fördärvade.

Minkvalparna är känsligast vid 4-6 veckors ålder, när de börjar äta fast föda. Detta

sammanfaller med sommarvärmen och de nyligen avvanda valparna är mycket

mottagliga för infektioner. En dansk studie visade att på 17 % av gårdarna hade en stor

del av minkvalparna enterit (Rattenborg

et al.,

1999). Foderkvaliteten är därför väldigt

viktig för att bibehålla en god djurhälsa (Jensen

et al.,

2017).

Minkenteritvirus

Minkenteritvirus (MVE) är ett parvovirus som förstör cellerna i tarmens slemhinna, med

sekundär bakteriell tillväxt som följd. Mortaliteten kan nå 80 % hos nyligen avvanda

minkvalpar. Vuxen mink överlever ofta efter en sjukdomsperiod som kan vara flera

veckor. Kliniska symptom är anorexi, kräkningar och svår diarré. Avföringen från sjuka

djur innehåller ofta stora mängder slem och avstötningar från tarmen bestående av

fibrin, slem och döda celler, så kallade “shrimps” (Reynolds, 1969). Profylaktisk

vaccination av valpar görs på svenska minkgårdar (personlig kommunikation M.

Andersson).

Fettlever

Fettlever är ett tillstånd då fett ansamlas i levern, vilket resulterar i en stor gul lever och

dödsfall på hösten. Det är vanligast hos stora hanar. Bidragande faktorer är hög

utfodringsintensitet (Hammer

et al.,

2014; Morag

et al.,

2015), dålig aptit och stress

(Rouvinen-Watt

et al.,

2012;

Matthiesen

& Tauson, 2015). Av de minkar som

obducerades vid SVA mellan 2008 och 2017 hade 8 % fettlever (personlig

kommunikation H. Uhlhorn).

Sjukdomar i urinvägarna

Urinvägsinfektioner och urinsten är rätt vanligt hos hanminkar på sensommaren och

hos honor under dräktighet/laktation. I en dansk studie från 2017 visades att 33 % av

valparna hade urinsten (Mundbjerg, 2017). Hanvalparna växer fort och äter mycket,

vilket leder till en stor mängd slaggprodukter i urinen. Ibland hittas djuren döda utan

föregående symptom, men hos en del djur svullnar buken och minken kan bli förlamad

i bakbenen. Incidensen kan hållas nere genom att tillsätta syra i maten vilket gör att

urinens pH sänks och stenbildningen förhindras (Clausen

et al.,

2015).

Skakminkar

Skakminkar observerades första gången i Danmark 2000 och i Sverige och Finland

året efter. Sjukdomen klassificeras som en icke-varbildande encephalomyelit (hjärn-

och ryggmärgsinflammation). Hos drabbade minkar ses skakningar, darrningar,

kramper och stapplande gång (Gavier-Widén

et al.,

2004). Senare studier har påvisat

ett astrovirus i hjärnan hos valpar som uppvisar kliniska symptom (Blomström

et al.,

2010). Under åren 2008 – 2017 led 4 % av de farmade minkar som obducerades vid

SVA av icke-varbildande encephalomyelit (personlig kommunikation H. Uhlhorn).

Digivningssjuka

När valparna är en månad gamla är mjölkproduktionen hos honan som störst. Detta

gör att energi mobiliseras från depåer i kroppen, vilket i sin tur leder till minskat

foderintag och viktnedgång, uttorkning och död om hon inte behandlas (Schneider &

Hunter, 1993). Tillståndet kallas digivningssjuka och är i Danmark den vanligaste (29

%) dödsorsaken hos honor (Mundbjerg, 2017). Den sjuka honan måste flyttas från

valparna och lockas att äta och dricka. En nederländsk studie undersökte betydelsen

av dricksvatten i eller nära lyan när valparna började äta själva (De Rond & van

Willigen, 2012). Ingen av de honor vars valpar hade tillgång till vatten nära lyan, fick

digivningssjuka, medan 5 % av de honor vars valpar inte hade tillgång till vatten nära

lyan, blev sjuka. Honorna i testgruppen (tillgång till vatten) förlorade 30 % mindre vikt

än honorna i kontrollgruppen (ej tillgång till vatten) (De Rond & van Willigen, 2012). Vid

postmortem-undersökningar vid SVA hade 4 % av djuren digivningssjuka (personlig

kommunikation H. Uhlhorn).

Svettiga valpar

Preweaning syndrome eller ”svettiga valpar” ses hos unga valpar. Valparna får diarré

och en fetthaltig utsöndring på hudytan som börjar i nacken och på klorna. En

virusinfektion i tarmen banar väg för sekundära bakteriella infektioner (Hammer

et al.,

2012), där ibland

Staphylococcus spp

(Sledge

et al.,

2010) och

E. coli.

Morbiditeten

kan vara väldigt hög på en del gårdar, medan mortaliteten varierar. Syndromet har

multifaktoriell bakgrund med en samverkan mellan etiologiska agens och miljön (Birch

et al.,

2017). En variant av sjukdomen kan ses hos äldre valpar som har börjat äta fast

föda. Optimal utfodring av honan under vintern och dräktigheten samt hög hygienisk

standard i lyan kan verka preventivt, men fortfarande saknas mycket kunskap om

sjukdomen. De senaste fem åren har andelen svenska gårdar med svettiga valpar

varierat mellan 65 och 83 % (personlig kommunikation M. Andersson).

FENP (Fur Animal Necrotic Pyoderma)

FENP är en relativt ny sjukdom i Skandinavien. Troligen fördes den in med importerade

minkar och spreds sedan med handel av minkar mellan gårdarna (Nordgren

et al.,

2017). I Sverige har endast några få fall diagnosticerats. FENP karaktäriseras av svår

hudinflammation med varbildning (pyodermi) i ansiktet och på tassarna och bakterien

Arcanobacterium phocae

tros spela en viktig roll i patogenesen (Chalmers

et al.,

2015;

Nonnemann

et al.,

2017). En ny

Streptococcus sp

ses också tillsammans med

phocae

i många fall av FENP (Nordgren

et al.,

2014). Det räcker inte med bakterierna

för att sjukdom ska uppstå utan någon form av skada på hudens yttre skyddande lager

krävs också. Den kan till exempel ha orsakats av halm, fiskben i fodret, bitskador eller

vaccination (Nordgren

et al.,

2016; Molenaar

et al.,

2017).

6.4 Skador

Sår är den vanligaste skadan hos minkar. Sår anses vara en indikator på nedsatt

välfärd inom minkproduktionen (Hansen

et al.,

2014). En dansk studie fann att sår hos

unga valpar till största delen var lokaliserade på främre delen av kroppen och huvudet

medan hos äldre valpar på hösten fanns såren framför allt på bakre delen av kroppen

och svansen (Jespersen

et al.,

2016a). Signifikant fler honor hade sår jämfört med

hanar och vissa färgtyper var mer benägna att få sår (Jespersen

et al.,

2016a). Andelen

bitskador hos unga valpar kan reduceras genom hög utfodrings-intensitet, att vatten

finns lätt tillgängligt och att stora kullar delas genom att man flyttar bort de största

valparna när de är sex veckor gamla (Clausen & Larsen, 2012).

Tasskador i form av förhårdnader som påminner om valkar i den på undersidan av

tassen har observerats hos mink i Danmark (Jespersen

et al.,

2016b). Tillståndet är

vanligare hos hanar än honor och skadorna kan jämföras med de fysiskt inducerade

förändringar man ser hos andra djurslag vid kontinuerlig friktion eller tryck (Jespersen

et al.,

2016b). Minkens kroppsvikt verkar inte påverka uppkomsten av tasskadorna

(Jespersen

et al.,

2016b). Det finns anledning att anta att detta tillstånd påverkar

välfärden hos minkarna (Jespersen

et al.,

2016b).

6.5 Förebyggande åtgärder

Smittskydd

Smittskydd på gårdsnivå syftar främst till att förhindra att minkarna kommer i

kontakt med infektiös agens

(Canadian Food Inspection Agency, 2013) och förbättrat

smittskydd kan bidra till ökad produktion och välfärd hos minkarna (Compo

et al.,

2017).

Vanliga smittvägar för infektiös agens är människor, förrymda/förvildade minkar, katter

och vilda djur, gödsel och döda kroppar, inköpta minkar, foder och vatten, utrustning

och fordon (Canadian Food Inspection Agency, 2013; Prieto, 2017). Olika sätt att

skydda djuren kan vara:



Stängsel som begränsar tillgängligheten för besökare, fordon, utrustning och

djur (inkl. vilda djur) i utkanten av gårdsområdet. I Sverige är detta ett krav för

att hindra förrymda minkar att försvinna från gården.



Skyddskläder för besökare. Det har visats, när man undersökt spridningen av

AD-virus i omgivningen på infekterade minkgårdar, att mycket viruspartiklar

fastnar på kläder (Prieto, 2017).



Långt avstånd till andra minkgårdar.



Karantän för nya djur.



Att man är restriktiv med att flytta runt djur inom gården.



Foder, vatten och strö kan sprida smitta. Det är viktigt att dessa är av god

kvalitet och att de lagras på ett rent och skyddat ställe.

Fåglar, gnagare, flugor och loppor kan överföra sjukdomar mellan gårdar och mellan

djur på samma gård. På gårdar där omfattande skadedjursbekämpning sker är diarré

inte lika vanligt förkommande (Moisander-Jylhä, 2017; Söholt Larsen & Sciuto, 2017).

Fåglar kan också orsaka foderspill när de pickar i maten ovanpå burarna så att maten

faller ner på marken där minken inte kan nå den. Sommartid kan så mycket som 10 %

av maten förloras på detta sätt. Fåglar kan bekämpas på olika sätt: höga ljud, ballonger,

fågelskrämmor, nät, trådar längs med taknocken som hindrar fåglarna från att landa

etcetera. Flugor har en mycket kort generationstid och för att förhindra en

massförekomst är det viktigt att vidta hindrande åtgärder tidigt på säsongen (Korpela,

2017).

Vaccinationsprogram

Vaccination av minkvalpar görs förebyggande för att förhindra utbrott av botulism,

hemorragisk pneumoni orsakad av

Pseudomonas aeruginosa

och minkvirusenterit

(personlig kommunikation M. Andersson). Botulism orsakas av ett toxin som

produceras av bakterien

Clostridium botulinum

typ C, som finns i jord och avföring.

Toxinet kan därför finnas i de slakteriprodukter som används i minkmat. Tack vare

vaccinationsprogrammen är dessa sjukdomar dock sällsynta i Sverige. Det såldes 773

390 vaccindoser för mink i Sverige 2016 (Girma, 2017).

Övervakning av antibiotikaresistens

För att kunna behandla bakteriella infektioner korrekt, krävs kännedom om den

infektiösa agensen och dess resistensmönster mot olika antibiotika. En studie på

danska minkar under 2014 till 2016 visade att antibiotikaresistens var vanlig hos de

flesta patogena bakterierna hos mink (Nikolaisen

et al.,

2017). Antibiotika-

resistensövervakning är därför ett viktigt verktyg, dels för generella rekommendationer

vid val av antibiotika för behandling av mink och dels är det en viktig guide i det enskilda

fallet när behandlingen inte fungerar. Det har rapporterats om multiresistenta bakterier

hos mink i Danmark. Livestock-associated methicillin-resistant

Staphylococcus aureus

(LA-MRSA) påvisades hos 34 % av proverna i en studie och hittades hos 40 % av friska

djur på de undersökta gårdarna (Hansen

et al.,

2017). Detta är tvärtemot vad man fann

i en norsk studie där 121 gårdar ingick, 50 minkar från varje gård testades och ingen

MRSA-positiv mink kunde påvisas (Urdahl

et al.,

2017). Mink svarar för en väldigt liten

del av den totala antibiotikaförsäljningen till djur i Sverige. Det såldes totalt 10 543 kg

(aktiv substans) av olika antibiotika avsedd för veterinärmedicinskt bruk i Sverige 2016

(Swedres-Svarm 2016). Den totala försäljningen av penicillin till mink var 0,95 kg (vilket

motsvarar 0,02 % av den totala penicillinförsäljningen för veterinär-medicinskt bruk),

aminopenicilliner 1,05 kg (0,15 %), amino-glykosider/ polymixiner 2,84 kg (0,74 %),

makrolider/linkosamider 0,33 kg (0,07 %) (Girma, 2017). Antibiotikaresistensen utgör

dock ett växande problem vid behandling av framför allt svettiga valpar. Ungefär en

tredjedel av isolaten hos de sjuka valparna i Sverige är resistenta mot streptomycin och

två tredjedelar mot makrolider.

Kontrollprogram för plasmacytos

Trots att AD är endemisk i Sverige är det ändå viktigt att kontrollera sjukdomen på varje

enskild gård. Eftersom det finns olika varianter av viruset både inom landet och inom

varje enskild gård, kan ett infekterat djur smittas av andra, för djuret nya, varianter av

viruset (Canuti

et al.,

2016). Det svenska kontrollprogrammet strävar därför efter att

utveckla strategier för att kontrollera den negativa inverkan av AD (Andersson, 2017;

Farid & Segervall, 2014). En till tre gånger per år, i samband med pälsningen och/eller

före parningen, screenas minkarna för AD (personlig kommunikation M. Andersson) för

att säkerställa att kliniskt sjuka djur inte används i avel.

Minkhälsan

Minkhälsan är den svenska pälsdjursnäringens djuromsorgsprogram. Det etablerades

2011 och har gällande lag och föreskrifter som minimikrav. Därutöver ingår ytterligare

rekommendationer med stöd i mångårig branscherfarenhet, med mål att säkerställa

djurhälsa och välfärd hos minkarna. Varje gård får årligen tre besök av en veterinär

som fått tilläggsutbildning inom minkhälsa, samt ett besök av en kvalificerad etolog.

Minkhälsan har nio fokusområden: inhysning, daglig skötsel, djurhälsa, foder och

vatten, avelsarbete, gårdsmiljö, utbildning/ fortbildning, dokumentation och kontroll

samt tillstånd och regelverk (personlig kommunikation M. Andersson).

Djurskyddskontroller och kontrollprogram

7.1 Vilka kontroller kräver lagstiftningen?

I Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2012:14) om uppfödning

och hållande av pälsdjur, omtryckt genom SJVFS 2013:16, saknr L 103, 1 kap. 14 §

står: ”Varje anläggning ska minst två gånger årligen besökas av veterinär. Ett av

besöken ska ske under perioden när honorna har valpar/ungar. Veterinären ska svara

för veterinärmedicinsk behandling och rådgivning om sjukdomsförebyggande åtgärder

samt djurskydds- och smittskyddsfrågor. Djurhållaren ska omgående informera

veterinären vid onormalt hög andel sjukdoms- eller dödsfall hos djur. Varje anläggning

ska minst en gång årligen besökas av en etolog, som har kunskap om djurarten.”

Länsstyrelsen utförde under 2017 inspektioner på 19 av 70 svenska minkfarmer.

7.2 Minkhälsan

Minkhälsan är ett djurvälfärdsprogram som näringen själva har tagit initiativet till och

administrerar.

7.3 Etologbesök

Enligt minkföreskrifterna ska varje minkgård få besök av en etolog minst en gång per

år. Detta genomförs i dagsläget av Lina Olofsson som har forskat på minkars beteende

och välfärd under två år på SLU och ett år på SVA, samt varit med vid framtagandet av

WelFur-protokollen. Hon bokar in besök över hela året hos alla minkgårdar. För de

gårdar som tillhör Svensk Mink görs etologbesöken även som en del av Minkhälsan.

7.4 WelFur/WQ®

Pälsdjursnäringen i Europa, Fur Europe, tog 2009 initiativet till att bjuda in experter från

Welfare Quality® och forskare inom mink och räv från främst de Nordiska länderna för

att bygga upp ett välfärdsprogram på samma sätt som Welfare Quality®. Detta arbete

pågick från 2010-2016, varefter det har testats och utvärderats. Från 2018 får alla

gårdar i hela Europa som föder upp mink eller räv till pälsproduktion besök av

välfärdsbedömare från en tredje part. Planen är att de gårdar som inte vill ingå i detta

välfärdsprogram eller som inte blir godkända vid besöken inte kommer att kunna sälja

sina skinn på de europeiska skinnauktionerna.

7.5 Utbildning av dem som arbetar med mink

I de nya minkföreskrifterna är det reglerat att alla som jobbar med levande minkar ska

ha genomgått en kurs på minst 30 timmar och ha blivit godkända på ett avslutande test.

Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU, ansökte om att bli kursarrangörer och

godkändes av Jordbruksverket hösten 2016. Under 2017 gick ca 120 personer som

antingen äger eller är anställda på en minkgård kursen. Under 2018 har även åtta

djurskyddshandläggare och en veterinär gått kursen. Kursen har under 2018 utvecklats

till en distanskurs på nätet där endast testet görs i samband med en fysisk träff.

Sammanfattning, slutsatser och rekommendationer

SLUs vetenskapliga råd för djurskydd har fått i uppdrag att sammanställa internationell

och aktuell forskning om minkars naturliga beteenden och djurvälfärd. I frågan om

minkars naturliga beteende och djurvälfärd ligger att djuren hålls och sköts i en god

djurmiljö så att deras välfärd (inklusive hälsa och sjukdomar) främjas, att de kan utföra

beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande

samt att beteendestörningar förebyggs. Kunskap om minkens naturliga beteende, dess

domesticering och avel ger också en insikt om djurens välfärd. Det är viktigt att minken

ges möjlighet att utföra flera beteenden som de är starkt motiverade för, viktiga för

deras välbefinnande.,

Vi kan konstatera att baserat på befintlig forskning så kan beteendestörningar delvis

förebyggas genom att minkarna ges fri tillgång på foder, hålls i etageburar med bolåda,

hyllor, strömedel och berikningar som byts ut regelbundet. Badvatten till mink bedöms

vara en positiv berikning, men inte vetenskapligt belagt som ett grundläggande

beteendebehov. Det finns områden, baserat på forskning som kan förbättra skötseln

av minken, det kan konstateras att det behövs mer kunskap inom fler områden.

Minkar som föds upp för pälsproduktion i Sverige måste hållas och skötas enligt

Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2012:14) om uppfödning

och hållande av pälsdjur, saknr L 103, som trädde i kraft den 1 juli 2012, senare

omtryckt genom SJVFS 2013:16, som trädde ikraft den 1 juli 2013 och innebar att

förändringar skulle genomföras, omedelbart eller fram till den 1 januari 2017. Dessa

föreskrifter togs fram efter analys av den vetenskapliga litteraturen och efter kontakt

med externa forskare. Sedan införandet av de nya föreskrifterna har det inte

genomförts eller utvärderats hur minkarnas välfärd har påverkats.

Följande slutsatser och rekommendationer dras utifrån nuvarande forskningsläge:

Domesticeringseffekter

Minken är en domesticerad art och den amerikanska minken hålls av människan för

pälsproduktion, även i länder där den inte ursprungligen fanns vild. Den har numera

etablerat sig som en feral, invasiv art.

Det finns metoder för hur man kan förbättra välfärden hos mink genom att använda mer

systematisk selektion på beteende (temperament). Man ska ta hänsyn till

välfärdsrelaterade egenskaper då avelsdjur väljs ut. Vi rekommenderar att metoder för

systematiskt avelsurval med avseende på temperament införs, om mink på svenska

gårdar visar tecken på rädsloreaktioner gentemot människa.

Sammanfattning av minkens naturliga beteende

Minken vaktar sitt revir så att inga inkräktare kommer in, men den undviker samtidigt

öppna ytor där den kan bli tagen av större rovdjur.

Bohålan är en viktig resurs för den vilda minken. En bohåla och tillgång till

bobyggnadsmaterial är viktigt för att minkhonan ska kunna ta hand om de outvecklade

ungarna första tiden efter födelsen.

Minken är en opportunistisk köttätare som behöver äta relativt ofta.

Minken använder vatten för en del av sin bytesjakt, men den är inget vattenlevande

djur.

Baserat på minkens naturliga beteende kan slutsatsen dras att den tidsmässigt

fastlagda reproduktionssäsongen, de upprepade parningarna och användningen av

enbart naturlig parning (inte insemination) är en grundläggande faktor som styr

skötselåtgärderna över året på en minkgård.

Minkhonan avvänjer i naturen troligen valparna vid 6-8 veckors ålder och separerar sig

från ungarna från ca 10 veckors ålder.

Minken lever solitärt under stora delar av året, men honor kan leva inom en hanes revir

och de har många olika typer av social kommunikation för att minska kostsamma

aggressiva interaktioner.

Halm används på olika sätt beroende på minkarnas ålder och årstid, t.ex. för att skapa

ett varmt bo under den kalla årstiden, att äta och att bygga ett bo för ungarna under

reproduktionsperioden. Det finns stora variationer mellan olika minkgårdar i Sverige

beträffande vilken typ av halm som används, hur ofta och hur mycket.

Rekommendationer

Vi rekommenderar att information från WelFur besöken används till att jämföra Sverige

med de andra EU-länderna och vidare att data från WelFur används, om möjligt, för att

visa på problem och positiva aspekter i det svenska sättet att hålla och sköta mink,

jämfört med andra EU-länder. Detta är ett verktyg som inte tidigare har varit tillgängligt

och som ökar möjligheterna att jämföra och förbättra minkens välfärd.

Vi rekommenderar att en utvärdering görs av de nya föreskrifterna i Sverige, om de har

ökat minkens motivation att utföra naturligt beteende och förbättrat dess välfärd. De

redan införda kraven på att man inte får dra ner fodermängden till avelsminkar vintertid

har inte utvärderats ännu med avseende på om det har minskat eller eliminerat

stereotypier och pälstuggande hos mink.

Vi rekommenderar att valparna får lättåtkomlig tillgång till vatten i eller strax utanför

bolådan från 4 veckors ålder, vilket även kan vara fördelaktigt för honan under första

tiden av valpperioden.

Vi rekommenderar att man studerar alla aspekter gällande utfodring av mink, för att

minska förekomsten av frustration hos djuren. Skötseln vid utfodringen,

utfodringsintensiteten och mängden beteende runt utfodringen avgör delvis hur mycket

onormalt beteende minkar utför. En mer stimulerande utfodring tycks inte ha testats i

praktiken inom minkproduktionen, den borde undersökas ytterligare som en del av

berikning och förbättring av välfärden.

Vi rekommenderar att ett tidigt urval av avelsdjur görs för att undvika att de blir

överviktiga under hösten, vilket kan ge reproduktionsstörningar på våren och problem

vid valpningen.

Vi rekommenderar att välfärdsrelaterade egenskaper och välfärds-konsekvenserna av

rena produktionsegenskaper konsekvent tas hänsyn till och att man inte avlar på större

djur, då detta kan leda till välfärdsproblem i framtiden.

Vi rekommenderar att man behåller snabb avlivning vid hemmaburen som är unik och

välfärdsmässigt överlägsen många andra avlivningsmetoder.

Vi rekommenderar att fördelar och nackdelar med individuell resp. gruppavlivning

studeras, då individuell avlivningsutrustning finns tillgänglig för minkgårdarna och de

skulle kunna vara a) bättre för djuren under avlivningen b) bättre för individuell

övervakning under avlivningen.

Vi rekommenderar forskning kring användningen av CO2 jämfört med användning av

andra avlivningsgaser (t.ex. blandningar med argon) som bedöms vara mindre

aversiva.

Vi rekommenderar att studier görs på hur ofta berikningar ska bytas ut för att vara

värdefull för minkar. På de svenska minkgårdarna kräver föreskrifterna att

berikningsföremålen byts ut regelbundet, men det saknas kunskap om hur ofta de

behöver bytas ut. Det behöver också undersökas om t.ex. en för minken värdefull

resurs ersätts av en annan mindre värdefull resurs, om det i så fall kan utlösa negativa

effekter på minkens välfärd? Mer systematiska studier behövs här för att ge uppfödarna

en möjlighet att i praktiken tillämpa nya och dynamiska berikningsmodeller för farmad

mink. En ökad burstorlek, som redan införts i den svenska lagstiftningen, har i tidigare

forskning inte visat sig ge några förbättringar av minkens välfärd om den inte samtidigt

åtföljs av berikningar och andra resurser som är viktiga för minken.

Vi rekommenderar att man undersöker tillgänglighet på halm på svenska minkgårdar,

vilken typ av halm som är bäst för minkens välfärd och vilken halmsort minken föredrar.

Vi rekommenderar att man inte har grupphållning av fyra eller fler minkar på grund av

risken för ökad aggression mellan hanarna. Hållande av tre minkar i etagebur kan

fungera om de ges extra foder och har en god tillsyn.

Vi rekommenderar att mot bakgrund av bl.a. förekomsten av plasmacytos, som ger

virusdiarré/svettiga valpar på vissa svenska gårdar, så bör rutinerna beträffande

smittskydd vara noggranna, så att smittan inte sprids till fler gårdar, vilket får negativa

konsekvenser för djurskyddet.

Vi rekommenderar att man har två dagars

plasmacytossmittad gård och osmittad gård.

uppehåll

mellan

besök

på

Vi rekommenderar att när minkar importeras från andra länder så bör man försäkra sig

om att de inte kommer från en gård som har MRSA eller annan förekomst av

antibiotikaresistenta bakterier och att de bör sättas i karantän utanför/i utkanten av

gården under en tid.

Vi rekommenderar att forskning görs med inriktning mot djurskyddsaspekter i samband

med livdjurstransporter av mink. Det handlar bland annat om hur länge transporten får

pågå, samt tillgång till foder, vatten och tillsyn under transporten.

Referenser

Ahlstrøm, Ø., Aldén, E., Børsting, C. F., Dahlman, T., Elnif, J., Hansen, N. E., Mäkelä,

J., Pölönen., Skrede, A. 2004. Handbok for Fórmidler til pelsdyr. Nordiske

Jordbruksforskeres Forening, Subseksjon for pelsdyr, NJF-utredning/rapport nr.

502, Ås, Norge.

Andersson, A.-M. 2017. Endemic aleutian disease. Diss. Uppsala: Sveriges

lantbruksuniv., Acta Universitatis Agriculturae Sueciae, 1652-6880; 2017:38

Axelsson, H.M., Hansen, S.W., Loberg, J., Lidfors, L. 2017. Effects of group size on

behaviour, growth and occurrence of bite marks in farmed mink. Applied Animal

Behaviour Science 194, 112-119.

Axelsson, H.M.K., Aldén, E., Lidfors, L. 2009. Behaviour in female mink housed in

enriched standard cages during winter. Appl. Anim. Behav. Sci. 121, 222–229.

Bak, A.S., Malmkvist, J. 2017. Berigelse i buret og håndtering påvirker minks

temperament. Faglig Årsberetning 2016, 15-21. Kopenhagen Forskning, Agro

Food Park 15, DK-8200 Aarhus N, Danmark. In Danish with English Summary.

Baghli, A., Engel, E., Verhagen, R. 2002. Feeding habits and trophic nice overlap of

two sympatric Mustelidae, the polecat

Mustela putorius

and the beec marten

Martens foina. Zeitschrieft fur Jagdwissenschaft 48, 217-225.

Baxter, J.D., Rousseau, G.G. 1979. Glucocorticoid hormone action: An overview. In

Glucocorticoid Hormone Action (eds. J.D. Baxter and G.G. Rousseau),

Springer-Verlag, Berlin, pp.1-24

Berg, P., Møller, S.H., n.d. Evidence for genetic variation in bite marks in group housed

mink. Presented at the NJF Seminar 440, p. 35

Bildsöe, M., Heller, K.E. & Jeppesen, L.L. 1990a. Stereotypies in adult ranch mink.

Scientifur 14 (3): 169-177

Bildsøe, M., Heller, K.E., Jeppesen, L.L. 1991. Effects of immobility stress and food

restriction on stereotypies in low and high stereotyping female ranch mink.

Behav. Processes 25, 179–189

Birch JM, Agger JF, Dahlin C, Jensen VF, Hammer AS, Struve T, Jensen HE. 2017.

Risk factors associated with diarrhea in Danish commercial mink (Neovison

vison)

during the pre-weaning period. Acta Vet Scand. 59(1):43

Birks, J.D.S. 1981. Home range and territorial behaviour of the feral mink (Mustela

vision schreber) in Devon (Doctoral dissertation, University of Exe-ter).

Birks, J.D.S., Dunstone, N. 1985. Sex related differences in the diet of the mink

Mustela

vison.

Holarctic Ecology 8, 245-252

Birks, J.D.S., Linn, I.J, 1982. Studies on the home rage of feral mink (Mustela

vison).

Symp. Zool. Soc. London 49, 231-257

Biström M, Moisander-Jylhä AM, Heinikainen S, Pelkola K, Raunio-Saarnisto M. 2016.

Isolation of Clostridium limosum from an outbreak of metritis in farmed mink.

Acta Vet Scand, 58, p1-4. 4p

Bleavins, M.R., Aulerich, R.J. 1981. Feed consumption and food passage time in Mink

(Mustela

vison)

and European ferrets (Mustela

putorius

furo). Lab. Anim. Sci.

31, 268-269

Blomström A, Widén F, Hammer AS, Belák S, Berg M. 2010. Detection of a Novel

Astrovirus in Brain Tissue of Mink Suffering from Shaking Mink Syndrome by

Use of Viral Metagenomics. J. Clin. Microbiol. 48(12): 4392-4396

Bloom M, Kanno H, Mori S, Wolfinbarger J. 1994. Aleutian mink disease: puzzles and

paradigms. Infect Agents Dis. 3: 279

Bonesi, L., Macdonald, D.W. 2004. Impact of released Eurasian otters on a population

of American mink: a test using an experimental approach. Oikos, 106: 9-18.

Botton-Divet, L., Cornette, R., Houssaye, A., Fabre, A.C., Herrel, A. 2017. Swimming

and running: a study of the convergence in long bone morphology among semi-

aquatic mustelids (Carnivora: Mustelidae). Biological Journal of the Linnean

Society 121, 38-49

Boudreau, L., Benkel, B., Astatkie, T., Rouvinen-Watt, K. 2014. Ideal body condition

improves reproductive performance and influences genetic health in female

mink. Animal Reproduction Science, 145, 86-98.

Brandt, C., Malmkvist, J., Nielsen, R.L., Brande-Lavridsen, N., Surlykke, A. 2013.

Development of vocalization and hearing in American mink (Neovison vison).

Journal of Experimental Biology 216, 3542-3550

Brinck, C., Gerell, R., Odham, G. 1978. Anal pouch secretion in mink mustela vison -

chemical communication in mustelidae. OIKOS, 30 (1), 68-75.

Brink, A.L., Jeppesen, L.L. 2005. Behaviour of mink kits and dams (Mustela

vison)

the lactation period. Can. J. Anim. Sci. 85, 7-12

Brzezinski, M., Ignatiuk, P., Zmihorski, M., Zalewski, A. 2018. An invasive predator

affects habitat use by native prey: American mink and water vole co-existence

in riparian habitats. Journal of Zoology 304, 198-116

Bækgaard, H., Hansen, M. U., Sønderup, M. 2007. The influence of body condition on

breeding results and early kit mortality. Proccedings of NJF Seminar No. 403,

Kolding, Denmark.

Canadian Food Inspection Agency. National farm-level mink biosecurity standard.

Canadian Food Inspection Agency, Guidance Document Repository. 2013.

http://www.inspection.gc.ca/animals/terrestrial-animals/biosecurity/standards-

and-principles/mink/eng/1376667870636/1376667871636. Accessed 14 May

2018.

Canadian Food Inspection Agency. National farm-level mink biosecurity standard.

Canuti M, O'Leary KE, Hunter BD, Spearman G, Ojkic D, Whitney HG, Lang AS. 2016.

Driving forces behind the evolution of the Aleutian mink disease parvovirus in

the context of intensive farming. Virus Evol. 2(1)

Carlsson, N.O.L., Jeschke, J.M., Holmqvist, N., kindberg, J. 2009. Long-term data on

invaders: when the fox is away, the mink will play. Biological Invasions,

Springer, 9 pp

Chalmers G, Mclean J, Hunter DB, Brash M, Slavic D, Pearl DL, et al. 2015.

Staphylococcus spp., Streptococcus canis, and Arcanobacterium phocae of

healthy Canadian farmed mink and mink with pododermatitis. Can J Vet Res.

79:129–135.

Chanin, P. 1983. Observations on two populations of feral mink in Devon, UK.

Mammalia, 47, 463-476.

Chanin, P.R.F., Linn, I. 1980. The diet of the feral mink (Mustela

vison)

in the southwest

Britain. Journal of Zoology 192, 205, 223

Clausen TN, Larsen PF. 2012. Dividing big litters at 6 weeks of age reduces number of

bites among mink kits. In: Kopenhagen Research, Aarhus N, editors. Annual

Report 2012. 2013. p. 173–6

Clausen, K.T., Malmkvist, J., Surlykke, A. 2000. Ultrasonic vocalisations of kits during

maternal kit-retrieval in farmed mink,

Mustela vison.

Applied Animal Behaviour

Science 114, 582-592

Clausen, T. N., Larsen, P. F. 2017. Afprøvning af to typer hvalpevandningssystemer i

dieperioden. Faglig Årsberetning 2017, 143-147. Pelsdyrserhvervets Førsøgs-

og Forskningscenter, Holstebro, Danmark.

Clausen, T. N., Sandbøl P. 2008. Protein i drᴂgtighedsperioden. Effekt på

skindstørrelse og efterfølgende diperiode. Faglig Årsberetning 2008, 51-54.

Pelsdyrserhvervets Førsøgs- og Forskningscenter, Holstebro, Danmark.

Clausen, T. N. och Larsen, P. F. 2011. Undersøgelse af hvor stor en procentdel fibre i

foderet mink vil acceptere, før de nedsᴂtter deres energioptag. Faglig

Årsberetning 2011, 84-93. Pelsdyrserhvervets Førsøgs- og Forskningscenter,

Holstebro, Danmark.

Clode, D., & Macdonald, D. W. 1995. Evidence for food competition between mink

(Mustela vison) and otter (Lutra lutra) on Scottish islands. Journal of Zoology,

237(3), 435-444

Clutton-Brock, J. 1999. A natural history of domesticated mammals. Cambridge

University Press, Cambridge, 243 sidor.

Compo N, Pearl DL, Tapscott B, Storer A, Hammermueller J, Brash M, Turner PV.

2017. On-farm biosecurity practices and causes of preweaning mortality in

Canadian commercial mink kits. Acta Vet Scand. 59(1):57

Cooper, J.J., Mason, G.J. 2000. Increasing costs of access to resources cause re-

scheduling of behaviour in American mink

Mustela vison:

implications for the

assessment of behavioural priorities. Applied Animal Behaviour Science 66,

135-151

Cooper, J.J., Mason, G.J. 2001. The use of operant technology to measure behavioral

priorities in captive animals. Behavior Research Methods Instruments &

Computers 33, 427-434

Cooper, J.J., Mason, G.M. 1997. The behavioural priorities of mink (Mustela

vison)

a closed economy. Proc. Br. Soc. Anim. Sci. 17

Dahlin, C., Hammer, A. S., Møller, S. H., Malmkvist, J., Bᴂkgaard, H. 2016.

Fodringsstrategi i sidste del af drᴂgtigheden og dens betydning for minktᴂvens

tidlige

moderegenskaber.

Faglig

Årsberetning

2016,

187-193.

Pelsdyrserhvervets Førsøgs- og Forskningscenter, Holstebro, Danmark.

Dallaire, J.A., Mason, G.J. 2015. Play in juvenile mink: litter effects, stability over time,

and motivational heterogeneity. Developmental Psychobiology 58, 945-957.

Dallman, M.F., Akana, S.F., Cascio, C.S., Darlington, D.N., Jacobsen, L., Levin, N.

1987. Regulation of ACTH secretion: Variations on a theme of B. In vRecent

Progress in Hormone Research, Vol. 43, (ed. J.H. Clark), Academic Press,

Orlando, pp. 113-173

Damgaard, B. M., Clausen, T. N., Børsting, C. F. 1998. Effects of dietary supplement

of essential amino acids on mortality rate, liver traits and blood parameters in

mink (Mustela Vision) fed low protein diets. Acta Agriculturæ Scandinavica, Sect

A, Animal Science. 48, 175-183.

Damgaard, B. M., Hansen, S. W., Børsting, C. F., Møller, S. H. 2004. Effects of different

feeding strategies during the winter period on behaviour and performance.

2004. Applied Animal Behavior Science 89, 163.180.

Danish

Fur Breeders Research Center (DFBRC), Holstebro,

furresearch.org/wp-content/uploads/2015/01/Poster15.pdf

Denmark.

Day, M.G., Linn, I. 1972. Notes on the food of feral mink

Mustela vison

in England and

Wales. Journal of Zoology 167, 463-473

de Jonge, G. 1996. A new housing system for mink. Applied Science Reports, Progress

in fur Animal Science, Animal Production Review, Polish Society of Animal

Production, Warsaw, 29, 45-51

de Rond J, van Willigen FCK. 2012. High need for drinking water in young mink kits

between 30 and 50 days of age. In: Larsen P.F. et al. (eds) Proceedings of the

Xth International Scientific Congress in fur animal production. Wageningen

Academic Publishers, Wageningen

de Rond J. 2015. Pelt length is correlated to body length and body weight. NJF Seminar

485. Turku, Finland

De Rond, J., Kleyn Van Willigen, F.C. 2012. Mortality in pair and group-housed mink

after weaning. In: Proceedings of the Xth International Scientific Congress in

Fur Animal Production (eds. P.F. Larsen, S.H. Møller, T. Clausen, A.S.

Hammer), pp. 103-105

Dick MF, Hurford J, Lei S, Mustonen AM, Nieminen P, Rouvinen-Watt K. 2014. High

feeding intensity increases the severity of fatty liver in the American mink

(Neovison

vison)

with potential ameliorating role for long-chain n-3

polyunsaturated fatty acids. Acta Vet Scand. 56(1): 5

Díez-León, M., Bowman, J., Bursian, S., Fllon, H., Galicia, D., Kanefsky, J., Napolitano,

A., Palme, R., Schulte-Hosedde, A., Scribner, K., Mason, G. 2013.

Environmental enriched male mink gain more copulations than stereotypic,

barren-reared

competitors.

PLoS

ONE

e80494,

https://doi.org/10.1371/journal.pone.0080494

Díez-León, M., Bursian, S., Galicia, D., Napolitano, A., Palme, R., Mason, G. 2016.

Environmental enriching American mink (Neovison vison) increases lymphoid

organ weight and skeletal symmetry, and reveals differences between two sub-

types of stereotypic behaviour. Applied Animal Behaviour Science 177, 59-69.

Diez-León, M., Quinton, M., Mason, G. 2016. Preferences for different cage heights in

farmed American mink (Neovison

vison):

taller is not better. Scientifur 40 (3/4),

347-349. Proceedings of the XIth International Scientific Congress in Fur Animal

Production August 23-26 2016 in Helsinki, Finland

Dunstone, N. & Birks, J. D. S. 1983. Activity budget and habitat usage by coastal-living

mink (Mustela vison Schreber). Acta Zoologica Fennica.

Dunstone, N. 1993. The Mink. Poyser Natural History, T & A D Poyser Ltd, London,

232 pp

Dunstone, N., Birks, J.D.S. 1985. The comparative ecology of coastal river-ine and

lacustrine mink Mustela vison in Britain. Z. Ange. Zool., 72, 52-70.

Eklund CM, Hadlow WJ, Kennedy RC, Boyle CC, Jackson TA. 1968. Aleutian disease

of mink—properties of etiologic agent and host responses. J Infect Dis. 118:

510.

Elnif, J. & Hansen, N.E. 1987. Sammenligning af næringsstoffordøjeligheden hos

minkhvalpe og udvoksede hanner. NJF-seminar nr. 128. Tromsø. Norge. 6pp.

Elnif, J., Enggaard Hansen, N., Mortensen, K. & Sørensen, H. 1988. Production of

digestive enzymes in mink kits. In: Biology, Pathology and Genetics of Fur

Bearing Animals. Proceedings of IVth International Scientific Congress in Fur

Animal Production. Toronto & Wisconsin. 320-326.

Elofson, L., Lagerkvist, G., Gustafsson, H., Einarsson, S. 1989. Mating systems and

reproduc-tion in mink. Acta Agriculturae Scandinavica 39, 23-41

Farid AH, Ferns LE. 2017. Reduced severity of histopathological lesions in mink

selected for tolerance to Aleutian mink disease virus infection. Res Vet Sci.

111:127-134

Farid AH, Rupasinghe P, Mitchell JL, Rouvinen-Watt K. 2010. A survey of Aleutian mink

disease virus infection of feral American mink in Nova Scotia. Can Vet J. 51:

75–77

Farid, A. & Segervall, J. 2014. A Comparison between ELISA and CIEP for Measuring

Antibody Titres against Aleutian Mink Disease Virus. Virology & Mycology, 3(3)

Fink, R., Tauson, A-H., Chwalibog, A., and Hansen, N. E. 2004. A first estimate of the

amino acid requirement for milk production of the high-producing female mink

(Mustela vision). Journal of Animal Physiology and Animal Nutrition, 90: 60-69.

Fink, R., Tauson, A-H., Hansen K. B., Wamberg, S., Kristensen, N. B. 2001. Energy

intake and milk production in mink (Mustela vision) – effect of litter size. Archiv

für Tierernaehrung, 55:3, 221-242.

Fournier-Chambrillon C, Aasted B, Perrot A, Pontier D, Sauvage F, Artois M, Cassiede

J., Chauby X, Dal Molin A, Simon C, Fournier P. 2004. Antibodies to Aleutian

mink disease parvovirus in free-ranging European mink (Mustela

lutreola)

and

other small carnivores from southwestern France. Journal of Wildlife Diseases

40: 394-402

Frölich K. Canine distemper in carnivores. In: Gavier-Widén D, Duff JP, Meredith A,

editors. Infectious diseases of wild mammals and birds in Europe. 1. Oxford:

Blackwell Publishing Ltd; 2012. pp. 101–105

FurEurope, 2015. WelFur. Welfare assessment protocol for mink. Fur Europe,

Brussels, Belgium. 182 pp

García, K., Melero, Y., Palazón, S., Gosálbez, J., & Castresana, J. 2017. Spatial mixing

of mitochondrial lineages and greater genetic diversity in some invasive

populations of the American mink (Neovison vison) compared to native

populations. Biological Invasions, 19, 2663-2673

Gavier-Widén D, Bröjer C, Dietz HH, Englund L, Hammer AS, Hedlund KO, Hård af

Segerstad C, Nilsson K, Nowotny N, Puurula V, Thorén P, Uhlhorn H,

Weissenböck H, Agren E, Klingeborn B. 2004. Investigations into shaking mink

syndrome: an encephalomyelitis of unknown cause in farmed mink (Mustela

vison)

kits in Scandinavia. J Vet Diagn Invest. 16(4):305-12

Gerell, R. 1970. Home ranges and movements of the mink Mustela vison Shreber in

southern Sweden. Oikos, 160-173.

Girma K. 2017. Försäljning av djurläkemedel 2016, Rapport, Jordbruksverket

Hale, E. B. 1969. Domestication and the evolution of behaviour. In: The Behaviour of

Domestic Animals, 2nd Edition (Ed. by ESE Hafez), 22-42

Hammer A.S. et al. 2012. Preliminary results of field and experimental investigations of

pre-weaning diarrhea in mink. In: Larsen P.F. et al. (eds) Proceedings of the Xth

International Scientific Congress in fur animal production. Wageningen

Academic Publishers, Wageningen

Hammer AS, Andresen L, Aalbek B, Damborg P, Weiss V, Christiansen ML, Selsing S,

Bahl MI. 2017. Abortion and mortality in farm mink (Neovison

vison)

associated

with feed-born Clostridium limosum. Veterinary Microbiology 203

Hammer ASV, Jensen HE, Agger JFG, Clausen T. 2014. Pathology of fatty liver

syndrome in mink. Abstract from Abildgaard Symposium, København, Denmark

Hansen B.K., Berg, P. 1998. Mink dam weight changes during the lactation period I.

Genetic and Environmental Effects. Acta Agriculturæ Scandinavica, Sect A,

Animal Science. 48: 49-57.

Hansen SW, Møller SH, Damgaard BM. 2014. Bite marks in mink—induced

experimentally and as reflection of aggressive encounters between mink. Appl

Anim Behav Sci. 158:76–85

Hansen, C.P.B, Jeppesen, L.L, 2003. The influence of temperature on the activity and

water use of farmed mink (Mustela

vison).

Animal Science 76, 111-118

Hansen, C.P.B., Jeppesen, L.L. 2001a. Swimming activity of farm mink (Mustela

vison)

and its relation to stereotypies. Acta Agriculturae Scandinavica, Section A –

Animal Science 51, 71-76

Hansen, C.P.B., Jeppesen, L.L. 2001b. Use of water for swimming and its relationship

to temperature and other factors in farm mink (Mustela

vison).

Acta Agriculturae

Scandinavica, Section A – Animal Science 51, 89-93

Hansen, C.P.B., Jeppesen, L.L. 2008. Short term behavioural consequences of denied

access to environmental facilities in mink. Agric. Food Sci. 9, 149–155

Hansen, N.E., Finne, L., Skrede, A., Tauson, A.-H. 1991. Energiforsyning hos mink og

ræv. NJF utredning/rapport no. 63, DSR Forlag, Copenhagen, 59 pp.

Hansen, S. W., Clausen, T. N., Sandbøl, P. 2008. Vinterfodring med henblik på lav

stereotypi og høj reproduktion. Faglig Årsberetning 2008, 7-18.

Pelsdyrserhvervets Førsøgs- og Forskningscenter, Holstebro, Danmark.

Hansen, S., Malmkvist, J., Palme, R., Damgaard, B. 2007. Do double cages and access

to occupational materials improve the welfare of farmed mink? Anim. Welf. 16,

63–76

Hansen, S.W & Möller, S.H. 2001. The application of a temperament test to on-farm

selection of mink. Acta Agric scand, Sect A, Anim Sci. Suppl (30) 93-98

Hansen, S.W. & Møller, S.H. 2008. Diurnal activity patterns of farm mink (Mustela

vison)

subjected to different feeding routines. Applied Animal Behavioural Science

111: 146-157

Hansen, S.W. 1996. Selection for behavioural traits in farm mink. Applied Animal

Behaviour Science 49: 137-148

Hansen, S.W., Damgaard, B.M. 2009. Running in a running wheel substitutes for

stereotypies in mink (Mustela vison) but does it improve their welfare? Applied

Animal Behaviour Science 118, 76-83.

Hansen, S.W., Damgaard, B.M. 2009. Running in a running wheel substitutes for

stereotypies in mink (Mustela

vison)

but does it improve their welfare? Appl.

Anim. Behav. Sci. 118, 76–83

Hansen, S.W., Decker, E.L. 2002. Minkens æde- og drikkeadfærd samt sammenhæng

mellem foderoptagelse og aktivitet/stereotypier og faktorer der påvirker

aktiviteten. Faglig årsberetning 2001, Pelsdyrerhvervets Forsøgs- og

Rådgivningsvirksomhed, Danmark, 29-34

Hansen, S.W., Hansen, B.K., Berg, P. 1994. The effect of cage environment and ad

libitum feeding on the circadian rhythm, behaviour and feed intake in farm mink.

Acta Agriculturae Scandinavica Section A, Animal Science 44, 120-127

Hansen, S.W., Houbak, B. 2005. To skridt frem og tre tilbage-gruppeindhusning af

mink. Pelsdyrerhvervets Forsøgs-Og Forskningscenter Fagl. Årsberetning 2004

2004, 8–8

Hansen, S.W., Jensen, M.B. 2006a. Demand for swimming water and running wheel

with 1 min of access per reward. Applied Animal Behaviour Science 98, 145-

154

Hansen, S.W., Jensen, M.B. 2006b. Quantitative evaluation of the motivation to access

a running wheel or a water bath in farm mink. Applied Animal Behaviour Science

98, 127-144

Hansen, S.W., Malmkvist, J., Palme, R., Damgaard, B.M. 2007. Do double cages and

access to occupational materials improve the welfare of farmed mink? Animal

Welfare 16, 63-76

Hansen, S.W., Schou, T.M, Møller, S.H., Bouyssie, P., Malmkvist, J. 2015. Sårskorper

kan forekomme uden forudgående åbne sår, når hvalpene er 6-7 uger gamle.

DCA report no. 66, p. 39-47. Can be downloaded for free here:

http://web.agrsci.dk/djfpublikation/djfpdf/DCArapport066.pdf

Hansen, S.W., Møller, S.H. 2012. Mink’s adaptation to group housing in practice, in:

Larsen, P.F., Møller, S.H., Clausen, T., Hammer, A.S., Lássen, T.M., Nielsen,

V.H., Tauson, A.H., Jeppesen, L.L., Hansen, S.W., Elnif, J., Malmkvist, J.

(Eds.), Proceedings of the Xth International Scientific Congress in Fur Animal

Production. Wageningen Academic Publishers, pp. 350–359

Hansen, B. K, Sønderup, M., Gautason, K., Bᴂkgaard, H., Weiss, V. 2012. Rigtigt

vinterhuld hos minkhanner giver flere parrede tᴂver og lavere goldprocent.

Faglig Årsberetning 2012, 35-42. Pelsdyrserhvervets Førsøgs- og

Forskningscenter, Holstebro, Danmark.

Hansen, S. W., Møller, S. H., Malmkvist, J., Damgaard, B. M, 2011, Slankning,

fiberfodring og miljøberigelse – effekt på kropsvᴂgt, huld, stereotypi,

temperament og reproduktion. Faglig Årsberetning 2011, 168-177.

Pelsdyrserhvervets Førsøgs- og Forskningscenter, Holstebro, Danmark.

Hansen, S.W., Møller, S.H., Damgaard, B.M. 2014. Bite marks in mink—Induced

experimentally and as reflection of aggressive encounters between mink. Appl.

Anim. Behav. Sci. 158, 76–85

Harjunpaä, S., Rouvinen-Watt, K. 2004. The development of homeothermy in mink

(Mustela

vison).

Comparative Biochemistry Physiology A 137, 339–348

Harrington LA, Gelling M, Simpson V, Harrington A, Macdonald DW. 2012. Notes on

the health status of free-living, non-native American mink,

Neovison vison,

southern England. Eur J Wildl Res. 58: 875–880.

Harris, S., & Yalden, D. W. Y. (Eds.), 2008. Mammals of the British Isles: handbook.

Mammal society, s. 488

Harris, S., & Yalden, D. W. Y. (Eds.). 2008. Mammals of the British Isles: handbook.

Mammal society. Sid 491.

Hemmer, H. 1990. Domestication: the decline of environmental appreciation.

Cambridge University Press, 217 sidor.

Heptner, V. G., Naumov, N. P., Yurgenson, P. B., Sludskii, A. A., Chirkova, A. F., &

Bannikov, A. G. 2002. Mammals of the Soviet Union Volume II, Part 1b

Carnivora (Weasels: Additional species). Enfield: Science Publishers Inc., s.

1414.

Hunter, D. B., & Lemieux, N. 1996. Aleutian disease.

Mink biology, health and disease.

University of Guelph, Ontario,

61-69.

Hunter B, Lemieux N: Mink Production Biology, Health and Disease. Guelph,

Canada:University of Guelph Graphic and Print Services; 1996.

Hänninen, S., Ahola, L., Pykonen, T, Korhonen, H.T., Mononen, J. 2008. Group

housing in row cages: an alternative housing system for juvenile mink. Animal,

2, 1809-1817

Hänninen, S., Mononen, J., Harjunpää, S., Pyykönen, T., Sepponen, J., Ahola, L. 2008.

Effects of family housing on some behavioural and physiological parameters of

juvenile farmed mink (Mustela

vison).

Appl. Anim. Behav. Sci. 109, 384–395.

doi:10.1016/j.applanim.2007.03.002

Ireland, M. C. 1990. The behaviour and ecology of the American mink Mustela vison

(Schreber) in a coastal habitat (Doctoral dissertation, Durham University).

Jensen TH, Christensen LS, Chriel M, Harslund J, Salomonsen CM, Hammer AS. 2012.

High Prevalence of Aleutian Mink Disease Virus in Free-ranging Mink on a

Remote Danish Island. J Wildl Dis. 48: 497–502

Jensen VF, Sommer HM, Struve T, Clausen J, Chriél M. 2017. A cross-sectional field

study on potential associations between feed quality measures and usage of

antimicrobials in commercial mink (Neovison vison). Prev Vet Med. 143, 54-60.

Jensen VF, Sommer HM, Struve T, Clausen J, Chriél M. 2017. A cross-sectional field

study on potential associations between feed quality measures and usage of

antimicrobials in commercial mink (Neovison

vison).

Prev Vet Med. 143, 54-60

Jensen, M.B., Pedersen, L.J. 2008. Using motivation tests to assess ethological needs

and preferences. Applied Animal Behaviour Science 113, 340-356

Jeppesen LL, Heller KE, Bildsoe A. Stereotypies in female farm mink (Mustela

vison)

may be genetically transmitted and associated with higher fertility due to effects

on body weight. Appl Anim Behav Sci 2004;86:137–43

Jespersen A, Agger JF, Clausen T, Bertelsen S, Jensen HE, Hammer AS. 2016a.

Anatomical distribution and gross pathology of wounds in necropsied farmed

mink (Neovison

vison)

from June and October. Acta Vet Scand. 58:6

Jespersen A, Hammer AS, Agger, J. F., Jensen HE. 2013. Effekt af vandtildelning I

redekassen på forekomsten af sår og dødeligheden hos vhalpe af farmmink

(Neovision vision). Faglig Årsberetning 2013, 139-146. Pelsdyrserhvervets

Førsøgs- og Forskningscenter, Holstebro, Danmark.

Jespersen A, Hammer AS, Jensen HE, Bonde-Jensen N, Lassus MM, Agger JF,

Larsen PF. 2016b. Foot Lesions in Farmed Mink (Neovison

vison):

Pathologic

and Epidemiologic Characteristics on 4 Danish Farms. Vet Pathol. 53(3):666-

Jones MA, van Lierop M, Mason G, Pillay N. Increased reproductive output in

stereotypic captive Rhabdomys females: potential implications for captive

breeding. Appl Anim Behav Sci 2010; 123:63–9

Jorgensen, G. 1985. Mink Production. Published by: Scientifur, K. Larsen & Søn,

Glostrup, Denmark, 399 sidor (1984 in Danish).

King, C. 1989. The Natural History of Weasels & Stoats. Christopher Helm (Publishers)

Ltd., Bromley, UK

Knuuttila A, Aaltonen K, Virtala AM, Henttonen H, Isomursu M, Leimann A, Maran T,

Saarma U, Timonen P, Vapalahti O, Sironen T. 2015. Aleutian mink disease

virus in free-ranging mustelids in Finland - a cross-sectional epidemiological and

phylogenetic study. J Gen Virol. 96(Pt 6):1423-35

Korhonen & Huuki. 2013. Code of good practice for CO and CO2 euthanasia in mink.

NJF seminar 464. Reykjavik. Iceland

Korhonen, T, Cizinauskas, S., Jesernics, J. 2012. Electrophysiological study on CO and

CO2 euthanasia in mink (Mustela vison). Ann.Anim.Sci. 12, 597-608.

Korhonen HT, Cizinauskas S, Jesernics J. 2011 b. Evaluation of CO and CO2

euthanasia in farmed mink (Mustela

vison):

electrophysical study. MTT Report,

1, 36 pp

Korhonen HT, Eskeli P, Sepponen J, Toikkanen P. 2013. Individual and group

euthanasia. In farmed mink. Ann. Anim. Sci. 13, 623–632.

Korhonen HT, Sepponen J, Eskeli P. 2011 a. A questionnaire study on euthanasia in

mink. MTT Report, 2, 26 pp

Korhonen, H. 1989. Seasonal regulation of weight loss in female farm mink. Journal of

Animal Physiology and Animal Nutrition. 63, 109–113.

Korhonen, H., Niemälä, P. 1998. Effect of ad libitum and restricted feeding on seasonal

weight changes in captive mink (Mustela vison). Journal of Animal Physiology

and Animal Nutrition, 79, 269–280.

Korpela, J. 2017. Flugbekämpning. Finsk pälstidskrift, nr 3, 2017

Kruska, D. 1996. The effect of domestication on brain size and composition in the mink

(Mustela vison). Journal of Zoology. 239 (4): 645.

Kruska, D., Schreiber, A. 1999. Comparative morphometrical and biochemical-genetic

investigations in wild and ranch mink (Mustela vison: Carnivora: Mammalia)

Acta Theriologica, 44:377

Lagerkvist, G. 1993. Selection for litter size, body weight and pelt quality in mink

(Mustela vison). Sveriges Lantbruksuniversitet: Uppsala.

Lagerkvist G., Johansson K., Lundeheim N. 1993. Selection for litter size, body weight

and pelt quality in mink (Mustela

vison)

Experimental design and direct

response of each trait. Journal of Anima Science, 71, 3261–3272.

Lassén, T. M., Tauson, A-H., Ahlstrøm, Ø., Rouvinen-Watt, K., Sandbøl, P., Koskinen,

N., Christiansen. M. L. E. Edtor: Skrede, A. 2012. Energy and main nutrients in

feed for mink and foxes. Nordic Assosioation of Agricultural Scientists,

subsection for fur animals, nutrition and feeding committee, Report No. 63.

Second edition.

Liu, Z., Ning, F., Yang, H., Wei, L., Bai, X. 2011. Rapid detection of self-biting disease

of mink by specific sequence-characterized amplified regions. J. For. Res. 22,

123–126

Ljungvall K, Magnusson U, Korvela M, Norrby M, Bergquist J, Persson S. 2017. Heavy

metal concentrations in female wild mink (Neovison

vison)

in Sweden: Sources

of variation and associations with internal organ weights. Environ Toxicol Chem.

36(8):2030-2035

Llonch, P., Dalmau, A., Rodríguez, P., Manteca, X., Velarde, A. 2012. Aversion to

nitrogen and carbon dioxide mixtures for stunning pigs. Animal Welfare, 21: 33-

Lode, T. 1993. Diet composition and habitat use of sympatric polecat and American

mink in western France. Acta Theriologica 38, 161-166

Long, C.A., Howard, G. 1987. Intraspecific overt fighting in the wild mink. Rept. Fauna

Flora Wisconsin (Uni. Wisc. Mus. Nat Hist.) 11, 4-5

Macdonald, D. (Ed.), 1995. The Encyclopedia of Mammals. Andromeda Oxford Limited.

895pp

Malmkvist, Hansen studier. Mason et al. 2001. Nyere forsøg i Canada. Biting rope.

Jeppesen & Falkenberg, 1990: bolde, rør mv. Bidebrikketter etc

Malmkvist, J. & Hansen, S.W. 2001. The welfare of farmed mink (Mustela vison) in

relation to behavioural selection: A review. Animal Welfare 10: 41-52.

Malmkvist, J. 2005. Stimulerende fodring til mink. Danmarks Jordbrugsforskning,

Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri, Intern rapport nr. 229, 29 pp.

Freely available as pdf download here: http://dca.au.dk/publikationer/

Malmkvist, J., Brix, B., Henningsen, K., Wiborg, O. 2012. Hippocampal neurogenesis

increase with stereotypic behavior in mink (Neovison

vison).

Behavioural Brain

Research 229, 359-364

Malmkvist, J., Gade, M., Damm, B.I. 2007. Parturient behaviour in farmed mink

(Mustela

vison)

in relation to early kit mortality. Applied Animal Behaviour

Science 107, 120–132

Malmkvist, J., Hansen, S.W. 2001. The welfare of farmed mink (Mustela

vison)

relation to behavioural selection: A review. Animal Welfare 10, 41-52

Malmkvist, J., Hansen, S.W. 2002. Generalization of fear in farm mink,

Mustela vison,

genetically selected for behaviour towards humans. Animal Behaviour 64, 487-

501

Malmkvist, J., Herskin, M.S., Christensen, J.W. 2003. Behavioural responses of farm

mink towards familiar and novel food. Behavioural Processes 61, 123-130

Malmkvist J, Hansen SW, Damgaard, BM. 2003. Effect of the serotonin agonist

buspirone on behaviour and hypothalamic-pituitary-adrenal axis in confident

and fearful mink. Physiol. Behav. 78, 229-240.

Malmkvist, J., Houbak, B., Hansen, S.W. 1997. Mating time and litter size in farm mink

selected for confident or timid behaviour. Animal Science 65, 521-525

Malmkvist, J., Jeppesen, L.L., Palme, R. 2011. Stress and stereotypic behaviour in

mink (Mustela

vison):

A focus on adrenocortical activity. Stress-the International

Journal on the Biology of Stress 14, 312-323

Malmkvist, J., Palme, R. 2008. Periparturient nest building: Implications for parturition,

kit survival, maternal stress and behaviour in farmed mink (Mustela

vison).

Applied Animal Behaviour Science 114, 270–283

Malmkvist, J., Palme, R. 2015. Early transfer of mated females into the maternity unit

reduces stress and increases maternal care in farm mink. Applied Animal

Behaviour Science 167, 56-64

Malmkvist, J., Palme, R., Svendsen, P.M., Hansen, S.W. 2013. Additional foraging

elements reduce abnormal behaviour - fur-chewing and stereotypic behaviour -

in farmed mink (Neovison

vison).

Applied Animal Behaviour Science 149, 77-

Malmkvist, J., Sørensen, D.D., Larsen, T., Palme, R., Hansen, S.W. 2016. Weaning

and separation stress: maternal motivation decreases with litter age and litter

size in farmed mink. Applied Animal Behaviour Science 181, 152-159

Mañas S, Cena JC, Ruiz-Olmo J, Palazon S, Domingo M, Wolfinbarger JB, Bloom ME.

2001. Aleutian mink disease parvovirus in wild riparian carnivores in Spain.

Journal of Wildlife Diseases 37: 138-44

Maran, T., Kruuk, H., Macdonald, D.W., Polma, M. 1998. Diet of two species of mink in

Estonia: displacement of Mustela lutreola by M. vison. Journal of Zoology 245,

218-222

Martin, P. 1984. The meaning of weaning. Animal Behaviour 32, 1257-1259

Mason, G. 1994. Tail-biting in mink (Mustela

vison)

is influenced by age at removal from

the mother

Mason, G., Clubb, R., Latham, N., Vickery, S. 2007. Why and how should we use

environmental enrichment to tackle stereotypic behaviour? Applied Animal

Behaviour Science 102, 163-188

Mason, G.J. 1991. Stereotypies - A Critical-Review. Animal Behaviour 41, 1015-1037

Mason, G.J., Cooper, J., Clarebrough, C. 2001. Frustrations of fur-farmed mink. Brief

communication, Nature 410, 34-35

Mason, G.J., Latham, N.R. 2004. Can’t stop, won’t stop: is stereotypy a reliable animal

welfare indicator? Anim. Welf. 13, 57–69

Matthiesen CF, Blache D, Thomsen PD, Tauson A-H. 2010. Feeding mink (Neovison

vison) a protein-restricted diet during pregnancy induces higher birth weight and

altered hepatic gene expression in the F2 offspring. British Journal of Nutrition.

104:544–553.

Matthiesen CF & Tauson AH. 2015. Dietary supplements to a low protein diet may

affect the occurrence of hepatic lipidosis in mink - a strict carnivore. Acta Vet

Scand. 57(Suppl 1): O17

Matthiesen, C. F., Marcussen, C., Hansen, T. T., Jensen, S. K., Tausen, A.H. 2017.

Effect of dietary fatty acid composition on fat digestibility and metabolism in

male mink kits (Neovision vision) from 6 to 11 weeks of age. Proccedings from

NJF seminar 498. 93-101, Oslo, Norway.

Meagher, R.K., Mason, G.J. 2012. Environmental Enrichment Reduces Signs of

Boredom

Caged

Mink.

Plos

One

e49180.

doi:10.1371/journal.pone.0049180

Moisander-Jylhä, A-M. 2017. Diarréprojektet för pälsdjur är i slutskedet. Finsk

pälstidskrift, nr 3, 2017

Molenaar RJ, Buter R, Sroka A. 2017. Postvaccination wounds associated

predominantly with Arcanobacterium phocae in mink (Neovison

vison)

at three

mink farms. Vet Dermatol. 28(2):242-e63

Mormede, P., Andanson, S., Auperin, B., Beerda, B., Guemene, D., Malmkvist, J.,

Manteca, X., Manteuffel, G., Prunet, P., van Reenen, C.G., Richard, S.,

Veissier, I. 2007. Exploration of the hypothalamic-pituitary-adrenal function as

a tool to evaluate animal welfare. Physiology & Behavior 92, 317-339

Mundbjerg, K. 2017. Hvad dör mink af? Dansk Pelsdyravl, nr 4, 2017

Möller, S.H. 1992. Produktionssystemer og produktionsstyring på danske minkfarme.

Beretning fra Statens Husdyrbrugsforsög (National Institute of Animal Science):

Foulum: Danmark

Møller, S.H. 2003. Information value and applicability of health and welfare indicators

observed at pelting of mink. Inf. Value Appl. Heal. Welf. Indic. Obs. Pelting Mink

3–3

Møller, S.H. 2011. Mortality, wounds and injuries in mink kits and juveniles. In NJF

Seminar no. 450 (sidnumrering saknas).

Møller, S.H.,1992. Production systems and management in the Danish mink

production. Norwegian Journal of Agricultural Science (Supp. 9), 562–568.

Nikolaisen NK, Lassen DCK, Chriél M, Larsen G, Jensen VF, Pedersen K. 2017.

Antimicrobial resistance among pathogenic bacteria from mink (Neovison

vison)

in Denmark. Acta Vet Scand. 59(1):60

Nituch LA, Bowman J, Beauclerc KB, Schulte-Hostedde AI. 2011. Mink Farms Predict

Aleutian Disease Exposure in Wild American Mink. PLoS ONE. 2011; 6: 1–7

Nituch LA, Bowman J, Wilson P, Schulte-Hostedde AI. 2012. Molecular epidemiology

of Aleutian disease virus in free-ranging domestic, hybrid, and wild mink. Evol

Appl. 5: 330–340

Nonnemann B, Chriél M, Larsen G, Hansen MS, Holm E, Pedersen K. 2017.

Arcanobacterium phocae

infection in mink (Neovison

vison),

seals (Phoca

vitulina, Halichoerus grypus)

and otters (Lutra

lutra).

Acta Vet Scand. 59(1):74

Nordgren H, Aaltonen K, Raunio-Saarnisto M, Sukura A, Vapalahti O, Sironen T. 2016.

Experimental Infection of Mink Enforces the Role of

Arcanobacterium phocae

as Causative Agent of Fur Animal Epidemic Necrotic Pyoderma (FENP). PLoS

One. 11(12):e0168129

Nordgren H, Aaltonen K, Sironen T, Kinnunen PM, Kivistö I, et al. 2014.

Characterization of a New Epidemic Necrotic Pyoderma in Fur Animals and Its

Association with

Arcanobacterium phocae

Infection. PLOS ONE 9(10):

e110210. doi: 10.1371/journal.pone.0110210

Nordgren H, Vapalahti K, Vapalahti O, Sukura A, Virtala AM. 2017 Questionnaire

survey of detrimental fur animal epidemic necrotic pyoderma in Finland. Acta

Vet Scand. 59(1):54. Norwegian Veterinary Institute 2017

Olausson, A. 1979. Avel och fortplantning. Minkboken. Sveriges Pälsdjursuppfödares

Riksförbund: Stockholm.

Olofsson, L. 2013. Activity and stereotypic behaviour at dusk, dawn and around feeding

in farmed mink during autumn. In: Annual Autumn Meeting in Fur Animal

Research. Presented at the NJF, Reykjavik, Iceland

Olofsson, L., Hansen, S.W., Lidfors, L. 2015. Utvärdering av välfärden hos växande

minkar hållna i grupp och parvis i etageburar. Slutrapport till Jordbruksverket

2015-03-24, 34 sidor.

Palme, R. 2012. Monitoring stress hormone metabolites as a useful, non-invasive tool

for welfare assessment in farm animals. Anim. Welf.- Ufaw J. 21, 331

Pedersen, V., Jeppesen, L., Jeppesen, N. 2004. Effects of group housing systems on

behaviour and production performance in farmed juvenile mink (Mustela

vison).

Appl. Anim. Behav. Sci. 88, 89–100. doi:10.1016/j.applanim.2004.03.003

Persson, S., Blomström, A-L, Jensen, T. H., Magnusson U. 2015a. Aleutian mink

disease virus in free-ranging mink from Sweden. PloS one 10.3 (2015):

e0122194-e0122194

Persson, S., Brunström, B., Bäcklin, B.-M., Kindahl, H. & Magnusson, U. 2012. Wild

mink (Neovison

vison)

as sentinels in environmental monitoring. Acta Vet

Scand. 54 (Suppl 1), S9

Persson, S., Magnusson U. 2015b. Environmental pollutants and alterations in the

reproductive system in wild male mink (Neovison

vison)

from Sweden.

Chemosphere 120: 237-245

Persson, S., Rotander, A., Kärrman, A., van Bavel, B. & Magnusson, U. 2013b.

Perfluoroalkyl acids in subarctic wild male mink (Neovison

vison)

in relation to

age, season and geographical area. Environment International. 59, 425-430

Persson, S., Rotander, A., van Bavel, B., Brunström, B., Bäcklin, B.-M. & Magnusson,

U. 2013a. Influence of age, season, body condition and geographical area on

concentrations of chlorinated and brominated contaminants in wild mink

(Neovison

vison)

in Sweden. Chemosphere 90(5), 1664-1671

Pinkalski, M.N., Møller, S.H. 2014. Høj mælkeproduktion i længere tid hvis tæver fodres

efter ædelyst fra fødsel [High milk production for longer duration in dams feed

ad libitum], in Danish, p. 22-27, DCA report no. 45, National Centre for Food

and Agriculture, Aarhus University, Denmark

Price, E.O. 1984. Behavioral aspects of animal domestication. The Quarterly Review

of Biology, 59: 1-32

Price, E.O. 2002. Animal domestication and behavior. Cabi, UK

Prieto A, Fernández-Antonio R, Díaz-Cao JM, López G, Díaz P, Alonso JM, Morrondo

P, Fernández G. 2017. Distribution of Aleutian mink disease virus contamination

in the environment of infected mink farms Vet Microbiol. 204, 59-63

Ratner, S. C., Boice, R. 1975. Effects of domestication on behaviour. The behaviour of

domestic animals, 3: 3-19

Rattenborg E., Chriél M., Dietz HH. 1999. Influence of farm, feed-producer and season

on in-cidence of gastrointestinal disorders in Danish farm mink. Prev Vet Med.

38 (4), 231-237

Rattenborg E., Chriél M., Dietz HH. 1999. Influence of farm, feed-producer and season

on incidence of gastrointestinal disorders in Danish farm mink. Prev Vet Med.

38 (4), 231-237

Reichert M, Kostro K. 2014. Effect of persistent infection of mink with Aleutian mink

disease virus on reproductive failure. Bull Vet Inst Pulawy. 58: 369–373.

Reid, F., Schiaffini, M., Schipper, J. 2016. Neovison vison. IUCN Red List of Threatened

Species. IUCN. 2016: e.T41661A45214988

Reynolds HA. 1969. Some clinical and hematological features of virus enteritis of mink.

Can J Comp Med. 33(2):155-9

Ring, L.M.B., Møller, S.H., Henriksen, B.I.F. 2018. Mink er blevet mindre frygtsomme

over generationer, og farvetype har betydning for temperatmentet. DCA report

no.

129,

39-45.

Can

downloaded

for

free:

http://web.agrsci.dk/djfpublikation/djfpdf/DCArapport129.pdf

Rouvinen-Watt K, Harris L, Dick M, Pal C, Lei S, Mustonen AM, Nieminen P. 2012.

Role of hepatic de novo lipogenesis in the development of fasting-induced fatty

liver in the American mink (Neovison

vison).

Br J Nutr. 108(8):1360-70

Rouvinen-Watt, K., Mustonen, A-M., Conway, R., Pal, C., Harris, L., Saarela, S.,

Strandberg, U., Nieminen, P. 2010. Rapid development of fasting-induced

hepatic lipidosis in the American mink (Neovison vison): Effects of food

deprivation and re-alimentation on body fat depots, tissue fatty acid profiles,

hematology and endocrinology. Lipids, 45:111–128.

Rouvinen-Watt, K., White, M.B., Campbell, R. 2005. Mink Feeds and Feeding, Applied

Feeding Guide and Mink Feed Ingredient Database. CD-ROM version. Ontario

Ministry of Agriculture and Food, through the Agricultural Research Institute of

Ontario, and the Nova Scotia Agricultural College. Skrede, A. 1979. Utilization

of fish and animal byproducts in mink nutrition. IV. Fecal excretion and

digestibility of nitrogen and amino acids by mink fed cod (Gadus morrhua) fillet

or meat-and-bone meal. Acta Agriculturæ Scandinavica, Sect A, Animal

Science. 26, 241 - 257.

Ruzzante, D. E. 1994. Domestication effects on aggressive and schooling behavior in

fish. Aquaculture, 120: 1-24

Salomonsen CM, Boye M, Høiby N, Jensen TH, Hammer AS. 2013. Comparison of

histological lesions in mink with acute hemorrhagic pneumonia associated with

Pseudomonas aeruginosa or

Escherichia coli.

Can J Vet Res. 77(3):199-204

Salomonsen, C. M., Boye, M., Høiby, N., Molin, S. 2012. Hemorrhagic pneumonia in

mink

caused

Pseudomonas

aeruginosa.

http://orbit.dtu.dk/en/publications/id(9b49a1c4-c084-46bd-8817-

f518f8d9b2d1).html

Schneider RR & Hunter DB. 1993. Nursing Disease in Mink: Clinical and Postmortem

Findings. Vet Pathol 30:512-521

Schou, T.M., Palme, R., Malmkvist, J. 2018a. Prolonged nest building increase the

reproductive outcome in American female mink. Applied Animal Behaviour

Science 207, 98-107.

Schou, T.M., Malmkvist, 2018b. Maternal nest building and choice of nest site are

temperature dependent in mink: parent-offspring temperature conflict? In press,

September 2018, Applied Animal Behaviour Science, DOI: https:

10.1016/j.applanim.2018.09.002

Seton, E. T. 1909. Life-histories of northern animals: an account of the mammals of

Manitoba (Vol. 1). Scribner.Zeuner, F.E. 1963. A history of domesticated

animals. CABI, London, 560 sidor.

Shackleford, R.M. 1984. American mink. In: Evolution of domesticated animals. Ed:

Mason, I.L. Longman: London, 229-234.

Shier, C.J., Boyce, M.S. 2009. Mink prey diversity correlates with mink-muskrat

dynamics. Journal of Mammalogy 90, 897-905

Sidorovich, V.E. 2000. Seasonal variation in the feeding of riparian mustelids in river

valleys of NE Belarus. Acta Theriologica 42, 105-108

Skovgaard, K., Jeppesen, L.L., Hansen, C.P.B. 1997. Would you like to swim, Madam

Mink. Scientifur 21, p. 247-251

Sledge DG, Danieu PK, Bolin CA, Bolin SR, Lim A, Anderson BC, Kiupe M. 2010.

Outbreak of Neonatal Diarrhea in Farmed Mink Kits (Mustella vison) Associated

With Enterotoxigenic Staphylococcus delphini. Veterinary Pathology, 47(4) 751-

757

Statens offentliga utredning. 2003. Djurens

Näringsdepartementet. SOU 2003:86.

välfärd

och

pälsdjursnäringen.

Stevens, R.T., Ashwood, T.L., Sleeman, J.M. 1997. Fall – early winter home ranges,

movement and den use of male mink,

Mustela vison

in Eastern Tennessee.

Canadian Field Naturalist 111, 312-314

Stoufflet, I., Modain-Monval, M., Simon, P., Martinet, L. 1989. Patterns of plasma

progesterone, androgen and oestrogen concentrations and in-vitro ovarian

steroidogenesis during embryonic diapause and implantation in the mink

(Mustela

vison).

Journal of Reproduction and Fertility 87, 209–221

Struve T, Wolf-Jäckel G, Hammer AS, Holm E, Larsen G. 2012. The worst outbreak of

canine distemper in many years [in Danish]. Dansk Pelsdyravl. 8:12–4

Sundqvist, C., Amador, A.G., Barke, A. 1989. Reproduction and fertility in the mink

(Mustela

vison).

Journal of Reproduction and Fertility 85, 413–441

Swedres-Svarm. 2016. Consumption of antibiotics and occurrence of resistance in

Sweden. Solna/Uppsala ISSN1650-6332

Svendsen, P.M., Hansen, B.K., Malmkvist, J., Hansen, S.W., Palme, R., Jeppesen, L.L.

2007. Selection against stereotypic behaviour may have contradictory

consequences for the welfare of farm mink (Mustela

vison).

Applied Animal

Behaviour Science 107, 110-119

Svendsen, P.M., Hansen, S.W., Jeppesen, L.L. 2007. Direct scan sampling reflects

video recorded differences in stereotypy in selected lines of mink. Scientifur 31,

19–25

Söholt Larsen K., Sciuto M. 2017. Control of fleas on farmed mink. NJF Seminar 498.

Oslo. Norway

Sørensen, A. I. V. 2018.

Spread and control of livestock-associated methicillin-resistant

Staphylococcus aureus (LA-MRSA) in Danish pig herds

(Doctoral dissertation,

DTU Veterinærinstituttet).

Sørensen, D., Ottesen, J., Hansen, A. 2004. Consequences of enhancing

environmental complexity for laboratory rodents — a review with emphasis on

the rat. Anim. Welf. 13, 193–204

Tauson A-H. & Aldén, E. 1984. Pre-mating body weight changes in female mink. Acta

Agriculturæ Scandinavica, Sect A, Animal Science. 34, 177–187.

Tauson, A.-H. 1985. Effects of flushing on reproductive performance, ovulation rate,

implantation rate and plasma progesterone levels in mink. Acta Agriculturæ

Scandinavica, Sect A, Animal Science. 35, 295–309.

Tauson, A.-H. 1988. Flushing of mink. Effects of level of preceding feed restriction and

length of flushing period on reproductive performance. Animal Reproduction

Science. 17, 243–250.

Tauson, A.-H. 1991. Effect of flushing on plasma progesterone and plasma estradiol

throughout gestation in mink. Journal of Animal Physiology and Animal Nutrition

66, 100–110.

Tauson A-H., Elnif, J., Hansen, N. E. 1992. Energy metabolism and foetal growth in the

pregnant mink (Mustela

vision).

Norwegian Journal of Agricultural Sciences.

Supple 9, 261-267.

Tauson, A.-H. 1993. Effect of body condition and dietary energy supply on reproductive

processes in female mink (Mustela vison). Journal of. Reproduction and Fertility

Suppl. 47, 37–45.

Tauson, A-H. 1994. Postnatal development in mink kits. Acta Agriculturæ

Scandinavica, Sect A, Animal Science. 44, 177-184.

Tauson, A-H., Elnif, J., Hansen, N. E. 1994. Energy metabolism and nutrient oxidation

in the pregnant mink (Mustela vision) as a model for other carnivores. Journal

of Nutrition, 124 Suppl 12, 2609S-2613S.

Tauson, A-H., Forsberg, M., Chwalibog, A. 2004. High leptin in pregnant mink (Mustela

vision) may exert anorexigenic effects: A permissive factor for rapid increase in

food intake during lactation. British Journal of Nutrition, 91, 411-421.

Thirstrup, J.P., Malmkvist, J., Lund M.S. 2015. Breeding for confident mink improves

pelt quality and increases litter size. NJF Seminar 485. Turku, Finland

Tjernström M. 2010. Plasmacytos (Aleutian disease) hos vild mink i Sverige. Degree

project, Veterinary programme Uppsala: Swedish University of Agricultural

Sciences, Dep of Clinical Sciences. 2010; In Swedish. Available:

http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-6-265

Trapezov, O.V. 2004. Effect of coat colour mutation in mink on the adrenal cortex

function at pelting time in Siberian climate. Proceedings in VIII international

Scientific Congress in Fur Animal Production, s´Hertogenbosch, The

Netherlands, 15-18 September 2004, ss. 42-43

Trapezov, O.V., Voitenko, N.N., Kulikov, V.A. 2004. Have fur bearers become

domesticated (behavioural and brain chemistry aspects). Proceedings in VIII

international Scientific Congress in Fur Animal Production, s´Hertogenbosch,

The Netherlands, 15-18 September 2004, ss. 24-32

Trebbien R, Chriel M, Struve T, Hjulsager CK, Larsen G, Larsen LE. 2014. Wildlife

reservoirs of canine distemper virus resulted in a major outbreak in Danish

farmed mink (Neovison

vison).

PLoS One, 9 (2014), Article e85598

Urdahl AM, Skaar K, Sunde M, Schau Slettemeås J, Norström M, Grøntvedt CA. 2017.

A survey on methicillin resistant

Staphylococcus aureus

(MRSA) in mink in

Norway 2016. Annual report 2016. ISSN 1894-5678

Valtonen, M., Vakkuri, O., Blomstedt, L. 1995. Autumnal timing of photoperiodic

manipulation critical via melatonin to winter pelage development in mink. Animal

Science. 61, 589–596.

van Praag, H., Kempermann, G., Gage, F.H. 1999. Running increases cell proliferation

and neurogenesis in the adult mouse dentate gyrus. Nature Neuroscience 2,

266-270

Wilson DJ, Baldwin TJ, Whitehouse CH, Hullinger G. 2015. Causes of mortality in

farmed mink in the Intermountain West, North America. J Vet Diagn Invest.

27(4):470-5. doi: 10.1177/1040638715586438. Epub 2015 Jun 15

Vinke, C.M., Hansen, S.W., Mononen, J., Korhonen, H., Cooper, J.J., Mohaibes, M.,

Bakken, M., Spruijt, B.M. 2008. To swim or not to swim: An interpretation of

farmed mink's motivation for a water bath. Applied Animal Behaviour Science

111, 1-27

Vinke, C.M., Houx, B.B., Van Den Bos, R., Spruijt, B.M. 2006. Anticipatory behaviour

and stereotypical behaviour in farmed mink (Mustela

vison)

in the presence,

absence and after removal of swimming water. Applied Animal Behaviour

Science 96, 129-142

Vinke, C.M., Van Den, R.B., Spruijt, B.M. 2004. Anticipatory activity and stereotypical

behaviour in American mink (Mustela

vison)

in three housing systems differing

in the amount of enrichments. Appl. Anim. Behav. Sci. 89, 145–161.

doi:10.1016/j.applanim.2004.06.002

Wise, M.H., Linn, I.J., Kennedyr, C.R. 1981. A comparison of the feeding biology of

mink

Mustela vison

and otter Lutra lutra. J. Zool 195, 181-213

Yamaguchi N and Macdonald DW. 2001. Detection of Aleutian disease antibodies in

feral American mink in southern England. The Veterinary Record 149: 485-488

https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/206032

https://jagareforbundet.se/

https://rapport.viltdata.se/statistik/

https://jagareforbundet.se/vilt/invasiva-frammande-arter/famna/

Mustela sibirica

på IUCN:s röda lista,

http://www.iucnredlist.org/

10 Appendix 1

Burmått, bolådans mått och skugghusets placering vid besök på 19 svenska minkgårdar under

vintern 2011. Varje gårds burstorlek mätt som inre mått, längd x bredd x höjd i centimeter samt

bottenyta i m

. Bolådans storlek mätt som inre mått, längd x bredd x höjd i centimeter, dock utan

hänsyn till eventuell inre inredning för förminskning av utrymmet. Bolådans bottenarea i m²

(modifierad efter Olofsson & Lidfors, 2011)

Gård Burstorlek

(cm)

80 x 38 x 45

86 x 30 x 45

80 x 36 x 45

92 x 35 x 46

80 x 35 x 45

92 x 31 x 46

80 x 33 x 45,5

85 x 30 x 46

87 x 30 x 46

85 x 38 x 45

90 x 30,5 x 45

Burarea Bolådans

(m²)

0,30

0,26

0,28

0,32

0,28

0,29

0,26

0,39

0,26

0,32

0,27

0,34

0,26

0,28

0,27

storlek (cm)

28 x 22 x 27

21 x 30,5 x 31

27 x 21 x 23

31 x 22 x 33

22 x 29 x 25

23 x 30 x 28

19,5 x 24 x 29

21 x 30,5 x 27

19 x 20 x 28

22 x 24 x 29

20 x 29 x 24

21,5 x 35 x 22

21 x 24 x 25

24 x 24 x 25

20 x 33 x 30

19 x 29 x 26,5

33 x 20 x 27,5

16 x 29 x 24

Bottenarea

bolåda (m²)

0,062

0,064

0,057

0,068

0,064

0,069

0,047

0,064

0,038

0,053

0,058

0,075

0,050

0,058

0,066

0,055

0,066

0,046

Skugghusets

placering

Mitten, nära byggnad

Mitten

Bortre delen, mitten

Mitten

Bortre delen

Mitten

Bortre delen

Främre delen

Mitten

Längst bort

Mitten, nära byggnad

Längst bort

Bortre delen, mitten

Främre delen, mitten

Yttre delen

Mitten

36,5 x 19 x 23,5 0,069

91,5 x 30,5 x 45 0,28

13a* 90,5 x 36 x 45

13b* 89 x 38 x 45

80 x 33 x 46

86,5 x 30 x 45

80 x 35,5 x 45

92 x 30 x 45

80 x 35,5 x 46

90 x 30,5 x 46

22 x 33,5 x 24,5 0,074

*Farm

13 hade två olika mått på buren och lyan, 75 individer observerades med mått a och 75

med mått b.

11 Appendix 2

Huvudsakliga strömaterialet vid tidpunkten för farmbesöket. Ytterligare strömaterial förekommer

hos visa farmer och sort och påfyllnad varierar under året (Olofsson & Lidfors, 2011)

Farm

Strömaterial

Halm

Nej*

Kutterspån

Halm

Kutterspån

Halm

Kutterspån

Halm

Nej*

Halm

Halmsort

Påfyllnad av halm

Rågvete/råg Efter behov

Korn

Vete

Korn

Vete/Havre

Vete/Råg

Vete

Korn

Vete

Korn

Vete

Var tredje vecka

Efter behov, en gång/vecka

Efter behov

Var annan till var tredje

Efter behov, var annan vecka

Efter behov

En gång per vecka

Efter behov

En gång per vecka

Burarna städades vid besöket. Därför fanns inget strömaterial. Annars har de halm.

12 Appendix 3

Canadian Center for Fur Animal Research, Nova Scotia Agricultural College

BODY CONDITION SCORING OF MINK USING A FIVE-POINT SCALE

SCORE 1. Very thin

• The mink has an emaciated appearance with decreased muscle mass.

• The animal has a thin neck and a clearly V-shaped body.

• There is no body fat and the stomach is sunk in.

• Shoulder and hip bones can be seen and the ribs are easily felt.

SCORE 2. Thin

• The mink has a thin neck and a V-shaped waistline.

• There is no subcutaneous body fat layer.

• The shoulder and hip bones and the ribs can be easily felt.

SCORE 3. Ideal

• The mink has a slender neck and a straight body shape.

• There is a slight amount of subcutaneous body fat.

• The shoulder and hip bones and the ribs can be easily felt.

SCORE 4. Heavy

• The mink has a thicker neck and a pear-shaped body.

• The ribs are difficult to feel.

• The shoulder and hip bones are covered by a moderate fat layer.

• An abdominal fat pad is present.

SCORE 5. Obese

• The mink has a thick neck with a slight brisket and a full body shape.

• The ribs are very difficult to feel.

• The shoulder and hip bones are covered by a moderate to thick fat layer.

• A fat pad is present in the abdomen and the tail.

• Fat deposits can be seen in the limbs and the face.

Developed by Kirsti Rouvinen-Watt and Dean Armstrong, technical assistance by Rick

Russell and Rae MacInnis

January 21, 2002. Modified August 26, 2002

VIII International Scientific Congress in Fur Animal Production –

‘s-Hertogenbosch, The Netherlands, 15-18 September 2004

13 Appendix 4

Findings in relation to “swimming water” in farm mink. Supplemental to the review by Vinke

et al.,

2008.

Study

No.

Description of

study

Animals

Motivation for

access?

Indicators of

thwarting -

suffering/frustra

tion/stress

when no

access?

No,

Based on data

on reproduction

and offspring

mortality.

The water

group had

significantly

increased

offspring

mortality before

weaning in first

of the two study

years. The litter

size at first

counting was

no significantly

different.

The weaning

age was

reduced from

8w the first year

to 6 w the

second year of

the study.

Not tested, free

access.

Very few

observations of

mink in the

water, may be

due to very

short durations

of a swim.

No difference in

the amount of

stereotypic

behaviour

between group

of mink housed

with and without

swimming water

The result

suggest that

swimming is not

a behavioural

need in mink.

This is based

on the level of

stereotypic

behaviour. The

authors discuss

that additional

signs of

frustration/stres

s could be

relevant as

supplemental.

Hansen &

Jeppesen,

2001a

Conclusion

Reference

Mink housed in

tree connected

cage units with

and without

access to a

basin with

regularly

changed water.

The study

period

exceeded one

year.

Data on

reproduction

output from the

dams in cage

units with and

without water.

64 females over

two

reproductive

seasons,

however,

divided also into

two different

cage sizes, i.e.

16 in smaller

cages with

water and 16 in

large cages

with water

compared to a

control group in

same type of

cages with no

water.

Age or colour

type of mink not

mentioned.

Some details of

the study are

unclear.

Not tested.

The water basin

group had

increased

offspring

mortality one

year.

Authors

suggest that

multiple stress

responses

should be

included, not

just

reproductive

outcome and

offspring

mortality.

Skovgaard

et al.,

1997.

Mink with free

or no access to

swimming

water, half in

different sized

cages (set-up

like study #1).

Data on

swimming

activity and

stereotypic

behaviour.

64 female and

16 male mink I

two cage sizes,

half with and

half without

swimming

water.

Observations

during 2 weeks

in august.

Mink housed in

tree connected

cage units with

and without

access to a

basin with

regularly

changed water.

Similar cage

design as in

study #1 and

#2.

Data on

seasonal use of

water.

32 female and 8

male mink from

40 different

mothers.

A selection of

11 females

based on their

water use

(heavy user or

not) were video

recorded.

A period of 4

years.

Criteria for

selection of

focal animals

not well

specified.

Free access.

Variation in the

use of water,

with extremes

Ranging from 0

to 177 swims

within a 24 h

period.

Some mink had

less than one

swim per week.

Mink swim

more often

during the

summer

months.

Mink in large

cage-units

swam more, of

reasons

unkown.

All six

resources

tested > empty

cage (based on

maximum price

paid statistics)

‘pseudo-

elasticity of

demand’

water pool NS

different from

another nest

site > tunnel,

and an extra

empty cage.

Difference

between used

‘toys’ and

‘novel objects’

unclear.

No mention of

whether the

mink used of

the cage with

water pool for

swimming cf.

also study #1b.

Novel objects,

nest box with

hay, and bath

tub > platform,

No data

presented.

Mink in farms

show great

individual

variation in the

use of water for

swimming.

Variation over

the year as

well.

Hansen &

Jeppesen,

2001b.

Work for

access to

multiple

resources,

including a 1.5

x 0.5 m. pool

with 0.15 m

water.

Motivation

measure:

weight for

pushing

entrance doors.

Frustration:

cortisol in urine

when not

having access.

7-8 male, 7-8

females. 8 for

motivation, 7 for

blocked access.

Unknown how

the subset of

mink for

blocked access

was selected,

e.g. dependent

on resource

use?

Age, type,

history,

duration,

experimental

details not

presented.

But see study

#4b

Males twice as

big as females,

but no mention

of sex effects of

ability to push

doors.

Unknown.

Faulty methods;

urinary cortisol

not valid in mink

(Malmkvist

al.,

2011).

Sex difference

and diurnal

rhythms (both

factors affecting

cortisol in

circulation)

untold, but are

expected to be

major in relation

to the few

replicates.

Inconclusive.

Author’s

conclusion:

“Caging mink

on fur farms

does cause the

animals’

frustration,

mainly because

they are

prevented from

swimming.”

This conclusion

is not valid

based on the

study as

presented.

Mason

al.,

2001

Same

experiment as

#2a,

This is a video

recorded subset

of study #4a.

Not tested.

Mink

reschedule their

time with

different

Cooper

and

Video recorded

subset.

3 male, 3

female brown 6-

month-old mink.

Unknown how

the subset of 6

out of the 16

experimental

mink were

selected, i.e.

whether

representative

or based on

resource use.

Shifted from

pair-wise to

individual

housing under

testing.

cylinder >

empty cage

Visits to the

bath tub

involved other

activities than

swimming, e.g.

drinking (time

drinking from

pool exceeded

that from

drinking bottle)

from the brink.

Not true

elasticity of

demand, but

‘pseudo-

elasticity’:

Mink

rescheduled

time with

different

resources with

increasing

weight.

Time budget

test day 5, h 8-

16:

Mink spent

most time

inactive nest

boxes (66%),

Object/toys

manipulation

(10%),

Locomotion

(7%), swim

(6%), platform

use (3%).

The use of the

nest box with

hay increased,

interaction with

toys/cylinder

decreased over

test days.

resources when

the cost

increase.

Mason,

2000

Work for

access to

multiple

resources,

including a 1.5

x 0.5 m. pool

16 adult mink of

unknown sex,

age, and earlier

experience.

Presumably,

mink of both

sexes as in

Higher prices

paid for: food,

nest box with

hay, social

contact and

swimming

water > tunnels,

water bowls >

Not tested

Intensity of

motivation:

Water pool (for

swimming other

things) = nest

box with hay =

social contact

Cooper

and

Mason,

2001

with 0.15 m

water.

Motivation

measure:

maximum

weight for

pushing

entrance doors

study 1 of same

authors.

pet toys, and

empty

compartments.

Apparently.

However,

unclear which

resources

statistically

differ, not

presented in

the results.

Statistics for

maximum price

paid not

presented.

Authors

conclusion

including some

of the tested

resources only:

“Farmed mink

(Mustela

vison)

paid higher

prices for food

and swimming

water than for

resources such

as tunnels,

water bowls,

pet toys, and

empty

compartments”

with another

mink.

Male twice as

big and much

stronger than

female mink;

but no mention

of this sex

effects in the

report of

maximum

weight for

pushing

entrance doors.

Lacking many

details

regarding a

valid statistical

analysis of the

data.

Work for

access to water

bath (0.6 x

0.4m, <0.3 m

depth) and

running wheels

for fixed reward

durations

Work (press

lever) at

different prices

for access to

the resource.

Motivation

measure: area

under the

demand curve,

the elasticity

and intensity of

the demand

function.

8 one-year-old

female black

mink

2 min of access

(reward

duration)

Video recorded

24h behaviour,

so active visits

to resources

defined as

submerged in

water or

running in

wheel, not just

passive visits or

drinking water.

Mink value

swimming

water = running

wheel

The two

resources do

not substitute

for each other.

Mink used the

running wheel

significantly

more than the

swimming

water.

Mink used

running wheels

mainly during

their normal

activity periods,

whereas the

swimming

Not tested

Intensity of

motivation for

mink to access:

Swimming

water = running

wheel.

Authors

conclusion “The

present

experiment

found a similar

elasticity of

demand for

running wheel

and swimming

water in three

out of four

experiments,

and it is

suggested that

mink value

these two types

Hansen

and

Jensen,

2006b

water was

primarily used

in the morning.

of cage

enrichment

equally high.

However, a

higher intercept

and

consequently a

larger area

under the

demand curve

for wheel than

for water

showed that

mink use the

wheel much

more than the

water. This may

be because a

few dives into

the water

appeared to be

enough to lower

the swimming

motivation of

mink, whereas

the motivation

for using the

running wheel

needed a

longer duration

before it was

reduced.”

Not tested

Intensity of

motivation for

mink to access:

Swimming

water = running

wheel.

Motivation for

access to

running wheel

and swimming

in water not

different in

intensity.

“The intensity of

the demand

function for

running wheel

and swimming

water was on a

similar and low

level.”

“Straw cannot

substitute for

Hansen

and

Jensen,

2006a

Access to

water bath

(0.6 x 0.4m,

<0.3 m depth)

and running

wheels for fixed

reward

durations.

Work (press

lever) at

different prices

for access to

the resource.

Motivation

measure:

area under the

demand curve,

the elasticity

and intensity of

the demand

function

8 two-year-old

female black

mink

1 min of access

(reward

duration)

Video recorded

all 24h

behaviour, so

active visits to

resources

defined as

submerged in

water or

running in

wheel, not just

passive visits or

drinking.

Equal demand:

Running wheel

= Swimming

water (Exp. 1,

The two

resources are

independent

(exp. 3).

The mink

worked

primarily for

access to the

two resources

in the morning.

Free access to

straw in the

nest box did not

influence the

demand for

either

swimming

Exp 1: One

resource at the

time, free

access to straw

in the nest box

Exp. 2: one

resource at the

time, without

straw

Exp. 3: both

resources at

the same time,

free access to

straw in the

nest box

water or

running wheel

The bout length

of swimming

water visits 2-

55 s per 24h

period.

any running

wheel or

swimming

water. The

motivation for

running wheel

and swimming

water not

different. The

intensity of the

demand

function for

running wheel

and swimming

water was on a

similar and low

level. Mink do

not discriminate

between 1 and

2 min of reward

duration for

swimming

water.

1 min of daily

access to

swimming water

is enough to

ensure an outlet

of the

motivation for

use of

swimming

water.

Mink exposed

to two periods

of four different

temperatures

(8, 16, 24 and

32 C) with each

temperature

lasting 4 days.

Testing effects

on activity,

swimming and

behaviour.

12 female mink

with experience

of water use

(raised in a

system like n

study #1 and 6),

between 1-4

years old.

A repeated

design, thus

risk of carry-

over effects and

problems with

habituation

periods.

Simple

statistics.

Free access to

water basin.

At high

temperatures

(24-32 C) mink

shifted their

preferred

position from

the nest box to

the shelf above

the water bath.

84-94% of

water intake

was from the

bath and not

the tube

indicating that

mink prefer to

drink from a

surface rather

than from a

nipple.

Not tested, no

group without

water.

Mink did not

use submersion

in water as

thermoregulator

y behaviour at

8-32 C in

surroundings.

Hansen &

Jeppesen,

2003.

The scan

sampling of

mink with head

dips ranged

from 5-15%

compared to

swimming 6-9%

of the scans.

Mink housed

with and

without access

to swimming

water

(0.1 x 0.8 x 0.8,

water depth 0.5

m).

Data on

behaviour of

offspring at 7-

11 weeks.

56 families of

Brown mink

(348 offspring),

28 housed in

Dutch cages,

28 housed in

Dutch cages

with additional

features

including

access to

swimming. Play

and aggression

(e.g. social

rough-tumble

play, social

biting play) in

kits around 7-11

weeks can hard

to distinguish

during

behavioural

observation.

No data

collected on

negative

aggression

effects,

wounds,

mortality during

the observation

period.

Housing mink

families with

either

swimming

water or

standard

enrichments

(one platform,

one cylinder).

Water baths

1.0 x 0.8 x 0.8

m with 0.5

water level.

Measure:

anticipatory

Half of 56

families (mother

+ kits) in water

and half as

control from

age of 6 to 45

weeks.

Deprivation of

swimming water

was done by

removing water

while the empty

bath remained.

Pool with water

= Pool without

water

Authors

conclude that:

“swimming

water and an

empty bath,

such as used in

this experiment,

might be

equally valued

incentives for

mink”

No difference in

anticipatory

behaviour after

removing the

water for 2.5

weeks.

Swimming

water had no

effect on the

occurrence of

stereotypic

behaviour.

Deprivation did

not induce

Not a

behavioural

need.

Mink

experienced no

consequences

(in terms of:

reward-

sensitivity or

stereotypic

behaviour) due

to the absence

of swimming

water.

Vinke

al.,

2006.

Young mink

spent 1.4% of

time around

water when

having access.

The majority of

this time spent

around water

was used on

other activities

than

swimming/divin

g in water.

Offspring (7-11

w) with access

enrichment/wat

er played more

in the main

cage (18%)

than the no-

access group

(14%).

Some of the

play can also

be aggression.

Extra

enrichments

including

swimming water

stimulate play

behaviour in

young mink.

The water

group had more

space and an

additional

tunnel (40 cm)

and an entry

platform, thus

water were not

the only

difference

between

groups.

Vinke

al.,

2005

behaviour and

stereotypic

behaviour in

presence,

absence and

after removal of

swimming

water.

Tre experiment

with access to

swimming

water (20.5 L,

water depth:

0.2 m) or not

access (exp.

3).

Exp. 1. Naïve

juvenile for the

first 10 days.

Exp. 2.

Comparison of

naïve juveniles

with water

experienced

and naïve

adults for 10

days.

Exp. 3.

Comparison of

water access

group to control

group. With

and without

deprivation.

The bath was

frozen during

observation in

November-

December.

Data on bath

use and

occurrence of

stereotypic

behaviour.

Females of the

same colour

type.

Exp. 1. 18

water naïve

juveniles,

housed in social

isolation.

Exp. 2. 19

adults (8

experienced, 11

naïve) and 27

naïve juveniles

over 1-18 study

weeks.

Exp. 3. 36

juvenile mink

housed in social

isolation.

18 got 18 w

access to

swimming water

broken by

deprivation and

periods of

frozen

18 got no water,

but also water

access for two

weeks.

No difference in

anticipatory

behaviour

between

subjects

housed with or

without

swimming

water.

Exp. 1.

12/18 mink

swam every

day 1, 2 and

10, 6/18 did

not.

Mink spent less

time swimming

and in shorter

bouts day 10,

which may

indicate a

novelty effect.

Exp. 2.

The

experienced

adult mink

swam the most

and the naïve

adult mink the

least, with the

naïve juveniles

intermediate.

Exp. 3.

The bath were

used the most

mink in

November-

December

(4.8% of time)

when they were

frozen,

compared to in

August (1.1 %)

and October

(0.1% of time).

stereotypic

behaviour.

Yes/No.

Yes: juvenile

mink housed

under social

isolation

(different than

in commercial

faming) display

less stereotypic

behaviour.

No: preventing

access to water

did not increase

stereotypic

behaviour

significantly.

Response

perhaps not be

related to

swimming

water as also

seen later when

water is frozen

Less

stereotypic

behaviour in

water than no-

water group in

August. On a

low level

(appox. < 2% of

observations).

The ‘control’

group also had

access to water

for two weeks.

Other indicators

of frustration

not measured.

Experience

plays a role in

an individual

mink’s

motivation to

swim.

The inter-

individual

variation in

swimming was

remarkably

large.

Some farmed

mink make little

or no use of

water baths.

Baths had

clearly

enrichment

value for mink,

and reduced

the

development of

stereotypic

behaviour in

juveniles

deprived from

social company

during the

growth season.

The mink were

particularly

interested in the

bath when they

were frozen,

indicating other

factors than

swimming

per

se.

The results

cannot be

linked to

swimming.

Mononen

et al.,

2008

Housing mink

with access to

a 180 l pool, a

pool-sized

extra cage or a

45 scan-glow

mink divided

into the three

housing groups.

The value in

the pool may

not be due to

swimming.

N.S. difference

in stereotypic

behaviour

between mink

in large cage

Ahola

al.,

2011

traditional mink

cage as

controls.

Also during

periods of

frozen water.

In single-

housed juvenile

mink in the

growth season

(which is not

used

commercially).

Data on use,

stereotypic

behaviour.

Separated to

single housing.

Not only

swimming. The

water was

partially or

totally frozen

during parts of

the study

period.

Higher amount

of interaction

with water in its

solid state, do

not support that

motivation for

swimming was

tested.

The mink spent

more time in

the pool when

partially or full

frozen (5-10%)

than when

water was in its

fluid form

(<1%).

with/without

water.

Single housed

juveniles with

access to water

(unfrozen,

partial or fully

frozen)

displayed less

stereotypic

behaviour than

mink in

traditional

cages.

Access to

(frozen) water

(ice-cubes,

novelty) or

access to extra

cage

constructions

reduce

stereotypic

behaviour in

juvenile mink

housed in social

isolation (not

recommended

at farms).

of demand’ rather than a true indicator of demand in motivational strength, a term

introduced in (Cooper & Mason, 2000), and discussed further in (Jensen & Pedersen, 2008). Mink adapt

and reschedule their behaviour to counteract increased cost. This is not the correct way to determine the

elasticity of a demand since the mink could rearrange its time budget to spend more time with resource

when overcoming the cost (the measure of motivation: weight of doors in this study). Consequently, study

2 from the same authors (Cooper & Mason, 2001) put more focus om maximum ‘price’ (weight on

entrance doors) a mink is willing to pay. This is not an optimal method for comparing different resources,

as it depends on the number of visits taken per day.

‘Pseudo-elasticity

SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd är en åtgärd inom livsmedelsstrategins strategiska

område Regler och villkor och ska bistå med vetenskapligt stöd för djurskyddsarbete.

Det vetenskapliga rådet ska utgöra en riskvärderande instans vad gäller djurskydd och

identifiera, sammanställa och utvärdera vetenskaplig forskning om djurskydd och därtill

angränsande frågor, som produktionsekonomi och arbetsmiljö, på uppdrag av t.ex.

Jordbruksverket.

SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd

Medlemmer af Det Dyreetiske

Råd:

Det er løgn og latin, når

folk siger, at

minkindustrien er en god

forretning

I 2019 var det gennemsnitlige driftsresultat på hver eneste minkfarm i Danmark

minus 0,7 millioner kroner, og de seneste fire år har industrien over ét haft

underskud. Myten om, at landet ikke kan undvære de store valutaindtægter, er

slet og ret forkert.

»Pelsindustrien har ofte hævdet, at minkene i de små bure havde det fortrinligt, for ellers ville

de jo ikke lave sådan nogle flotte skind. Men mink kan godt have en fin pels, selv om de har

haft et liv med meget lav livskvalitet«, skriver Thomas Søbirk Petersen og Peter Mollerup i

dette indlæg.

DEBAT6.

NOV. 2020 KL. 07.54

AF THOMAS SØBIRK PETERSEN, PROFESSOR I ETIK, ROSKILDE UNIVERSITET OG PETER

MOLLERUP, BIOLOG OG FORMAND FOR DYRENES VENNER– BEGGE ER MEDLEM AF DET

DYREETISKE RÅD.

Regeringen

har besluttet at aflive alle danske mink, da mink er særligt modtagelige

for coronavirus og er årsag til, at der er sket flere mutationer af denne alvorlige

virus, som i skrivende stund har kostet cirka 1,2 millioner menneskeliv.

Det er selvfølgelig meget trist at aflive cirka 15 millioner mink, og at en række

mennesker mister deres arbejde og livsværk. Men regeringen har også gjort det

klart, at de ikke ønsker at forbyde minkproduktionen på den lange bane. Her er vi

dog uenige. På cirka tre uger har over 7.000 danskere skrevet under på et

borgerforslag om at forbyde danske minkfarme.

I det følgende vil vi komme med 10 begrundelser for, hvorfor vi bør få vedtaget en

lov, som forbyder minkfarme i Danmark.

1Den

halvvilde mink

Industriproduktion af minkskind begyndte i Danmark i begyndelsen af 1930’erne.

Mens kvæg og svin blev indført som husdyr i Danmark for 6.000 år siden, er der

altså kun gået 90 år for minkens vedkommende.

Derfor er processen med at domesticere mink kunne lige begyndt, hvilket betyder,

at det er halvvilde dyr med stor risiko for at blive stressede i et industrielt

dyreproduktionsmiljø.

2Minken

– en ensom jæger

Minken er et solitært dyr. Det betyder, at minken lever alene i naturen, hvor den

forsvarer sit kæmpestore territorium på op til 7 kvadratkilometer. Mink møder kun

andre dyr, når de skal formere sig.

Hvis de støder på hinanden, uden at formålet er at producere afkom, vil de slås til

døden, eller til den ene stikker af. De mange skader på dyrene fra bid opstår, når

man sætter for mange voksne mink sammen i et lille bur.

3Minken

har brug for vand

Minken er et såkaldt semiakvatisk dyr. Den jager både på land og i vand, og

svømmehuden mellem tæerne gør den til en rigtig god svømmer. Minken kan også

klatre og grave. Den graver huler i bredden eller overtager huler fra andre

gravende pattedyr som mosegrise eller bævere.

Minken er samtidig et meget nysgerrigt dyr. Livet i et lille trådbur uden nogen

form for adgang til vand – ud over drikkevand – er derfor stærkt kritisabelt.

4Minken

– en invasiv art

Der findes ca. 1.100 minkfarme herhjemme, som er beboet af ca. 2,5 millioner

avlsdyr, der hver får 5-6 hvalpe om året. Der produceres således årligt ca. 12

millioner skind. Naturligvis kan det ikke undgås, at nogle af disse mink slipper ud i

naturen, hvor de gør stor skade på de oprindelige dyrebestande.

De spiser mange jordrugende fugle plus æg og unger. Også åer og vandløb kan

næsten blive tømt for fisk og fiskeyngel. Minken hører hjemme i Nordamerika og

er en invasiv art, som har meget få fjender i den danske natur. Der skydes hvert år

ca. 3.000 vilde mink i Danmark.

5Alt

for lidt plads at udfolde sig på

I naturen har minken et territorium på op til 7 kvadratkilometer. I buret er der

flere mink, som her må nøjes med at boltre sig på et areal svarende til fire A4-ark.

Og så er gulv og loft lavet af trådnet, så minkens afføring kan opsamles under

buret, og maden kan placeres oven på buret. Minkens behov for beskæftigelses- og

rodemateriale bliver slet ikke opfyldt.

6Fin

pels er ikke liv med godt liv

Pelsindustrien har ofte hævdet, at minkene i de små bure havde det fortrinligt, for

ellers ville de jo ikke lave sådan nogle flotte skind. Men mink kan godt have en fin

pels, selv om de har haft et liv med meget lav livskvalitet. Burhøns lægger også fine

og velsmagende æg.

7Kun

små og få forbedringer

Da Fødevarestyrelsen for nogle år siden konstaterede, at der var problemer med

dyrevelfærden på 58 procent af minkfarmene (f.eks. bidskader og håndtering af

syge samt tilskadekomne dyr), førte det til nogle få og små forbedringer i burene:

lidt halm, et rør til at lege med og en hylde til at sidde på. Det er langtfra

tilstrækkeligt til at dække minkens behov for stimulering.

8Unødvendig

luksus

Flere og flere forbrugere siger nej til pels. Ikke kun fordi minkavl af mange bliver

betragtet som dyremishandling, men fordi pels altid har været indbegrebet af

luksus og glamour, og derfor et helt unødvendigt produkt. For ikke at blive

forbundet med dyremishandling har mange modefirmaer (Gucci, Prada, Versace,

Hugo Boss, Chanel) sagt nej til pels.

Her vil skeptikere måske sige, at det at spise kød også ret beset er unødvendigt.

Men selv om det er rigtigt, vil kød næppe blive vurderet som et luksusprodukt på

linje med pels.

9En

underskudsforretning

Det store fald i efterspørgslen efter minkpelse har fået prisen på minkskind til at

rasle ned. Erhvervet er i krise, og mange farme har måttet dreje nøglen om.

I 2019 var det gennemsnitlige driftsresultat på hver eneste minkfarm i Danmark

minus 0,7 millioner kroner, og de seneste fire år har industrien over ét haft

underskud. Myten om, at landet ikke kan undvære de store valutaindtægter, er

hermed gennemhullet.

10Så

mangler vi bare Danmark

Virkelig mange lande har erkendt de store problemer med dyrevelfærden og

forbudt minkfarme: England, Østrig, Holland, Frankrig, Polen, Kroatien,

Slovenien, Makedonien, Serbien, Bosnien-Hercegovina, Irland, Norge, Belgien,

Luxemburg, Tjekkiet. Og følgende lande overvejer at indføre et forbud: Estland,

Litauen, Montenegro og Ukraine.

Automatkommentaren fra pelsbranchen er, at »ja, men disse lande har en

forsvindende lille pelsproduktion«. Her kan man oplyse, at Polen var Europas

næststørste producent af minkskind med ca. 5 millioner skind per år.

Ud over disse 10 argumenter for at forbyde minkfarme kommer så den

sundhedsfare, som udbredelsen af covid-19 på minkfarmene udgør for mennesker.

Meget tyder på, at på de markeder i blandt andet Kina, hvor handel og slagtning af

vilde dyr foregår under dyreuetiske og uhygiejniske forhold, er en række

smitsomme sygdomme som Sars og covid-19 sprunget fra dyr til mennesker.

Hvis vi ønsker at forebygge denne smittespredning, bør vi i Danmark gøre alt for at

få lukket den slags markeder i f.eks. Kina. Men vi bør også selv bidrage til arbejdet

med at bekæmpe og forebygge pandemier ved at forbyde produktion af minkpels i

Danmark.

Giver minks velfærd grund til at forbyde den danske produktion?

En etikforsker og en repræsentant fra foreningen ’Dyrenes Venner’ gav den 6. november deres bud

på 10 grunde til at forbyde den danske produktion af mink, delvist begrundet i dyrevelfærd. Som

forskere i husdyrs adfærdsbiologi og velfærd bidrager vi hermed til debatten, da vi mener, at en

kvalificeret debat om, hvordan dyrene oplever deres situation, er væsentlig for, hvordan vi som

samfund og enkeltpersoner forholder os til hold af husdyr.

I et debatindlæg den 6. november oplister professor i etik Thomas Søbirk Petersen samt formand for

’Dyrenes Venner’, Peter Mollerup, 10 argumenter for et forbud mod hold af mink. Fra andre sider

optræder flere argumenter for at bevare minkproduktionen. Men hvad er op og ned med hensyn til

dyrenes velfærd? Det er naturligvis op til den enkelte at vurdere, om dyrenes velfærd er god nok,

men vi mener, at debatten bliver mere nuanceret, såfremt man inddrager den forskningsbaserede

viden om dyrevelfærd. Vi vil derfor bidrage til at nuancere debatten vedrørende de 10 punkter, der

blev fremført omkring hold af mink – særligt de punkter, som har med dyrenes biologi og velfærd at

gøre.

Det er vigtigt at huske, at rammerne for hold af mink er lovregulerede – som det meste i en

demokratisk retsstat. Interesserede læsere kan finde de gældende krav til den danske produktion af

mink i ’Bekendtgørelse om beskyttelse af pelsdyr’ (BEK nr. 1553 af 11/12/2015). Her beskrives den

ramme, som produktionen skal holde sig indenfor i Danmark, dvs. den nedre grænse for forhold,

som samfundet har vedtaget som acceptable. I tilfælde af lovbrud – f.eks. ved uhensigtsmæssig

aflivning eller manglende adgang til halm – er dyrevelfærden ofte udsat. Men hvad ved vi egentlig

om lovlig hold af mink i forhold til minks biologi?

1. Den halvvilde mink – en populær fortælling

At ’mink er et vildt dyr’, er et synspunkt, der ofte høres. Men passer det? Mink er blevet avlet på

farme i mere end 150 år og har synligt ændret sig fra den oprindelige, vilde amerikanske mink på

flere områder. Til forskel fra den oprindelige, nordamerikanske mink er der i dag mere end 30

forskellige farvetyper af farmmink. Avlen har forbedret pelskvaliteten og dyrenes størrelse til

omtrent det dobbelt af den oprindelige, vilde mink. Minkenes temperament er også ændret, så de i

dag er væsentligt mindre bange for mennesker. Denne ændring skyldes blandt andet, at minkavlere

aktivt har udvalgt rolige dyr, og forskningen viser klart, at man i løbet af få generationer kan

fremavle mink, som er nysgerrige og ikke frygtsomme overfor mennesker. Man kan godt kalde

minken ’vild’, fordi den har bevaret mange typer af naturlig adfærd, men det vil i så fald gælde alle

husdyr, da de – uafhængigt af hvor længe de har været holdt af mennesker – stadig har bibeholdt

deres artsspecifikke adfærd og adfærdsmæssige behov. For eksempel er nutidens katte og mink

motiverede for at jage, og søer er motiverede for at udføre rodeadfærd, når de søger føde, og for at

bygge rede før fødslen.

2. Minken er en ensom jæger – samt social og tilpasningsdygtig

I naturen er voksne mink solitære, hvilket vil sige, at de lever alene i hvert sit territorium, som skal

være stort nok til at sikre fødegrundlaget året rundt. Et godt territorium er derfor altafgørende for

overlevelsen. Mink er dog sociale fra fødslen og indtil længe efter, at hvalpene er fravænnede fra

moderen. Faktisk har unge mink brug for at lege og udvikle deres parringsadfærd for at være i stand

til at parre sig som voksne. På danske minkfarme holdes minkhvalpene sammen med deres mor de

første 8 uger efter fødslen og derefter typisk sammen med søskende i en periode. Herefter opstaldes

dyrene sammen i han-hun par fra juli til november, hvor dyrene vokser. De voksne avlsmink går

alene i hvert sit bur, bortset fra under parring, hvor hunnen sættes ind til hannen. Der ligger mange

års forskningsbaseret viden om minks adfærd bag dansk lovgivning og farmpraksis. En undtagelse er

imidlertid, at det er tilladt at have unge mink i grupper under opvæksten om efteråret. Denne

praksis kan blive problematisk, når de unge mink gradvist bliver mere territoriale, og mink af samme

køn ikke altid kan enes. Det er dog sjældent, at to mink af hvert sit køn ikke kan enes. I produktionen

er det omkring en ud af 1000 af de hvalpe, der opstaldes i par, som må adskilles, behandles eller

aflives som følge af bidskader. Ved hold af grupper på flere end to mink – såkaldt gruppeindhusning

– er risikoen for, at dyrene slås og skader hinanden, ca. 20 gange større, end når de holdes i par, og

derfor kan gruppeindhusning ikke anbefales.

Ligesom for eksempel katten er mink rovdyr, der jager alene. Mink er ikke kræsne eller afhængige af

levende bytte, og i praksis er det derfor muligt at fodre farmmink med en alsidig kost. Forskningen

viser, at anvendelse af foder, der ikke er alt for findelt, kan fungere som en berigelse. Forskningen

bidrager dermed løbende med viden, der ville kunne forbedre velfærden i minkproduktionen.

3. Mink har brug for vand – svømmevand er en blandt mange mulige miljøberigelser til mink

På farme har mink altid adgang til frisk drikkevand – men har de behov for at svømme? For at en

adfærd kan betegnes som et behov, taler man om tre betingelser, der skal være opfyldte: 1)

adfærden skal ses hos dyrene i naturen, 2) dyrene skal være motiverede for at udføre adfærden, 3)

det skal have negative konsekvenser i form af belastningsreaktioner (stress og frustration), hvis

dyrene forhindres i at udføre adfærden.

I naturen kan mink fange bytte ved korte dyk i vand, men de jager også en del på land.

Sammenligner man for eksempel med odderen, er minks poter i mindre grad tilpassede til jagt i vand

(mink har væsentlig mindre svømmehud mellem tæerne end oddere). Mens odderen bruger ca. 50

% af sin vågne tid i vand, kan mink klare sig på steder, hvor der ikke er adgang til vand at svømme i.

Svømmeadfærd er dog en naturlig adfærd for mink. Forsøg har vist, at hvis farmmink får adgang til

vandbassiner, så bruger de dem, men typisk kun kort tid hver dag. Det er også vist, at farmmink er

villige til at arbejde for at få adgang til svømmevand. At dyr er villige til at arbejde for adgang til at

udføre en adfærd, er tegn på, at dyrene er motiverede for at udføre adfærden. Med hensyn til mink

og svømmevand er det vigtigt at nævne, at farmmink også er villige til at arbejde for adgang til andre

typer af såkaldt berigelse, såsom en hylde, de kan ligge på øverst i buret, adgang til halm, til kontakt

med en anden ung mink eller til et løbehjul. Der er imidlertid ikke klar evidens for, at mink bliver

belastede, såfremt de ikke har adgang til svømmevand. En høj profileret undersøgelse (i tidsskriftet

Nature) konkluderede godt nok for år tilbage, at mink blev stressede af at miste adgang til

svømmevand. Undersøgelsen var uheldigvis baseret på en metode til måling af stress, som senere

har vist sig ikke at være anvendelig til mink. På baggrund af ovennævnte definition på

’adfærdsmæssige behov’ samt de foreliggende videnskabelige undersøgelser kan man derfor ikke

konkludere, at adgang til svømmevand er et adfærdsmæssigt behov for mink. Der er imidlertid

fortsat behov for forskning for at forstå, hvilke forhold der mest effektivt kan forbedre farmminkens

velfærd.

Alle produktionsdyr i Danmark holdes i et unaturligt miljø. Hvis man skal være i stand til at prioritere,

hvilke ressourcer der er vigtige for de forskellige husdyrarter, er denne type videnskabelige

undersøgelser væsentlige. I loven for dansk minkproduktion er svømmevand fravalgt ud fra praktiske

hensyn, mens der er permanent adgang til redekasse, halm, hylde og rør i buret – alle sammen

ressourcer, som mink vil arbejde for at få adgang til. Dette er besluttet ud fra viden om, at disse

ressourcer er vigtige for dyrene, og efter en afvejning af, hvad der er foreneligt med praksis, hygiejne

og sundhedsmæssige hensyn.

4. Minken er en invasiv art – som bliver kontrolleret i Danmark

Farmminken hører hjemme i Nordamerika og er derfor uønsket i den danske natur. Der er derfor

krav til hegning omkring minkfarme og fælder indenfor hegnet, så undslupne mink kan indfanges

igen. Efter opstramning af disse krav er jagtudbyttet af mink faldet med 78 % på 10 år (fra 7913 mink

i 1999 til 1748 i 2019). Det tyder på, at hegningen virker, hvis jagten på mink er uændret. Der er dog

formentlig etableret en vildtlevende bestand af mink, der er i stand til at overleve og reproducere sig

i den danske natur. Hvad denne bestand betyder for dynamikken i den danske natur (herunder for

forekomst af byttedyr, såsom padder og gnavere), ligger udenfor vores fokus på farmminkens

velfærd.

5. Alt for lidt plads – men plads alene forbedrer ikke velfærden

Et standardminkbur er 2700 cm

og huser som nævnt et avlsdyr om vinteren eller to hvalpe i

vækstsæsonen. Hvis der er flere hvalpe i samme bur, skal der ifølge reglerne være 850 cm

yderligere pr. hvalp. I Danmark er reglerne for burstørrelse desuden koblet til dyrenes størrelse og

stiger proportionelt med dyrenes vægt. Derudover har alle mink i Danmark som nævnt adgang til en

redekasse, hvilket er væsentligt for deres velfærd. Resultater af danske undersøgelser tyder på, at

minkene i langt højere grad værdsætter forbedringer i indretning af burene fremfor en tre- eller

firedobling af arealet, hvilket er medvirkende til, at der i dansk lovgivning som nævnt er krav om

berigelser, såsom hylder og rør. Med den viden, der findes i dag, vurderer man derfor, at en øgning

af pladsen pr. dyr vil være en mindre væsentlig faktor for minkenes velfærd sammenlignet med

prioritering af de typer af berigelse, som minkene har adgang til i burene. Adgang til nye og bedre

berigelser vil naturligvis kunne betyde, at der skal mere plads til at rumme disse.

6. Fin pels er ikke lig med godt liv – men dårlig pels er et tegn på mistrivsel

Dyr, der ikke trives, får generelt et dårligt hårlag, hvorfor mink med dårlig pels kan give et fingerpeg

om mistrivsel. Fin pels er dog ingen garanti for, at dyrene har en god velfærd. Derfor bruges 22 nøje

udvalgte velfærdsindikatorer i dag til at vurdere dyrevelfærden på alle minkfarme i Europa. Forskere

fra Aarhus Universitet har bidraget til udvikling af systemet WelFur, som anvendes til at vurdere

velfærden på de enkelte farme, der alle har haft besøg mindst tre gange. Her vurderes velfærd hos

avlsdyrene om vinteren, hos tæverne med hvalpe i diegivningsperioden og hos de næsten

udvoksede hvalpe i slutningen af vækstperioden. Tilsvarende velfærdsvurderingssystemer er

udviklet til kvæg, svin og fjerkræ, men ingen af dem er taget i anvendelse i større skala.

7. Kun små og få forbedringer

På baggrund af forskningen er der som nævnt indført krav om, at alle mink i Danmark skal have

permanent adgang til halm, en hylde og et rør som berigelse. Det kan konstateres, at i 2009 fik 66 %

af pelsdyrbesætninger en indskærpelse, påbud eller politianmeldelse ved Fødevarestyrelsens

kontrol. Ved den seneste opgørelse af tal fra 2018 var den tilsvarende andel på 13 % af

besætningerne. Den interesserede læser kan tjekke tilsvarende tal for de andre år og dyrearter på

https://www.foedevarestyrelsen.dk/Dyr/dyrevelfaerd/videncenter-for-

dyrevelfaerd/Sider/Rapporter-fra-ViD.aspx

8. Pels – en unødvendig luksus?

Pelse fra mink er ganske rigtigt et luksusprodukt. Nogle mennesker betragter alle animalske

produkter som unødige. Man kan godt leve uden de fleste animalske produkter (pels, kød, mælk,

æg), uden dyr i zoologiske haver, uden kæledyr som hund og kat, rideheste osv. Dette er imidlertid

mere etiske overvejelser om brug af dyr i relation til for eksempel deres nytteværdi for samfundet og

ikke en debat om dyrenes velfærd. Vores udgangspunkt er, at alle dyrs velfærd er vigtig og kan

vurderes efter samme principper, uanset hvad man bruger dyrene til.

9. En underskudsforretning – det går op og ned

Vi vil overlade det til økonomer og minkavlere at vurdere rentabiliteten og valutaindtægterne i

forhold til den store variation i prisen på minkskind.

10. Så mangler vi bare Danmark – viden om dyrenes velfærd er en del af svaret

En række lande har forbudt minkavl, men der kan i vores optik ikke entydigt argumenteres for, at

dyrevelfærden hos farmmink er dårligere end i flere andre typer af husdyrproduktion. Måske derfor

begrundes forbud mod hold af mink ofte med ’hensynet til den offentlige moral’, som for eksempel

da loven blev vedtaget i England. Ovennævnte punkter viser, at det også er muligt at vurdere

produktion af husdyr ud fra viden om dyrevelfærd, hvilket kan bidrage med nuancer i debatten om

det etiske grundlag for hold af dyr – ligegyldigt om det er slagtekyllinger, racehunde eller mink.

Af seniorforsker Steen H. Møller, seniorforsker Jens Malmkvist, forsker Britt F. Henriksen, professor

Lene Juul Pedersen, seniorforsker Karen Thodberg, Mette S. Herskin og seniorforsker Tine Rousing.

Alle fra Aarhus Universitet, Institut for Husdyrvidenskab, Sektion for Dyrevelfærd.