Miljø- og Fødevareudvalget 2021-22
MOF Alm.del
Offentligt
2572137_0001.png
MINKVELFÆRD I DANMARK OG EUROPA
VURDERET PÅ BASIS AF WELFUR-MINK
BRITT HENRIKSEN, STEEN H. MØLLER OG JENS MALMKVIST
DCA RAPPORT NR. 188 · APRIL 2021 · RÅDGIVNING
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0002.png
AARHUS UNIVERSITET
MINKVELFÆRD I DANMARK OG EUROPA
VURDERET PÅ BASIS AF WELFUR-MINK
BRITT HENRIKSEN, STEEN H. MØLLER OG JENS MALMKVIST
Forsker Britt Henriksen, seniorforsker Steen H. Møller og seniorforsker Jens Malmkvist, Institut for Husdyrvidenskab,
Aarhus Universitet
Foulum
Blichers Allé 20
8830 Tjele
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0003.png
AARHUS UNIVERSITET
MINKVELFÆRD I DANMARK OG EUROPA
VURDERET PÅ BASIS AF WELFUR-MINK
Serietitel og nummer:
Forfatter(e):
Fagfællebedømmelse:
Kvalitetssikring, DCA:
Rekvirent:
Finansiering:
DCA rapport nr. 188
Forsker Britt Henriksen, seniorforsker Steen H. Møller og seniorforsker Jens
Malmkvist, Institut for Husdyrvidenskab, Aarhus Universitet
Seniorforsker Tine Rousing, Institut for Husdyrvidenskab, Aarhus Universitet
Specialkonsulent Klaus Horsted, DCA Centerenheden
Fødevarestyrelsen
Besvarelsen er udarbejdet som led i ”Rammeaftale om forskningsbaseret
myndighedsbetjening” indgået mellem Ministeriet for Fødevarer, Land-
brug og Fiskeri (FVM) og Aarhus Universitet under ID 2.14 i ”Ydelsesaftale
Husdyrproduktion 2019-2022”.
Nej
I projektet “Mink velfærd i Europa – på basis af WelFur” har vi fået tilladelse til at
bruge data fra WelFur-Mink registreringer i Europa via Fur Europe, pelsindustriens
fælleseuropæiske brancheorganisation (www.sustainablefur.com). I WelFur
programmet er data indsamlet af BC (Baltic control
®
certification). Data er
tilsendt fra DIGITAL iNK (digitalink.eu), der har stået for udtræk af rådata samt
beregning og aggregering af po-intværdier i WelFur. Ingen af parterne har haft
nogen indflydelse på beregninger og opgørelse af data og resultater i projektet.
Ekstern kommentering:
Eksterne bidrag:
Kommentarer til besvarelse: Projektet er et ViD-projekt og har været fulgt af styregruppen i ViD
Projektet er baseret på data indsamlet i forbindelse med WelFur vel-
færdsvurderinger på Europæiske minkfarme i 2017-2019.
Rapporten præsenterer resultater, som ved rapportens udgivelse ikke har
været i eksternt peer review eller er publiceret andre steder. Ved en evt.
senere publicering i tidsskrifter med eksternt peer review vil der derfor kunne
forekomme ændringer.
Citeres som:
Henriksen B, Møller SH, Malmkvist J. 2021. Minkvelfærd i Danmark og Europa
vurderet på basis af Welfur-Mink. Rådgivningsrapport fra DCA – Nationalt
Center for Fødevarer og Jordbrug, Aarhus Universitet, 76 s.
Tina Albertsen, Institut for Husdyrvidenskab, Aarhus Universitet
Anna F. Marsbøll
Digisource.dk
Trykt version 978-87-93998-48-3, elektronisk version 978-87-93998-49-0
2245-1684
Læs mere på https://dca.au.dk/raadgivning/
Layout:
Foto omslag:
Tryk:
ISSN:
ISSN:
Rådgivning fra DCA:
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
1
Forord
Fødevarestyrelsen bad i marts 2019 forskere ved Institut for Husdyrvidenskab, Aarhus Universitet om at
gennemføre en undersøgelse af status for velfærden i Dansk og Europæisk minkproduktion. Ifølge
bestillingen var der følgende formål med projektet:
1) At undersøge, dokumentere og formidle status om velfærden i Dansk og Europæisk minkproduktion.
2) At undersøge i hvilken udstrækning forskningen allerede kan anvise løsninger på de primære
velfærdsudfordringer, og på hvilke områder der er størst behov for mere viden fremadrettet.
Undersøgelsen, som fremlægges i nærværende rapport, er baseret på data fra WelFur-Mink, som er en
systematisk, videnskabeligt baseret vurdering af velfærd hos mink udviklet ved Institut for Husdyrvidenskab.
Velfærdvurderingssystemet kan bl.a. anvendes til at undersøge, dokumentere og formidle status for dyrenes
velfærd.
WelFur blev i 2017 taget i brug på alle europæiske minkfarme, og det er således data fra flere end 2.500
minkbesætninger i hele Europa i perioden 2017-2019, som indgår i undersøgelsen.
Danske farme udgjorde omkring halvdelen af de farme der fik en overordnet bedømmelse efter en
vurdering i hver af tre årlige produktionssæsoner. I gennemsnit var dyrevelfærden på danske farme bedst,
ud af de 24 Europæiske lande, med flest farme i den bedste velfærdskategori.
Samlet viser resultaterne, at selv om velfærden på de europæiske minkfarme generelt er vurderet til at
være god i perioden, var der er stor variation og dermed muligheder for at forbedre velfærden yderligere
på en række punkter.
Velfærdvurderingssystemet gør det muligt at anvise forskningsbaserede løsninger på de primære
velfærdsudfordringer. Samtidig kan systemet udpege områder, hvor der er behov for mere viden
fremadrettet. På den baggrund gennemgår rapporten de primære velfærdsudfordringer og de kendte
muligheder for løsninger.
Der er i 2021 ingen produktion af mink i Danmark. Udrulningen af WelFur har imidlertid været den mest
omfattende implementering af et system til vurdering af dyrs velfærd i private husdyrbesætninger
nogensinde. Det gælder i Danmark, Europa og i resten af verden.
Den viden, som er opnået i forbindelse med opbygning og implementering af WelFur, kan være
betydningsfuld i forhold vurdering af velfærd hos både mink og andre husdyrarter. På den baggrund har vi
valgt at udgive rapporten.
Niels Halberg
Direktør, DCA – Nationalt Center for Fødevarer og Jordbrug
4
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Indhold
1
2
3
4
5
6
7
7.1
7.2
7.2.1
7.2.2
7.3
7.4
7.4.1
7.4.2
7.5
7.5.1
7.5.2
7.5.3
7.6
7.6.1
7.6.2
7.6.3
7.7
7.7.1
7.7.2
7.7.3
7.7.4
8
Forord ................................................................................................................................................................................... 4
Sammendrag .................................................................................................................................................................. 7
Summary ............................................................................................................................................................................ 9
Indledning ...................................................................................................................................................................... 11
Baggrund ........................................................................................................................................................................ 12
Materiale og metode............................................................................................................................................... 18
Resultater ........................................................................................................................................................................ 21
Velfærdskategorier på minkfarme i Danmark i forhold til i resten af Europa ....................... 21
På hvilke områder adskilte farme i Danmark sig fra farme i resten af Europa? .................. 22
De fire velfærdsprincipper – baggrund for farmens samlede velfærdsvurdering.............. 22
De 12 velfærdskriterier – baggrund for beregning af de fire velfærdsprincipper .............. 23
Årsager til forskellig velfærd mellem farme i Danmark og i resten af Europa...................... 25
Velfærdsprincippet
God fodring
– målinger på minkfarme i periode 1-3.............................. 25
Fravær af længerevarende sult vurderet på basis af måling af minks huld (kriterie 1) . 25
Fravær af længerevarende tørst vurderet på, om drikkevandsforsyningen virker og er ren
(kriterie 2) ........................................................................................................................................................................ 30
Velfærdsprincippet
God indhusning
– observeret på minkfarme i periode 1-3 ................. 34
Komfort ved hvile, baseret på adgang til og kvalitet af en redekasse (kriterie 3) ............. 34
Temperaturmæssig komfort, baseret på beskyttelse mod vind og vejr, direkte sol og
redekassens isoleringsevne og adgang til strøelse (kriterie 4)....................................................... 37
Bevægelsesfrihed, baseret på burenes areal og højde (kriterie 5) ............................................ 44
Velfærdsprincippet
God sundhed
– målinger på minkfarme i periode 1-3 .......................... 48
Fravær af skader baseret på antallet af sår og skader observeret på mink (kriterie 6) . 49
Fravær af sygdom, baseret på dødelighed, og observationer af diarre, halte og syge
mink (kriterie 7)............................................................................................................................................................ 53
Fravær af smerte påført ved pasningsrutiner med fokus på aflivningsmetoder (kriterie 8)
............................................................................................................................................................................................... 58
Velfærdsprincippet ’Hensigtsmæssig adfærd’ – målinger på minkfarme i periode 1-3 63
Udfoldelse af social adfærd med fokus på fravænning og gruppeindhusning (kriterie 9)
............................................................................................................................................................................................... 64
Udfoldelse af anden adfærd baseret på forekomsten af unormal adfærd hos mink samt
berigelser i burene (kriterie 10) ......................................................................................................................... 70
Gode menneske-dyr-relationer baseret på forekomsten og varigheden af håndtering og
transport (kriterie 11) ................................................................................................................................................ 76
Positive følelser, baseret på måling af minks temperament (kriterie 12) ................................ 80
Diskussion af løsninger på de primære velfærdsudfordringer ....................................................... 86
5
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
9
10
11
12
Konklusion ...................................................................................................................................................................... 89
Perspektiver ................................................................................................................................................................... 91
Referencer ..................................................................................................................................................................... 92
Appendiks 1. Databehandling – oversigt .................................................................................................... 93
6
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2
Sammendrag
Denne rapport sammenligner velfærden på minkfarme i Danmark og i resten af Europa, baseret på
resultaterne fra WelFur. WelFur-Mink er et velfærdsvurderingssystem til vurdering af dyrevelfærden på
minkfarme i Europa, og bygger på principper udviklet i Welfare Quality
®
. Implementering af
velfærdsvurderingssystemet WelFur-Mink i Europa blev påbegyndt i 2017, og fra branchens side anvendes
WelFur-Mink som en del af en dyrevelfærdscertificering for minkskind produceret i Europa. Rapporten
præsenterer velfærden på danske minkfarme og farme i resten af Europa ud fra de data, der er indsamlet
i forbindelse med hver WelFur-vurdering. Resultaterne er fra 2.574 farme fra 24 europæiske lande i
perioden fra 2017 til 2019, hvor der er data for alle registreringer af velfærdsindikatorer på bur- og
farmniveau for hvert farmbesøg samt beregninger på farmniveau fra i alt 7.841 WelFur-besøg. Derudover
indeholder data samlet WelFur-klassificering med tilhørende pointværdier for WelFur-Mink-principper og -
kriterier for 2.107 af disse farme, som opfyldte kravene til fuld bedømmelse, som beskrevet nedenfor.
Den endelige velfærdsvurdering på farmniveau er baseret på beregningen af en række velfærdspoint ud
fra de registreringer, der er foretaget i besætningen. Det er en vægtet trinvis sammenvejning af velfærden
mellem niveauerne, dvs. fra 22 indikatorer
12 kriterier
4 principper
1 overordnet bedømmelse. Den
overordnede bedømmelse er en placering af den aktuelle farm i kategorien
Bedste
,
God
,
Acceptabel
eller
Uacceptabel
nuværende praksis. Pointværdierne går fra 0 (dårligst) til 100 (bedst).
Baseret på WelFur-Mink og de indsamlede data, vurderes dyrevelfærden på danske minkfarme som den
bedste af 24 lande i Europa, med en større andel i kategorien
Bedste
og mindre andel i
God
og
Acceptabel
.
De fire velfærdsprincipper i Welfare Quality
®
og WelFur (
1. God fodring, 2. God indhusning, 3. God sundhed
og
4. Hensigtsmæssig adfærd)
danner grundlaget for farmens overordnede velfærdsbedømmelse. For
velfærdsprincippet
God fodring
blev minkfarme i Danmark i gennemsnit bedømt signifikant dårligere end
minkfarme i resten af Europa, mens de blev bedømt signifikant bedre for de tre andre velfærdsprincipper.
Danmark fik lidt færre point for velfærdsprincippet
God fodring
, hvilket skyldes et lavere huld i
vinterperioden, der gav meget færre point for kriteriet
Fravær af længerevarende sult
. En generelt bedre
frostsikring af drikkevandssystemet og en mere udbredt brug af supplerende vandforsyning til hvalpene i
diegivningsperioden gav en del flere point for kriteriet
Fravær af længerevarende tørst
, hvilket bidrog
positivt til
God fodring
.
Flere point for velfærdsprincippet
God indhusning
skyldes primært en bedre isoleringsevne af redekasserne
og en bedre beskyttelse mod træk og lidt bedre plads i danske bure end i resten af Europa, mens der ikke
var væsentlig forskel i forhold til hvilekomfort og adgang til redekassen. Den bedre plads i danske bure var
mere udtalt i periode 3, hvor andelen af gruppeindhusning også var større på ikke-danske farme.
7
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Velfærdsprincippet
God sundhed
var kun lidt højere end i resten af Europa, idet en anelse flere sår og
skader på danske farme blev opvejet af mindre sygdom og en del bedre aflivningsmetoder og/eller -udstyr
end i resten af Europa.
En mere udbredt indhusning af mink i grupper og senere eller ingen fravænning bidrager til, at velfærden
vurderes markant dårligere for velfærdsprincippet
Hensigtsmæssig adfærd
i resten af Europa end i
Danmark. Et andet væsentligt bidrag er, at antallet og den dokumenterede effekt af berigelser i burene var
bedre i Danmark end i resten af Europa, hvorimod unormal adfærd som stereotypi og pelsgnav var
hyppigere forekommende på de danske farme.
8
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
3
Summary
This report compares the welfare on mink farms in Denmark and the rest of Europe, based on the results
from WelFur. WelFur-Mink is a system for on-farm assessment of animal welfare in European mink farms
based on the principles developed in Welfare Quality®. WelFur has been implemented on commercial
farms since 2017 and is included in an animal welfare certification program of European mink skins. The
overall assessment at farm level is based on the calculation of a number of welfare scores based on
registrations made at herd level. It is a stepwise procedure, aggregating the welfare between the levels, i.e.
from 22 measurements
12 criteria
4 principles
1 overall category. The overall assessment is a
placement in the category
Best
,
Good
,
Acceptable
or
Unacceptable
current practice. The report is based
on data from the WelFur assessments in the period 2017-2019 and evaluates the mink welfare on
production farms across Europe. The data include registrations of welfare measurements at cage and farm
level from a total of 7,841 WelFur visits and 2,574 farms from 24 European countries. In addition, WelFur
classifications with associated scores for WelFur-Mink principles and criteria are included for 2,107 of the
farms.
Based on WelFur-Mink and the collected data, the animal welfare on the Danish mink farms was better
than in the rest of Europe, with more farms placed in the category
Best
and a smaller share in
Good
and
Acceptable
. The four welfare principles (
1. Good feeding, 2. Good housing, 3. Good health
and
4.
Appropriate behaviour)
form the basis of the farm's overall welfare assessment. For the welfare principle
Good feeding
, mink farms in Denmark were on average rated worse than mink farms in the rest of Europe,
while they were rated significantly better for the other three welfare principles.
Denmark got lower scores for the welfare principle
Good feeding
due to more thin animals in the winter
period. Better frost protection of the watering system and a more widespread use of supplementary water
for the kits during the nursing period compensated the low score in relation to body condition to some
degree.
Higher score for the welfare principle
Good housing
is primarily due to better insulation capacity of the nest
boxes and better protection against drafts and a little more space in Danish cages than in the rest of Europe,
while there was no significant difference in resting comfort and access to the nest box.
Even though there were slightly more wounds and injuries on Danish farms, the welfare score of the
principle
Good health
was slightly higher than for the rest of Europe due to fewer diseased animals and
better killing methods/equipment on Danish farms than in the rest of Europe.
More group housing of mink and late or no weaning of the kits contribute to a significantly worse assessment
of the welfare for the principle
Appropriate behaviour
in the rest of Europe than in Denmark. In addition,
more highly documented enrichments in the cages in Denmark than in the rest of Europe compensate for
9
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
a more frequent occurrence of abnormal behaviour such as stereotypic behaviour and fur chewing on
Danish farms.
10
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
4
Indledning
Det primære formål med denne rapport er at undersøge, dokumentere og formidle status om velfærden i
dansk og europæisk minkproduktion baseret på resultaterne fra WelFur-Mink i årene 2017 til 2019.
Velfærdvurderingssystemet WelFur-Mink blev rullet ud i hele Europa fra januar 2017 af Fur Europe, den
europæiske brancheforening for pelsdyravl. Dette er den mest omfattende implementering af et system til
vurdering af dyrs velfærd, som er blevet implementeret på private husdyrbesætninger i Europa og i verden.
I dag er der gennemført mere end 10.000 WelFur-besøg på over 2.350 minkbesætninger i hele Europa. I
2019 fik de første minkfarme et WelFur-certifikat, hvor de efter tre WelFur-besøg, et i hver af de tre årlige
sæsoner, har fået beregnet pointværdier for de forskellige velfærdsindikatorer, kriterier og principper samt
en klassificering af farmen i forhold til dyrenes velfærd.
Den store mængde data, som indsamles i forbindelse med hver velfærdsvurdering, giver en unik mulighed
for at undersøge velfærden hos mink på tværs af Europa på et sammenligneligt grundlag. I denne rapport
giver vi et overblik over resultaterne, og hvilke velfærdsudfordringer og fortrin der er observeret i Dansk
minkproduktion sammenlignet med resten af Europa. Et yderligere formål er også at diskutere, i hvilken
udstrækning forskningen allerede kan anvise løsninger på de primære velfærdsudfordringer, der er, og på
hvilke områder der er størst behov for mere viden fremadrettet.
Velfærdsprotokollen WelFur-Mink bygger på Welfare Quality®’s måde at definere dyrevelfærd på og er
bygget op omkring fire principper for velfærd:
1. God fodring, 2. God indhusning, 3. God sundhed og 4.
Hensigtsmæssig adfærd
(Blokhuis et al., 2013). Resultaterne af vurderingerne er derfor præsenteret i forhold
til opfyldelsen af de fire principper og er delt op i resultater for Danmark og for resten af Europa (uden
Danmark).
11
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
5
Baggrund
Hvad er WelFur og WelFur-Mink
WelFur-Mink er en velfærdsvurderingsprotokol udviklet for at vurdere og dokumentere minks velfærd på
europæiske farme, både for certificering og beslutningsstøtte til den individuelle minkavler. WelFur-Mink er
en del af certificeringsprogrammet WelFur, der blev iværksat af den europæiske brancheorganisation Fur
Europe, med udvikling af protokoller for mink og ræv i produktion. Som beskrevet i rapporten fra Temadag
om fremtidens minkforskning: ”WelFur-protokollerne for mink og ræve er udviklet af forskere fra seks lande
i perioden fra 2009 til 2014 med udgangspunkt i Welfare Quality
®
-konceptet (Møller
et al.
, 2015). Hele
processen blev overvåget af en følgegruppe med anerkendte forskere, herunder projektlederen fra
Welfare Quality
®
, for at sikre, at velfærden hos pelsdyr vurderes efter samme principper og standarder som
de øvrige husdyr.” (Møller
et al
., 2016). WelFur-vurderingssystemet for mink blev implementeret på
europæiske farme fra januar 2017. Selve velfærdsvurderingen, som ligger til grund for WelFur-
certificeringen, udføres af auditører fra det internationale certificeringsfirma Baltic Control®. Auditørerne for
WelFur-Mink bliver uddannet af forskere fra Aarhus Universitet på et ugekursus og har en opfølgende
træningsdag forud for hver af de tre årlige registreringsperioder.
Velfærdsvurderingen
I velfærdsvurderingen indgår der registreringer fra tre forskellige sæsoner af et produktionsår (sæson 1:
Voksne avlsdyr om vinteren fra december til februar, sæson 2: Voksne hanner og tæver med hvalpe
gennem parring og hvalpesæson om foråret fra marts til juni, sæson 3: Voksne hanner og tæver og unge
mink i vækstsæsonen om efteråret fra juli til november) for at dække hele minkens livscyklus og for at få en
dækkende vurdering af velfærden inden for hele produktionssystemet (Figur 1). Gennem hver sæson sker
der store ændringer med dyrene, og de velfærdsmæssige udfordringer kan variere inden for sæsonerne.
For at standardisere vurderingerne er de tre observationsperioder, hvor farmbesøg kan gennemføres i
WelFur-Mink, begrænset til de sidste seks til otte uger af hver sæson, hvor de kendte velfærdsudfordringer
typisk er tydeligst. Observationsperioderne er periode 1: voksne avlsdyr i vinterperioden, 1/1 – 20/2, periode
2: voksne mink og unger i hvalpeperioden, 5/5 – 1/7 og periode 3: voksne og unge mink i vækstperioden,
23/9 – 30/11 (Figur 1).
12
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0013.png
Figur 1:
De tre observationsperioder (periode 1, periode 2, periode 3) i WelFur-Mink er markeret med orange
inden for de tre produktionssæsoner (
Vinter
,
Reproduktion og diegivning
samt
Vækst
).
Der er i dataindsamlingen under WelFur-Mink mulighed for at rykke på datoerne for besøg i periode 2 i
forhold til de konkrete fødselsdatoer, og dermed kan enkelte farmbesøg i periode 2 ligge uden for de
angivne datoer. Ellers er der i denne rapport kun medtaget data fra velfærdsvurderinger, der ligger inden
for de angivne perioder.
Velfærden på den enkelte farm vurderes ud fra 22 velfærdsindikatorer, som tilsammen dækker de 12
velfærdskriterier, der udgør de fire velfærdsprincipper i Welfare Quality
®
(Tabel 1). Indikatorerne er så vidt
muligt dyrebaserede, dvs. de vurderes på grundlag af dyrenes observerede adfærd eller sundhed. Hvis
dette ikke er muligt, benyttes der ressourcebaserede indikatorer, dvs. registreringer af dyrenes omgivelser
eller management. Indikatorerne er udvalgt ved at gennemgå tidligere forskning og gennem grundige
diskussioner mellem forskere inden for området. Alle indikatorer er blevet vurderet i forhold til deres validitet
(hvor godt afspejler de minkenes velfærd ud fra Welfare Quality®ʼs velfærdsprincipper og kriterier),
troværdighed (hvor gentagelige er de mellem samme og forskellige personer) og anvendelighed (kan de
gennemføres i praksis med rimelige omkostninger på endagsbesøg).
Vurdering af de dyre- og ressourcebaserede indikatorer foretages på en stikprøve af dyrene på farmen, og
velfærden for dyrene i stikprøven ses som et estimat for hele farmen. Stikprøven består af et tilfældigt udvalg
af 120 bure (20 sektioner a 6 bure) i vinter- og diegivningsperioden og 90 bure (15 sektioner a 6 bure) i
vækstperioden, fordelt i de forskellige haller med bure på farmen (Marsbøll
et al.
, 2019).
13
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0014.png
Tabel 1:
Velfærdsprincipper, -kriterier og -indikatorer i WelFur-Mink (Møller
et al
., 2016). Principper og
kriterier er de samme som i WelfareQuality® (Blokhuis
et al.,
2013).
Principper
1. God fodring
Kriterier
1. Fravær af læn-
gerevarende sult
2. Fravær af læn-
gerevarende tørst
3. Komfort ved hvile
4. Temperaturmæssig
komfort
5. Bevægelsesfrihed
6. Fravær af skader
7. Fravær af sygdom
8. Fravær af smerte pga.
management
9. Udfoldelse af social
adfærd
10. Udfoldelse af anden
adfærd
11. Gode menneske-
dyr-relationer, samt
12. Positive følelser
Indikatorer
Er der for tynde mink?
Har minkene adgang til egnet drikkevand? Virker
drikkeniplen, og er den ren?
Har alle mink adgang til en redekasse? Er redekassen
tør, ren, uden skarpe kanter og lopper?
Er burene beskyttet mod vind, direkte sol og varme?
Er redekassen isoleret, fri for træk, og er der adgang
til strøelse?
Er der tilstrækkelig plads i burene?
Har minkene sår eller skader?
Hvor mange mink døde i løbet af perioden?
Er der mink med diarré? Er der mink med bevægel-
sesproblemer? Er der syge mink?
Er der velfungerende metoder til aflivning af mink:
Ved pelsning? Ved sygdom og skade?
Indhuses minkene enkeltvis, parvis eller i grupper i
vækstperioden? Hvordan er procedurerne ved
fravænning?
Udviser minkene stereotyp adfærd? Har minkene be-
rigelse i burene? Har minkene pelsgnav?
Hvor ofte og hvor længe håndteres minkene?
Er dyrene frygtsomme eller nysgerrige?
2. God indhusning
3. God sundhed
4. Hensigtsmæssig
adfærd
Fra mange indikatorer til en samlet bedømmelse af velfærd på farmen
Den endelige velfærdsvurdering på farmniveau er baseret på beregningen af en række velfærdspoint ud
fra de registreringer, der er foretaget i besætningen. Det er en trinvis sammenvejning af velfærden mellem
niveauerne, dvs. fra 22 indikatorer
12 kriterier
4 principper
1 overordnet bedømmelse.
Sammenvejningen er baseret på et ekspertpanels vurdering af, hvad de forskellige indikatorer betyder for
dyrenes velfærd i de forskellige perioder samt Welfare Quality
®
’s retningslinjer for, hvor meget god velfærd
på et område kan kompensere for dårlig velfærd på et andet (Botreau
et al
., 2013). Særligt i forhold til
WelFur-Mink er, at pointværdierne af de tre sæsoner (vinter, reproduktion, vækst) er sammenvejet inden
den videre aggregering på kriterie- og principniveau. For detaljeret oversigt over beregningerne, se
WelFur-Mink-protokol (Møller
et al.
, 2015).
I praksis foregår sammenvejningen ved, at der først beregnes en pointværdi mellem 0 og 100 (hvor 100 er
bedst, og 50 er en neutral værdi, der hverken er god eller dårlig velfærd) for hver af de 22 indikatorer ud
fra de registreringer, der er foretaget på farmen i hver periode. Derefter kombineres disse 22 værdier til en
14
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0015.png
pointværdi mellem 0 og 100 for hvert af de 12 kriterier og fire principper, som endelig resulterer i en tildeling
af en af de fire velfærdskategorier (Figur 2).
Figur 2:
Oversigt over sammenvejningerne fra WelFur-Mink-registreringerne pr. periode (P1: december –
februar, P2: marts – juli, P3: juli – november) til den overordnede bedømmelse af den enkelte farm.
Sammenvejningerne fra farmregistreringerne til point (mellem 0 og 100) pr. periode for hver indikator og
op til kriteriepoint er baseret på ekspertpanelvurderinger. Sammenvejningerne fra kriteriepoint til
princippoint og op til den overordnede bedømmelse er de samme som i Welfare Quality
®
(Møller
et al.,
2015).
Gruppen bag WelFur anerkender, at bedste praksis kan ændre sig, og har derfor valgt at den overordnede
bedømmelse er i forhold til den aktuelle nuværende praksis. Den overordnede bedømmelse af farmen er
derfor defineret som følger:
Bedste nuværende praksis
(dyrenes velfærd er på højeste niveau med værdier
fra 80 til 100),
God nuværende praksis
(dyrevelfærden er god med værdier fra 55 til 80),
Acceptabel
nuværende praksis
(dyrevelfærden er over eller lig med mindstekrav med værdier fra 20 til 55) og
Uacceptabel nuværende praksis
(dyrevelfærden er lav og betragtes som uacceptabel med værdier under
20).
15
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0016.png
Kategorierne er ikke baseret på et gennemsnit af pointene for hvert princip, men følger
sammenvejningerne i Welfare Quallity®. Således kan mange point for ét princip kun i mindre grad
kompensere for meget få point for de andre principper. En farm placeres i kategorien
Bedste nuværende
praksis
, hvis den ligger over grænseværdien på 55 point inden for alle fire principper og over 80 for to
principper. Tilsvarende vil en farm blive placeret i kategorien
God nuværende praksis
, hvis den ligger over
20 for alle fire principper og over 55 for to principper. En farm med velfærdskategori
Acceptabel
nuværende praksis
ligger over 10 for alle fire principper og over 20 for tre principper. Farme, der ikke når
disse point, placeres i kategorien
Uacceptabel nuværende praksis
(Figur 3).
Bedste nuværende praksis :
alle >55 og 2>80
God nuværende praksis :
alle >20 og 2>55
Acceptabel nuværende praksis:
alle >10 og 3>20
Uacceptabel nuværende praksis:
resten
Figur 3:
Overordnet bedømmelse af farme i WelFur-Mink baseret på pointværdier fra de fire
velfærdsprincipper i Welfare Quality
®
, her eksemplificeret med fire farme: Farm 1 opnår bedømmelsen
’Bedste’, farm 2 opnår bedømmelsen ’God’, farm 3 opnår bedømmelsen ’Acceptabel’, mens farm 4 opnår
bedømmelsen ’Uacceptabel’ nuværende praksis.
De tre internationale auktionshuse i verden, Kopenhagen Fur, SAGA Furs Sales og North American Fur
Auctions (NAFA), besluttede ved begyndelsen af implementeringen af WelFur, at de fra 2020 kun ville
sælge europæiske skind, der var WelFur-certificeret. Certificeringen indebærer, at farmen mindst opnår
kategorien
Acceptabel nuværende praksis
(jf. Figur 3) og derudover overholder industristandarden med
hensyn til burstørrelse og antal dyr i burene. For den samlede WelFur-certificering af både mink og ræv var
der 126 farme, der ikke bestod kravene, hvoraf 57 senere havde forbedret forholdene så meget, at de
16
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
kunne bestå ved en senere vurdering (WelFur Report, 2020). Der var dermed 69 farme, svarende til ca. 2 %
af de omkring 3.000 pelsdyrfarme i Europa, der ikke blev certificeret.
17
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
6
Materiale og metode
Aarhus Universitet har fået data tilsendt af Fur Europe. Data er indsamlet af omkring 70 auditører fra Baltic
Control
®
, som alle er uddannet efter samme protokol (Møller
et al.
, 2015) af undervisere fra Aarhus
Universitet. Baltic Control
®
Certification er et privat firma inden for certificering samt inspektion, som har fået
opgaven af Fur Europe til at udføre WelFur-auditeringerne i Europa (bccertification.dk).
Branchens beslutning om at implementere WelFur i hele Europa blev taget efter en afprøvning af systemet
i 2015-2016 på farme i 10 europæiske lande, mens finpudsningen af procedurer og beskrivelser af de
enkelte velfærdsindikatorer var i gang. Det betyder, at der i løbet af fire ugekurser med uddannelse af
auditører fra Baltic Control
®
og de tre års vurderinger løbende er justeret og fintunet på beskrivelser og
observationsprocedurer for at forbedre vurderingen af de enkelte indikatorer på tværs af alle auditører, der
har været involveret i velfærdsvurderingerne. Det betyder, at nogle resultater kan ændre sig i takt med de
forbedrede procedurer fremfor retvisende at afspejle ændret velfærd i de europæiske besætninger over
årene. Et eksempel er en mere detaljeret præcisering af, hvilke dyr der skal kategoriseres som frygtsomme
i forhold til ubeslutsomme. Vi har i rapporten medtaget denne viden om ændrede procedurer over tid i
tolkning af resultaterne fra WelFur-Mink 2017-19. Dataindsamlingen af WelFur-Mink er baseret på mange
auditører fra flere lande (heraf omtrent halvdelen fra Danmark), som alle har gennemgået samme
uddannelse og træning og har bestået eksamen ved Aarhus Universitet (Møller
et al
., 2017).
Vurdering af de dyre- og ressourcebaserede indikatorer foretages på en stikprøve af dyrene på farmen.
Udtagningen af stikprøven sikrer en god repræsentation af farmens dyr og indhusningsforhold på
tidspunktet for vurderingen (Marsbøll
et al.
, 2019). Velfærden for dyrene i stikprøven kan dermed ses som
et estimat for hele farmen. Stikprøven består af 120 bure (20 sektioner a 6 bure) i vinter- og
diegivningsperioden, hvor der typisk observeres en voksen mink og eventuelle hvalpe. I vækstperioden,
hvor der typisk observeres mere end en mink i hvert bur, består stikprøven af 90 bure (15 sektioner a 6 bure).
Typisk observeres alle mink i hvert bur for de dyrebaserede indikatorer. I diegivningsperioden kan det
imidlertid være vanskeligt at se alle hvalpene ordentligt, og derfor registreres fx sår og skader kun for de
hvalpe, der kan ses ordentligt. Samtidig foregår alle observationer i WelFur-Mink uden at åbne
bure/redekasse og uden at skulle håndtere dyr. Generelt vil man med dyrebaserede observationer kunne
overse noget, og antallet af observerede tilfælde vil være lavere end reelle antal, fx ved observation af
skader i en gruppe uden at håndtere hver enkelt pelsklædte dyr. Resultaterne er dermed udtryk for, hvad
der kan observeres af uddannede auditører under farmforhold. Denne præmis – risikoen for at
underestimere forekomster ved direkte observation – var kendt for ekspertpanelet som basis for den
velfærdsmæssige værdi, der tillægges de dyrebaserede indikatorer.
Ved den aktuelle sammenligning af Danmark med resten af Europa antages det, at kvaliteten af
observationerne er den samme. Der er i de tilgængelige data ikke mulighed for at teste denne antagelse.
18
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Data fra WelFur-Mink-besøgene bliver tastet direkte ind i et specialudviklet indtastningsprogram på en
tablet undervejs i velfærdsvurderingerne ude på farmene. Programmet er løbende blevet fejlrettet og
opdateret med hensyn til funktionalitet og brugervenlighed. Det oprindelige program viste sig ikke robust
nok til anvendelse i produktionsskala på 3.000 pelsdyrfarme. Der blev derfor udviklet et nyt program, der
også integrerede udtagning af en stikprøve, og en spørgeguide til vurdering af aflivningsmetoder. Det nye
indtastningsprogram, der blev taget i brug fra periode 2 i 2019, har flere indbyggede muligheder for at
begrænse fejl end i det oprindelige system.
Aggregering af data til pointværdier og klassificering af farme er udført af EDB-firmaet DIGITAL iNK på
vegne af Fur Europe efter metoderne beskrevet i WelFur-Mink-protokollen (Møller
et al.
, 2015).
De data, vi har fået adgang til, er fra 2017 til 2019 og indeholder den overordnede WelFur-bedømmelse
med tilhørende beregnede pointværdier for WelFur-Mink-principper og -kriterier for velfærd fra 2.107
farme fra 24 europæiske lande. Derudover er der rådata for alle registreringer af velfærdsindikatorer på
bur- og farmniveau for hvert farmbesøg samt summeringer på farmniveau fra i alt 7.841 WelFur-besøg og
2.574 minkfarme. Data fra alle tre WelFur-sæsoner er typisk indsamlet ved et årligt besøg i en af de tre
perioder fordelt over de tre år. Såfremt farme optrådte med mere end et besøg pr. periode i datasættet,
valgte vi at anvende data fra det sidste besøg. Dermed er hver farm repræsenteret med maksimalt tre
besøg i observationsperioden 2017-19, fordelt med op til 1 besøg pr. periode. Den samlede bedømmelse
og aggregerede data er kun medtaget fra farme med fuldt datasæt fra alle tre sæsoner. Data fra farme
med ufuldstændige data eller åbenlyse fejl er ikke medtaget i vores resultater i denne rapport. Hvis det
korrekte svar var åbenlyst, har vi til denne rapports formål rettet fejlen, fx hvis burbredden er 30 cm for alle
sektioner bortset fra en sektion, hvor den er registreret som 3 cm ved en tastefejl. Der er i WelFur-Mink
mulighed for at rykke på datoerne for besøg i periode 2 i forhold til de konkrete fødselsdatoer. I de tilsendte
data over pointværdier er indikatorerne
Frekvens og varighed af håndtering og transport
og
Temperament
præsenteret som henholdsvis kriterie 11 og kriterie 12. Da der endnu ikke er udviklet og testet en ’Qualitative
Behavioural Assessment’-indikator til brug i kriterie 12, svarende til WQ®, er WelFur-Mink-protokollen
baseret på, at begge indikatorer indgår i både kriterie 11 og 12. Vi har valgt at præsentere kriterieværdierne
på samme måde som i de tilsendte data, hvor kriterie 11 udgøres af
Frekvens og varighed af håndtering
og transport
og kriterie 12 udgøres af
Temperament
.
Databehandling er gennemført i statistikprogrammerne R og SAS. Vi har fokuseret databehandlingen i
denne rapport til at beskrive og dernæst forstå væsentlige forskelle mellem minkproduktionen i Danmark
vs. i resten af Europa. Derfor er rapportens gennemgang af nogle indikatorer mest beskrivende, suppleret
for andre indikatorer med en statistisk analyse. For detaljer om fremgangsmåden henvises til Appendiks 1,
som indeholder en oversigtstabel over databehandlingen for hver af de 22 indikatorer under de 12 kriterier
i WelFur-Mink. Præsentation og diskussion af resultaterne er først præsenteret i forhold til den overordnede
bedømmelse (farmens samlede vurdering), dernæst de fire principper, de underliggende kriterier og
19
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
endelig de enkelte indikatorer med fokus på forskelle mellem Danmark og resten af Europa. Data på
indikatorniveau er generelt opgjort for hver periode for sig med det antal farme og dyr, der var
repræsenteret hvert år. Data er sammenlignet mellem farme i Danmark og resten af Europa, hvoraf
Danmark typisk udgør omkring halvdelen af alle farmene og besøgene i Europa. Ved opsummering af
resultater på kriterieniveau har vi tilstræbt at anlægge følgende betegnelser: < 1 pointforskel = Marginalt,
1-5 pointforskel = Lidt, 5-10 pointforskel = Noget og > 10 pointforskel = Markant.
Af hensyn til opgavens omfang og rapportens læsbarhed har vi valgt kun at indsætte de vigtigste
litteraturhenvisninger til forståelse af opbygningen af WelFur-Mink, Welfare Quality
®
og de danske og
europæiske love og regler om minkproduktion.
20
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0021.png
7
Resultater
7.1 Velfærdskategorier på minkfarme i Danmark i forhold til i resten af Europa
Benchmarking baseret på systematisk vurdering efter WelFur-Mink-protokollen, hvor velfærden på danske
farme bliver sammenlignet med velfærden på farme i resten af Europa, viser, at velfærden på danske
minkfarme var over gennemsnittet i Europa. Der var en signifikant større andel af danske farme i kategorien
Bedst
og en mindre andel i
Acceptabel
og
God
end i resten af Europa (Chi-Sq = 150, DF=2, P < 0,001; Tabel
1.1.). Tabel 1.2. viser, at Danmark rangerede som nummer 1 i Europa med hensyn til minks velfærd baseret
på den samlede velfærdsvurdering i WelFur-Mink 2017-19.
Tabel 1.1:
Fordeling af minkfarme (%) i de fire hovedkategorier i WelFur-Mink baseret på besøg i tre
sæsoner fordelt over produktionsåret (periode 1, 2 og 3) 2017-19.
Kategori
Land
Danmark
0
4
(0,4 %)
Resten af
Europa
Sum
0
0
12
(1,2 %)
16
649
(60,5 %)
860
(83,4 %)
1509
420
(39,1 %)
159
(15,4 %)
579
2.107
1.031
Uacceptabel
Acceptabel
God
Bedst
Antal
minkfarme
1.073
Der var ingen farme placeret i kategorien
Uacceptabel nuværende praksis
, og blot 16 af 2.107 farme blev
tildelt den næstlaveste kategori (
Acceptabel nuværende praksis
). Ifølge informationer fra Fur Europe (S.
Møller pers. komm.) kunne farme, der ikke levede op til kravene i første omgang, efterfølgende få mulighed
for at forbedre forholdene og købe en yderligere vurdering. Årsagen til, at der ikke er nogen farme i
kategorien
Uacceptabel nuværende praksis
i datasættet for 2017 - 2019, kan derfor være, at farme, der er
i risiko for at ende i kategorien
Uacceptabel nuværende praksis
, enten har forbedret sig eller har valgt at
droppe ud af systemet/har stoppet produktionen. Ifølge informationer fra Fur Europe (S. Møller pers. komm.)
var der i datasættet for WelFur programmet i 2017 - 2019 omkring 500 farme, der havde tilmeldt sig WelFur,
men som droppede ud, inden de havde haft de tre besøg (et pr. periode), som er et krav for at opnå en fuld
WelFur-bedømmelse af farmen. Vi har ingen information om disse farme og kender dermed ikke
fordelingen mellem lande eller mellem mink- og rævefarme.
21
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0022.png
Tabel 1.2:
Benchmarking af europæiske lande i WelFur-Mink baseret på andel af farme i den bedste
WelFur-Mink-kategori
(Bedste nuværende praksis).
Lande med mindst 10 farme er navngivet i tabellen.
Rang
Land
Andel i
Bedst
i%
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
1
Antal farme
observeret
1.073
46
252
84
11
230
102
84
43
22
75
30
Danmark
Sverige
Polen
Norge
Letland
Finland
Litauen
Holland
Øvrige lande
1
Italien
Grækenland
Spanien
39,1
30,4
21,8
20,2
18,2
14,8
13,7
10,6
9,3
9,1
1,3
0,0
Samling af lande med mindre end 10 minkfarme pr. land: Belgien, Bosnien-Hercegovina, Bulgarien,
Estland, Frankrig, Hviderusland, Irland, Island, Moldova, Rumænien, Tjekkiet, Ukraine.
7.2 På hvilke områder adskilte farme i Danmark sig fra farme i resten af Europa?
7.2.1 De fire velfærdsprincipper – baggrund for farmens samlede velfærdsvurdering
De fire velfærdsprincipper i Welfare Quality
®
og WelFur
(1. God fodring, 2. God indhusning, 3. God sundhed
og
4. Hensigtsmæssig adfærd)
danner grundlaget for farmens samlede bedømmelse og velfærdsvurdering
(se Figur 2 og 3). For tre ud af de fire velfærdsprincipper –
God indhusning
,
God sundhed
,
Hensigtsmæssig
adfærd
– blev minkfarme i Danmark i gennemsnit bedømt som signifikant bedre end minkfarme i resten af
Europa (Tabel 2.1). For velfærdsprincippet
God fodring
blev minkfarme i Danmark i gennemsnit bedømt
signifikant dårligere end minkfarme i resten af Europa (Tabel 2.1).
22
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0023.png
Tabel 2.1:
Gennemsnitspoint (SD) i Danmark og i resten af Europa for de fire Welfare Quality
®
hovedprincipper, der indgår i WelFur-Mink-velfærdsvurdering 2017-19. Point gives i interval fra 0 til 100,
med 100 som bedst velfærd, baseret på ekspertpanelvurdering.
God fodring
God
indhusning
Danmark
Resten af
Europa
Difference
Test statistisk
P-værdi
-5,8
F
1,2102
= 66
< 0,001
+8,3
F
1,2102
= 443
< 0,001
+3,2
F
1,2102
= 37
< 0,001
+10,5
F
1,2102
= 675
< 0,001
66,8 (16,4)
72,6 (16,8)
80,3 (6,6)
72,0 (10,6)
God
sundhed
72,9 (10,8)
69,7 (13,6)
Hensigtsmæssig
adfærd
60,2 (10,0)
49,7 (8,4)
Antal
farme
1.073
1.031
7.2.2 De 12 velfærdskriterier – baggrund for beregning af de fire velfærdsprincipper
De fire velfærdsprincipper i Tabel 2.1 er beregnet ud fra værdien af 12 kriterier (to-fire pr. princip – se Tabel
1) på grundlag af data fra alle tre perioder med dataindsamling på hver farm.
Kriterieværdierne var signifikant bedre på danske farme end i resten af Europa for syv, og dårligere for to,
af 12 kriterier. For de resterende tre kriterier var forskellen mellem Danmark og resten af Europa marginal
og ikke signifikant forskellig (Tabel 2.2.).
23
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0024.png
Tabel 2.2:
Gennemsnitligt antal point (SD) i Danmark og i resten af Europa for de 12 kriterier under de fire
velfærdsprincipper baseret på dataindsamling på 2.104 farme (Danmark: 1.073, resten af Europa: 1.031)
med tre WelFur-Mink-besøg i 2017-19. Point gives i interval fra 0 til 100 point, med 100 som bedst, baseret
på ekspertvurdering. Rød markering: Danmark < resten Europa med mindst 1 point i gennemsnit. Grøn
markering: Danmark > resten af Europa med mindst 1 point i gennemsnit.
Princip
Kriterie
Point for
Danmark
Point for
resten af
Europa
God fodring
1. Fravær af længerevarende sult
2. Fravær af længerevarende
tørst
God indhusning
3. Komfort ved hvile
4. Temperaturmæssig komfort
5. Bevægelsesfrihed
God sundhed
6. Fravær af skader
7. Fravær af sygdom
8. Fravær af smerte pga.
management
Hensigtsmæssig
adfærd
9. Udfoldelse af social adfærd
10. Udfoldelse af anden adfærd
11. Gode menneske-dyr-
relationer
12. Positive følelser
62,8 (13,4)
64,6 (14,8)
-1,8
55,4 (21,2)
70,3 (11,1)
99,7 (2,7)
43,9 (17,1)
45,7 (18,9)
99,9 (0,1)
+11,5
+24,6
-0,2
99,0 (4,5)
82,3 (10,9)
77,4 (8,2)
92,0 (6,0)
72,3 (9,3)
88,8 (21,7)
98,4 (6,2)
69,9 (18,8)
73,0 (11,3)
92,8 (7,6)
71,0 (11,8)
83,3 (26,5)
+0,6
+12,4
+4,4
-0,8
+1,3
+5,5
60,2 (22,9)
88,8 (16,8)
80,5 (22,6)
79,6 (18,5)
-20,0
+9,2
Difference
Der var lighed i rangordningen – dvs. rækkefølgen af gennemsnitspoint – for farme i Danmark og i resten af
Europa for otte af de 12 velfærdskriterier (Tabel 2.2). Både i Danmark og i resten af Europa havde kriterie
9.
Udfoldelse af social adfærd
den laveste gennemsnitlig pointværdi (Tabel 2.2), hvilket giver et indtryk af,
hvor potentialet for velfærdsforbedring var størst ifølge WelFur-Mink. Modsat havde kriterie 11.
Gode
menneske-dyr-relationer
de højeste pointværdier på de målte minkfarme uanset lokalitet. De fire
velfærdskriterier, hvor der var forskel i rangordenen (rækkefølge af gennemsnitspoint) i Danmark, var:
2.
24
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Fravær af længerevarende sult
,
4. Temperaturmæssig komfort
,
8. Fravær af smerte pga. management
og
10. Udfoldelse af anden adfærd
. Således peger WelFur-Mink på kriterie 2 som den næststørste udfordring
på danske farme, men dette område er nede på en 8. plads af velfærdsudfordringer på farme i resten af
Europa. Til gengæld er kriterie
4. Temperaturmæssig komfort
og kriterie
10. Udfoldelse af anden adfærd
et
relativt mindre problem i Danmark end i resten af Europa (Tabel 2.2)
7.3 Årsager til forskellig velfærd mellem farme i Danmark og i resten af Europa
I resten af rapporten fokuseres på de indsamlede data om de 22 velfærdsindikatorer i form af observationer
på farm-, bur- og dyrniveau i hver af de tre sæsoner. Vi vil især fokusere på de indikatorer, der gav anledning
til væsentlige forskelle mellem Danmark og resten af Europa på pointværdierne på kriterieniveau i WelFur-
Mink (Tabel 2.2). På denne baggrund gennemgår vi systematisk resultaterne for indikatorerne inden for
hver af de 12 kriterier. Vi fokuserer især på de kriterier, der er markeret med grøn og orange i Tabel 2.2, som
baggrund for forskellene i de fire velfærdsprincipper
God fodring
,
God indhusning
,
God sundhed
og
Hensigtsmæssig adfærd
.
Formålet er at undersøge og diskutere, hvilke velfærdsindikatorer der bidrager til de observerede forskelle
i minkvelfærd mellem danske og ikke-danske europæiske farme. Dette sammenholdes med den
forskningsbaserede viden om minks biologi og hold af mink.
7.4 Velfærdsprincippet
God fodring
– målinger på minkfarme i periode 1-3
Princip
1. God fodring
vurderes ud fra kriterie
1. Fravær af længerevarende sult
og 2.
Fravær af
længerevarende tørst
. Samlet set blev
God fodring
vurderet 5,8 point dårligere i Danmark end i resten af
Europa (Tabel 2.1.). Det skyldes, at kriteriet
Fravær af længerevarende sult
blev vurderet 20,0 point lavere
end i resten af Europa, mens
Fravær af længerevarende tørst
blev vurderet 9,2 point bedre i Danmark
(Tabel 2.2).
7.4.1 Fravær af længerevarende sult vurderet på basis af måling af minks huld (kriterie
1)
Kriterie
1. Fravær af længerevarende sult
består af den dyrebaserede velfærdsindikator
Huld
. Farme i
Danmark klarede sig markant dårligere end farme i resten af Europa med hensyn til kriterie 1 (Tabel 2.2).
Dermed bidrager
Fravær af længerevarende sult
væsentligt til, at danske farme opnår færre point for
princippet
God fodring
i WelFur-Mink 2017-19 (Tabel 2.1).
25
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0026.png
Resultaterne er baseret på direkte vurdering af voksne dyrs huld i periode 1, 2 og 3. Mink i Danmark var
tykkere i vækstsæsonen, hvilket dog er uden betydning for velfærdsvurderingen i forhold til
Fravær af
længerevarende sult
. Danske mink var til gengæld oftere for tynde om vinteren og i hvalpetiden, hvilket er
negativt for velfærdsvurderingen i forhold til
Fravær af længerevarende sult
.
Periode 1, huld hos avlsdyr i vinterperioden inden parring
Tabel 4.1. viser fordeling af mink i de fem forskellige huldklasser fra meget tynd (huld 1) til fed (huld 5),
vurderet på 261.563 mink ved et besøg år 2017-19 på 2.180 farme, heraf 1.130 danske farme og 1.050
ikke-danske europæiske farme
1
i perioden 1/1 – 20/2. Hovedparten af mink var i middel huld (huld 3: 78,2
%) i periode 1. I alt blev 1.031 ud af 261.563 undersøgte mink (0,4 %) kategoriseret som meget tynde (huld
1).
Tabel 4.1:
Fordeling af avlsmink i fem huldklasser i vintersæsonen (periode 1).
Huld klasse, fordeling i %
1
Meget tynd
Danmark
Resten af
Europa
N mink
1.031
41.046
204.653
14.556
277
261.563
0,6 %
0,2 %
2
Tynd
23,3 %
7,5 %
3
Ideel
71,3 %
85,7 %
4
Tung
4,7 %
4,7 %
5
Fed
0,1 %
0,2 %
135.476
126.087
N mink
Det gennemsnitlige huld var lavere hos avlsmink i Danmark (2,8) end i resten af Europa (3,0) i periode 1
(F
1,2177
= 340,6; P < 0,001). Ud over et lavere huldgennemsnit blev der også med statistisk sikkerhed set flere
meget tynde (huld 1) og tynde mink (huld 2) på danske farme end på farme i andre europæiske lande (7,7
%; Chi-Sq = 73,6, DF = 1, P < 0,001).
Antallet af farme, som indgår i gennemgangen for rådata, vil i de fleste tilfælde være højere end antal-
let af farme, som indgår i den samlede velfærdsvurdering (samlet bedømmelse, N=2.107 minkfarme). Det
skyldes, at tre besøg (periode 1, 2, 3) med fuldt datasæt er påkrævet for at opnå en samlet vurdering for
en farm, hvilket ikke alle farme i datasættet opfyldte (kun 2.107 af 2.574 farme). Data på farme med
mangler og åbenlyse fejl (fx forkert dato for besøg) blev slettet.
26
1
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Der var en svagt faldende udvikling i huld over år 2017-19 i datasættet (F
1,2177
= 4,9; P = 0,027) – både i
Danmark og i resten af Europa (NS vekselvirkning år og lokalitet, P = 0,26). Årseffekten kan bidrage til at
overestimere det gennemsnitlige huld hos danske mink, da danske farme var overrepræsenterede i 2017
i forhold til år 2018-19. Datoen for observation i periode 1 fra den 1/1 – 20/2 havde ingen betydning for
huldet på farmene (F
1
,
2176
= 1,1; P = 0,30), hverken i Danmark eller i resten af Europa (NS vekselvirkning dato
og lokalitet, P = 0,15).
Diskussion af huld i periode 1
I WelFur-Mink har mink været udsat for længerevarende sult, hvis de er i huld 2 i januar eller i huld 1 i februar.
Den dårligere velfærd i Danmark skyldes derfor primært, at flere danske mink er i huld 2 allerede i januar.
Resultaterne tyder på et huldmanagement med kraftigere slankning af avlsmink før parring i Danmark end
i resten af Europa. Den optimale huldstyring af avlsdyr har i årtier været et tilbagevendende tema i
Danmark. Anbefalingen fra branchen har været, at tæverne skulle være i huld 2 hele februar, hvilket giver
en væsentlig risiko for, at minkene bliver for tynde. Et sådant huldmanagement kan dermed forklare, at
periode 1 bidrager væsentligt til, at velfærden vurderes som dårligere i Danmark for kriteriet
Fravær af
længerevarende sult
(Tabel 2.2.).
Periode 2, huld hos voksne mink i hvalpeperioden
Gennemsnitshuldet var lavere hos danske mink (2,8) end i resten af Europa (2,9) i periode 2, baseret på
275.757 mink på 2.298 minkfarme (Danmark: 140.327 mink på 1.163 farme, Europa: 135.430 mink på 1.135
farme). Ingen ud af de 275.757 mink observeret i periode 2 i Europa blev vurderet som meget tynde (huld
1, Tabel 4.3). Minkens huld vurderedes som mere ideelt (huld 3) på farme i resten af Europa end i Danmark,
mens der var en større andel af tynde mink i Danmark end i resten af Europa (Huld 2 vs. resten; Chi-Sq =
1721, DF=1, P < 0,001) (Tabel 4.2.).
27
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0028.png
Tabel 4.2:
Fordeling af mink i fem huldklasser i periode 2.
Huldklasse, fordeling i %
1
Meget tynd
Danmark
Resten af
Europa
N mink
0
53.090
217.456
5.158
53
275.757
0%
0%
2
Tynd
25,0 %
13,3 %
3
Ideel
73,0 %
84,9 %
4
Tung
2,0 %
1,7 %
5
Fed
0,0 %
0,0 %
140.327
135.430
N mink
Der var en forskellig udvikling i huld år 2017-19 hos mink i Danmark og i resten af Europa (vekselvirkning
mellem lokalitet og år: F
1,2340
= 23,0, P < 0,001). Huldet var konstant på europæiske farme 2017-19
(gennemsnit 2,9, NS forskel mellem år, parvis posttest P = 0,30), men stigende på danske farme i samme
periode (2017: 2.7a, 2018: 2.8b, 2019: 2.9c, parvis posttest P < 0,001).
Det gennemsnitlige huld var lavere hos minkhunner med hvalpe (F
1
,
2344
= 4.413, P < 0,001) og desto senere
tidspunkt (5/5 – 1/7) for observation i periode 2 (F
1,2329
= 7,1, P = 0,007), både i Danmark og Europa (NS
vekselvirkning mellem lokalitet og dato; P = 0,19). Sammenhæng mellem huld og dato var baseret på
observationer fra mere end 10 farme pr. dag i perioden.
For mink med hvalpe (80,6 % af observationerne) var gennemsnitshuldet ligeledes lavere blandt mink i
Danmark (2,7; 964 farme) end i resten af Europa (2,9; 896 farme). Desuden faldt gennemsnitshuldet med
antallet af hvalpe og med observationsdatoen i hvalpeperioden (P = 0,002). Det lavere gennemsnitshuld
blandt mink i Danmark kan ikke entydigt forklares med, at danske mink generelt har flere hvalpe observeret,
idet der var en vekselvirkning mellem år og lokalitet for antal hvalpe (F
2, 2251
= 17,9; P < 0,001). I 2018-19 var
der flere hvalpe i burene i Danmark, mens det modsatte var tilfældet 2017.
Diskussion af huld i periode 2
I WelFur-Mink i periode 2 har minkene været udsat for længerevarende sult, hvis de kommer ned i huld 1.
Selvom minktæver i Danmark bliver tyndere end i resten af Europa, var der ingen i huld 1, og i periode 2
bidrager denne indikator dermed ikke til den samlet set dårligere velfærd i Danmark for kriteriet
Fravær af
længerevarende sult
. Det er naturligt, at minkene i nogen udstrækning malker af kroppen i den sidste
halvdel af diegivningsperioden, selvom de generelt fodres efter ædelyst og ofte flere gange om dagen.
Kuldstørrelsen er en afgørende faktor, i forhold til hvor stort vægt- og huldtabet bliver.
28
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0029.png
Periode 3, huld hos voksne og unge mink i vækstsæsonen
Gennemsnitshuldet var højere hos danske mink (3,3) end i resten af Europa (3,2) i periode 3 (F
1, 2303
= 14,4,
P < 0,001) baseret på observation af 447.501 mink i 207.462 bure på 2.307 minkfarme (Danmark: 215.848
mink på 1.200 farme, Europa: 231.653 mink på 1.107 farme). Gennemsnitshuldet var svagt stigende med
datoen for observation (23/9 – 30/11) i periode 3 (F
1, 2303
= 29,5, P < 0.001), bedst dækket ind med >10
farme pr. dag i perioden 23/9 – 10/11. Desuden steg gennemsnitshuldet med år fra 3,1 i 2017 til 3,4 i 2019
(F
1, 2303
= 165,5, P < 0,001). En lille andel på 1,3 % af minkene i Europa blev vurderet at være tynde eller
meget tynde (huld 1 eller 2) i periode 3. Andelen af meget tynde og tynde mink var ikke forskellig mellem
Danmark og resten af Europa (Chi-Sq = 0,0, DF=1, P = 0,99; Tabel 4.3).
Tabel 4.3:
Fordeling i % af mink i fem huldklasser i vækstsæsonen (periode 3).
Huldklasse, fordeling i %
1
Meget tynd
Danmark
Resten af
Europa
N mink
185
5.752
316.274
117.888
7.402
447.501
0,1 %
0,1 %
2
Tynd
1,6 %
1,0 %
3
Ideel
67,1 %
74,0 %
4
Tung
29,3 %
23,6 %
5
Fed
2,0 %
1,4 %
215.848
231.653
N mink
Diskussion af huld i periode 3
I WelFur-Mink i periode 3 har minkene været udsat for længerevarende sult, hvis de kommer ned i huld 2
og huld 1. Det er således kun de 1,7 % af minkene, der kom ned i huld 2 og 1 i periode 3, der trækker ned i
velfærdsvurderingen. Da andelen var ens i Danmark og resten af Europa, bidrager huld i periode 3 dermed
ikke til den samlet set dårligere velfærd i Danmark for kriteriet
Fravær af længerevarende sult
. Mink fodres
generelt tæt på ædelyst i periode 3, og mink, der bliver meget tynde, må derfor antages at være syge og
også få lav velfærdsvurdering i forhold til andre indikatorer.
29
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Samlet diskussion af kriterie 1. ’Fravær af længerevarende sult’ i periode 1, 2 og 3
Samlet set er det kun den højere andel af for tynde mink i Danmark i periode 1, der er årsag til, at Danmark
får 20 point mindre for kriteriet end resten af Europa. Selvom minktæver i Danmark blev tyndere end i resten
af Europa i periode 2, var der ingen, der blev for tynde ifølge WelFur-Mink. I periode 3 var der næsten ingen
mink, der var for tynde, og der var heller ikke her nogen forskel på andelen i Danmark og resten af Europa.
7.4.2 Fravær af længerevarende tørst vurderet på, om drikkevandsforsyningen virker og
er ren (kriterie 2)
Kriterie
2. Fravær af længerevarende tørst
består af de ressourcebaserede velfærdsindikatorer
type
vandingssystem
,
vandingsfrekvens
og
hvalpevand
. Farme i Danmark klarede sig marginalt bedre end
farme i resten af Europa med hensyn til kriterie 2 (Tabel 2.2). Dermed opvejer
Fravær af længerevarende
tørst
kun i mindre omfang effekten af kriterie
1
.
Fravær af længerevarende sult
på, at danske farme opnår
færre point for princippet
God fodring
i WelFur-Mink 2017-19 (Tabel 2.1).
Resultaterne er baseret på oplysninger fra farmens ejer om drikkevandssystemet og brug af ekstra
hvalpevand i periode 2 kombineret med direkte test af funktionalitet og observation af renhed af
drikkevandsforsyningen. Samlet over alle årets tre sæsoner vurderes velfærd i forbindelse med
Fravær af
længerevarende tørst
som noget bedre på danske farme end i resten af Europa (9,2 point bedre, Tabel
2.2.).
Periode 1, drikkevand til avlsdyr i vinterperiode inden parring
Flertallet af bure på farme i Danmark havde et frostsikkert system (97,1 %; i resten af Europa: 83,2 %).
Effekten på velfærden af adgang til et frostsikkert vandingssystem i WelFur-Mink blev vurderet uafhængigt
af risikoen for frost i regionen/landet, hvor farmen var placeret i Europa.
Kontinuerlig adgang til vand fra et automatisk vandingssystem giver flere velfærdspoint end manuel
tildeling på minkfarmen. Der var langt færre farme i Danmark, som brugte manuel vandtildeling (1,6 %),
end det var tilfældet i resten af Europa (13,9 %). Alle farme med manuel tildeling oplyste, at vand blev tildelt
mindst en gang dagligt.
På farme med automatisk vandingssystem fungerede dette i 99,7 % af de testede bure i Danmark i forhold
til 95,9 % i resten Europa. Samlet tyder det på, at velfungerende og automatisk adgang til drikkevand var
kendetegnende for danske mink (98,4 %) i forhold til et lavere niveau af automatisering for minkholdet i
resten af Europa (86,1 %).
30
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Ved automatisk vanding blev renheden af drikkeniplerne observeret som tæt på optimal, både i Danmark
(99,9 %) og i resten af Europa (99,1 %). Renholdelsen af drikkekop til mink var nedsat markant ved manuel
tildeling med 59,6 % rent system i Danmark (observeret på 18 farme med manuel tildeling) og 86,2 % rent
system i Europa (observeret på 153 farme med manuel tildeling).
Diskussion af adgang til drikkevand i periode 1
Samlet set bidrager den høje grad af frostsikring og funktion af drikkevandssystemerne i Danmark til den
højere pointværdi, mens den utilstrækkelige renholdelse af de få farme i Danmark med manuel vanding
trak lidt ned. På den enkelte farm vil manglende renholdelse derimod have stor effekt, da hele farmens
pointværdi for velfærdskriteriet
Fravær af længerevarende tørst
afgøres af de 4 % af dyrene på farmen, der
har den laveste kvalitet af drikkevandsforsyning. Det betyder, at også de 4,1 % af drikkenipler i Europa, der
ikke virkede ordentligt, kan trække de respektive farme voldsomt ned i velfærdsvurdering.
Periode 2, drikkevand til voksne mink og unger i hvalpeperioden
Frostsikring er ikke aktuelt i maj – juni (periode 2), hvor der i stedet indgår supplerende vandforsyning til de
unge hvalpe i vurderingen. De fleste bure, både i Danmark og i Europa, havde automatisk vandtildeling
(280.490 ud af 282.160 observerede bure). Der er meget få bure på farme i Danmark, som kun brugte
manuel vandtildeling (under 0,1 %) og lidt flere i resten af Europa (1,1 % af bure). De tilgængelige data
indeholdt ikke svar på spørgsmål til management om antal gange med daglig manuel vandtildeling i
periode 2.
Det automatiske vandingssystem fungerede i 99,3 % af de undersøgte bure i hele Europa, og den
observerede renhed af vandingssystemet (drikkenippel eller fx kop) var høj (99,8 % af bure). Samlet tyder
det på, at velfungerende automatisk adgang til drikkevand fra en ren drikkenippel var kendetegnende for
mink i Danmark såvel som i resten af Europa i periode 2.
Praksis med brug af ekstra vandforsyning til hvalpe i periode 2 var mere udbredt på farme i Danmark (88,9
%) end i resten af Europa (77,6 %; F
1,2348
= 55,4; P < 0,001; Tabel 4.4). Data er ikke observeret på burniveau,
så vi kan ikke opgøre, hvor stor andel af bure på den enkelte farm som har supplerende hvalpevand i
periode 2.
31
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0032.png
Tabel 4.4:
Fordeling (%) af farme, som oplyser, at de supplerer med ekstra vand til hvalpe i periode 2.
Brug af hvalpevand, %
Ja
Danmark
Resten af Europa
N farme
88,9 %
77,6 %
1.208
Nej
11,1 %
22,4 %
1.143
1.961
390
2.351
N farme
Diskussion af adgang til drikkevand i periode 2
Samlet set er næsten alle bure i Danmark og Europa forsynet med automatisk vanding, der virker i periode
2. Supplerende hvalpevand var mere udbredt i Danmark, hvilket bidrager til den højere pointværdi for
velfærdskriteriet
Fravær af længerevarende tørst
end i resten af Europa. Behovet for hvalpevand kan
hænge sammen med antal hvalpe i kuldet, den omgivende temperatur, foderets sammensætning og
vandindhold med mere. Da behovet ligger i hvalpenes femte til syvende leveuge, kan supplerende
hvalpevand ikke observeres direkte, men er et spørgsmål til management på farmniveau ved
dataindsamlingen i WelFur-Mink. Det er derfor ikke muligt at vurdere opfyldelsen i forhold til behovets
omfang ved direkte observation, kun minkavlernes hensigt om at opfylde behovet, hvis det opstår.
Periode 3, drikkevand til voksne og unge mink i vækstsæsonen
I periode 3 havde > 98 % af de observerede bure frostsikker automatisk vanding (Danmark 99,8 %; resten
af Europa: 98,1 %). Alle automatiske vandsystemer var frostsikrede ifølge besvarelsen i modsætning til
situationen for resten af Europa i periode 1.
Brug af manuel vandtildeling var lav i periode 3. I hele Europa var der 2.052 bure ud af 205.999 bure, som
blev vandet manuelt (1,0 %). Vandtildelingen til disse få bure fremstod som mindre hyppig i periode 3 end
i periode 1. Flertallet af bure med manuel vandtildeling (67,3 %) blev ikke tildelt vand dagligt og indplaceres
dermed i den dårligste vurdering af tilstrækkelig vandadgang (kriteriet
Fravær af længerevarende tørst
) i
WelFur-Mink. Den situation er et velfærdsproblem for en lille del af minkpopulationen i Europa.
Vandniplernes renhed blev observeret som tæt på optimal både i Danmark (100,0 %) og i resten af Europa
(99,9 %) i periode 3, både for automatisk og manuel vandtildeling.
32
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Diskussion af adgang til drikkevand i periode 3
Samlet set er næsten alle bure i Danmark og Europa forsynet med automatisk vanding, der virker i periode
3. De få bure med manuel vandtildeling blev til gengæld ikke tildelt vand hver dag, hvilket trækker
velfærdsvurderingen ned. Andelen af bure var imidlertid så lav, at det ikke bidrager væsentligt til forskelle
i pointværdi for velfærdskriteriet
Fravær af længerevarende tørst
i sammenligningen af farme i Danmark i
forhold til farme i resten af Europa. Da vandingssystemet ikke virkede ordentligt i 4,1 % af burene i Europa,
vil der være farme, hvor dette forhold (kriterie 2) trækker voldsomt ned i velfærdsvurderingen, da det er de
dårligste 4 % af dyrenes forhold, der definerer hele farmen i WelFur-Mink.
Samlet diskussion af kriterie 2. ’Fravær af længerevarende tørst’ i periode 1, 2 og 3
Samlet set bidrager den høje grad af automatiske, frostsikrede og velfungerende drikkevandssystemer i
alle tre perioder i Danmark, samt den hyppigere anvendelse af supplerende hvalpevand, til, at Danmark
får 9,2 point mere for velfærdskriteriet
Fravær af længerevarende tørst
end resten af Europa, aggregeret
over alle tre perioder. På den enkelte farm vil manglende renholdelse eller dårligt virkende drikkenipler
have stor effekt, da hele farmens pointværdi for velfærdskriteriet
Fravær af længerevarende tørst
afgøres
af de 4 % af dyrene på farmen, der har den laveste kvalitet af drikkevandsforsyning.
Diskussion og konklusion på velfærdsprincippet
God fodring
Velfærden for mink i Danmark for velfærdsprincippet
God fodring
var 5,8 point dårligere end for mink i
resten af Europa. Denne forskel skyldes et lavere huld i vinterperioden, der gav 20,0 point mindre for kriteriet
Fravær af længerevarende sult
beregnet over de tre sæsoner. En generelt bedre frostsikring af
drikkevandssystemet og en mere udbredt brug af supplerende vandforsyning til hvalpene i
diegivningsperioden gav til gengæld 9,2 point mere for kriteriet
Fravær af længerevarende tørst
, beregnet
over de tre sæsoner. I aggregeringen har den laveste værdi størst betydning, og højere point for kriteriet
Fravær af længerevarende tørst
kunne ikke opveje det lave antal point for kriteriet
Fravær af
længerevarende sult
. Sammenlagt resulterede dette i den dårligere velfærd for mink i Danmark for
velfærdsprincippet
God fodring
.
Diskussion af andre sekundære, men dog interessante, forhold:
Den højere grad af frostsikring af drikkevandssystemet i periode 3 end i periode 1 er overraskende. Det kan
skyldes, at avlerne er blevet opmærksomme på værdien af frostsikring og har frostsikret deres
vandingssystem. Behovet for frostsikring er imidlertid større i periode 1 end i periode 3, og da kun omkring
20 % af minkene fra periode 3 beholdes som avlsdyr i periode 1, er det lettere og mere oplagt at placere
disse i haller med frostsikret vandingssystem i denne periode. En anden relevant faktor kan være, at de
33
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
første WelFur-auditører blev uddannet i december 2016, og de første farmbesøg foregik i januar 2017. Det
har ved den efterfølgende periodespecifikke træning vist sig, at det kræver en del rutine at stille de
forskellige managementspørgsmål på en måde, der falder naturligt for både minkavlerne og auditørerne.
Det kan derfor ikke udelukkes, at der er forekommet fejl eller misforståelser i den første besøgsperiode 1 i
2017 i forbindelse med spørgsmål til avleren om de generelle farmforhold og pasningsrutiner, herunder
omkring frostsikring af vandingssystemet.
7.5 Velfærdsprincippet
God indhusning
– observeret på minkfarme i periode 1-3
Princip
2. God indhusning
vurderes ud fra de tre kriterier
3. Komfort ved hvile
,
4. Temperaturmæssig komfort
og
5. Bevægelsesfrihed
. Samlet set blev
2. God indhusning
vurderet 8,3 point bedre i Danmark end i resten
af Europa (Tabel 2.1.), primært fordi kriterierne
4. Temperaturmæssig komfort
og
5. Bevægelsesfrihed
vurderes højere end i resten af Europa, mens der ikke var væsentlig forskel på kriterie
3. Komfort ved hvile
(Tabel 2.2).
7.5.1 Komfort ved hvile, baseret på adgang til og kvalitet af en redekasse (kriterie 3)
Kriteriet
Komfort ved hvile
består at de ressourcebaserede velfærdsindikatorer
Adgang til redekasse
og
Kvaliteten af hvilekomfort
. Den høje pointværdi for kriteriet, illustreret ved 98-99 point ud af 100 (Tabel 2.2.)
afspejler, at næsten alle mink havde permanent adgang til en ren og tør redekasse uden skarpe kanter og
uden lopper på minkfarmene i Europa i periode 1-3. Der var ingen væsentlig forskel på farme i Danmark
og i resten i Europa.
Adgang til redekasse i periode 1-3
Adgang til en redekasse er et veldokumenteret adfærdsmæssigt behov hos mink. Næsten alle mink i
Danmark havde ifølge WelFur-vurderingerne adgang til en redekasse af en størrelse, som tillader, at alle
mink i buret kan være i kassen samtidig i alle tre perioder (Tabel 5.1).
I Danmark fandtes to mink på en farm i periode 1 og tre mink fordelt på to farme i periode 2 uden adgang
til en redekasse. I periode 3 var der 40 mink, fordelt på otte farme, uden adgang til redekassen. Det svarer
til 0,0 – 0,2 promille af bestanden. Problemet i Danmark var størst i periode 3 på farme med
gruppeindhusning, hvor typisk en af minkene i buret vurderes ikke at have adgang til redekassen samtidig
med de andre mink (Tabel 5.1).
34
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0035.png
I resten af Europa fandtes 262 mink, svarende til 2,0 promille af bestanden, uden adgang til redekassen i
periode 1 (Tabel 5.1). Det forekom hyppigst i Holland (3 farme med henholdsvis 88, 69 og 83 ud af 120
observerede mink; svarende til 2 % af 151 farme), Spanien (5 farme med 1-4 mink hver; 17 % af 30 farme),
Grækenland og Norge (1 farm med 5 mink i hvert land, 1 % af henholdsvis 72 og 88 farme) og Polen (1
farm med 1 mink; 0,4 % af 239 farme). I de øvrige 21 minkproducerende lande havde samtlige mink
adgang til en redekasse i periode 1. I periode 2 havde 51 mink fordelt på 18 farme i otte europæiske lande
ikke fysisk adgang til redekassen samtidig med de andre mink i buret.
Tabel 5.1:
Mink uden adgang til redekasse, i promille (o/oo).
Periode 1
Andel, ‰
Danmark
Resten af
Europa
N mink
264
265.569
54
285.854
258
447.794
0,0 ‰
2,0 ‰
N mink
135.478
130.091
Periode 2
Andel, ‰
0,0 ‰
0,4 ‰
N mink
149.969
135.885
Periode 3
Andel, ‰
0,2 ‰
0,9 ‰
N mink
215.981
231.813
Diskussion af adgang til en redekasse i periode 1, 2 og 3
Den højere andel af avlsdyr uden adgang til en redekasse i periode 1 i Holland og Spanien, og for enkelte
dyr i andre lande, er overraskende og tyder på en uheldig managementprocedure med negative
konsekvenser for dyrenes velfærd. Effekten var dog ikke så stor, at den udgjorde en væsentlig forskel
mellem Danmark og resten af Europa, og velfærdsindikatoren
Adgang til redekasse
i periode 1 bidrog
dermed kun lidt til den samlede forskel på 0,6 point for kriteriet
Komfort ved hvile
på tværs af de tre perioder.
Kun få mink blev vurderet til ikke at have adgang til redekassen samtidig med resten af kuldet i periode 2,
både i Danmark og resten af Europa. Det kan ellers være et problem sidst i perioden, men i praksis løses det
måske ved fravænning og deling af kuld, som lovgivningen giver mulighed for. Da observationsperioden
ophører, når fravænningen begynder, kan dette faktum også bidrage til, at problemet ikke observeres. I en
fremtidig revision af WelFur-protokollen kunne det måske være relevant at måle størrelsen på redekassen
som supplement til den direkte observation til vurdering af, om redekassen er stor nok til den kuldstørrelse,
der er, og den fravænningsprocedure, der anvendes.
35
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0036.png
Kvaliteten af hvilekomfort i redekassen i periode 1-3
Komfort ved hvile blev vurderet pr. burenhed i form af forskellige egenskaber af betydning for kvaliteten af
redekassen som hvilested. De vurderede egenskaber var, om redekassen var tør eller våd, ren eller beskidt,
hel eller beskadiget samt fravær eller tilstedeværelse af lopper. Tabel 5.2 viser andelen af redekasser, som
tilbyder den bedste hvilekomfort, vurderet i WelFur-Mink, dvs. uden nogen form for problemer.
Tabel 5.2:
Andelen i % af redekasser, som tilbyder høj hvilekomfort (tør, ren, hel og uden lopper).
Periode 1
Andel, %
Danmark
Resten af
Europa
N bure
261.355
278.854
207.604
99,5 %
99,3 %
N bure
135.478
125.913
Periode 2
Andel, %
98,8 %
98,7 %
N bure
142.969
135.885
Periode 3
Andel, %
99,3 %
99,2 %
N bure
107.993
99.611
Typen af problemer med hvilekomfort i redekasser, rangeret efter andel af problemer i de 0,5 – 0,7 %
redekasser uden den bedste hvilekomfort, var i periode 1: 1. Beskidt (62,2 %), 2. Lopper (17,0 %), 3.
Beskadiget (11,9 %) og 4. Våd (8,8 %) på de danske farme. I resten af Europa var den tilsvarende rangering:
1. Beskidt (56,4 %), 2. Beskadiget (28,5 %), 3. Våd (13,7 %) og 4. Lopper (1,4 %).
I periode 2, dvs. i hvalpeperioden, steg problemer med lopper i redekasserne på de danske farme. Dog var
der ingen forskel mellem Danmark og resten af Europa i WelFur-Mink på den samlede vurdering af
hvilekomfort (Tabel 5,2; Kriteriepoint Tabel 2.2). Rangering af problemer blandt de 1,2 % ikke-optimale
redekasser på danske farme var: 1. Lopper (52,1 %), 2. Beskidt (39,7 %), 3. Våd eller 4. Beskadiget (4,0 %).
Rangering af problemer blandt de 1,3 % ikke-optimale redekasser i resten af Europa: 1. Beskidt (65,6 %), 2.
Beskadiget (14,2 %), 3. Våd (11,3 %) 4. Lopper (8,9 %).
I periode 3, dvs. i vækstsæsonen, var rangering af problemer blandt de 0,7 – 0,8 % ikke-optimale redekasser
følgende: På danske farme: 1. Beskidt (45,4 %), 2. Lopper (27,2 %), 3. Beskadiget (25,7 %) og 4. Våd (1,8 %).
I resten af Europa: 1. Beskidt (53,6 %), 2. Beskadiget (29,8 %), 3. Våd (8,7 %) og Lopper (7,8 %).
Beskidte og våde redekasser forekom i flere tilfælde som samtidige problemer. Således blev 72,0 % af de
våde redekasser i periode 1 også bedømt som beskidte, mens de tilsvarende tal for periode 2 var 61,0 %,
og periode 3 var 54,9 %. Overlap mellem de øvrige problemer for redekassens hvilekomfort var sjældne.
36
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Samlet diskussion af kriterie 3. ’Komfort ved hvile’ i periode 1, 2 og 3
Den målte hvilekomfort blev generelt vurderet som meget høj og næsten ens i Danmark og i resten af
Europa. I de tilfælde, hvor den ikke var høj, var beskidte redekasser den hyppigste årsag til nedsat
hvilekomfort på tværs af europæiske farme og perioder. Redekasserne var generelt i bedre stand (uden
skader, der kunne genere minkenes hvile) på de danske farme. I modsætning til i resten af Europa var
lopper det primære problem for hvilekomforten i de renere danske redekasser i periode 2. Det er uvist, om
forskellen skyldes forskellige redetyper (velisolerende i Danmark), mere strøelse (som giver lopperne bedre
mulighed for at ligge klar til at klække, når der sættes mink i burene inden fødsel), klima, større kuld (+0,6
flere hvalpe i gennemsnit i Danmark), de tilladte/anvendte loppemidlers effektivitet eller dårligere
loppebekæmpelse på danske farme. Der er kun få godkendte midler til loppebekæmpelse i Danmark,
hvilket har ført til nogle resistensproblemer. Det er dog uvist, om dette forhold er særligt gældende for
Danmark eller er generelt.
7.5.2 Temperaturmæssig komfort, baseret på beskyttelse mod vind og vejr, direkte sol
og redekassens isoleringsevne og adgang til strøelse (kriterie 4)
Kriterie
4. Temperaturmæssig komfort
består af to ressourcebaserede velfærdsindikatorer i form af
omgivelsernes og redekassens beskyttelse mod udfordrende vejrforhold. For omgivelserne vurderes
Beskyttelse mod vind, direkte sol og varme
og for redekassen vurderes beskyttelse mod kulde i form af
Isoleringsevne, strøelse og træk
. Begge velfærdsindikatorer vurderes på sektionsniveau på baggrund af det
samlede indtryk af de seks bure i sektionen.
Farme i Danmark klarer sig markant bedre end farme i resten af Europa med hensyn til kriterie
4.
Temperaturmæssig komfort
(Tabel 2.2), der dermed er en af hovedårsagerne til, at danske farme opnår
flere point for princippet
God Indhusning
i WelFur-Mink-bedømmelsen 2017-19 (Tabel 2.1).
Årsagen til den bedre varmekomfort var en større andel af redekasser på danske farme med højeste grad
af redeisolering/færre med laveste grad af redeisolering i alle tre perioder (Tabel 5.3-5.5) kombineret med
en bedre beskyttelse mod træk i redekassen (mest markant i periode 1 og 3; mindre udpræget i periode
2). Der var i alle perioder en betydelig andel af mink uden nok redestrøelse til at dække bunden af
redekassen, både i Europa og Danmark. I periode 3 var velfærden med hensyn til redestrøelse dog bedre
i Danmark, da bure med lidt eller ingen strøelse på minkfarme i resten af Europa var 2,5 gange hyppigere.
Dette forhold bidrager til de flere point for kriteriet
Temperaturmæssig komfort
på danske farme.
37
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0038.png
Periode 1, omgivelsernes beskyttelse af avlsdyr i vinterperiode inden parring
Der var en større andel af bure på farme i Danmark end i resten af Europa med medium frem for den højeste
eller laveste grad af vindbeskyttelse i periode 1 (Tabel 5.3).
Tabel 5.3:
Grad af vindbeskyttelse på farme som andel af bure med lav, medium eller høj beskyttelse mod
vindpåvirkning i periode 1.
Lav
Danmark
Resten
Europa
N bure
3.030
79.437
163.880
246.377
2.052
af
0,3 %
2,3 %
Medium
38,0 %
25,6 %
Høj
61,6 %
72,0 %
N Bure
131.456
114.921
N farme
1.095
957
Periode 2, omgivelsernes beskyttelse af voksne mink og unger i hvalpeperioden
Der var en lavere andel af bure på farme i Danmark end i resten af Europa med den højeste grad af
vindbeskyttelse i periode 2 (Tabel 5.4). Flertallet af burene (87,0 %) på farme i både Danmark og resten af
Europa var i høj grad beskyttet mod direkte sollys (Tabel 5.5) i periode 2.
Tabel 5.4:
Grad af vindbeskyttelse som andel af bure med lav, medium eller høj beskyttelse mod
vindpåvirkning i periode 2.
Lav
Danmark
Resten
Europa
N bure
323
58.679
134.174
193.176
1.609
af
0,1 %
0,2 %
Medium
36,6 %
21,9 %
Høj
63,1 %
77,7 %
N Bure
110.950
82.226
N farme
924
685
38
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0039.png
Tabel 5.5:
Grad af beskyttelse mod direkte sol som andel af bure med lav, medium eller høj beskyttelse i
periode 2.
Lav
Danmark
Resten
Europa
N bure
396
24.618
168.162
193.176
1.609
af
0,1 %
0,3 %
Medium
12,8 %
12,6 %
Høj
87,0 %
87,0 %
N Bure
110.950
82.226
N farme
924
685
Selvom flertallet af farme havde risiko for temperaturer over 30
⁰C
(Tabel 5.6), indeholdt datasættet mod
forventning ingen information om andel af bure med afkølingsmuligheder i periode 2.
Tabel 5.6:
Mulighed for afkøling som andel af farme med denne mulighed i områder, hvor der er risiko for
temperaturer > 30
⁰C
i periode 2.
Risiko > 30
⁰C
Danmark
Resten
Europa
N farme
1.921
2.351
af
81,7 %
81,7 %
Afkøling mulig
Info mangler
Info mangler
N farme
1.208
1.143
Periode 3, omgivelsernes beskyttelse af voksne og unge mink i vækstsæsonen
Der var en lavere andel af bure på farme i Danmark end i resten af Europa med den højeste grad af
vindbeskyttelse i periode 3 (Tabel 5.7). Flertallet af bure var i høj grad beskyttet mod direkte sollys, og
beskyttelsen var marginalt bedre for farme i Danmark (Tabel 5.8) i periode 3.
39
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0040.png
Tabel 5.7:
Grad af vindbeskyttelse som andel af bure med lav, medium eller høj beskyttelse mod
vindpåvirkning i periode 3.
Lav
Danmark
Resten af
Europa
N bure
990
73.728
125.125
199.844
2.220
0,2 %
0,9 %
Medium
49,2 %
23,2 %
Høj
50,6 %
75,9 %
N Bure
104.957
94.887
N farme
1.166
1.054
Tabel 5.8:
Grad af beskyttelse mod direkte sol som andel af bure med lav, medium eller høj beskyttelse i
periode 3.
Lav
Danmark
Resten af
Europa
N bure
432
28.554
170.858
199.844
2.220
0,0 %
0,4 %
Medium
13,4 %
15,3 %
Høj
86,6 %
84,3 %
N Bure
104.957
94.887
N farme
1.166
1.054
Markant flere farme i resten af Europa end i Danmark havde risiko for at opleve temperaturer over 30
⁰C
i
periode 3 (Tabel 5.9). Mod forventning er der ingen information i datasættet om andelen af bure med
afkølingsmuligheder for disse farme.
Tabel 5.9:
Mulighed for afkøling som andel af farme med denne mulighed i områder, hvor der er risiko for
temperaturer > 30
⁰C
i periode 3.
Risiko > 30
⁰C
Danmark
Resten
Europa
N farme
642
2.312
af
0,6 %
57,2 %
Afkøling mulig
Info mangler
Info mangler
N farme
1.201
1.111
40
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0041.png
Diskussion af omgivelsernes beskyttelse af mink i periode 1, 2 og 3
Der var generelt en dårligere beskyttelse fra omgivelserne mod vind i Danmark end i resten af Europa, mens
der ikke var nogen væsentlig forskel på beskyttelsen mod direkte sol i de relevante perioder. Den dårligere
beskyttelse mod vind bidrager dermed ikke til, at danske farme samlet set havde en markant bedre
temperaturmæssig komfort i WelFur-Mink. Information om mulighed for afkøling var ikke til stede i det
tilsendte datasæt fra Fur Europe. Imidlertid burde denne information, ifølge protokollen for WelFur-Mink,
indgå i beregning af kriterie 4.
Periode 1, redekassens beskyttelse af avlsdyr i vinterperiode inden parring
Redekassernes isoleringsevne var højere på danske farme, og reden var bedre beskyttet mod træk end på
farme i resten af Europa (Tabel 5.10). Til gengæld var der i resten af Europa flere sektioner med rigelige
mængder af strøelse i periode 1 i forhold til Danmark.
Tabel 5.10:
Andel af bure i % med forskellige grader af redekasseisolering, strøelse og beskyttelse af
redekassen mod træk i periode 1.
Redeisolering
Redestrøelse
Reden
beskyttet
mod træk
Lav
Mellem
Høj
Lidt/Ing
en
Danmark
Resten af
Europa
34.897
97.485
129.003
37.984
167.718
55.683
24.111
261.385
1,7 %
25,9 %
21,5 %
54,3 %
76,8 %
19,8 %
13,0 %
16,2 %
72,5 %
55,2 %
14,5 %
28,6 %
1,3 %
17,8 %
135.472
125.913
Noget
Rigeligt
Nej
N bure
Diskussion af redekassens beskyttelse af avlsdyr i vinterperiode inden parring
Redekasser i Danmark var generelt bygget af et materiale med bedre isoleringsevne, der beskyttede bedre
mod kulde, end redekasser i resten af Europa. Det skal dog bemærkes, at vurderingen afhang af risikoen
for længere perioder med hård frost. Hvis farmen ikke var vurderet korrekt i denne sammenhæng, vil der
være en systematisk fejl i indplaceringen, hvilket vi ikke har haft mulighed for at tjekke i de foreliggende
data. Selv om der var flere redekasser med rigelig redestrøelse i resten af Europa, var der færre danske
41
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
redekasser med for lidt strøelse og færre, der ikke var beskyttet mod træk gennem redekassen. Alle tre
faktorer bidrager dermed til, at farme i Danmark klarer sig væsentligt bedre end farme i resten af Europa
for velfærdsindikatoren, der vurderer, om redekassen beskytter mod kulde i form af
Isoleringsevne, strøelse
og træk
.
Det er derudover bemærkelsesværdigt, at i gennemsnit 14,5 % af burenheder over hele Europa med
avlsmink var indhuset uden tilstrækkelig adgang til strøelse til at dække bunden af redekassen i
vinterperioden. Dette er næppe lovligt ifølge den danske bekendtgørelse om beskyttelse af pelsdyr, hvor
der er krav om permanent adgang til strøelse (BEK 1553, 2015). I WelFur-Mink kræves der reel adgang til
strøelse, så selv hvis der er et tykt lag oven på redekassen, vil det blive kategoriseret som ’lidt/ingen’, hvis et
bånd oven på redekasselåget giver adgang til mindre end 10 cm i hele redekassens bredde. Manglen på
strøelse trækker velfærden for kriteriet ned i WelFur-Mink. Selv om grundlaget (velisolerede redekasser og
høj beskyttelse mod træk; Tabel 5.13) er klart bedre på danske farme end på farme i resten af Europa, så
kan velfærden forbedres yderligere, såfremt avleren via sit management sikrer minkene bedre adgang til
strøelse i periode 1 og dermed nedbringer andelen af sektioner uden tilstrækkelig adgang til strøelse. Mere
strøelse vil dermed give en velfærdsmæssig forbedring for minkene på farme både i Danmark og resten af
Europa.
Periode 2, redekassens beskyttelse af voksne mink og unger i hvalpeperioden
Redekassernes isoleringsevne var også i periode 2 højere på danske farme, mens der i resten af Europa var
flere bure med lav redeisolering i periode 2 end i periode 1 (Tabel 5.11). Brug af redestrøelse var
nogenlunde den samme i Danmark og i resten af Europa med i gennemsnit 14,2 % af bure med for lidt eller
ingen strøelse i periode 2. Det svarer til den høje gennemsnitlige andel i periode 1 (14,5 %). Redekasserne
var dårligere beskyttet mod træk i resten af Europa end i Danmark og dårligere i periode 2 end i periode 1.
42
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0043.png
Tabel 5.11:
Andel af bure, %, med forskellige grader af redekasseisolering, strøelse og beskyttelse af
redekassen mod træk i periode 2.
Redeisolering
Redestrøelse
1
Reden
beskyttet
mod træk
Lav
Danmark
Resten af
Europa
3.663
1
N bure
Mellem
18,3 %
62,7 %
Høj
80,4 %
36,0 %
Lidt/Ingen
15,6 %
12,7 %
Noget
46,8 %
51,1 %
Rigeligt
37,6 %
36,2 %
Nej
33,5 %
46,4 %
142.963
135.885
1,3 %
1,3 %
111.301
163.884
39.545
136.276
102.883
110.934
278.848
Der manglede observation for 144 bure i Danmark for denne indikator
Diskussion af redekassens beskyttelse af voksne mink og unger i hvalpeperioden
Forskellen mellem Danmark og resten af Europa var mindre i periode 2 end i periode 1, og denne periode
bidrager dermed mindre til, at farme i Danmark samlet set klarede sig væsentligt bedre end farme i resten
af Europa for velfærdsindikatoren, der vurderer redekassens beskyttelse mod kulde i form af
Isoleringsevne,
strøelse og træk
.
Den generelt dårligere beskyttelse mod træk i periode 2 kan dels skyldes mindre redekassedække i
forbindelse med fodring af hvalpe på låget af redekassen og aftagning af læskærme foran indgangen til
redekasserne fra hvalpenes fjerde leveuge, dels et mindre behov især i juni. Selv om temperaturen i juni er
højere, har hvalpe dog stadig behov for at være beskyttet mod træk ligesom avlsdyr i periode 1 og voksne
og unge mink i periode 3.
Periode 3, redekassens beskyttelse af voksne og unge mink i vækstsæsonen
Redekassernes isoleringsevne var også i periode 3 højere på danske farme (Tabel 5.12). Desuden var der
færre danske farme med lidt eller ingen redestrøelse, og redekasserne havde bedre beskyttelse mod træk.
Andel af redekasser med lidt eller ingen strøelse steg markant fra periode 1-2 til 3 for farme i resten af
Europa. Således havde 28 % af farme i resten af Europa ikke redestrøelse nok til at dække bunden af
redekassen, og 27 % af redekasserne var ikke beskyttet mod træk i periode 3. Disse forhold var væsentlig
bedre på danske farme med 11 % med lidt eller ingen redestrøelse og under 2 %, som ikke var beskyttet
mod træk.
43
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0044.png
Tabel 5.12:
Andel af bure, %, med forskellige grader af redekasseisolering, strøelse og beskyttelse af
redekassen mod træk i periode 3.
Redeisolering
Redestrøelse
Reden
beskyttet
mod træk
Lav
Danmark
Resten af
Europa
798
40.434
166.372
39.630
150.329
17.646
28.135
278.848
0,7 %
0,1 %
Mellem
6,0 %
35,2 %
Høj
93,4 %
65,8 %
Lidt/Ingen
10,8 %
28,0 %
Noget
84,7 %
59,0 %
Rigeligt
4,4 %
12,9 %
Nej
1,6 %
26,6 %
107.993
99.611
N bure
Diskussion af redekassens beskyttelse af voksne og unge mink i vækstsæsonen
Forskellen mellem Danmark og resten af Europa var ganske stor i periode 3, og denne periode bidrager
dermed til, at farme i Danmark samlet set klarede sig væsentligt bedre end farme i resten af Europa for
velfærdsindikatoren, der vurderer redekassens beskyttelse mod kulde i form af
Isoleringsevne, strøelse og
træk
.
Det skal i øvrigt bemærkes, at i periode 3 kan det stadig være meget varmt i dele af Europa, men ganske
koldt i andre, hvilket er indarbejdet i WelFur-vurderingerne i forhold til redekassens isoleringsevne, men ikke
i vurderingen af mængden af strøelse eller beskyttelse mod træk gennem redekassen.
Samlet diskussion af kriterie 4. ’Temperaturmæssig komfort’ i periode 1, 2 og 3
Den generelt dårligere beskyttelse fra omgivelserne mod vind i Danmark end i resten af Europa trak ned
for kriteriet og bidrog dermed ikke til, at danske farme samlet set havde en markant bedre
temperaturmæssig komfort. Det betyder, at det er redekassernes gode beskyttelse i alle tre perioder, der
gør, at Danmark klarer sig markant bedre end resten af Europa med hensyn til kriterie
4. Temperaturmæssig
komfort
.
7.5.3 Bevægelsesfrihed, baseret på burenes areal og højde (kriterie 5)
Kriterie
5. Bevægelsesfrihed
baseres på, om der er tilstrækkelig plads i burene i form af velfærdsindikatoren
Plads til bevægelse i form af areal og højde
. Indikatoren omhandler alene burets størrelse, dvs. uden
44
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
redekasse. Farme i Danmark klarer sig lidt bedre end farme beliggende i resten af Europa med hensyn til
kriterie 5 i WelFur-Mink-vurderingen 2017-19 (Tabel 2.2).
Generelt var variationen i burarealet ikke stor, hvilket kan skyldes udbredelsen af få kommercielle typer af
standardbure i Europa og den fælles europæiske lovgivning på området, som burde være indarbejdet i de
enkelte landes lovgivning (CoE, 1999). Grundarealet på burene var marginalt større i Danmark i periode 1-
3. Eksempelvis var det gennemsnitlige bur (bredde x længde x højde) 30 x 92 x 46 cm i Danmark og 31 x
88 x 46 cm i resten af Europa. Belægningsgraden steg generelt i periode 3, og der var i denne periode
bedre plads pr. mink i Danmark end i resten af Europa. Dette kan forklare den bedre score for kriteriet
Bevægelsesfrihed
i WelFur-vurderingen.
I WelFur-Mink baseres pointværdien for kriteriet på en inddeling af det målte burs areal og højde, begge i
tre klasser i periode 1-3. Burets bundareal vurderes som
Lille
(≤ 0,100 m
2
),
Mellem
(0,100 < x
0,255 m
2
) og
Stor
(> 0,255 m
2
), mens højden vurderes som
Lav
(≤ 40 cm),
Mellem
(40 < x
50 cm) og
Høj
(> 50 cm). Ved
denne opgørelse ses, at næsten ingen bure med op til to unge/voksne mink vurderedes til at være i den
mindste kategori i nogen af perioderne (0,0 %). Der var dog lidt flere bure med det største bundareal og
dermed færre med det mellemste areal i Danmark end i resten af Europa i alle perioder (Tabel 5.13).
Ved gruppeindhusning, som i forbindelse med burstørrelse defineres som mere end to mink pr. bur i periode
3, skelnes der i WelFur-Mink mellem to klasser: ekstra bundareal på enten < 0,085 m
2
eller
0,085 m
2
med
en frihøjde på mindst 40 cm for hvert ekstra dyr i buret. Baseret på WelFur-Mink var pladsen begrænset,
særligt under gruppeindhusning i periode 3. De farme, som anvendte gruppeindhusning, havde i
gennemsnit 3,3 (SD: 0,56) mink pr. bur med et interval på 3-12.
45
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0046.png
Tabel 5.13:
Burets bundareal fordelt i de tre størrelsesklasser i WelFur-Mink som andel af bure i Danmark og
i resten af Europa i periode 1-3.
Periode
1
Danmark
Resten af Europa
Antal bure
2
Danmark
Resten af Europa
Antal bure
3
Danmark
Resten af Europa
Antal bure
3
a
gruppe
Danmark
Resten af Europa
Antal bure
1
Lille
1
0,0 %
0,0 %
49
0,0 %
0,0 %
24
0,0 %
0,0 %
1
5,2 %
14,9 %
6.064
Mellem
2
0,3 %
6,9 %
9077
0,2 %
2,3 %
3432
0,2 %
2,5 %
1.714
Stor
3
99,7 %
93,0 %
252.377
99,8 %
97,7 %
278.431
99,9 %
97,5 %
155.686
94,8 %
85,1 %
44.556
Antal bure
135.576
125.927
261.503
144.810
137.077
281.887
92.931
64.470
157.401
15.092
35.528
50.620
0,100 m
2
,
2
0,100 < x
0,255 m
2
,
3
> 0,255 m
2
bundareal til en voksen mink i periode 1-2 og en til to
bure med > 2 mink pr. bur: Lille: 0,255 + < 0,085 m
2
ekstraplads pr. ekstra mink, dvs. < 0,340 m
2
unge/voksne mink i periode 3.
a
bundareal ved 3 og < 0,425 m
2
ved 4 mink osv.; Stor: 0,255 +
0,085 m
2
ekstraplads pr. ekstra mink, dvs.
0,340 m
2
bundareal med en frihøjde på mindst 40 cm ved 3 og < 0,425 m
2
ved 4 mink osv.
Meget få bure var lavere end 40 cm, mens langt hovedparten var mellem 40 og 50 cm og få højere end
50 cm både i Danmark og resten af Europa (Tabel 5.14). Andelen af høje bure var lidt større i Danmark,
hvilket bidrager til den lidt højere pointværdi for kriteriet
Bevægelsesfrihed
.
46
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0047.png
Tabel 5.14:
Burets højde fordelt i de tre klasser i WelFur-Mink som andel af bure i Danmark og i resten af
Europa i periode 1-3.
Periode
1
Danmark
Resten af Europa
Antal bure
2
Danmark
Resten af Europa
Antal bure
3
Danmark
Resten af Europa
Antal bure
1
Lav, < 40 cm
0,1 %
0,1 %
191
0,0 %
0,0 %
25
0,0 %
0,0 %
81
Mellem
1
97,0 %
99,7 %
228.325
97,7 %
99,5 %
205.017
97,5 %
99,7 %
205.480
Høj,
50 cm
2,9 %
0,2 %
3.517
2,3 %
0,5 %
2.964
2,5 %
0,3 %
2.656
Antal bure
113.448
118.585
232.033
108.023
99.983
208.006
95.179
113.038
208.217
40
x < 50 cm frihøjde i buret
Ud over WelFur-Mink-vurderingen af
Bevægelsesfrihed
i forhold til areal og højde af burene i tre klasser har
vi også beregnet den gennemsnitlige størrelse og højde i Danmark og resten af Europa (Tabel 5.15).
Tabel 5.15:
Burareal og burhøjde i periode 2 baseret på målinger i WelFur-Mink 2017-19.
Burareal, m
2
Gens. (SD)
Danmark
Resten
Europa
af
0,277 (0,02)
0,278 (0,04)
Burhøjde, cm
Gens. (SD)
46 (1,5)
46 (0,8)
interval
30-92
30-92
De største bure målt i Europa var 115 cm brede, 108 cm dybe og 72 cm høje, svarende til 1,242 m
2
eller 0,8
mink pr. m
2
ved en mink, observeret for ni bure på en farm i Finland i periode 3. De mindste bure var på blot
på 30 x 30 cm med to til tre mink observeret for blot fem bure på en farm i et anonymiseret land (dvs. med
færre end 10 minkfarme). Den højeste belægningsgrad på 23,0 mink/m
2
blev set på flere farme i Holland
med 190 bure på 30 x 87 cm, hver indeholdende seks mink.
47
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Samlet diskussion af kriterie 5. ’Bevægelsesfrihed’ i periode 1, 2 og 3
Generelt var variationen i burarealet meget lille, hvilket kan skyldes udbredelsen af få kommercielle typer
af standardbure i Europa og den fælles europæiske lovgivning på området, som burde være indarbejdet i
de enkelte landes lovgivning. Trods enkelte afvigelser er det derfor ikke burstørrelserne i sig selv, der giver
en forskel mellem Danmark og resten af Europa. Ud fra vurderingerne i periode 3 er det andelen af mink
(ungdyr/voksne) i gruppeindhusning uden tilstrækkelig ekstra plads, der giver Danmark 4,4 point mere end
resten af Europa for kriteriet
Bevægelsesfrihed
.
Diskussion og konklusion på velfærdsprincippet
God indhusning
Kriterie
3. Komfort ved hvile
var 0,6 point bedre i Danmark end i resten af Europa og bidrager dermed meget
lidt til det samlede resultat for princippet. Det skyldes, at den målte hvilekomfort generelt var meget høj og
næsten ens i Danmark og i resten af Europa.
Kriterie
4. Temperaturmæssig komfort
var 12,4 point bedre i Danmark end i resten af Europa og bidrager
dermed meget væsentligt til, at det samlede resultat for princippet er 8,3 point bedre for Danmark end
resten af Europa. Den generelt dårligere beskyttelse fra omgivelserne mod vind i Danmark blev opvejet af,
at danske farme havde redekasser med meget god beskyttelse i alle tre perioder. Det er uklart, hvordan
mulighed for afkøling bidrager til kriterie 4, grundet manglende data, selvom nogle lande var særligt
udfordrede med høje temperaturer i periode 2 og 3. Kriterie
5. Bevægelsesfrihed
var 4,4 point bedre i
Danmark end i resten af Europa og bidrager dermed også til, at det samlede resultat for princippet er 8,3
point bedre for Danmark end resten af Europa. Variationen i burarealet var meget lille, og det var i stedet
andelen af minkhvalpe i gruppeindhusning uden tilstrækkelig ekstra plads, der gav Danmark flere point
end resten af Europa.
7.6 Velfærdsprincippet
God sundhed
– målinger på minkfarme i periode 1-3
Princippet
God sundhed
vurderes ud fra kriterierne
6. Fravær af skader
,
7. Fravær af sygdom
og
8. Fravær
af smerte pga. management
. Samlet set blev
God sundhed
vurderet 3,2 point bedre i Danmark end i resten
af Europa (Tabel 2.1). Det skyldes, at kriteriet
Fravær af skader
blev vurderet 0,8 point lavere end i resten af
Europa, mens
Fravær af sygdom
og
Fravær af smerte pga. management
blev vurderet henholdsvis 1,3 og
5,5 point bedre i Danmark (Tabel 2.2).
48
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
7.6.1 Fravær af skader baseret på antallet af sår og skader observeret på mink (kriterie
6)
Kriterie
6. Fravær af skader
består at den dyrebaserede velfærdsindikator
Sår og skader
(herefter blot
kaldet
skader
). Farme i Danmark klarede sig marginalt dårligere end farme i resten af Europa med hensyn
til kriterie 6 (Tabel 2.2). Dermed modvejer
Fravær af skader
kun i mindre omfang til, at danske farme opnår
flere point for princippet
God sundhed
i WelFur-Mink 2017-19 (Tabel 2.1).
Der var stort set ingen forskel på pointværdien for kriteriet
Fravær af skader
mellem farme i Danmark og i
resten af Europa (Tabel 2.2), hvilket bekræftes af de indsamlede data fra besøg på farmene. Andelen af
voksne mink observeret med skader var 2,1 % i periode 1 (Tabel 6.1), 0,7 % i periode 2 (Tabel 6.2) og 1,7 %
inkl. unge mink i periode 3 (Tabel 6.4).
I WelFur-Mink kategoriseres skader i tre klasser med stigende grad af alvor fra 1: Ikke-helede skader med
en diameter < 10 mm ELLER mindre helede skader (fx manglende del af øre eller mindre end halvdelen af
halen), 2: Ikke-helede skader med en diameter på < 30 mm ELLER større helede skader (fx mangler mere
end halvdelen af halen) til 3: Ikke-helede skader > 30 mm ELLER andre større ikke-helede skader (fx
mangler mere end halvdelen af halen eller knogle synlig). De alvorligste skader i grad 3 udgjorde 6,6 % af
de observerede skader i periode 1, 6,1 % for voksne og 6,2 % for hvalpe i periode 2, stigende til 8,7 % af
skader i periode 3.
Rangeres de 23 lande med data fra alle tre perioder, efter den laveste observerede forekomst af skader
over alle tre perioder, var farme i Hviderusland bedst (rang 1; gennemsnit P1: 0,0 %, P2: 0,0 % og P3: 0,6 %
med skader; målt på fire farme). Danmark havde rang 13 (gennemsnit P1: 0,5 %, P2: 1,8 % og P3: 1,8 % med
skade; målt på 1.130-1.200 farme), mens farme i Spanien klarede sig dårligst (gennemsnit P1: 1,7 %, P2: 3,6
% og P3: 3,4 % med skade; målt på 30-32 farme) i WelFur-Mink 2017-19.
Periode 1, sår og skader hos avlsdyr i vinterperiode inden parring
Der var ikke stor forskel på andelen af mink med sår og skader på farme i Danmark vs. i resten af Europa i
periode 1 (Tabel 6.1).
49
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0050.png
Tabel 6.1:
Andel af mink uden og med forskellige grader af sår eller skader i periode 1.
Ingen
skader
Danmark
Resten af
Europa
Antal mink
255.953
3.754
1.285
357
5.396
261.349
98,2 %
97,7 %
1,2 %
1,7 %
0,5 %
0,5 %
0,1 %
0,1 %
1 – let
2 – mellem
3 – svær
Sum af
skade 1-3
1,8 %
2,3 %
135.571
125.778
Antal Mink
Der var ingen væsentlig forskel i den observerede procent af skadede mink mellem Danmark og resten af
Europa (F
1, 2175
= 1,9, P = 0,17). Datoen for besøg på farmen i periode 1 påvirkede ikke andelen af mink med
skader (F
1, 2174
= 0,4, P = 0,54), men der var tendens til effekt af observationsår (F
2, 2175
= 3,7, P = 0,06), som
kan skyldes en tilfældig/ukendt variation mellem år (2017: 2,7 % a; 2018: 1,8 % b; 2019: 2,1 % c). Den
statistiske analyse er påvirket af mange nul-værdier (0 % skadede mink på 627 ud af 2.179 farme; svarende
til 29,7 % af data).
Periode 2, sår og skader hos voksne mink og unger i hvalpeperioden
Forekomsten af skader på voksne mink blev rapporteret som lavere i periode 2 end i periode 1. Der var ikke
væsentlig forskel på andelen af voksne mink med sår og skader mellem farme i Danmark og i resten af
Europa i periode 2 (Tabel 6.2).
Tabel 6.2:
Andel af voksne mink uden og med forskellige grader af sår eller skade i periode 2.
Ingen
skade
Danmark
Resten af
Europa
Antal mink
279.027
1.298
567
121
1.986
281.013
99,4 %
99,2 %
0,4 %
0,5 %
0,2 %
0,2 %
0,0 %
0,0 %
1 – let
2 – mellem
3 – svær
Sum af
skade 1-3
0,6 %
0,8 %
144.204
136.809
Antal Mink
50
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0051.png
Tabel 6.3.
Andel af minkhvalpe uden og med forskellige grader af sår eller skade i periode 2.
Ingen
skade
1
Danmark
Resten af
Europa
Antal hvalpe
1.209.827
3.742
1.454
345
5.541
1.215.368
99,5 %
99,6 %
0,4 %
0,2 %
0,1 %
0,1 %
0,0 %
0,0 %
1 – let
2 – mellem
3 – svær
Sum af
skade 1-3
0,5 %
0,4 %
Antal
minkhvalpe
650.757
564.611
Der var ingen væsentlig forskel mellem den samlede andel af voksne mink og hvalpe med sår eller skader
i Danmark og i resten af Europa (F
1, 2336
= 0,3, P = 0,58; 2340 farme) (Tabel 6.2 og 6.3). Tidspunktet for besøg
på farmen i periode 2 påvirkede ikke andelen af mink observeret med skader (F
1, 2336
= 2,5, P = 0,12). Der
var forskel mellem observationsår (F
2, 2336
= 24,3, P < 0,001; 2017: 0,7 % a; 2018: 0,5 % b; 2019: 0,3 % c),
hvilket dog skal tages med forbehold, da den statistiske analyse er påvirket af mange nul-værdier (0 %
skadede blandt voksne mink og hvalpe noteret på 1.130 ud af 2.340 farme). Opgjort på farmniveau var
andelen af farme uden skader 550 ud af 1.198 (45,9 %) i Danmark og 580 ud af 1.142 farme (50,8 %) i
resten af Europa. Den højeste andel af mink med skader (tæver + hvalpe) var 9,6 % af bestanden på en
farm i Danmark og 11,6 % af bestanden på en ikke-dansk farm.
Periode 3, sår og skader hos voksne og unge mink i vækstsæsonen
Der var ikke stor forskel på andelen af voksne og unge mink med sår og skader mellem farme i Danmark
og i resten af Europa i periode 2 (Tabel 6.4).
De observerede sår eller skader er generelt større i periode 3, hvor 8,7 % var grad 3, end i de tidligere
perioder, hvor 6,1 og 6,6 % var grad 3.
51
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0052.png
Tabel 6.4:
Andel af mink uden og med forskellige grader af sår eller skade i periode 3.
Ingen
skader
Danmark
Resten af
Europa
Antal mink
440.419
4.754
2.156
662
7.572
447.991
98,2 %
98,4 %
1,1 %
1,0 %
0,5 %
0,4 %
0,1 %
0,1 %
1 – let
2 – mellem
3 – svær
Sum af
skade 1-3
1,8 %
1,6 %
216.035
231.956
Antal Mink
Analyseres andelen af skadede mink pr. farm, er der en signifikant interaktion mellem lokalitet og
observationsår (F
2, 2301
= 28,7; P < 0,001), hvilket skyldes, at andelen af skadede mink steg i Danmark, men
ikke i resten af Europa, i perioden 2017-19 (Tabel 6.5). Datoen for observation inden for periode 3 havde
ingen signifikant effekt på andelen af mink observeret med skade (F
1, 2300
= 1,7; P = 0,19).
Tabel 6.5:
Andelen af mink med alle grader af sår eller skade i periode 3.
2017
Danmark
Resten af Europa
1,3 (0,12) % a
2,1 (0,12) % c
2018
1,7 (0,08) % b
1,5 (0,08) % a
2019
2,2 (0,08) % c
1,5 (0,10) % a
a, b, c: statistisk forskellige værdier i parvis posttest, P < 0,05.
Den statistiske analyse var påvirket af nul-værdier (0 % skadede blandt voksne og unge mink på 553 ud af
2.307 farme svarende til 24,0 % af data). Andelen af farme uden observerede skader var 211 ud af 1.200
(17,6 %) i Danmark og 342 ud af 1.107 farme (30,9 %) i resten af Europa. Den højeste andel af mink med
skader i periode 3 var 12,8 % af minkene på en farm i Danmark og 13,8 % af minkene på en ikke-dansk
farm.
Samlet diskussion af kriterie 6. ’Fravær af skader’ i periode 1, 2 og 3
Kriteriet
Fravær af skader
var 0,8 point lavere i Danmark end i resten af Europa og bidrager dermed meget
lidt til det samlede resultat for princip
3. God sundhed
. I alle tre perioder blev der observeret skader på
under i gennemsnit 2 % af minkene i stikprøven både i Danmark og resten af Europa.
52
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Det kan synes overraskende, at den højere andel af gruppeindhusning af mere end to mink i samme bur
på farme i resten af Europa ikke giver udslag i flere sår og skader i periode 3 end på danske farme med
mindre gruppeindhusning. Den totale forekomst af alvorlige skader i grad 3 i vækstperioden er i andre
undersøgelser opgjort til at være omkring 1 ‰ ved parvis indhusning og 2 % ved gruppeindhusning af fire
mink, dvs. 20 gange så høj ved gruppeindhusning. Da mink med skader skal flyttes og sættes i behandling
eller aflives, vil det forventede antal på en given dag være meget lille i en stikprøve på 90 bure med op
mod 360 mink i periode 3. De observerede procentsatser på op til omkring 2 % i periode 3, der også
inkluderer mindre og helede skader fra fødslen og diegivningsperioden, er dermed ikke så overraskende.
7.6.2 Fravær af sygdom, baseret på dødelighed, og observationer af diarre, halte og
syge mink (kriterie 7)
Kriterie
7. Fravær af sygdom
består at de dyrebaserede velfærdsindikatorer
Dødelighed
,
Diarre
,
Bevægelsesproblemer
og
Tydeligt syge dyr (
dvs. som fejler noget andet end diarre og
bevægelsesproblemer). Farme i Danmark klarede sig marginalt bedre end farme i resten af Europa med
hensyn til kriterie 7 (Tabel 2.2). Dermed bidrager
Fravær af sygdom
kun i mindre omfang til, at danske farme
opnår flere point for princippet
God sundhed
i WelFur-Mink 2017-19 (Tabel 2.1). Der var ikke markante
forskelle i dødelighed mellem farme i Danmark og i resten af Europa. Den gennemsnitlige dødelighed var
1,4 % i periode 1, 0-2,4 % i de tre delperioder af periode 2, og 9,2 % i periode 3 baseret på farmernes
dødsfaldsregistreringer. Dødeligheden dækker voksne og unge mink, men ikke hvalpe omkring fødsel i
periode 2.
Periode 1, fravær af sygdom hos avlsdyr i vinterperiode inden parring
Dødelighed hos avlsdyr i vinterperiode inden parring
Den gennemsnitlige dødelighed i periode 1 var 1,4 %, både for de 1.109 farme i Danmark og de 1.029
farme i resten af Europa.
Det oprindelige datasæt indeholdt 2.201 farme, hvorfra 63 farme (2,9 %) blev slettet på grund af manglede
oplysninger om antal døde i besvarelsen. En dansk farm rapporterede en dødelighed på 58,4 % blandt
avlsdyr i 2018 baseret på en oplysning om 292 døde. Dette er en usædvanlig høj dødelighedsprocent, men
vi har ikke mulighed for at verificere de oplyste dødelighedsprocenter i WelFur-Mink yderligere ud fra de
tilgængelige data.
Diarre, bevægelsesproblemer og tydeligt syge avlsdyr
53
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0054.png
Forekomsten af diarre, bevægelsesproblemer og tydeligt syge mink var meget lav i periode 1 (Tabel 6.5),
men for alle tre indikatorer var forekomsten to til fem gange hyppigere i resten af Europa end i Danmark. I
Danmark blev der blot observeret 23 bure med diarre (resten af Europa: 110), 9 mink med
bevægeproblemer (resten af Europa: 19) og 41, som var tydeligt syge af andre årsager (resten af Europa:
58).
Tabel 6.5:
Andel mink med diarre, bevægelsesproblemer eller som var tydelig syge af andre årsager i
periode 1, angivet i promille.
Diarre
Danmark
Resten af Europa
Antal mink
0,2 ‰
0,9 ‰
133
Bevægelsesproblemer
0,1 ‰
0,2 ‰
28
Syge
0,3 ‰
0,5 ‰
99
Antal mink
135.686
125.969
261.655
Diskussion af kriterie 7. ’Fravær af sygdom’ i periode 1
Dødeligheden for avlsdyr inden parring var ikke forskellig mellem farme i Danmark og resten af Europa,
hvilket stemmer fint med den marginale forskel samlet set for kriteriet. Forekomsten af diarre,
bevægelsesproblemer og tydelig sygdom var generelt meget lav, men dog langt hyppigere
forekommende blandt mink i resten af Europa end i Danmark, hvilket bidrager til den marginale forskel i
point for kriteriet.
Periode 2, fravær af sygdom hos voksne mink og unger i hvalpeperioden
Dødelighed i periode 2
I periode 2 spørges til antallet af døde mink fordelt på tre tidsrum: I. 1/3 – 14/5: voksne mink i parring,
drægtighed, fødsel og den tidlige diegivning, II. 15/5 – 15/6: voksne mink og hvalpe i anden halvdel af
diegivningsperioden, hvor der kan forventes valide data også for hvalpe og III. 16/6 – 15/7: voksne mink
og hvalpe under fravænning og udsætning til vækstperioden.
I det første tidsrum i periode 2, fra parring til den tidlige dieperiode, var dødeligheden for avlsdyr i
gennemsnit 0,5 procentpoint lavere i Danmark end i resten af Europa (F
1,2204
= 18,6. P < 0,001; Tabel 6.6). I
de to næste tidsrum var der en signifikant vekselvirkning mellem lokalitet og observationsår (P < 0,001;
tidsrum II.: F
2, 2202
= 28,5; tidsrum III.: F
2, 2202
= 8,0). I tidsrum II, der omfatter den primære dieperiode, indtil
fravænning begynder, var dødeligheden lavere i Danmark i 2017, men højere de to følgende år end i
54
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0055.png
resten af Europa (Tabel 6.6). I tidsrum III, der omfatter fravænning, var dødeligheden marginalt lavere i
Danmark end i resten af Europa i år 2017-18, men uden forskel i 2019 (Tabel 6.6).
Tabel 6.6:
Dødelighed hos voksne mink som gennemsnitsprocent (SE) af bestanden på farmen opgjort for
de tre tidsrum i periode 2. For tidsrum II og III er data opgjort pr. år på grund af en vekselvirkning mellem
lokalitet og observationsår (P < 0,001).
Tidsrum
I. 1/3 – 14/5
II. 15/5 – 15/6
Observationsår
2017-19
2017
2018
2019
III. 16/6 – 15/7
2017
2018
2019
Danmark
1,0 (0,07) % a
0,1 (0,14) % a
2,4 (0,13) %c
2,0 (0,19) % c
0,0 (0,07) % a
1,2 (0,06) % c
1,1 (0,09) % c
Resten af Europa
1,5 (0,07) % b
0,5 (0,18) % b
1,6 (0,14) % d
1,5 (0,14) % e
0,2 (0,09) % b
1,2 (0,06) % d
1,1 (0,07) % c
a-e: statistisk forskellige værdier inden for samme tidsrum, parvis posttest P < 0,05
Det oprindelige datasæt indeholdt 2.351 farme, hvorfra 139 farme blev slettet (svarende til 5,9 % af de
besøgte farme) på grund af manglede oplysninger om antal døde for samtlige tidsrum i besvarelsen.
Yderligere en farm blev slettet fra datasættet, da dødeligheden blev opgivet til 146 % i et tidsrum, hvilket
ikke er muligt.
Der var 50 farme, hvor der blev registreret et antal døde mink, men hvor dødeligheden alligevel var
registreret som 0 %. Disse farme er medtaget i datasættet, da vi ikke kan udelukke, at værdien skyldes en
(utilsigtet?) nedrunding til 0 % fra dødeligheder op til 0,44 % (antallet af decimaler i rådata varierer fra nul
til to). Et eksempel var en farm med 8.034 døde mink i tidsrum II og en farm med 6.099 døde i tidsrum III.
Nedrunding til 0 % dødelighed ville kræve en bestand på mindst 1.830.000 og 1.400.000 voksne mink på
disse to farme, hvilket ikke er realistisk. En anden mulighed er, at antal avlsdyr fejlagtigt er noteret i feltet for
døde mink. Vi har ikke mulighed for at verificere de oplyste dødelighedsprocenter i WelFur-Mink yderligere
ud fra de tilgængelige data.
Diarre, bevægelsesproblemer og tydeligt syge mink i periode 2
55
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0056.png
Fedtede hvalpe er en hvalpediarre, der optræder, inden hvalpene begynder at æde foder ved 4-ugers
alderen, og observeres særskilt på burniveau i kuldet i periode 2 ud over den sædvanlige observation af
diarre i gødningen på burniveau. I WelFur-Mink blev ingen af delene observeret i et eneste bur blandt de
282.160 undersøgte bure i perioden 2017-19.
Forekomsten af bevægelsesproblemer og tydeligt syge mink var meget lav i periode 2 (Tabel 6.7), men
forekom op til syv gange hyppigere i resten af Europa end i Danmark. I Danmark blev der blot observeret
fem mink med bevægelsesproblemer mod 31 i resten af Europa og 108, som var tydeligt syge, mod 135 i
resten af Europa.
Tabel 6.7:
Andel mink med diarre, bevægelsesproblemer eller tydeligt syge i periode 1 angivet i promille.
Diarre
Danmark
Resten af
Europa
Antal mink
0
36
243
282.160
286.132
0
0
Bevægelsesproblemer
0,0 ‰
0,2 ‰
Syg
0,7 ‰
1,0 ‰
Antal Bure
144.958
137.202
Antal Mink
147.550
138.582
Diskussion af kriterie 7. ’Fravær af sygdom’ i periode 2
I den tidlige del af periode 2, fra 1/3 – 14/5, var dødeligheden lavere på danske farme, mens resultaterne
ikke entydigt peger på lavere dødelighed på danske farme for de senere dele af periode 2, fra 15/5 – 15/7,
hvilket bidrager til den marginale forskel samlet set for kriteriet. Forekomsten af diarre,
bevægelsesproblemer og tydelig sygdom var generelt meget lav, men dog langt hyppigere
forekommende blandt mink i resten af Europa end i Danmark, hvilket også bidrager til den marginale
forskel i point for kriteriet. Det er bemærkelsesværdigt, at der slet ikke blev observeret diarre eller fedtede
hvalpe i diegivningsperioden, da det ifølge andre undersøgelser forekommer i 1-10 % af kuld på berørte
farme i løbet af de første tre uger af observationsperiode 2, der indgår i WelFur-Mink.
56
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Periode 3, fravær af sygdom hos voksne og unge mink i vækstsæsonen
Dødelighed i periode 3
Den oplyste gennemsnitlige dødelighed var højere i periode 3 end i periode 1-2. Der var ikke statistisk
forskel (F
1, 2210
= 0,1, P = 0,73) mellem de 1.158 farme i Danmark (8,6 % døde) og de 1.056 farme i resten af
Europa (9,7 % døde). At forskellen ikke var statistisk sikker, selv om dødeligheden på danske farme var
lavere i absolutte tal, skyldes en stor variation i de registrerede dødeligheder. Der var en effekt af
observationsår på dødeligheden (F
2, 2210
= 28.2, P < 0,001), som var lavest i 2017 (7,3 % a, 2018: 9,4 % b,
2019: 9,9 % b).
Det oprindelige datasæt indeholdt 2.312 farme, hvorfra 93 farme blev slettet (svarende til 4,0 % af de
besøgte farme) på grund af manglede oplysninger om antal døde i periode 3. Yderligere fem farme blev
slettet fra datasættet, da dødeligheden blev opgivet til over 100 %, hvilket ikke er muligt.
Der var 50 farme, hvor der blev registreret et antal døde mink, men hvor dødelighedsprocenten alligevel
var registreret som 0, og yderligere 11 farme, som havde 0 døde og en dødelighedsprocent på 0 % i periode
3. Der er flere eksempler på tvivlsomme data: En farm havde registreret 681 døde, hvilket med den oplyste
dødelighed på 81 % svarer til en bestand på 800 mink. En anden farm havde noteret 388 døde og en
dødelighed på 85,1 %, hvilket svarer til en bestand på 456 mink. Disse farme er medtaget i datasættet, da
vi ikke har mulighed for at verificere de oplyste dødelighedsprocenter i WelFur-Mink yderligere ud fra de
tilgængelige data.
Farme i Danmark var i den bedste tredjedel (nr. 7 af 23 lande), når lande blev rangeret fra mindste til største
gennemsnitlige dødelighed (over alle tre perioder). I det følgende er navnet NN brugt for at anonymisere
lande med færre end 10 minkfarme i rangeringen fra mindste til største dødelighed: 1. Land NN, 2. Litauen,
3. Spanien, 4.-5. Lande NN, 6. Italien, 7. Danmark, 8. Finland, 9.-13. Lande NN, 14. Letland, 15. Polen, 16.
Sverige, 17. Grækenland, 18. Land NN, 19. Norge, 20.-22 Lande NN og 23. Holland. Bundplaceringen for
de 149 farme i Holland er baseret på en gennemsnitlig dødelighed på 1,2 % i periode 1, 1,5-2,4 % i periode
2 samt 14,6 % døde i periode 3.
Diarre, bevægelsesproblemer og tydeligt syge mink i periode 3
Forekomsten af diarre, bevægelsesproblemer og tydeligt syge mink var højere i periode 3 (Tabel 6.8) end
i perioderne 1-2. Bevægelsesproblemer var lige så sjældne i Danmark (52 mink) som i resten af Europa (49
mink), svarende til 0,2 ‰ af de observerede mink. Diarre og tydelig sygdom var ca. fem gange hyppigere i
resten af Europa end i Danmark i periode 3 (Tabel 6.8). I Danmark blev der observeret diarre i 304 bure
mod 1.343 bure i resten af Europa, og 70 mink var tydeligt syge mod 371 i resten af Europa.
57
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0058.png
Tabel 6.8:
Andel mink med diarre, bevægelsesproblemer eller tydeligt syg i periode 1 angivet i promille.
Diarre
Danmark
Resten
Europa
Antal mink
1.647
101
441
207.685
447.991
af
2,8 ‰
13,5 ‰
Bevægelsesproblemer
0,2 ‰
0,2 ‰
Syg
0,3 ‰
1,6 ‰
Antal Bure
108.023
99.662
Antal Mink
216.035
231.956
Diskussion af kriterie 7. ’Fravær af sygdom’ i periode 3
Dødeligheden var lavere i Danmark end i Europa i periode 3, hvilket bidrager til den marginale forskel
samlet set for kriteriet, selv om forskellen ikke var signifikant. Forekomsten af diarre, bevægelsesproblemer
og tydelig sygdom var generelt meget lav, men dog langt hyppigere forekommende blandt mink i resten
af Europa end i Danmark, hvilket også bidrager til den marginale forskel i point for kriteriet. Den høje
dødelighed i Holland, især i periode 3, kan muligvis skyldes, at der var mange farme med plasmacytose (S.
Møller, pers. komm.), samt at der var meget udbredt gruppeindhusning.
Samlet diskussion af kriterie 7. ’Fravær af sygdom’ i periode 1, 2 og 3
Den lavere dødelighed på danske farme i dele af periode 2 og i periode 3 bidrager til de lidt flere point til
Danmark samlet set for kriteriet. Forekomsten af diarre, bevægelsesproblemer og tydelig sygdom var
generelt meget lav, men dog langt hyppigere blandt mink i resten af Europa end i Danmark. Samlet set
vurderes den generelle sundhedstilstand dermed bedre hos mink på danske farme, hvilket bidrager til den
bedre score for kriterie 7 i WelFur-Mink 2017-19.
Det er bemærkelsesværdigt at der slet ikke blev observeret diarre eller fedtede hvalpe i
diegivningsperioden. Ligeledes var der en række registrerede dødeligheder, der ikke forekom korrekte,
men som det desværre ikke har været muligt at verificere ud fra de tilgængelige data.
7.6.3 Fravær af smerte påført ved pasningsrutiner med fokus på aflivningsmetoder
(kriterie 8)
Kriterie
8. Fravær af smerte påført ved pasningsrutiner
består at de ressourcebaserede velfærdsindikatorer
Aflivningsmetoder til pelsning/mange dyr
og
Aflivningsmetoder til enkelte mink
. Farme i Danmark klarede
sig markant bedre end farme i resten af Europa med hensyn til kriterie 7 (Tabel 2.2). Dermed bidrager
58
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Fravær af smerte påført ved pasningsrutiner
væsentligt til, at danske farme samlet set opnår flere point for
princippet
God sundhed
i WelFur-Mink 2017-19 (Tabel 2.1).
Vurdering af udstyr og metode til aflivning af mange mink, fx ved pelsning, og enkeltdyr, fx ved skade, i alle
tre perioder
Antallet og effektiviteten af aflivningsmetoder – dels til flere dyr i forbindelse med pelsning eller aflivning
ved smitsomme sygdomme, dels til enkeltdyr i forbindelse med sygdom eller skade – vurderedes pr. farm i
hver periode. Effektiviteten af hver aflivningsmetode på farmen blev bedømt i tre kategorier som enten
Effektiv aflivningsmetode dokumenteret
,
Mindre sikker dokumentation af effektiviteten
eller
Effektiv
aflivningsmetode ikke dokumenteret
.
Vurderingen bygger på tre spørgsmål omkring instruktion og uddannelse efterfulgt af ni spørgsmål omkring
udstyrets tilstand og anvendelse. Begge dele er baseret på spørgsmål til avleren, fremvisning af
dokumentation og inspektion af udstyret. Hvis udstyret ikke er til stede, burde auditøren ifølge WelFur-
protokollen placere farmen i den laveste kategori
Effektiv aflivningsmetode ikke dokumenteret
.
Udstyr og metoder til aflivning af flere mink (Tabel 6.9) og af en mink ad gangen (Tabel 6.10) blev vurderet
som bedre på farme i Danmark end på farme i resten af Europa i alle tre perioder, hvilket bidrager til at
forklare den bedre score for danske farme i kriterie 8 (Tabel 2.2).
59
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0060.png
Tabel 6.9:
Effektivitet af aflivning af flere mink (’pelsningsaflivning’) som procentandel af aflivningsudstyr i
tre grader af dokumentation på farme i Danmark og Europa i periode 1-3.
Effektiv
metode
dokumenteret
Periode 1
Danmark
Resten af
Europa
Periode 2
Danmark
Resten af
Europa
Periode 3
Danmark
Resten af
Europa
94,4 %
89,5 %
5,1 %
9,4 %
0,6 %
1,0 %
1.193
1.104
94,5 %
90,0 %
4,8 %
9,6 %
0,7 %
0,4 %
1.164
1.139
93,6 %
89,6 %
6,3 %
10,0 %
0,1 %
0,4 %
1.086
1.069
Mindre sikker
dokumentation
Effektiv metode ikke
dokumenteret
Antal farme
60
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0061.png
Tabel 6.10:
Effektivitet af aflivning af enkeltdyr som procentandel af udstyr i tre grader af dokumentation
på farme i Danmark og Europa i periode 1.
Effektiv
metode
dokumenteret
Periode 1
Danmark
Resten af
Europa
Periode 2
Danmark
Resten af
Europa
Periode 3
Danmark
Resten af
Europa
90,8 %
87,2 %
7,2 %
10,4 %
2,0 %
2,4 %
1.140
1.083
93,9 %
86,5 %
5,3 %
11,7 %
0,9 %
1,8 %
1.079
1.126
92,8 %
87,9 %
6,5 %
10,5 %
0,8 %
1,6 %
991
1.044
Mindre sikker
dokumentation
Effektiv metode
ikke dokumenteret
Antal farme
Ifølge data fra WelFur-Mink 2017-19 var der et antal farme, for hvilke mindst en af disse to
aflivningsmetoder ikke blev registreret på farmen (Tabel 6.11). Dette forhold peger på en fejl i indsamlingen
af data, idet mangel på udstyr burde placere farmen i kategorien
Effektiv vurdering ikke dokumenteret
ifølge protokollen.
61
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0062.png
Tabel 6.11:
Farme noteret uden aflivningsudstyr til flere dyr (Pels), til enkeltdyr (Enkelt) eller farme, som
mangler information om aflivningsudstyr (Intet), som andel af observerede farme i % og antal farme i
periode 1-3.
Periode 1
Pels
Danmark
N farme
Resten af
Europa
N farme
4
27
1
4
17
4
7
28
4
3,9 %
44
0,2 %
Enkelt
12,3 %
139
2,5 %
Intet
3,6 %
41
0,1 %
Periode 2
Pels
3,6 %
44
0,3 %
Enkelt
10,7 %
129
1,5 %
Intet
3,4 %
41
0,3 %
Periode 3
Pels
0,7 %
8
0,6 %
Enkelt
5,0 %
61
2,5 %
Intet
0,2 %
3
0,4 %
Samlet diskussion af kriterie 8. ’Fravær af smerte påført ved pasningsrutiner’ i periode 1, 2 og 3
Den dokumenterede effektivitet af aflivningsmetode og -udstyr blev vurderet bedre på de danske farme i
alle tre perioder (Tabel 6.9-6.10), hvilket afspejles i de noget flere point for kriteriet for danske farme (kriterie
8; Tabel 2.2).
Baseret på de indsamlede data for 2017-19 i WelFur-Mink var der flere tilfælde i Danmark end på farme i
resten af Europa, hvor aflivningsmetode og -udstyr ikke blev vurderet eller registreret på farme, særligt i
periode 1 og 2 (Tabel 6.11).
Det større antal farme uden vurdering af aflivningsudstyr/-metode i Danmark i periode 1 og 2 (Tabel 6.11)
påvirkede ikke kriteriescoren (kriterie 8; Tabel 2.1) i markant negativ retning. Det skyldes, at manglende
registrering af dokumentation for effektiviteten af aflivningsudstyr/-metode ikke indgår i beregningen af
kriterie 8, der er baseret på funktionaliteten/effektiviteten af det aflivningsudstyr, der er registreret.
Manglende udstyr/metode skulle have været registreret som
Effektiv metode ikke dokumenteret
, og
manglende registrering burde derfor ikke forekomme. Det er ikke muligt at afklare årsagen til denne fejl og
dermed heller ikke, om den er udtryk for kvaliteten af aflivningsudstyret eller af kvaliteten af registreringen
af resultaterne af vurderingen. Aflivningsudstyr blev i 2017 og 2018 vurderet i et særskilt Excelark, hvorfra
resultatet så skulle overføres til indtastningsprogrammet, mens alle spørgsmålene var indbygget i
indtastningsprogrammet og automatisk blev ’overført’ fra periode 2 i 2019. Dette kan muligvis forklare nogle
af de manglende registreringer.
62
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Diskussion og konklusion på velfærdsprincippet
God sundhed
Kriterie
6. Fravær af skader
var 0,8 point lavere i Danmark end i resten af Europa og bidrager dermed
negativt, men dog meget lidt, til det samlede resultat for princippet. I alle tre perioder blev der observeret
skader på under 2 % af minkene i stikprøven, både i Danmark og i resten af Europa.
Kriterie
7. Fravær af sygdom
var 1,3 point højere i Danmark end i resten af Europa. Det skyldes primært, at
forekomsten af diarre, bevægelsesproblemer og tydelig sygdom var langt hyppigere blandt mink i resten
af Europa end i Danmark, selv om niveauet generelt var meget lavt. En lavere dødelighed på danske farme
i dele af periode 2 og i periode 3 bidrog også i mindre grad.
Kriterie
8. Fravær af smerte påført ved pasningsrutiner
var 5,5 point højere i Danmark end i resten af Europa
baseret på vurdering af effektiviteten af de anvendte aflivningsmetoder til pelsning og af enkeltdyr. Den
vurderede effektivitet af aflivningsmetode og -udstyr var bedre på de danske farme i alle tre perioder,
hvilket bidrager til de noget flere point for princippet på danske farme.
Sammenlagt giver de tre kriterier under princip
3. God sundhed
3,2 point mere i Danmark end i resten af
Europa.
Resultaterne illustrerede desuden, at der var nogle forhold omkring registreringerne i WelFur-mink i praksis,
der ikke har kunnet afklares på det foreliggende grundlag, men som bør undersøges efterfølgende. Det
gælder det forhold, at der slet ikke blev observeret diarre eller fedtede hvalpe i diegivningsperioden, at
dødeligheden i en række tilfælde ikke var registreret korrekt, og at der i flere tilfælde ikke var registreret en
kategori for effektiviteten af aflivningsmetode og -udstyr.
7.7 Velfærdsprincippet ’Hensigtsmæssig adfærd’ – målinger på minkfarme i
periode 1-3
Princip
4. Hensigtsmæssig adfærd
vurderes ud fra kriterie
9. Udfoldelse af social adfærd
,
10. Udfoldelse af
anden adfærd
,
11. Gode menneske-dyr-relationer
og
12. Positive følelser
. Samlet set blev
Hensigtsmæssig
adfærd
vurderet 10,5 point bedre i Danmark end i resten af Europa (Tabel 2.1.). Det skyldes, at kriterierne
Udfoldelse af social adfærd
og
Udfoldelse af anden adfærd
blev vurderet 11,5 og 24,6 point højere end i
resten af Europa, mens
Gode menneske-dyr-relationer
og
Positive følelser
blev vurderet 0,2 og 1,8 point
dårligere i Danmark (Tabel 2.2).
63
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
7.7.1 Udfoldelse af social adfærd med fokus på fravænning og gruppeindhusning
(kriterie 9)
Kriterie
9. Udfoldelse af social adfærd
består af de ressourcebaserede velfærdsindikatorer
Fravænningsalder og -procedurer
i periode 2 og
Social indhusning
i periode 3. Farme i Danmark klarede
sig markant bedre end farme i resten af Europa og fik i gennemsnit 11,5 point bedre vurdering med hensyn
til kriterie 9 (Tabel 2.2). Dermed bidrager
Udfoldelse af social adfærd
væsentligt til, at danske farme opnår
flere point for princippet
Hensigtsmæssig adfærd
i WelFur-Mink 2017-19 (Tabel 2.1).
Periode 2, fravænningsalder og -procedurer for unger i hvalpeperioden
Resultaterne baserer sig på oplysninger fra ejeren vedrørende andelen af minkhvalpe på farmen, som
oplever forskellige typer af fravænning. Vurderingen er baseret på hvalpenes alder ved fravænning, hvor
længe de bliver sammen med kuldsøskende mellem fravænning fra moderen og udsætning til
vækstperioden samt afstanden mellem mor og hvalpe efter fravænningen.
Den gennemsnitlige alder for fravænning af hvalpe var lidt lavere i Danmark (8,0 uger) end i resten af
Europa (8,2 uger; F
1,2131
= 36,4; P < 0.001). Desuden faldt fravænningsalderen med stigende gennemsnitlig
kuldstørrelse (F
1, 2131
= 4,2; P = 0,040).
I Danmark blev 80,4 % af minkhvalpene fravænnet ved 8 uger eller senere, 18,1 % af hvalpene blev
fravænnet tidligere, mens 1,6 % af hvalpene ikke blev fravænnet. I resten af Europa blev nogenlunde
samme andel (18,6 %) fravænnet tidligere end 8-ugers alderen (Tabel 7.1). Dermed er andelen af mink
med nedsat velfærd som følge af tidlig fravænning stort set ens på farme i Danmark og i resten af Europa.
Derimod blev en højere andel af minkhvalpe i resten af Europa end i Danmark fravænnet sent eller slet ikke
fravænnet, dvs. de blev ved med at gå sammen med deres mor (Tabel 7.1; Chi-Sq = 10.6, DF = 1, P < 0,001).
Andelen af kuldet, som bliver sammen mindst syv dage mellem fravænning og udsætning, var nogenlunde
ens i Danmark og Europa (Tabel 7.1). Ligeledes var kulddeling (inklusive delvis fravænning af en del af
kuldet) almindelig praksis på farmene; 56,3 % af hvalpebestanden var udsat for deling af kuldet væk fra
tæven (Danmark: 58,5 %; Resten af Europa: 54,2 %).
64
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0065.png
Tabel 7.1:
Alder og procedure ved fravænning på farme i Danmark og i resten af Europa opgjort i % (SD) af
hvalpe, baseret på ejeroplysninger indsamlet fra 2.141 minkfarme.
Danmark
Fravænningsalder
6 uger
7 uger
8 uger
9 uger
10+ uger
Fravænnes ikke
Afstand til mor efter fravænning
1
Kort,
20 m
Lang, > 20 m
40,4 (1,3) %
58,0 (1,3) %
51,7 (1,3) %
38,3 (1,2) %
4,9 (0,5) %
13,2 (0,7) %
61,8 (1,1) %
9,4 (0,7) %
9,2 (0,7) %
1,6 (0,2) %
3,4 (0,5) %
15,2 (0,9) %
45,5 (1,2) %
9,0 (0,7) %
16,9 (0,8) %
10,0 (0,5) %
Resten af Europa
Varighed mellem fravænning og udsætning af kuldet
1
< 7dage
7 dage
Antal farme
1
39,9 (1,3) %
58,5 (1,3) %
1.061
35,7 (1,3) %
54,2 (1,3) %
1.080
Summerer ikke op til 100 % af hvalpene, da det kun er relevant for hvalpe, som fravænnes.
Diskussion af fravænningsalder og -procedurer i periode 2
Alder og procedure ved fravænning for især fravænningsalder og afstand mellem mor og hvalpe efter
fravænningen, bidrager væsentligt til, at Danmark klarede sig bedre end resten af Europa for kriterie
9.
Udfoldelse af social adfærd
. Andelen af hvalpe, der blev sammen mindst en uge efter fravænning, var en
anelse højere i Danmark, hvilket også bidrager lidt til, at Danmark klarede sig godt.
Otte uger er minimumsalderen for fravænning, både efter danske og europæiske love og regler. Det er dog
tilladt at fravænne tidligere, såfremt der er særlige forhold af hensyn til minkenes velfærd, eller hvis tæven
dør. I Danmark er denne undtagelse desuden specificeret i en ’branchekode’ i forbindelse med ’delvis
65
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
fravænning’, der går ud på rutinemæssigt at dele store kuld på seks eller flere hvalpe ved seks uger (Bilag
9, 2017). Store kuld er generelt en risikofaktor for velfærden efter 6-ugers alderen, og det er derfor ikke
uventet, at fravænningsalderen faldt med stigende gennemsnitlig kuldstørrelse på farmniveau.
Sen eller ingen fravænning kan udgøre et problem for både tævens og hvalpenes velfærd, medmindre
der kun er få hvalpe i kuldet. Andelen af hvalpe, der ikke fravænnes, kan tyde på, at tæven beholder en af
sine hanhvalpe, mens hunhvalpe udsættes i gruppeindhusning. Ifølge resultaterne i periode 3 er dette nok
tilfældet, og i så fald er det gruppeindhusningen, der bidrager til dårligere velfærd i resten af Europa end i
Danmark.
Ved fravænningen anses det for bedst for dyrenes velfærd, såfremt der er tilstrækkelig stor afstand (>20 m)
mellem tæven og kuldet, så de ikke kan høre hinanden efter fravænning.
Årsagen til, at Danmark klarer sig godt, kan være, at tilstrækkelig afstand specifikt nævnes i den danske
bekendtgørelse om beskyttelse af pelsdyr (BEK 1553, 2015).
Samlet
set
viser
resultaterne,
at
der
er
forskellige
muligheder
for
velfærdsforbedringer
i
fravænningsprocedurerne. I hele Europa kan man med fordel forlænge afstanden mellem tæven og
hvalpene ved fravænning og lade hvalpene få mere tid til at komme sig oven på fravænningen, inden de
sættes ud til vækstsæsonen. I resten af Europa kan man derudover begrænse sene fravænninger.
Periode 3, hold af voksne og unge mink i grupper i vækstsæsonen
WelFur-Mink er baseret på oplysning fra ejeren om, hvordan voksne og unge mink sættes ud i
vækstsæsonen fra juli til november. Dette kan så evt. sammenlignes med det optalte antal af mink pr. bur
ved observation af den udvalgte stikprøve.
I WelFur vurderes parvis indhusning af ungdyr (1 han + 1hun) og individuel indhusning af voksne mink som
den bedste velfærd i periode 3, mens gruppeindhusning defineres som to eller flere mink af samme køn.
Individuel indhusning af unge mink og familieindhusning af hunner er forbundet med dårligere velfærd. På
danske farme var den sociale indhusning for både unge og voksne mink i højere grad i overensstemmelse
med sociale forhold, bidrager til god velfærd (Tabel 7.2). Forskelle i social indhusning i periode 3 bidrager
dermed til den markant bedre vurdering af velfærd for kriterie 9 på danske farme.
66
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0067.png
Tabel 7.2:
Socialt miljø for unge mink i periode 3, baseret på svar fra besætningsejer.
Alene
Parvis, hun + han
Gruppe eller parvis
samme køn
Danmark
Resten af Europa
0,4 % a
2,6 % b
80,8 % a
57,2 % b
18,8 % a
40,2 % b
1172
1079
Antal farme
a-b markerer signifikant forskellige værdier mellem Danmark og Resten af Europa.
Baseret på managementoplysninger var den hyppigste form for indhusning af unge mink i periode 3 en
han og en hun i samme bur (Tabel 7.2). Denne parvise indhusning var særligt dominerende i Danmark, med
en signifikant større andel end i resten af Europa (F
1, 2247
= 270,9, P < 0,001). Andelen af unge mink i grupper,
eller par af samme køn, var derimod mere end dobbelt så høj i resten af Europa som i Danmark (F
1, 2247
=
217,7, P < 0,001). Der var en effekt af observationsår, idet andelen af parvis indhusning steg (2017: 58,8 %,
2018: 68,2 %, 2019: 75,2 %, F
1, 2247
= 36,9, P < 0,001) på bekostning af gruppehold over årene (2017: 39,9 %,
2018: 30,5 %, 2019; 22,8 %; F
1, 2247
= 39,6, P < 0,001) som et gennemsnit af samtlige europæiske farme.
Denne udvikling i management over år kan anses for positiv for dyrenes velfærd. Hold af unge mink alene
var desuden mere almindeligt i resten af Europa end i Danmark (Tabel 7.2; F
1, 2247
= 167,8, P < 0.001). Der
blev slettet 61 ud af 2312 farme (2,6% af data) hvor besvarelse om indhusning redegjorde for mindre end
90 % eller mere end 110 % af ungdyrs indhusning, på grund af fejl i data (fx værdi på 9986 %).
Tabel 7.3:
Socialt miljø for voksne hunner i periode 3, baseret på svar fra besætningsejer.
Individuelt
Hun sammen
med 1-2
ungdyr
Hun sammen
med > 2 ungdyr
Hun med
andre
voksne
mink
Danmark
Resten af
Europa
a-b markerer signifikant forskellige værdier mellem Danmark og Resten af Europa.
41,5 % a
21,7 % b
58,2 % a
75,5 % b
0,3 % a
2,4 % b
0,0 %
0,3 %
1071
920
Antal farme
67
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Tabel 7.3 viser, at voksne hunner i periode 3 i højere grad var indhuset individuelt i Danmark end i resten af
Europa, idet der var en vekselvirkning mellem lokalitet og år (F
2, 1985
= 3,5, P = 0,029) gældende for hvert af
årene 2017-19 (parvise post-tests, P < 0,05). I Danmark var andelen af individuelt indhusede voksne hunner
højere i 2019 (49,1 %; posts test P < 0,05) end i de foregående år (2017: 35,9 %; 2018: 34,6 %), hvorimod
andelen var konstant (NS 2017-19) i resten af Europa. I resten af Europa var det klart mere almindeligt at
indhuse hunner med 1-2 eller flere ungdyr (Tabel 7.3; F
1,1987
= 103,0, P < 0,001), som kan være fra hunnens
eget kuld født samme år. Uanset lokalitet (NS vekselvirkning mellem lokalitet og år, P = 0,18) var der en
effekt af observationsår (F
1,1987
= 103,0, P <0,001), således at andelen af hunner sammen med 1-2 ungdyr
var lavere i 2019 (59,9 %; post tests P < 0,05) end i de foregående år (2017: 71,8 %, 2018: 71,9 %).
Indhusning af flere voksne mink sammen var en sjælden form for management (Tabel 7.3), men dog 213
gange hyppigere på farme i resten af Europa end i Danmark. Det var nævnt som mulighed på blot en
enkelt ud af 1071 danske farme og på 14 ud af 920 farme i resten af Europa, primært i Polen med 10 ud af
178 farme. Der blev slettet 321 ud af 2312 farme (13,9 % af data) hvor besvarelse om indhusning
redegjorde for mindre end 90 % eller mere end 110 % af de voksne hunners indhusning, på grund af fejl i
data (fx opgivet 850 % af hunner indhuset individuelt) eller manglende information. Manglende information
kan dog også skyldes at der ikke var voksne hunner til stede på farmen på såkaldte ’sommerfarme’. Data
for hunnernes indhusning var mere komplet under indsamlingen i 2019 (2,2 % af farme udeladt) end i de
to foregående år (2017: 27,8 %, 2018: 17,5 % af farme udeladt), hvilket formentlig skyldes en bedre
procedure ved dataindsamling i WelFur-Mink.
En beregning af det observerede antal mink i burene i WelFur-stikprøven i periode 3 viste, at der i
gennemsnit var 2,2 mink pr. bur (fra 1-12 mink; Danmark: 2,0, resten af Europa: 2,3). Mere end halvdelen af
minkbestanden (50,7 %) blev holdt i grupper i resten af Europa, hvilket er mere end dobbelt så mange som
i Danmark (22,6 % af bestanden, Tabel 5.13). Dermed var gruppeindhusning (> 2 mink pr. bur) i periode 3
signifikant mere udbredt i resten af Europa end i Danmark (Chi-Sq = 37,6, DF=1, P < 0,001).
Diskussion af hold af voksne og unge mink i grupper i vækstsæsonen
Den lavere andel af gruppeindhusning bidrager til den bedre kriterieværdi for velfærd i forbindelse med
social adfærd på danske minkfarme (kriterie 9, Tabel 2.2). Selvom forekomsten af gruppeindhusning i
periode 3 i resten af Europa var markant højere end i Danmark (Tabel 7.3), medførte dette ikke en signifikant
stigning i mink uden fysisk mulighed for samtidig adgang til redekassen (Tabel 5.1). Dette kan skyldes, at
man tilbyder gruppeindhusede mink flere eller større redekasser ved social indhusning, eller at minkene er
mindre i resten af Europa end i Danmark, hvilket skindstørrelserne på auktionerne tyder på. I WelFur-Mink
vurderes adgang til redekassen i gruppeindhusning i forhold til minkenes antal og størrelse i forhold til
68
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
redekassens dimensioner. Dermed er adgang baseret på en vurdering af de fysiske rammer og ikke
nødvendigvis en dyrebaseret test af, om minkene reelt kan være i redekassen samtidig.
De managementoplysninger om hele farmen, som WelFur bygger på, var i god overensstemmelse med
den observerede indhusning af mink i forskellige grupper i stikprøven.
Periode 1 og 2, hold af voksne mink i par eller grupper i vinter- eller hvalpeperioden
I den nuværende version af WelFur-Mink noteres gruppeindhusning kun i vækstsæsonen (periode 3). Det
observerede antal dyr pr. bur i stikprøven viser imidlertid, at gruppeindhusning også forekommer på et lavt
niveau i periode 1 og 2, uden at dette indgår i den samlede velfærdsvurdering. Selvom de fleste voksne
avlsdyr (99,9 %) i Europa var opstaldet med én mink pr. burenhed i periode 1, befandt der sig et lille antal
mink (0,13 %) i bure med to til tre mink. I lande som Italien, Polen og Finland oplevede mink 48-56 gange
hyppigere at dele buret med en til to andre voksne mink i forhold til i Danmark, hvor 0,1 promille af
bestanden ikke var alene i buret i periode 1 (set på 1 ud af 1.130 farme). Også i periode 2 var der i et lille
antal på 24 ud af 276.271 bure observeret mere end én voksen mink i bure uden hvalpe, primært i Holland.
Der er ikke noget solidt videnskabeligt grundlag for at vurdere velfærdseffekten af flere voksne mink
sammen i periode 1 eller 2, men den foreliggende viden om gruppeindhusning tilsiger, at det øger risikoen
for territorial adfærd og skader. Det bør derfor indgå i version 2 af WelFur-protokollen, således at farme ikke
vil kunne certificeres, hvis der observeres mere end én voksen mink i et bur i periode 1 eller 2.
Samlet diskussion af kriterie 9. ’Udfoldelse af social adfærd’ i periode 2 og 3
For velfærd i forbindelse med
Udfoldelse af social adfærd
opnåede farme i Danmark i gennemsnit 12,5
point bedre vurdering (Tabel 2.2) end farme i resten af Europa. Denne forskel skyldes
fravænningsprocedurer i periode 2, og formentlig primært en lavere forekomst af gruppehusning i periode
3 i Danmark. En mere udbredt indhusning af mink i grupper og ingen fravænning er blandt årsagerne til, at
velfærden vurderes markant dårligere i resten af Europa end i Danmark. Ifølge vurderingen i WelFur-Mink
er
Udfoldelse af social adfærd
det kriterie med lavest pointværdi og dermed det mest udfordrede område
ved hold af mink på både danske og europæiske farme (Tabel 2.2). Da fravænning kun foregår i periode
2, og gruppeindhusning kun i periode 3, er der ingen velfærdsindikatorer for kriterie 9 i periode 1, men
resultaterne indikerer, at der bør tjekkes for mere end én voksen mink i burene, også i periode 1 og 2, i en
kommende version af WelFur-Mink-protokollen.
69
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
7.7.2 Udfoldelse af anden adfærd baseret på forekomsten af unormal adfærd hos mink
samt berigelser i burene (kriterie 10)
Kriterie
10. Udfoldelse af anden adfærd
består af de dyrebaserede velfærdsindikatorer
Stereotypi
og
Pelsgnav
og den ressourcebaserede indikator
Berigelse i buret
. Farme i Danmark klarede sig meget
markant bedre end farme i resten af Europa med hensyn til kriterie 10 (Tabel 2.2). Dermed yder
Udfoldelse
af anden adfærd
det væsentligste bidrag til, at danske farme opnår 24,6 flere point for princippet
Hensigtsmæssig adfærd
i WelFur-Mink 2017-19 (Tabel 2.1). Ifølge WelFur-Mink er velfærdskriterie
10.
Anden adfærd
det fjerde mest udfordrede område ved hold af mink på danske farme, hvorimod det er det
andet mest udfordrede område ved hold af mink i resten af Europa. Kriteriet udviser den største forskel på
den målte velfærd mellem farme i Danmark og i resten af Europa (Tabel 2.2).
Resultaterne for dette kriterie er baseret på direkte observation af unormal adfærd hos mink (stereotypi og
pelsgnav) samt på den registrerede type og antal af berigelser i burene. Unormal adfærd præsenteres for
hver periode for sig, mens berigelser præsenteres samlet for alle tre perioder.
Periode 1, anden adfærd for avlsdyr i vinterperioden inden parring
I denne periode observeres forekomsten af stereotypi og pelsgnav.
Under observation af 261.385 mink fordelt på 2.180 farme, heraf 1.130 i Danmark og 1.050 i resten af
Europa, blev der set stereotypi hos 9.860 eller 3,8 % af mink i periode 1. Andelen af mink med stereotyp
adfærd var omtrent 1,7 gange højere i Danmark end i resten af Europa (F
1, 2176
= 71,2; P < 0,001; Tabel 7.4).
Desuden steg forekomsten af stereotyperende mink med datoen (januar-februar) for observation i resten
af Europa, men ikke tydeligt i Danmark, idet der var en vekselvirkning mellem lokalitet og dato (F
1, 2176
= 5,7;
P = 0,018).
Andelen af mink med pelsgnav var også højere på farme i Danmark end på farme i resten af Europa i
periode 1 (F
1, 2178
= 214,8; < 0,001; Tabel 7.4). Datoen for observation i periode 1 havde ingen effekt på
andelen af mink med pelsgnav.
70
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0071.png
Tabel 7.4:
Andel af mink uden og med unormal adfærd i form af stereotypi og pelsgnav observeret på
2.180 farme (1.130 i Danmark, 1.050 i resten af Europa) i periode 1.
Stereotypi
Nej
Danmark
Resten af Europa
N mink
92,7 %
95,8 %
246.252
Ja
7,3 %
4,2 %
15.133
Nej
86,6 %
90,6 %
231.379
Pelsgnav
Ja
13,4 %
9,4 %
30.006
135.472
125.913
261.385
N mink
Graden af pelsgnav, inddelt i klasser under WelFur-Mink-observationen, var også større i Danmark end i
resten af Europa i alle tre kategorier af pelsgnav (Tabel 7.5).
Tabel 7.5:
Fordeling af mink i klasser med hensyn til pelsgnav i periode 1.
Pelsgnav, fordeling i %
Intet
1
Danmark
Resten af
Europa
N mink
1
Moderat
2
10,1 %
6,8 %
Alvorlig
3
0,9 %
0,7 %
Udbredt
4
2,4 %
1,9 %
N mink
135.472
125.913
86,6 %
90,6 %
231.379
22.260
2.125
5.621
261.385
Intet eller meget lidt pelsgnav (den yderste del af halens spids er ikke bar og/eller <0,5 cm
2
af halen eller
kroppen med pelsgnav).
2
Den yderste spids af halen er bar og/eller pelsgnav <3 cm af halen eller <3x3 cm
af pelsgnav på kroppen.
3
Mere end 3 cm af halen eller > 3x3 cm af kroppen med pelsgnav.
4
Mere end 10
cm af halen eller > 10x10 cm af kroppen med pelsgnav.
Andelen af mink, der stereotyperede, på farmene varierede mellem 0 og 50,8 % i periode 1, og der var 287
af 2.180 farme med 0 % stereotypi.
71
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Diskussion af anden adfærd for avlsdyr i vinterperioden inden parring
Da andelen af mink med unormal adfærd i form af stereotypi og pelsgnav var signifikant højere i Danmark
end i resten af Europa, kan forekomsten af unormal adfærd i periode 1 dermed ikke forklare den
gennemsnitlige bedre velfærd for kriterie 10.
Den hyppigere forekomst af stereotypi og pelsgnav på danske farme i forhold til resten af Europa hænger
formodentlig sammen med en tidligere og kraftigere nedslankning i periode 1, målt på dyrenes huld. At
der er forskel på management, understøttes også af, at mængden af stereotypi steg mere gennem
perioden i Europa end i Danmark. Det kan skyldes, at slankning af avlsdyr op til reproduktionsperioden
forløb mere jævnt i resten af Europa end i Danmark. Det er velkendt, at perioder med restriktiv fodring
inducerer stereotyp adfærd hos mink. Pelsgnav stiger også ved restriktiv fodring, men er en mere træg og
mindre tidsafhængig måleparameter end stereotypi. Det synligt pelsgnavede område forsvinder først, når
ny pels vokser ud, mens stereotypi kan variere fra time til time i forbindelse med døgnrytme og fodring.
I forhold til mulige forbedringer af velfærden viser resultaterne, at det i de fleste lande er muligt for nogle
avlere at holde mink, uden at der forekommer stereotypi hos avlsdyrene i periode 1.
Periode 2, anden adfærd for voksne mink og hvalpe i hvalpeperioden
I denne periode observeres forekomsten af stereotypier i de voksne mink, mens pelsgnav ikke vurderes,
idet dyrene lige har skiftet til sommerpels, hvilket nulstiller forekomsten af pelsgnav.
Andelen af mink, som udviste stereotypi, var lav i hvalpeperioden, idet det kun blev observeret i 2.821 ud
af 278.854 mink fordelt på 2.346 minkfarme og var ikke forskellig mellem mink på farme i Danmark og i
resten af Europa (1,0 og 1,1 % af voksne mink) (F
1, 2344
= 2,5; P = 0.11).
Diskussion af anden adfærd for voksne mink og hvalpe i hvalpeperioden
I modsætning til periode 1 var forekomsten af stereotypi i periode 2 lav og ikke forskellig mellem Danmark
og Europa og kan dermed ikke forklare den bedre velfærd på danske farme i forhold til resten af Europa
for kriterie
10. Udfoldelse af anden adfærd
på tværs af de tre sæsoner.
Periode 3, anden adfærd blandt voksne og unge mink i vækstsæsonen
I denne periode observeres forekomsten af stereotypi og pelsgnav.
72
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0073.png
I periode 3 blev stereotypi meget sjældent observeret: i alt kun i 1.834 ud af 207.604 mink på 2.307 farme,
svarende til 0,9 % af alle mink. Der var ingen forskel på andelen af stereotyperende mink i Danmark, hvor
der var 1.200 mink, svarende til 0,9 %, og i resten af Europa, hvor der var 1.107 mink, svarende til 0,8 %, i
vækstsæsonen (periode 3) (F
1, 2305
= 1,8, P = 0,19).
Forekomsten af pelsgnav var hyppigere end stereotypi, men på et lavere niveau i periode 3 end i periode
1 (Tabel 7.6). Andelen af mink med pelsgnav var stigende fra år 2017 til 2019, tydeligst på farme i Danmark
(fra 2,6 % til 8,6 %), men mere konstant omkring 2-3 % af bestanden i resten af Europa. Der var dermed en
vekselvirkning mellem år og lokalitet (F
1,2303
= 145,6; P <0,001), idet der var mere pelsgnav på danske farme
end på europæiske farme i 2018 (5,9 % vs. 1,7 %; posttest P < 0,001) og 2019 (8,6 % vs. 2,2 %; posttest P <
0,001), men ikke i 2017 (2,6 % vs. 2,8 %; posttest P = 0,87). Observationsdatoen i periode 3 var uden
betydning for andelen af pelsgnavede mink (P = 0,40, uanset lokalitet, NS vekselvirkning P = 0,43).
Tabel 7.6:
Fordeling af mink i klasser med hensyn til pelsgnav i periode 3.
Pelsgnav, fordeling i %
Ingen
1
Danmark
Resten af
Europa
N mink
1
Moderat
2
5,1 %
1,6 %
Alvorlig
3
0,2 %
0,1 %
Udbredt
4
0,9 %
0,3 %
N mink
215.981
231.813
93,8 %
98,1 %
429.785
14.718
712
2.579
447.794
Ingen eller meget lidt pelsgnav (den yderste del af halens spids er ikke bar og/eller <0,5 cm
2
af halen eller
kroppen med pelsgnav).
2
Den yderste spids af halen er bar og/eller pelsgnav <3 cm af halen eller <3x3 cm
af pelsgnav på kroppen.
3
Mere end 3 cm af halen eller > 3x3 cm af kroppen med pelsgnav.
4
Mere end 10
cm af halen eller > 10x10 cm af kroppen med pelsgnav.
Diskussion af anden adfærd blandt voksne og unge mink i vækstsæsonen
Den observerede forekomst af unormal adfærd i form af stereotypi og pelsgnav var ikke forskellig mellem
Danmark og resten af Europa i periode 3 og bidrager derfor ikke til at forklare den bedre velfærd på danske
farme end i resten af Europa for kriterie
10. Udfoldelse af anden adfærd
.
73
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0074.png
Antal og type af burberigelser i periode 1-3
Typen af berigelse er baseret på deres dokumenterede effekt på mink og vurderet som høj, medium og lav
i WelFur-Mink på følgende måde:
Høj dokumenteret effekt: (a) hylde (eller ophængte rør) minimum 20 cm over burets gulv, store nok til at
mink kan hvile her; (b) bidereb, (c) bløde ikke-fastgjorte plasticrør.
Medium dokumenteret effekt: (a) halm og halmlignende materiale inkl. halmbriketter; (b) hårde plasticrør,
plastickæder eller bolde; (c) løbehjul; (d) svømmevand; (e) andre vandbaserede berigelser.
Lav dokumenteret effekt: (a) andre objekter, hvor effekten endnu ikke er dokumenteret.
Fordelingen af de tre typer berigelse på de tre perioder fremgår af Tabel 7.7. Over observationsperioden
skete der et skift i vurdering af berigelser, således at halm udenfor buret blev rykket ned til at gælde som
berigelse med lav dokumenteret effekt til mink, gældende fra periode 3 i 2018.
Tabel 7.7:
Gennemsnitligt (SD) antal berigelser pr. minkbur i periode 1-3 i Danmark og resten af Europa
opdelt efter forskellig grad af dokumenteret effekt ifølge WelFur-Mink.
Type af burberigelse, dokumenteret effekt
Høj
Medium
1,4 (0,59)
0-5
0,9 (0,56)
0-6
1,1 (0,52)
0-6
0,8 (0,55)
0-5
1,3 (0,55)
0-5
0,8 (0,64)
0-6
Lav
0,3 (0,47)
[0-3]
0,5 (0,50)
0-4
0,2 (0,37)
0-3
0,5 (0,56)
0-5
0,5 (0,51)
0-4
0,4 (0,50)
0-5
99.678
108.030
136.968
144.600
126.144
Antal bure
135.696
Periode 1
Danmark
-interval
Resten af Europa
-interval
1,5 (0,51)
0-6
0,8 (0,82)
0-5
1,2 (0,38)
0-5
0,7 (0,67)
0-6
1,6 (0,51)
0-7
0,9 (0,81)
0-4
Periode 2
Danmark
-interval
Resten af Europa
-interval
Periode 3
Danmark
-interval
Resten af Europa
-interval
74
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0075.png
Danske farme var kendetegnet ved et højere antal berigelser med kendt dokumenteret effekt end farme i
resten af Europa i alle tre perioder (Tabel 7.7.).
Det gennemsnitlige antal berigelser pr. bur, uanset type, var højere på farme i Danmark end i resten af
Europa (P <0,001) i alle perioder (Tabel 7.8). Der var generelt en stigende udvikling i antal over
observationsårene 2017 til 2019, idet der dog var en vekselvirkning mellem lokalitet og år (Periode 1: F
1,2174
= 10,9; P < 0,001; Periode 2: F
1,2350
= 13,4; P < 0,001; Periode 3: F
1,2303
= 54,5; P < 0,001), undtagen for farme
i resten af Europa i periode 3.
Tabel 7. 8:
Gennemsnitligt antal berigelser i periode 1, 2 og 3 i Danmark og resten af Europa i år 2017, 2018
og 2019.
Periode 1
Danmark
Resten
Europa
2017
2018
2019
a-e
Periode 2
af
Danmark
Resten
Europa
2,5 a
2,3 b
3,1 c
1,6 d
1,9 e
2,3 b
af
Periode 3
Danmark
Resten
Europa
1,7 a
1,8 b
1,9 c
1,5 d
1,4 e
1,5 d
af
2,0 a
2,0 ab
2,1 b
1,6 c
1,7 d
1,8 e
Forskellige bogstaver markerer statistisk forskellige værdier baseret på parvis posttest (P< 0.05) i hver
periode.
Brug af berigelser var mest udbredt i de skandinaviske lande, dvs. i Sverige, Norge og Danmark. Ingen farme
havde mere end syv berigelser i gennemsnit pr. bur i de to bedste kategorier. Ifølge observationerne var
der 10 farme (0,5 %; 2 ud af 1.130 farme i Danmark og 8 ud af 1.050 farme i resten af Europa) uden nogen
form for berigelser i periode 1.
Diskussion af antal og type af burberigelser i periode 1-3
Antallet og den dokumenterede effekt af berigelser i burene var bedre i Danmark end i resten af Europa i
alle tre perioder, hvilket er årsagen til den bedre velfærd på danske farme end på farme i resten af Europa
for kriterie
10. Udfoldelse af anden adfærd
.
Danske farme med under to berigelser, fx hylde/rør og permanent adgang til halm, opfylder ikke den
danske bekendtgørelse om beskyttelse af pelsdyr, hvilket gjaldt for 34 farme, svarende til 0,3 %, i periode 1.
I seks europæiske lande (Finland, Litauen, Spanien samt tre NN lande (anonymiseret fordi < 10 minkfarme)
ville over halvdelen af farmene ikke lovligt kunne producere i Danmark grundet mangel på berigelse i
75
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
periode 1. I Finland – en af de større europæiske minkproducenter – ville 138 farme (57,0 %) ikke opfylde
de danske minimumskrav til berigelser i buret i periode 1. Der ser ud til at være en tæt sammenhæng
mellem lovgivningen og anvendelse af berigelser i burene, illustreret ved de observerede forhold med
mere udbredt brug af burberigelse i de skandinaviske lande 2017-19.
Samlet diskussion af kriterie 10. ’Udfoldelse af anden adfærd’ i periode 1, 2 og 3
Selv om unormal adfærd i form af stereotypi og pelsgnav forekom hyppigere på danske farme end på
farme i resten af Europa, blev dette overskygget af en positiv effekt af det større antal af burberigelse med
dokumenteret effekt til mink. Således opnåede farme i Danmark i gennemsnit det største antal point flere
end farme i resten af Europa for kriterie 10. Point for berigelse beregnes i WelFur ud fra situationen
gældende for de 6 % af dyrene med færrest berigelser. Hvis der er 300 dyr i stikprøven, vil situationen i en
sektion med gruppeindhusning og totalt 18 dyr dermed kunne bestemme scoren. Forekomsten for sektioner
med få berigelser/udokumenterede berigelser var langt større i de andre europæiske lande (som et
gennemsnit) end i Danmark.
Burberigelser er kendt for at reducere unormal adfærd som stereotypi og pelsgnav. Farme i en række
europæiske lande ville fx ikke opfylde den danske lovgivning om adgang til burberigelse. Derimod er der
andre lande, med lav anvendelse af burberigelse, der også havde unormal adfærd på samtlige farme i
periode 1. Det vil derfor være interessant at undersøge årsagssammenhængene nærmere – fx om den
højere forekomst af unormal adfærd på danske farme på trods af berigelser primært skyldtes en skrappere
nedslankning i periode 1.
7.7.3 Gode menneske-dyr-relationer baseret på forekomsten og varigheden af
håndtering og transport (kriterie 11)
Kriterie
11. Gode menneske-dyr-relationer
består at den ressourcebaserede velfærdsindikator
Frekvens og
varighed af håndtering og transport
. Farme i Danmark klarede sig på linje med farme i resten af Europa
med hensyn til kriterie 11 (Tabel 2.2). Dermed bidrager
Gode menneske-dyr-relationer
ikke til, at danske
farme opnår flere point for princippet
Hensigtsmæssig adfærd
i WelFur-Mink 2017-19 (Tabel 2.1).
De indsamlede data beregnes til tre tidsintervaller som skitseret i WelFur-Mink-protokollen: 1. Antal gange
mink er fanget og håndteret mindre end 1 minut, 2. Antal gange mink er fanget og håndteret mere end 1
minut men mindre end 1 time, 3. Antal gange mink er fanget og håndteret mere end 1 time. I WelFur-Mink
vurderes antal gange populationen i gennemsnit er fanget og håndteret i kort, mellem eller lang tid, men
da vi ikke har præcise data om antallet af mink, har vi ikke kunnet beregne disse værdier ud fra de
76
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
tilgængelige data. Det giver en overestimering ved håndtering af hanner, da de på en gennemsnitlig farm
kun forventes at udgøre ca. 20 % af populationen i periode 1 og 0-20 % i periode 2.
Ifølge besvarelserne indebar praksis på farme i Danmark færre korte og flere mellemlange håndteringer af
voksne mink i forhold til farmpraksis i resten af Europa, gældende for periode 1-2 (Tabel 7.9). Langvarig
håndtering var sjældnere og ikke forskellig mellem farme i Danmark og i resten af Europa i WelFur-Mink
2017-19 (Tabel 7.9, 7.10). I periode 2 blev hvalpe i gennemsnit udsat for flere håndteringer på farme i
Europa end på farme i Danmark (Tabel 7.10). I periode 1 blev hanner håndteret mere end hunner, mens
modsatte praksis var tilfældet i periode 2. Praksis med håndteringen af unge mink var nogenlunde ens
mellem farme i Danmark og i resten af Europa (Tabel 7.10).
Selvom der var forskelle i praksis for håndtering af voksne mink i periode 1-2 og af hvalpe i periode 2, var
der kun lille forskel i vurderingen af farme i Danmark og resten af Europa i kriteriepoint for håndtering i
WelFur-Mink 2017-19 (Tabel 2.2).
Ti ud af de 2.188 farme (4 i Polen, 2 i Danmark, 2 i Litauen, 1 i land NN (anonymiseret da < 10 minkfarme)
og Finland) havde ikke nogen form for håndtering af mink i periode 1. Der var 7 ud af 2.346 farme (3 i
Holland, 2 i Danmark, 2 NN lande med < 10 minkfarme), som ikke håndterede voksne mink i periode 2. Tre
af disse håndterede heller ikke hvalpene. I periode 3 håndterede alle farme mink i WelFur-Mink 2017-19.
77
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0078.png
Tabel 7.9:
Det relative
1
antal gange hver voksne mink blev håndteret som gennemsnit (SD) i kort (≤ 1 min),
mellem (1 min < X
1 time) og lang varighed (> 1 time) udregnet som sum af praksis for hun- og hanmink
baseret på spørgsmål til farmens ejer.
Kort
Periode 1
Danmark
Resten
Europa
Periode 2
Danmark
Resten
Europa
Periode 3
Danmark
Resten
Europa
1
Mellem
2,5 (1,42) a
1,0 (1,06) b
Lang
0,1 (0,21)
0,1 (0,25)
Antal Farme
1117
1061
2,7 (1,40) a
af
3,1 (1,78) b
2,5 (1,76) a
af
3,2 (1,51) b
2,8 (4,29) a
0,9 (1,45) b
0,1 (0,22)
0,0 (0,21)
1206
1136
0,6 (0,45)
af
0,9 (0,74)
0,1 (0,23)
0,1 (0,44)
0,0 (0,02)
0,0 (0,08)
1201
1107
Vi kan ikke beregne gennemsnitshåndtering pr. farm, da vi ikke kender antallet af hanner og hunner på hver farm i
perioden. Derfor er tabellens tal baseret på summen af den oplyste håndtering af hanmink og hunmink, baseret på
samme spørgsmål til alle farme. Dermed opnås
relative tal
for type og varighed af håndteringer, så praksis (fremfor
andel af populationen, der håndteres) kan sammenlignes.
Tabel 7.10:
Den relative praksis
1
med håndtering af hvalpe i periode 2 og unge mink i periode 3, inddelt i
kort (≤ 1 min), mellem (1 min < X
1 time) og lang varighed (> 1 time) som gennemsnit (SD) for farme
baseret på spørgsmål til ejeren.
Periode
2
Sted
Danmark
Resten
Europa
3
Danmark
Resten
Europa
1
Kort
0,7 (0,66) a
af
1,4 (0,83) b
Mellem
0,8 (0,71)
0,6 (0,72)
Lang
0,0 (0,0)
0,0 (0,1)
Farme
1.206
1.136
1,6 (0,78)
af
1,7 (1,00)
0,2 (0,35)
0,3 (0,68)
0,0 (0,03)
0,0 (0,9)
1.201
1.107
Vi kan ikke beregne gennemsnitshåndtering pr. farm, da vi ikke kender antallet af hvalpe/juvenile på hver farm i
perioden. Derfor er tabellens tal baseret på summen af den oplyste håndtering af hvalpe/juvenile, baseret på samme
spørgsmål til alle farme. Dermed opnås
relative tal
for type og varighed af håndteringer, så praksis (fremfor andel af
populationen, der håndteres) kan sammenlignes.
78
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Periode 1
I dataindsamlingen spørges til alle håndteringer af mink igennem hele sæsonen. Som hjælp til
dataindsamlingen spørges specifikt til typiske managementprocedurer, der involverer håndtering, såsom
vinterflytning, ekstra pelsning, blodprøvetagning, vaccinering, flytning for rengøring af bure, flytning i
parringsorden og køb/salg. Disse håndteringer noteres pr. køn, så andelen af populationen kan beregnes
ud fra antal hanner og hunner. Desuden spørges til kønsspecifik håndtering i forbindelse med test af testikler
og sædkvalitet. Hver håndtering inddeles efter anslået varighed:
1min, 1min < X
1 time og > 1 time.
Der blev slettet 13 farme fra datasættet pga. usandsynlige værdier for antal gange, bestanden blev pelset
i periode 1 (fx 1,9 gange for en gruppe mink i gennemsnit) eller købt/solgt (fx 56 gange i gennemsnit pr.
mink i en gruppe, noteret som svar på en dansk farm).
Minkhanner blev håndteret flere gange end hunner i periode 1 (hanner: 66 % i Danmark og 61 % på farme
i resten af Europa som andel af de noterede håndteringer pr. mink i periode 1).
Periode 2
I dataindsamlingen spørges til alle håndteringer af mink igennem hele sæsonen. Som hjælp til
dataindsamlingen spørges specifikt til typiske managementprocedurer, der involverer håndtering, såsom
for voksne hanner (M), hunner (F) og hvalpe (K): flytning (M, F), køb/salg (M, F), pelsning (M, F), vaccination
(F, K), blodprøvetagning (F, K), flytning ved fravænning (F, K), parringsforsøg (F), ekstra flytning (F), flytning
af goldtæver (F), test for sædkvalitet efter parring (F) samt deling fra kuldet (K). Hver håndtering var desuden
inddelt i tre tidsintervaller efter varighed:
1min, 1min < X
1 time og > 1 time.
Der blev slettet 13 andre farme fra datasættet pga. usandsynlig høje værdier for bl.a. antal gange
købt/solgt i periode 2.
I modsætning til i periode 1 blev minkhanner i gennemsnit vurderet som håndteret langt færre gange end
minkhunner i periode 2 (hanner: 18 % i Danmark, og 21 % på farme i resten af Europa som andel af
populationen, der håndteres i periode 2).
Periode 3
I dataindsamlingen spørges til alle håndteringer af mink igennem hele sæsonen, med udgangspunkt i
typiske managementprocedurer, der involverer håndteringer af voksne hanner (M), hunner (F) og ungdyr
(J): flytning/andet (M, F, J), køb/salg (F, J), pelsning (F, J), vaccination (F, J), blodprøvetagning (F, J),
livdyrvurdering af pelskvalitet (F, J) samt testikelvurdering (J). Hver håndtering var desuden inddelt i tre
tidsintervaller efter varighed:
1min, 1min < X
1 time og > 1 time.
79
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Der blev slettet fire andre farme fra datasættet pga. usandsynlig høje værdier for bl.a. antal gange
købt/solgt, pelset og livdyrvurderet (fx på en farm: praksis med at livdyrvurdere hunner 80 gange pr. mink)
i periode 3.
Samlet diskussion af kriterie 11. ’Gode menneske-dyr-relationer’ i periode 1, 2 og 3
For velfærd i forbindelse med
Gode menneske-dyr-relationer
opnåede farmene tæt på maksimumpoint
for hele året, og der var ingen væsentlig forskel på danske og europæiske farme (Tabel 2.2). Dermed bidrog
kriteriet ikke til at differentiere eller beskrive en væsentlig forskel på velfærden mellem farmene, og
Gode
menneske-dyr-relationer
bidrog ikke til, at danske farme i gennemsnit havde højere velfærd for princippet
Hensigtsmæssig adfærd
(Tabel 2.1). Ingen håndtering af mink i periode 2-3 forekommer ikke realistisk og
er formentlig en fejl. Det bør sikres, at der indbygges fejlsikring i den version af WelFur-Mink-appen til
dataindsamling, der blev taget i brug i 2019.
7.7.4 Positive følelser, baseret på måling af minks temperament (kriterie 12)
Kriterie
12. Positive følelser
består af den dyrebaserede velfærdsindikator
Temperament
. Farme i Danmark
klarede sig marginalt dårligere end farme i resten af Europa med hensyn til kriterie 12 (Tabel 2.2). Dermed
bidrager
Positive følelser
ikke til, at danske farme opnår væsentligt flere point for princippet
Hensigtsmæssig
adfærd
i WelFur-Mink 2017-19 (Tabel 2.1).
Periode 1, temperament hos avlsdyr i vinterperiode inden parring
Hovedparten af mink blev klassificeret som nysgerrige ved vurdering af temperamentet ved pindetest af
260.382 mink fordelt på 2.173 farme, heraf 1.126 i Danmark og 1.047 i resten af Europa (Tabel 7.11).
80
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0081.png
Tabel 7.11:
Fordeling af mink i de fire typer af temperament i pindetesten i periode 1.
Temperament, fordeling i %
Frygtsom
Danmark
Resten af
Europa
N mink
29.119
42.130
164.370
24.763
260.382
10,8 %
11,6 %
Ubestemt
11,7 %
21,0 %
Nysgerrig
65,4 %
60,7 %
Aggressiv
12,2 %
6,7 %
N mink
134.725
125.657
Andelen af frygtsomme mink var lavere på farme i Danmark end i resten af Europa i 2018, men højere i
2019. Andelen af frygtsomme mink steg markant fra 2017 til 2019, idet der var en signifikant vekselvirkning
mellem lokalitet og år (F
1,2169
= 19,6; P < 0,001; Tabel 7.12).
Andelen af ubestemte mink var lavere på farme i Danmark end på farme i resten af Europa med et fald
over observationsår. Faldet var tydeligst i Danmark, idet der var en vekselvirkning mellem lokalitet og år
(F
1,2169
= 7,2; P = 0,007).
Andelen af nysgerrige mink var højere i Danmark end i resten af Europa i 2017-2018, men ikke med
statistisk sikkerhed i 2019, idet der var en vekselvirkning mellem lokalitet og år (F
1,2169
= 5,5; P = 0,020).
Andelen af aggressive mink var højere i Danmark end i resten af Europa (F
1,2170
= 258,4; P < 0,001), og
andelen af aggressive mink var lavere i 2019 end i de to foregående år (F
1,2170
= 58,1; P < 0,001) uanset
lokalitet, idet der ikke var nogen vekselvirkning (P = 0,37).
81
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0082.png
Tabel 7.12:
Fordelingen af mink i de fire typer af temperament i pindetesten i Danmark og resten af Europa
i periode 1 i år 2017-19.
Frygtsom
Danmark
Resten af
Europa
2017
2018
2019
a-e
Ubestemt
Danmark
Resten af
Europa
16,3 % a
12,9 % b
7,2 % c
25,2 % d
23,2 % d
18,6 % e
Nysgerrig
Danmark
Resten af
Europa
65,7 % a
66,6 % a
63,3 % b
61,0 % b
59,9 % b
61,4 % b
Aggressiv
Danmark
Resten af
Europa
12,8 % a
13,2 % a
10,3 % b
8,9 % c
7,6 % c
5,5 % d
5,2 % a
7,3 % b
19,2 % c
4,9 % ab
9,3 % d
14,5 % e
Forskellige bogstaver markerer statistisk signifikant forskellige værdier baseret på parvis posttest (P <
0,05) inden for type af temperament.
Periode 2, temperament hos voksne mink i hvalpeperioden
Temperament testes ikke i periode 2.
Periode 3, temperament hos voksne og unge mink i vækstsæsonen
Ved observation af 446.336 mink fordelt på 2.303 farme, hvoraf 1.199 var i Danmark og 1.104 i resten af
Europa, blev omtrent halvdelen af alle mink vurderet som nysgerrige i pindetesten (Tabel 7.13).
Tabel 7.13:
Fordeling af mink i de fire typer af temperament i pindetesten i periode 3.
Temperament, fordeling i %
Frygtsom
Danmark
Resten af
Europa
N mink
69.859
145.174
227.665
3.636
446.334
16,3 %
15,0 %
Ubestemt
32,1 %
32,9 %
Nysgerrig
50,7 %
51,3 %
Aggressiv
0,8 %
0,8 %
N mink
215.641
230.693
82
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0083.png
Andelen af frygtsomme mink var lavere på farme i Danmark end i resten af Europa i 2018, men højere i
2019. Andelen af frygtsomme mink steg markant fra 2017 til 2019, idet der var en signifikant vekselvirkning
mellem lokalitet og år (F
1,2299
= 86,1; P < 0,001; Tabel 7.14).
Andelen af frygtsomme mink på danske farme steg med en faktor 5,2 fra år 2017 til 2019 (Tabel 7.14).
Stigningen i resten af Europa var mere jævn med 2,9 gange flere frygtsomme mink.
Andelen af ubestemte mink var lavere på farme i Danmark end på farme i resten af Europa i 2019, men
ikke de øvrige år, idet der var en vekselvirkning mellem lokalitet og år (F
1,2299
= 48,2; P < 0,001).
Andelen af nysgerrige mink i periode 3 var ikke forskellig mellem farme i Danmark og resten af Europa i
2017-19 (F
1,2300
= 1,7; P = 0,19). Andelen af nysgerrige mink i periode 3 faldt over årene (F
1,2300
= 75,1; P <
0,001) uanset lokalitet, idet der ikke var nogen vekselvirkning mellem år og lokalitet, P = 0,56).
Tabel 7.14:
Andel mink, %, for de fire typer af temperament i pindetesten udført i periode 3.
Frygtsom
Danmark
Resten
af
Europa
2017
2018
2019
a-e
Ubestemt
Danmark
Resten
af
Europa
35,4 ad
41,4 b
21,2 c
38,0 a
33,0 de
32,1 e
Nysgerrig
Danmark
Resten
af
Europa
58,2 a
50,0 b
48,0 c
54,0 a
51,1 b
46,3 c
Aggressiv
1
Danmark
Resten
af
Europa
0,7
0,8
1,1
0,9
0,8
0,7
5,7 a
8,2 b
29,6 c
7,1 a
15,2 e
20,9 f
Forskellige bogstaver markerer statistisk forskellige værdier baseret på parvis posttest (P < 0.05) inden for
type af temperament.
1
ikke statistisk analyse grundet få observationer
Samlet diskussion af kriterie 12. ’Positive følelser’ i periode 1 og 3
Samlet set var der lidt færre frygtsomme og lidt flere nysgerrige mink i Danmark end i resten af Europa i
periode 1 og omvendt i periode 3, dog med signifikante vekselvirkninger mellem områder og år. Da der er
væsentlig flere dyr på farmene i periode 3 end i periode 1, tæller periode 3 lidt mere end periode 1, og
resultatet bliver derfor marginalt færre point til Danmark for kriterie
12. Positive følelser
for hele
produktionsåret.
83
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Forekomsten af aggressive mink var markant lavere i periode 3 end i periode 1. Den højere andel af
aggressive mink i Danmark i periode 1 kan skyldes den kraftigere huldstyring, idet restriktiv fodring kan føre
til aggressiv reaktion hos mink i pindetesten.
Den markante stigning i frygtsomme på bekostning af ubestemte mink fra 2017-2018 til 2019 i begge
perioder skyldes formodentlig, at der i AU’s undervisning af auditørerne blev arbejdet specifikt med at få en
lavere andel af minkene i kategorien
Ubestemt
, da denne kategori viste sig at være højere i WelFur end i
den bagvedliggende forskning. Der blev i uddannelsen af auditører derfor formuleret mere klare og
tydelige beskrivelser af alle fire temperamentskategorier, og der var stor fokus på disse ved de årlige
træninger af WelFur-auditørerne forud for periode 1 og 3. Reelle ændringer i temperament mellem år og
mellem lande kan derfor bedst vurderes ud fra andelen af nysgerrige mink, hvor beskrivelsen har være
holdt konstant i perioden 2017-19.
Diskussion og konklusion på velfærdsprincippet
Hensigtsmæssig adfærd
Kriterie
9. Udfoldelse af social adfærd
var 12,5 point højere i Danmark end i resten af Europa og bidrager
dermed betragteligt til det samlede resultat for princippet. Både med hensyn til fravænningstidspunkt og -
procedure i periode 2, og især med hensyn til social indhusning i periode 3, klarede Danmark sig bedre end
resten af Europa.
Udfoldelse af social adfærd
er det mest udfordrede område ved hold af mink på
europæiske farme og dermed det område med størst potentiale for velfærdsforbedringer. Resultaterne
indikerer derudover, at der bør tjekkes for mere end en voksen mink i burene i periode 1 og 2 i en
kommende version af WelFur-Mink-protokollen.
Kriterie
10. Udfoldelse af anden adfærd
var 24,6 point højere i Danmark end i resten af Europa og var
dermed den væsentligste årsag til, at danske farme i gennemsnit havde højere velfærd for princippet
Hensigtsmæssig adfærd
. Selv om unormal adfærd i form af stereotypi og pelsgnav forekom hyppigere på
danske farme end på farme i resten af Europa, blev dette overskygget af en positiv effekt af det større antal
af burberigelse med dokumenteret effekt til mink. Det skete i en grad, så kriterie 10 var det, Danmark fik
flest point mere for i forhold til resten af Europa. Resultaterne indikerer derudover et stort potentiale for
velfærdsforbedringer i mange europæiske lande i form af flere eller bedre berigelser i burene og i Danmark
i form af mindre stereotypi og pelsgnav.
Kriterie
11. Gode menneske-dyr-relationer
var 0,2 point lavere i Danmark end i resten af Europa, baseret
på vurdering af frekvens og varighed af håndtering og transport af mink i hver af de tre sæsoner. Farmene
opnåede tæt på maksimumpoint for hele året, og der var ingen væsentlig forskel på danske og europæiske
farme. Dermed bidrog kriteriet
Gode menneske-dyr-relationer
ikke til, at danske farme i gennemsnit havde
højere velfærd for princippet
Hensigtsmæssig adfærd
.
84
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Kriterie
12. Positive følelser
var 1,8 point lavere i Danmark end i resten af Europa, baseret på vurdering af
minkenes temperament. Samlet set var der lidt færre frygtsomme og lidt flere nysgerrige mink i Danmark i
periode 1 og omvendt i periode 3, dog med signifikante vekselvirkninger mellem områder og år.
Resultaterne indikerer derudover et godt potentiale for velfærdsforbedringer i de fleste europæiske lande
i form af fortsat og mere direkte og effektiv selektion for flere nysgerrige mink.
Sammenlagt giver de tre kriterier under princip
4. Hensigtsmæssig adfærd
10,5 point mere i Danmark end
i resten af Europa på grund af de markant flere point for kriterie 9 og 10, mens kriterie 11 og 12 kun spillede
en marginal negativ rolle.
Resultaterne illustrerede desuden, at der var nogle forhold omkring registreringerne, der er ændret i løbet
af de tre første år omkring fravænningsrutiner og test af temperament, der kan vanskeliggøre
sammenligningen
mellem
år.
De
kommende
års
registreringer
med
det
forbedrede
dataindtastningsprogram vil derfor kunne bidrage til et mere reelt billede af udviklingen over tid.
85
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
8
Diskussion af løsninger på de primære
velfærdsudfordringer
Et yderligere formål med rapporten var at diskutere, i hvilken udstrækning forskningen allerede kan anvise
løsninger på de primære velfærdsudfordringer, og på hvilke områder der er størst behov for mere viden
fremadrettet. Med dette for øje gennemgår vi her de primære velfærdsudfordringer og de kendte
muligheder for løsninger. Den største udfordring i både Danmark og Europa var kriterie
9. Udfoldelse af
social adfærd,
for Danmark fulgte derefter
1. Fravær af længerevarende sult, 12. Positive følelser
og
10.
Udfoldelse af anden adfærd
. For resten af Europa var rækkefølgen derefter kriterie
10. Udfoldelse af anden
adfærd, 12. Positive følelser
og
4. Temperaturmæssig komfort
.
For langt de fleste velfærdsindikatorer vil det fremgå af WelFur-Mink-protokollen, hvilken af de vurderede
tilstande der er udtryk for den bedste velfærd (Møller et al., 2015). I WelFur-systemet skal alle avlere
modtage en rapport over alle resultater efter hver WelFur vurdering, og hvad det betyder for de
sammenvejede pointværdier. Ved at sammenligne egne resultater med WelFur-protokollen vil de dermed
være godt klædt på til at forbedre forhold, der ikke er gode.
Kriterie
9. Udfoldelse af social adfærd
består af indikatorerne
Alder og procedurer ved fravænning,
der
spørges til i periode 2, og
Social indhusning,
der spørges til i periode 3.
Det fremgår af den europæiske lovgivning, men ikke direkte af protokollen, at fravænning 8 uger efter
fødsel er bedre end tidligere og senere fravænning. Af protokollen fremgår derimod, at det er bedre med
lang end kort afstand mellem mor og hvalpe efter fravænning, og at det er bedre for kuldet at blive
sammen mindst en uge efter at være blevet adskilt fra moderen, inden de sættes ud i fx par. Disse
vurderinger er baseret på viden om minkens udvikling gennem dieperioden og både kort- og langsigtede
konsekvenser af fravænningstidspunkter og -procedurer. Hvis man ikke klarer sig godt i vurdering af
indikatoren
Alder og procedurer ved fravænning,
er det dermed forholdsvis enkelt at se i sin avlerrapport
for periode 2, hvilke managementprocedurer man skal ændre for at få en bedre velfærdsvurdering. Det
fremgår af protokollen, at parvis indhusning af en ung han og en ung hun er bedre end indhusning af to
eller flere hvalpe af samme køn i gruppeindhusning, mens den dårligste velfærd fås ved individuel
indhusning af unge mink i vækstperioden. For voksne mink er den bedste indhusning alene, mens
indhusning af en mor med en eller to hanhvalpe er det næstbedste, indhusning med flere end to hvalpe, fx
hele kuldet, er værre, og indhusning sammen med andre voksne mink er det værste. Disse vurderinger er
baseret på viden om minkens sociale struktur og ontogeni og kræver ikke umiddelbart yderligere
undersøgelser for at dokumentere effekterne om bedste praksis. Hvis man ikke klarer sig godt i vurdering af
indikatoren
Social indhusning,
er det dermed forholdsvis enkelt at se i sin avlerrapport for periode 3, hvilken
indhusning af unge og voksne mink man skal ændre for at få en bedre velfærdsvurdering.
86
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Udbredelsen af gruppeindhusning, især i resten af Europa, skyldes formentlig, at Europarådets anbefalinger
fra 1999 inddrog gruppeindhusning som mulighed ved hold af mink i vækstsæsonen, til trods for solid
dokumentation for minkens tiltagende solitære natur sidst på efteråret og den deraf forøgede risiko for sår
og skader sidst i vækstperioden ved gruppeindhusning.
Kriterie
1. Fravær af længerevarende sult
, der var det næststørste problem i Danmark, består af
velfærdsindikatoren
Huld
, der vurderes i alle tre perioder. Det ses af Tabel 4.1, at der er mere end tre gange
så mange avlsmink, der bliver tynde i Danmark om vinteren som i resten af Europa, og dette er årsagen til
den lave pointværdi på 60,2. Nye avlsdyr udvælges i november blandt unge mink, der er fodret op til
pelsning, og de skal tabe noget af det opbyggede fedt, inden de parres i marts. Da kuldstørrelsen hos mink
øges, hvis de skifter fra negativ til positiv energibalance inden parring (såkaldt flushing), har der i mange år
være fokus på huldstyring gennem energitildeling fra december til marts. I Danmark har der udviklet sig en
praksis med at slanke minkhunnerne mere og især hurtigere end godt er i forhold til dyrenes velfærd. Da
den fulde effekt at flushing kan opnås med en langsommere og mere nænsom slankning, er der ikke noget
til hinder for at forbedre velfærden betydeligt på danske farme. Der er dog behov for mere viden om, hvor
nænsom slankningen bør være for at opnå god velfærd, uden at det går ud over produktionen af
levedygtige hvalpe.
Kriterie
10. Udfoldelse af anden adfærd,
der primært var et problem i Europa, består af
velfærdsindikatorerne
Stereotypi
,
Pelsgnav
og
Berigelse i buret
. Det fremgår af protokollen, at mindst mulig
stereotypi og pelsgnav, samt berigelser i den bedst dokumenterede effekt, giver den bedste velfærd. Hvis
man vil forbedre velfærden på disse områder, vil bedre berigelser kunne reducere både stereotypi og
pelsgnav. Derudover kan stereotypi og pelsgnav i periode 1 begrænses ved en langsommere og mere
nænsom slankning som beskrevet ovenfor. Der er kontinuerligt behov for at dokumentere effekten af nye
berigelser på dyrenes velfærd.
Kriterie
12. Positive følelser,
der var et problem i både Danmark og Europa, består af velfærdsindikatoren
Temperament
. Det fremgår af protokollen, at andelen af nysgerrige mink er positivt mens andelen af
frygtsomme mink er negativt for velfærden. Den mest effektive måde at øge andelen af nysgerrige mink
på, er at bruge nysgerrige avlsdyr og undgå frygtsomme avlsdyr, hvilket allerede er en del af den
fælleseuropæiske lovgivning.
Kriterie
4. Temperaturmæssig komfort
var det sidste område med stort potentiale for velfærdsmæssige
forbedringer i resten af Europa. Det består af henholdsvis omgivelsernes og nærmiljøets beskyttelse mod
træk, varme og kulde som beskrevet i afsnit 5.2. Det fremgår af protokollen, at omgivelsernes beskyttelse
mod vind, direkte sol og varme samt redekassernes beskyttelse mod træk og kulde i form af isoleringsevne
og strøelse giver god velfærdsvurdering. Den hurtigste måde at øge den temperaturmæssige komfort i
resten af Europa ville være ved at øge mængden af tilgængelig strøelse. Redekassens beskyttelse af
87
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
minkene er desuden et område, hvor viden primært er baseret på koldere egne, mens behovet i varmere
klimatiske forhold godt kunne have behov for en mere grundig videnskabelig belysning.
88
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
9
Konklusion
Baseret på WelFur-Mink og de indsamlede data vurderes velfærden på danske minkfarme som den bedste
af 24 lande i Europa. Der var en signifikant højere placering af danske farme med en større andel i
kategorien
Bedste
og mindre andel i
God
og
Acceptabel nuværende praksis
end i resten af Europa. Da
danske farme udgjorde over halvdelen af de vurderede farme i Europa, bidrog de danske forhold væsentlig
til velfærden i den samlede europæiske minkproduktion.
De fire Welfare Quality
®
-baserede velfærdsprincipper i WelFur (
1. God fodring, 2. God indhusning, 3. God
sundhed
og
4. Hensigtsmæssig adfærd)
danner grundlaget for farmens samlede velfærdsbedømmelse (jf.
Figur 3). For tre ud af de fire velfærdsprincipper –
God indhusning
,
God sundhed
,
Hensigtsmæssig adfærd
– blev minkfarme i Danmark i gennemsnit bedømt som signifikant bedre end minkfarme i resten af Europa
(Tabel 2.1). For velfærdsprincippet
God fodring
blev minkfarme i Danmark i gennemsnit bedømt signifikant
dårligere end minkfarme i resten af Europa (Tabel 2.1).
Velfærden for mink i Danmark for velfærdsprincippet
God fodring
var 5,8 point dårligere end for mink i
resten af Europa. Denne forskel skyldes et lavere huld i vinterperioden, der gav 20,0 point mindre for kriteriet
Fravær af længerevarende sult
, beregnet over de tre sæsoner. En generelt bedre frostsikring af
drikkevandssystemet og en mere udbredt brug af supplerende vandforsyning til hvalpene i
diegivningsperioden gav til gengæld 9,2 point mere for kriteriet
Fravær af længerevarende tørst
, beregnet
over de tre sæsoner. I aggregeringen har den laveste værdi størst betydning, og de højere point for kriteriet
Fravær af længerevarende tørst
kunne ikke opveje det lave antal point for kriteriet
Fravær af
længerevarende sult
. Sammenlagt resulterede dette i den dårligere velfærd for mink i Danmark for
velfærdsprincippet
God fodring
.
Velfærden for mink i Danmark for velfærdsprincippet
God indhusning
var 8,3 point bedre end for mink i
resten af Europa. Dette er primært, fordi der var en bedre isoleringsevne af redekasserne og en bedre
beskyttelse mod træk og, særligt i vækstperioden, lidt bedre plads i burene end i resten af Europa, mens
der ikke var væsentlig forskel i forhold til hvilekomfort og adgang til redekasse.
Velfærden for mink i Danmark for velfærdsprincippet
God sundhed
var 3,2 point bedre i Danmark end i
resten af Europa. Det skyldes, at selv om der var en anelse flere sår og skader på danske farme, så var der
mindre sygdom og mere effektive aflivningsmetoder end i resten af Europa.
Velfærden for mink i Danmark for velfærdsprincippet
Hensigtsmæssig adfærd
var 10,5 point bedre i
Danmark end i resten af Europa. Det skyldes blandt andet fravænningsprocedurer i hvalpeperioden og
formentlig primært en lavere forekomst af gruppeindhusning i vækstperioden i Danmark. En mere udbredt
indhusning af mink i grupper og ingen fravænning er årsagerne til, at velfærden vurderes markant dårligere
i resten af Europa end i Danmark. Det skyldes også i væsentlig grad, at antallet og den dokumenterede
89
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
effekt af berigelser i burene var bedre i Danmark end i resten af Europa, som opvejer en hyppigere
forekomst af unormal adfærd som stereotypi og pelsgnav på de danske farme.
90
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
10
Perspektiver
Rapporten om resultaterne af WelFur-Mink viser, at selv om velfærden på de europæiske minkfarme
generelt er vurderet til at være god i perioden, var der er stor variation og dermed muligheder for at
forbedre velfærden yderligere på en række punkter. Variationen er størst på indikatorniveau mellem farme
inden for hver af de tre årlige sæsoner. Der er imidlertid også en række karakteristiske forskelle mellem
lande og regioner, der slår igennem på tværs af sæsoner og indikatorer, så de bliver synlige på kriterie- og
principniveau. Ingen lande ligger bedst på alle områder, og der er derfor mulighed for at dyrevelfærden
kan forbedres i alle lande. På baggrund af resultaterne er det tydeligt, at for alle indikatorer, også dem med
de generelt laveste pointværdier, er der farme, der vurderes at have en god velfærd. Det betyder, at der er
potentiale for forbedring af dyrevelfærden på alle områder gennem bedre management og indhusning.
Sammenligningen mellem Danmark og Europa viste, at de danske farme generelt har haft god
dyrevelfærd, men også at nogle udfordringer har været mere udbredt i Danmark end i resten af Europa.
Disse udfordringer har først og fremmest været knyttet til huldstyring i vinterperioden, hvor der var flere tynde
dyr på danske farme. Dette bidrog sandsynligvis også til en større forekomst af unormal adfærd, såsom
stereotypi og pelsgnav, og flere aggressive dyr i vinterperioden.
Nogle af styrkerne ved de danske farme var bedre fravænningsprocedurer, mindre brug af
gruppeindhusning og flere berigelser med dokumenteret effekt i burene. Større fokus på effektive berigelser
af bure i resten af Europa vil kunne give betydelig bedre velfærd hos mink på de europæiske farme.
Der var et overraskende stort potentiale for velfærdsforbedringer i Danmark i form af mindre stereotypi og
pelsgnav. Det var også overraskende, at Danmark ikke klarede sig bedre i forhold til temperament hos
dyrene, da der i en årrække har været fokus på temperament og avl i flere projekter, hvor avlere har været
involveret, og ved nationale temadage, både for avlere og rådgivere. Resultaterne viser også, at der bør
følges op på kvaliteten af registreringerne. For eksempel var det overraskende, at der slet ikke blev
observeret diarre eller fedtede hvalpe i diegivningsperioden, når dette kan være en udfordring i
hvalpeperioden, i hvert fald i Danmark. Indtastningsprogrammet er gradvis blevet forbedret, og flere af
fejlregistreringerne i forhold til fx dødelighed og aflivning forventes at være bedre i dag end ved
igangsætningen i 2017. Kommende versioner af WelFur-Mink kan forbedres baseret på input fra
nærværende rapports gennemgang, fx med hensyn til registrering af gruppeindhusning udenfor periode 2
og mere datakontrol på tablet-niveau.
91
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
11
Referencer
BEK nr 1553. 2015. Bekendtgørelse om beskyttelse af pelsdyr. Fødevarestyrelsen, j.nr. 2015-32-30-00044
Bilag 9, 2017. Branchekode for god farmpraksis på minkfarme. Bilag 09 - Parring, fravænning og udsætning
af ungdyr. Version: 3. maj 2017. https://www.danskeminkavlere.dk/den-danske-gaardmink/bran-
chekode-for-god-farmpraksis/
Blokhuis, H., M. Miele, I. Veissier, & B. Jones. 2013. Improving farm animal welfare. science and society work-
ing together: the Welfare Quality approach. Wageningen Academic Publishers, The Netherlands.
232 pp.
Botreau, R., Winchler, C., Velarde, A., Butterworth, A. Dalmau, A., Keeling, L., Veisser, I. Chapter 7. Integration
of data collected on farms or at slaughter to generate an overall assessment of animal welfare. In:
Blokhuis, H., M. Miele, I. Veissier, & B. Jones. 2013. Improving farm animal welfare. science and society
working together: theWelfare Quality approach. Wageningen Academic Publishers, The Nether-
lands, p 147-174.
Council of Europe. 1999. Recommendation concerning fur animals (adopted by the Standing Committee
on 22 June 1999). STANDING COMMITTEE OF THE EUROPEAN CONVENTION FOR THE PROTECTION
OF ANIMALS KEPT FOR FARMING PURPOSES (T-AP). http://www.coe.int/ 17 pp.
Marsbøll, AF, Henriksen, BIF, & Møller, SH. 2019. The representativeness of a semi-random sampling method
for animal welfare assessments on mink farms. Animal Welfare, 28 (3):307-315. DOI:
10.7120/09627286.28.3.307
Møller S.H, Hansen S.W, Malmkvist J, Vinke C.M, Lidfors L, Gaborit M, Botreau R. 2015. Welfare assessment
protocol for mink. Fur Europe. 182 s. ISBN/EAN: 978-2-9601617-2-4. http://www.fureurope.eu/wp-
content/uploads/2015/10/Mink_protocol_final_web_edition_light.pdf
Møller, S. H., Marsbøll, A. F., & Henriksen, B. 2016. Status for WelFur-mink og perspektiver i praksis. I S. H.
Møller, & J. Malmkvist (red.), Temadag om aktuel minkforskning 2016: DCA rapport nr. 083. (Vol. 83,
s. 62-67). Aarhus Universitet
Møller, S. H., Marsbøll, A. F., & Henriksen, B. 2017. Status for implementering af WelFur-mink i praksis. I S. H.
Møller, & J. Malmkvist (red.), Temadag om aktuel minkforskning 2017: Aarhus Universitet. DCA rapport
nr. 103. s. 60-66.
WelFur Report, 2020. Background information from Fur Europe provided at a meeting in the European Par-
liament on January 21, 2020. 13 pp.
92
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0093.png
12
Kriterie
Appendiks 1. Databehandling – oversigt
Indikator
A
Data type
Periode
Type af analyse
Parametre
i
ANOVA
model
B
Lokalitet
1
, år
2
,
tidspunkt i peri-
oden
3
, to-vejs
vekselvirknin-
ger.
For periode 2:
Opfølgende
model med
antal hvalpe
(1-16) som
kovariat
Lokalitet
1
, år
1
,
to-vejs veksel-
virkning
Bemærkninger
1.
Huld
Dyrebaseret – auditør observa-
tion af mink
Alle
Pr. periode: ANOVA med
gentagne målinger af
huld pr. bur indenfor
farm. Kenward-Roger
approksimation af fri-
hedsgrader.
Chi -test for fordelingen
af huldklasser i Danmark
vs. i resten af Europa.
2
Ved flere mink i
samme bur an-
vendes gen-
nemsnit huld
som respons va-
riable i ANOVA.
2.
Type af vandsystem
Ressourcebaseret – auditør
spørgsmål til avler pr. farm
Alle
Beskrivende.
For vandtildeling til
hvalpe i Periode 2:
ANOVA, en værdi med
binær fordeling (0, 1) pr.
farm.
Beskrivende.
Beskrivende.
Beskrivende.
3.
Funktion og renhed
af drikke-nipler/kar
Adgang til rede-
kasse
Komfort ved hvile i
redekasse
Ressourcebaseret – auditør tjek
pr. burenhed
Ressourcebaseret – auditør tjek
pr. burenhed
Ressourcebaseret – auditør tjek
pr. burenhed
Alle
Alle
Alle
-
-
-
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0094.png
4.
Omgivelsernes be-
skyttelse mod eks-
treme vejrforhold
Ressource/managementba-
seret – auditør tjek pr. sektion
med 6 burenheder
Alle
Beskrivende.
-
Det var ikke mu-
ligt at beskrive
beskyttelse mod
varmt vej (> 30
C), da info om
afkølingsmulig-
hed manglede i
datasættet.
5.
6.
Beskyttelse fra rede-
kasse og strøelse
Burets areal og
højde
Sår og skader
Ressourcebaseret – auditør tjek
pr. sektion med 6 burenheder
Ressourcebaseret – auditør
måling pr. burenhed
Dyrebaseret – auditør observa-
tion af mink.
Alle
Alle
Alle
Beskrivende.
Beskrivende.
Pr. periode: ANOVA, re-
spons omregnet til andel
skadede mink pr. farm.
Sattherthwaite approksi-
mation af frihedsgrader.
Model med gentagne
målinger pr. burniveau
var ikke mulig.
Periode 1 og 3: ANOVA,
en værdi pr. farm.
Periode 2: ANOVA, en
værdi pr. farm pr. tidsrum
I, II og III.
Sattherthwaite approksi-
mation af frihedsgrader.
Beskrivende
-
-
Lokalitet
1
, år
2
,
to-vejs veksel-
virkning.
Periode 1 og 2:
logaritme trans-
formeret
C
.
Periode 3: kva-
dratrods trans-
formeret
C
7.
Dødelighed
Managementbaseret – auditør
spørgsmål til avler pr. farm
Alle
Lokalitet
1
, år
2
,
to-vejs veksel-
virkning.
Logaritme trans-
formeret
C
Diarre
Dyrebaseret – auditør observa-
tion af gødning pr. burenhed +
af hvalpe i periode 2
Alle
-
Der var ingen fo-
rekomst af diarre
og diarreramte
hvalpe i periode
2.
94
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0095.png
Bevægelses-proble-
mer
Tydeligt syge dyr
8.
Metode til aflivning
ved pelsning
Metode til aflivning
af enkeltdyr
9.
Social indhusning
Dyrebaseret – auditør observa-
tion pr. mink
Dyrebaseret – auditør observa-
tion pr. mink
Management/ressourcebase-
ret – auditør spørgsmål til avler
pr. farm + tjek af aflivningsud-
styr
Management/ressourcebase-
ret – auditør spørgsmål til avler
pr. farm + tjek af aflivningsud-
styr
Managementbaseret – auditør
spørgsmål til avler pr. farm
Alle
Alle
Alle
Beskrivende
Beskrivende
Beskrivende
-
-
-
Alle
Beskrivende
-
3
Suppleret med beskri-
velse baseret på det ak-
tuelle antal mink pr. bu-
renhed, noteret af audi-
tør i alle tre perioder.
Chi
2
-test for fordelingen
af gruppeindhusning (0,
1) i Danmark vs. resten
af Europa.
ANOVA, respons andel
af ungmink og hunner pr.
farm i klasser vedr. social
indhusning. Sattherth-
waite approksimation af
frihedsgrader.
Dog for individuel ind-
husning af ungmink og
hunner sammen med >
95
Lokalitet
1
, år
2
,
to-vejs veksel-
virkning.
Ungdyr og indi-
viduelt indhu-
sede hunner:
kvadratrods
transformeret
C
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0096.png
Alder og procedurer
ved fravænning
Managementbaseret – auditør
spørgsmål til avler pr. farm
2
2 ungdyr (forekom sjæl-
dent, gns.
2,6 %):
ANOVA, med binær for-
deling (0, 1) om farmen
brugte denne indhus-
ningsform eller ej.
Beskrivende.
Chi
2
-test for fordelingen
af ingen fravænning (0,
1) i Danmark vs. resten
af Europa.
For fravænningsalder:
ANOVA, en gennsmsnits-
værdi pr. farm. Sattherth-
waite approksimation af
frihedsgrader.
Pr. periode:
ANOVA, antal pr. bur in-
denfor farm. Negativ bi-
nomial fordeling, da
dette forhindrede over-
spredning, vurderet ved
Pearson Chi-Sq/DF
approx. 1.
Pr. periode:
ANOVA, omregnet til
gennemsnit antal beri-
gelser pr. bur pr. farm.
Sattherthwaite approksi-
mation af frihedsgrader.
Lokalitet
1
, Far-
mens gennem-
snitlige kuld-
størrelse som
kovariat
10.
Stereotypier
Dyrebaseret – auditør observa-
tion pr. mink
Alle
Lokalitet
1
, år
2
,
tidspunkt i peri-
oden
3
, to-vejs
vekselvirknin-
ger.
Burberigelser
Ressourcebasseret – auditør
tjek pr. burenhed
Alle
Lokalitet
1
, år
2
,
tidspunkt i peri-
oden
3
, to-vejs
vekselvirknin-
ger
Kvadratrods
transformeret
C
96
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0097.png
Pelsgnav
Dyrebaseret – auditør observa-
tion pr. mink
1, 3
11.
Temperament
Dyrebaseret – auditør observa-
tion pr. mink
1, 3
Model med gentagne
målinger pr. burniveau
var ikke mulig.
Beskrivende.
Pr. periode: ANOVA, om-
regnet til
andel pelsgnavede mink
pr. farm. Sattherthwaite
approksimation af fri-
hedsgrader.
Model med gentagne
målinger pr. burniveau
var ikke mulig.
Beskrivende.
Chi
2
-test for fordelingen
af temperamentsklasser i
Danmark vs. i resten af
Europa.
Pr. periode: ANOVA, re-
spons omregnet til andel
mink i hver klasse med
en værdi pr. farm. Sat-
therthwaite approksima-
tion af frihedsgrader.
Pr. periode: ANOVA, re-
spons som det relative
antal håndteringer be-
skrevet på farmen i tre
klasser: kort, mellem,
lang håndteringstid. Sat-
therthwaite approksima-
tion af frihedsgrader.
Lokalitet
1
, år
2
,
tidspunkt i peri-
oden
3
, to-vejs
vekselvirknin-
ger
Kvadratrods
transformeret
C
Lokalitet
1
, år
2
,
tidspunkt i peri-
oden
3
, to-vejs
vekselvirknin-
ger
12.
Frekvens og varig-
hed af håndtering
og transport
Managementbaseret – auditør
spørgsmål til avler pr. farm
Alle
Lokalitet
2
Forenklet
ANOVA model
vælges da blot
en relativ sam-
menligning. Vi
havde ikke ad-
gang til data
vedr. antal
97
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0098.png
Respons er summen af
den oplyste håndtering
og transport af hanmink
og hunmink (samt
hvalpe i periode 2), ba-
seret på farmens svar for
hele bestanden. Dermed
opnås et
relativt tal
for
håndteringer og trans-
port. Andelen af farmens
mink, der håndteres med
forskellig varighed (kort,
mellem, lang), kunne
ikke beregnes på det nu-
værende datagrundlag,
hvor vi ikke kender for-
deling af hanner, hunner
og hvalpe pr. farm.
A
For detaljer angående definition af indikatorer henvises til beskrivelse i ’Welfare assessment protocol for mink. Fur Europe’ (Møller et al., 2015).
B
håndteringer og
transport af gen-
nemsnits mink
på farmen.
Start ANOVA (ANalysis Of VAriance)-model reduceres ved trinvis fjernelse af ikke-signikante parametre (P
0,10) startende med højeste orden af
vekselvirkninger og største P-værdi, dog beholdes lokalitet (Danmark, resten af Europa) i modellen uanset P-værdi. Såfremt vekselvirkning har P <
0,10, bevares også del-parametre af denne i modellen. Signifikans beskrives når P < 0,05, tendens når 0,05
P < 0,10, og ikke-signifikans når P
0,10. I tilfælde af signifikante effekter med mere end to grupper blev der foretaget parvise post-tests. Når ingen fordeling nævnes anvendes nor-
malfordeling uden transformering for respons variablen i ANOVA. SAS version 9.4 blev anvendt til den statistisk analyse.
Transformation af responsvariable var nødvendig for at opnå tilfredsstillendes varianshomogenitet og opfyldelse af modelens fordelingskrav.
C
1
Lokalitet: Danmark, Resten af Europa;
2
År: 2017, 2018, 2019;
3
Tidspunkt: dato for besøg i perioden som kovariat.
98
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0099.png
AARHUS UNIVERSITET
About DCA
DCA - Danish Centre for Food and Agriculture is the entrance to research in food and
agriculture at Aarhus University (AU).
The Centre comprises AU departments with food and agricultural science activities,
including agroecology, animal science, food science, genetics and engineering.
The DCA centre unit supports and coordinates DCA activities in relation to research
based policy support, industrial and sector collaboration, international collaboration,
and communication.
Research results from DCA
Research results are published in international scientific journals, and they are available
at the university publication database (pure.au.dk).
DCA reports
DCA also publishes a report series, which primarily communicates policy support tasks
from DCA to the Ministry of Food, Agriculture and Fisheries. The reports may be down-
loaded free of charge at the DCA website: www.dca.au.dk.
Newsletters
A Danish and English DCA newsletter communicate knowledge within agricultural and
food research, including research results, advice, education, events and other activities.
You can register for the free newsletter at www.dca.au.dk.
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0100.png
RESUME
Denne rapport sammenligner velfærden på minkfarme i Danmark og i resten af Europa, baseret på resultaterne fra vel-
færdvurderingssystemet WelFur.
WelFur blev i 2017 blev taget i brug på alle europæiske minkfarme og det er således data fra 2.350 minkbesætninger i
hele Europa i perioden 2017-2019, som indgår i undersøgelsen.
Samlet viser resultaterne, at selv om velfærden på de europæiske minkfarme generelt er vurderet til at være god i perioden,
var der er stor variati-on og dermed muligheder for at forbedre velfærden yderligere på en række punkter. I gennemsnit
var dyrevelfærden på de danske farme bedst ud af de 24 europæiske lande, som indgik i undersøgelsen.
Velfærdvurderingssystemet gør det muligt at anvise forskningsbaserede løsninger på de primære velfærdsudfordringer.
Samtidig kan systemet udpege områder, hvor der er behov for mere viden fremadrettet. På den baggrund gennemgår
rapporten de primære velfærdsudfordringer og de kendte muligheder for løsninger.
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0101.png
SÆRTRYK FRA TEMADAG OM
AKTUEL MINKFORSKNING
DCA RAPPORT NR. 083 SEPTEMBER 2016
WELFUR-MINK
- STATUS OG PERSPEKTIVER I PRAKSIS
SENIORFORSKER STEEN H. MØLLER, PH.D.-STUDERENDE ANNA F. MARSBØLL
OG POSTDOC BRITT I. F. HENRIKSEN
AU
AARHUS
UNIVERSITET
DCA - NATIONALT CENTER FOR FØDEVARER OG JORDBRUG
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0102.png
WelFur-mink
European Fur Breeders’ Association igangsatte i
2009 projektet “WelFur” med det formål at udvikle
en protokol til brug for velfærdsvurdering på mink-
og rævefarme efter samme standarder, som blev
udviklet i EU-projektet Welfare Quality®. Vurderin-
gen baseres på fire velfærdsprincipper: ’God fod-
ring’, ’God indhusning’, ’God sundhed’ og ’Hensigts-
mæssig adfærd’ med 12 underliggende kriterier og
22 velfærdsindikatorer, der skal vurderes på en farm
i tre forskellige sæsoner. WelFur-mink er testet i 12
lande og på baggrund heraf justeres og optimeres
protokollen. I forskningen arbejdes med at optimere
WelFur, uden at kvaliteten forringes. Med en elektro-
nisk indsamling af data kan avlerne få resultatet lige
efter vurderingen. Resultaterne kan bruges i den
daglige produktionsstyring i samråd med rådgivere
og dyrlæger i lighed med andre produktionsdata.
velfærden med forskellige formål. I 2009 sluttede
det europæiske projekt Welfare Quality®, der på
et fælles grundlag havde udviklet protokoller for
vurdering af velfærden i forskelige dele af kvæg-,
svine- og fjerkræproduktionen. Welfare Quality®
blev finansieret under EU›s 6-rammeprogram ”Fø-
devarekvalitet og -sikkerhed” og pelsdyr kom derfor
ikke med.
Figur 1. To typer af og fire kilder til information ved
vurdering af velfærd hos mink.
Welfare Quality® har sat standarden for, hvordan
man bedømmer dyrevelfærden på besætnings-
niveau i Europa. Vurderingen baseres på en dags
observationer i besætningen, der skal belyse de
fire overordnede velfærdsprincipper ’God fodring’,
’God indhusning’, ’God sundhed’ og ’Hensigtsmæs-
sig adfærd’. Inden for disse principper er der 12 vel-
færdskriterier, som hver især har tilknyttet en række
registreringer, der foretages på dyrene, på besæt-
ningens management eller på produktionssyste-
met.
European Fur Breeders’ Association (EFBA) igang-
satte i 2009 projektet “WelFur” med det formål at
udvikle en protokol til velfærdsvurderinger på mink-
og rævefarme efter de samme standarder som i
EU-projektet Welfare
Quality®.
Baggrund
Gennem de sidste årtier har der været forsket i,
hvordan man kan måle produktionsdyrs velfærd
på en retvisende måde dels for at kunne kvalificere
debatten om dyrevelfærd, dels for at kunne afgøre
hvordan forskellige pasningsrutiner og produktions-
systemer påvirker dyrenes velbefindende. Resul-
taterne af denne forskning bruges også i stigende
grad i forbindelse med lovgivning samt myndighe-
dernes løbende kontrol af produktionsdyrenes vel-
færd og landmændenes overholdelse af love og
regler. Resultaterne af forskningen bruges også i ud-
viklingen af systemer til vurderingen af dyrs velfærd.
En velfærdsvurdering beskriver velfærden på en
farm ved hjælp af en række indikatorer, dvs. ting der
kan måles eller vurderes, og som afspejler dyrenes
velfærd. De første velfærdsvurderinger var, ligesom
lovgivningen, baseret på indretningen af staldsyste-
merne for at undgå skadelige forhold. I dag inddra-
ges både de ressourcer, dyrene tilbydes ,i form af
staldsystemer og pasningsrutiner, samt den måde
dyrene reagerer på i form af sundhed og adfærd
(Figur 1). I samme ombæring er man begyndt at
inddrage dyrenes positive oplevelser frem for kun
at måle de negative. Mange forskningsinstitutioner
har udviklet forskellige protokoller til vurdering af
Udvikling af WelFur protokol for mink
WelFur protokollerne til velfærdsvurderinger på
mink- og rævefarme er udviklet af forskere fra seks
lande i perioden fra 2009 til 2014 med udgangs-
punkt i Welfare Quality® konceptet (Møller
et al.,
2015). Hele processen blev overvåget af en føl-
gegruppe med anderkendte forskere, herunder
projektlederen fra Welfare Quality®, for at sikre, at
velfærden hos pelsdyr vurderes efter samme prin-
cipper og standarder som de øvrige husdyr.
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0103.png
I velfærdsvurderingen indgår der registreringer fra
tre forskellige sæsoner af et produktionsår, (sæson
1: Avlsdyr om vinteren, sæson 2: Tæver med hval-
pe om foråret, sæson 3: Hvalpe i vækstsæsonen om
efteråret) for at dække hele minkens livscyklus og
for at få en dækkende vurdering af velfærden in-
den for hele produktionssystemet (Figur 2). Gennem
hver sæson sker der store ændringer med dyrene,
og de velfærdsmæssige udfordringer varierer der-
med også inden for sæsonerne. For at begrænse
denne variationen er de tre observationsperioder i
WelFur begrænset til at vare seks til otte uger. Ob-
servationsperioderne er 1) avlsdyr i januar-februar,
2) diegivningsperioden i maj-juni og 3) vækstperio-
den fra sidst i september og frem til pelsning (Figur
2).
tagelige er de mellem samme og forskellige perso-
ner) og anvendelighed (kan de anvendes i praksis
med rimelige omkostninger).
Vurdering af de dyrebaserede og ressourcebasere-
de indikatorer foretages på en stikprøve af dyrene
på farmen, og velfærden for dyrene i stikprøven ses
som et estimat for hele farmen. Stikprøven består af
120 bure (20 sektioner a 6 bure) i vinter- og diegiv-
ningsperioden og 90 bure (15 sektioner a 6 bure) i
vækstperioden.
Fra mange indikatorer til en samlet be-
dømmelse
Den endelige velfærdsvurdering på farmniveau er
baseret på beregningen af en række velfærdspoint
ud fra de registreringer, der er foretaget på farmen.
Det er en trinvis sammenvejning af point mellem ni-
veauerne, dvs. fra 22 indikatorer
e12
kriterier
e
4
principper
e1
overordnet bedømmelse. Sammen-
vejningen er baseret på et ekspertpanels vurdering
af, hvad de forskellige indikatorer betyder for dyre-
nes velfærd i de forskellige perioder samt Welfare
Quality ®’s retningslinjer for, hvor meget god vel-
færd på et område kan kompensere for dårlig vel-
færd på et andet.
I praksis foregår sammenvejningen ved, at der først
beregnes en pointværdi mellem 0 og 100 (hvor 100
er det bedst tænkelige, og 50 er en neutral værdi,
der hverken er god eller dårlig velfærd) for hvert af
de 12 kriterier ud fra de registreringer, der er foreta-
get på farmen. Derefter kombineres disse 12 point-
værdier til en værdi mellem 0 og 100 for hvert af de
4 principper, som endelig resulterer i en tildeling
af en af de fire velfærdskategorier. Kategorierne og
grænseværdierne er defineret som følger: Bedste
nuværende praksis (dyrenes velfærd er på højeste
niveau med værdier fra 80 til 100), God nuværende
praksis (dyrevelfærden er god med værdier fra 55 til
80), Acceptabel nuværende praksis (dyrevelfærden
er over eller lig med mindstekrav med værdier fra
20 til 55) og Uacceptabel nuværende praksis (dy-
revelfærden er lav og betragtes som uacceptabel).
Figur 2. De tre observationsperioder i WelFur-Mink
er markeret med orange inden for de tre produkti-
onssæsoner ’Vinter’, ’Reproduktion og diegivning’
samt ’Vækst’).
Velfærden på den enkelte farm vurderes ud fra 22
velfærdsparametre, som tilsammen dækker de 12
velfærdskriterier, der udgør de fire velfærdsprincip-
per i Welfare Quality® (Tabel 1). Indikatorerne er så
vidt muligt dyrebaserede, dvs. de måles på dyrenes
adfærd eller sundhed. Hvis dette ikke er muligt, be-
nyttes der ressourcebaserede indikatorer, dvs. regi-
streringer af staldsystemer eller pasningsrutiner.
Indikatorerne er udvalgt ved at gennemgå tidligere
forskning og gennem grundige diskussioner mellem
forskere inden for området. Alle indikatorer er blevet
vurderet i forhold til deres validitet (hvor godt afspej-
ler de minkenes velfærd), troværdighed (hvor gen-
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Kategorierne er ikke baseret på et gennemsnit af
pointene for hvert princip. Således kan mange point
for ét princip kun i mindre grad kompensere for me-
get få point for de andre principper. En farm pla-
ceres i kategorien ’Bedste nuværende praksis’, hvis
den ligger over grænseværdien på 55 point inden
for alle fire principper og over 80 for to principper.
Tilsvarende vil en farm blive placeret i kategorien
’God nuværende praksis’, hvis den ligger over 20 for
alle fire principper og over 55 for to principper. En
farm med velfærdskategori ’Acceptabel nuværen-
de praksis’ ligger over 10 for alle fire principper og
over 20 for tre principper. Farme, der ikke når disse
point, placeres i kategorien ’Uacceptabel nuværen-
de praksis’.
Der er flere igangværende projekter på Aarhus Uni-
versitet med det formål at få den nødvendige viden
til at kunne foretage disse justeringer. Undersøgel-
serne handler blandt andet om vurderingen af dy-
renes temperament med pindetesten, når dyrene er
indhuset i grupper, samt effekten af observatørens
positur og forskellige forhold ved burenes udform-
ning og indretning. Der forskes også i en optimering
af protokollen og testprocedurerne, således at vel-
færdsvurdering af den enkelte farm bliver mindre
tidskrævende, uden at sikkerheden i vurderingen
forringes. Endelig forskes der i, om man på længere
sigt kan erstatte nogle af de mere tidskrævende in-
dikatorer med nye og mindre tidskrævende indika-
torer.
Forskning og afprøvning
WelFur er blevet afprøvet gennem de seneste år for
at sikre, at vurderingen er praktisk gennemførlig, og
at den er robust og pålidelig under de forhold, der
findes på forskellige farme og i forskellige lande.
Sideløbende med udviklingen af protokollen blev
den afprøvet på ni danske farme i 2011. Efterføl-
gende blev WelFur protokollen testet på 14 danske
farme i 2012-2013, 39 finske farme i 2012-2014 og
18 danske farme i 2014-2015. Dette har blandt an-
det resulteret i en justering i vurderingen af enkelte
indikatorer. Resultaterne fra disse afprøvninger er
også blevet brugt i undersøgelser af betydningen af
observationsdatoen for den overordnede vurdering,
således at der, om nødvendigt, kan tages højde for
dette. Efterfølgende blev WelFur protokollen testet
på 27 minkfarme fra 10 forskellige europæiske
lande i 2015-2016 for at teste vurderingen under
forskellige klimatiske forhold og på farme i lande
med forskellig tradition for minkproduktion. Denne
afprøvning viste blandt andet, at der var nogle ud-
fordringer i forhold til at få de nødvendige informati-
oner fra avlerne, blandt andet til udtagningen af en
repræsentativ stikprøve. Derfor er der udviklet en ny
metode til udtagning af stikprøverne, der kan gen-
nemføres uden forudgående information. WelFur
vurderingerne var praktisk gennemførlige i de for-
skellige lande, men enkelte testprocedurer var ud-
fordret af blandt andet burenes udformning. WelFur
vurderingssystemet er derfor ved at blive justeret og
optimeret på baggrund af erfaringerne fra de for-
skellige afprøvninger.
Perspektiver i praksis
Hovedparten af de testede farme er kommet i ka-
tegorien ’God nuværende praksis’, nogle i ’Bedste
nuværende praksis’ og enkelte i ’Acceptabel nuvæ-
rende praksis’. WelFur kan dermed skelne mellem
niveauet af dyrevelfærd på forskellige farme. Der
kan dog være stor forskel på pointfordelingen på
de 4 principper, de 12 kriterier og de 22 indikato-
rer mellem farme, der ender i samme kategori. Det
betyder, at der er stor forskel på, hvilke områder den
enkelte farm kan arbejde med for at få flere point
eller rykke en kategori op ved næste vurdering. Det
er derfor vigtigt at vide, om det f.eks. er dødelighe-
den eller dyrenes temperament, der skal sættes fo-
kus på.
For at den enkelte avler kan se, hvorfor vurderingen
blev, som den gjorde, skal avleren have adgang til
deltaljerne i velfærdsvurderingen efter besøget. Der
er udviklet en tabletløsning til direkte indtastning af
WelFur registreringerne på farmen, hvorfra avleren
kan få en kopi af resultaterne med det samme. De
sektioner, der er observeret som led i WelFur vurde-
ringen, er markeret med gule plastickort, så man kan
gå tilbage til de observerede bure og selv se, hvad
der er fundet. Det giver fuld gennemsigtighed i,
hvad der lægges til grund for vurderingen. Når man
har resultaterne for farmen, kan man vurdere, hvilke
ting man vil arbejde med og evt. i samarbejde med
sin rådgiver opstille mål og planlægge den indsats,
der skal til for at nå målet. Resultater fra WelFur vur-
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0105.png
deringen vil derved kunne indgå i driftsledelsen af
farmen på linje og i samspil med alle andre oplys-
ninger, man som minkavler benytter til at passe sine
dyr bedst muligt. De danske avlere er godt rustet i
forhold til WelFur. Dels har man en lang tradition for
driftsledelse baseret på konkret viden om farmen
og dyrene, dels har man gode rådgivere i form af
konsulenter og dyrlæger, der kender farmen. Ende-
lig har man en organisation, der kan håndtere data
og gøre resultaterne anvendelige og meningsfulde
på linje med andre farmdata.
Tabel 1. Velfærdsprincipper, -kriterier og -indikatorer i WelFur-Mink.
1. God fodring
1. Fravær af længerevarende sult
2. Fravær af længerevarende
tørst
2. God indhusning
3. Komfort ved hvile
Er der tynde mink?
Har minkene adgang til egnet drikke-
vand? Virker drikkeniplen, og er den ren?
Har alle mink adgang til en redekasse?
Er redekassen tør, ren, uden skarpe kanter
og uden lopper?
Er burene beskyttet mod vind, direkte sol
og varme?
Er redekassen isoleret, fri for træk, og er
der adgang til strøelse?
Er der tilstrækkelig plads i burene?
Har minkene sår eller skader?
Hvor mange mink døde i løbet af perio-
den?
Er der syge mink?
Er der mink med diarré eller bevægelses-
problemer?
Er der velfungerende metoder til afliv-
ning af minkene ved pelsning eller ved
sygdom og skade?
Indhuses minkene enkeltvis, parvis eller i
grupper i vækstperioden?
Hvordan er procedurerne ved fravæn-
ning?
Udviser minkene stereotyp adfærd?
Har minkene berigelse i burene?
Er dyrene frygtsomme eller nysgerrige?
Hvor ofte og hvor længe håndteres min-
kene?
4. Temperaturmæssig komfort
5. Bevægelsesfrihed
3. God sundhed
6. Fravær af skader
7. Fravær af sygdom
8. Fravær af smerte pga.
management
4. Hensigtsmæssig adfærd
9. Udfoldelse af social adfærd
10. Udfoldelse af anden adfærd
11. Gode menneske-dyr
relationer
12. Positive følelser
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
DCA - Nationalt Center for Fødevarer og Jordbrug er den faglige indgang til jordbrugs- og fødevareforsknin-
gen ved Aarhus Universitet (AU). Centrets hovedopgaver er videnudveksling, rådgivning og interaktion med
myndigheder, organisationer og erhvervsvirksomheder.
Centret koordinerer videnudveksling og rådgivning ved de institutter, som
har fødevarer og jordbrug, som hovedområde eller et meget betydende delområde:
Institut for Husdyrvidenskab
Institut for Fødevarer
Institut for Agroøkologi
Institut for Ingeniørvidenskab
Institut for Molekylærbiologi og Genetik
Herudover har DCA mulighed for at inddrage andre enheder ved AU, som
har forskning af relevans for fagområdet.
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0108.png
Efterskrift
Vurdering af velfærden hos pelsdyr efter WelFur protokollerne tilbydes til alle avlere i Europa fra januar 2017.
Der er i den forbindelse et behov for information om WelFur. Ved den årlige Temadag om Aktuel Minkforskning
på Aarhus Universitet, Forskningscenter Foulum den 20. september 2016, blev der holdt et indlæg om den
forskningsmæssige status. Da andre end deltagerene ved temadagen kan have behov for denne information
har vi genoptrykt bilaget fra temadagen.
Kontakt
Steen H. Møller, Anna F. Marsbøll, Britt I. F. Henriksen
Institut for Husdyrvidenskab, Aarhus Universitet
E-mail: [email protected]
Yderligere information om implementeringen af WelFur kan findes ved Fur Europe http://www.fureurope.eu/
fur-policies/welfur/ og de nationale pelsdyravlerforeninger.
Reference
Møller S.H, Hansen S.W, Malmkvist J, Vinke C.M, Lidfors L, Gaborit M, Botreau R. 2015. Welfare assessment pro-
tocol for mink. Fur Europe. 182 s. ISBN/EAN: 978-2-9601617-2-4. http://www.fureurope.eu/wp-content/up-
loads/2015/10/Mink_protocol_final_web_edition_light.pdf
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0109.png
SÆRTRYK FRA TEMADAG OM
AKTUEL MINKFORSKNING
DCA RAPPORT NR. 103 SEPTEMBER 2017
WELFUR-MINK
- STATUS FOR IMPLEMENTERING I PRAKSIS
SENIORFORSKER STEEN H. MØLLER, PH.D.-STUDERENDE ANNA F. MARSBØLL
OG POSTDOC BRITT I. F. HENRIKSEN
AU
AARHUS
UNIVERSITET
DCA - NATIONALT CENTER FOR FØDEVARER OG JORDBRUG
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Status for implementering af WelFur-mink
i praksis
Steen H. Møller, Anna F. Marsbøll, Britt I. F.
Henriksen
Institut for Husdyrvidenskab, Aarhus Univer-
sitet
E-mail: [email protected]
Fur Europe begyndte implementeringen af
“WelFur” på Europæiske mink- og rævefar-
me i januar 2017. Vurderingen foretages af
bedømmere fra et uafhængigt privat firma,
der er uddannet af forskerne bag WelFur pro-
tokollen. Igangsætning af et så omfattende
system kræver tilvænning og tilpasning i
alle led, inden de nye opgaver bliver rutine
samt at arbejdsgange, værktøjer og pro-
grammer er finpudset til opgaven. WelFur er
kommet godt fra start, men tilbagemeldin-
gerne til avlerne skal forbedres, så den nye
viden hurtigst muligt kan komme minkene og
dermed avlerne til gode. Når resultaterne af
certificeringen foreligger, står der uddannede
rådgivere klar til at hjælpe avlere i alle pro-
ducerende lande.
ne, firmaet der foretager velfærdsvurderingerne, Fur
Europe og forskerne fra AU, for at få alting til at hæn-
ge sammen, så de tilmeldte farme fra hele Europa
har kunnet vurderes på en ensartet måde fra januar
2017.
WelFur er det første eksempel på implementering
af en komplet velfærdsvurdering af en husdyr-
produktion i en hel sektor i Europa. Det er derfor
begrænset hvor mange erfaringer vi har kunnet
trække på i forløbet. Med dette indlæg gør vi status
over implementeringen af WelFur-Mink og de ud-
fordringer, der har skullet løses undervejs, for at sikre
en ensartet vurdering af farme i hele Europa. Udfor-
dringerne har været at videreudvikle og optimere
WelFur-Mink protokollen, at uddanne auditører til at
gennemfører WelFur vurderinger på minkfarme og
uddanne konsulenter til at rådgive avlere omkring
resultatet, i alle europæiske producentlande og ikke
mindst redegøre for hvad WelFur er, viser og kan
bruges til.
Videreudvikling og optimering af Wel-
Fur-Mink protokollen
Årtiers forskning i mink udgør grundlaget for regi-
streringerne i WelFur-Mink og gennem udviklingen
blev protokollen testet på en række danske, finske
og hollandske minkfarme. For at sikre at protokollen
kan bruges under alle europæiske klimaforhold og
pasningsrutiner i lande med forskellig tradition for
minkproduktion, blev den testet på 27 minkfarme
fra 10 europæiske lande i 2015 (diegivnings- og
vækstperioden) og 2016 (vinterperioden). Dette var
også en test af hvad der var nemt at forstå og hvad
der skulle uddybes eller beskrives anderledes for at
være meningsfuldt for folk, der ikke havde været
med til at udvikle WelFur protokollen.
Testen viste blandt andet, at WelFur vurderingerne
var praktisk gennemførlige i de forskellige lande, at
det ikke altid var muligt at få de nødvendige infor-
mationer fra avlerne og at enkelte testprocedurer
var udfordret af f.eks. burenes udformning. Desuden
blev der stillet spørgsmål ved om tolkningen af re-
sultaterne skal være den samme under alle klimati-
ske forhold. Testen viste også, at nogle beskrivelser
var for indforståede og skulle uddybes for at kunne
bruges af folk, der ikke havde været med i udvik-
Baggrund
I 2016 besluttede de europæiske pelsdyravleror-
ganisationer i Fur Europe at implementere WelFur i
hele Europa fra januar 2017. Det blev derudover be-
sluttet at auktionshusene i Europa og Nordamerika
fra sæsonen 2020 kun ville sælge skind fra farme,
der havde opnået vurderingen ”Acceptabel”, ”God”
eller ”Bedste” nuværende praksis med hensyn til
minks velfærd. Dermed startede et kapløb med ti-
den om at få alting klar, så WelFur kunne sættes i
gang i stor skala. Som beskrevet på temadagen sid-
ste år har minkforskere ved Aarhus Universitet (AU)
haft ansvar for udviklingen af det forskningsbase-
rede system til vurdering af velfærden hos mink
’WelFur-Mink’. Det var derfor naturligt, at vi også
fik ansvaret for undervisning af auditørerne fra det
uafhængige private firma, der foretager velfærds-
vurderingerne på farmene. Der har derfor været et
tæt samspil mellem færdiggørelse af programmet,
som bruges til indtastning af oplysninger på farme-
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
lingen af WelFur protokollen. WelFur-Mink er derfor
blevet justeret og optimeret til at tage højde herfor,
så vurderingerne bliver så korrekte og ensartede
som muligt. Nogle ændringer kunne klares med ud-
videde eller bedre beskrivelser af metoder og pro-
cedurer. Dette inkluderer f.eks.:
Udvikling af en standardiseret metode til vur-
dering af metoder til aflivning af mink ved en
systematisk gennemgang af procedurer og ud-
styr.
Uddybende beskrivelse af klimazoner base-
ret på historiske meteorologiske data fra hele
Europa.
Uddybende beskrivelse af vurderingen af diar-
re og af forskellige typer af berigelse i burene.
forskellen i WelFur klassificeringen (baggrun-
den for certificering) begrænsede. I tilfælde
hvor en farm ligger på grænsen mellem to
kategorier, f.eks. god eller acceptabel, kan
datoen dog have en betydning for udfaldet
(Henriksen & Møller, 2013). Der arbejdes derfor
på at undersøge betydningen af hvilken dato
en farm bedømmes om vinteren og om efter-
året, og derefter på hvordan effekter af datoen
kan håndteres, så alle farme stilles lige, uanset
tidspunktet for besøg (Marsbøll et al., 2015).
Undersøgelse af betydningen af halm og an-
den strøelse i forbindelse med dyrenes tempe-
raturregulering og behov. Der arbejdes på at
undersøge betydningen af klimaet (temperatur
og luftfugtighed) for hvad minkene foretrækker
og har behov for og benytter af redemateriale
(Malmkvist et al., 2017).
Implementeringen af WelFur-Mink kræver såle-
des at ny viden kan indarbejdes i protokollen så
vurderingerne bliver så korrekte og ensartede som
muligt. Dette kan være en udfordring, da sammen-
vejningen af resultaterne mellem sæsoner, kriterier
og principper er lagt fast. Der er dog allerede ved
udviklingen taget hensyn til at ny viden skal kunne
indarbejdes uden at beregningerne skal laves om.
Det gælder f.eks:
Værdien af forskellige typer af berigelse, hvor
nye berigelser kan indplaceres i den rigtige ka-
tegori, efterhånden som deres effekt dokumen-
teres.
Tolkningen af redekasse og strøelsesmateriale
kan gøres afhænge af de klimatiske forhold
hvor farmen ligger og hvornår observationerne
foretages uden at der ændres i det der registre-
res på farmen.
Nogle ændringer krævede test eller ny forskning
samt dokumentation af hvad der påvirker og ikke
påvirker korrektheden af resultatet i WelFur proto-
kollen. Dette inkluderer f.eks.:
Udvikling af en enklere metode til udtagning af
den stikprøve, der danner grundlaget for vel-
færdsvurderingen, som kun kræver oplysninger
om antallet af bure med dyr i hver hal (Marsbøll
et al., 2016). Det sikre, at der forholdsvist hurtigt
kan tages en repræsentativ stikprøve.
Test og udvidet beskrivelse af temperamentste-
sten (pindetesten), til brug ved gruppeindhus-
ning, i bure med hylde midt i buret og i bure
med fast plade i fronten i stedet for trådnet. Det
er desuden dokumenteret, at observatørens
positur og påklædning ikke påvirker resultatet,
mens en hylde midt i buret og typen af pind gør
(standard tungespatel i forhold til en tynd kaffe-
rørepind; Henriksen et al., 2017).
Test og udvidet beskrivelse af proceduren for
observation af stereotypi og hvad man gør hvis
den optimale procedure ikke er mulig. Herved
sikres, evt. ved hjælp af en korrektionsfaktor,
at farmene bliver bedømt lige, uanset om ob-
servationerne kan foretages før fodring eller ej
(Marsbøll og Møller, 2017).
Test af betydningen af hvilken dato en farm
bedømmes indenfor den periode der er til rå-
dighed i hver sæson. I hvalpetiden, hvor æn-
dringerne fra fødsel til fravænning er størst, var
Desuden forskes der i en optimering af protokollen
og testprocedurerne, således at velfærdsvurdering
af den enkelte farm bliver mindre tidskrævende,
uden at sikkerheden i vurderingen forringes, samt
i om man kan erstatte nogle af de mere tidskræ-
vende indikatorer med nogle mindre tidskrævende.
Dette inkluderer blandt andet en undersøgelse af
hvorvidt de er nødvendigt at inkludere alle tre sæ-
soner i vurderingen (Henriksen et al., 2015), samt
om målinger af stresshormon i gødning kan bruges
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
som én indikator, der sammenfatter hvad man el-
lers skulle have registreret på adskillige indikatorer
(Marsbøll et al., 2017). Implementering heraf vil dog
kræve en ny protokol og model til sammenvejning.
tionerne, så man ved hvad det handler om og om
nødvendigt kan gøre noget ved eventuelle proble-
mer (fx behandle sår, tildele berigelse, ordne defekt
drikkenippel). Auditørerne gør hvad de kan og Fur
Europe arbejder
sammen med firmaet på at få alle
de tekniske ting løst inden næste sæson starter i
slutningen af september.
Auditørernes rolle er at registrere alt så godt som
muligt, men ikke at rådgive avlere om dyrevelfærd
eller pasningsrutiner – det er der uddannet rådgive-
re til at tage sig af, i den udstrækning avlere, konsu-
lenter eller dyrlæger ikke kan klare det. Auditører-
nes rolle er heller ikke at forklare hvorfor de registrer
det de gør, eller hvilken betydning det har for vel-
færdsvurderingen. Tvivl og spørgsmål skal i stedet
rettes til firmaet, konsulenterne eller Kopenhagen
Fur, der så vil svare eller formidle problemstillingen
videre til Fur Europe eller Aarhus Universitet, der har
udviklet WelFur protokollen. WelFur-Mink er et om-
fattende system og der er mange ting som det kan
være svært at gennemskue, men der er som regel
en god forklaring på hvorfor systemet er opbygget
som det er.
Auditørerne
WelFur-Mink vurderes af auditører fra et privat uaf-
hængigt firma der er uddannet af WelFur forskere
fra Aarhus Universitet. På et 4 dages kursus lærer de
hvad WelFur-Mink er, at udtage en stikprøve, at plan-
lægge og gennemføre en WelFur-Mink vurdering
og hvordan de 22 velfærdsindikatorer registreres på
en minkfarm. Det gennemgås også hvilke indika-
torer der er relevante i hvilke sæsoner, og hvordan
resultaterne i praksis indtastes i et program på den
tablet alle auditørerne er udstyret med. Desuden
gennemgås smittebeskyttelse og hvordan data be-
handles efter besøget og udlæses til databasen hos
Fur Europe. WelFur-Mink vurderingskurset består af
en kombination af undervisning, øvelser med tablet
og på en minkfarm og afsluttes med en eksamen,
som viser om man kan gennemføre en vurdering el-
ler om man skal have yderligere træning først. Forud
for hver sæson skal alle auditørerne også deltage i
en opdatering og kalibrering i de velfærdsindikato-
rer, man skal til at vurdere. Denne opdatering består
af en gennemgang af procedurer og protokoller på
egen hånd forud for en dags øvelser og træning på
en farm.
WelFur auditørerne har forskellig baggrund, men
mange har stor erfaring i at bedømme standarder
og procedurer på en systematisk og ensartet måde
i andre produktioner. Det tager selvfølgelig tid inden
de nye opgaver bliver rutine og alle arbejdsgange
og værktøjer er tunet ind til opgaven. Det tager lidt
tid at blive sikker i vurderingen af f.eks. huld, ikke
mindst fordi undervisningen har måttet foregå forud
for de perioder, som vurderingerne skal foregå i. Det
tager også lidt tid inden alle de mange spørgsmål
til avlerne bliver en naturlig del af samtalen. Endelig
har der været udfordringer med indtastningen på
tablets og rapporteringen til avlerne, der skulle ske
umiddelbart efter besøget, har ikke været tilfreds-
stillende. Hensigten i WelFur er, at man som avler
skal kunne se hvad der er registreret for hvert bur,
og dermed selv få mulighed for at tjekke observa-
WelFur-konsulenter
For bedst muligt at kunne rådgive de europæiske
avlere om WelFur, besluttede Fur Europe at uddan-
ne en til to konsulenter fra hvert land. Disse konsu-
lenter har særlig viden om hvad WelFur er, hvordan
det virker og hvilke håndtag man kan skrue på, for
at opnå en forbedring i minkenes velfærd, ud fra de
ting der måles på. Konsulenterne er uddannet af de
samme WelFur forskere fra Aarhus Universitet, som
har uddannet auditørerne, i form af et 2 dages kur-
sus med en gennemgang af hvad WelFur er, hvad
en vurdering indebærer og hvad der måles på i
hver sæson. Der blev undervist i hvordan de forskel-
lige resultater sammenvejes til en overordnet klassi-
ficering af farmen, hvordan man tolker resultaterne
i bedømmelsesrapporten og endelig hvad der skal
til for at forbedre det samlede resultat. Denne viden
er afgørende for, at man som avler kan gøre det, der
har størst betydning for WelFur vurderingen og den
praksis der vil forbedrer dyrenes velfærd mest på
den aktuelle farm. Afhængig af situationen kan det
f.eks. være bedre at ændre noget på tre områder
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
samtidigt, end at ændre rigtigt meget på ét område.
Tilsvarende kan det være bedre at ændre noget i
alle tre sæsoner fremfor meget i en sæson.
Som dansk avler er man i forvejen godt stillet fordi
man har adgang til konsulenter og dyrlæger der vil
kunne hjælpe med alle typer af velfærdsproblemer.
Med de uddannede WelFur konsulenter i baghån-
den vil denne indsats kunne målrettes så effekten
på minkenes samlede velfærd – og dermed på
WelFur klassificeringen – bliver størst mulig.
WelFur er mere som et gennemsnit af ka-
rakterer i skolen. Man skal gerne have et
godt gennemsnit, men man kan ikke for-
vente at få topkarakter i alle fag. Og man
risikerer at dumpe hvis man har et lavt gen-
nemsnit!
Sammenligningen holder ikke helt, fordi ikke alle
”fag” i WelFur er lige vigtige, og fordi karaktererne
ikke sammenvejes som et gennemsnit, men der-
imod på baggrund af eksperternes vurdering af
hvad denne måling betyder for velfærden. Billedet
kan alligevel være udmærket at huske på, hvis der
er en ”karakter i et fag”, dvs. en vurdering af en af
indikatorerne, som man syntes er uretfærdig.
WelFur er en vurdering af dyrenes vel-
færd, ikke af avleren
Efter det blev besluttet at implementere WelFur i
praksis, har vi oplevet en stor interesse blandt avle-
re. Vi får mange spørgsmål til hvad og hvordan der
registreres, hvorfor de enkelte indikatorer er valgt
og hvad man kan gøre for at forbedre resultaterne.
Først og fremmest er det vigtigt at slå fast hvad Wel-
Fur er og især hvad det ikke er:
WelFur er en vurdering af dyrenes velfærd
på besøgstidspunktet. Det er IKKE en vur-
dering af om avleren er dygtig eller følger
regler og lovgivning!
Uanset avleren vil der på alle farme på et givet tids-
punkt være mink som kan have en dårlig velfærd
på grund af fx sygdom, strømsvigt, vejrforhold eller
lignende. På en veldrevet farm, hvor dyrene vacci-
neres og der er god overvågning og hurtig indsats,
hvis der sker noget, vil risikoen naturligvis være me-
get mindre og varigheden meget kortere, end på
farme, hvor der ikke er styr på tingene. De fleste av-
lere vil dermed kunne sikre en lav risiko for alvorlige
velfærdsproblemer.
Ved den offentlige kontrol vil der oftest kun blive no-
teret noget, hvis der foreligger en konkret overtræ-
delse af en lov eller regel. I WelFur noteres status for
alle dyrene i alle burene i stikprøven, så hvis man
tror det
er det samme som en offentlig kontrol, kan
man hurtigt få sved på panden. Der er derfor vigtigt
at huske at WelFur er noget helt andet end myndig-
hedernes kontrol:
Status og perspektiver
Der er nu gennemført WelFur vurderinger i vinter-
og diegivningsperioden, og både bedømmere og
avlere har fået en vis erfaring med WelFur. Det er
heldigvis vores indtryk, at mange af de overvejel-
ser og bekymringer, der var inden et besøg, bliver
væsentligt mindre efter et besøg. Først og fremmest
fordi det viser sig, at der ikke er noget mystisk eller
uforståeligt ved det der foregår i WelFur. Der spør-
ges til og kigges efter nøjagtigt det samme, som
man som avlere ser og overvejer hver dag. I WelFur
tolkes og bruges det så bare kun i sammenhæng
med hvad det betyder for minkenes velfærd. Tinge-
ne bliver konkrete og det bliver dermed også hånd-
gribeligt, hvis der er noget der ikke er godt for vel-
færden. Heldigvis bliver det også ret håndgribeligt
hvad man kan gøre ved det og hvis man har behov,
er der gode muligheder for at få hjælp, så indsatsen
kan målrettes
mod størst mulig effekt på minkenes
samlede velfærd – og dermed på WelFur klassifice-
ringen.
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Referencer
Henriksen BIF. & Møller SH. 2015. Ensartet måling af
velfærden gennem diegivningen er svært da nogle
problemer øges med hvalpenes alder. I S. H. Møl-
ler, & J. Malmkvist (red.), Temadag om aktuel mink-
forskning 2016: DCA rapport nr. 083. (51-55). Aarhus
Universitet
Henriksen BIF., Malmkvist J., & Møller SH. 2017. Hvor-
dan sikres det at pindetesten måler minkens tem-
perament og ikke alt muligt andet. I S. H. Møller, & J.
Malmkvist (red.), Temadag om aktuel minkforskning
2017
Malmkvist J. & Schou TM., 2017. Minks brug af halm
i løbet af året. I S. H. Møller, & J. Malmkvist (Eds.),
Temadag om aktuel minkforskning: DCA rapport nr.
103 (pp. 41-48). DCA - Nationalt center for fødeva-
rer og jordbrug.
Marsbøll, A. F., Henriksen, B., Hansen, B. K., & Møller,
S. H. 2015. Kan minks velfærd i vinter-og vækstperi-
oden vurderes uafhængigt af observationsdatoen?
I S. H. Møller, & J. Malmkvist (Eds.), Temadag om ak-
tuel minkforskning: DCA rapport nr. 066 (pp. 65-69).
DCA - Nationalt center for fødevarer og jordbrug.
Marsbøll, A. F., Henriksen, B., & Møller, S. H. 2016. Det
er muligt at udtage en repræsentativ stikprøve af
dyr ud fra antallet af bure med mink i hver hal. Fag-
lig Årsberetning 2015, Kopenhagen Fur (pp. 15-23)
Marsbøll, A.F. & Møller, S.H. 2017. Hvordan kan vur-
deringen af stereotyp adfærd i vinterperioden stan-
dardiseres i praksis i WelFur-Mink? I S. H. Møller, &
J. Malmkvist (Eds.), Temadag om aktuel minkforsk-
ning: DCA rapport nr. 103 (pp. 49-54). DCA - Natio-
nalt center for fødevarer og jordbrug.
Marsbøll, A. F., Møller, S. H., Rousing, T., Larsen, T.,
Palme, R., & Malmkvist, J. 2017. Can faecal cortisol
metabolites be used as an Iceberg Indicator in the
on-farm welfare assessment system WelFur-Mink?
In M. B. Jensen, M. S. Herskin, & J. Malmkvist (Eds.),
Proceedings of the 51st Congress of the Internation-
al Society for Applied Ethology Wageningen Aca-
demic Publishers.
Møller, S. H., Marsbøll, A. F., & Henriksen, B. 2016.
Status for WelFur-mink og perspektiver i praksis. I S.
H. Møller, & J. Malmkvist (red.), Temadag om aktuel
minkforskning 2016: DCA rapport nr. 083. (62-67).
Aarhus Universitet.
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
DCA - Nationalt Center for Fødevarer og Jordbrug er den faglige indgang til jordbrugs- og fødevareforsknin-
gen ved Aarhus Universitet (AU). Centrets hovedopgaver er videnudveksling, rådgivning og interaktion med
myndigheder, organisationer og erhvervsvirksomheder.
Centret koordinerer videnudveksling og rådgivning ved de institutter, som
har fødevarer og jordbrug, som hovedområde eller et meget betydende delområde:
Institut for Husdyrvidenskab
Institut for Fødevarer
Institut for Agroøkologi
Institut for Ingeniørvidenskab
Institut for Molekylærbiologi og Genetik
Herudover har DCA mulighed for at inddrage andre enheder ved AU, som
har forskning af relevans for fagområdet.
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0116.png
Efterskrift
Vurdering af velfærden hos pelsdyr ved brug af WelFur systemet blev påbegyndt i januar 2017. I løbet af de
kommende år vil de fleste farme i Europa være vurderet i alle tre sæsoner og dermed opnå en samlet vurdering.
Som følge af implementeringen er der et vedvarende behov for information om WelFur-Mink systemet. Ved den
årlige Temadag om Aktuel Minkforskning på Aarhus Universitet, Forskningscenter Foulum, den 19. september
2017, blev der holdt et indlæg om den forskningsmæssige status for implementeringen i praksis. Da andre end
deltagerne ved temadagen kan have behov for denne information, har vi genoptrykt bilaget fra temadagen.
Kontakt
Steen H. Møller, Anna F. Marsbøll, Britt I. F. Henriksen
Institut for Husdyrvidenskab, Aarhus Universitet
E-mail: [email protected]
Yderligere information om implementeringen af WelFur kan findes ved Fur Europe http://www.fureurope.eu/
fur-policies/welfur/ og de nationale pelsdyravlerforeninger.
Reference
Møller S.H, Hansen S.W, Malmkvist J, Vinke C.M, Lidfors L, Gaborit M, Botreau R. 2015. Welfare assessment pro-
tocol for mink. Fur Europe. 182 s. ISBN/EAN: 978-2-9601617-2-4. http://www.fureurope.eu/wp-content/up-
loads/2015/10/Mink_protocol_final_web_edition_light.pdf
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0117.png
Minkhållning i Sverige
Charlotte Berg, Dirk-Jan de Koning, Nils Fall, Helena Hansson, Anders Herlin, Jan
Hultgren, Magdalena Jacobson, Linda Keeling, Christina Kolstrup, Lena Lidfors, Hanna
Lindqvist, Jens Malmkvist, Jussi Peura, Eva Sandberg, Margareta Steen, Helena Wall
SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd
Rapporter från SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd, 2020:2
Uppsala 2020
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Minkhållning i Sverige
Charlotte Berg
Dirk-Jan de Koning
Nils Fall
Helena Hansson
Anders Herlin
Jan Hultgren
Magdalena Jacobson
Linda Keeling
Christina Kolstrup
Lena Lidfors
Hanna Lindqvist
Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjurens miljö och
hälsa, [email protected]
Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjursgenetik,
[email protected]
Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för kliniska vetenskaper,
[email protected]
Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för ekonomi,
[email protected]
Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för biosystem och
teknologi, [email protected]
Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjurens miljö och
hälsa, [email protected]
Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för kliniska vetenskaper,
[email protected]
Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjurens miljö och
hälsa, [email protected]
Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för arbetsvetenskap,
ekonomi och miljöpsykologi, [email protected]
Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjurens miljö och
hälsa, [email protected]
Sveriges lantbruksuniversitet, RådNu, [email protected]
Jens Malmkvist
Jussi Peura
Eva Sandberg
Margareta Steen
Helena Wall
Institutionen för husdjursvetenskap, Aarhus universitet, Danmark,
[email protected]
Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjursgenetik,
[email protected]
Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för anatomi, fysiologi och
biokemi, [email protected]
Sveriges lantbruksuniversitet, Nationellt centrum för djurvälfärd,
[email protected]
Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjurens utfodring
och vård, [email protected]
3
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0120.png
Utgivningsort:
Utgivningsår:
Serietitel:
Delnummer i serien:
ISBN:
Elektronisk publicering:
Bibliografisk referens:
Uppsala
2020
Rapporter från SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd
2020:2
978-91-576-9747-9 (elektronisk)
https://pub.epsilon.slu.se
Berg, L, De Koning, D-J, Fall, N, Hansson, H, Herlin, A, E, Hultgren, J, Jacobson, M,
Keeling, L, Kolstrup, C, J, Lidfors, L, Lindkvist, H, Peura, J, Sandberg, E, Steen, M,
Wall, H (2020).
Minkhållning i Sverige.
Uppsala: Sveriges lantbruksuniversitet.
(Rapporter från SLUs vetenskapliga råd för djurskydd, 2020:2).
Nyckelord:
Mink, beteende, hälsa, djurskydd, djurvälfärd, lagstiftning
Sveriges lantbruksuniversitet
Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap
SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd
4
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Syfte och målgrupp
Denna rapport bygger på det yttrande som SLUs vetenskapliga råd för djurskydd
sammanställt på uppdrag av Jordbruksverket som har fått i uppdrag av regeringen att
utvärdera djurvälfärden hos minkar inom svensk pälsdjursproduktion och bedöma om
produktionen, så som den bedrivs i dag, innebär att djuren ges möjlighet att bete sig
naturligt. Uppdraget till det Vetenskapliga rådet är att sammanställa aktuell forskning
om minkars naturliga beteende och djurvälfärd.
SLUs vetenskapliga råd för djurskydd har ansvarat för framtagandet av rapporten.
Det vetenskapliga rådet består av:
Lotta Berg, ordförande, professor, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa
Dirk-Jan de Koning, professor, Institutionen för husdjursgenetik
Nils Fall, forskare, Institutionen för kliniska vetenskaper
Helena Hansson, professor, Institutionen för ekonomi
Anders Herlin, universitetslektor, Institutionen för biosystem och teknologi
Jan Hultgren, universitetslektor, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa
Magdalena Jacobson, professor, Institutionen för kliniska vetenskaper
Linda Keeling, professor, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa
Christina Kolstrup, forskare, Institutionen för arbetsvetenskap, ekonomi och
miljöpsykologi
Linnea Littorin, jurist, ledningskansliet, Sveriges lantbruksuniversitet
Eva Sandberg, universitetslektor, Institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi
Margareta Steen, docent, biträdande föreståndare Nationellt centrum för djurvälfärd
Helena Wall, professor, Institutionen för husdjurens utfodring och vård
Expertgruppen som sammanställt yttrandet består av:
Lena Lidfors, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, Sveriges lantbruksuniversitet
Jens Malmqvist, Institutionen för husdjursvetenskap, Aarhus universitet, Danmark
Märit Andersson, Statens veterinärmedicinska anstalt
Hanna Lindqvist, RådNu, Sveriges lantbruksuniversitet
Jussi Peura, Institutionen för husdjursgenetik, Sveriges lantbruksuniversitet
5
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Sammanfattning
Den här rapporten är framtagen av SLUs vetenskapliga råd för djurskydd i syfte att
utvärdera djurvälfärden hos minkar inom svensk pälsdjursproduktion och bedöma om
den vetenskapliga litteraturen ger stöd för att produktionen, så som den bedrivs i dag,
ger djuren möjlighet att bete sig naturligt. Minkar som föds upp för pälsproduktion i
Sverige måste hållas och skötas enligt Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna
råd (SJVFS 2012:14) om uppfödning och hållande av pälsdjur. Rapporten har tagits
fram på uppdrag av Jordbruksverket som en del i ett regeringsuppdrag om
minkhållning. Den beskriver minkens ursprung och domesticering, naturligt beteende
hos vild mink, inhysning och skötsel vid pälsuppfödning, onormalt beteende,
miljöberikningar, smittskydd, förekommande sjukdomar och avlivningsmetoder. I
rapporten ges rekommendationer baserat på tillgänglig vetenskaplig litteratur, och
behov av framtida forskning identifieras.
Minken är en opportunistisk köttätare som behöver äta relativt ofta. I
pälsdjursproduktionen tillämpas i princip fri tillgång på foder till digivande honor och
växande valpar men inför parningssäsongen innebär den fria tillgången ökad risk för
komplikationer vid valpningen på grund av övervikt hos honan. Fodringen behöver
därför anpassas under vintern för att minska risken för feta honor och därmed ökad
dödlighet vid valpningen. Neddragen fodertillgång kan orsaka frustration som då visar
sig i beteendestörningar. Olika aspekter på utfodring bör därför beaktas i framtida
forskning. Den vilda minken lever solitärt under stora delar av året, dock kan en till flera
honor leva inom en hanes revir. I pälsdjursproduktionen bör därför vuxna minkar hållas
individuellt, undantaget är växande ungminkar som med fördel kan hållas tillsammans.
Att hålla två minkar tillsammans är det vanligaste, dock fungerar det att hålla tre
ungminkar i etagebur om de ges extra foder och god tillsyn. Grupper med fler än tre
djur bör undvikas då riskerna för aggression ökar. En lya fastsatt utanpå buren är viktigt
för alla minkar året runt då de naturligt vilar mycket i sina bohål, samt även för att
minkhonan ska kunna ta hand om de outvecklade ungarna första tiden efter födelsen.
I fångenskap används halm för att skapa ett varmt bo under den kalla årstiden samt för
att bygga ett bo för ungarna under uppfödningsperioden.
Systematisk genetisk selektion för önskat beteende (temperament) förbättrar välfärden
hos minken. Systemet tillämpas på svenska gårdar genom att minkar som uppvisar
rädsla eller stress selekteras bort vid avelsurvalet. Urvalet av avelsdjur görs
kontinuerligt från det att valparna föds, då reproduktion, valpöverlevnad och
temperament registreras tidigt och är viktiga parametrar att ta hänsyn till i urvalet. Det
slutliga urvalen sker på hösten då längd, vikt och pälsegenskaper graderas. Ju tidigare
dessa urval görs desto tidigare kan utfodringen anpassas för att undvika att avelsdjuren
blir överviktiga under hösten. Det är viktigt att aveln inte resulterar i för stora djur, då
detta kan leda till välfärdsproblem i framtiden.
Mink i vilt tillstånd använder vatten i sin jakt på bytesdjur, men är inget vattenlevande
djur, per se. Badvatten till mink bedöms däremot vara en positiv berikning, dock inte
vetenskapligt belagt, som ett grundläggande beteendebehov. Forskning visar att
beteendestörningar kan förebyggas genom att minkarna ges fri tillgång på foder, hålls
i etageburar med bolåda, hyllor, strömedel och berikningar som byts ut regelbundet. I
svenska djurskyddsföreskrifter ingår dessa som krav för hållande av mink för
pälsdjursproduktion. Mer kunskap behövs för hur ofta berikningar bör skiftas.
Djurvälfärd i samband med livdjurstransport och avlivning av mink lyfts fram som
angelägna forskningsområden. En snabb avlivning vid hemmaburen bedöms vara det
bästa ur djurvälfärdssynpunkt. För att minska risken för spridning av sjukdomar bör
importerade minkar hållas i karantän och hög biosäkerhet tillämpas på gården.
6
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Opinion of the Scientific Council for Animal Welfare on animal welfare of mink in
Swedish fur production
This report is produced by the Scientific Council for Animal Welfare of the Swedish
University of Agricultural Sciences in order to evaluate the welfare of mink in Swedish
fur production and to scrutinize the literature to assess whether production, as it is
conducted today, means that the animals are given the opportunity to behave naturally.
Mink raised for fur production in Sweden must be kept and managed according to the
Swedish Board of Agriculture regulations and general advice (SJVFS 2012:14) on
breeding and keeping of fur animals. The report has been produced at the request of
the Swedish Board of Agriculture as part of a government assignment on the keeping
of mink. It describes the origin and domestication of the mink, natural behaviour of wild
mink, housing and management during fur production, abnormal behaviour,
environmental enrichment, protection against infections, prevalent diseases and
methods of euthanasia. The report gives recommendations based on available
scientific literature, and identifies the need for future research.
The mink is an opportunistic carnivore that needs to eat relatively often. In fur
production, in principle, free access of feed to lactating females and growing kits is
used, but prior to the mating season, free access to feed increases the risk of
complications in the kits due to excess weight in the female. The feed must therefore
be adapted during the winter to reduce the risk of obese females and increased kit
mortality. This can cause frustration, causing behavioural disorders. Various aspects of
feeding strategies should therefore be considered in future research. The wild mink
lives solitary most of the year, but one to several females can live within the territory of
one male. In fur production, adult mink should therefore be kept individually. Growing
juveniles, on the other hand, can with advantage be kept together. Pair housing is the
most common, but keeping three juveniles in climbing cages is acceptable if they are
given extra feed and are well controlled. Keeping groups of more than three juvenile
mink together should be avoided as the risk of aggression increases. A nest on top of
the cage is important for all mink year round as they naturally rest large part of the time
in their den. The female mink can also be able to take care of the yet undeveloped kits
in the den during the first period after birth. In captivity, straw is used to create a warm
nest during the cold season and to build a shell for the offspring during the rearing
period.
Systematic selection for favourable behaviour (i.e. temperament) improves the welfare
of mink by removing fearful and stressed individuals. This is applied on Swedish farms
as mink that scream, show fearfulness or stress are removed from the breeding pool.
The selection of breeding animals is made from the time kits are born and continuously
thereafter, because reproduction, kit survival and temperament are important traits.
However, the last selection takes place in the autumn when body length, weight and
fur characteristics are graded. The earlier this selection is made, the earlier the feeding
can be adapted to avoid excess weight in females in the autumn. Overweight breeding
animals can cause reproductive disorders in the spring and problems when giving birth.
It is important that breeding does not result in too big animals, as this can lead to welfare
problems in the future.
Mink in the wild use water for part of its hunting behaviour and to catch prey, but it is
not an aquatic species. Bathing water for fur-producing mink is considered to be a
positive enrichment, but it is not scientifically shown to be a basic behavioural need.
Research shows that behavioural disorders can be prevented by giving mink free
access to feed, keeping them in climbing cages with a nest, shelves, bedding and
enrichments that are replaced regularly. The Swedish animal welfare regulations
include this regulatory requirements, for keeping mink for fur production. More
knowledge is needed on how often enrichments should be replaced.
Animal well-being during livestock transport and euthanasia of mink are highlighted as
important research areas. Rapid euthanasia next to the home cage is considered the
best from an animal welfare perspective. To reduce the risk of disease spread, imported
mink should be quarantined and high biosecurity standards should be applied to the
farm.
7
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Innehållsförteckning
1 Inledning ....................................................................................................... 10
1.1 Uppdraget ............................................................................................. 10
1.2 Tidigare utredningar om svensk pälsdjursproduktion med fokus på mink
10
1.3 Svensk forskning på mink ...................................................................... 12
2 Ursprung och domesticering......................................................................... 13
2.1 Historik i Sverige och internationellt ..................................................... 13
2.2 Den vilda minkens ursprung .................................................................. 13
2.3 Domesticering ....................................................................................... 14
2.4 Domesticeringens effekt på morfologi, fysiologi och beteende ........... 15
3 Naturligt beteende........................................................................................ 16
3.1 Revir, hemområden och födoval ........................................................... 16
3.2 Reproduktion och sexuellt beteende hos mink .................................... 18
3.3 Honornas beteende och avvänjning av avkommor .............................. 19
3.4 Socialt beteende.................................................................................... 19
4 Inhysning och skötsel .................................................................................... 20
4.1 Skugghus, hallar och burar .................................................................... 20
4.2 Skötsel genom hela årscykeln ............................................................... 22
4.3 Utfodring ............................................................................................... 23
4.4 Parning, uppfödning och avvänjning ..................................................... 27
4.5 Pälsdjursavel.......................................................................................... 30
4.5.1. Selektion av produktionsegenskaper .............................................. 30
4.5.2. Selektion av fertilitetsegenskaper ................................................... 31
4.5.3. Antagonistiska genetiska korrelationer .......................................... 31
4.5.4. Avelssystem ..................................................................................... 31
4.6 Avlivning ................................................................................................ 31
4.6.1. Allmänt om avlivning ....................................................................... 31
4.6.2. Olika typer av avlivning ................................................................... 31
4.6.3. Internationella riktlinjer .................................................................. 33
4.6.4. Avlivning på grund av djurskydds- eller djurhälsoskäl .................... 33
5 Onormalt beteende och berikningar ............................................................ 33
5.1 Onormalt beteende ............................................................................... 33
5.2 Stereotypier........................................................................................... 34
5.3 Pälstuggning .......................................................................................... 36
5.4 Berikningar ............................................................................................ 37
5.5 Bitrep och liknande berikningar ............................................................ 38
5.6 Tillgång till halm .................................................................................... 39
5.7 Löphjul ................................................................................................... 40
5.8 Badvatten och andra vattenbaserade berikningar ............................... 40
5.9 Stimulerande utfodring: Tjockt foder och foder anpassat till minkens
dagliga rytm .................................................................................................. 42
5.10 Ökad burstorlek och grupphållning ....................................................... 43
8
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
5.11 Burstorlek och sociala interaktioner ..................................................... 44
5.12 Skador och märken efter bett ............................................................... 45
5.13 Fysiologi och grupphållning ................................................................... 45
6 Sjukdomar och förebyggande hälsovård ...................................................... 45
6.1 Sjukdomar hos vilda minkar .................................................................. 45
6.2 Dödsorsaker hos farmad mink .............................................................. 46
6.3 Sjukdomar hos farmad mink i Sverige ................................................... 46
6.4 Skador.................................................................................................... 48
6.5 Förebyggande åtgärder ......................................................................... 49
7 Djurskyddskontroller och kontrollprogram .................................................. 50
7.1 Vilka kontroller kräver lagstiftningen? .................................................. 50
7.2 Minkhälsan ............................................................................................ 51
7.3 Etologbesök ........................................................................................... 51
7.4 WelFur/WQ® ......................................................................................... 51
7.5 Utbildning av dem som arbetar med mink ........................................... 51
8 Sammanfattning, slutsatser och rekommendationer ................................... 51
9 Referenser ..................................................................................................... 54
10 Appendix 1 .................................................................................................... 72
11 Appendix 2 .................................................................................................... 73
12 Appendix 3 .................................................................................................... 74
13 Appendix 4 .................................................................................................... 75
9
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
1
Inledning
1.1 Uppdraget
Följande uppdrag ställdes till SLUs vetenskapliga råd för
Jordbruksverkets avdelning för djurskydd och hälsa den xx:
djurskydd från
Jordbruksverket har fått i uppdrag av regeringen att utvärdera djurvälfärden hos
minkar inom svensk pälsdjursproduktionen och bedöma om produktionen, så
som den bedrivs idag, innebär att djuren ges möjlighet att bete sig naturligt. I det
ligger att djuren hålls och sköts i en god djurmiljö så att deras välfärd främjas,
så att de kan utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som
är viktiga för deras välbefinnande samt att beteendestörningar förebyggs.
Regeringen har i sitt motiv till uppdraget angett att de vill säkerställa att
djurhållningen inom pälsdjursnäringen ska uppfylla kraven på en god djurvälfärd
samt vid behov föreslå åtgärder för att uppnå detta.
Syftet med uppdraget är att Jordbruksverket ska utvärdera välfärden hos
svenska minkar och vid behov föreslå åtgärder som säkerställer att
verksamheten uppfyller kraven i djurskyddslagen. I uppdraget anges att vi ska
inhämta underlag från det vetenskapliga rådet för djurskydd vid Sveriges
lantbruksuniversitet. Vi vill därför uppdra rådet att: Sammanställa aktuell
forskning om minkars naturliga beteenden och djurvälfärd.
Denna rapport fokuserar på att presentera minkhållningen i Sverige och
utomlands samt den forskning som är gjord på mink särskilt under de senaste
10 åren. Eftersom en hel del forskning på mink utförts längre tillbaka i tiden och
nyare forskning bygger på de tidigare forskningsresultaten är det svårt att endast
presentera den senaste forskningen på ett begripligt sätt. En person som inte
känner till hur minkar föds upp till pälsproduktion kan också ha svårt att förstå
forskningsresultaten om de inte sätts i ett sammanhang. Vi har därför valt att
sammanställa en något mer omfattande rapport.
1.2 Tidigare utredningar om svensk pälsdjursproduktion med fokus på
mink
Pälsdjursproduktionen har under en ganska lång tid uppmärksammats och
ifrågasatts av olika grupper i samhället. Politiker i Sverige och EU har därför
tillsatt ett flertal utredningar och infört skärpningar av regelverket beträffande
pälsdjurshållning. I Sverige har dessa ändringar av föreskrifterna lett till att räv
och chinchilla inte längre föds upp för pälsproduktion, även om det i sig inte är
förbjudet att föda upp dem till detta ändamål. Djurslag där man tar hand om
pälsen idag är framför allt mink, får och, i liten skala, kaniner.
I Sverige publicerade Sveriges Veterinärmedicinska sällskap (1990; 1996) de
första rapporterna som uppmärksammade riskerna för djurvälfärden vid
uppfödning av mink och räv för pälsproduktion. I juni 1999 utkom Europarådets
förordning för hållande av pälsdjur där man bland annat krävde att minkarnas
burar måste vara minst 45 cm höga. I december 1999 fick Jordbruksverket i
uppdrag att utvärdera tillgängliga forskningsresultat och se över regelverken
angående minkar samt föreslå eventuella förbättringar. I december 2001 utkom
EU-kommissionens vetenskapliga kommitté för djurs hälsa och välfärd med en
10
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
rapport om välfärd hos pälsdjur. Denna har i sin tur använts som underlag för
Jordbruksverkets rapport (april 2002) där det anges att farmad mink i många
undersökningar uppvisar en hög grad av stereotypier och onormala beteenden.
Detta skulle indikera att 4 § djurskyddslagen inte var uppfylld med avseende på
djurmiljön och minkens möjligheter att bete sig naturligt. Regeringen beslutade
i maj 2002 att tillsätta en pälsdjursnäringsutredning (Jo 2002:04) för att utreda
två handlingsvägar: A) redogöra för konsekvenserna av att, med
Jordbruksverkets rapport som utgångspunkt, förändra pälsdjurshållningen så att
djurskyddslagens krav helt uppfylldes och B) belysa konsekvenserna av en
avveckling av pälsdjursnäringen. Uppdraget gavs till enmansutredaren Eva
Eriksson som med hjälp av experter och representanter från
djurskyddsorganisationer skrev en rapport (SOU 2003:86). Denna ledde till att
man föreslog handlingsväg A och man gav då i uppdrag till pälsdjursnäringen
att bekosta ett doktorandarbete med fokus på hur man kan minska förekomsten
av stereotypier och pälsbitande hos mink som föds upp för pälsproduktion.
Djurskyddsmyndigheten utarbetade 2005 förslag till nya föreskrifter för mink
som hålls för pälsproduktion där man bland annat föreslog att minkburarna
skulle göras större och längre och ha flera våningar. Djurskyddsmyndighetens
styrelse kunde emellertid inte enas om förslaget. Myndigheten beslutade dock
om nya föreskrifter om transport av levande djur (DFS 2006:9, saknr L5:3) där
följande stod: Behållare för transport av mink eller iller ska ha en bolåda eller
liknande. Bolådan ska ha täta väggar med undantag för ingången. Vattenkopp
ska finnas i behållaren. Utfodring ska ske med högst 24 timmars intervall.
Samma lydelse finns i nu gällande Statens jordbruksverks föreskrifter och
allmänna råd (SJVFS 2010:2) om transport av levande djur, saknr L5 (6 kap. 41
§).
När Djurskyddsmyndighetens styrelse inte kunde enas om myndighetens
föreskriftsförslag gav regeringen istället i uppdrag till Jordbruksdepartementet
att skriva en proposition (2005/06:197) om ”Skärpta djurskyddskrav för
minkuppfödning”. I en sammanfattning av propositionen står det: ”Propositionen
innehåller ett förslag till ändring i djurskyddslagen (1988:534). Ändringen
innebär att kraven på djurhållningen vid uppfödning av minkar för pälsproduktion
skärps genom att det i lagen preciseras att minkar skall hållas så att deras behov
av att röra sig, klättra, utöva sitt jaktbeteende och ägna sig åt annan
sysselsättning samt av att periodvis vara ensamma kan tillgodoses. Det anges
dessutom att minkar skall ha tillgång till vatten att simma i.” I yttranden från
övriga EU hade några länder invändningar mot propositionen. Samtidigt hade
Sverige nyligen haft regeringsskifte och propositionen röstades ned av
riksdagen.
Detta innebar att minknäringen inte hade fått några nya föreskrifter rörande
hållning och skötsel sedan 1988 och därför, å ena sidan, inte hade tvingats
genomföra några förbättringar ur djurvälfärdssynvinkel men hade, å andra
sidan, tappat utvecklingsmöjligheter i brist på besked om myndigheternas
avsikter. Jordbruksverket tillsatte 2010 en ny utvärdering av aktuell internationell
forskning, vilket ledde till en litteratursammanställning och förslag till nya
föreskrifter. Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS
2012:14) om uppfödning och hållande av pälsdjur, saknr L 103, som trädde i
kraft den 1 juli 2012, senare omtryckt genom SJVFS 2013:16, vilken trädde ikraft
11
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
den 1 juli 2013 och innebar att förändringar skulle genomföras, omedelbart eller
fram till den 1 januari 2017. Exempel på förändringar som krävdes är att samtliga
burar skulle byggas om till s.k. etageburar (burar som har två våningar för att ge
minken klättermöjligheter och en större buryta), att inte dela valpkullarna före
åtta veckors ålder och att anpassa fodret så att det kan ges i fri tillgång året om.
Förslagen baserades på svensk och internationell forskning och innebar att
Sverige idag, genom föreskrifterna SJVFS 2013:16 har de mest omfattande
kraven för hållande av mink i världen. Dock har man inte ställt krav på tillgång
till badvatten då man bedömde att det skulle innebära negativa effekter för miljön
och djurvälfärden och en nedläggning av produktionen. Vattenbad föreslås dock
som en av flera berikningar (allmänna råd till 2 kap. 9 §). Den 1 januari 2017
skulle de sista anpassningarna till de nya föreskrifterna ha genomförts.
1.3 Svensk forskning på mink
Det finns ganska mycket tidigare internationell forskning gjord på både vilda
minkar och farmade minkar. Svensk forskning på mink har tidigare handlat
främst om hälsa, utfodring och pälskvalitet och det är bara under de senaste 14
åren som det har gjorts beteendestudier på minkar i Sverige. Beteendestudier
och välfärdsforskning på mink har utförts och utförs än idag i främst Danmark,
Finland och Kanada, som är stora länder inom minkproduktionen.
I Sverige gjordes en omfattande litteraturgenomgång av Lena Lidfors och Mari
Trogen i samband med Eva Erikssons utredning (SOU 2003:86). Under
handledning av Lena Lidfors har sedan fyra studier genomförts av doktorand
Helene Axelsson vid SLU (Axelsson et al., 2009; Lidfors et al., 2012; Axelsson
et al., 2017; Axelsson et al., in manuskript). Biolog och forskningsassistent Lina
Olofsson har under handledning av Lena Lidfors genomfört två studier (Olofsson
& Lidfors, 2012; Olofsson et al., 2015). Utöver det har Lena Lidfors handlett tre
examensarbeten på master nivå (Lindberg, 2005; Reepalu, 2008; Rämö, 2015).
Under 2017 försvarade Anna-Maria Andersson en doktorsavhandling vid SLU
om plasmacytos hos mink, handledd av Per Wallgren vid Institutionen för
kliniska vetenskaper.
12
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2
Ursprung och domesticering
2.1 Historik i Sverige och internationellt
Minkar har hållits av människan sedan slutet av 1800-talet, men pälsarna som då
producerades kunde inte konkurrera i kvalitet med vildfångad mink (Shackleford, 1984).
De första minkarna som hölls av människan var av olika underarter och fångades i
närheten av varje gård. Tre olika typer av farmning tillämpades: extensiv – där minkarna
gick i hägn som liknade deras naturliga habitat, kolonimetoden – där minkarna gick i
stora grupper i hus, samt bursystem liknande de som används idag (Dunstone, 1993).
Pälsarna från farmad mink var av mycket dålig kvalitet jämfört med de från viltfångade
minkar och i praktiken osäljbara (Hunter & Lemieux, 1996). Det ursprungliga målet med
farmningen var att åstadkomma päls som motsvarade den från de viltfångade
minkarna. Genom inavel bland de farmade minkarna började dock färgmutationer dyka
upp (Dunstone, 1993). Kring 1929 började farmerna byta ut sina avelsdjur mot minkar
av högre kvalitet och färgmutationer började tas tillvara, därmed blev pälsarna mer
användbara för pälsindustrin (Hunter & Lemieux, 1996).
Till Sverige importerades de första minkarna 1928 (personlig kommunikation E. Aldén).
Hållande av mink för pälsproduktion växte sedan och fick även statligt stöd under en
period för att stimulera glesbygdsområden i Sverige. År 1953 hade Sverige 1500
minkgårdar som hade 100 000 honor vilka producerade 300 000 minkvalpar (Mink
production, 1985) och vid beräkningarna 1982/83 producerade Sverige 1 630 000
minkskinn. Sedan 1980-talet har dock antalet minkgårdar minskat, men de gårdar som
har funnits kvar har ökat antalet djur så att produktionen av skinn endast har minskat
till en viss del. År 2003 fanns det ca 180 minkgårdar i Sverige och det såldes skinn från
1 300 000 minkar 2001 (SOU 2003:86, sid 44-45). År 2016 fanns det i Sverige 80 gårdar
som födde upp mink för pälsproduktion och det producerades 900 000 skinn enligt Fur
Europes hemsida (https://www.fureurope.eu/fur-information-center/fur-industry-by-
country/). Enligt samma hemsida omsatte exporten av pälsprodukter från Sverige 2 978
482 Euro under 2015.
Statistik över antalet gårdar som föder upp djur (mink, räv, mårdhund eller chinchilla)
för pälsproduktion, antal sålda skinn per djurslag och exportinkomster finns
sammanställt för varje land inom EU på Fur Europes hemsida. Där kan man utläsa att
Danmark var det EU-land som producerade flest minkskinn 2016 (17 000 000 skinn),
följt av Polen (8 000 000) och Nederländerna (4 800 000). Andra länder med en högre
produktion än Sverige är Litauen (1 850 000), Finland (1 876 000) och Grekland (1 600
000). Resterande länder inom EU har en lägre produktion än Sverige eller ingen
produktion alls.
Minkar avlivas nära den bur de har hållits i på varje gård och efter bearbetning på
gården skickas pälsarna till något av de internationella auktionshusen, t.ex.
Kopenhagen Fur i Köpenhamn, Saga Furs i Helsingfors, Toronto. Det hålls ca tre
auktioner per år där det kommer speciella köpare från olika länder, främst Kina, och
köper partier av mink- och andra skinn. Eftersom skinnförsäljningen är en internationell
verksamhet beror priserna helt och hållet på den internationella efterfrågan på skinn av
en viss kvalitet och färgtyp. Priserna på minkskinn har varit mycket höga under ett antal
år, men under 2017-2018 har de minskat rejält. Det kan bero på att det produceras mer
minkskinn internationellt, t.ex. har Kina en växande inhemsk produktion. Kvaliteten på
de nordiska minkskinnen anses vara väldigt hög och det kan dämpa prisraset något för
de svenska minkskinnen.
2.2 Den vilda minkens ursprung
Det finns två arter av mink i de tempererade regionerna av Europa, Asien och
Nordamerika; den vanligt förekommande amerikanska minken (Neovison vison tidigare
Mustela vison), som används till pälsdjursuppfödning och den enligt IUCN:s röda lista
akut hotade europeiska minken (Mustela luterola) (Redi et al., 2016). Den europeiska
minken är mindre, mer specialiserad (i relation till val av föda och habitat) och
ursprunglig i vissa delar av Europa (Maran & Henttonen, 1995), men den har aldrig
13
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
funnits i Sverige (http://www.iucnredlist.org/details/14018/0). Den amerikanska
minkens naturliga utbredningsområde omfattar Nordamerika från Alaska och Kanada
genom USA, utom Arizona och de mer torra områdena i Kalifornien, Nevada, Utah,
New Mexiko och västra Texas (Reid et al., 2016). Den har spridit sig i Europa genom
rymningar eller utsläpp från pälsuppfödningsgårdar. Minken är ett så litet djur att den
kan utgöra bytesdjur för större karnivorer som t.ex. rävar. Carlsson et al. (2009) har
genom att analysera avskjutningsstatistik från 1930- 2006 visat att den amerikanska
minkpopulationen ökade från sent 1930-tal till slutet av 1970-talet och under senare
delen av 1980-talet hade den sin topp på grund av att rävpopulationen drastiskt hade
minskat. Sedan räven återhämtade sig och ökade i antal har minkpopulationen minskat
igen och avskjutningarna ligger nu på samma nivåer som på 1950-talet (Carlsson et
al., 2006). Den amerikanska minken anses vara en invasiv art i Sverige, dvs. en art
som med hjälp av människan har flyttat från sitt ursprungliga habitat till ett nytt, där den
har kunnat reproducera sig. Den amerikanska minken anses ha blivit alltför vanlig i den
svenska naturen för att kunna utrotas. Jakt av mink är tillåten hela året och den håller
antalet på en resonabelt låg nivå. Svenska Jägarförbundets statistik visar att antalet
dödade vilda minkar i Sverige ökade från 500 (1941) till 48 200 (1988) varefter det har
minskat för varje år till den senaste siffran på 5 996 (2016)
(https://rapport.viltdata.se/statistik/). Ett nytt projekt som kallas FAMNA (Förvaltning av
amerikansk mink i Botnia-Atlantica området) har fått EU-medel från oktober 2017 och
tre år framöver för att testa och utvärdera nya och gamla fångstmetoder för att kunna
minska förekomsten av mink i framförallt skärgårdar och till havet rinnande vattendrag
(https://jagareforbundet.se/vilt/invasiva-frammande-arter/famna/). Projektet genomförs
av Svenska Jägareförbundet, Forststyrelsen i Finland och Miljödirektoratet i Norge,
med stöd från Länsstyrelsen i Västerbotten och Kvarkenrådet.
2.3 Domesticering
Exploateringen av vilda pälsdjur utgjorde en av drivkrafterna under Nordamerikas
utveckling när jägare och handlare utforskade hela kontinenten i jakten på pälsdjur
(Dunstone, 1993). Redan 1670 bildades ”Governor and Company of Adventurers of
England Trading” i Hudson´s Bay, vilket gör pälsdjurshandel till de äldsta företagen i
Nordamerika (Dunstone, 1993). Pälsar från viltfångad mink och utter utgjorde en stor
del av pälsdjurshandeln under 1700-1800 talet, men det ledde så småningom till en
överexploatering av dessa djur i naturen (Dunstone, 1993). Sjöminken (Mustela
macrodon)
tros ha utrotats på grund av den extrema jakten på päls (Dunstone, 1993).
Andra arter av släktet mustelider tros också ha minskat så mycket i början av 1900-
talet att man införde kvoter på hur många djur som fick dödas i naturen (Dunstone,
1993). Detta ledde troligen till att man började hålla mink och andra pälsdjur. Den första
gården som började hålla mink i fångenskap är daterad till början av 1900-talet i
Kanada (Dunstone, 1993). Pälsdjurshandeln föredrog dock fortfarande päls från vilda
minkar då den var tätare och inte bleknande så fort som pälsen från mink som föddes
upp i fångenskap (Dunstone, 1993). Det var då man började avla på minken för att
utveckla pälskvaliteten. I början av minkens domesticering höll man dem i tre olika typer
av system; 1) extensivt och så nära det naturliga som möjligt i stort hägn med tillgång
till vatten, 2) kolonimetoden där många minkar hölls tillsammans i stora hus och 3) bur
system där varje mink hölls individuellt i en liten bur med en bolåda (Dunstone, 1993).
Man utgick ifrån tre av de 11 underarter av amerikansk mink som levde i naturen nära
minkgårdarna;
Mustela vison vison, Mustela vison melampeplus
och
Mustela vison
ingens
(Dunstone, 1993). Målet med aveln var att kunna producera en päls som höll
samma kvalitet som den vilda minkens (Dunstone, 1993). Aveln ledde till en del udda
djur och mutationer som berodde på inavel av små populationer och korsningsavel med
underarter från ett antal andra geografiska områden (Dunstone, 1993).
Silverblå/Platinum var de första färgvarianterna som uppstod på en gård i Wisconsin
1931 och det ledde till en intensiv konkurrens om att utveckla nya färgtyper (Dunstone,
1993).
Den amerikanska minken har hållits och avlats av människan i minst 130 år, vilket
motsvarar drygt 100 generationer. Det påstås emellanåt att minken inte skulle vara
domesticerad för att det har skett under så kort tid. Om man studerar definitioner av
domesticering i litteraturen är det svårt att förstå på vilka grunder det skulle kunna
14
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
påstås att just den farmade minken inte skulle vara domesticerad. Några definitioner
av domesticering beskriver det som ”Tillståndet där avel, omvårdnad och utfodring av
djur är mer eller mindre kontrollerat av människan” (Hale, 1969), ”Avlägsnande av en
organism från några naturliga urvalspåtryckningar under flera generationer.
Förändringar som uppkommer av domesticering är troligen resultatet av följderna av
fångenskap och i det långa loppet en förändring av genotypen” (Ratner & Boice, 1975)
och ”De djur som hålls och avlas på, i och runt mänskligt boende för att användas
konstant till mänsklig fördel” (Hemmer, 1990). En del forskare menar att
domesticeringen bara ska gälla den genetiska processen (Zeuner, 1963; Hale, 1969),
medan andra menar att domesticeringen även bör omfatta icke-genetiska processer
som t.ex. ontogenetisk anpassning till fångenskap (Price, 1984; Ruzzante, 1994). En
annan forskare (Clutton-Brock, 1999) menar att “ett domesticerat djur är ett djur som
har fortplantat sig i fångenskap i syfte att ge ekonomisk framgång till ett mänskligt
samhälle som har fullständig makt över dess avel, organisering av revir och
födotillgång.
2.4 Domesticeringens effekt på morfologi, fysiologi och beteende
Selektion av minkar för pälskvalitet inleddes tidigt, men samtidigt också en selektion
mot så kallade avvikande beteenden. Även selektion för goda reproduktiva egenskaper
kan indirekt ha ändrat djurens beteendemönster (Hansen, 1996), eftersom minskad
rädsla och stress är kopplat till bättre reproduktiv framgång särskilt under det första året
av avel i fångenskap. Reaktionen på en störning är numera snarare nyfikenhet än att
dra sig tillbaka in i lyan (Schackleford, 1984). Djur som visar mindre reaktioner på
stimuli som kan antas framkalla rädsla visar i fångenskap mindre stress, större
reproduktiv framgång och större produktivitet samt är lättare att hantera (Price, 2002).
Då burmiljön är fattig på stimuli kan detta också öka det undersökande beteendet hos
ett opportunistiskt djur som mink (Hansen, 1996), men i praktiken visade en ny studie
att minkar i berikade burar var tydligt mer undersökande jämfört med minkar som hölls
i stimulusfattiga burar under kommersiella förhållanden (Bak & Malmkvist, 2017).
Därmed är minkar tryggare och mindre rädda i berikade kommersiella burar i en
storskalig studie. Resultaten visade vidare att berikade djur var mer undersökande/
mindre rädda och mindre känsliga för negativ hantering än de djur som inte gavs
berikning. Negativa hanteringsprocedurer (t.ex. bedömning av pälskvalitet) kan
däremot öka rädsla och särskilt i stimulusfattiga burar (Bak & Malmkvist, 2017).
Enligt en undersökning av Bildsöe (1990) var andelen djur som visade ett nyfiket
beteende större efter en helg med mindre mänsklig kontakt än före, då djuren tillvants
vid åsynen av människor. Eftersom minkproduktion ofta är storskalig och djuren
hanteras relativt sällan är djurens medfödda egenskaper gällande temperament och
anpassningsförmåga mycket viktiga faktorer för deras välfärd (Malmkvist & Hansen,
2001). I en storskalig produktion med många djur finns det ingen tid till att vänja djuren
vid regelbunden hantering. Avelsurvalet i Danmark görs till en del baserat på djurens
beteende. Djur som skriker mycket, är oroliga eller aggressiva används inte i avel
(Möller, 1992; Hansen & Möller, 2001).
Aveln har förändrat minkens egenskaper så att den har blivit mindre orolig och mer
nyfiken. Svenska minkuppfödare har under en längre tid undvikit att avla på djur som
visar rädsla, skriker, är aggressiva eller pälsbiter. Den huvudsakliga selektionen
baseras dock på pälskvalitet, kroppsstorlek och kullstorlek (Hansen & Möller, 2001;
Lagerkvist, 1993). Det är vår uppfattning att man tar hänsyn till minkens beteende
(temperament) i aveln, men det är tveksamt om det görs lika systematiskt som för andra
selektionsegenskaper som pälskvalitet och minkens storlek.
Precis som hos andra domesticerade däggdjursarter är hjärnan hos farmad mink
mindre (19,6 %) och har andra proportioner än hos vild mink av jämförbar storlek och
ålder (Kruska, 1996). De delar av hjärnan som minskat i storlek är involverade i styrning
av motoriken, luktsinnet, vakenhet, motivation, aggression och aktivitet. Domesticerade
minkar har även mindre hjärta (8,1 %) och mindre mjälte (28,2 %) än vilda minkar
(Kruska & Schreiber, 1999). Under domesticeringen har troligtvis de djur selekterats
som varit minst rörliga och mer inaktiva och därför bäst adapterade för burmiljön
15
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
(Kruska, 1996). Minkar selekteras även för ökad storlek eftersom man får ut en större
päls från ett större djur. Detta skulle på sikt kunna leda till välfärdsproblem då ökad
storlek kan ge negativa effekter som t.ex. att tassarna får ett ökat tryck mot golvgallret
eller att skelettet påverkas.
Trapezov
et al.
(2004) har i Ryssland genomfört riktade selektionsförsök på amerikansk
mink där man under 15 generationer avlade på en linje minkar med hjälp av ett så kallat
”handinfångningstest” med en handske. Minkarna bedömdes visa antingen ett ”icke-
domesticerat beteende” enligt en fyrgradig skala eller ett ”domesticerat beteende” enligt
en sexgradig skala. De ”domesticerade” minkarna blev mycket tamare på bara fyra
generationer, varefter det skedde en kraftig återgång, men från åttonde generationerna
hade de återhämtat sig och blev därefter ännu tamare (Trapezov
et al.,
2004). Vid 15:e
generationen hade minkarna kommit upp till grad fyra vilket innebar att de tillät att man
vidrörde alla delar av deras kropp, de var aktivt undersökande, de lekte med handen,
men de motstod försök att bli hanterade (Trapezov
et al.,
2004). Hanarna var i alla
generationerna något tamare än honorna. Trapezov
et al.
(2004) fann att
serotoninnivåerna i hjärnan spelar en roll för tama minkar. Inblandningen av serotonin
i centrala nervsystemet (CNS) bekräftades även i ett annat selektionsexperiment
(Malmkvist
et al.,
2003) minskade generell rädsla, stress och ökade nyfikenhet hos
farmad mink (Malmkvist & Hansen, 2002).
Det vi kan lära oss av dessa studier är att välfärdsrelaterade egenskaper som är
kopplade till ett negativt känslotillstånd (rädsla) och ett positivt känslotillstånd
(nyfikenhet, lekbeteenden) kan också påverkas om man tar hänsyn till dem på rätt sätt
i avelsprogrammen för farmad mink. Detta kan till viss grad redan ske på svenska
gårdar, men det är oklart hur situationen ser ut i de svenska avelsprogrammen. Både
genetiska faktorer (indirekt och direkt selektion på egenskaper) och miljön
(inkluderande skötselprocedurer, berikning) påverkar hur minkar har det på gårdar.
3
Naturligt beteende
3.1 Revir, hemområden och födoval
Den amerikanska minken återfinns naturligt i en mängd livsmiljöer från Floridas
träskmarker till de nordliga delarna av Nordamerika (Macdonald, 1995). De finns även
över hela världen som ferala minkar som rymt eller släppts ut från minkgårdar. Minkar
beskrivs av Dunstone (1993) som att de både håller revir och att de rör sig över större
områden, s.k. hemområden för att jaga bytesdjur. Minkars revir är vanligtvis mindre i
områden där det finns gott om byten, såsom i våtmarker, flodkanter och vid
flodmynningar. Tillgång till naturresurser och den årliga reproduktionssäsongen
bestämmer minkens aktiviteter och beteende. Den vuxna minken lever ensam, med
undantag för parningstiden och - för honor - när kullen föds upp. I naturen patrullerar
minken sitt revir, för att finna föda och för att spana efter inkräktare och partners.
Minken kan dagligen förflytta sig långt (mer än 4 km) och avståndet den förflyttar sig
över beror på individens kön, vem/vilka de konkurrerar med och tillgången på bytesdjur
(Dunstone, 1993). Honornas områden är cirka 20 % mindre än handjurens och en
hanes revir kan överlappa flera honors revir (Stevens
et al.,
1977; Birks & Linn, 1982).
Minkar försöker att undvika öppna ytor utan skydd, då de jagas av berguv och av
mänskliga jägare. I en studie i nordöstra Polen rapporterades att mink undviker dammar
som ligger ute på öppna fält och flodbankar där människor bor (Brzezinski
et al.,
2018).
Den årliga reproduktionssäsongen påverkar minkens aktiviteter och beteenden.
Minken är som mest aktiv runt gryning och skymning, dock förekommer aktiviteter
under andra perioder av dagen (Dunstone, 1993).
Under naturliga förhållanden spenderar minken mesta delen av dygnet i sin bohåla
(Dunstone, 1993). Minken har en till flera bohålor i sitt hemområde (Gerell, 1970).
Bohålan används för att lagra föda i, för vila och för att föda upp sina altriciella
(outvecklade) ungar som föds i slutet av april/början av maj på norra halvklotet.
Mink och eurasisk utter (Lutra
lutra)
räknas båda som semi-akvatiska djur, men uttern
är större och bättre på att utnyttja akvatiska resurser (Clode & Macdonald, 1995). I en
16
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0133.png
studie i England jämförde man förekomsten av amerikansk mink i ett område med
återintroducerad eurasisk utter och i ett kontrollområde utan utter (Bonesi &
Macdonald, 2004). Man fann att förekomsten av mink minskade från 77 % till 23 % i
området med utter. Man har även sett att när det finns både utter och mink i samma
område börjar minken jaga landlevande djur mer (Bonesi
et al.,
2004). I Sverige har
man dokumenterat att när uttern har ökat i norra delen av Sverige där ferala
amerikanska minkar har etablerat sig har minken flyttat från dessa områden ner mot
kusterna (www.svenskajagareforbundet.se).
Många vetenskapliga studier har undersökt den vilda minkens naturliga kost (se
sammanställningar i Dunstone, 1993 och Malmkvist, 2005). Minken är opportunistisk
och typ av bytesdjur grundar sig på vad som finns tillgängligt i minkens hemområde,
inkluderande däggdjur som gnagare, kaniner och harar, samt fisk, grodor, sjöstjärnor,
kräftdjur och fåglar. Den naturliga dieten varierar med säsongen (Chanin & Linn, 1980,
Sidorovich, 2000, Shier & Boyce, 2009) och tillgången på lokala bytesdjur (Day & Linne,
1972; Lode, 1993; Ma-Ran
et al.,
1998). Minken kan konkurrera med andra
specialiserade arter i området, till exempel när det råder födobrist under vintern (Baghli
et al.,
2002). Minken är mer beroende av tillgången på bisamråtta, särskilt under vintern
i nordvästra Kanada, då de har få konkurrerande rovdjur (Shier & Boyce, 2009). Minken
är effektiv vid jakt på strandkanter (nära alla typer av vatten t.ex. floder, bäckar, sjöar
och hav (tidvattenzoner)), speciellt när bytesdjuren inte har någonstans att fly, eller när
minken kan ta sig in i bytesdjurens hålor och döda dem där (Brzezinski
et al.,
2018).
Minken dödar bytet genom bett och äter antingen sedan upp dem direkt, eller
transporterar bytet tillbaka till bohålan för förvaring. Utöver att jaga kan minkar också
fungera som asätare (Dunstone, 1993). I studierna redovisas minkens diet uteslutande
som djurbaserad och mink anses därför som en obligatorisk köttätare.
Matens passage genom mage-tarm är relativt kort - cirka 3 timmar (Bleavins & Aulerich,
1981), därför behöver den inta mindre portioner föda och äta ofta. Det har lett till att
farmad mink har 10-11 födointag/24 timmar när det finns fri tillgång på foder (Hansen
& Decker, 2002), vilket är jämförbart med tamkatters födointag (cirka 12 måltider/dag,
Rainbird, 1988).
Hanminken är ungefär dubbelt så stor som honan och kan därför slå större byten (t.ex.
hare eller kanin). Däremot kan honor lättare ta sig ner i hålor och fånga mindre gnagare
(Birks & Dunstone, 1985). Luktsinnet och hörseln är de dominerande sinnena som
används vid bytesjakt på land. Vuxna honor har ett brett hörselomfång från 1 kHz till
över 70 kHz med störst känslighet vid 8-10 kHz (Brandt
et al.,
2013). Minkens dagliga
aktivitetsmönster och sinnen gör dem väl anpassade att jaga t.ex. gnagare som
använder sig av högfrekvent ljud. Då vild mink har sin boplats i våtmarker och på
flodbankar är sorkar och bisamråttor viktig föda, på andra ställen domineras menyn
under vissa årstider av olika fågelarter (bobyggande), grodor, kräftdjur eller fisk. Under
stränga vintrar när tillgång till vattendrag är begränsad på grund av isbeläggning,
jagade amerikansk mink nästan bara mindre däggdjur, medan den europeiska minken
i liknande områden fortsatte att jaga i vattendrag (Sidorovich, 2000). Därmed visar
studier att viltlevande amerikanska minkar är mer flexibla och mindre beroende av att
enbart jaga i vatten.
Mink uppvisar några semi-akvatiska vanor i naturen, och betecknas därför vara ”semi-
akvatisk”, men vild mink färdas också långa sträckor på land (Birks & Linn, 1982;
Stevens
et al.,
1997). De morfologiska likheterna mellan mink och den semi-akvatiska
uttern är mindre uppenbara än förväntat. Botton-Divet
et al.
(2017) konstaterade att: “I
motsats till vår ursprungliga hypotes överensstämmer inte formen på benen signifikant
med utterns. Uttern uppvisar ett stort antal varianter av former vilket föreslår att en
semi-akvatisk livsstil kan leda till en stor variation av lokomotoriska beteenden (Botton-
Divet
et al.,
2017). Dunstone (1993) noterade att minkfötter är nästan utan hud mellan
tårna (se även figur 1) och mer typiska för djur som rör sig snabbt på land. Fotens
ytarea är relativt liten vilket också tyder på att de är anpassade för rörelser på land
(Dunstone, 1993).
17
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0134.png
A
Photo: Jens Muff Hansen/Naturplan,
Denmark
B
B
Figur 1. Exempel på baktassar från A. Flodutter och B. Farmad
Photo: Mogens Olesen/AU,
Denmark
Photo: Mogens Olesen/AU
,
Denmark
mink.
Minkar lever också på annat sätt än floduttern. Minkar jagar främst på/från marken, och
kan också utföra korta dykningar, mestadels kortare än 10 s (Dunstone, 1993), för att
jaga föda i vatten. Deras sinnen under vatten, pälsskydd och simförmåga, är dåliga
jämfört med en undervattensjägare som uttern (Wise
et al.,
1981).
3.2 Reproduktion och sexuellt beteende hos mink
Minken har en säsongsberoende reproduktion där honan föder en kull per år. Vilda
minkar rapporteras få två till tre ungar per hona i områden med låg predation och bra
tillgång till föda (Dunstone, 1993). Avel i fångenskap har ökat kullstorleken hos farmad
mink, idag är medelvärdet fem till sex avvanda ungar per hona och ibland föds upp till
15 levande ungar i en kull. Mink har s.k. inducerad ägglossning och den taktila
stimulansen från det hanliga könsorganet inducerar nedsläpp av ägg för befruktning.
Hos mink implanteras det fertiliserade ägget i livmodern efter en embryonal fördröjd
implantation samtidigt med en topp i progesteron och blastulatillväxt, ungefär 20 dagar
före nedkomst (Sundqvist
et al.,
1989; Stoufflet
et al.,
1989).
Experiment med partnerval antyder att honorna kan vara promiskuösa, dvs. de kan
para sig med flera hanar under samma reproduktiva händelse. Parningen
karaktäriseras av att hanen håller kvar honan genom att bita henne i nacken och böjer
sig i en rundad kroppsposition omkring henne under penetrationen. Fasthängningen
varar från några minuter till ca en timme (Malmkvist
et al.,
1997).
I naturen lockar en parningsmottaglig hona till sig många hanar och när man har satt
ut fällor nära dessa honor i mars månad har man fångat många hanar (Dunstone,
1993). I ett fall fångade man sex hanminkar med fyra fällor och fångade hanar varje
kväll under 10 dagar (Dunstone, 1993). När en hona fångades i en fälla var den
omgiven av hanar och en hane försökte till och med dra med sig fällan in i sin bohåla
(Dunstone, 1993). Ireland (1990) registrerade en hane som först brottades med en
hona i 5 minuter, sedan försvann och kom tillbaka efter 40 minuter precis när hon skulle
gå ned i sin bohåla, varefter de parade sig i 13 minuter och därefter drog han in henne
i bohålan och stannade där i 11 timmar.
18
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
3.3 Honornas beteende och avvänjning av avkommor
Vild mink iordningställer inte nödvändigtvis en helt ny bohåla för sin nedkomst, snarare
lokaliserar honan och tar över en bohåla av lämplig storlek, tillverkad av gnagare,
bisamråttor eller kaniner. Förmodligen kan också en del bobyggande ske som hos
vesslor, som har rapporterats förbättra ytterkanterna av boet med päls som plockas
från bytesdjur (King, 1989). Endast honan tar hand om kullen och kullen föds i slutet av
april/i början av maj. Eftersom det är svårt att observera hur den vilda minken tar hand
om sin avkomma i bohålorna, baseras mycket av vår kunskap om beteende och välfärd
hos nyfödda minkvalpar på studier gjorda på farmade minkar.
Moderns beteende och interaktion med ungarna är betydande hos farmad mink
(Malmkvist
et al.,
2007). Om minkhonan ges möjlighet att bygga ett bo före nedkomsten
kommer det att resultera i ett stort bo och minskad stress och valpningsproblem vid
valpningen kombinerat med ökat vårdbeteende gentemot avkomman, vilket förbättrar
minkvalparnas överlevnad (Malmkvist & Palme, 2008). Nya studier har funnit att
honans bobyggnad påverkas av yttertemperaturen, dvs. minkhonan bygger mer
avancerade bon runt valpningen vid lägre temperaturer (Schou & Malmkvist, 2018b).
Moderns omvårdnad, inklusive bobyggande, digivning och skydd, är nödvändig för
överlevnad och tillväxt av den altriciella (outvecklade) avkomman (vanligtvis 8-10 g vid
födseln), detta gäller åtminstone för de första 4-6 veckorna i livet. De termoreglerande
och motoriska förmågorna är dåligt utvecklade hos ungarna de första veckorna
(Harjunpää & Rouvinen-Watt, 2004). Ögonöppning och de första tecknen på
fungerande hörsel infaller efter dag 28 (Brandt
et al.,
2013). Ungarna vokaliserar
intensivt, vilket tas som tecken på att de vill att modern ska söka upp dem, då de har
kommit bort från boet och vill ha vård i boet. Ungarna kan producera komplexa
ultraljudsvokaliseringar (upp till 50 kHz), även om de inte kan höra tidigt i livet (Clausen
et al.,
2008; Brandt
et al.,
2013).
Antalet avvanda ungar kan överstiga antalet aktiva spenar (vanligtvis upp till åtta) hos
den lakterande honan, därför kan flera ungar dela på resurserna (Malmkvist
et al.,
2016). Den gradvisa övergången från modersmjölk till fast föda och att dricka vatten
börjar omkring fyra veckors ålder. Majoriteten av de vävnader som producerar mjölk
hos honan tillbakabildas 6-8 veckor efter valpningen (Pinkalski & Møller, 2014)
samtidigt som ungarna ökar sitt födomässiga oberoende. Avvänjning kan definieras
som det stadium då modern börjar ägna betydligt mindre tid och ansträngning åt
ungarna (Martin, 1984). Hos ferala minkar i Storbritannien såg man i juli (ungefär 10-
14 veckor efter födseln) att ungarna var ensamma eller i par och aggressiva
interaktioner från modern observerades (Dunstone, 1993). Det finns inte så mycket
observationer av vilda minkars avvänjningsålder och när ungarna lämnar modern.
3.4 Socialt beteende
Vilda minkar är solitärt levande och revirhävdande (Dunstone, 1993). Genom att fånga
in vilda minkar i fällor har man kunnat se hur stora deras revir är (Gerell, 1970; Chanin,
1976). En hanes revir kan överlappa flera honors revir men normalt sker ingen
överlappning av revir inom samma kön (Dunstone, 1993). Gerell (1970) observerade i
Fyledalen i Sverige att en hane hade tre honor inom sitt revir medan en annan vuxen
hane och en ung hane inte hade några honor inom sitt revir. Birks (1981) fann att på
en ö utanför Skottland överlappade endast en tredjedel av honornas revir med en
hanes, men Dunstone (1993) menar att det kan vara säsongsberoende hur mycket
överlappning som sker mellan könen. Dunstone och Birks (1983) fann en överlappning
av reviren mellan könen under 29 av de 43 månaderna (67 %) och under december-
april var överlappningen 95 %. På samma område observerades enskilda han-
respektive honminkar passera över varandras revir och en hane stal små bytesdjur från
en hona medan på ett annat område förstorade en hane sitt revir så att en honas revir
hamnade inom hans revir (Ireland, 1990). Dunstone och Birks (1985) har också
beskrivit utbredningen av vuxna hanminkars respektive honminkars revir. Det kan även
förekomma överlapp inom könen vid revirgränserna och man har funnit 10 % överlapp
mellan hanars revir utanför parningssäsongen och upp till 55 % under
parningssäsongen (Dunstone, 1993).
19
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Ireland (1990) har med hjälp av att sätta radiosändare på individuella ferala
amerikanska minkar som levde i ett kustlandskap vid sydvästra Skottland kunnat följa
dem mer noggrant. I doktorsavhandlingen beskrivs hur individuella hanar respektive
honor korsade andra minkars revir och de aggressiva beteenden det ledde till, samt att
minkar även kunde överge sina revir och vandra iväg till nya områden (Ireland, 1990).
Vuxna minkar kan vara mycket aggressiva mot varandra när de kommer in i varandras
revir. Long och Howard (1987) beskriver ett tillfälle där två hanminkar började slåss
med varandra, de rullade runt och bet varandra under 5 minuter varefter den större
minken bet den mindre över skallen under 30-45 sek och därefter över buken under
10-15 sek och gick sedan iväg från den dödade minken. Så aggressiva beteenden är
dock sällsynta i naturen och aggressiva interaktioner mellan hanar har oftast
observerats under parningssäsongen (Dunstone, 1993). När man har fångat hanar i
fällor under parningssäsongen har man ofta sett sårskorpor under pälsen runt kinderna
och nackskinnet som tyder på att de har varit involverade i aggressiva interaktioner
(Ireland, 1990).
Minken kan avge höga skrik och väsande när den hotas och låga skrockande (eng.
muffled chuckling) under parningen, men kanske även i andra situationer som t.ex. vid
brottningar och lek (personlig kommunikation J. Malmkvist) och vid andra belöningar
(Seton, 1909). Under aggressiva interaktioner visar minken dominans genom att kröka
sin rygg uppåt, puffa upp pälsen, slå med svansen fram och tillbaka, stampa och skrapa
på marken med tassarna och öppna munnen i ett hot-gap (beskrivet på Wikipedia). Om
detta inte fungerar kan det leda till slagsmål med skador på huvud och nacke (Harris &
Yalden, 2008).
Minkar har en distinkt doft som utsöndras från en körtel i analöppningen, vilken spelar
en viktig roll i deras sociala kommunikation. Doftmarkering utförs genom att gnugga
analöppningen mot marken eller objekt, eller via träckhögar. (Brinck
et al.,
1978). Dessa
doftmarkeringar hjälper sannolikt till att stabilisera den sociala miljön, reducera stress
och aggressioner. Även farmad mink avger dessa doftmarkeringar t.ex. som
varningssignal vid hantering (personlig observation J. Malmkvist; Brinck
et al.,
1978)
Hanar och honor träffas endast under den korta parningsperioden och valparna är med
honan tills de är omkring 12 till 15 veckor (Dunstone, 1993). När valparna lämnar honan
är beroende på deras vikt och storlek men i regel lämnar hanvalparna honan först och
i enstaka fall kan en honvalp stanna i moderns revir över vintern (Gerell, 1970).
4
Inhysning och skötsel
4.1 Skugghus, hallar och burar
Den traditionella metoden att föda upp minkar på är att hålla dem i nätburar som är
sammankopplade i långa rader och placerade under skugghus med sluttande tak. Det
ger minken skydd från nederbörd (regn/snö) och från solen, samtidigt som de har
tillgång till frisk luft och den omgivande yttertemperaturen. Burarna byggs av rostfritt
stål
eller
ZinkAlu-10
enligt
Granlunds
i
Finland
(http://www.granlunds.com/Bilder/ProduktkatalogSV.pdf) i sektioner om 5-6 burar som
sedan sätts ihop. Många minkgårdar bygger själva sina burar, men det finns även
kommersiella företag i t.ex. Danmark och Finland som säljer färdigbyggda burar. På
senare år har en del minkgårdar i Sverige byggt hallar i vilka burarna placeras i rader.
Hallarna har som regel högt i tak så att inomhusluften blir bra, många ljusinsläpp och
ingen uppvärmning. Det blir en jämnare temperatur och ingen blåst inne i hallarna
jämfört med skugghusen. Man kan även styra ljuset enklare i en hall och det blir en bra
arbetsmiljö för personalen. Dock har minken inte möjlighet att se väderomslagen,
fåglar, gnagare och insekter som om de hade hållits i skugghus.
Burar för mink ska enligt 2 kap. 13 § SJVFS 2013:16 vara minst 30 cm breda, minst 80
cm långa och minst 45 cm höga. Från och med den 1 januari 2017 ska alla burar bestå
av två våningar, s.k. etageburar (2 kap. 4, 6, 13 §§ SJVFS 2013:16) som ska ha en
hylla på vardera våningen samt en bolåda (2 kap. 7, 8, 14 §§ SJVFS 2013:16). Den
minsta tillåtna totala arean i etageburen ska då vara minst 0,345 m² (0,255 m² i nedre
planet och 0,09 m² i det övre planet). Vid en undersökning om förekomst av stereotypier
20
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
på svenska minkgårdar 2011 (dvs. innan de nya måtten infördes) uppmättes burmåtten
för individuellt hållna honor under vintern på 19 olika minkgårdar (Olofsson & Lidfors,
2011). Man fann då att de inre burmåtten för längd varierade från 80-92 cm, bredd från
30-38 cm och höjd från 45-46 cm (individuella gårdsmått redovisas i Appendix 1). Den
tillgängliga golvytan i buren var från 0,26 - 0,34 m² och det var ingen bur som låg precis
på minimimåtten, dvs. om buren precis uppfyllde minimåtten för längd så var den
bredare än minimåtten och vice versa.
Forskargruppen runt Georgia Mason vid Guelph universitet i Kanada har de senaste
åren undersökt vilken burstorlek och burhöjd minkar visar preferens för och hur deras
beteende påverkas av olika burstorlekar och höjder. Anledningen till detta är att burarna
för minkar i Kanada och USA är mindre och lägre än de mått som gäller för europeiska
burar. En studie undersökte om 2,5 månader gamla parhållna hon-hanminkar föredrog
en särskild burhöjd att äta fodret från (25, 38, 46 eller 53 cm) och de fann att honor
föredrog den lägsta höjden (25 cm), vilket även hanarna gjorde när de blev 5 månader
gamla (Diez-León
et al.,
2017). I en delstudie undersöktes individuellt hållna 11
månader gamla honor respektive hanar i burar som antingen började med en höjd på
13 cm eller 52 cm och därefter höjdes/sänktes burhöjden var tredje vecka (Diez-León
et al.,
2017). Minkarna vistades ungefär lika mycket i burarna med alla olika höjder,
men honor vistades mer i den lägsta buren när den presenterades sist i testet (Diez-
León
et al.,
2017).
Enligt föreskrifterna (2 kap. 14 § SJVFS 2013:16) ska minsta invändiga utrymme i
bolåda för mink vara:
Antal och typ av djur
Bottenarea, m²
Ett vuxet djur
0,031
Två ungdjur/en hona med ett
0,052
ungdjur
Hona med valpar
0,064
Bolådans kortaste sida, m
0,15
0,20
0,20
I studien på 19 svenska minkgårdar av individuellt hållna honor vintertid fann Olofsson
och Lidfors (2011) att bolådorna var från 16 - 36,5 cm i längd och från 19 - 35 cm i
bredd och från 22-33 cm i höjd (individuella bolådemått för varje gård redovisas i
Appendix 1). Bolådorna uppfyllde därmed de minimimått för bolådans kortaste sida för
ett vuxet djur som infördes två år senare. Däremot skulle fem av de 19 gårdarnas
bolådor inte uppfylla dagens minimikrav för två djur eller en hona med valpar.
Bottenarena varierade i samma studie från 0,038 - 0,075 m². De uppfyllde därmed
minimimåtten för ett vuxet djur som infördes från 2013, men bolådorna på tre av
gårdarna skulle med dagens minimått var för små för att hålla två ungdjur/en hona med
ett ungdjur. På 10 av de 19 gårdarna skulle bolådans bottenarea inte uppfylla dagens
krav minimimått för en hona med valpar. Bolådans storlek och utformning är ett av de
områden som det har varit mycket diskussion om vid inspektioner från Länsstyrelsens
djurskyddshandläggare.
Enligt de nya föreskrifterna (SJVFS 2013:16) ska minkar ha tillgång till rent och torrt
bomaterial (2 kap. 7 §), ligghylla i båda våningsplanen (2 kap. 8 §) och utöver det
utbytbara föremål som stimulerar djuren till lek, tuggning, utforskning och fysisk aktivitet
(2 kap. 9 §). Vid besöket på de 19 svenska minkgårdarna 2011 fann man att 14 gårdar
hade halm, 3 gårdar hade kutterspån och 2 gårdar angav att de brukade ge halm men
det saknades vid besöket (de individuella gårdarnas användning av bomaterial
redovisas i Appendix 2). Typ av halm som gavs som bomaterial var vete på 9 gårdar,
korn på 4 gårdar, rågvete eller råg på 2 gårdar och havre på en gård (se Appendix 2).
Påfyllnad av halm skedde efter behov på 9 av gårdarna, en gång/vecka på 3 gårdar,
samt varannan till var tredje vecka på 3 gårdar (Appendix 2). På danska minkgårdar
används oftast kornhalm (personlig kommunikation J. Malmkvist). Det är oklart varför
det varierar så mycket mellan länderna i val av halmsort.
Då myndigheterna inte ställde krav på berikningar i minkburar 2011 fann Olofsson och
Lidfors (2011) att vissa gårdar inte hade några berikningar, vissa hade hylla eller vagga
och vissa hade utbytbara berikningar som t.ex. rör, boll eller plastbit.
21
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
4.2 Skötsel genom hela årscykeln
På en minkgård utgår all skötsel från årscykeln och man brukar dela upp den i tre
perioder vilka beskrivs i här.
Period 1 infaller efter avlivning och pälsning i slutet av november och början av
december och slutar i början av mars. Under den perioden har man bara avelsdjuren
på gården och de är placerade individuellt i burarna. För att undvika problem med
reproduktionen och i samband med valpningen har man tidigare dragit ner
fodertilldelningen till 90 % av underhållsbehovet under denna tid för att minkarna ska
ha gått ner i vikt tills parningen börjar. En period av högt foderintag ger positivt
reproduktivt resultat i form av fler ägg som kan befruktas (så kallad flushing). För att
uppnå en hög aptit och för att minska risken för feta honor har en ytterligare
neddragning av fodertilldelningen innan den åter ökas kraftigt skett från mitten av
februari och under 1-2 veckor. De nya föreskrifterna för mink innebär att man inte längre
får dra ner fodertilldelningen på samma sätt under vintern, men en kort tid av
neddragning av fodret är fortfarande tillåtet (2 kap. 11 § SJVFS 2013:16).
Period 2 börjar i mars med parningen varefter många avelshanar avlivas och pälsas
medan honorna blir dräktiga. Under april till maj föds valparna och efter ca 6 veckor
avvänjer honan dem från att dia. När valparna är 8-10 veckor ska de enligt
föreskrifterna separeras från modern och i praktiken sker det ofta under första halvan
av juli.
Period 3 börjar när man har separerat alla ungar utom en hanvalp från modern och
placerat dem parvis (hane-hona) i burar för uppfödning. Under uppfödningen ges
minkarna fri tillgång till foder för att ge en så hög tillväxt som möjligt. Under oktober
brukar de fälla sommarpälsen och anlägga vinterpälsen.
Minken föds och dör som regel på samma gård och det är bara en liten andel av de
minkar som säljs till andra gårdar som behöver utsättas för en transport. Minkarna
hanteras bara runt parningen, då honorna tas till hanarnas burar och när minkvalparna
delas upp efter avvänjningen. Vid hanteringen brukar man ha tjocka handskar på sig
eftersom minkarna kan bitas och såren lätt blir infekterade, på grund av att minkarna
äter rått foder. Enstaka tama minkar kan hanteras utan handskar. För att minska stress
vid hantering när man flyttar minkar mellan burar kan man ställa ner en transportlåda i
buren framför bolådans öppning när minken är i bolådan och mota in den i
transportlådan som sedan stängs. För beskrivning av en typ av transportlåda se
Granlunds produktkatalog (http://www.granlunds.com/Bilder/ProduktkatalogSV.pdf)
Minkarna ses till individuellt dagligen i samband med utfodringen som sker en till flera
gånger per dag beroende på årstiden. Utöver det brukar djurägarna eller anställd
personal gå igenom skugghusen och tittat in i varje bur för att se till att minkarna är
friska och pigga. När de föder sina valpar och under den första veckan efter partus ses
honorna till extra mycket för att åtgärder ska kunna vidtas om någon valp verkar dålig.
Om en minkvalp får diarré och verkar svag kan man lyfta ut den ur buren och lägga den
i en kuvös för uppvärmning, men så fort den blir pigg läggs den tillbaka till modern.
Det händer någon enstaka gång att en mink lyckas rymma från sin bur. Eftersom alla
gårdar ska vara omgärdade av ett staket kommer den förrymda minken att finnas kvar
på gården. Man brukar ha mindre transportlådor stående på marken för att locka in
förrymda minkar i dem och sedan återbörda dem till sin bur. Minkar har ingen individuell
märkning utan det är buren som är uppmärkt. Vid ett utsläpp från aktivister blir det
därför omöjligt att kunna sätta tillbaka minkarna i rätt bur.
I boken ”Mink Production” (1985, finns i en senare version) som har skrivits av 22 olika
personer och först getts ut på danska av Danish Fur Breeders Association (1984) som
sedan översatts till engelska och getts ut av Scientifur (1985). I boken beskrivs hela
minkproduktionen grundligt. Det finns ingen liknande bok skriven på svenska som är
anpassad till svenska förhållanden.
22
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0139.png
4.3 Utfodring
Som andra karnivorer har minken ett enkelt magtarm-system med en relativt kort tarm.
Det medför en snabb passagehastighet på fodret, ca 3,5 timme, vilket gör att den
bakteriella nedbrytningen av näringsämnen är relativt begränsad och inte anpassad för
att bryta ner näringsämnen med högt fiberinnehåll (Elnif
et al.,
1988). Minkar är
beroende av lättsmälta näringsämnen med relativt högt fettinnehåll för att kunna
utnyttja fodret och tillgodose sitt energibehov (Lassén
et al.,
2012; Ahlstrøm
et al.,
2004).
Minkfoder består till stor del av biprodukter från fisk- och kött/kycklingindustrin och
dessa råvaror är väldigt känsliga för både bakteriell och kemisk nedbrytning (Ahlstrøm
et al.,
2004). Råvarorna kräver en stabil lagring och hantering och i de flesta fall lagras
råvarorna frysta, torkade eller syrakonserverade (Ahlstrøm
et al.,
2004). I Sverige
används främst färska frysta råvaror och det är viktigt att dessa är nedkylda till under 4
°C inom 4 timmar efter avlivning/slakt för att förhindra bakterietillväxt och kemisk
nedbrytning.
Spannmål, framförallt vete och korn, används också i minkfoder. Spannmålen bör
malas eller kokas innan den utfodras för att öka smältbarheten (Ahlstrøm
et al.,
2004).
Produktionen av minkfoder kräver tillgång till stora frysar, tvättbara produktions-lokaler
samt kvarn och blandare för att lagra, tina, mala och blanda foder. Det vore
oekonomiskt att ha dessa faciliteter på varenda gård, därför är det idag vanligt att köpa
sitt foder från ett foderkök. I Sverige är de flesta foderkök anslutna till Svensk mink och
Minkhälsan. En del av köken producerar bara foder till sig själva och en del säljer foder
till ett antal farmer. Foderkök som är anslutna till Svensk mink och Minkhälsan tar
regelbundet foderprover för analys av hygienisk och näringsmässig kvalitet. Dessa
prover granskas av en agronom (för närvarande anställd på RådNu, SLU och betald av
näringen) som bedömer den hygieniska kvaliteten och utfärdar en rapport som skickas
till foderköket. Den näringsmässiga analysen jämförs mot den planerade foderplanen
och ev. justeringar diskuteras med köken.
I Danmark finns nästan bara stora centralkök som producerar foder åt flera minkgårdar.
Foderköken förser gårdarna med färsk producerad mat dagligen (från ca mitten av april
till början av december) eller varannan dag (Jensen
et al.,
2017).
Utfodringsrekommendationerna för farmad mink delas upp i fyra perioder. Forskning
på optimala proteinnivåer under minkens tidigare tillväxt har även medfört ytterligare
uppdelning av perioderna inom de fyra huvudperioderna (Lassén
et al.,
2012).
De fyra huvudperioderna i utfodringsrekommendationen är:
1. December till valpning
2. Valpning till 8 veckor efter valpning
3. Nio veckors ålder till 31 augusti (14-18 veckors ålder)
4. 1 september till pälsning
Det finns rekommendationer för fördelning av omsättbar energi från protein, fett och
kolhydrat i foderstaten (Tabell 1).
Tabell 1. Rekommenderad fördelning av protein, fett och kolhydrat för mink i procent
av omsättbar energi (Lassén
et al.,
2012)
Period
December-mars
Mars-valpning
Valpning- 7 v. ålder
8 v. ålder- 10 v. ålder
11 v. ålder -15 v. ålder
16 v. ålder – pälsning
Protein%
(minst)
30
40
40
45
32
28
23
Fett %
20-50
20-50
40-50
35-50
35-55
35-57
Kolhydrat%
(max)
25
25
20
20
20
20
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0140.png
Period 1. December till valpning
Den första perioden sträcker sig från december till valpning och här ligger fokus i första
hand på att få avelshonor och -hanar i rätt hull för parning. Det är i period 1 som
stereotypier oftast uppkommer och är som mest frekventa. Det är mer ovanligt med
stereotypier hos mink under sommar och höst då de utfodras
ad libitum
(ad
lib.
dvs. fri
tillgång) med hög energigiva för att öka i vikt (Damgaard
et al.,
2004). Minkens aktivitet
ökar fram till förväntad utfodringstid, mest uppenbart är det under perioder med
begränsad utfodring. I en studie förblev farmad mink inaktiv - vanligtvis i bolådan - i mer
än 70 % av sin tid, under riklig födotillgång (Hansen
et al.,
1994).
Anledningen till den ökade förekomsten av stereotypier i period 1 är att minkarna i den
här perioden utfodras för att minska i vikt (Hansen
et al.,
2008). Minkarna utfodras
ad
lib.
med hög energiintensitet under sommaren och hösten för att nå maximal vikt och
skinnlängd vid pälsning i november. Detta leder till att de i november, december ofta är
mycket feta och därför behöver de flesta minkar minska i vikt fram till parningen i början
på mars (Bᴂkgaard
et al.,
2007).
Feta/tunga honor får i regel mindre kullar (Bᴂkgaard
et al.,
2007, Lagerkvist
et al.,
1993). Bᴂkgaard
et al.,
(2008) noterade att honor som var i hull 3 i mars hade i snitt
0,64 fler valpar än honor som var i hull 4. I april var det mest gynnsamt om honan var i
hull 4. Honor i hull 4 i april hade i snitt 0,67 fler valpar än honor som var i hull 3 i april.
Därför är målet att få honorna i hull 2,5-3 till parning så att de kan öka till hull 4 till
valpning (Bᴂkgaard
et al.,
2007). Hullbedömningsschemat som används vid
hullbedömning av mink är utvecklat av Rouvinen-Watt 2002 där hullpoäng 1 motsvarar
väldigt smal, 3 ideal och 5 fet (Rouvinen-Watt 2004) (Appendix 3).
Även hanarnas hull påverkar kullstorleken. Hanarnas hull påverkar hur många honor
de parar och hur stor gallprocenten blir. Hansen
et al.
(2012) såg att hanar som var i
hull 3 i december parade 0,4 fler honor än hanar i hull 4 och gallprocenten var ca 1 %
lägre. Hanar som var i hull 2 i januari parade 0,4 fler honor än hanar i hull 3 och
gallprocenten var ca 1 % lägre. I mars parade hanar i hull 3, 0,2 % fler honor än hanar
i hull 4 och gallprocenten var ca 3 % lägre. I förhållande till hanar i hull 2 parade hanar
i hull 3 i mars ca 0,9 fler honor och hade ca 1,5 % lägre gallprocent. De kunde inte se
någon negativ effekt av viktreducering på antal parade honor och gallprocent.
Viktminskningen under december till mars är en balansgång eftersom viktminskning är
tydligt kopplat till en ökning av stereotypier (Hansen
et al.,
2008). För magra honor (hull
1-2) har sämre fruktsamhet och mindre kullar än honor som är i hull 3 vid parning
(Bᴂkgaard
et al.,
2007) och vid plötsliga köldknäppar kan honorna till och med dö om
de är i för lågt hull (Møller, 1992). Såväl intensiv som långvarig bantning har negativa
konsekvenser för minken och rekommenderas inte (Tauson, 1993). Minkar som är för
feta/stora vid valpning har dock en sämre fruktsamhet och får mindre kullar (Bodreau
et al.,
2014; Hansen
et al.,
2012; Bᴂkgaard
et al.,
2008; Bᴂkgaard
et al.,
2007). Därför
anses i många fall en viss viktminskning nödvändig under vintern för att inte riskera för
feta honor vid valpning.
En viss fluktuation i vikt över säsongen är naturlig. Det är inte onaturligt för minken att
öka i vikt under hösten för att sedan minska under vintern. Vilda minkar ökar också
foderintag och kroppsvikt under hösten (Valtonen
et al.,
1995). De lagrar in fett för att
klara av att hålla värmen och överleva vintern då både foderintag och kroppsvikt
minskar. (Hansen
et al.,
1991; Korhonen, 1989; Korhonen & Niemälä, 1998). Även
farmad mink tappar normalt vikt under vintern oavsett om de fodras
ad lib.
eller
restriktivt. Det är dock svårt att minska vikten tillräckligt mycket för att nå en hullpoäng
på 3 vid parning vid
ad lib.
utfodring (Damgaard
et al.,
2004).
Branschen har arbetat intensivt för att undersöka och utveckla optimala
utfodringsstrategier under vintern (Bodreau
et al.,
2014; Hansen
et al.,
2008; Bᴂkgaard
et al.,
2008; Damgaard
et al.,
2004; Tauson, 1993). Ett sätt att åstadkomma en
skonsammare viktminskning är att välja ut avelsdjuren så tidigt som möjligt för att börja
dra ner på fodergivan redan i oktober. En lägre vikt i oktober medför en skonsammare
viktreducering under vintern och ökar chansen för större valpkullar och bättre hull hos
24
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
dräktiga och digivande honor (Bodreau
et al.,
2014; Tauson & Aldén, 1984). Honor som
utfodrats restriktivt mellan september och december (ca 80 % av
ad lib.)
hade större
kullar än honor som utfodrats
ad lib.
under samma period, 5,88
vs.
4,62 (Bodreau
et
al.,
2014). Tauson och Aldén (1984) såg liknande resultat redan på 80-talet då gruppen
honor som utfodrats restriktivt från september till december hade 5,67 levande födda
valpar jämfört med 4,60 levande födda valpar hos de honor som utfodrats
ad lib.
under
samma period.
Trots att det varit känt sedan 80-talet att kraftig viktminskning reducerar antalet valpar
i jämförelse med en mindre och långsammare viktminskning har det varit svårt att få
igenom denna utfodringsstrategi i praktiken. Det är svårt att välja ut avelsdjur innan
vinterpälsen är klar och det är svårt att dra ner på foder om avelsdjuren är placerade i
bur tillsammans med ett djur som ska pälsas och därmed utfodras maximalt. Få farmare
har möjlighet att redan i september/oktober flytta avelsdjuren till egna burar eftersom
det ofta är fullt på farmen.
Ett annat sätt att åstadkomma en skonsammare viktminskning och samtidigt minska
förekomsten av stereotypier är att fodra
ad lib.
men att minska energiinnehållet i fodret
genom att tillsätta fiber. Minkarna kommer då att öka sitt foderintag eftersom de efter
några dagar kommer att märka att fodret innehåller mindre energi. Beroende på hur
mycket fiber som tillsatts kommer de i de flesta fall ändå få i sig mindre energi än om
de utfodrats med standardfoder (Clauson & Larsen 2011; Hansen
et al.,
2008). Även
om minkhonan får i sig mindre energi med ett fiberberikat foder jämfört med honan som
får ett standardfoder, verkar det som om de upplever mindre svältkänsla och utför
mindre stereotypier än minkhonor som får en mindre fodermängd med mer
koncentrerad energi (Hansen
et al.,
2011). Den ökade fiberinblandningen leder dock
till en högre foderåtgång och vattenintag samt en ökad gödsel- och urinproduktion
(Clauson & Larsen, 2011).
Hansen
et al.
(2008) jämförde traditionell restriktiv utfodring, där en kontrollgrupp
(KON) jämfördes med två försöksgrupper som utfodrades
ad lib.
och som under
perioder fick 11,5 % fiber inblandat i fodret för att sänka energiinnehållet. Alla tre
försöksgrupperna minskade i vikt under försökets gång men KON minskade mest. Det
var också KON som hade flest stereotypier av de tre grupperna och frekvensen verkade
hänga ihop med viktnedgången. Den restriktiva utfodringen från december till parning
ledde till större valpkullar i förhållande till de andra två försöksleden som utfodrades
ad
lib.
och KON hade i snitt 7,17 valpar i jämförelse med 5,98 - 6,32 valpar i de andra två
leden. Honor i KON hade även fler levande födda valpar och fler levande valpar kvar
vid 28 dagars ålder än honor i de andra två grupperna. De honor som utförde flest
stereotypier får ofta flest valpar och det beror troligen på att de är mest aktiva och lättare
kommer ner i önskat hull (Hansen
et al.,
2008; Damgaard
et al.,
2004).
I Sverige är det inte tillåtet att rutinmässigt eller systematiskt dra ner fodergivans
volymmässiga storlek i förhållande till minkens underhållsbehov i syfte att reducera
minkens vikt (2 kap. 11 § SJVFS 2013:16) och därför sänks energiinnehållet i fodret
under perioden december till mars genom råvaror med lägre energiinnehåll och som
ger större mättnadskänsla. I praktiken används mer torsk (mager fisk) och mer
spannmål (fiber) under denna period för att minska energin i fodret. Mängden kyckling,
slaktbiprodukter och fet fisk begränsas. Genom att öka kolhydratinblandningen och
minska på fett och protein minskas energin i fodret (Lassén
et al.,
2012). Syftet är att
minkarna ska få en större fodergiva och uppleva en högre mättnadskänsla än om
energigivan hållits högre och fodermängden minskats. Medlemmar i Svensk Mink
informeras även regelbundet av rådgivare (agronomen som går igenom gårdarnas
foderanalyser samt utländska forskare) om den senaste forskningen och får råd om hur
de ska anpassa utfodringen för att nå optimal vikt på avelsdjuren med avseende på
reproduktion och välfärd.
Efter parning gäller det att tillgodose protein- och energibehov för de dräktiga honorna
så att både valpar och honor får bästa förutsättningar inför valpningen. Honans
energibehov ökar inte nämnvärt under dräktighet, däremot ökar proteinbehovet något
under sista delen av dräktigheten (Tauson, 1994; Tauson
et al.,
1992; Tauson
et al.,
1994). Minst 40 % av den omsättbara energin bör komma från protein under
25
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0142.png
dräktigheten för att säkerställa stora valpkullar med hög tillväxtpotential (Clausen &
Sandbøl, 2008). Restriktiv utfodring även i kortare perioder under dräktigheten kan leda
till minskade valpkullar (Dahlin
et al.,
2016). Honorna bör vara i sådant hull vid parning
att de kan öka i vikt under dräktigheten (Bᴂkgaard
et al.,
2008).
Period 2. Valpning till 8 veckors ålder
Nästa period sträcker sig från valpning till avvänjning/separation och här är det viktigt
att honan får ett energirikt foder för att kunna producera tillräckligt med mjölk till
valparna utan att själv tappa för mycket i vikt. Minkvalparna föds i slutet av april till
början av maj och väger bara 8-12 g när de föds och har inga energireserver alls. De
är beroende av värme och mat från sin moder och behöver snabbt få i sig energi
(Tauson, 1994; Matthiesen
et al.,
2010).
Valparna är helt beroende av moderns mjölk tills de börjar äta fast föda vid ca fyra
veckors ålder och minkhonor har setts öka sitt energiintag med 25-50 % under de första
fyra veckorna av laktationen för att producera tillräckligt med mjölk (Fink
et al.,
2001;
Tauson
et al.,
2004). Trots detta klarar de flesta honor inte av att äta tillräckligt mycket
för att behålla positiv energibalans under hela laktationen (Fink
et al.,
2004; Tauson
et
al.,
2004). Det är mycket viktigt att honan har i stort sett fri tillgång till ett smakligt foder
med lättsmält energi under dräktigheten. Antal valpar påverkar honans energiintag och
en hona med nio valpar behöver betydligt mer energi än en hona med tre valpar för att
klara mjölkproduktionen och äter ofta betydligt mer om hon ges chansen (Fink
et al.,
2001). Får honorna för lite foder med för lågt energiinnehåll finns risk att de drabbas av
digivningssjuka eftersom de i sådana fall kommer att mobilisera mer energi från
kroppsreserver för att klara mjölkproduktionen (Hansen & Berg, 1998).
Minkhonans mjölk är energirik och både fett- och proteininnehåll ökar generellt under
laktationen (Fink
et al.,
2004). Mängden producerad mjölk och proteininnehåll påverkas
av honans diet och fördelningen av omsättbar energi från protein, fett och kolhydrat kan
påverka valparnas start och tidiga tillväxt (Fink
et al.,
2004).
Övergångsperioden från mjölk till fast föda är en känslig tid för valparna och under den
här perioden är det viktigt att fodret är av bra hygienisk kvalitet med en hög smältbarhet
av både fett och protein för att valparna ska kunna tillgodogöra sig näringen på bästa
sätt (Ahlstrøm
et al.,
2004).
En annan utmaning under den här perioden är att se till att både valpar och honor får i
sig tillräckligt med vatten. Valparna lär sig i regel äta innan de lär sig att hitta
vattennippeln och dricka vatten, därför är det brukligt att öka vatteninnehållet i fodret
när valparna börjar äta för att de dels lättare ska kunna slicka i sig fodret men även för
att de ska få i sig mer vätska (Clausen & Larsen, 2017). Andra sätt att hjälpa valparna
att få i sig mer vätska är att placera en tillfällig eller permanent vattenkopp eller
vattennippel i eller vid lyan. Då har de lättare att hitta den. Försök visar att tillgång till
vatten i lyan för valpar kan minska förekomsten av sår och bitskador och kan även bidra
till att fler valpar överlever (Jespersen
et al.,
2013). En extra vattennippel i lyans närhet
kan även ge en positiv effekt på valparnas tillväxt och minska viktnedgången hos de
digivande honorna (Clausen & Larsen, 2017).
Råvarorna i minkfodret bör anpassas något när valparna börjar äta. Normalt är
smältbarheten på fett relativt hög hos minkar men eftersom digestionskanalen inte är
fullt utvecklad förrän valparna är 10-12 veckor är valpar inte lika bra på att smälta fett
som vuxna minkar (Tauson
et al.,
1988). Även proteinsmältbarheten är begränsad hos
valpar (Skrede, 1979; Elnif & Hansen, 1987) och för att få maximal tillväxt hos valparna
är det viktigt att under de första levnadsveckorna med fast föda välja lättsmälta fettkällor
med stor andel omättade fettsyror (Matthiesen
et al.,
2017).
Den hygieniska kvaliteten på fodret är alltid viktig och ju mer oönskade bakterier det
finns i fodret desto större är risken för sjukdom hos minken. Det finns ett samband
mellan gårdar som fått foder med hög förekomst av fekala bakterier i fodret och
förbrukningen av antibiotika (Jensen
et al.,
2017).
26
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0143.png
Period 3. 9 veckors ålder till 31 augusti
Under sommaren växer minkvalparna som mest. Energibehovet ökar och
proteinbehovet minskar. Enligt rekommendationerna av fördelning av energi från
protein, fett och kolhydrat minskas andelen protein och fettet ökar. Av den omsättbara
energin bör minst 32 % komma från protein under den här perioden. Störst andel av
omsättbar energi bör komma från fett och minst från kolhydrat (Clausen & Sandbøl,
2008). För lite protein i fodret till minkar kan leda till ökad dödlighet, fettlever och
minskad tillväxt. Tillsats av essentiella aminosyror till ett foder med för lite protein kan
påverka tillväxten positivt men det är inte säkert att hälsan förbättras eftersom minken
behöver få i sig även de aminosyror som inte räknas som essentiella i tillräcklig mängd
(Damgaard
et al.,
1998).
Period 4. 31 augusti till pälsning
Från 16 veckors ålder är längdtillväxten hos minkarna nästan obefintlig. Från och med
nu handlar viktökningen främst om fettansättning som kräver mindre energi än
proteinuppbyggnad. En större del av proteinet används nu istället till pälsproduktion,
fällning av sommarpäls samt produktion och tillväxt av vinterpäls (Lassén
et al.,
2012).
Under den här perioden finns det risk att minkarna drabbas av fettlever som kan
uppkomma vid höga intag av fett och låga intag av protein (Rouvinen-Watt
et al.,
2012).
Det är viktigt att vara uppmärksam på foderintaget hos minkarna under den här
perioden. För lite mat ökar risker för aggression mellan minkarna och för mycket mat
kan leda till foderstopp, dvs. de matvägrar. Matvägran under några dagar kan leda till
större risk för fettlever och därför är det viktigt att dra ner på portionerna för att
uppmuntra aptiten om det ligger mycket foder kvar på burarna på morgonen (Rouvinen-
Watt
et al.,
2010; Hunter & Lemieux, 1996). Hög foderintensitet med högt energiinnehåll
och energiintag ökar risken för fettlever (Rouvinen-Watt
et al.,
2012).
Fodrets koppling till minkens hälsa
Foderkvaliteten är väldigt viktig för att hålla en besättning vid god hälsa. Minkfoder är
det djurfoder som varierar mest vad gäller ingredienser, näringsinnehåll och hygienisk
kvalitet. Foder och foderingredienser kan bli kontaminerade under tillagning, transport,
lagring och utfodring. Förorening med bakterier och toxiner, som till exempel
Salmonella,
botulism och mykotoxiner, kan vara ett problem och är ofta resultatet av
förorening av de ursprungliga ingredienserna och att de utsatts för temperaturer som
främjar bakterietillväxt (Canadian Food Inspection Agency, 2013). Till exempel har det
visats att utbrott av plötsliga dödsfall hos dräktiga honor i Finland och Danmark, i båda
fallen, berodde på foderburna infektioner med
Clostridium limosum
i livmodern (Biström
et al.,
2016; Hammer
et al.,
2017). För att säkerställa hög kvalitet på fodret måste de
foderkök som levererar foder till gårdar som är med i Minkhälsan ta prover på fodret
regelbundet (personlig kommunikation M. Andersson).
4.4 Parning, uppfödning och avvänjning
Inseminering förekommer inte på minkgårdar utan bara naturlig parning. Vanligtvis
håller djurhållaren ca 5 honor per hane och försöker få honan parad åtminstone två
gånger under sin mottagliga period, vilket är från slutet av februari till slutet av mars
(Elofson
et al.,
1989). Minkhonan paras genom att placeras hos en hane under ca 2-3
timmar och bärs sedan tillbaka till sin egen bur. Djurägaren eller personal rör sig i
gångarna där honor har flyttats till hanars bur och tittar efter om parning sker. När det
skett lägger de ner burkortet på buren och fyller i vilken hane som har parat sig med
honan. Dag 8 efter detta placeras honan hos en ny, eller ibland samma hane, för
parning. Dag 9 efter den första parningen kan vissa honor placeras hos en tredje hane.
Detta benämns på minkgårdarna som att man använder 1+8 systemet (2 parningar)
eller 1+8+1 systemet (3 parningar). Varje hona paras på detta sätt av 1-3 hanar. De
flesta valparna föds efter den parning som gjordes dag 8. Minkgårdarna vill gärna ha
parning dag 1 så tidigt som möjligt eftersom sena parningar kan leda till att valparna
dör.
27
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Minken har inducerad ägglossning där taktil stimulus från hanens penis leder till att
ägget stöts ut i äggledaren. Ägget implanteras i livmodern efter en fördröjd embryo-
implantation, som sammanfaller med en topp i progesteron och blastulatillväxt ungefär
20 dagar innan valpning (Sundqvist
et al.,
1989; Stoufflet
et al.,
1989). Under tiden
innan implantationen är honorna mycket känsliga för stress. Lågt flygande plan eller
annat buller eller skrämmande ljud kan leda till att äggen stöts ut ur honan eller
absorberas istället för att implanteras. I en studie fann man att honor som flyttades till
en främmande bur den 10 april (strax efter implantationen, under tidig embryotillväxt)
uppvisade en högre stressrespons jämfört med om de flyttades tidigare eller senare
och man tolkade det som att det sammanhängde med tiden för implantationen
(Malmkvist & Palme, 2015). På svenska minkgårdar är man mycket medvetna om
riskerna med stress under implantationen och man flyttar därför honorna till nya burar
antingen innan parningen eller efter beräknad implantation (personlig kommunikation
H. Lindqvist).
Man har oftast en viss procent s.k. tomma honor, som inte blivit dräktiga. Honan föder
i genomsnitt 5-6 valpar i slutet av april och under maj månad, men de kan få från 1 upp
till 15 valpar, vilket är en skillnad mot de i naturen 3 valparna som en minkhona normalt
föder. Djurägarna brukar notera på burkortet datum för valpningen och hur många
ungar honan fick. Skötaren kan flytta ungar ifrån de honor som fått stora kullar och ge
till honor som har fått få ungar, s.k. kullutjämning och det noteras också på burkorten.
Dock vill uppfödarna inte att en hona ska ha mer än 8 valpar eftersom man sett att
mjölken inte räcker då. I bursystem med en tom bur mellan varje minkhona ökade både
antal valpar och deras vikt och honornas aktivitet minskade då de vistades mer i lyan
(Overgaard, 2000). Detta reflekteras också i den danska lagstiftningen där en tom bur
krävs mellan minkhonorna under valpperioden. Detta är inget krav i den nuvarande
svenska lagstiftningen.
Inför valpningen bygger honan ett bo inne i bolådan och då ger djurhållarna som regel
honorna halm både i bolådan och på taket ovanför. Malmkvist
et al.
(2016) fann att
minkhonor föredrog klippt kornhalm + lammull före enbart kornhalm eller ”Easy-stroe”
(85 % vete och 15 % raps klippt i 1-1,5 cm bitar). När man gav bobyggnadsmaterialet
den 10 april istället för den 23 mars eller 20 april (alla datum efter parningen) fick man
en ökad valpdödlighet (Malmkvist
et al.,
2016). Minkägare sätter ofta in speciella
insatser av trä eller plast för att minska bolådans storlek så att minkhonan lättare kan
hålla valparna varma. Danska minkägare lägger ofta in en tegelsten inne i bolådan
innan valpningssäsongen för att hjälpa minkvalparna att nå fodret när det senare
placeras på bolådans nättak. Malmkvist
et al.
(2016) fann att valpdödligheten minskade
den första veckan när de placerade en ”EasyBrick” (sammanpressad fint klippt strö (85
% halm och 15 % raps) www.easy-stroe.dk) i bolådan jämfört med en tegelsten.
Honorna spenderar mycket tid inne i bolådan de första fyra veckorna.
Minkvalparna väger 6-8 gram vid födelsen (Tauson, 1994), men denna vikt har gått upp
till 10-12 gram (Matthiesen, 2009) troligen på grund av avel för större djur. Men
storleken på valpen minskar markant med ökad kullstorlek. Valparna är blinda, döva
och saknar päls. När valparna har öppnat ögonen och börjar höra blir de mer aktiva
och kommer själva ut ur bolådan in i buren. Djurägarna brukar lägga in ett tätare galler
på golvet för att minkvalpar som kanske hänger kvar i honans spenar när hon går ut ur
bolådan eller som hon själv bär ut i buren inte ska trilla ner genom golvmaskorna. När
valparna har blivit tillräckligt stora tas detta nät bort eftersom det blir mer avföring på
golvet när det ligger där.
Minkvalparna får först färskfoder genom takgallret i bolådan för att de ska nå upp, men
även andra lösningar finns (t.ex. utfodra på en bricka precis utanför bolådans öppning).
När de är tillräckligt långa i kroppen så att de når taket på 45 cm kan man sluta ge dem
foder på bolådans tak. Nackdelen med att ge foder ovanpå bolådans tak är att bolådan
kan bli kladdig av nerdroppande foder och att de äter där inne. Ett fodertråg som kan
hängas på utsidan av bursidan hade varit ett bättre alternativ när man börjar utfodra
minkvalparna. Se den beskrivna studien av Diez-León
et al.
(2017) att avvanda
minkvalpar föredrar att äta på 25 cm framför högre höjder. Denna forskning är så ny att
den inte har lett till någon förändring i utfodringsmetoderna så vitt vi känner till.
28
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Minkgårdarna i Sverige brukar oftast ställa ut en låg skål med vatten i närheten av
vattennippeln i burens bortre kortsida för att hjälpa valparna att få i sig vatten. Brink
et
al.
(2004) fann att minkvalpar började dricka vatten från vanlig vattennippeln två veckor
efter att de började äta foder. Under den tiden täcktes vattenbehovet av vatten i fodret,
mjölken och moderns saliv. När de gjorde det lättare för minkvalparna att dricka vatten
minskade salivslickandet på modern och det ökade vattenintaget hade ett samband
med minskad aggression (Brink
et al.,
2004). När vatten fick stå och droppa från
vattennippeln (Møller & Lohi, 1989) eller en öppen skål med vatten ställdes in i buren
(Steffensen
et al.,
2007) började minkvalparna dricka vatten 3 dagar tidigare och fick
en bättre tillväxt. Perioden mellan början av födointaget vid 4 veckors ålder och
vattenintaget vid 5-6 veckors ålder är också en period då digivningssjuka och
kannibalism inträffar. Clausen
et al.
(1992) fann att uttorkning hos honan var den
huvudsakliga orsaken till digivningssjuka och törst hos valpar anses vara den största
orsaken till digivningsskador hos minkvalpar runt 7 veckors ålder (Hansen
et al.,
2014).
Forskare i Nederländerna har undersökt hur det påverkar minkvalparnas välfärd att få
en vattenflaska med nippel hängd antingen inne i bolådan eller strax utanför bolådan
(De Rond & van Willigen, 2012). När De Rond och van Willigen (2012) placerade en
vattennippel inne i bolådan började minkvalparna dricka vatten 4-5 dagar tidigare och
när vattennippeln placerades strax utanför bolådan började de dricka 2-3 dagar tidigare
än kontrollerna som fick gå till vattennippeln i andra ändan av buren. När valparna var
35-45 dagar gamla var frekvensen vattenintag tre gånger högre, salivslickande på
modern tre gånger lägre och valparna var lugnare när de hade vattnet i eller strax
utanför bolådan (De Rond & van Willigen, 2012). Den var en tendens till högre
valpdödlighet i kontrollkullarna jämfört med de kullar som fick vatten i eller utanför
bolådan (De Rond & van Willigen, 2012). Malmkvist
et al.
(2017) fann att när de
placerade en vattennippel anpassad till valpar precis utanför bolådan dag 18 efter
födseln till kullar med 6-11 valpar började de dricka vatten och äta foder samtidigt
jämfört med när vattnet placeras vid honans vattennippel. Man fann även att vatten
utanför bolådan minskade antalet skadade minkvalpar, minskade för tidig moder-unge
separation och därmed förbättrade välfärden mot slutet av laktationsperioden
(Malmkvist
et al.,
2017).
Efterhand som minkvalparna växer försöker de dia och följer efter modern, vilket kan
bli stressande för honan då en del honor har betydligt fler ungar än vad de skulle ha
fått i naturen. Då kan till en början hyllan i det nedre planet av buren ge honan en plats
att komma undan valparna på. Men när de blir större kan hon även hoppa upp på andra
planet av etageburen. I en studie där minkkullar föddes upp i etageburar fann man att
honor vistades mer utanför bolådan än hos de kullar som föddes upp i traditionella
burar med bara ett plan (Lidfors & Axelsson, 2012).
I praktiken, kan separationstiden bero på kullstorlek, den individuella kullen och honans
förmåga, men generellt sker den mellan 6 och 10 veckors ålder hos farmad mink
(NFACC, 2013). Den tidigaste lagliga separationsåldern är satt till 8 veckor i Danmark
och Sverige, men den sker vanligtvis tidigare i Nordamerika.
Enligt föreskrifterna ska minkvalpar avvänjas tidigast vid åtta veckors ålder och senast
vid 10 veckor. Endast om välbefinnandet hos modern eller ungarna hotas kan
avvänjning göras vid en tidigare ålder (2 kap. 2 § SJVFS 2013:16). Om denna paragraf
skrivs om i framtiden borde man byta ut ”avvänjas” till ”separeras från modern” då det
är det som sker. Om man separerar hona och ungar före 6 veckors ålder blir det både
separation och avvänjning.
Minkgårdarna brukar placera honan ihop med en hanvalp och låta resten av kullen
vistas tillsammans någon vecka efter moder-unge separationen. Därefter delar de upp
kullen i par (en hona och en hane) och flyttar dem till nya burar. Grupphållning av
ungminkar är inte tillåtet i Sverige, vilket det är i andra länder, t. ex. Danmark, Finland
och Nederländerna. Detta beror på att man i samband med att de nya föreskrifterna
skrevs utgick från utländsk forskning som visat att grupphållning kan utgöra en risk för
minkens välfärd.
Digivningsperioden kan vara ganska ansträngande för honorna beroende på olika
faktorer bl.a. kullstorlek. I en dansk studie på honor med 5 valpar fann man att
29
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
kroppsvikten minskade med 6,3 % hos de honor som separerades från valparna vid 6
veckor (42 dagar) och 8,1 % hos de honor som separerades vid 7 veckor (49 dagar)
efter valpningen (Sörensen
et al.,
2010). Resultat från några fysiologiska blod- och
urinanalyser kan tolkas som att honan oavsett separationstid kan vara stressad av
valparna som hon precis har avvant och att denna stress har minskat några dagar efter
separationen (Sörensen
et al.,
2010). En studie dokumenterade att den moderliga
motivationen hos mink var högre hos honor vid 7 veckor än vid 8 veckor efter
valpningen. I tillägg till kullens ålder är kullstorleken viktig för moderns motivation och
välfärd, vilka är lägre i större kullar än i mindre (Malmkvist
et al.,
2016). Dessa faktorer
borde därför tas hänsyn till för att bestämma den optimala separationstiden på
minkgårdar.
Under hösten föds minkvalparna upp i par (hona-hane) med i stort sett fri tillgång på
foder, vilket dras ned något när de börjar ha växt färdigt i kroppen i oktober månad. De
byter från sommarpäls till vinterpäls under oktober månad. Inhysningen på svenska
gårdar sker i etageburar med den inredning som har beskrivits. När de första
etageburarna togs fram i Nederländerna på 1980 - 90-talet handlade det både om att
ge minkarna en mer berikad miljö, men även att kunna hålla fler ungminkar tillsammans
då man utnyttjade höjd och volym på gården istället för yta (de Jonge, 1996). Då detta
är ett stort område kommer frågan om grupphållning och forskningen beträffande detta
att presenteras nedan.
Från mitten av november till mitten av december sker den s.k. pälsningen, vilket innebär
att man avlivar minken och avlägsnar pälsen från kroppen.
4.5 Pälsdjursavel
Domesticeringen och den genetiska bakgrunden diskuteras i kapitel 3.3. Dessutom
diskuteras urvalsförsök mot onormalt beteende (t.ex. stereotypt beteende) i kapitel 6. I
detta kapitel koncentrerar vi oss på traditionella produktions- och fertilitetsegenskaper
som vanligtvis ingår i urvalsprogrammet.
Det traditionella målet för all selektion av avelsdjur är att förbättra
produktionseffektiviteten hos produktionsdjur. Under de senaste årtiondena har även
flera hälso- och välfärdsrelaterade egenskaper lagts till i avelsprogram.
Selektion av produktionsegenskaper
För minkar och andra pälsdjur har de viktigaste egenskaperna vid selektion varit
skinnstorlek, pälskvalitet och honornas fertilitet. Skinnstorlek selekteras vanligtvis via
kroppsvikt eftersom den är lätt att mäta och den har en hög genetisk korrelation med
skinnstorlek (0,77 - 0,79). Heritabiliteten (ärftligheten/arvbarheten) för kroppsvikt hos
mink är relativt hög (0,43 - 0,48) vilket innebär att selektionen för kroppsvikt är relativt
effektiv genom användning av enkel fenotypisk selektion (Thirstrup
et al.
2016).
Alla djur som är tänkta att gå i avel graderas baserat på flera faktorer, till exempel
pälskvalitet, temperament, avelsresultat, storlek och resistens mot plasmacytos. Ett av
avelsmålen är att få så stora skinn som möjligt. Tidigare har man fokuserat på vikten
och att minkarna ska vara så tunga som möjligt. Nyare forskning har dock visat att
arvbarheten för kroppslängden är hög och att kroppslängd borde vara ett av kriterierna
när avelsdjur väljs (de Rond, 2015).
Vid selektion för kroppsvikt behöver man vara försiktig så att man undviker övervikt,
vilket hos rävar som föds upp till pälsproduktion har visat sig öka risken för benproblem
och ögoninfektioner (Kempe
et al.
2010, Kempe
et al.
2015).
Heritabiliteten för egenskaper rörande pälskvaliteten varierar mellan 0,06 och 0,28 och
är lägst för ulltäthet (eng. wool density) och högst för täckhårens skydd (eng. guard hair
coverage). De genetiska korrelationerna mellan egenskaper för pälskvalitet och
30
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
kroppsvikt är huvudsakligen positiva och måttliga vilket betyder att det är relativt lätt att
selektera för dessa egenskaper och att de stödjer varandra (Thirstrup
et al.
2016).
Selektion av fertilitetsegenskaper
Heritabiliteten hos fertilitetsegenskaper (dräktighet, förnöjsamhet (eng. felicity),
kullstorlek) varierar mellan 0,03 och 0,19 (Koivula
et al.
2011). På grund av låg
heritabilitet kräver ett effektivt urval av dessa egenskaper en utvärdering av
avelsvärdet, där avelsvärdet estimeras genom att använda fenotypiska data från
individer och alla släktingar och även information från stamtavla.
Antagonistiska genetiska korrelationer
Fertilitetsegenskaper har negativa genetiska korrelationer (-0,06 till -0,27) med djurets
storlek (Koivula
et al.
2011). För att uppnå positiva genetiska förändringar hos båda
egenskapsgrupperna krävs relativt hög ekonomisk vikt i det totala meritindexet (eng.
total merit index) för fertilitetsegenskaper (Meier
et al.
2014). Dessutom bör genetisk
korrelation mellan fertilitet och produktionsegenskaper inkludera utvärderingsmodeller
av avelsvärdet.
Avelssystem
För närvarande använder många gårdar enbart fenotypisk selektion, där selektionen
baseras på djurets eget eller nära släktingars fenotypiska resultat. Val av avelsdjur
baserat på beräknade avelsvärden skulle emellertid förbättra effektiviteten av urvalet,
särskilt för fertilitetsegenskaper (Thirstrup
et al.
2016). Effektiv utvärdering av
avelsvärden kräver goda fenotypiska data, med andra ord beräkningar av de
egenskaper som djurägare vill förbättra. Att skapa identifieringssystem för stamtavlor,
där djur kan identifieras individuellt inom gården behövs också. Vidare flyttar
lantbrukarna valpar mellan kullar, vilket ökar svårigheterna med att få en giltig stamtavla
för alla tänkbara avelsdjur.
Flera kommersiella utvärderingsprogram för produktionsövervakning och avelsvärde
finns tillgängliga för svenska minkgårdar. Programmen har huvudsakligen utvecklats i
Danmark och i Finland och för närvarande skattar de alla BLUP (Best Linear Unbiased
estimates) avelsvärden.
Möjligheter att använda DNA information och genomisk selektion i minkavel har
studerats på Århus universitet (Meier
et al.
2015). Enligt den studien skulle
minknäringen tjäna mycket på att införa genomisk selektion i avelssystemen genom
ökad genetisk vinst och ett tillförlitligt urval, särskilt för egenskaper med låg arvbarhet.
4.6 Avlivning
Allmänt om avlivning
Vi beskriver här hur avlivningen på hösten går till och den forskning som gjorts på detta,
samt hur avlivning av sjuka och skadade djur går till. Här finns det både regelverk och
en utbildning (DISA-baserad kurs) som de som ansvarar för avlivning av mink måste
ha genomgått.
Olika typer av avlivning
Det finns flera olika metoder för att avliva mink (Lölliger, 1984) och de kan delas in i tre
huvudprinciper; inandning av gas, injektion av lämpliga preparat (bedövning) och
31
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0148.png
fysiska metoder (Enggaard Hansen
et al.,
1991). Den viktigaste aspekten är att den
enskilda minken blir medvetslös så fort som möjligt, eftersom hjärnbarken då inte
fungerar och djuret inte längre kan uppleva smärta (Enggaard Hansen
et al.,
1991).
Den vanligaste metoden att avliva mink är inhalation av gas och det är också den metod
som har fått mest uppmärksamhet och forskning. Koldioxid (CO
2
) och kolmonoxid (CO)
är de vanligaste avlivningsgaserna och de finns som komprimerad gas i cylindrar. CO
kan också genereras av förbränningsmotorer. Kväve (N
2
) är en annan gas som har
rapporterats som ett pålitligt medel för avlivning av vuxna djur och det är billigt och inte
så farligt för människor (Enggaard Hansen
et al.,
1991). Det har emellertid bara
publicerats två studier på avlivning med kvävgas (Vinter, 1957; Enggaard Hansen
et
al.,
1991). Andra gaser som testats är argon vilket är en icke-aversiv gas som inducerar
hypoxi (Raj & Mason, 1999). I Sverige är CO
2
den enda tillåtna gasen för avlivning av
mink enligt Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2012:27) om
slakt och annan avlivning av djur, saknr L22.
I en studie placerades hanmink i en glaslåda med antingen 100 % eller 70 % CO
2
, 4 %
CO eller 100 % N
2
och tiden till icke-koordinerade rörelser (fas I) varierade från 14 s för
CO
2
, 31 s för N
2
och 49 s för CO (Enggaard Hansen
et al.,
1991). Perioden för förlust
av medvetande (fas II) var 5 s för CO
2
, 15 s för CO och 45 s för N
2
. Komafasen till dess
att andningen upphörde (fas III) var 151 s för CO
2
och CO och 58 s för N
2
.
Sammanfattningsvis var tiden från när djuret placerades i glasboxen tills det blev
medvetslöst 19 s för CO
2
, 64 s för CO och 76 s för N
2
och den totala tiden för avlivning
var 153 s för CO
2
, 215 s för CO och 134 s för N
2
(Enggaard Hansen
et al.,
1991). Utifrån
dessa resultat drog man slutsatsen att minimitiden från det att avlivningen börjar tills
det är säkert att ta ut djuret är 5 minuter (Enggaard Hansen
et al.,
1991). Korhonen
et
al.
(2012) undersökte hur lång tid det tog för hanminkar som sövdes innan avlivningen
att dö med hjälp av mätningar av hjärnstammens hörselväckande respons (BAER=
brain stem auditory evoked responses, hörselpluggar som gav ljud vid 90 decibel,
Sound pressure level (dB SPL) med en frekvens på 10 Hz till ena örat),
elektroencefalografi (EEG), elektrokardiografi (EKG) och andningsfrekvens. Minkarna
avlivades med filtrerade avgaser (CO koncentration i avlivningsboxen 4 %), koldioxid
(CO
2
från en cylinder, koncentrationen i avlivningsboxen 80 %), kolmonoxid (CO från
en cylinder, koncentration i avlivningsboxen 4 % resp. 2 %). I tabell 2 visas vilken tid i
sekunder det tog tills minkarna inte reagerade längre för de fyra mätvariablerna.
Koldioxid med 80 % koncentration och filtrerade avgaser (kolmonoxid) ledde till en
signifikant kortare avlivningstid än kolmonoxid med både 4 % och 2 % koncentration.
Tabell 2. Medeltid i sekunder (± SD) när sövda hanminkar slutade visa livstecken vid
avlivning med olika gaser där mätningar gjordes av EEG, BAER, andningsfrekvens och
EKG, P-värdet anger om det var någon signifikant effekt av de fyra testade
avlivningsgaserna (Kruskal-Wallis ANOVA) (efter Korhonen
et al.,
2012)
Avlivningsgas EEG
Filtrerade avgaser 86 ± 35
ab
CO
2
(80%)
75 ± 28
a
CO 4%
190 ± 81
bc
CO 2%
426 ± 252
c
P-värde
<0.0001
BAER
176 ± 37
a
183 ± 19
ab
390 ± 139
bc
833 ± 345
c
<0.0001
Andning
217 ± 53
a
227 ± 26
a
477 ± 151
b
901 ± 293
b
<0.0001
EKG
292 ±130
ab
220 ± 92
a
289 ± 126
ab
682 ±333
b
<0.01
a, b och c anger om gaserna skiljde sig signifikant från varandra
I en annan studie av Korhonen
et al.
(2013) jämfördes följande fyra metoder; 1)
individuell avlivning i en liten avlivningslåda (35 x 30 x 60 cm) utan en avlivare, 2)
individuell avlivning i en liten avlivningslåda som placerades inuti en avlivare (12,5 x
12,5 x 55 cm), 3) gruppavlivning i en stor låda (75 x 75 x 150 cm) utan avlivare och 4)
gruppavlivning i en stor avlivningslåda (70 x 70 x 125 cm) utan avlivare. Forskarna
kunde se in i avlivningsboxarna genom en glasruta och videofilma minkarna. Studien
visade att filtrerade avgaser (kolmonoxid) med en koncentration på 1,2-3 % var för lågt,
men koncentrationer på 4-6 % var effektivt (Korhonen
et al.,
2013). En cylinder CO
2
koncentration på ≥ 80 % var effektiv och den kortaste tiden efter det att alla rörelser
och andningen hade upphört erhölls med cylinder CO
2
(Korhonen
et al.,
2013).
32
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Internationella riktlinjer
Ett dokument med riktlinjer för avlivning av mink skriven av Korhonen och Kuuki (2013)
bygger på reglerna från EU om skydd av djur vid avlivning (EC No. 1099/2009) som
började gälla från 2013. Enligt den får minkar avlivas med kolmonoxid (CO), koldioxid
(CO
2
), elektricitet, skjutning och bedövning med bultpistol, samt akutavlivning genom
slag mot huvudet om djuren väger mindre än 5 kg. Riktlinjerna grundar sig på tidigare
forskning genomförd av Korhonen och hans grupp. I Sverige gäller i tillägg till EUs
förordning om djurskydd vid avlivning (1099/2009) striktare nationella bestämmelser
(SJVFS 2012:27, saknr L22). Av föreskrifterna framgår bl.a. att den enda tillåtna gasen
för avlivning av mink i Sverige är CO
2
, medan CO inte är tillåtet. I relation till
djurvälfärden är det faktum att minken inte transporteras levande till avlivningen
optimalt.
Avlivning på grund av djurskydds- eller djurhälsoskäl
Då avlivning är en viktig del vid utvärdering av välfärd hos djur, har EU bestämt att alla
EUs medlemsländer ska ha regler för avlivning av djur och att det är viktigt att
säkerställa att djuren avlivas så snabbt och smärtfritt som möjligt (Europeiska Rådet,
2009). Den europeiska pälsnäringen har tagit fram riktlinjer för avlivning av mink med
kolmonoxid (CO) och koldioxid (CO
2
) (Korhonen & Huuki, 2013). Kolmonoxid är dock
inte en tillåten avlivningsmetod i Sverige.
Det är av stor betydelse att hela avlivningsproceduren sker utan stress för djuret, är
effektiv och att djuret utan tvivelsmål kan bedömas vara dött. Ett skadat eller sjukt djur
kan ha nedsatt förmåga att hantera stress och bör därför hanteras extra försiktigt.
Godkända metoder för att avliva enstaka minkar är CO
2
, slag mot huvudet (minkvalpar
yngre än 14 dagar), huvudskott, distansavlivning, narkosmedel/avlivningspreparat,
avblodning (föregås av bedövning). Den vanligaste tekniken som används i Sverige är
inhalation av CO
2
, som kan köpas i komprimerad form i gastuber. Denna teknik, eller
CO, föredras i flera europeiska länder (Korhonen
et al.,
2011a). Minken placeras i ett
rör eller i en liten låda som fylls med gas. Den rekommenderade CO
2
-koncentrationen
i gastuben är 80 % enligt EUs regler. Denna koncentration har visats vara effektiv för
avlivning av mink (Korhonen
et al.,
2013). Minkarna visar inga tecken på panik, rädsla
eller excitation under den tid det tar att dö. Detta är dock inte i överensstämmelse med
forskning kring CO
2
-bedövning/avlivning av andra typer av däggdjur (Llonch
et al.,
2012), varför frågan måste utredas ytterligare.
5
Onormalt beteende och berikningar
5.1 Onormalt beteende
Hos farmad mink är de vanligaste typerna av onormalt beteende, dvs. beteenden som
inte har observerats i naturen, stereotypier och pälstuggning (De Jonge & Carlstead,
1987; Hansen
et al.,
2007). Mängden onormalt beteende som visas skiljer sig mellan
minkgårdar, inhysningssystem, utfodringsmetoder, individer, genetisk linje, säsong och
tid på dagen.
Både stereotypt beteende och pälstuggning bedöms som negativa tecken på välfärd
på europeiska kommersiella gårdar vid bedömning av välfärd hos mink (WelFur,
FurEurope, 2015). Stereotypier graderas vid besök under hela året (uppdelad på tre
perioder; P1: mink under vinterperioden, dvs. vuxna, P2: vuxna under den reproduktiva
perioden, P3: vuxna och juveniler under uppväxtperioden), medan pälsbitning inte
graderas under den reproduktiva perioden (P2; beroende på minkars pälsbyte). Båda
typerna av onormala beteenden kan minskas med hjälp av lämplig skötselmetod och
vissa burberikningar minskar koncentration av stresshormoner, stereotypt beteende
och pälsbitning hos mink (Hansen
et al.,
2007). Vid sidan om miljö- och skötselfaktorer
finns det även en genetisk komponent i minkens anlag att utföra dessa typer av
33
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0150.png
onormala beteenden (stereotypier: Hansen
et al.,
2010; pälsbitning: Nielsen, 1996;
Malmkvist & Hansen, 2001). I praktiken skulle lantbrukare normalt selektera mot
pälstuggning vid valet av avelsdjur på grund av ekonomiska orsaker. Selektionen
verkar vara starkast mot (social) pälstuggning som påverkar nack- och
kroppsregionerna, eftersom detta är mer kostsamt på grund av ett minskat pälspris
(Nielsen & Therkildsen, 1995). Pälstuggning på svansen (inklusive sugande) har
normalt en högre förekomst än pälstuggning på andra kroppsdelar.
Både stereotypier och pälsbitning kan öka vid olika stressorer hos burhållen mink –
t.ex. som en reaktion på tidig avvänjning (svansbitning: Mason, 1994; stereotypier:
Jeppesen
et al.,
2000) och begränsad utfodring (Hansen
et al.,
2007; Malmkvist
et al.,
2013). Det tar litet tid för tecken på onormalt beteende att helt utvecklas, därför kan
händelser tidigare i livet påverka sannolikheten hos mink att visa t.ex. stereotypt
beteende på gårdar. Detta kan vara orsaken till att man observerade mer stereotypier
hos äldre honor (andragångsföderskor) än hos de unga avelshonorna (förstföderskor),
även när de hölls under identiska förhållanden (Malmkvist & Schou, 2017). En svensk
studie rapporterade att stereotypier var sällsynta (0,1 % av observationerna under
minkens aktiva tid på dygnet, dvs. gryning och skymning) hos unga minkar som hölls i
par eller grupp. Dock visade 20 % av minkarna i studien stereotypier vid något tillfälle
(Axelsson
et al.,
2017). Utbredningen av stereotypt beteende är mest undersökt under
danska och nordamerikanska skötselförhållanden, inklusive under perioder då minken
bantas före parningen. Om svenska minkgårdar t.ex. använde en begränsad utfodring
i mindre omfattning förväntas onormala beteenden bli mindre vanliga. Detta kan vara
fallet, åtminstone en studie rapporterade att den totala mängden stereotypa beteende
på två svenska gårdar var mellan 9,9 och 11,8 % av tiden strax innan utfodring hos
avelshonor under vintern (Axelsson
et al.,
2009). Denna andel är lägre än vad som har
rapporterats i studier på danska och nordamerikanska gårdar vid samma tid på året,
men på liknande nivåer som en dansk studie som inte använde foderbegränsning
(Hansen
et al.,
1994). Data på prevalensen av onormalt beteende i EU-länder samlas
in under bedömningen av minkvälfärd (WelFur) och den är relevant att känna till, men
den har inte undersökts för utarbetandet av denna rapport.
5.2 Stereotypier
Stereotypier definieras som upprepade, icke-varierade och uppenbarligen funktionslöst
beteende, som t.ex. att gå fram och tillbaka (eng. pacing, Mason, 1991). Förekomsten
av stereotypier har traditionellt ansetts reflektera icke uppfyllda motivationer att utföra
art-specifika beteenden på grund av en otillfredsställande miljö. En annan definition
föreslår att man även ska inkludera orsakssamband för utlösande faktorer och
funktionsstörningar på hjärnan; “stereotypt beteende är upprepat beteende utlöst av
frustration, upprepade försök att hantera stress och/eller funktionsstörningar i CNS
(Mason, 2006).
Hos farmad mink observeras ofta rörelsestereotypt beteende (så kallat ”pacing”, att
djuren rör sig fram och tillbaka i buren) (Mason
& Mendl, 1997, Mason
et al.,
2007,
Mason, 1993).
Många studier har undersökt stereotypt beteende hos farmad mink. I
denna text har vi gjort ett urval av senare studier som vi anser representativa och som
illustrerar några stora idéer och resultat inom ämnet stereotypt beteende.
Trots att resultaten som binder ihop individuell förekomst av stereotypier och välfärd
ibland är inkonsekventa (Svendsen
et al.,
2007; review: Mason & Latham, 2004),
rapporterade en studie att stereotypt beteende sammanföll med högre
baslinjekoncentration av hormonet kortisol. Dessutom reagerar minkar med höga
stereotypinivåer med mer adrenokortisk aktivitet på stressorer än minkar som inte visar
stereotypier. Detta indikerar att minkar som har hög frekvens av stereotypier är mer
känsliga för stressorer än minkar som utför få stereotypier. Resultaten kan dock vara
påverkade av en högre rörelseaktivitet hos minkar som utför mycket stereotypier som i
sig själv ökar plasmakortisolnivåerna (Hansen
& Damgaard, 2009). Malmkvist
et al.
(2011)
fann att träck är den dominerande utsöndringsvägen för kortisol, med
förhållandet träck:urin på ungefär 5:1 hos honminkar. Detta kan förklara de
motsägande resultaten som visar högre basalnivå hos minkar med låga
34
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0151.png
stereotypinivåer i äldre studier (Bildsøe
et al.,
1991). Dessa äldre studier baserades på
urinkortisolmetaboliter, en metod som nu anses ogiltig för mink.
Stereotypier anses ibland som en möjlig stresshanteringsmekanism för djur som hålls
i karga eller stressande miljöer. Visserligen är det inte uppenbart att det leder till
negativa konsekvenser för den mink som utför stereotypier; t.ex. förbättrad
reproduktion har rapporterats (Jeppesen
et al.,
2004). I tillägg kan det finnas positiva
effekter av att utföra stereotypa beteende på hjärnans hälsa, eftersom antalet nya
hjärnceller i hippocampus som bildas ökar med utförandet av stereotypt vandrande
fram och tillbaka (Malmkvist
et al.,
2012). Återigen kan dessa effekter som antyder
förbättrad välfärd hos de minkar som utför stereotypier vara kopplade till effekter av
hög aktivitet eller förbättrad kroppskondition hellre än utförandet av stereotypier i sig.
Stereotypier är ett högst aktivt beteende som kan inducera minskning av kroppsvikten
hos honor innan parningen (Damgaard
et al.,
2004; Jeppesen
et al.,
2004)
och honor
som har en normal kroppskonstitution (inte fet eller smal) har ett förbättrat reproduktivt
resultat (Jeppesen
et al.,
2007) och färre dödfödda (Malmkvist & Palme, 2008). Det har
även visats att en hög aktivitetsnivå ökade bildandet av hippocampusceller i hjärnan
hos laboratoriemöss som fick tillgång till springhjul (van Praag
et al.,
1999). Det
diskuteras dock huruvida springande i ett hjul kan anses vara en stereotyp aktivitet.
Minkar som hade tillgång till ett springhjul utförde inga (övriga) stereotypa beteenden.
Dessutom sprang minkar som under flera generationer hade selekterats för hög nivå
av stereotypier fler varv i ett springhjul än minkar som hade selekterats för låg nivå av
stereotypier. Minkar verkade ersätta stereotypt beteende i buren med springande i ett
hjul, både vad gällde duration och tid på dagen (Hansen & Damgaard, 2009). Generell
aktivitet, och även stereotypt beteende och springande i ett hjul, ökar och kulminerar
vid utfodringstiden hos mink. Intensiteten på alla typer av aktiviteter ökar under
begränsad utfodring. Utfodringssituationen verkar vara särskilt viktig för utvecklandet
och förekomsten av stereotypt beteende hos mink (Hansen
et al.,
1994; Hansen &
Møller, 2008; Mason & Mendl, 1997; Vinke
et al.,
2002; Malmkvist
et al.,
2013).
Utfodringsrutinerna på gårdar och förändringar över säsonger beskrivs på annan plats
i denna rapport. Förekomsten av stereotypa beteenden är låg under perioder utan
restriktiv utfodring, men utförandet ökar under vintern när minkens kroppsvikt och
kondition minskar under förberedelsen inför den reproduktiva säsongen (t.ex. Hansen
et al.,
2007; Malmkvist
et al.,
2013). Användning av svårnedbrytbara fibrer i vinterfodret
kan, till en viss grad och övergående, minska utförandet av stereotypa beteenden hos
mink (Damgaard
et al.,
2004),
mycket troligt beroende på en ökad mättnadskänsla.
Det har föreslagits att en huvudsaklig anledning till utvecklandet av onormalt beteende
är skillnaden mellan de erbjudna födosöksmöjligheterna och de till vilka arten är
anpassad till och visar i naturen (beskrivet i kapitel 3). Minkar på gårdar har erfarenhet
av en jämn och relativt enhetlig födotillgång. Typiskt placeras en portion fint malet våt
foderpasta på burens tak åtminstone en gång per dag. Detta gårdsfoder kan lätt sväljas
ned utan mycket manipulation. Alternativt har det föreslagits att hemområdets storlek
hellre än att söka efter föda/jaga och äta, är den huvudsakliga prediktionen för
utförandet av stereotypt beteende hos rovdjur i fångenskap (Clubb & Mason, 2007). En
dansk studie visade att tillhandahållande av ytterligare foderelement (testade: bitrep
hängande från taket och/eller tjockt foder) minskade förekomsten av onormalt
beteende hos farmad mink (Malmkvist
et al.,
2013). Särskilt tillhandahållandet av tjockt
foder (delar upp till 42 mm) som ersatte det konventionella finmalda fodret (<8 mm)
minskade mängden stereotypt beteende före utfodringen (Malmkvist
et al.,
2013). I en
tidigare studie gavs bitrep till minkar, vilka de använde under sin aktiva del innan
foderintaget, och de föreslogs ge utlopp för ätrelaterade beteenden. Dessa i
kombination med andra burelement (t.ex. boll, hylla) minskade honors stereotypier,
pälsbitande och koncentrationen av stresshormon under vintern, jämfört med minkar
utan dessa burresurser (Hansen
et al.,
2007).
Timingen av stereotypa beteenden i relation till utfodringstiden och förhållandet mellan
nivån av stereotypi och graden av foderbegränsning (t.ex. Hansen & Møller, 2008), gör
stereotypt beteende till en användbar indikator på ouppfyllda födointagsmotivationer,
klart mycket viktiga för välfärden, hos farmad mink.
35
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Även om stereotypt beteende hos mink framförallt ses under aktiva perioder och strax
innan utfodringstiden, kan stereotypier inte vara en enkel analog till naturligt födosök.
Stereotypt beteende kan utlösas i situationer som inte involverar födointagsmotivation,
till exempel hos honor som separerades från sina ungar (t.ex. observerat dag 0, 1 och
7 efter avvänjningen; Malmkvist
et al.,
2016). Mink som har tillgång till en bolåda
uppvisar också både lägre plasmakortisolkoncentration och mindre stereotypt
beteende (Hansen & Damgaard, 1991; Hansen
et al.,
1994). En särskild typ av
upprepat beteende, krafsande (eng. scrabbling) kan eventuellt kopplas till närhet till en
granne, när minkar hålls i icke-kommersiella burar med ogenomskinlig plast mellan
burarna (Polanco
et al.,
2018).
En jämförande studie av flera köttätande arter har visat att arter som naturligt till mesta
delen förlitar sig på levande byte, och ofta jagar eller förföljer sitt byte över långa
sträckor,
inte
utför mer stereotypa beteenden i fångenskap än mer allätande (omnivora)
eller carrion-ätande (eng. carrion-eating) arter (Clubb & Mason, 2003). Detta fynd
bekräftades delvis och motsades delvis i en kompletterande studie som rapporterade
att karnivorer med en lång jaktdistans (t.ex. geparder och hunddjur som coyote,
inte
mink)
är mer utsatta för omfattande stereotypt beteende (”följande av samma spår”)i
fångenskap (Kroshko
et al.,
2016). Dessa motsägande resultat för hunddjur kan delvis
reflektera inkludering av mer data, men kan också vara påverkade av olika val under
modelleringen, brist på giltiga data och svårigheter att använda data tvärs över en rad
olika studier. Diskutabelt är att de kommersiella minkburarna är små jämfört med
boytan för vuxna minkar i naturen. Den naturliga storleken på hemområdet har
rapporterats korrelera med den beräknade tid som används till stereotypt beteende hos
köttätare i fångenskap (Club & Mason, 2007). Hemområdets storlek hos mink är dock
flexibel och varierar med möjligheter till födosök som beskrivits. Resurser i buren och
utfodringshantering kan minska stereotypt beteende, medan tillförsel av större
burstorlekar, inom den testade omfattningen, verkar ha ingen eller liten effekt (t.ex.
Hansen
et al.,
2007).
Sannolikt tillhör inte att alla de beteenden som har utvärderats som stereotypa hos mink
samma enhetliga kategori (t. ex. Díez-León
et al.,
2016), vilket även har visats vara
fallet för andra djur som hålls av människan. Åtminstone en studie har funnit att fysisk
berikning (flera typer introducerade i icke-kommersiella burar) är bättre för att avskaffa
rörelsestereotypier än upprepat krafsande som har observerats riktas mer mot grannar
(Polanco
et al.,
2018).
5.3 Pälstuggning
Pälstuggning karakteriseras av sugande och gnagande som leder till att håren förstörs
(Malmkvist & Hansen, 1997, 2001). Till skillnad från typiskt bitande genomborrar detta
beteende inte skinnet och det har inget samband med aggression (Damgaard &
Hansen, 1996; Malmkvist & Hansen, 1997). Därför använder vi termen ”pälstuggning”
(eng. fur chewing) som är en bättre benämning än ”skinnbitande” (eng. pelt-bite, som
oftast används av lantbrukare) eller ”självstympning” (eng. self-mutilation som använts
i litteratursammanställningen av Nimon & Broom, 1999). Dessutom är pälstuggning inte
alltid självriktat, men kan utföras på en annan mink (Hansen
et al.,
1998).
Pälstuggning verkar funktionslöst precis som stereotypier, men kan utföras i ett mer
flexibelt handlingsmönster än stereotypt beteende, med inriktning på olika kroppsdelar
på egen eller burkamrats päls. Kropps- och svanstuggande kan utföras av individen
själv eller av en burkamrat, medan nacktuggning endast kan utföras av burkamraten.
Den vanligaste typen av pälstuggning påverkar spetsen av svansen. Mindre
svanstuggande/sugande går ofta inte att se på pälsen efter pälsningen och den är
därmed av mindre ekonomisk betydelse för uppfödaren.
Det har gjorts färre studier av pälstuggning än av stereotypa beteenden hos mink. Ofta
används pälsskador på skinnet för att utvärdera graden av pälstuggning (t.ex. vid
bedömningen av välfärd på europeiska minkgårdar, WelFur, FurEurope, 2015) istället
för att använda observation av detta beteende. En studie videoinspelade
36
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
pälstuggningsbeteende genom att använda 2 x 12 hanar som antingen hade
selekterats eller inte selekterats för pälstuggning (Malmkvist & Hansen, 1997).
Pälstuggande varierar både i svårighetsgrad och beträffande vilken kroppsdel som
drabbas (Malmkvist & Hansen, 2001). Utveckling av pälstuggande på svansen har
kopplats till tidig avvänjning (Mason, 1994) och även brist på stimuli då förekomsten
var lägre i berikad (tillgång till extra viloplatser och sysselsättnings-föremål) än i
standardburar (Hansen
et al.,
2007). Gammal försäljningsstatistik tyder på att bruna
färgtyper utför mer pälstuggning än svarta och det verkar finnas en könsskillnad, så att
honor oftast utför mer pälstuggning än hanar (Frindt
et al.,
1983). Det finns även
ålderseffekter i detta och för alla undersökta perioder (vinter/parning, valptiden och
uppväxtperioden fram till pälsning) hade yngre (1 års) avelshonor mer pälstuggade
svansar än de äldre (2 års) avelshonorna även när de hölls under identiska
förhållanden (Malmkvist & Shou, 2017).
Foderbegränsning till honor under förberedelser inför parningen leder till en ökning av
pälstuggning på svansen. Om man ger ytterligare foderelement (bitrep och tjockt foder
med upp till 42 mm delar som ersätter dagligt standard blötfoder <8 mm) reducerade
var och en mängden pälstuggande (Malmkvist
et al.,
2013). Tillgång till bitrep
(hängande från taket) reducerade pälstuggning, både under tillväxtperioden och under
perioden innan parning (Malmkvist
et al.,
2013).
Förutom otillfredsställande delar av foderhanteringen som leder till onormalt beteende,
har det föreslagits att svanstuggande på sig själv hos mink kan kopplas till
understimulering som leder till överuttryck av annat beteende som självputsning
(Hansen
et al.,
1988). Sexuellt lekbeteende hos parvis hållna unga minkar har också
föreslagits bidra till förekomsten av pälsskador i nackregionen på honor under
tillväxtperioden. Detta kan vara en del av naturlig parning/lekbeteende och bör därför
inte betecknas som onormalt.
5.4 Berikningar
Berikningar används i denna text för att beskriva resurser som tillförs buren som ger
en effekt på farmad mink. Effekten bör relatera till förbättrad välfärd. Det tillagda
objektet kan inte kallas en berikning om minken upplever inga eller för det mesta
negativa effekter. I vissa artiklar används emellertid "berikning" för vilken typ som helst
av fysiskt tillägg till burenheten.
Burberikningar har studerats i många år och vissa typer är obligatoriska enligt
lagstiftningen. I texten i denna rapport diskuterar vi bara berikningar som inte redan är
obligatoriska i den nuvarande svenska/EU-lagstiftningen vid hållande av mink. Bolådan
är utan tvekan en högt värderad resurs hos mink, men också obligatorisk året runt i den
svenska produktionen, och beaktas därmed inte i detta avsnitt. En studie under
frigående förhållanden rapporterade att förhållandet mellan bolådor per mink inte
behöver vara 1:1 eftersom juvenil mink ofta sov i grupper om 2 eller fler djur i en bolåda,
när de kunde välja mellan flera bolådor (Schwarzer
et al.,
2017). Detsamma observeras
vanligen på gårdar.
I WelFurs protokoll för att bedöma minkens välfärd på kommersiella gårdar (WelFur;
FurEurope, 2015) klassificeras burberikningar i tre nivåer, baserat på dokumenterad
effekt av att minska till exempel onormalt beteende och stress, samt öka hälsan:
-
Klass 0-berikningar är: 1. Hyllor (eller anslutna rör) minst 20 cm ovanför
burgolvet, tillräckligt stora för att mink ska kunna vila på hyllan eller i röret. 2.
Bitrep. 3. Mjuka plaströr (inte fastsatta). Klass 0 betyder att dessa resurser är
med stor säkerhet fördelaktiga för minkarna: "Solida och fullständiga data
tillgängliga; starka bevis i flera referenser där de flesta författarna kommer till
samma slutsats" (s. 51 i WelFur, FurEurope, 2015).
Klass 1-berikningar är: 1. Halm, halmliknande material och halmbriketter, 2.
Hårda plaströr, plastkedjor eller bollar, 3. Springhjul, 4. Badvatten, 5. Annan
vattenbaserad berikning. Klass 1-objekten klassificerades som fördelaktiga
37
-
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
med medelhög säkerhet: "Vissa eller bara ofullständiga data tillgängliga, bevis
tillhandahålls i ett fåtal referenser, författarnas slutsats varierar från den ena till
den andra, solid och fullständig data tillgänglig från andra arter som kan
extrapoleras till arten det gäller".
-
Klass 2-berikningar är: 1. Andra objekt som ännu inte dokumenterats. Klass 2-
berikningar klassificerades som fördelaktiga med endast låg säkerhet: ”Enstaka
eller inga tillgängliga data, bevis lämnade i opublicerade rapporter eller baserat
på personliga observationer eller meddelanden, författarnas slutsatser varierar
kraftigt mellan rapporterna".
Detta är ett sätt att operationalisera mätningen av burberikningar som också används
på svenska gårdar. Men, om en minkgård inte uppfyller det lokala lagkravet (det är
högre krav på t.ex. burberikning i Sverige än i vissa andra EU-länder) kan det inte
tilldelas WelFur-certifiering per definition. Nedan redovisar vi resultat i förhållande till
burberikningar, idag inte obligatoriskt i lagkravet för minkhållning i Sverige.
Kombinationen av flera berikningar har inte studerats i någon större utsträckning, så
den ytterligare fördelen med olika resurser verkar vara relativt okänd. Vissa typer av
berikningar verkar vara mer effektiva i att avskaffa onormalt beteende än andra, vilket
har visats i flera studier (t.ex. Malmkvist
et al.,
2013; Polanco
et al.,
2018). En studie
på två svenska gårdar testade flera resurser i taget mot den enskilda resursen
(trådnäthylla, plastboll, plastcylinder) eller ingen av dessa resurser (Axelsson
et al.,
2009). På en av de två gårdarna ledde tillgången till trådnäthylla till en signifikant
minskning av stereotypier, men kombinationen av de tre resurserna gav ingen
ytterligare effekt (Axelsson
et al.,
2009). Författarna diskuterar att denna avsaknad av
effekt kan bero på att stereotypa beteenden som utförs under lång tid är svåra att
avbryta (Axelsson
et al.,
2009), vilket även har visats för andra arter. Men när liknande
typer av berikningar infördes redan vid födseln minskade utvecklingen av stereotypt
beteende (Hansen
et al.,
2007).
5.5 Bitrep och liknande berikningar
Bitrep (hängande från taket som minken kan manipulera, se figur 2) har visat sig
fördelaktiga för mink (testade i kombination med andra resurser i Hansen
et al.,
2007,
enda berikning i Malmkvist
et al.,
2013) i form av minskat stereotypt beteende i vanliga
danska kommersiella burar. Bitrep används huvudsakligen under aktiva perioder, före
utfodring och slitaget på bitrep ökar om avelshonorna inte har
ad lib.
tillgång till mat. I
kombination med andra berikningar har mink en lägre basal kortisolkoncentration när
den har tillgång till denna resurs (Hansen
et al.,
2007). Under storskaliga experiment
var byte av slitna bitrep tidskrävande, vilket kan vara en nackdel för djurhållaren.
Bitrep har en effekt på sysselsättningen för mink, som river, biter och sliter i materialet.
Det är möjligt att nyhetsvärdet vid frekvent byte av repen har medverkat till att minken
behåller sitt intresse för materialet. I motsats till användningen av rep, använde mink
ytterst sällan en bordtennisboll som ständigt fanns i buren som objekt (Hansen
et al.,
2007), precis som de snabbt förlorade intresset för andra typer av bollar (Jeppesen &
Falkenberg, 1990).
En berikning liknanden bitrepen användes i en relativt stor kanadensisk studie som gav
farmad mink hängande plastkedjor/lång slang (plus bollar i buren) på tre privata gårdar
och jämförde med en icke-berikad kontrollgrupp (Meagher
et al.,
2014). Resurserna
inducerade mer lek hos ungminkarna, mindre rädsla och mindre pälstuggande, utan att
ge någon signifikant effekt på de stereotypa beteendena (även om vissa delformer
påverkades). På en av gårdarna minskade basalnivån av kortisol och
reproduktionsresultatet ökade för de minkar som hade berikning (Meagher
et al.,
2014).
Data har visat att lek dominerar ungminkens aktiva tidsbudget (Dallaire & Mason,
2015). Ungmink som hölls parvis under uppväxten tillbringade 6,6 % av alla
observationer med att leka (19,3 % av aktiva observationer), medan aggression
observerades extremt sällan (0,04 % av alla observationer) (Dallaire & Mason, 2015).
Mink som inte hölls med en social partner under uppväxtperioden lekte mer med halm
38
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0155.png
och med sin egen kropp (Dallaire & Mason, 2015). Social lek upptar en mycket större
del av ungminkens tidsbudget än lek med föremål och resultaten antyder att föremål
och social lek har olika motivationsgrunder (Daillaire & Mason, 2015). Därför skulle en
trädgårdsslang som löper över flera burar och därigenom rör sig när minkar i
närliggande burar drar i slangen, kunna uppfylla olika behov hos ungmink bl.a. genom
att inducera lek. Utöver slangen föreslås även att en golfboll läggs in i buren för att
stimulera minkens aktivitet.
Figur 2. Bitrep till mink hängande från taket. I några studier kopplades rep i flera burar ihop
genom en horisontell lina, vilket gav extra rörelse från mink som drog i repet i andra burar
(Hansen
et al.,
2007; Meagher
et al.,
2014; Dallaire & Mason, 2015).
5.6 Tillgång till halm
I europeisk lagstiftning föreskrivs att mink måste ha ständig tillgång till halm, även om
endast få studier tidigare har studerat användningen av halm hos mink. I andra
minkproducerande regioner, som Kanada och Kina, används inte halm traditionellt.
Minkar som hade tillgång till rep använde halm signifikant mindre än minkar som enbart
hade tillgång till halm (Hansen
et al.,
2007), vilket indikerar att halm har en viktig
funktion som sysselsättning utöver att fungera som isoleringsmaterial på och i bolådan.
De senaste studierna har vidare undersökt lagstiftningens motivering och
dokumenterar vidare att (1) mink använder halm för flera ändamål (ätande,
temperaturreglerande bobyggnad, övertäckande av boet, honornas bobyggnad) och
dessutom att (2) tillgängligheten på halm är begränsad, om halm endast ges med hjälp
av halmhäcksprincipen (dvs. vanligtvis som ett lager på toppen av nätet ovanför
bolådan i Danmark och Sverige).
Om halm tillhandahålls i en lös hög i buren till unga avelshonor, redan från januari, ökar
reproduktionsresultaten för unga honor (Schou
et al.,
2018a). Mink äter halm som
tillägg till sitt dagliga foder, speciellt under perioder med begränsad utfodring. För att
kunna äta halm är tillgången på en halmhäck lika bra som att lägga in halm på burgolvet
(Malmkvist
et al.,
2016). Även om mink äter betydligt mer halm under en period av
foderbegränsning, minskades inte den basala koncentrationen av stresshormoner
(kortisol) och förekomsten av onormala beteenden signifikant hos avelshonor under
vinterperioden (Malmkvist & Schou, 2017).
Minkhonor är motiverade att bygga bo under vintern/våren oavsett om de ska ha ungar
eller inte och om man ger bobyggnadsmaterial enbart på bolådans nättak begränsas
bobyggandet. Detta bobyggande utanför valpningstiden tenderar att minska nivåerna
av stresshormon. Bobyggande hos honor ökar konstant under dräktigheten (Schou
et
al.,
2018a). Mink använder även halm för termoreglerande ändamål, eftersom de utför
bobyggande under vintern och inte bara under reproduktionsperioden. Bobyggnad
gynnas av att halmen är lättillgänglig i buren. Bobyggandet begränsades när halm
tillhandahölls genom en halmhäck ovanför bolådans tak (Malmkvist
et al.,
2016).
Motivationen för bobyggande ökar fram till födseln och halm inne i buren ökar
bobyggandet. Dock ökar en täckt bolåda bobyggande, förmodligen för att värdet på
bolådan ökar när den är täckt. En täckt bolåda, med halm eller på annat sätt, ökar
39
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
antalet överlevande avkommor hos honor som föder sin första kull (Malmkvist
et al.,
2016). Vidare har studier i klimatstyrda anläggningar dokumenterat att minkhonors
bobyggande ökar med minskande temperaturer inom bolådan runt födelsetiden (Schou
& Malmkvist, 2018b). Även om avkomman visar tecken på obehag i kalla bon
(vokaliserade längre tid och kröp ihop i en hög mer fram till dag 7) valde honorna bort
en uppvärmd bolåda när de hade ett val. Istället förändrade de temperaturen i bolådan
genom att bygga ett bo och stanna där nästan hela tiden efter födseln (Schou &
Malmkvist, 2018b). Generellt hade ungminkar som hölls parvis mindre utvecklade bon
under uppväxtperioden jämfört med vuxna, individuellt hållna honor, även om de gavs
halm i ordentliga mängder (Malmkvist & Schou, 2017).
5.7 Löphjul
I berikningsstudien av Hansen
et al.
(2007) fick vissa djur även extra utrymme (dubbelt
så stora burar skapade genom att koppla ihop två standardburar, med eller utan
berikning). De större burarna minskade djurens konsumtion av halm i bolådan, men
minskade inte stereotypt beteende, pälstuggande eller utsöndring av glukokortikoider i
avföringen, vilket antyder att det har minimala effekter på beteendet. Möjligheter att
röra på sig, som kan erbjudas genom stora ökningar av utrymmet och som
tillhandahålls genom tillgång till löphjul verkar dock värderas mer. Mink värderar tillgång
till både ett löphjul och ett vattenbad på samma nivå, och mycket högre än en tom låda
(Hansen & Jensen, 2006ab). Löphjulet användes under minkens normala
aktivitetsperioder och verkade helt ersätta det typiska stereotypa beteendet (Hansen &
Damgaard, 2009). Detta lyfter frågan om springande i ett hjul och stereotypier hos mink
delar samma motivation.
5.8 Badvatten och andra vattenbaserade berikningar
Tidiga studier av motivationen för badvatten och andra resurser har sina brister på
grund av de metoder som användes.Till exempel, slutsatserna i artikeln i Nature av
Mason
et al.
(2001) och Cooper och Mason (2000) ska tolkas med försiktighet eftersom
de inte mätte den sanna elasticiteten på efterfrågan. Detta är ett centralt begrepp när
man bestämmer beteendebehov, vilket senare har diskuterats av Jensen och Pedersen
(2008). Ett problem med resultaten för motivation och efterfrågan hos mink i de två först
nämnda artiklarna är att belöningen (tid som minken kunde vistas med resursen) inte
hölls konstant. Så om minken betalade ett högt pris (genom att trycka på en stor vikt
på dörren), då fick den stanna en längre tid med resursen och resultaten är inte
användbara för att beräkna elasticiteten på efterfrågan.
Cooper och Mason (2000) introducerade begreppet: ”pseudo-elasticitet i efterfrågan”
(eng. pseudo-elasticity of demand) istället för en sann indikator på efterfrågan vid
mätningar av motivationens styrka, vilket senare har diskuterats av Jensen och
Pedersen (2008). Minkar anpassar sig och ändrar sitt beteende för att motverka ökade
kostnader. Det ledde till att övervinna kostnaden, dvs. måttet på motivation (i detta fall
dörrars vikt), var inte den enda strategin som minken använde sig av för att få en stor
tillgång till resursen. Därför lade Cooper och Mason (2001) i studie 2 mer fokus på det
maximala "priset" som en mink är villig att betala för att få upp en tung dörr. Denna
metod är inte bra när man jämför olika motivationer som beror på antal besök per dag.
Dessa överväganden verkar tekniska, men är viktiga när data ska tolkas. Många av
studierna skulle behöva upprepas med fler djur och bättre metoder (både för beteende
och fysiologi-indikatorerna) än vad som skedde i början av forskningsområdet på mink.
Tillgång till badvatten för farmad mink har utvärderats i en del studier (summeras i
Appendix 4 och även i översynen av Vinke
et al.,
2008). Ett beteendebehov definieras
här som: "Djur har en hög motivation för att utföra beteendet och hindras beteendet
leder det till frustration och lidande, t.ex. onormalt beteende och stressrespons"
(Jensen & Pedersen, 2008). Enligt denna definition är två faktorer centrala för att
bestämma om simmande i vatten är ett beteendebehov hos farmad mink: (1) en hög
motivation för att utföra beteendet (här: simma i vatten) och (2) tecken på problem,
nedsatt hälsa, ökat onormalt beteende och stressrespons när farmad mink inte har
tillgång till badvatten.
40
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Träning och tidigare erfarenhet kan påverka minkens användning av badvatten.
Farmad mink är förmodligen inte en naturlig simmare enligt Dunstone (1993): "Minkar
behövde få erfarenhet av vatten vid en tidig ålder annars blev de aldrig skickliga
simmare som vuxna. Det var omöjligt att ta en vuxen mink från en minkfarm och
förvänta sig att den skulle dyka ner i vatten för att jaga". Minkens erfarenhet av att
kunna simma visades också i forskningsresultaten från Mononen
et al.
(2008). Den
underliggande motivationen för mink att simma kan vara relaterad till
födosök/jaktaktivitet, snarare än lusten att simma som sådan. Ingen av studierna som
har undersökt vatten som en resurs (Appendix 4) har t.ex. inkluderat födorelaterade
stimuli i de tillhandahållna vattenpoolerna, så man vet inte betydelsen av detta element.
Det måste också framhållas att orsakerna till att mink uppsöker ett område med vatten
kan vara flera, vilket har rapporterats i vissa studier (Appendix 4). Förutom att ”simma”
kan man inkludera att minken får dricka från en öppen vattenyta, svalka av sig och
undersöka sin omgivning. När det gäller nyttjande av vatten så har det observerats att
vuxen farmad mink använder sig av vatten på olika sätt och för en rad olika ändamål
(simning, att doppa ner huvudet, att utforska från vattenkanten, att dricka och för annan
aktivitet) då de har tillgång till vattenbad. En studie (Vinke
et al.,
2005) rapporterade att
ungmink spenderade omkring 1 % av sin tid vid vatten och dessa besök bestod huvud-
sakligen i utforskande beteende på kanten av vattenbadet (53 %), doppande av huvud
i vatten (31 %), simning (13 %), dykning (2 %) och social vattenlek (1 %). Mink föredrar
att dricka från den öppna vattenyta som finns i ett vattenbad snarare än från
dricknippeln i buren (Hansen & Jeppesen, 2003).
Minken använde sig betydligt mer och under längre tid av ett löphjul än de nyttjade
badvattnen. De intensiva nyttjandetiderna av vattnet var korta på 2-55 sek per 24-
timmars perioder (Hansen & Jensen, 2006a).
Vissa studier rapporterar en hög individuell variation bland minkar att använda sig av
resursen fri tillgång till vatten och alla minkar använde sig inte av vattnet. Minkar
simmade mer när de var hölls i större burenheter samt under sommaren (Hansen &
Jeppesen, 2001). Att sänka ner sig i vatten skulle kunna vara en del av
termoregleringen, vilket inte har kunnat bekräftas av en senare studie, där man
använde sig av ökande temperaturer upp till 32° C (Hansen & Jeppesen, 2003).
En annan aspekt av säsongsvariation är att under perioder med temperaturer under
noll, som är vanligt förekommande i regionerna med farmad mink så har Mononen
et
al.
(2008) rapporterat att badet användes mest av mink i november-december (5% av
tiden) när vatten var fruset jämfört med tidigare på året (augusti och oktober: 0-1% av
tiden). I artiklarna nämns inte vad minken använde det frusna vattnet till, men närvaron
av isblock nämns, så en möjlighet är manipulering av föremål, vilket tidigare har
observerats med träblock. Beteenden så som att minken krafsade i isen och åkte kana
på den har också nämnts av författarna under presentationer på konferenser (personlig
kommunikation), men det är inte formellt kvantifierat. På samma sätt spenderade
ensamhållna minkar (dvs. de som hölls i social isolering i motsats till de på
kommersiella gårdar) mer tid i vattenbaden när vattnet var delvist eller helt fruset (5-10
%) än när vattnet var ofruset (<1 %) (Ahola
et al.,
2011). Detta motsvarar den tid som
mink använder för att leka eller för att utforska. Lekbeteende hos unga minkar kan
stärkas genom att berika burarna, vilket har rapporterats i en nederländsk studie; extra
tillgång till vatten att simma i kombinerat med en tunnel och hylla, stimulerade till mer
lekbeteende i buren för ungmink (7-11 veckor), än om de inte hade tillgång till dessa
extra berikningar (Vinke
et al.,
2005).
Mink är villig att arbeta för tillgång till föda, bolåda, löphjul och vattenbad, även när
priset/arbetet är högt. Detta indikerar att minken prioriterar tillgång till dessa resurser.
Däremot är det inte alla minkar som nyttjar tillgången till badvatten (Hansen &
Jeppesen, 2001a) och minken ökar inte användningen av badvatten, efter att den har
varit förhindrad från att använda vatten (Korhonen
et al.,
2003). Utifrån studier av
Hansen och Jensen (2006ab) så var både löphjul och badvatten identiska i förhållande
till den motivationsinsats minken utförde för att få tillträde till dem; de två resurserna
var inte heller utbytbara. Resultatet tyder på att dessa två resurser (löphjul och
badvatten) har olika funktioner i minkens liv. Studier har kommit fram till att
41
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
motivationen för att få tillgång till ett vattenbad är lika stort som för att få tillgång till
andra resurser, som också testades, som löphjul, halm i bolådan, social kontakt och
leksaker/föremål (Cooper & Mason, 1997; Mason
et al.,
2001; Cooper & Mason, 2000;
Hansen & Jensen, 2006ab; Cooper & Mason, 2001).
Angående stress/frustration/lidande när minken inte har tillgång till resurser visar
utvärderingar att vissa studier är otillräckliga (Appendix 4). Ett exempel är studien av
Mason
et al.
(2001) som testade "frustration" hos mink med hjälp av urinkortisol som
indikator. I senare forskning har urinkortisol övergivits som stressindikator hos mink,
vilket beror på att blodkortisol metaboliseras och utsöndras i avföring i stället för i urin
(Malmkvist
et al.,
2011). Det relativt låga antalet upprepningar (antal mink per kön) och
de metoder som användes gör att resultaten (Mason
et al.,
2001) för att testa kortvarig
stress/frustration inte blir tillförlitliga.
Andra mer omfattande och långsiktiga studier har inte lyckats påvisa några signifikanta
positiva effekter för mink med att få tillgång till vatten. En studie redovisade negativa
effekter avseende överlevnad hos minkvalpar under den första delen av en
tvåårsperiod då det fanns tillgång till vattenbad (Skovgaard
et al.,
1997). En omfattande
studie (6-45 veckor) fann att minkar inte drabbades av några negativa konsekvenser
(inklusive utförande av stereotypa beteenden) på grund av avsaknad av badvatten eller
efter att ha blivit berövade tillgången till badvatten (men fortsatt tillgång till den stora yta
de var vana vid, men nu utan vatten, Vinke
et al.,
2006).
Sammantaget så minskar inte tillgången till badvatten de beteendemässiga element
som brukar förknippas med stress, till exempel stereotypa beteenden, pälsbitande,
förväntansbeteende. En studie rapporterade dock att ungmink i social isolering
(avvikande för hur mink hålls kommersiellt under uppväxtperioden) visade färre
stereotypa beteenden om de fick tillgång till ett vattenbad i intilliggande bur (Mononen
et al.
2008). Det är fortfarande okänt (Appendix 4; Vinke
et al.,
2008) men högst
relevant att känna till om stressresponser (t.ex. kortisol, onormalt beteende) hos farmad
mink med tillgång till vattenbad skiljer sig från mink som aldrig haft tillgång till badvatten.
I välfärdsbedömningsprotokollet för mink (FurEurope, 2015) betraktas tillgången till ett
badvatten som en berikning. I bedömningsprotokollet delas typer av berikningar in i tre
kategorier, baserade på genomgång av vetenskaplig litteratur, som 0 - Hög säkerhet,
1 - Medelhög säkerhet, och 2 - Låg säkerhet. Badvattnet tillhör kategori 1 tillsammans
med resurser som halm, hårt plaströr, kedjor, bollar och springhjul.
Som beskrivits föredrar minkar att dricka från en öppen vattenkälla när de har valet, de
brukar dock enkelt kunna använda en vattennippel. Tillhandahållande av vatten nära
bolådan från valparnas födsel och under digivningstiden leder till att minkvalparna
börjar dricka tidigare (10-11 dagar tidigare än om man använder vattennippel placerad
90 cm bort) och både honan och ungarna använder denna extra vattenkälla. En tidigare
start av att dricka kan vara gynnsamt för både honor och valpar. Det extra vattnet nära
boet minskade antalet honvalpar som drabbades av sår i olika grader nära
separationen vid 6-7 veckor efter födseln (Malmkvist, 2015; Hansen
et al.,
2015).
5.9 Stimulerande utfodring: Tjockt foder och foder anpassat till minkens
dagliga rytm
Tillägg av fiber under perioder av begränsad utfodring minskar tillfälligt mängden
stereotypt beteende (Damgaard
et al.,
2004) och det har gjorts flera studier på tillägg i
fodret, men det har främst fokuserat på näringsmässiga aspekter, tillväxt och tarmhälsa
(också av betydelse för djurens välbefinnande). Manipulering av fodrets textur
reducerade både utförandet av stereotypa och pälstuggande beteenden i en studie
(Malmkvist
et al.,
2013). I denna studie utfodrades grupper av minkar med samma typ
av kommersiellt blötfoder, men de hade antingen en finmalen foderstruktur (<8 mm,
lika med normal dansk standard) eller grövre (<42 mm), med större delar (Malmkvist
et
al.,
2013). Detta pekar på ytterligare möjligheter att minska mängden onormalt
beteende med enkla förändringar i utfodringshanteringen. För lantbrukare kan vissa
tekniska problem kvarstå, t.ex. fodermaskiner som är utvecklade för att tillverka den
42
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
finmalda pasta som används idag. Mer forskning om hur utfodring av mink kan
användas som berikning behövs, eftersom endast få studier har fokuserat på detta hos
mink. Tidpunkten för den dagliga utfodringen kan också vara av betydelse. Under en
studie utfodrades minkar antingen under deras naturligt aktiva period (kring
soluppgången) eller passiva period (4 timmar senare) av dagen (Malmkvist, 2012).
Utfodringen kring soluppgången var gynnsam och resulterade i en minskad mängd av
både stresshormoner (kortisol) och minskad mängd onormalt beteende (Malmkvist,
2012).
5.10 Ökad burstorlek och grupphållning
Farmad mink verkar ha större flexibilitet i sitt sociala beteende än vild mink, kanske
beroende på tillräcklig mängd föda och tidigare selektion av lugnare djur (Hansen
et
al.,
1994). Vanligt är att en hon- och en hanvalp ur samma kull eller modern och en
hanvalp inhyses tillsammans från det kullen delas i juli tills pälsningen i november-
december (Möller, 1992).
Ensamhållning av minkar under uppväxten tycks vara negativt för deras välfärd.
Forskning har visat att ensamhållna ungminkar ökade mindre i vikt fram till pälsning än
de som hölls i par (Möller, 1991), var mer inaktiva än par- och grupphållna och hade
högre frekvens stereotypier än par- och grupphållna minkar (Jeppesen
et al.,
2000).
Olika sammansättningar av grupphållning har jämförts med parhållning under
uppväxten. I dessa studier har man oftast använt både olika inhysningssystem och
varierat gruppstorleken, vilket gör det svårare att tolka resultaten. I en finsk studie där
ungminkar som hölls i par jämfördes med ungminkar som inhystes i familjegrupp (mor
och valpar) fram till pälsningen fann man ingen effekt på tillväxt, kroppsvikt eller
pälslängd, men pälskvaliteten sjönk framförallt på grund av bitmärken, vilket tyder på
problem med aggression (Mononen
et al.,
2000). Det var dock ingen skillnad i
kortisolnivå eller binjurevikt (Mononen
et al.,
2000). I en dansk studie jämfördes
parhållning i en traditionell bur (30 x 90 cm) med grupphållning (två hanar + tre honor)
i en etagebur (30 x 90 + 30 x 60 cm) och grupphållning (kull på 4-10 ungminkar) i ett
system med tre sammankopplade burar (90 x 90 cm) (Pedersen
et al.,
2004). Man fann
att honminkarna hade mer spanande, undersökande och socialt beteende, men mindre
sovande och ätande/drickande. Det var inga skillnader i stereotypier, komfortbeteende
eller lek (Pedersen
et al.,
2004). Antagonistiska beteenden utfördes mer i båda typerna
av grupphållning än vid parhållning, men endast i de tre sammankopplade burarna var
det mer nackbett än i de andra två systemen. Det var mer bitskador på svansen i båda
de grupphållna systemen än vid parhållning och morbiditeten och mortaliteten var 9-11
% i grupphållningen jämfört med 0 % vid parhållningen (Pedersen
et al.,
2004).
Grupphållna minkar påstås av de nederländska forskarna de Jonge
et al.
(1986) kunna
uppvisa stereotypier på grund av ett behov att öka avståndet till varandra. I deras
studier har dock relativt stora grupper av minkar (4-6 ungminkar per etagebur)
studerats. Svenska studier har visat att parhållning eller hållning av en grupp bestående
av en hane och två honor inte ökar aggressionsnivån (Olofsson
et al.,
2014), men att
två hanar och två honor tillsammans påverkar den ena hanen negativt (Axelsson
et al.,
2017). Olofsson
et al.
(2014) fann i en studie gjord på svenska gårdar att för bruna
minkar som hölls i grupp (hane + 2 honor) jämfört med i par (hona + hane) så fanns det
skillnader mellan könen. Hanarna i grupphållningen använde lyan mindre, hade fler
gamla och färska bitmärken och lägre tillväxt, men hos honorna fanns ingen skillnad i
tillväxt, pälsskador, sjukdomar, dödlighet, kortisol och beteende mellan par- och
grupphållning. Hanminkarnas vikt var signifikant lägre i september och oktober när de
hölls i grupp än när de hölls i par, men det var bara tre av de nio gårdarna där det var
signifikant skillnad i vikten. Honminkarna hade ingen skillnad i vikt under september
och oktober mellan par- och grupphållning (Olofsson
et al.,
2014). Välfärden för minken
i denna studie anses inte vara kraftigt påverkad då värdena på bitmärken, pälsskador,
dödlighet och beteenden som visar tecken på aggression och stress var låga i
förhållanden till flera tidigare studier.
43
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0160.png
5.11 Burstorlek och sociala interaktioner
En fördel med etageburar skulle kunna vara att de ger en ökad komplexitet, vilket skulle
kunna innebära en berikning av miljön (Meagher & Mason, 2012; Sorensen
et al.,
2004;
Wolfer
et al.,
2004). Tillgång till burberikning (rör/hyllor, bitobjekt och bordtennisboll) i
standardburar kan ge minskad förekomst av stresshormon, pälsskador och stereotypier
samt minskade sociala interaktioner hos minkar, vilket indikerar förbättrad välfärd
(Hansen
et al.,
2007). Däremot fann man inte en sådan positiv effekt av att fördubbla
burstorleken (Hansen,
1994; Hansen
et al.,
2007).
I en tidigare svensk studie fann man
ingen skillnad i förekomst av stereotypa beteenden mellan berikade och oberikade
burar (Axelsson
et al.,
2009).
Tidigare studier har framförallt fokuserat på grupphållning
mellan olika bursystem (Pedersen
et al.,
2004; Vinke
et al.,
2004),
vilket gör dessa
resultat svårtolkade när det gäller att utreda skillnad mellan berikad standardbur och
etagebur. Detta eftersom grupphållning av minkar i sig har visat sig ge minskad välfärd
genom ökad förekomst av bitmärken och bitskador (Berg & Møller, 2010; Hansen &
Møller, 2012; Hansen
et al.,
2014). Pedersen
et al.
(2004) fann att grupphållning av
minkar i etagebur och standardburar placerade i rad gav lägre välfärd än hållning av
minkar i par av motsatt kön i standardbur (Pedersen
et al.,
2004).
Samma studie visade
också att grupphållningen i etagebur hade den lägsta välfärden då konkurrensen om
resurser var som störst här (Pedersen
et al.,
2004).
Pedersen
et al.
(2004) placerade
två kullsyskon, en hona och en hane, i standardburen och fyra till tio djur från samma
kull i tre sammansatta burar på rad, samt två hanar och tre honor i etageburarna.
Etageburarna bestod av en vanlig standardbur som fått en mindre bur placerad ovanpå
denna. Resultaten från Pedersen
et al.
(2004) visade att förekomsten av stereotypier,
putsning av pälsen och lek inte skiljde sig nämnvärt mellan bursystemen.
Etagesystemet skilde sig däremot på ett flertal punkter: förekomsten av
bevakningsbeteende, utforskande och antagonistiska beteenden var högre samt
förekomsten av underhållsbeteenden som att äta, dricka och att sova var lägre. När det
gällde sjuklighet och dödlighet var detta högre för båda gruppsystemen, 9-11 %, jämfört
med 0 % i parhållningen. Därmed utgör konkurrens en risk för minskad välfärd för den
enskilda minkindividen (Pedersen
et al.,
2004).
Att ha tillgång till lya är särskilt viktigt
för minkens välfärd (Hansen
et al.,
1994; Pedersen 2004; Hänninen
et al.,
2008) vilket
skulle, enligt Pedersen
et al.
(2004), kunna begränsas vid grupphållning i etagebur.
Konkurrens om föda skulle kunna reflekteras i att minkarnas tillväxt begränsas.
När minkvalpar efter moder-unge separationen hölls i kullgrupper i en stor inhägnad (8
x 5,5 x 2,5 m) med jordgolv, badbassäng och naturlig vegetation samt klättermöjligheter
och gömslen utvecklades inga stereotypier, medan ensamhållna minkar i
standardburar utvecklade sådana (Erlebach, 1994 ref. av Nimon & Broom, 1999).
Resultaten är svåra att utvärdera då minkarna i inhägnaderna hölls i grupp och de man
jämförde med hölls ensamma. I en annan studie där minkar hölls i par i små (0,10 m²),
standard (0,27 m²) och stora burar (1,05 m²) kunde ingen skillnad ses på kortisolnivå
eller leukocytantal (Hansen & Damgaard, 1991).
Jeppesen
et al.
(2000) fann att stereotypier var vanligare i traditionella burar (0,27 m²)
än i ett system med tre standardburar, både då djuren hölls ensamma och i grupp. Hos
minkar som avvants tidigt (5 veckor) var andelen stereotypa beteenden lägre om de
inhystes ensamma i tre standardburar än ensamma i en standardbur (Jeppesen
et al.,
2000). En större buryta (1,05 m²) minskade dock i en tidigare undersökning inte
andelen stereotypier hos minkhonor som hölls parvis. Burstorleken ändrade inte
minkarnas beteende och en ökning av storleken verkade här inte ha någon betydelse
för välfärden (Hansen
et al.,
1994). Vid ökning av burytan till tre gånger
standardstorleken var andelen stereotypier högre än om burstorleken ökades till
storleken av tre rävburar (2,34 m²). Detta skulle kunna tyda på att vid en större ökning
av burstorleken kan andelen stereotypier minska (Hansen & Jeppesen, 2000a, 2001).
Enligt Mason
et al.
(2001) satte dock minken, i en studie där man mätte minkens
efterfrågan på vissa resurser, minst värde på att få tillgång till en tom bur jämfört med
andra resurser. Honor utförde större andel stereotypier än hanar trots att de är mindre
och därmed borde uppleva burarna som något mindre hindrande. Kanske kan
minkhonor som inhysts i par med en hane tidigare ha etablerat mer stereotypier då
hanen kunnat dominera henne i konkurrens om föda (Mason, 1993). Det har dock
visats att honan är tuffare än hanen i konkurrens om födan ända tills hanen växer om
44
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
honan (Tauson, 1985). Att endast utöka burytan utan andra berikningsåtgärder tycks
inte förbättra minkarnas välfärd (Hansen
et al.,
2007), men effekten av berikningarna
är inte tillräckligt undersökt (Nimon & Broom, 1999).
5.12 Skador och märken efter bett
Risken för aggression ökar vid grupphållning av samkönade individer eftersom de i
naturen inte lever tillsammans (Dunstone, 1993). Ökat aggressivt beteende ökar risken
för förekomsten av bett, skador och sår hos minkarna (Pedersen
et al.,
2004; Møller,
2011). Förekomsten av svarta prickar på lädersidan av skinnet ökar också när minkar
hålls i grupp jämfört med i par (Hansen, 1997; Møller
et al.,
2003; Pedersen
et al.,
2004;
Hansen & Houbak, 2005; Hansen & Møller, 2012; Hansen
et al.,
2014). Dessa svarta
prickar uppkommer när hårsäckarna utsätts för tryck när vinterpälsen utvecklas under
ca sju veckor i september-oktober, vilket förstör hårsäckarna (Hansen
et al.,
2014).
Trycket behöver inte vara så stort att skinnet perforeras för att en prick ska bildas
(Hansen
et al.,
2014). Dessa svarta prickar, som brukar kallas bitmärken, beror på bett
i skinnet (Hansen
et al.,
2014). De svarta prickarna kan därmed undersökas efter
pälsningen och kan ge en indikation på förekomsten av aggression under vinterpälsens
utveckling (Hansen & Møller, 2012; Hansen
et al.,
2014). Man tror att var på kroppen
de svarta prickarna finns beror på olika orsaker. Bitmärken som återfinns i nackområdet
anses härröra primärt från lek och sexuell aktivitet (Hansen & Møller, 2012) medan
bitmärken på kroppen och svansroten förefaller vara relaterade till aggression (Hansen
& Jeppesen, 2008; Hansen
et al.,
2014). Det finns också en koppling mellan bitsår och
antalet bitmärken i skinnet, där minkar med bitsår har visat sig ha fler bitmärken än
minkar utan bitsår (Hansen & Møller, 2012). Bett utförda efter att vinterpälsen har
mognat, dvs. omedelbart före pälsningen, kan inte återfinnas som bitmärken då
melaninkornen inte längre finns i hårfolliklarna (Hansen
et al.,
2014). Bett utförda
omedelbart före pälsningen kan återfinnas som röda märken (Hansen
et al.,
2014).
Antalet bitmärken ökar med antalet minkar i buren och kan ytterligare påverkas av
utfodringsrutiner (Hansen, 2011) och på minkarnas genetiska sociala tolerans (Berg &
Møller, 2010).
5.13 Fysiologi och grupphållning
Hos mink utsöndras kortisol framförallt i avföringen och därmed är det fördelaktigt att
mäta kortisol i form av metaboliter i avföringen (Malmqvist
et al.,
2011). I en svensk
studie där minkar hölls i par eller i grupper om tre (en hane och två honor) i etageburar
visade kortisolnivåerna i avföringen ingen skillnad mellan honor hållna i grupp om tre
jämfört med i par, men det var högre nivåer under november än under oktober, troligen
på grund av att pälsningen hade startat på gården (Olofsson
et al.,
2014).
6
Sjukdomar och förebyggande hälsovård
6.1 Sjukdomar hos vilda minkar
Hälsostatusen hos vilda minkar i Sverige är till största delen fortfarande okänd. Under
åren 2009 – 2017 inkom 13 viltfångade minkar till Statens veterinärmedicinska anstalt
(SVA) i Uppsala för obduktion. Elva av dessa hade hittats döda och två hade avlivats.
Huvudfynden hos minkarna var: trauma (n = 2), drunkning (n = 1), förfettning i njurar
och lever (n = 3), muskeldegeneration (n = 2), aleutian disease/plasmacytos (n = 3),
akut inflammation (n = 1) samt alopeci utan känd orsak (n = 1) (personlig
kommunikation H. Uhlhorn). Det har även gjorts en studie där 144 vilda minkar från
olika delar av Sverige testades för Aleutian Mink Disease Virus (AMDV) DNA samt
antikroppar mot AMDV. Resultaten visade att 46,1 % av minkarna var positiva för
AMDV antikroppar och 57,6 % var positiva för AMDV DNA. Flera olika varianter av
AMDV hittades runtom i landet. Risken för att en mink ska vara infekterad med AMDV
ökade med åldern. Trots att många minkar bar på AMD-viruset, var de flesta friska och
vid makroskopisk undersökning fann man tecken på klinisk sjukdom endast hos ett fåtal
45
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0162.png
(Persson
et al.,
2015a). Infektionen verkar vara spridd över hela landet (Tjernström,
2010).
AMDV har också påvisats hos vilda minkar i flera andra europeiska länder, till exempel
Finland (Knuuttila
et al.,
2015), Danmark (Jensen
et al.,
2012), Frankrike (Fournier-
Chambrillon
et al.,
2004), Spanien (Mañas
et al.,
2001) och England (Yamaguchi &
Macdonald, 2001; Harrington
et al.,
2012), liksom i Kanada (Farid
et al.,
2010; Nituch
et al.,
2011; Nituch
et al.,
2012).
Då vild mink är ett rovdjur högst upp i näringskedjan, samt finns i hela Sverige och
jagas utbrett, anses den i allmänhet vara mycket väl lämpad för att studera miljögifter
(Persson
et al.,
2012). Flera studier har gjorts där man har undersökt miljögifters effekt
på kroppen (Ljungvall
et al.,
2017; Persson
et al.,
2013a; Persson
et al.,
2013b) och
framför allt på reproduktionssystemet (Persson & Magnusson, 2015).
6.2 Dödsorsaker hos farmad mink
Mellan åren 2008 och 2017 obducerades 357 farmade minkar vid SVA. De vanligaste
dödsorsakerna var: pneumoni (14 %), plasmacytos (13 %), leverförfettning (8 %),
svettiga valpar (8 %), enterit (7 %), utmärgling/svält (4 %), icke-purulent
meningoencephalit (4 %) samt digivningssjuka (4 %) (personlig kommunikation H.
Uhlhorn). Man ska dock ha i åtanke att dessa minkar obducerades som en del i en
utredning av ett sjukdomsutbrott eller ett försäkringsärende och kan därför inte med
säkerhet sägas vara representativ för hela minkpopulationen.
I Danmark visade en studie av obducerade djur att de vanligaste dödsorsakerna hos
honor var digivningssjuka (29 %), mastit (15 %) samt komplikationer vid förlossningen
(12 %). Hos valpar under tillväxtperioden är de vanligaste fynden urinsten (33 %), sår
(18 %) och utmärgling/svält (12 %) (Mundbjerg, 2017). En studie i USA påvisade
bakteriell pneumoni (19 %), plasmacytos (18 %), minkvirusenterit (16 %) och fettlever
(8 %) som de vanligaste dödsorsakerna (Wilson
et al.,
2015).
6.3 Sjukdomar hos farmad mink i Sverige
Aleutian disease/plasmacytos
Aleutian disease (AD), som orsakas av Carnivore Amdoparvovirus 1 (tidigare Aleutian
Disease Virus, ADV), är endemisk i Sverige. Bara en handfull gårdar är fria (personlig
kommunikation M. Andersson). Hos unga valpar orsakar infektionen lunginflammation
med hög mortalitet. Hos äldre djur leder viruset till en överproduktion av antikroppar
som har begränsad förmåga att eliminera viruset, samt bildning av immunkomplex som
fastnar i olika organ, vilket till slut leder till organsvikt (Bloom
et al.,
1994). Kliniska
symptom är viktnedgång/nedsatt tillväxt, ökad dödlighet, nedsatt reproduktion och
sämre pälskvalitet (Eklund
et al.,
1968; Reichert & Kostro, 2014). Det finns ingen
behandling, men en del individer verkar inte vara lika benägna att utveckla klinisk
sjukdom och målet i Sverige och andra länder där sjukdomen är endemisk, är att
utveckla strategier för att kontrollera den negativa påverkan som AD har (Andersson,
2017; Farid & Segervall, 2014). I Sverige testas därför alla minkar en till tre gånger per
år, i samband med pälsningen och/eller före parningssäsongen (personlig
kommunikation M. Andersson), för att säkerställa att inga kliniskt sjuka djur används till
avel. Målet med den genetiska selektionen när det gäller AD är att avla på djur som
verkar vara mer motståndskraftiga mot att utveckla klinisk sjukdom (Andersson, 2017),
trots att de bär på viruset och har antikroppar mot det (Farid & Ferns, 2017).
Valpsjuka
Trots att valpsjuka inte finns i Sverige är det en viktig sjukdom. Ett valpsjuke-utbrott
skulle kunna ha en förödande effekt på den svenska minknäringen. Sjukdomen orsakas
av ett paramyxovirus som angriper luftvägarna, mag-tarmkanalen, huden, det
centralnervösa systemet samt konjunktiva i ögonen (Frölich, 2012). Det finns ingen
46
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0163.png
behandling, men vid ett utbrott kan djuren vaccineras i preventivt syfte. Utbrott av
valpsjuka har setts på minkgårdar i Danmark (Struve
et al.,
2012) och eftersom viruset
även finns hos vilda köttätande arter i Danmark (Trebbien
et al.,
2014) finns det en reell
risk för ett utbrott även på svenska minkgårdar.
Luftvägssjukdomar
Sjukdomar med symptom från luftvägarna som är vanliga hos mink, är bland annat
pneumoni (lunginflammation) orsakad av bakterier (Pseudomonas
aeruginosa,
Escherichia coli),
influensa och var i brösthålan. Pneumoni var den vanligaste
dödsorsaken hos minkar som obducerades vid SVA under åren 2008 till 2017
(personlig kommunikation H. Uhlhorn). Mortaliteten varierar – pneumoni som orsakas
av
P. aeruginosa
resulterar vanligen i stora utbrott med hög mortalitet, medan
pneumoni med
E. coli
oftast bara involverar ett fåtal djur (Salomonsen, 2012;
Salomonsen
et al.,
2013). Utbrott är ofta foderorsakade och för att undvika dessa
sjukdomar är det viktigt att fodret är av god kvalitet. Pneumoni orsakad av
P.
aeruginosa
förhindras genom vaccination och alla svenska minkgårdar som är
medlemmar i Minkhälsan är skyldiga att vaccinera sina djur årligen (personlig
kommunikation M. Andersson).
Bakteriell enterit
Även om vuxna djur generellt är motståndskraftiga mot bakterier i fodret, utgör dålig
foderhygien, speciellt i kombination med höga utetemperaturer, en ökad risk för
infektion med tarminflammation som följd. Minkfoder består huvudsakligen av
animaliska produkter från fisk- och slakteriindustrin, vilka lätt blir fördärvade.
Minkvalparna är känsligast vid 4-6 veckors ålder, när de börjar äta fast föda. Detta
sammanfaller med sommarvärmen och de nyligen avvanda valparna är mycket
mottagliga för infektioner. En dansk studie visade att på 17 % av gårdarna hade en stor
del av minkvalparna enterit (Rattenborg
et al.,
1999). Foderkvaliteten är därför väldigt
viktig för att bibehålla en god djurhälsa (Jensen
et al.,
2017).
Minkenteritvirus
Minkenteritvirus (MVE) är ett parvovirus som förstör cellerna i tarmens slemhinna, med
sekundär bakteriell tillväxt som följd. Mortaliteten kan nå 80 % hos nyligen avvanda
minkvalpar. Vuxen mink överlever ofta efter en sjukdomsperiod som kan vara flera
veckor. Kliniska symptom är anorexi, kräkningar och svår diarré. Avföringen från sjuka
djur innehåller ofta stora mängder slem och avstötningar från tarmen bestående av
fibrin, slem och döda celler, så kallade “shrimps” (Reynolds, 1969). Profylaktisk
vaccination av valpar görs på svenska minkgårdar (personlig kommunikation M.
Andersson).
Fettlever
Fettlever är ett tillstånd då fett ansamlas i levern, vilket resulterar i en stor gul lever och
dödsfall på hösten. Det är vanligast hos stora hanar. Bidragande faktorer är hög
utfodringsintensitet (Hammer
et al.,
2014; Morag
et al.,
2015), dålig aptit och stress
(Rouvinen-Watt
et al.,
2012;
Matthiesen
& Tauson, 2015). Av de minkar som
obducerades vid SVA mellan 2008 och 2017 hade 8 % fettlever (personlig
kommunikation H. Uhlhorn).
Sjukdomar i urinvägarna
Urinvägsinfektioner och urinsten är rätt vanligt hos hanminkar på sensommaren och
hos honor under dräktighet/laktation. I en dansk studie från 2017 visades att 33 % av
valparna hade urinsten (Mundbjerg, 2017). Hanvalparna växer fort och äter mycket,
vilket leder till en stor mängd slaggprodukter i urinen. Ibland hittas djuren döda utan
föregående symptom, men hos en del djur svullnar buken och minken kan bli förlamad
i bakbenen. Incidensen kan hållas nere genom att tillsätta syra i maten vilket gör att
urinens pH sänks och stenbildningen förhindras (Clausen
et al.,
2015).
47
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0164.png
Skakminkar
Skakminkar observerades första gången i Danmark 2000 och i Sverige och Finland
året efter. Sjukdomen klassificeras som en icke-varbildande encephalomyelit (hjärn-
och ryggmärgsinflammation). Hos drabbade minkar ses skakningar, darrningar,
kramper och stapplande gång (Gavier-Widén
et al.,
2004). Senare studier har påvisat
ett astrovirus i hjärnan hos valpar som uppvisar kliniska symptom (Blomström
et al.,
2010). Under åren 2008 – 2017 led 4 % av de farmade minkar som obducerades vid
SVA av icke-varbildande encephalomyelit (personlig kommunikation H. Uhlhorn).
Digivningssjuka
När valparna är en månad gamla är mjölkproduktionen hos honan som störst. Detta
gör att energi mobiliseras från depåer i kroppen, vilket i sin tur leder till minskat
foderintag och viktnedgång, uttorkning och död om hon inte behandlas (Schneider &
Hunter, 1993). Tillståndet kallas digivningssjuka och är i Danmark den vanligaste (29
%) dödsorsaken hos honor (Mundbjerg, 2017). Den sjuka honan måste flyttas från
valparna och lockas att äta och dricka. En nederländsk studie undersökte betydelsen
av dricksvatten i eller nära lyan när valparna började äta själva (De Rond & van
Willigen, 2012). Ingen av de honor vars valpar hade tillgång till vatten nära lyan, fick
digivningssjuka, medan 5 % av de honor vars valpar inte hade tillgång till vatten nära
lyan, blev sjuka. Honorna i testgruppen (tillgång till vatten) förlorade 30 % mindre vikt
än honorna i kontrollgruppen (ej tillgång till vatten) (De Rond & van Willigen, 2012). Vid
postmortem-undersökningar vid SVA hade 4 % av djuren digivningssjuka (personlig
kommunikation H. Uhlhorn).
Svettiga valpar
Preweaning syndrome eller ”svettiga valpar” ses hos unga valpar. Valparna får diarré
och en fetthaltig utsöndring på hudytan som börjar i nacken och på klorna. En
virusinfektion i tarmen banar väg för sekundära bakteriella infektioner (Hammer
et al.,
2012), där ibland
Staphylococcus spp
(Sledge
et al.,
2010) och
E. coli.
Morbiditeten
kan vara väldigt hög på en del gårdar, medan mortaliteten varierar. Syndromet har
multifaktoriell bakgrund med en samverkan mellan etiologiska agens och miljön (Birch
et al.,
2017). En variant av sjukdomen kan ses hos äldre valpar som har börjat äta fast
föda. Optimal utfodring av honan under vintern och dräktigheten samt hög hygienisk
standard i lyan kan verka preventivt, men fortfarande saknas mycket kunskap om
sjukdomen. De senaste fem åren har andelen svenska gårdar med svettiga valpar
varierat mellan 65 och 83 % (personlig kommunikation M. Andersson).
FENP (Fur Animal Necrotic Pyoderma)
FENP är en relativt ny sjukdom i Skandinavien. Troligen fördes den in med importerade
minkar och spreds sedan med handel av minkar mellan gårdarna (Nordgren
et al.,
2017). I Sverige har endast några få fall diagnosticerats. FENP karaktäriseras av svår
hudinflammation med varbildning (pyodermi) i ansiktet och på tassarna och bakterien
Arcanobacterium phocae
tros spela en viktig roll i patogenesen (Chalmers
et al.,
2015;
Nonnemann
et al.,
2017). En ny
Streptococcus sp
ses också tillsammans med
A.
phocae
i många fall av FENP (Nordgren
et al.,
2014). Det räcker inte med bakterierna
för att sjukdom ska uppstå utan någon form av skada på hudens yttre skyddande lager
krävs också. Den kan till exempel ha orsakats av halm, fiskben i fodret, bitskador eller
vaccination (Nordgren
et al.,
2016; Molenaar
et al.,
2017).
6.4 Skador
Sår är den vanligaste skadan hos minkar. Sår anses vara en indikator på nedsatt
välfärd inom minkproduktionen (Hansen
et al.,
2014). En dansk studie fann att sår hos
unga valpar till största delen var lokaliserade på främre delen av kroppen och huvudet
medan hos äldre valpar på hösten fanns såren framför allt på bakre delen av kroppen
och svansen (Jespersen
et al.,
2016a). Signifikant fler honor hade sår jämfört med
48
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0165.png
hanar och vissa färgtyper var mer benägna att få sår (Jespersen
et al.,
2016a). Andelen
bitskador hos unga valpar kan reduceras genom hög utfodrings-intensitet, att vatten
finns lätt tillgängligt och att stora kullar delas genom att man flyttar bort de största
valparna när de är sex veckor gamla (Clausen & Larsen, 2012).
Tasskador i form av förhårdnader som påminner om valkar i den på undersidan av
tassen har observerats hos mink i Danmark (Jespersen
et al.,
2016b). Tillståndet är
vanligare hos hanar än honor och skadorna kan jämföras med de fysiskt inducerade
förändringar man ser hos andra djurslag vid kontinuerlig friktion eller tryck (Jespersen
et al.,
2016b). Minkens kroppsvikt verkar inte påverka uppkomsten av tasskadorna
(Jespersen
et al.,
2016b). Det finns anledning att anta att detta tillstånd påverkar
välfärden hos minkarna (Jespersen
et al.,
2016b).
6.5 Förebyggande åtgärder
Smittskydd
Smittskydd på gårdsnivå syftar främst till att förhindra att minkarna kommer i
kontakt med infektiös agens
(Canadian Food Inspection Agency, 2013) och förbättrat
smittskydd kan bidra till ökad produktion och välfärd hos minkarna (Compo
et al.,
2017).
Vanliga smittvägar för infektiös agens är människor, förrymda/förvildade minkar, katter
och vilda djur, gödsel och döda kroppar, inköpta minkar, foder och vatten, utrustning
och fordon (Canadian Food Inspection Agency, 2013; Prieto, 2017). Olika sätt att
skydda djuren kan vara:
Stängsel som begränsar tillgängligheten för besökare, fordon, utrustning och
djur (inkl. vilda djur) i utkanten av gårdsområdet. I Sverige är detta ett krav för
att hindra förrymda minkar att försvinna från gården.
Skyddskläder för besökare. Det har visats, när man undersökt spridningen av
AD-virus i omgivningen på infekterade minkgårdar, att mycket viruspartiklar
fastnar på kläder (Prieto, 2017).
Långt avstånd till andra minkgårdar.
Karantän för nya djur.
Att man är restriktiv med att flytta runt djur inom gården.
Foder, vatten och strö kan sprida smitta. Det är viktigt att dessa är av god
kvalitet och att de lagras på ett rent och skyddat ställe.
Fåglar, gnagare, flugor och loppor kan överföra sjukdomar mellan gårdar och mellan
djur på samma gård. På gårdar där omfattande skadedjursbekämpning sker är diarré
inte lika vanligt förkommande (Moisander-Jylhä, 2017; Söholt Larsen & Sciuto, 2017).
Fåglar kan också orsaka foderspill när de pickar i maten ovanpå burarna så att maten
faller ner på marken där minken inte kan nå den. Sommartid kan så mycket som 10 %
av maten förloras på detta sätt. Fåglar kan bekämpas på olika sätt: höga ljud, ballonger,
fågelskrämmor, nät, trådar längs med taknocken som hindrar fåglarna från att landa
etcetera. Flugor har en mycket kort generationstid och för att förhindra en
massförekomst är det viktigt att vidta hindrande åtgärder tidigt på säsongen (Korpela,
2017).
Vaccinationsprogram
Vaccination av minkvalpar görs förebyggande för att förhindra utbrott av botulism,
hemorragisk pneumoni orsakad av
Pseudomonas aeruginosa
och minkvirusenterit
(personlig kommunikation M. Andersson). Botulism orsakas av ett toxin som
produceras av bakterien
Clostridium botulinum
typ C, som finns i jord och avföring.
Toxinet kan därför finnas i de slakteriprodukter som används i minkmat. Tack vare
vaccinationsprogrammen är dessa sjukdomar dock sällsynta i Sverige. Det såldes 773
390 vaccindoser för mink i Sverige 2016 (Girma, 2017).
Övervakning av antibiotikaresistens
För att kunna behandla bakteriella infektioner korrekt, krävs kännedom om den
infektiösa agensen och dess resistensmönster mot olika antibiotika. En studie på
49
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0166.png
danska minkar under 2014 till 2016 visade att antibiotikaresistens var vanlig hos de
flesta patogena bakterierna hos mink (Nikolaisen
et al.,
2017). Antibiotika-
resistensövervakning är därför ett viktigt verktyg, dels för generella rekommendationer
vid val av antibiotika för behandling av mink och dels är det en viktig guide i det enskilda
fallet när behandlingen inte fungerar. Det har rapporterats om multiresistenta bakterier
hos mink i Danmark. Livestock-associated methicillin-resistant
Staphylococcus aureus
(LA-MRSA) påvisades hos 34 % av proverna i en studie och hittades hos 40 % av friska
djur på de undersökta gårdarna (Hansen
et al.,
2017). Detta är tvärtemot vad man fann
i en norsk studie där 121 gårdar ingick, 50 minkar från varje gård testades och ingen
MRSA-positiv mink kunde påvisas (Urdahl
et al.,
2017). Mink svarar för en väldigt liten
del av den totala antibiotikaförsäljningen till djur i Sverige. Det såldes totalt 10 543 kg
(aktiv substans) av olika antibiotika avsedd för veterinärmedicinskt bruk i Sverige 2016
(Swedres-Svarm 2016). Den totala försäljningen av penicillin till mink var 0,95 kg (vilket
motsvarar 0,02 % av den totala penicillinförsäljningen för veterinär-medicinskt bruk),
aminopenicilliner 1,05 kg (0,15 %), amino-glykosider/ polymixiner 2,84 kg (0,74 %),
makrolider/linkosamider 0,33 kg (0,07 %) (Girma, 2017). Antibiotikaresistensen utgör
dock ett växande problem vid behandling av framför allt svettiga valpar. Ungefär en
tredjedel av isolaten hos de sjuka valparna i Sverige är resistenta mot streptomycin och
två tredjedelar mot makrolider.
Kontrollprogram för plasmacytos
Trots att AD är endemisk i Sverige är det ändå viktigt att kontrollera sjukdomen på varje
enskild gård. Eftersom det finns olika varianter av viruset både inom landet och inom
varje enskild gård, kan ett infekterat djur smittas av andra, för djuret nya, varianter av
viruset (Canuti
et al.,
2016). Det svenska kontrollprogrammet strävar därför efter att
utveckla strategier för att kontrollera den negativa inverkan av AD (Andersson, 2017;
Farid & Segervall, 2014). En till tre gånger per år, i samband med pälsningen och/eller
före parningen, screenas minkarna för AD (personlig kommunikation M. Andersson) för
att säkerställa att kliniskt sjuka djur inte används i avel.
Minkhälsan
Minkhälsan är den svenska pälsdjursnäringens djuromsorgsprogram. Det etablerades
2011 och har gällande lag och föreskrifter som minimikrav. Därutöver ingår ytterligare
rekommendationer med stöd i mångårig branscherfarenhet, med mål att säkerställa
djurhälsa och välfärd hos minkarna. Varje gård får årligen tre besök av en veterinär
som fått tilläggsutbildning inom minkhälsa, samt ett besök av en kvalificerad etolog.
Minkhälsan har nio fokusområden: inhysning, daglig skötsel, djurhälsa, foder och
vatten, avelsarbete, gårdsmiljö, utbildning/ fortbildning, dokumentation och kontroll
samt tillstånd och regelverk (personlig kommunikation M. Andersson).
7
Djurskyddskontroller och kontrollprogram
7.1 Vilka kontroller kräver lagstiftningen?
I Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2012:14) om uppfödning
och hållande av pälsdjur, omtryckt genom SJVFS 2013:16, saknr L 103, 1 kap. 14 §
står: ”Varje anläggning ska minst två gånger årligen besökas av veterinär. Ett av
besöken ska ske under perioden när honorna har valpar/ungar. Veterinären ska svara
för veterinärmedicinsk behandling och rådgivning om sjukdomsförebyggande åtgärder
samt djurskydds- och smittskyddsfrågor. Djurhållaren ska omgående informera
veterinären vid onormalt hög andel sjukdoms- eller dödsfall hos djur. Varje anläggning
ska minst en gång årligen besökas av en etolog, som har kunskap om djurarten.”
Länsstyrelsen utförde under 2017 inspektioner på 19 av 70 svenska minkfarmer.
50
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
7.2 Minkhälsan
Minkhälsan är ett djurvälfärdsprogram som näringen själva har tagit initiativet till och
administrerar.
7.3 Etologbesök
Enligt minkföreskrifterna ska varje minkgård få besök av en etolog minst en gång per
år. Detta genomförs i dagsläget av Lina Olofsson som har forskat på minkars beteende
och välfärd under två år på SLU och ett år på SVA, samt varit med vid framtagandet av
WelFur-protokollen. Hon bokar in besök över hela året hos alla minkgårdar. För de
gårdar som tillhör Svensk Mink görs etologbesöken även som en del av Minkhälsan.
7.4 WelFur/WQ®
Pälsdjursnäringen i Europa, Fur Europe, tog 2009 initiativet till att bjuda in experter från
Welfare Quality® och forskare inom mink och räv från främst de Nordiska länderna för
att bygga upp ett välfärdsprogram på samma sätt som Welfare Quality®. Detta arbete
pågick från 2010-2016, varefter det har testats och utvärderats. Från 2018 får alla
gårdar i hela Europa som föder upp mink eller räv till pälsproduktion besök av
välfärdsbedömare från en tredje part. Planen är att de gårdar som inte vill ingå i detta
välfärdsprogram eller som inte blir godkända vid besöken inte kommer att kunna sälja
sina skinn på de europeiska skinnauktionerna.
7.5 Utbildning av dem som arbetar med mink
I de nya minkföreskrifterna är det reglerat att alla som jobbar med levande minkar ska
ha genomgått en kurs på minst 30 timmar och ha blivit godkända på ett avslutande test.
Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU, ansökte om att bli kursarrangörer och
godkändes av Jordbruksverket hösten 2016. Under 2017 gick ca 120 personer som
antingen äger eller är anställda på en minkgård kursen. Under 2018 har även åtta
djurskyddshandläggare och en veterinär gått kursen. Kursen har under 2018 utvecklats
till en distanskurs på nätet där endast testet görs i samband med en fysisk träff.
8
Sammanfattning, slutsatser och rekommendationer
SLUs vetenskapliga råd för djurskydd har fått i uppdrag att sammanställa internationell
och aktuell forskning om minkars naturliga beteenden och djurvälfärd. I frågan om
minkars naturliga beteende och djurvälfärd ligger att djuren hålls och sköts i en god
djurmiljö så att deras välfärd (inklusive hälsa och sjukdomar) främjas, att de kan utföra
beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande
samt att beteendestörningar förebyggs. Kunskap om minkens naturliga beteende, dess
domesticering och avel ger också en insikt om djurens välfärd. Det är viktigt att minken
ges möjlighet att utföra flera beteenden som de är starkt motiverade för, viktiga för
deras välbefinnande.,
Vi kan konstatera att baserat på befintlig forskning så kan beteendestörningar delvis
förebyggas genom att minkarna ges fri tillgång på foder, hålls i etageburar med bolåda,
hyllor, strömedel och berikningar som byts ut regelbundet. Badvatten till mink bedöms
vara en positiv berikning, men inte vetenskapligt belagt som ett grundläggande
beteendebehov. Det finns områden, baserat på forskning som kan förbättra skötseln
av minken, det kan konstateras att det behövs mer kunskap inom fler områden.
Minkar som föds upp för pälsproduktion i Sverige måste hållas och skötas enligt
Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2012:14) om uppfödning
och hållande av pälsdjur, saknr L 103, som trädde i kraft den 1 juli 2012, senare
omtryckt genom SJVFS 2013:16, som trädde ikraft den 1 juli 2013 och innebar att
förändringar skulle genomföras, omedelbart eller fram till den 1 januari 2017. Dessa
föreskrifter togs fram efter analys av den vetenskapliga litteraturen och efter kontakt
med externa forskare. Sedan införandet av de nya föreskrifterna har det inte
genomförts eller utvärderats hur minkarnas välfärd har påverkats.
51
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0168.png
Följande slutsatser och rekommendationer dras utifrån nuvarande forskningsläge:
Domesticeringseffekter
Minken är en domesticerad art och den amerikanska minken hålls av människan för
pälsproduktion, även i länder där den inte ursprungligen fanns vild. Den har numera
etablerat sig som en feral, invasiv art.
Det finns metoder för hur man kan förbättra välfärden hos mink genom att använda mer
systematisk selektion på beteende (temperament). Man ska ta hänsyn till
välfärdsrelaterade egenskaper då avelsdjur väljs ut. Vi rekommenderar att metoder för
systematiskt avelsurval med avseende på temperament införs, om mink på svenska
gårdar visar tecken på rädsloreaktioner gentemot människa.
Sammanfattning av minkens naturliga beteende
Minken vaktar sitt revir så att inga inkräktare kommer in, men den undviker samtidigt
öppna ytor där den kan bli tagen av större rovdjur.
Bohålan är en viktig resurs för den vilda minken. En bohåla och tillgång till
bobyggnadsmaterial är viktigt för att minkhonan ska kunna ta hand om de outvecklade
ungarna första tiden efter födelsen.
Minken är en opportunistisk köttätare som behöver äta relativt ofta.
Minken använder vatten för en del av sin bytesjakt, men den är inget vattenlevande
djur.
Baserat på minkens naturliga beteende kan slutsatsen dras att den tidsmässigt
fastlagda reproduktionssäsongen, de upprepade parningarna och användningen av
enbart naturlig parning (inte insemination) är en grundläggande faktor som styr
skötselåtgärderna över året på en minkgård.
Minkhonan avvänjer i naturen troligen valparna vid 6-8 veckors ålder och separerar sig
från ungarna från ca 10 veckors ålder.
Minken lever solitärt under stora delar av året, men honor kan leva inom en hanes revir
och de har många olika typer av social kommunikation för att minska kostsamma
aggressiva interaktioner.
Halm används på olika sätt beroende på minkarnas ålder och årstid, t.ex. för att skapa
ett varmt bo under den kalla årstiden, att äta och att bygga ett bo för ungarna under
reproduktionsperioden. Det finns stora variationer mellan olika minkgårdar i Sverige
beträffande vilken typ av halm som används, hur ofta och hur mycket.
Rekommendationer
Vi rekommenderar att information från WelFur besöken används till att jämföra Sverige
med de andra EU-länderna och vidare att data från WelFur används, om möjligt, för att
visa på problem och positiva aspekter i det svenska sättet att hålla och sköta mink,
jämfört med andra EU-länder. Detta är ett verktyg som inte tidigare har varit tillgängligt
och som ökar möjligheterna att jämföra och förbättra minkens välfärd.
Vi rekommenderar att en utvärdering görs av de nya föreskrifterna i Sverige, om de har
ökat minkens motivation att utföra naturligt beteende och förbättrat dess välfärd. De
redan införda kraven på att man inte får dra ner fodermängden till avelsminkar vintertid
har inte utvärderats ännu med avseende på om det har minskat eller eliminerat
stereotypier och pälstuggande hos mink.
52
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Vi rekommenderar att valparna får lättåtkomlig tillgång till vatten i eller strax utanför
bolådan från 4 veckors ålder, vilket även kan vara fördelaktigt för honan under första
tiden av valpperioden.
Vi rekommenderar att man studerar alla aspekter gällande utfodring av mink, för att
minska förekomsten av frustration hos djuren. Skötseln vid utfodringen,
utfodringsintensiteten och mängden beteende runt utfodringen avgör delvis hur mycket
onormalt beteende minkar utför. En mer stimulerande utfodring tycks inte ha testats i
praktiken inom minkproduktionen, den borde undersökas ytterligare som en del av
berikning och förbättring av välfärden.
Vi rekommenderar att ett tidigt urval av avelsdjur görs för att undvika att de blir
överviktiga under hösten, vilket kan ge reproduktionsstörningar på våren och problem
vid valpningen.
Vi rekommenderar att välfärdsrelaterade egenskaper och välfärds-konsekvenserna av
rena produktionsegenskaper konsekvent tas hänsyn till och att man inte avlar på större
djur, då detta kan leda till välfärdsproblem i framtiden.
Vi rekommenderar att man behåller snabb avlivning vid hemmaburen som är unik och
välfärdsmässigt överlägsen många andra avlivningsmetoder.
Vi rekommenderar att fördelar och nackdelar med individuell resp. gruppavlivning
studeras, då individuell avlivningsutrustning finns tillgänglig för minkgårdarna och de
skulle kunna vara a) bättre för djuren under avlivningen b) bättre för individuell
övervakning under avlivningen.
Vi rekommenderar forskning kring användningen av CO2 jämfört med användning av
andra avlivningsgaser (t.ex. blandningar med argon) som bedöms vara mindre
aversiva.
Vi rekommenderar att studier görs på hur ofta berikningar ska bytas ut för att vara
värdefull för minkar. På de svenska minkgårdarna kräver föreskrifterna att
berikningsföremålen byts ut regelbundet, men det saknas kunskap om hur ofta de
behöver bytas ut. Det behöver också undersökas om t.ex. en för minken värdefull
resurs ersätts av en annan mindre värdefull resurs, om det i så fall kan utlösa negativa
effekter på minkens välfärd? Mer systematiska studier behövs här för att ge uppfödarna
en möjlighet att i praktiken tillämpa nya och dynamiska berikningsmodeller för farmad
mink. En ökad burstorlek, som redan införts i den svenska lagstiftningen, har i tidigare
forskning inte visat sig ge några förbättringar av minkens välfärd om den inte samtidigt
åtföljs av berikningar och andra resurser som är viktiga för minken.
Vi rekommenderar att man undersöker tillgänglighet på halm på svenska minkgårdar,
vilken typ av halm som är bäst för minkens välfärd och vilken halmsort minken föredrar.
Vi rekommenderar att man inte har grupphållning av fyra eller fler minkar på grund av
risken för ökad aggression mellan hanarna. Hållande av tre minkar i etagebur kan
fungera om de ges extra foder och har en god tillsyn.
Vi rekommenderar att mot bakgrund av bl.a. förekomsten av plasmacytos, som ger
virusdiarré/svettiga valpar på vissa svenska gårdar, så bör rutinerna beträffande
smittskydd vara noggranna, så att smittan inte sprids till fler gårdar, vilket får negativa
konsekvenser för djurskyddet.
Vi rekommenderar att man har två dagars
plasmacytossmittad gård och osmittad gård.
uppehåll
mellan
besök
Vi rekommenderar att när minkar importeras från andra länder så bör man försäkra sig
om att de inte kommer från en gård som har MRSA eller annan förekomst av
antibiotikaresistenta bakterier och att de bör sättas i karantän utanför/i utkanten av
gården under en tid.
Vi rekommenderar att forskning görs med inriktning mot djurskyddsaspekter i samband
med livdjurstransporter av mink. Det handlar bland annat om hur länge transporten får
pågå, samt tillgång till foder, vatten och tillsyn under transporten.
53
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
9
Referenser
Ahlstrøm, Ø., Aldén, E., Børsting, C. F., Dahlman, T., Elnif, J., Hansen, N. E., Mäkelä,
J., Pölönen., Skrede, A. 2004. Handbok for Fórmidler til pelsdyr. Nordiske
Jordbruksforskeres Forening, Subseksjon for pelsdyr, NJF-utredning/rapport nr.
502, Ås, Norge.
Andersson, A.-M. 2017. Endemic aleutian disease. Diss. Uppsala: Sveriges
lantbruksuniv., Acta Universitatis Agriculturae Sueciae, 1652-6880; 2017:38
Axelsson, H.M., Hansen, S.W., Loberg, J., Lidfors, L. 2017. Effects of group size on
behaviour, growth and occurrence of bite marks in farmed mink. Applied Animal
Behaviour Science 194, 112-119.
Axelsson, H.M.K., Aldén, E., Lidfors, L. 2009. Behaviour in female mink housed in
enriched standard cages during winter. Appl. Anim. Behav. Sci. 121, 222–229.
Bak, A.S., Malmkvist, J. 2017. Berigelse i buret og håndtering påvirker minks
temperament. Faglig Årsberetning 2016, 15-21. Kopenhagen Forskning, Agro
Food Park 15, DK-8200 Aarhus N, Danmark. In Danish with English Summary.
Baghli, A., Engel, E., Verhagen, R. 2002. Feeding habits and trophic nice overlap of
two sympatric Mustelidae, the polecat
Mustela putorius
and the beec marten
Martens foina. Zeitschrieft fur Jagdwissenschaft 48, 217-225.
Baxter, J.D., Rousseau, G.G. 1979. Glucocorticoid hormone action: An overview. In
Glucocorticoid Hormone Action (eds. J.D. Baxter and G.G. Rousseau),
Springer-Verlag, Berlin, pp.1-24
Berg, P., Møller, S.H., n.d. Evidence for genetic variation in bite marks in group housed
mink. Presented at the NJF Seminar 440, p. 35
Bildsöe, M., Heller, K.E. & Jeppesen, L.L. 1990a. Stereotypies in adult ranch mink.
Scientifur 14 (3): 169-177
Bildsøe, M., Heller, K.E., Jeppesen, L.L. 1991. Effects of immobility stress and food
restriction on stereotypies in low and high stereotyping female ranch mink.
Behav. Processes 25, 179–189
Birch JM, Agger JF, Dahlin C, Jensen VF, Hammer AS, Struve T, Jensen HE. 2017.
Risk factors associated with diarrhea in Danish commercial mink (Neovison
vison)
during the pre-weaning period. Acta Vet Scand. 59(1):43
Birks, J.D.S. 1981. Home range and territorial behaviour of the feral mink (Mustela
vision schreber) in Devon (Doctoral dissertation, University of Exe-ter).
Birks, J.D.S., Dunstone, N. 1985. Sex related differences in the diet of the mink
Mustela
vison.
Holarctic Ecology 8, 245-252
Birks, J.D.S., Linn, I.J, 1982. Studies on the home rage of feral mink (Mustela
vison).
Symp. Zool. Soc. London 49, 231-257
Biström M, Moisander-Jylhä AM, Heinikainen S, Pelkola K, Raunio-Saarnisto M. 2016.
Isolation of Clostridium limosum from an outbreak of metritis in farmed mink.
Acta Vet Scand, 58, p1-4. 4p
54
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Bleavins, M.R., Aulerich, R.J. 1981. Feed consumption and food passage time in Mink
(Mustela
vison)
and European ferrets (Mustela
putorius
furo). Lab. Anim. Sci.
31, 268-269
Blomström A, Widén F, Hammer AS, Belák S, Berg M. 2010. Detection of a Novel
Astrovirus in Brain Tissue of Mink Suffering from Shaking Mink Syndrome by
Use of Viral Metagenomics. J. Clin. Microbiol. 48(12): 4392-4396
Bloom M, Kanno H, Mori S, Wolfinbarger J. 1994. Aleutian mink disease: puzzles and
paradigms. Infect Agents Dis. 3: 279
Bonesi, L., Macdonald, D.W. 2004. Impact of released Eurasian otters on a population
of American mink: a test using an experimental approach. Oikos, 106: 9-18.
Botton-Divet, L., Cornette, R., Houssaye, A., Fabre, A.C., Herrel, A. 2017. Swimming
and running: a study of the convergence in long bone morphology among semi-
aquatic mustelids (Carnivora: Mustelidae). Biological Journal of the Linnean
Society 121, 38-49
Boudreau, L., Benkel, B., Astatkie, T., Rouvinen-Watt, K. 2014. Ideal body condition
improves reproductive performance and influences genetic health in female
mink. Animal Reproduction Science, 145, 86-98.
Brandt, C., Malmkvist, J., Nielsen, R.L., Brande-Lavridsen, N., Surlykke, A. 2013.
Development of vocalization and hearing in American mink (Neovison vison).
Journal of Experimental Biology 216, 3542-3550
Brinck, C., Gerell, R., Odham, G. 1978. Anal pouch secretion in mink mustela vison -
chemical communication in mustelidae. OIKOS, 30 (1), 68-75.
Brink, A.L., Jeppesen, L.L. 2005. Behaviour of mink kits and dams (Mustela
vison)
in
the lactation period. Can. J. Anim. Sci. 85, 7-12
Brzezinski, M., Ignatiuk, P., Zmihorski, M., Zalewski, A. 2018. An invasive predator
affects habitat use by native prey: American mink and water vole co-existence
in riparian habitats. Journal of Zoology 304, 198-116
Bækgaard, H., Hansen, M. U., Sønderup, M. 2007. The influence of body condition on
breeding results and early kit mortality. Proccedings of NJF Seminar No. 403,
Kolding, Denmark.
Canadian Food Inspection Agency. National farm-level mink biosecurity standard.
Canadian Food Inspection Agency, Guidance Document Repository. 2013.
http://www.inspection.gc.ca/animals/terrestrial-animals/biosecurity/standards-
and-principles/mink/eng/1376667870636/1376667871636. Accessed 14 May
2018.
Canadian Food Inspection Agency. National farm-level mink biosecurity standard.
Canuti M, O'Leary KE, Hunter BD, Spearman G, Ojkic D, Whitney HG, Lang AS. 2016.
Driving forces behind the evolution of the Aleutian mink disease parvovirus in
the context of intensive farming. Virus Evol. 2(1)
Carlsson, N.O.L., Jeschke, J.M., Holmqvist, N., kindberg, J. 2009. Long-term data on
invaders: when the fox is away, the mink will play. Biological Invasions,
Springer, 9 pp
55
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Chalmers G, Mclean J, Hunter DB, Brash M, Slavic D, Pearl DL, et al. 2015.
Staphylococcus spp., Streptococcus canis, and Arcanobacterium phocae of
healthy Canadian farmed mink and mink with pododermatitis. Can J Vet Res.
79:129–135.
Chanin, P. 1983. Observations on two populations of feral mink in Devon, UK.
Mammalia, 47, 463-476.
Chanin, P.R.F., Linn, I. 1980. The diet of the feral mink (Mustela
vison)
in the southwest
Britain. Journal of Zoology 192, 205, 223
Clausen TN, Larsen PF. 2012. Dividing big litters at 6 weeks of age reduces number of
bites among mink kits. In: Kopenhagen Research, Aarhus N, editors. Annual
Report 2012. 2013. p. 173–6
Clausen, K.T., Malmkvist, J., Surlykke, A. 2000. Ultrasonic vocalisations of kits during
maternal kit-retrieval in farmed mink,
Mustela vison.
Applied Animal Behaviour
Science 114, 582-592
Clausen, T. N., Larsen, P. F. 2017. Afprøvning af to typer hvalpevandningssystemer i
dieperioden. Faglig Årsberetning 2017, 143-147. Pelsdyrserhvervets Førsøgs-
og Forskningscenter, Holstebro, Danmark.
Clausen, T. N., Sandbøl P. 2008. Protein i drᴂgtighedsperioden. Effekt på
skindstørrelse og efterfølgende diperiode. Faglig Årsberetning 2008, 51-54.
Pelsdyrserhvervets Førsøgs- og Forskningscenter, Holstebro, Danmark.
Clausen, T. N. och Larsen, P. F. 2011. Undersøgelse af hvor stor en procentdel fibre i
foderet mink vil acceptere, før de nedsᴂtter deres energioptag. Faglig
Årsberetning 2011, 84-93. Pelsdyrserhvervets Førsøgs- og Forskningscenter,
Holstebro, Danmark.
Clode, D., & Macdonald, D. W. 1995. Evidence for food competition between mink
(Mustela vison) and otter (Lutra lutra) on Scottish islands. Journal of Zoology,
237(3), 435-444
Clutton-Brock, J. 1999. A natural history of domesticated mammals. Cambridge
University Press, Cambridge, 243 sidor.
Compo N, Pearl DL, Tapscott B, Storer A, Hammermueller J, Brash M, Turner PV.
2017. On-farm biosecurity practices and causes of preweaning mortality in
Canadian commercial mink kits. Acta Vet Scand. 59(1):57
Cooper, J.J., Mason, G.J. 2000. Increasing costs of access to resources cause re-
scheduling of behaviour in American mink
Mustela vison:
implications for the
assessment of behavioural priorities. Applied Animal Behaviour Science 66,
135-151
Cooper, J.J., Mason, G.J. 2001. The use of operant technology to measure behavioral
priorities in captive animals. Behavior Research Methods Instruments &
Computers 33, 427-434
Cooper, J.J., Mason, G.M. 1997. The behavioural priorities of mink (Mustela
vison)
in
a closed economy. Proc. Br. Soc. Anim. Sci. 17
Dahlin, C., Hammer, A. S., Møller, S. H., Malmkvist, J., Bᴂkgaard, H. 2016.
Fodringsstrategi i sidste del af drᴂgtigheden og dens betydning for minktᴂvens
56
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
tidlige
moderegenskaber.
Faglig
Årsberetning
2016,
187-193.
Pelsdyrserhvervets Førsøgs- og Forskningscenter, Holstebro, Danmark.
Dallaire, J.A., Mason, G.J. 2015. Play in juvenile mink: litter effects, stability over time,
and motivational heterogeneity. Developmental Psychobiology 58, 945-957.
Dallman, M.F., Akana, S.F., Cascio, C.S., Darlington, D.N., Jacobsen, L., Levin, N.
1987. Regulation of ACTH secretion: Variations on a theme of B. In vRecent
Progress in Hormone Research, Vol. 43, (ed. J.H. Clark), Academic Press,
Orlando, pp. 113-173
Damgaard, B. M., Clausen, T. N., Børsting, C. F. 1998. Effects of dietary supplement
of essential amino acids on mortality rate, liver traits and blood parameters in
mink (Mustela Vision) fed low protein diets. Acta Agriculturæ Scandinavica, Sect
A, Animal Science. 48, 175-183.
Damgaard, B. M., Hansen, S. W., Børsting, C. F., Møller, S. H. 2004. Effects of different
feeding strategies during the winter period on behaviour and performance.
2004. Applied Animal Behavior Science 89, 163.180.
Danish
Fur Breeders Research Center (DFBRC), Holstebro,
furresearch.org/wp-content/uploads/2015/01/Poster15.pdf
Denmark.
Day, M.G., Linn, I. 1972. Notes on the food of feral mink
Mustela vison
in England and
Wales. Journal of Zoology 167, 463-473
de Jonge, G. 1996. A new housing system for mink. Applied Science Reports, Progress
in fur Animal Science, Animal Production Review, Polish Society of Animal
Production, Warsaw, 29, 45-51
de Rond J, van Willigen FCK. 2012. High need for drinking water in young mink kits
between 30 and 50 days of age. In: Larsen P.F. et al. (eds) Proceedings of the
Xth International Scientific Congress in fur animal production. Wageningen
Academic Publishers, Wageningen
de Rond J. 2015. Pelt length is correlated to body length and body weight. NJF Seminar
485. Turku, Finland
De Rond, J., Kleyn Van Willigen, F.C. 2012. Mortality in pair and group-housed mink
after weaning. In: Proceedings of the Xth International Scientific Congress in
Fur Animal Production (eds. P.F. Larsen, S.H. Møller, T. Clausen, A.S.
Hammer), pp. 103-105
Dick MF, Hurford J, Lei S, Mustonen AM, Nieminen P, Rouvinen-Watt K. 2014. High
feeding intensity increases the severity of fatty liver in the American mink
(Neovison
vison)
with potential ameliorating role for long-chain n-3
polyunsaturated fatty acids. Acta Vet Scand. 56(1): 5
Díez-León, M., Bowman, J., Bursian, S., Fllon, H., Galicia, D., Kanefsky, J., Napolitano,
A., Palme, R., Schulte-Hosedde, A., Scribner, K., Mason, G. 2013.
Environmental enriched male mink gain more copulations than stereotypic,
barren-reared
competitors.
PLoS
ONE
8,
e80494,
https://doi.org/10.1371/journal.pone.0080494
Díez-León, M., Bursian, S., Galicia, D., Napolitano, A., Palme, R., Mason, G. 2016.
Environmental enriching American mink (Neovison vison) increases lymphoid
organ weight and skeletal symmetry, and reveals differences between two sub-
types of stereotypic behaviour. Applied Animal Behaviour Science 177, 59-69.
57
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Diez-León, M., Quinton, M., Mason, G. 2016. Preferences for different cage heights in
farmed American mink (Neovison
vison):
taller is not better. Scientifur 40 (3/4),
347-349. Proceedings of the XIth International Scientific Congress in Fur Animal
Production August 23-26 2016 in Helsinki, Finland
Dunstone, N. & Birks, J. D. S. 1983. Activity budget and habitat usage by coastal-living
mink (Mustela vison Schreber). Acta Zoologica Fennica.
Dunstone, N. 1993. The Mink. Poyser Natural History, T & A D Poyser Ltd, London,
232 pp
Dunstone, N., Birks, J.D.S. 1985. The comparative ecology of coastal river-ine and
lacustrine mink Mustela vison in Britain. Z. Ange. Zool., 72, 52-70.
Eklund CM, Hadlow WJ, Kennedy RC, Boyle CC, Jackson TA. 1968. Aleutian disease
of mink—properties of etiologic agent and host responses. J Infect Dis. 118:
510.
Elnif, J. & Hansen, N.E. 1987. Sammenligning af næringsstoffordøjeligheden hos
minkhvalpe og udvoksede hanner. NJF-seminar nr. 128. Tromsø. Norge. 6pp.
Elnif, J., Enggaard Hansen, N., Mortensen, K. & Sørensen, H. 1988. Production of
digestive enzymes in mink kits. In: Biology, Pathology and Genetics of Fur
Bearing Animals. Proceedings of IVth International Scientific Congress in Fur
Animal Production. Toronto & Wisconsin. 320-326.
Elofson, L., Lagerkvist, G., Gustafsson, H., Einarsson, S. 1989. Mating systems and
reproduc-tion in mink. Acta Agriculturae Scandinavica 39, 23-41
Farid AH, Ferns LE. 2017. Reduced severity of histopathological lesions in mink
selected for tolerance to Aleutian mink disease virus infection. Res Vet Sci.
111:127-134
Farid AH, Rupasinghe P, Mitchell JL, Rouvinen-Watt K. 2010. A survey of Aleutian mink
disease virus infection of feral American mink in Nova Scotia. Can Vet J. 51:
75–77
Farid, A. & Segervall, J. 2014. A Comparison between ELISA and CIEP for Measuring
Antibody Titres against Aleutian Mink Disease Virus. Virology & Mycology, 3(3)
Fink, R., Tauson, A-H., Chwalibog, A., and Hansen, N. E. 2004. A first estimate of the
amino acid requirement for milk production of the high-producing female mink
(Mustela vision). Journal of Animal Physiology and Animal Nutrition, 90: 60-69.
Fink, R., Tauson, A-H., Hansen K. B., Wamberg, S., Kristensen, N. B. 2001. Energy
intake and milk production in mink (Mustela vision) – effect of litter size. Archiv
für Tierernaehrung, 55:3, 221-242.
Fournier-Chambrillon C, Aasted B, Perrot A, Pontier D, Sauvage F, Artois M, Cassiede
J., Chauby X, Dal Molin A, Simon C, Fournier P. 2004. Antibodies to Aleutian
mink disease parvovirus in free-ranging European mink (Mustela
lutreola)
and
other small carnivores from southwestern France. Journal of Wildlife Diseases
40: 394-402
Frölich K. Canine distemper in carnivores. In: Gavier-Widén D, Duff JP, Meredith A,
editors. Infectious diseases of wild mammals and birds in Europe. 1. Oxford:
Blackwell Publishing Ltd; 2012. pp. 101–105
58
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
FurEurope, 2015. WelFur. Welfare assessment protocol for mink. Fur Europe,
Brussels, Belgium. 182 pp
García, K., Melero, Y., Palazón, S., Gosálbez, J., & Castresana, J. 2017. Spatial mixing
of mitochondrial lineages and greater genetic diversity in some invasive
populations of the American mink (Neovison vison) compared to native
populations. Biological Invasions, 19, 2663-2673
Gavier-Widén D, Bröjer C, Dietz HH, Englund L, Hammer AS, Hedlund KO, Hård af
Segerstad C, Nilsson K, Nowotny N, Puurula V, Thorén P, Uhlhorn H,
Weissenböck H, Agren E, Klingeborn B. 2004. Investigations into shaking mink
syndrome: an encephalomyelitis of unknown cause in farmed mink (Mustela
vison)
kits in Scandinavia. J Vet Diagn Invest. 16(4):305-12
Gerell, R. 1970. Home ranges and movements of the mink Mustela vison Shreber in
southern Sweden. Oikos, 160-173.
Girma K. 2017. Försäljning av djurläkemedel 2016, Rapport, Jordbruksverket
Hale, E. B. 1969. Domestication and the evolution of behaviour. In: The Behaviour of
Domestic Animals, 2nd Edition (Ed. by ESE Hafez), 22-42
Hammer A.S. et al. 2012. Preliminary results of field and experimental investigations of
pre-weaning diarrhea in mink. In: Larsen P.F. et al. (eds) Proceedings of the Xth
International Scientific Congress in fur animal production. Wageningen
Academic Publishers, Wageningen
Hammer AS, Andresen L, Aalbek B, Damborg P, Weiss V, Christiansen ML, Selsing S,
Bahl MI. 2017. Abortion and mortality in farm mink (Neovison
vison)
associated
with feed-born Clostridium limosum. Veterinary Microbiology 203
Hammer ASV, Jensen HE, Agger JFG, Clausen T. 2014. Pathology of fatty liver
syndrome in mink. Abstract from Abildgaard Symposium, København, Denmark
Hansen B.K., Berg, P. 1998. Mink dam weight changes during the lactation period I.
Genetic and Environmental Effects. Acta Agriculturæ Scandinavica, Sect A,
Animal Science. 48: 49-57.
Hansen SW, Møller SH, Damgaard BM. 2014. Bite marks in mink—induced
experimentally and as reflection of aggressive encounters between mink. Appl
Anim Behav Sci. 158:76–85
Hansen, C.P.B, Jeppesen, L.L, 2003. The influence of temperature on the activity and
water use of farmed mink (Mustela
vison).
Animal Science 76, 111-118
Hansen, C.P.B., Jeppesen, L.L. 2001a. Swimming activity of farm mink (Mustela
vison)
and its relation to stereotypies. Acta Agriculturae Scandinavica, Section A –
Animal Science 51, 71-76
Hansen, C.P.B., Jeppesen, L.L. 2001b. Use of water for swimming and its relationship
to temperature and other factors in farm mink (Mustela
vison).
Acta Agriculturae
Scandinavica, Section A – Animal Science 51, 89-93
Hansen, C.P.B., Jeppesen, L.L. 2008. Short term behavioural consequences of denied
access to environmental facilities in mink. Agric. Food Sci. 9, 149–155
Hansen, N.E., Finne, L., Skrede, A., Tauson, A.-H. 1991. Energiforsyning hos mink og
ræv. NJF utredning/rapport no. 63, DSR Forlag, Copenhagen, 59 pp.
59
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Hansen, S. W., Clausen, T. N., Sandbøl, P. 2008. Vinterfodring med henblik på lav
stereotypi og høj reproduktion. Faglig Årsberetning 2008, 7-18.
Pelsdyrserhvervets Førsøgs- og Forskningscenter, Holstebro, Danmark.
Hansen, S., Malmkvist, J., Palme, R., Damgaard, B. 2007. Do double cages and access
to occupational materials improve the welfare of farmed mink? Anim. Welf. 16,
63–76
Hansen, S.W & Möller, S.H. 2001. The application of a temperament test to on-farm
selection of mink. Acta Agric scand, Sect A, Anim Sci. Suppl (30) 93-98
Hansen, S.W. & Møller, S.H. 2008. Diurnal activity patterns of farm mink (Mustela
vison)
subjected to different feeding routines. Applied Animal Behavioural Science
111: 146-157
Hansen, S.W. 1996. Selection for behavioural traits in farm mink. Applied Animal
Behaviour Science 49: 137-148
Hansen, S.W., Damgaard, B.M. 2009. Running in a running wheel substitutes for
stereotypies in mink (Mustela vison) but does it improve their welfare? Applied
Animal Behaviour Science 118, 76-83.
Hansen, S.W., Damgaard, B.M. 2009. Running in a running wheel substitutes for
stereotypies in mink (Mustela
vison)
but does it improve their welfare? Appl.
Anim. Behav. Sci. 118, 76–83
Hansen, S.W., Decker, E.L. 2002. Minkens æde- og drikkeadfærd samt sammenhæng
mellem foderoptagelse og aktivitet/stereotypier og faktorer der påvirker
aktiviteten. Faglig årsberetning 2001, Pelsdyrerhvervets Forsøgs- og
Rådgivningsvirksomhed, Danmark, 29-34
Hansen, S.W., Hansen, B.K., Berg, P. 1994. The effect of cage environment and ad
libitum feeding on the circadian rhythm, behaviour and feed intake in farm mink.
Acta Agriculturae Scandinavica Section A, Animal Science 44, 120-127
Hansen, S.W., Houbak, B. 2005. To skridt frem og tre tilbage-gruppeindhusning af
mink. Pelsdyrerhvervets Forsøgs-Og Forskningscenter Fagl. Årsberetning 2004
2004, 8–8
Hansen, S.W., Jensen, M.B. 2006a. Demand for swimming water and running wheel
with 1 min of access per reward. Applied Animal Behaviour Science 98, 145-
154
Hansen, S.W., Jensen, M.B. 2006b. Quantitative evaluation of the motivation to access
a running wheel or a water bath in farm mink. Applied Animal Behaviour Science
98, 127-144
Hansen, S.W., Malmkvist, J., Palme, R., Damgaard, B.M. 2007. Do double cages and
access to occupational materials improve the welfare of farmed mink? Animal
Welfare 16, 63-76
Hansen, S.W., Schou, T.M, Møller, S.H., Bouyssie, P., Malmkvist, J. 2015. Sårskorper
kan forekomme uden forudgående åbne sår, når hvalpene er 6-7 uger gamle.
DCA report no. 66, p. 39-47. Can be downloaded for free here:
http://web.agrsci.dk/djfpublikation/djfpdf/DCArapport066.pdf
Hansen, S.W., Møller, S.H. 2012. Mink’s adaptation to group housing in practice, in:
Larsen, P.F., Møller, S.H., Clausen, T., Hammer, A.S., Lássen, T.M., Nielsen,
60
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
V.H., Tauson, A.H., Jeppesen, L.L., Hansen, S.W., Elnif, J., Malmkvist, J.
(Eds.), Proceedings of the Xth International Scientific Congress in Fur Animal
Production. Wageningen Academic Publishers, pp. 350–359
Hansen, B. K, Sønderup, M., Gautason, K., Bᴂkgaard, H., Weiss, V. 2012. Rigtigt
vinterhuld hos minkhanner giver flere parrede tᴂver og lavere goldprocent.
Faglig Årsberetning 2012, 35-42. Pelsdyrserhvervets Førsøgs- og
Forskningscenter, Holstebro, Danmark.
Hansen, S. W., Møller, S. H., Malmkvist, J., Damgaard, B. M, 2011, Slankning,
fiberfodring og miljøberigelse – effekt på kropsvᴂgt, huld, stereotypi,
temperament og reproduktion. Faglig Årsberetning 2011, 168-177.
Pelsdyrserhvervets Førsøgs- og Forskningscenter, Holstebro, Danmark.
Hansen, S.W., Møller, S.H., Damgaard, B.M. 2014. Bite marks in mink—Induced
experimentally and as reflection of aggressive encounters between mink. Appl.
Anim. Behav. Sci. 158, 76–85
Harjunpaä, S., Rouvinen-Watt, K. 2004. The development of homeothermy in mink
(Mustela
vison).
Comparative Biochemistry Physiology A 137, 339–348
Harrington LA, Gelling M, Simpson V, Harrington A, Macdonald DW. 2012. Notes on
the health status of free-living, non-native American mink,
Neovison vison,
in
southern England. Eur J Wildl Res. 58: 875–880.
Harris, S., & Yalden, D. W. Y. (Eds.), 2008. Mammals of the British Isles: handbook.
Mammal society, s. 488
Harris, S., & Yalden, D. W. Y. (Eds.). 2008. Mammals of the British Isles: handbook.
Mammal society. Sid 491.
Hemmer, H. 1990. Domestication: the decline of environmental appreciation.
Cambridge University Press, 217 sidor.
Heptner, V. G., Naumov, N. P., Yurgenson, P. B., Sludskii, A. A., Chirkova, A. F., &
Bannikov, A. G. 2002. Mammals of the Soviet Union Volume II, Part 1b
Carnivora (Weasels: Additional species). Enfield: Science Publishers Inc., s.
1414.
Hunter, D. B., & Lemieux, N. 1996. Aleutian disease.
Mink biology, health and disease.
University of Guelph, Ontario,
61-69.
Hunter B, Lemieux N: Mink Production Biology, Health and Disease. Guelph,
Canada:University of Guelph Graphic and Print Services; 1996.
Hänninen, S., Ahola, L., Pykonen, T, Korhonen, H.T., Mononen, J. 2008. Group
housing in row cages: an alternative housing system for juvenile mink. Animal,
2, 1809-1817
Hänninen, S., Mononen, J., Harjunpää, S., Pyykönen, T., Sepponen, J., Ahola, L. 2008.
Effects of family housing on some behavioural and physiological parameters of
juvenile farmed mink (Mustela
vison).
Appl. Anim. Behav. Sci. 109, 384–395.
doi:10.1016/j.applanim.2007.03.002
Ireland, M. C. 1990. The behaviour and ecology of the American mink Mustela vison
(Schreber) in a coastal habitat (Doctoral dissertation, Durham University).
61
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Jensen TH, Christensen LS, Chriel M, Harslund J, Salomonsen CM, Hammer AS. 2012.
High Prevalence of Aleutian Mink Disease Virus in Free-ranging Mink on a
Remote Danish Island. J Wildl Dis. 48: 497–502
Jensen VF, Sommer HM, Struve T, Clausen J, Chriél M. 2017. A cross-sectional field
study on potential associations between feed quality measures and usage of
antimicrobials in commercial mink (Neovison vison). Prev Vet Med. 143, 54-60.
Jensen VF, Sommer HM, Struve T, Clausen J, Chriél M. 2017. A cross-sectional field
study on potential associations between feed quality measures and usage of
antimicrobials in commercial mink (Neovison
vison).
Prev Vet Med. 143, 54-60
Jensen, M.B., Pedersen, L.J. 2008. Using motivation tests to assess ethological needs
and preferences. Applied Animal Behaviour Science 113, 340-356
Jeppesen LL, Heller KE, Bildsoe A. Stereotypies in female farm mink (Mustela
vison)
may be genetically transmitted and associated with higher fertility due to effects
on body weight. Appl Anim Behav Sci 2004;86:137–43
Jespersen A, Agger JF, Clausen T, Bertelsen S, Jensen HE, Hammer AS. 2016a.
Anatomical distribution and gross pathology of wounds in necropsied farmed
mink (Neovison
vison)
from June and October. Acta Vet Scand. 58:6
Jespersen A, Hammer AS, Agger, J. F., Jensen HE. 2013. Effekt af vandtildelning I
redekassen på forekomsten af sår og dødeligheden hos vhalpe af farmmink
(Neovision vision). Faglig Årsberetning 2013, 139-146. Pelsdyrserhvervets
Førsøgs- og Forskningscenter, Holstebro, Danmark.
Jespersen A, Hammer AS, Jensen HE, Bonde-Jensen N, Lassus MM, Agger JF,
Larsen PF. 2016b. Foot Lesions in Farmed Mink (Neovison
vison):
Pathologic
and Epidemiologic Characteristics on 4 Danish Farms. Vet Pathol. 53(3):666-
73
Jones MA, van Lierop M, Mason G, Pillay N. Increased reproductive output in
stereotypic captive Rhabdomys females: potential implications for captive
breeding. Appl Anim Behav Sci 2010; 123:63–9
Jorgensen, G. 1985. Mink Production. Published by: Scientifur, K. Larsen & Søn,
Glostrup, Denmark, 399 sidor (1984 in Danish).
King, C. 1989. The Natural History of Weasels & Stoats. Christopher Helm (Publishers)
Ltd., Bromley, UK
Knuuttila A, Aaltonen K, Virtala AM, Henttonen H, Isomursu M, Leimann A, Maran T,
Saarma U, Timonen P, Vapalahti O, Sironen T. 2015. Aleutian mink disease
virus in free-ranging mustelids in Finland - a cross-sectional epidemiological and
phylogenetic study. J Gen Virol. 96(Pt 6):1423-35
Korhonen & Huuki. 2013. Code of good practice for CO and CO2 euthanasia in mink.
NJF seminar 464. Reykjavik. Iceland
Korhonen, T, Cizinauskas, S., Jesernics, J. 2012. Electrophysiological study on CO and
CO2 euthanasia in mink (Mustela vison). Ann.Anim.Sci. 12, 597-608.
Korhonen HT, Cizinauskas S, Jesernics J. 2011 b. Evaluation of CO and CO2
euthanasia in farmed mink (Mustela
vison):
electrophysical study. MTT Report,
1, 36 pp
62
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Korhonen HT, Eskeli P, Sepponen J, Toikkanen P. 2013. Individual and group
euthanasia. In farmed mink. Ann. Anim. Sci. 13, 623–632.
Korhonen HT, Sepponen J, Eskeli P. 2011 a. A questionnaire study on euthanasia in
mink. MTT Report, 2, 26 pp
Korhonen, H. 1989. Seasonal regulation of weight loss in female farm mink. Journal of
Animal Physiology and Animal Nutrition. 63, 109–113.
Korhonen, H., Niemälä, P. 1998. Effect of ad libitum and restricted feeding on seasonal
weight changes in captive mink (Mustela vison). Journal of Animal Physiology
and Animal Nutrition, 79, 269–280.
Korpela, J. 2017. Flugbekämpning. Finsk pälstidskrift, nr 3, 2017
Kruska, D. 1996. The effect of domestication on brain size and composition in the mink
(Mustela vison). Journal of Zoology. 239 (4): 645.
Kruska, D., Schreiber, A. 1999. Comparative morphometrical and biochemical-genetic
investigations in wild and ranch mink (Mustela vison: Carnivora: Mammalia)
Acta Theriologica, 44:377
Lagerkvist, G. 1993. Selection for litter size, body weight and pelt quality in mink
(Mustela vison). Sveriges Lantbruksuniversitet: Uppsala.
Lagerkvist G., Johansson K., Lundeheim N. 1993. Selection for litter size, body weight
and pelt quality in mink (Mustela
vison)
Experimental design and direct
response of each trait. Journal of Anima Science, 71, 3261–3272.
Lassén, T. M., Tauson, A-H., Ahlstrøm, Ø., Rouvinen-Watt, K., Sandbøl, P., Koskinen,
N., Christiansen. M. L. E. Edtor: Skrede, A. 2012. Energy and main nutrients in
feed for mink and foxes. Nordic Assosioation of Agricultural Scientists,
subsection for fur animals, nutrition and feeding committee, Report No. 63.
Second edition.
Liu, Z., Ning, F., Yang, H., Wei, L., Bai, X. 2011. Rapid detection of self-biting disease
of mink by specific sequence-characterized amplified regions. J. For. Res. 22,
123–126
Ljungvall K, Magnusson U, Korvela M, Norrby M, Bergquist J, Persson S. 2017. Heavy
metal concentrations in female wild mink (Neovison
vison)
in Sweden: Sources
of variation and associations with internal organ weights. Environ Toxicol Chem.
36(8):2030-2035
Llonch, P., Dalmau, A., Rodríguez, P., Manteca, X., Velarde, A. 2012. Aversion to
nitrogen and carbon dioxide mixtures for stunning pigs. Animal Welfare, 21: 33-
39
Lode, T. 1993. Diet composition and habitat use of sympatric polecat and American
mink in western France. Acta Theriologica 38, 161-166
Long, C.A., Howard, G. 1987. Intraspecific overt fighting in the wild mink. Rept. Fauna
Flora Wisconsin (Uni. Wisc. Mus. Nat Hist.) 11, 4-5
Macdonald, D. (Ed.), 1995. The Encyclopedia of Mammals. Andromeda Oxford Limited.
895pp
63
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Malmkvist, Hansen studier. Mason et al. 2001. Nyere forsøg i Canada. Biting rope.
Jeppesen & Falkenberg, 1990: bolde, rør mv. Bidebrikketter etc
Malmkvist, J. & Hansen, S.W. 2001. The welfare of farmed mink (Mustela vison) in
relation to behavioural selection: A review. Animal Welfare 10: 41-52.
Malmkvist, J. 2005. Stimulerende fodring til mink. Danmarks Jordbrugsforskning,
Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri, Intern rapport nr. 229, 29 pp.
Freely available as pdf download here: http://dca.au.dk/publikationer/
Malmkvist, J., Brix, B., Henningsen, K., Wiborg, O. 2012. Hippocampal neurogenesis
increase with stereotypic behavior in mink (Neovison
vison).
Behavioural Brain
Research 229, 359-364
Malmkvist, J., Gade, M., Damm, B.I. 2007. Parturient behaviour in farmed mink
(Mustela
vison)
in relation to early kit mortality. Applied Animal Behaviour
Science 107, 120–132
Malmkvist, J., Hansen, S.W. 2001. The welfare of farmed mink (Mustela
vison)
in
relation to behavioural selection: A review. Animal Welfare 10, 41-52
Malmkvist, J., Hansen, S.W. 2002. Generalization of fear in farm mink,
Mustela vison,
genetically selected for behaviour towards humans. Animal Behaviour 64, 487-
501
Malmkvist, J., Herskin, M.S., Christensen, J.W. 2003. Behavioural responses of farm
mink towards familiar and novel food. Behavioural Processes 61, 123-130
Malmkvist J, Hansen SW, Damgaard, BM. 2003. Effect of the serotonin agonist
buspirone on behaviour and hypothalamic-pituitary-adrenal axis in confident
and fearful mink. Physiol. Behav. 78, 229-240.
Malmkvist, J., Houbak, B., Hansen, S.W. 1997. Mating time and litter size in farm mink
selected for confident or timid behaviour. Animal Science 65, 521-525
Malmkvist, J., Jeppesen, L.L., Palme, R. 2011. Stress and stereotypic behaviour in
mink (Mustela
vison):
A focus on adrenocortical activity. Stress-the International
Journal on the Biology of Stress 14, 312-323
Malmkvist, J., Palme, R. 2008. Periparturient nest building: Implications for parturition,
kit survival, maternal stress and behaviour in farmed mink (Mustela
vison).
Applied Animal Behaviour Science 114, 270–283
Malmkvist, J., Palme, R. 2015. Early transfer of mated females into the maternity unit
reduces stress and increases maternal care in farm mink. Applied Animal
Behaviour Science 167, 56-64
Malmkvist, J., Palme, R., Svendsen, P.M., Hansen, S.W. 2013. Additional foraging
elements reduce abnormal behaviour - fur-chewing and stereotypic behaviour -
in farmed mink (Neovison
vison).
Applied Animal Behaviour Science 149, 77-
86
Malmkvist, J., Sørensen, D.D., Larsen, T., Palme, R., Hansen, S.W. 2016. Weaning
and separation stress: maternal motivation decreases with litter age and litter
size in farmed mink. Applied Animal Behaviour Science 181, 152-159
64
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Mañas S, Cena JC, Ruiz-Olmo J, Palazon S, Domingo M, Wolfinbarger JB, Bloom ME.
2001. Aleutian mink disease parvovirus in wild riparian carnivores in Spain.
Journal of Wildlife Diseases 37: 138-44
Maran, T., Kruuk, H., Macdonald, D.W., Polma, M. 1998. Diet of two species of mink in
Estonia: displacement of Mustela lutreola by M. vison. Journal of Zoology 245,
218-222
Martin, P. 1984. The meaning of weaning. Animal Behaviour 32, 1257-1259
Mason, G. 1994. Tail-biting in mink (Mustela
vison)
is influenced by age at removal from
the mother
Mason, G., Clubb, R., Latham, N., Vickery, S. 2007. Why and how should we use
environmental enrichment to tackle stereotypic behaviour? Applied Animal
Behaviour Science 102, 163-188
Mason, G.J. 1991. Stereotypies - A Critical-Review. Animal Behaviour 41, 1015-1037
Mason, G.J., Cooper, J., Clarebrough, C. 2001. Frustrations of fur-farmed mink. Brief
communication, Nature 410, 34-35
Mason, G.J., Latham, N.R. 2004. Can’t stop, won’t stop: is stereotypy a reliable animal
welfare indicator? Anim. Welf. 13, 57–69
Matthiesen CF, Blache D, Thomsen PD, Tauson A-H. 2010. Feeding mink (Neovison
vison) a protein-restricted diet during pregnancy induces higher birth weight and
altered hepatic gene expression in the F2 offspring. British Journal of Nutrition.
104:544–553.
Matthiesen CF & Tauson AH. 2015. Dietary supplements to a low protein diet may
affect the occurrence of hepatic lipidosis in mink - a strict carnivore. Acta Vet
Scand. 57(Suppl 1): O17
Matthiesen, C. F., Marcussen, C., Hansen, T. T., Jensen, S. K., Tausen, A.H. 2017.
Effect of dietary fatty acid composition on fat digestibility and metabolism in
male mink kits (Neovision vision) from 6 to 11 weeks of age. Proccedings from
NJF seminar 498. 93-101, Oslo, Norway.
Meagher, R.K., Mason, G.J. 2012. Environmental Enrichment Reduces Signs of
Boredom
in
Caged
Mink.
Plos
One
7,
e49180.
doi:10.1371/journal.pone.0049180
Moisander-Jylhä, A-M. 2017. Diarréprojektet för pälsdjur är i slutskedet. Finsk
pälstidskrift, nr 3, 2017
Molenaar RJ, Buter R, Sroka A. 2017. Postvaccination wounds associated
predominantly with Arcanobacterium phocae in mink (Neovison
vison)
at three
mink farms. Vet Dermatol. 28(2):242-e63
Mormede, P., Andanson, S., Auperin, B., Beerda, B., Guemene, D., Malmkvist, J.,
Manteca, X., Manteuffel, G., Prunet, P., van Reenen, C.G., Richard, S.,
Veissier, I. 2007. Exploration of the hypothalamic-pituitary-adrenal function as
a tool to evaluate animal welfare. Physiology & Behavior 92, 317-339
Mundbjerg, K. 2017. Hvad dör mink af? Dansk Pelsdyravl, nr 4, 2017
65
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Möller, S.H. 1992. Produktionssystemer og produktionsstyring på danske minkfarme.
Beretning fra Statens Husdyrbrugsforsög (National Institute of Animal Science):
Foulum: Danmark
Møller, S.H. 2003. Information value and applicability of health and welfare indicators
observed at pelting of mink. Inf. Value Appl. Heal. Welf. Indic. Obs. Pelting Mink
3–3
Møller, S.H. 2011. Mortality, wounds and injuries in mink kits and juveniles. In NJF
Seminar no. 450 (sidnumrering saknas).
Møller, S.H.,1992. Production systems and management in the Danish mink
production. Norwegian Journal of Agricultural Science (Supp. 9), 562–568.
Nikolaisen NK, Lassen DCK, Chriél M, Larsen G, Jensen VF, Pedersen K. 2017.
Antimicrobial resistance among pathogenic bacteria from mink (Neovison
vison)
in Denmark. Acta Vet Scand. 59(1):60
Nituch LA, Bowman J, Beauclerc KB, Schulte-Hostedde AI. 2011. Mink Farms Predict
Aleutian Disease Exposure in Wild American Mink. PLoS ONE. 2011; 6: 1–7
Nituch LA, Bowman J, Wilson P, Schulte-Hostedde AI. 2012. Molecular epidemiology
of Aleutian disease virus in free-ranging domestic, hybrid, and wild mink. Evol
Appl. 5: 330–340
Nonnemann B, Chriél M, Larsen G, Hansen MS, Holm E, Pedersen K. 2017.
Arcanobacterium phocae
infection in mink (Neovison
vison),
seals (Phoca
vitulina, Halichoerus grypus)
and otters (Lutra
lutra).
Acta Vet Scand. 59(1):74
Nordgren H, Aaltonen K, Raunio-Saarnisto M, Sukura A, Vapalahti O, Sironen T. 2016.
Experimental Infection of Mink Enforces the Role of
Arcanobacterium phocae
as Causative Agent of Fur Animal Epidemic Necrotic Pyoderma (FENP). PLoS
One. 11(12):e0168129
Nordgren H, Aaltonen K, Sironen T, Kinnunen PM, Kivistö I, et al. 2014.
Characterization of a New Epidemic Necrotic Pyoderma in Fur Animals and Its
Association with
Arcanobacterium phocae
Infection. PLOS ONE 9(10):
e110210. doi: 10.1371/journal.pone.0110210
Nordgren H, Vapalahti K, Vapalahti O, Sukura A, Virtala AM. 2017 Questionnaire
survey of detrimental fur animal epidemic necrotic pyoderma in Finland. Acta
Vet Scand. 59(1):54. Norwegian Veterinary Institute 2017
Olausson, A. 1979. Avel och fortplantning. Minkboken. Sveriges Pälsdjursuppfödares
Riksförbund: Stockholm.
Olofsson, L. 2013. Activity and stereotypic behaviour at dusk, dawn and around feeding
in farmed mink during autumn. In: Annual Autumn Meeting in Fur Animal
Research. Presented at the NJF, Reykjavik, Iceland
Olofsson, L., Hansen, S.W., Lidfors, L. 2015. Utvärdering av välfärden hos växande
minkar hållna i grupp och parvis i etageburar. Slutrapport till Jordbruksverket
2015-03-24, 34 sidor.
Palme, R. 2012. Monitoring stress hormone metabolites as a useful, non-invasive tool
for welfare assessment in farm animals. Anim. Welf.- Ufaw J. 21, 331
66
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Pedersen, V., Jeppesen, L., Jeppesen, N. 2004. Effects of group housing systems on
behaviour and production performance in farmed juvenile mink (Mustela
vison).
Appl. Anim. Behav. Sci. 88, 89–100. doi:10.1016/j.applanim.2004.03.003
Persson, S., Blomström, A-L, Jensen, T. H., Magnusson U. 2015a. Aleutian mink
disease virus in free-ranging mink from Sweden. PloS one 10.3 (2015):
e0122194-e0122194
Persson, S., Brunström, B., Bäcklin, B.-M., Kindahl, H. & Magnusson, U. 2012. Wild
mink (Neovison
vison)
as sentinels in environmental monitoring. Acta Vet
Scand. 54 (Suppl 1), S9
Persson, S., Magnusson U. 2015b. Environmental pollutants and alterations in the
reproductive system in wild male mink (Neovison
vison)
from Sweden.
Chemosphere 120: 237-245
Persson, S., Rotander, A., Kärrman, A., van Bavel, B. & Magnusson, U. 2013b.
Perfluoroalkyl acids in subarctic wild male mink (Neovison
vison)
in relation to
age, season and geographical area. Environment International. 59, 425-430
Persson, S., Rotander, A., van Bavel, B., Brunström, B., Bäcklin, B.-M. & Magnusson,
U. 2013a. Influence of age, season, body condition and geographical area on
concentrations of chlorinated and brominated contaminants in wild mink
(Neovison
vison)
in Sweden. Chemosphere 90(5), 1664-1671
Pinkalski, M.N., Møller, S.H. 2014. Høj mælkeproduktion i længere tid hvis tæver fodres
efter ædelyst fra fødsel [High milk production for longer duration in dams feed
ad libitum], in Danish, p. 22-27, DCA report no. 45, National Centre for Food
and Agriculture, Aarhus University, Denmark
Price, E.O. 1984. Behavioral aspects of animal domestication. The Quarterly Review
of Biology, 59: 1-32
Price, E.O. 2002. Animal domestication and behavior. Cabi, UK
Prieto A, Fernández-Antonio R, Díaz-Cao JM, López G, Díaz P, Alonso JM, Morrondo
P, Fernández G. 2017. Distribution of Aleutian mink disease virus contamination
in the environment of infected mink farms Vet Microbiol. 204, 59-63
Ratner, S. C., Boice, R. 1975. Effects of domestication on behaviour. The behaviour of
domestic animals, 3: 3-19
Rattenborg E., Chriél M., Dietz HH. 1999. Influence of farm, feed-producer and season
on in-cidence of gastrointestinal disorders in Danish farm mink. Prev Vet Med.
38 (4), 231-237
Rattenborg E., Chriél M., Dietz HH. 1999. Influence of farm, feed-producer and season
on incidence of gastrointestinal disorders in Danish farm mink. Prev Vet Med.
38 (4), 231-237
Reichert M, Kostro K. 2014. Effect of persistent infection of mink with Aleutian mink
disease virus on reproductive failure. Bull Vet Inst Pulawy. 58: 369–373.
Reid, F., Schiaffini, M., Schipper, J. 2016. Neovison vison. IUCN Red List of Threatened
Species. IUCN. 2016: e.T41661A45214988
Reynolds HA. 1969. Some clinical and hematological features of virus enteritis of mink.
Can J Comp Med. 33(2):155-9
67
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0184.png
Ring, L.M.B., Møller, S.H., Henriksen, B.I.F. 2018. Mink er blevet mindre frygtsomme
over generationer, og farvetype har betydning for temperatmentet. DCA report
no.
129,
p.
39-45.
Can
be
downloaded
for
free:
http://web.agrsci.dk/djfpublikation/djfpdf/DCArapport129.pdf
Rouvinen-Watt K, Harris L, Dick M, Pal C, Lei S, Mustonen AM, Nieminen P. 2012.
Role of hepatic de novo lipogenesis in the development of fasting-induced fatty
liver in the American mink (Neovison
vison).
Br J Nutr. 108(8):1360-70
Rouvinen-Watt, K., Mustonen, A-M., Conway, R., Pal, C., Harris, L., Saarela, S.,
Strandberg, U., Nieminen, P. 2010. Rapid development of fasting-induced
hepatic lipidosis in the American mink (Neovison vison): Effects of food
deprivation and re-alimentation on body fat depots, tissue fatty acid profiles,
hematology and endocrinology. Lipids, 45:111–128.
Rouvinen-Watt, K., White, M.B., Campbell, R. 2005. Mink Feeds and Feeding, Applied
Feeding Guide and Mink Feed Ingredient Database. CD-ROM version. Ontario
Ministry of Agriculture and Food, through the Agricultural Research Institute of
Ontario, and the Nova Scotia Agricultural College. Skrede, A. 1979. Utilization
of fish and animal byproducts in mink nutrition. IV. Fecal excretion and
digestibility of nitrogen and amino acids by mink fed cod (Gadus morrhua) fillet
or meat-and-bone meal. Acta Agriculturæ Scandinavica, Sect A, Animal
Science. 26, 241 - 257.
Ruzzante, D. E. 1994. Domestication effects on aggressive and schooling behavior in
fish. Aquaculture, 120: 1-24
Salomonsen CM, Boye M, Høiby N, Jensen TH, Hammer AS. 2013. Comparison of
histological lesions in mink with acute hemorrhagic pneumonia associated with
Pseudomonas aeruginosa or
Escherichia coli.
Can J Vet Res. 77(3):199-204
Salomonsen, C. M., Boye, M., Høiby, N., Molin, S. 2012. Hemorrhagic pneumonia in
mink
caused
by
Pseudomonas
aeruginosa.
http://orbit.dtu.dk/en/publications/id(9b49a1c4-c084-46bd-8817-
f518f8d9b2d1).html
Schneider RR & Hunter DB. 1993. Nursing Disease in Mink: Clinical and Postmortem
Findings. Vet Pathol 30:512-521
Schou, T.M., Palme, R., Malmkvist, J. 2018a. Prolonged nest building increase the
reproductive outcome in American female mink. Applied Animal Behaviour
Science 207, 98-107.
Schou, T.M., Malmkvist, 2018b. Maternal nest building and choice of nest site are
temperature dependent in mink: parent-offspring temperature conflict? In press,
September 2018, Applied Animal Behaviour Science, DOI: https:
10.1016/j.applanim.2018.09.002
Seton, E. T. 1909. Life-histories of northern animals: an account of the mammals of
Manitoba (Vol. 1). Scribner.Zeuner, F.E. 1963. A history of domesticated
animals. CABI, London, 560 sidor.
Shackleford, R.M. 1984. American mink. In: Evolution of domesticated animals. Ed:
Mason, I.L. Longman: London, 229-234.
Shier, C.J., Boyce, M.S. 2009. Mink prey diversity correlates with mink-muskrat
dynamics. Journal of Mammalogy 90, 897-905
68
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Sidorovich, V.E. 2000. Seasonal variation in the feeding of riparian mustelids in river
valleys of NE Belarus. Acta Theriologica 42, 105-108
Skovgaard, K., Jeppesen, L.L., Hansen, C.P.B. 1997. Would you like to swim, Madam
Mink. Scientifur 21, p. 247-251
Sledge DG, Danieu PK, Bolin CA, Bolin SR, Lim A, Anderson BC, Kiupe M. 2010.
Outbreak of Neonatal Diarrhea in Farmed Mink Kits (Mustella vison) Associated
With Enterotoxigenic Staphylococcus delphini. Veterinary Pathology, 47(4) 751-
757
Statens offentliga utredning. 2003. Djurens
Näringsdepartementet. SOU 2003:86.
välfärd
och
pälsdjursnäringen.
Stevens, R.T., Ashwood, T.L., Sleeman, J.M. 1997. Fall – early winter home ranges,
movement and den use of male mink,
Mustela vison
in Eastern Tennessee.
Canadian Field Naturalist 111, 312-314
Stoufflet, I., Modain-Monval, M., Simon, P., Martinet, L. 1989. Patterns of plasma
progesterone, androgen and oestrogen concentrations and in-vitro ovarian
steroidogenesis during embryonic diapause and implantation in the mink
(Mustela
vison).
Journal of Reproduction and Fertility 87, 209–221
Struve T, Wolf-Jäckel G, Hammer AS, Holm E, Larsen G. 2012. The worst outbreak of
canine distemper in many years [in Danish]. Dansk Pelsdyravl. 8:12–4
Sundqvist, C., Amador, A.G., Barke, A. 1989. Reproduction and fertility in the mink
(Mustela
vison).
Journal of Reproduction and Fertility 85, 413–441
Swedres-Svarm. 2016. Consumption of antibiotics and occurrence of resistance in
Sweden. Solna/Uppsala ISSN1650-6332
Svendsen, P.M., Hansen, B.K., Malmkvist, J., Hansen, S.W., Palme, R., Jeppesen, L.L.
2007. Selection against stereotypic behaviour may have contradictory
consequences for the welfare of farm mink (Mustela
vison).
Applied Animal
Behaviour Science 107, 110-119
Svendsen, P.M., Hansen, S.W., Jeppesen, L.L. 2007. Direct scan sampling reflects
video recorded differences in stereotypy in selected lines of mink. Scientifur 31,
19–25
Söholt Larsen K., Sciuto M. 2017. Control of fleas on farmed mink. NJF Seminar 498.
Oslo. Norway
Sørensen, A. I. V. 2018.
Spread and control of livestock-associated methicillin-resistant
Staphylococcus aureus (LA-MRSA) in Danish pig herds
(Doctoral dissertation,
DTU Veterinærinstituttet).
Sørensen, D., Ottesen, J., Hansen, A. 2004. Consequences of enhancing
environmental complexity for laboratory rodents — a review with emphasis on
the rat. Anim. Welf. 13, 193–204
Tauson A-H. & Aldén, E. 1984. Pre-mating body weight changes in female mink. Acta
Agriculturæ Scandinavica, Sect A, Animal Science. 34, 177–187.
Tauson, A.-H. 1985. Effects of flushing on reproductive performance, ovulation rate,
implantation rate and plasma progesterone levels in mink. Acta Agriculturæ
Scandinavica, Sect A, Animal Science. 35, 295–309.
69
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0186.png
Tauson, A.-H. 1988. Flushing of mink. Effects of level of preceding feed restriction and
length of flushing period on reproductive performance. Animal Reproduction
Science. 17, 243–250.
Tauson, A.-H. 1991. Effect of flushing on plasma progesterone and plasma estradiol
throughout gestation in mink. Journal of Animal Physiology and Animal Nutrition
66, 100–110.
Tauson A-H., Elnif, J., Hansen, N. E. 1992. Energy metabolism and foetal growth in the
pregnant mink (Mustela
vision).
Norwegian Journal of Agricultural Sciences.
Supple 9, 261-267.
Tauson, A.-H. 1993. Effect of body condition and dietary energy supply on reproductive
processes in female mink (Mustela vison). Journal of. Reproduction and Fertility
Suppl. 47, 37–45.
Tauson, A-H. 1994. Postnatal development in mink kits. Acta Agriculturæ
Scandinavica, Sect A, Animal Science. 44, 177-184.
Tauson, A-H., Elnif, J., Hansen, N. E. 1994. Energy metabolism and nutrient oxidation
in the pregnant mink (Mustela vision) as a model for other carnivores. Journal
of Nutrition, 124 Suppl 12, 2609S-2613S.
Tauson, A-H., Forsberg, M., Chwalibog, A. 2004. High leptin in pregnant mink (Mustela
vision) may exert anorexigenic effects: A permissive factor for rapid increase in
food intake during lactation. British Journal of Nutrition, 91, 411-421.
Thirstrup, J.P., Malmkvist, J., Lund M.S. 2015. Breeding for confident mink improves
pelt quality and increases litter size. NJF Seminar 485. Turku, Finland
Tjernström M. 2010. Plasmacytos (Aleutian disease) hos vild mink i Sverige. Degree
project, Veterinary programme Uppsala: Swedish University of Agricultural
Sciences, Dep of Clinical Sciences. 2010; In Swedish. Available:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-6-265
Trapezov, O.V. 2004. Effect of coat colour mutation in mink on the adrenal cortex
function at pelting time in Siberian climate. Proceedings in VIII international
Scientific Congress in Fur Animal Production, s´Hertogenbosch, The
Netherlands, 15-18 September 2004, ss. 42-43
Trapezov, O.V., Voitenko, N.N., Kulikov, V.A. 2004. Have fur bearers become
domesticated (behavioural and brain chemistry aspects). Proceedings in VIII
international Scientific Congress in Fur Animal Production, s´Hertogenbosch,
The Netherlands, 15-18 September 2004, ss. 24-32
Trebbien R, Chriel M, Struve T, Hjulsager CK, Larsen G, Larsen LE. 2014. Wildlife
reservoirs of canine distemper virus resulted in a major outbreak in Danish
farmed mink (Neovison
vison).
PLoS One, 9 (2014), Article e85598
Urdahl AM, Skaar K, Sunde M, Schau Slettemeås J, Norström M, Grøntvedt CA. 2017.
A survey on methicillin resistant
Staphylococcus aureus
(MRSA) in mink in
Norway 2016. Annual report 2016. ISSN 1894-5678
Valtonen, M., Vakkuri, O., Blomstedt, L. 1995. Autumnal timing of photoperiodic
manipulation critical via melatonin to winter pelage development in mink. Animal
Science. 61, 589–596.
70
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0187.png
van Praag, H., Kempermann, G., Gage, F.H. 1999. Running increases cell proliferation
and neurogenesis in the adult mouse dentate gyrus. Nature Neuroscience 2,
266-270
Wilson DJ, Baldwin TJ, Whitehouse CH, Hullinger G. 2015. Causes of mortality in
farmed mink in the Intermountain West, North America. J Vet Diagn Invest.
27(4):470-5. doi: 10.1177/1040638715586438. Epub 2015 Jun 15
Vinke, C.M., Hansen, S.W., Mononen, J., Korhonen, H., Cooper, J.J., Mohaibes, M.,
Bakken, M., Spruijt, B.M. 2008. To swim or not to swim: An interpretation of
farmed mink's motivation for a water bath. Applied Animal Behaviour Science
111, 1-27
Vinke, C.M., Houx, B.B., Van Den Bos, R., Spruijt, B.M. 2006. Anticipatory behaviour
and stereotypical behaviour in farmed mink (Mustela
vison)
in the presence,
absence and after removal of swimming water. Applied Animal Behaviour
Science 96, 129-142
Vinke, C.M., Van Den, R.B., Spruijt, B.M. 2004. Anticipatory activity and stereotypical
behaviour in American mink (Mustela
vison)
in three housing systems differing
in the amount of enrichments. Appl. Anim. Behav. Sci. 89, 145–161.
doi:10.1016/j.applanim.2004.06.002
Wise, M.H., Linn, I.J., Kennedyr, C.R. 1981. A comparison of the feeding biology of
mink
Mustela vison
and otter Lutra lutra. J. Zool 195, 181-213
Yamaguchi N and Macdonald DW. 2001. Detection of Aleutian disease antibodies in
feral American mink in southern England. The Veterinary Record 149: 485-488
https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/206032
https://jagareforbundet.se/
https://rapport.viltdata.se/statistik/
https://jagareforbundet.se/vilt/invasiva-frammande-arter/famna/
Mustela sibirica
på IUCN:s röda lista,
http://www.iucnredlist.org/
71
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0188.png
10 Appendix 1
Burmått, bolådans mått och skugghusets placering vid besök på 19 svenska minkgårdar under
vintern 2011. Varje gårds burstorlek mätt som inre mått, längd x bredd x höjd i centimeter samt
bottenyta i m
2
. Bolådans storlek mätt som inre mått, längd x bredd x höjd i centimeter, dock utan
hänsyn till eventuell inre inredning för förminskning av utrymmet. Bolådans bottenarea i m²
(modifierad efter Olofsson & Lidfors, 2011)
Gård Burstorlek
(cm)
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
80 x 38 x 45
86 x 30 x 45
80 x 36 x 45
92 x 35 x 46
80 x 35 x 45
92 x 31 x 46
80 x 33 x 45,5
85 x 30 x 46
87 x 30 x 46
85 x 38 x 45
90 x 30,5 x 45
Burarea Bolådans
(m²)
0,30
0,26
0,28
0,32
0,28
0,29
0,26
0,39
0,26
0,32
0,27
0,34
0,34
0,26
0,26
0,28
0,28
0,28
0,27
storlek (cm)
28 x 22 x 27
21 x 30,5 x 31
27 x 21 x 23
31 x 22 x 33
22 x 29 x 25
23 x 30 x 28
19,5 x 24 x 29
21 x 30,5 x 27
19 x 20 x 28
22 x 24 x 29
20 x 29 x 24
21,5 x 35 x 22
21 x 24 x 25
24 x 24 x 25
20 x 33 x 30
19 x 29 x 26,5
33 x 20 x 27,5
16 x 29 x 24
Bottenarea
bolåda (m²)
0,062
0,064
0,057
0,068
0,064
0,069
0,047
0,064
0,038
0,053
0,058
0,075
0,050
0,058
0,066
0,055
0,066
0,046
Skugghusets
placering
Mitten, nära byggnad
Mitten
Mitten
Mitten
Bortre delen, mitten
Mitten
Mitten
Bortre delen
Mitten
Bortre delen
Främre delen
Mitten
Längst bort
Mitten, nära byggnad
Längst bort
Bortre delen, mitten
Främre delen, mitten
Yttre delen
Mitten
Mitten
36,5 x 19 x 23,5 0,069
91,5 x 30,5 x 45 0,28
13a* 90,5 x 36 x 45
13b* 89 x 38 x 45
14
15
16
17
18
19
80 x 33 x 46
86,5 x 30 x 45
80 x 35,5 x 45
92 x 30 x 45
80 x 35,5 x 46
90 x 30,5 x 46
22 x 33,5 x 24,5 0,074
*Farm
13 hade två olika mått på buren och lyan, 75 individer observerades med mått a och 75
med mått b.
72
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0189.png
11 Appendix 2
Huvudsakliga strömaterialet vid tidpunkten för farmbesöket. Ytterligare strömaterial förekommer
hos visa farmer och sort och påfyllnad varierar under året (Olofsson & Lidfors, 2011)
Farm
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
Strömaterial
Halm
Nej*
Kutterspån
Halm
Halm
Halm
Halm
Halm
Kutterspån
Halm
Halm
Halm
Halm
Kutterspån
Halm
Halm
Halm
Nej*
Halm
Halmsort
Påfyllnad av halm
Rågvete/råg Efter behov
Korn
Vete
Vete
Korn
Vete/Havre
Vete/Råg
Vete
Vete
Korn
Vete
Korn
Vete
Vete
Var tredje vecka
Efter behov, en gång/vecka
Efter behov
Var annan till var tredje
Efter behov, var annan vecka
Efter behov
Efter behov
Efter behov
En gång per vecka
Efter behov
Efter behov
En gång per vecka
*
Burarna städades vid besöket. Därför fanns inget strömaterial. Annars har de halm.
73
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
12 Appendix 3
Canadian Center for Fur Animal Research, Nova Scotia Agricultural College
BODY CONDITION SCORING OF MINK USING A FIVE-POINT SCALE
SCORE 1. Very thin
• The mink has an emaciated appearance with decreased muscle mass.
• The animal has a thin neck and a clearly V-shaped body.
• There is no body fat and the stomach is sunk in.
• Shoulder and hip bones can be seen and the ribs are easily felt.
SCORE 2. Thin
• The mink has a thin neck and a V-shaped waistline.
• There is no subcutaneous body fat layer.
• The shoulder and hip bones and the ribs can be easily felt.
SCORE 3. Ideal
• The mink has a slender neck and a straight body shape.
• There is a slight amount of subcutaneous body fat.
• The shoulder and hip bones and the ribs can be easily felt.
SCORE 4. Heavy
• The mink has a thicker neck and a pear-shaped body.
• The ribs are difficult to feel.
• The shoulder and hip bones are covered by a moderate fat layer.
• An abdominal fat pad is present.
SCORE 5. Obese
• The mink has a thick neck with a slight brisket and a full body shape.
• The ribs are very difficult to feel.
• The shoulder and hip bones are covered by a moderate to thick fat layer.
• A fat pad is present in the abdomen and the tail.
• Fat deposits can be seen in the limbs and the face.
Developed by Kirsti Rouvinen-Watt and Dean Armstrong, technical assistance by Rick
Russell and Rae MacInnis
January 21, 2002. Modified August 26, 2002
VIII International Scientific Congress in Fur Animal Production –
‘s-Hertogenbosch, The Netherlands, 15-18 September 2004
74
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0191.png
13 Appendix 4
Findings in relation to “swimming water” in farm mink. Supplemental to the review by Vinke
et al.,
2008.
Study
No.
Description of
study
Animals
Motivation for
access?
Indicators of
thwarting -
suffering/frustra
tion/stress
when no
access?
No,
Based on data
on reproduction
and offspring
mortality.
The water
group had
significantly
increased
offspring
mortality before
weaning in first
of the two study
years. The litter
size at first
counting was
no significantly
different.
The weaning
age was
reduced from
8w the first year
to 6 w the
second year of
the study.
Not tested, free
access.
Very few
observations of
mink in the
water, may be
due to very
short durations
of a swim.
No difference in
the amount of
stereotypic
behaviour
between group
of mink housed
with and without
swimming water
The result
suggest that
swimming is not
a behavioural
need in mink.
This is based
on the level of
stereotypic
behaviour. The
authors discuss
that additional
signs of
frustration/stres
s could be
relevant as
supplemental.
Hansen &
Jeppesen,
2001a
Conclusion
Reference
1
Mink housed in
tree connected
cage units with
and without
access to a
basin with
regularly
changed water.
The study
period
exceeded one
year.
Data on
reproduction
output from the
dams in cage
units with and
without water.
64 females over
two
reproductive
seasons,
however,
divided also into
two different
cage sizes, i.e.
16 in smaller
cages with
water and 16 in
large cages
with water
compared to a
control group in
same type of
cages with no
water.
Age or colour
type of mink not
mentioned.
Some details of
the study are
unclear.
Not tested.
The water basin
group had
increased
offspring
mortality one
year.
Authors
suggest that
multiple stress
responses
should be
included, not
just
reproductive
outcome and
offspring
mortality.
Skovgaard
et al.,
1997.
2
Mink with free
or no access to
swimming
water, half in
different sized
cages (set-up
like study #1).
Data on
swimming
activity and
stereotypic
behaviour.
64 female and
16 male mink I
two cage sizes,
half with and
half without
swimming
water.
Observations
during 2 weeks
in august.
75
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0192.png
3
Mink housed in
tree connected
cage units with
and without
access to a
basin with
regularly
changed water.
Similar cage
design as in
study #1 and
#2.
Data on
seasonal use of
water.
32 female and 8
male mink from
40 different
mothers.
A selection of
11 females
based on their
water use
(heavy user or
not) were video
recorded.
A period of 4
years.
Criteria for
selection of
focal animals
not well
specified.
Free access.
Variation in the
use of water,
with extremes
Ranging from 0
to 177 swims
within a 24 h
period.
Some mink had
less than one
swim per week.
Mink swim
more often
during the
summer
months.
Mink in large
cage-units
swam more, of
reasons
unkown.
All six
resources
tested > empty
cage (based on
maximum price
paid statistics)
‘pseudo-
elasticity of
demand’
1
:
water pool NS
different from
another nest
site > tunnel,
and an extra
empty cage.
Difference
between used
‘toys’ and
‘novel objects’
unclear.
No mention of
whether the
mink used of
the cage with
water pool for
swimming cf.
also study #1b.
Novel objects,
nest box with
hay, and bath
tub > platform,
76
No data
presented.
Mink in farms
show great
individual
variation in the
use of water for
swimming.
Variation over
the year as
well.
Hansen &
Jeppesen,
2001b.
4a
Work for
access to
multiple
resources,
including a 1.5
x 0.5 m. pool
with 0.15 m
water.
Motivation
measure:
weight for
pushing
entrance doors.
Frustration:
cortisol in urine
when not
having access.
7-8 male, 7-8
females. 8 for
motivation, 7 for
blocked access.
Unknown how
the subset of
mink for
blocked access
was selected,
e.g. dependent
on resource
use?
Age, type,
previous
history,
duration,
experimental
details not
presented.
But see study
#4b
Males twice as
big as females,
but no mention
of sex effects of
ability to push
doors.
Unknown.
Faulty methods;
urinary cortisol
not valid in mink
(Malmkvist
et
al.,
2011).
Sex difference
and diurnal
rhythms (both
factors affecting
cortisol in
circulation)
untold, but are
expected to be
major in relation
to the few
replicates.
Inconclusive.
Author’s
conclusion:
“Caging mink
on fur farms
does cause the
animals’
frustration,
mainly because
they are
prevented from
swimming.”
This conclusion
is not valid
based on the
study as
presented.
Mason
et
al.,
2001
4b
Same
experiment as
#2a,
This is a video
recorded subset
of study #4a.
Not tested.
Mink
reschedule their
time with
different
Cooper
and
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0193.png
Video recorded
subset.
3 male, 3
female brown 6-
month-old mink.
Unknown how
the subset of 6
out of the 16
experimental
mink were
selected, i.e.
whether
representative
or based on
resource use.
Shifted from
pair-wise to
individual
housing under
testing.
cylinder >
empty cage
Visits to the
bath tub
involved other
activities than
swimming, e.g.
drinking (time
drinking from
pool exceeded
that from
drinking bottle)
from the brink.
Not true
elasticity of
demand, but
‘pseudo-
elasticity’:
Mink
rescheduled
time with
different
resources with
increasing
weight.
Time budget
test day 5, h 8-
16:
Mink spent
most time
inactive nest
boxes (66%),
Object/toys
manipulation
(10%),
Locomotion
(7%), swim
(6%), platform
use (3%).
The use of the
nest box with
hay increased,
interaction with
toys/cylinder
decreased over
test days.
resources when
the cost
increase.
Mason,
2000
3
Work for
access to
multiple
resources,
including a 1.5
x 0.5 m. pool
16 adult mink of
unknown sex,
age, and earlier
experience.
Presumably,
mink of both
sexes as in
Higher prices
paid for: food,
nest box with
hay, social
contact and
swimming
water > tunnels,
water bowls >
77
Not tested
Intensity of
motivation:
Water pool (for
swimming other
things) = nest
box with hay =
social contact
Cooper
and
Mason,
2001
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0194.png
with 0.15 m
water.
Motivation
measure:
maximum
weight for
pushing
entrance doors
study 1 of same
authors.
pet toys, and
empty
compartments.
Apparently.
However,
unclear which
resources
statistically
differ, not
presented in
the results.
Statistics for
maximum price
paid not
presented.
Authors
conclusion
including some
of the tested
resources only:
“Farmed mink
(Mustela
vison)
paid higher
prices for food
and swimming
water than for
resources such
as tunnels,
water bowls,
pet toys, and
empty
compartments”
with another
mink.
Male twice as
big and much
stronger than
female mink;
but no mention
of this sex
effects in the
report of
maximum
weight for
pushing
entrance doors.
Lacking many
details
regarding a
valid statistical
analysis of the
data.
4
Work for
access to water
bath (0.6 x
0.4m, <0.3 m
depth) and
running wheels
for fixed reward
durations
Work (press
lever) at
different prices
for access to
the resource.
Motivation
measure: area
under the
demand curve,
the elasticity
and intensity of
the demand
function.
8 one-year-old
female black
mink
2 min of access
(reward
duration)
Video recorded
24h behaviour,
so active visits
to resources
defined as
submerged in
water or
running in
wheel, not just
passive visits or
drinking water.
Mink value
swimming
water = running
wheel
The two
resources do
not substitute
for each other.
Mink used the
running wheel
significantly
more than the
swimming
water.
Mink used
running wheels
mainly during
their normal
activity periods,
whereas the
swimming
78
Not tested
Intensity of
motivation for
mink to access:
Swimming
water = running
wheel.
Authors
conclusion “The
present
experiment
found a similar
elasticity of
demand for
running wheel
and swimming
water in three
out of four
experiments,
and it is
suggested that
mink value
these two types
Hansen
and
Jensen,
2006b
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0195.png
water was
primarily used
in the morning.
of cage
enrichment
equally high.
However, a
higher intercept
and
consequently a
larger area
under the
demand curve
for wheel than
for water
showed that
mink use the
wheel much
more than the
water. This may
be because a
few dives into
the water
appeared to be
enough to lower
the swimming
motivation of
mink, whereas
the motivation
for using the
running wheel
needed a
longer duration
before it was
reduced.”
Not tested
Intensity of
motivation for
mink to access:
Swimming
water = running
wheel.
Motivation for
access to
running wheel
and swimming
in water not
different in
intensity.
“The intensity of
the demand
function for
running wheel
and swimming
water was on a
similar and low
level.”
“Straw cannot
substitute for
Hansen
and
Jensen,
2006a
5
Access to
water bath
(0.6 x 0.4m,
<0.3 m depth)
and running
wheels for fixed
reward
durations.
Work (press
lever) at
different prices
for access to
the resource.
Motivation
measure:
area under the
demand curve,
the elasticity
and intensity of
the demand
function
8 two-year-old
female black
mink
1 min of access
(reward
duration)
Video recorded
all 24h
behaviour, so
active visits to
resources
defined as
submerged in
water or
running in
wheel, not just
passive visits or
drinking.
Equal demand:
Running wheel
= Swimming
water (Exp. 1,
2)
The two
resources are
independent
(exp. 3).
The mink
worked
primarily for
access to the
two resources
in the morning.
Free access to
straw in the
nest box did not
influence the
demand for
either
swimming
79
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0196.png
Exp 1: One
resource at the
time, free
access to straw
in the nest box
Exp. 2: one
resource at the
time, without
straw
Exp. 3: both
resources at
the same time,
free access to
straw in the
nest box
water or
running wheel
The bout length
of swimming
water visits 2-
55 s per 24h
period.
any running
wheel or
swimming
water. The
motivation for
running wheel
and swimming
water not
different. The
intensity of the
demand
function for
running wheel
and swimming
water was on a
similar and low
level. Mink do
not discriminate
between 1 and
2 min of reward
duration for
swimming
water.
1 min of daily
access to
swimming water
is enough to
ensure an outlet
of the
motivation for
use of
swimming
water.
6
Mink exposed
to two periods
of four different
temperatures
(8, 16, 24 and
32 C) with each
temperature
lasting 4 days.
Testing effects
on activity,
swimming and
behaviour.
12 female mink
with experience
of water use
(raised in a
system like n
study #1 and 6),
between 1-4
years old.
A repeated
design, thus
risk of carry-
over effects and
problems with
habituation
periods.
Simple
statistics.
Free access to
water basin.
At high
temperatures
(24-32 C) mink
shifted their
preferred
position from
the nest box to
the shelf above
the water bath.
84-94% of
water intake
was from the
bath and not
the tube
indicating that
mink prefer to
drink from a
surface rather
than from a
nipple.
80
Not tested, no
group without
water.
Mink did not
use submersion
in water as
thermoregulator
y behaviour at
8-32 C in
surroundings.
Hansen &
Jeppesen,
2003.
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0197.png
The scan
sampling of
mink with head
dips ranged
from 5-15%
compared to
swimming 6-9%
of the scans.
7
Mink housed
with and
without access
to swimming
water
(0.1 x 0.8 x 0.8,
water depth 0.5
m).
Data on
behaviour of
offspring at 7-
11 weeks.
56 families of
Brown mink
(348 offspring),
28 housed in
Dutch cages,
28 housed in
Dutch cages
with additional
features
including
access to
swimming. Play
and aggression
(e.g. social
rough-tumble
play, social
biting play) in
kits around 7-11
weeks can hard
to distinguish
during
behavioural
observation.
No data
collected on
negative
aggression
effects,
wounds,
mortality during
the observation
period.
8
Housing mink
families with
either
swimming
water or
standard
enrichments
(one platform,
one cylinder).
Water baths
1.0 x 0.8 x 0.8
m with 0.5
water level.
Measure:
anticipatory
Half of 56
families (mother
+ kits) in water
and half as
control from
age of 6 to 45
weeks.
Deprivation of
swimming water
was done by
removing water
while the empty
bath remained.
Pool with water
= Pool without
water
Authors
conclude that:
“swimming
water and an
empty bath,
such as used in
this experiment,
might be
equally valued
incentives for
mink”
No difference in
anticipatory
behaviour after
removing the
water for 2.5
weeks.
Swimming
water had no
effect on the
occurrence of
stereotypic
behaviour.
Deprivation did
not induce
Not a
behavioural
need.
Mink
experienced no
consequences
(in terms of:
reward-
sensitivity or
stereotypic
behaviour) due
to the absence
of swimming
water.
Vinke
et
al.,
2006.
Young mink
spent 1.4% of
time around
water when
having access.
The majority of
this time spent
around water
was used on
other activities
than
swimming/divin
g in water.
Offspring (7-11
w) with access
to
enrichment/wat
er played more
in the main
cage (18%)
than the no-
access group
(14%).
Some of the
play can also
be aggression.
Extra
enrichments
including
swimming water
stimulate play
behaviour in
young mink.
The water
group had more
space and an
additional
tunnel (40 cm)
and an entry
platform, thus
water were not
the only
difference
between
groups.
Vinke
et
al.,
2005
81
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0198.png
behaviour and
stereotypic
behaviour in
presence,
absence and
after removal of
swimming
water.
9
Tre experiment
with access to
swimming
water (20.5 L,
water depth:
0.2 m) or not
access (exp.
3).
Exp. 1. Naïve
juvenile for the
first 10 days.
Exp. 2.
Comparison of
naïve juveniles
with water
experienced
and naïve
adults for 10
days.
Exp. 3.
Comparison of
water access
group to control
group. With
and without
deprivation.
The bath was
frozen during
observation in
November-
December.
Data on bath
use and
occurrence of
stereotypic
behaviour.
Females of the
same colour
type.
Exp. 1. 18
water naïve
juveniles,
housed in social
isolation.
Exp. 2. 19
adults (8
experienced, 11
naïve) and 27
naïve juveniles
over 1-18 study
weeks.
Exp. 3. 36
juvenile mink
housed in social
isolation.
18 got 18 w
access to
swimming water
broken by
deprivation and
periods of
frozen
18 got no water,
but also water
access for two
weeks.
No difference in
anticipatory
behaviour
between
subjects
housed with or
without
swimming
water.
Exp. 1.
12/18 mink
swam every
day 1, 2 and
10, 6/18 did
not.
Mink spent less
time swimming
and in shorter
bouts day 10,
which may
indicate a
novelty effect.
Exp. 2.
The
experienced
adult mink
swam the most
and the naïve
adult mink the
least, with the
naïve juveniles
intermediate.
Exp. 3.
The bath were
used the most
mink in
November-
December
(4.8% of time)
when they were
frozen,
compared to in
August (1.1 %)
and October
(0.1% of time).
stereotypic
behaviour.
Yes/No.
Yes: juvenile
mink housed
under social
isolation
(different than
in commercial
faming) display
less stereotypic
behaviour.
No: preventing
access to water
did not increase
stereotypic
behaviour
significantly.
Response
perhaps not be
related to
swimming
in
water as also
seen later when
water is frozen
Less
stereotypic
behaviour in
water than no-
water group in
August. On a
low level
(appox. < 2% of
observations).
The ‘control’
group also had
access to water
for two weeks.
Other indicators
of frustration
not measured.
Experience
plays a role in
an individual
mink’s
motivation to
swim.
The inter-
individual
variation in
swimming was
remarkably
large.
Some farmed
mink make little
or no use of
water baths.
Baths had
clearly
enrichment
value for mink,
and reduced
the
development of
stereotypic
behaviour in
juveniles
deprived from
social company
during the
growth season.
The mink were
particularly
interested in the
bath when they
were frozen,
indicating other
factors than
swimming
per
se.
The results
cannot be
linked to
swimming.
Mononen
et al.,
2008
10
Housing mink
with access to
a 180 l pool, a
pool-sized
extra cage or a
45 scan-glow
mink divided
into the three
housing groups.
The value in
the pool may
not be due to
swimming.
N.S. difference
in stereotypic
behaviour
between mink
in large cage
Ahola
et
al.,
2011
82
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0199.png
traditional mink
cage as
controls.
Also during
periods of
frozen water.
In single-
housed juvenile
mink in the
growth season
(which is not
used
commercially).
Data on use,
stereotypic
behaviour.
Separated to
single housing.
Not only
swimming. The
water was
partially or
totally frozen
during parts of
the study
period.
Higher amount
of interaction
with water in its
solid state, do
not support that
motivation for
swimming was
tested.
The mink spent
more time in
the pool when
partially or full
frozen (5-10%)
than when
water was in its
fluid form
(<1%).
with/without
water.
Single housed
juveniles with
access to water
(unfrozen,
partial or fully
frozen)
displayed less
stereotypic
behaviour than
mink in
traditional
cages.
Access to
(frozen) water
(ice-cubes,
novelty) or
access to extra
cage
constructions
reduce
stereotypic
behaviour in
juvenile mink
housed in social
isolation (not
recommended
at farms).
of demand’ rather than a true indicator of demand in motivational strength, a term
introduced in (Cooper & Mason, 2000), and discussed further in (Jensen & Pedersen, 2008). Mink adapt
and reschedule their behaviour to counteract increased cost. This is not the correct way to determine the
elasticity of a demand since the mink could rearrange its time budget to spend more time with resource
when overcoming the cost (the measure of motivation: weight of doors in this study). Consequently, study
2 from the same authors (Cooper & Mason, 2001) put more focus om maximum ‘price’ (weight on
entrance doors) a mink is willing to pay. This is not an optimal method for comparing different resources,
as it depends on the number of visits taken per day.
1
‘Pseudo-elasticity
83
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0200.png
SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd är en åtgärd inom livsmedelsstrategins strategiska
område Regler och villkor och ska bistå med vetenskapligt stöd för djurskyddsarbete.
Det vetenskapliga rådet ska utgöra en riskvärderande instans vad gäller djurskydd och
identifiera, sammanställa och utvärdera vetenskaplig forskning om djurskydd och därtill
angränsande frågor, som produktionsekonomi och arbetsmiljö, på uppdrag av t.ex.
Jordbruksverket.
SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
2572137_0201.png
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Medlemmer af Det Dyreetiske
Råd:
Det er løgn og latin, når
folk siger, at
minkindustrien er en god
forretning
I 2019 var det gennemsnitlige driftsresultat på hver eneste minkfarm i Danmark
minus 0,7 millioner kroner, og de seneste fire år har industrien over ét haft
underskud. Myten om, at landet ikke kan undvære de store valutaindtægter, er
slet og ret forkert.
»Pelsindustrien har ofte hævdet, at minkene i de små bure havde det fortrinligt, for ellers ville
de jo ikke lave sådan nogle flotte skind. Men mink kan godt have en fin pels, selv om de har
haft et liv med meget lav livskvalitet«, skriver Thomas Søbirk Petersen og Peter Mollerup i
dette indlæg.
DEBAT6.
NOV. 2020 KL. 07.54
AF THOMAS SØBIRK PETERSEN, PROFESSOR I ETIK, ROSKILDE UNIVERSITET OG PETER
MOLLERUP, BIOLOG OG FORMAND FOR DYRENES VENNER– BEGGE ER MEDLEM AF DET
DYREETISKE RÅD.
Regeringen
har besluttet at aflive alle danske mink, da mink er særligt modtagelige
for coronavirus og er årsag til, at der er sket flere mutationer af denne alvorlige
virus, som i skrivende stund har kostet cirka 1,2 millioner menneskeliv.
Det er selvfølgelig meget trist at aflive cirka 15 millioner mink, og at en række
mennesker mister deres arbejde og livsværk. Men regeringen har også gjort det
klart, at de ikke ønsker at forbyde minkproduktionen på den lange bane. Her er vi
dog uenige. På cirka tre uger har over 7.000 danskere skrevet under på et
borgerforslag om at forbyde danske minkfarme.
I det følgende vil vi komme med 10 begrundelser for, hvorfor vi bør få vedtaget en
lov, som forbyder minkfarme i Danmark.
1Den
halvvilde mink
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Industriproduktion af minkskind begyndte i Danmark i begyndelsen af 1930’erne.
Mens kvæg og svin blev indført som husdyr i Danmark for 6.000 år siden, er der
altså kun gået 90 år for minkens vedkommende.
Derfor er processen med at domesticere mink kunne lige begyndt, hvilket betyder,
at det er halvvilde dyr med stor risiko for at blive stressede i et industrielt
dyreproduktionsmiljø.
2Minken
– en ensom jæger
Minken er et solitært dyr. Det betyder, at minken lever alene i naturen, hvor den
forsvarer sit kæmpestore territorium på op til 7 kvadratkilometer. Mink møder kun
andre dyr, når de skal formere sig.
Hvis de støder på hinanden, uden at formålet er at producere afkom, vil de slås til
døden, eller til den ene stikker af. De mange skader på dyrene fra bid opstår, når
man sætter for mange voksne mink sammen i et lille bur.
3Minken
har brug for vand
Minken er et såkaldt semiakvatisk dyr. Den jager både på land og i vand, og
svømmehuden mellem tæerne gør den til en rigtig god svømmer. Minken kan også
klatre og grave. Den graver huler i bredden eller overtager huler fra andre
gravende pattedyr som mosegrise eller bævere.
Minken er samtidig et meget nysgerrigt dyr. Livet i et lille trådbur uden nogen
form for adgang til vand – ud over drikkevand – er derfor stærkt kritisabelt.
4Minken
– en invasiv art
Der findes ca. 1.100 minkfarme herhjemme, som er beboet af ca. 2,5 millioner
avlsdyr, der hver får 5-6 hvalpe om året. Der produceres således årligt ca. 12
millioner skind. Naturligvis kan det ikke undgås, at nogle af disse mink slipper ud i
naturen, hvor de gør stor skade på de oprindelige dyrebestande.
De spiser mange jordrugende fugle plus æg og unger. Også åer og vandløb kan
næsten blive tømt for fisk og fiskeyngel. Minken hører hjemme i Nordamerika og
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
er en invasiv art, som har meget få fjender i den danske natur. Der skydes hvert år
ca. 3.000 vilde mink i Danmark.
5Alt
for lidt plads at udfolde sig på
I naturen har minken et territorium på op til 7 kvadratkilometer. I buret er der
flere mink, som her må nøjes med at boltre sig på et areal svarende til fire A4-ark.
Og så er gulv og loft lavet af trådnet, så minkens afføring kan opsamles under
buret, og maden kan placeres oven på buret. Minkens behov for beskæftigelses- og
rodemateriale bliver slet ikke opfyldt.
6Fin
pels er ikke liv med godt liv
Pelsindustrien har ofte hævdet, at minkene i de små bure havde det fortrinligt, for
ellers ville de jo ikke lave sådan nogle flotte skind. Men mink kan godt have en fin
pels, selv om de har haft et liv med meget lav livskvalitet. Burhøns lægger også fine
og velsmagende æg.
7Kun
små og få forbedringer
Da Fødevarestyrelsen for nogle år siden konstaterede, at der var problemer med
dyrevelfærden på 58 procent af minkfarmene (f.eks. bidskader og håndtering af
syge samt tilskadekomne dyr), førte det til nogle få og små forbedringer i burene:
lidt halm, et rør til at lege med og en hylde til at sidde på. Det er langtfra
tilstrækkeligt til at dække minkens behov for stimulering.
8Unødvendig
luksus
Flere og flere forbrugere siger nej til pels. Ikke kun fordi minkavl af mange bliver
betragtet som dyremishandling, men fordi pels altid har været indbegrebet af
luksus og glamour, og derfor et helt unødvendigt produkt. For ikke at blive
forbundet med dyremishandling har mange modefirmaer (Gucci, Prada, Versace,
Hugo Boss, Chanel) sagt nej til pels.
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Her vil skeptikere måske sige, at det at spise kød også ret beset er unødvendigt.
Men selv om det er rigtigt, vil kød næppe blive vurderet som et luksusprodukt på
linje med pels.
9En
underskudsforretning
Det store fald i efterspørgslen efter minkpelse har fået prisen på minkskind til at
rasle ned. Erhvervet er i krise, og mange farme har måttet dreje nøglen om.
I 2019 var det gennemsnitlige driftsresultat på hver eneste minkfarm i Danmark
minus 0,7 millioner kroner, og de seneste fire år har industrien over ét haft
underskud. Myten om, at landet ikke kan undvære de store valutaindtægter, er
hermed gennemhullet.
10Så
mangler vi bare Danmark
Virkelig mange lande har erkendt de store problemer med dyrevelfærden og
forbudt minkfarme: England, Østrig, Holland, Frankrig, Polen, Kroatien,
Slovenien, Makedonien, Serbien, Bosnien-Hercegovina, Irland, Norge, Belgien,
Luxemburg, Tjekkiet. Og følgende lande overvejer at indføre et forbud: Estland,
Litauen, Montenegro og Ukraine.
Automatkommentaren fra pelsbranchen er, at »ja, men disse lande har en
forsvindende lille pelsproduktion«. Her kan man oplyse, at Polen var Europas
næststørste producent af minkskind med ca. 5 millioner skind per år.
Ud over disse 10 argumenter for at forbyde minkfarme kommer så den
sundhedsfare, som udbredelsen af covid-19 på minkfarmene udgør for mennesker.
Meget tyder på, at på de markeder i blandt andet Kina, hvor handel og slagtning af
vilde dyr foregår under dyreuetiske og uhygiejniske forhold, er en række
smitsomme sygdomme som Sars og covid-19 sprunget fra dyr til mennesker.
Hvis vi ønsker at forebygge denne smittespredning, bør vi i Danmark gøre alt for at
få lukket den slags markeder i f.eks. Kina. Men vi bør også selv bidrage til arbejdet
med at bekæmpe og forebygge pandemier ved at forbyde produktion af minkpels i
Danmark.
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
Giver minks velfærd grund til at forbyde den danske produktion?
En etikforsker og en repræsentant fra foreningen ’Dyrenes Venner’ gav den 6. november deres bud
på 10 grunde til at forbyde den danske produktion af mink, delvist begrundet i dyrevelfærd. Som
forskere i husdyrs adfærdsbiologi og velfærd bidrager vi hermed til debatten, da vi mener, at en
kvalificeret debat om, hvordan dyrene oplever deres situation, er væsentlig for, hvordan vi som
samfund og enkeltpersoner forholder os til hold af husdyr.
I et debatindlæg den 6. november oplister professor i etik Thomas Søbirk Petersen samt formand for
’Dyrenes Venner’, Peter Mollerup, 10 argumenter for et forbud mod hold af mink. Fra andre sider
optræder flere argumenter for at bevare minkproduktionen. Men hvad er op og ned med hensyn til
dyrenes velfærd? Det er naturligvis op til den enkelte at vurdere, om dyrenes velfærd er god nok,
men vi mener, at debatten bliver mere nuanceret, såfremt man inddrager den forskningsbaserede
viden om dyrevelfærd. Vi vil derfor bidrage til at nuancere debatten vedrørende de 10 punkter, der
blev fremført omkring hold af mink – særligt de punkter, som har med dyrenes biologi og velfærd at
gøre.
Det er vigtigt at huske, at rammerne for hold af mink er lovregulerede – som det meste i en
demokratisk retsstat. Interesserede læsere kan finde de gældende krav til den danske produktion af
mink i ’Bekendtgørelse om beskyttelse af pelsdyr’ (BEK nr. 1553 af 11/12/2015). Her beskrives den
ramme, som produktionen skal holde sig indenfor i Danmark, dvs. den nedre grænse for forhold,
som samfundet har vedtaget som acceptable. I tilfælde af lovbrud – f.eks. ved uhensigtsmæssig
aflivning eller manglende adgang til halm – er dyrevelfærden ofte udsat. Men hvad ved vi egentlig
om lovlig hold af mink i forhold til minks biologi?
1. Den halvvilde mink – en populær fortælling
At ’mink er et vildt dyr’, er et synspunkt, der ofte høres. Men passer det? Mink er blevet avlet på
farme i mere end 150 år og har synligt ændret sig fra den oprindelige, vilde amerikanske mink på
flere områder. Til forskel fra den oprindelige, nordamerikanske mink er der i dag mere end 30
forskellige farvetyper af farmmink. Avlen har forbedret pelskvaliteten og dyrenes størrelse til
omtrent det dobbelt af den oprindelige, vilde mink. Minkenes temperament er også ændret, så de i
dag er væsentligt mindre bange for mennesker. Denne ændring skyldes blandt andet, at minkavlere
aktivt har udvalgt rolige dyr, og forskningen viser klart, at man i løbet af få generationer kan
fremavle mink, som er nysgerrige og ikke frygtsomme overfor mennesker. Man kan godt kalde
minken ’vild’, fordi den har bevaret mange typer af naturlig adfærd, men det vil i så fald gælde alle
husdyr, da de – uafhængigt af hvor længe de har været holdt af mennesker – stadig har bibeholdt
deres artsspecifikke adfærd og adfærdsmæssige behov. For eksempel er nutidens katte og mink
motiverede for at jage, og søer er motiverede for at udføre rodeadfærd, når de søger føde, og for at
bygge rede før fødslen.
2. Minken er en ensom jæger – samt social og tilpasningsdygtig
I naturen er voksne mink solitære, hvilket vil sige, at de lever alene i hvert sit territorium, som skal
være stort nok til at sikre fødegrundlaget året rundt. Et godt territorium er derfor altafgørende for
overlevelsen. Mink er dog sociale fra fødslen og indtil længe efter, at hvalpene er fravænnede fra
moderen. Faktisk har unge mink brug for at lege og udvikle deres parringsadfærd for at være i stand
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
til at parre sig som voksne. På danske minkfarme holdes minkhvalpene sammen med deres mor de
første 8 uger efter fødslen og derefter typisk sammen med søskende i en periode. Herefter opstaldes
dyrene sammen i han-hun par fra juli til november, hvor dyrene vokser. De voksne avlsmink går
alene i hvert sit bur, bortset fra under parring, hvor hunnen sættes ind til hannen. Der ligger mange
års forskningsbaseret viden om minks adfærd bag dansk lovgivning og farmpraksis. En undtagelse er
imidlertid, at det er tilladt at have unge mink i grupper under opvæksten om efteråret. Denne
praksis kan blive problematisk, når de unge mink gradvist bliver mere territoriale, og mink af samme
køn ikke altid kan enes. Det er dog sjældent, at to mink af hvert sit køn ikke kan enes. I produktionen
er det omkring en ud af 1000 af de hvalpe, der opstaldes i par, som må adskilles, behandles eller
aflives som følge af bidskader. Ved hold af grupper på flere end to mink – såkaldt gruppeindhusning
– er risikoen for, at dyrene slås og skader hinanden, ca. 20 gange større, end når de holdes i par, og
derfor kan gruppeindhusning ikke anbefales.
Ligesom for eksempel katten er mink rovdyr, der jager alene. Mink er ikke kræsne eller afhængige af
levende bytte, og i praksis er det derfor muligt at fodre farmmink med en alsidig kost. Forskningen
viser, at anvendelse af foder, der ikke er alt for findelt, kan fungere som en berigelse. Forskningen
bidrager dermed løbende med viden, der ville kunne forbedre velfærden i minkproduktionen.
3. Mink har brug for vand – svømmevand er en blandt mange mulige miljøberigelser til mink
På farme har mink altid adgang til frisk drikkevand – men har de behov for at svømme? For at en
adfærd kan betegnes som et behov, taler man om tre betingelser, der skal være opfyldte: 1)
adfærden skal ses hos dyrene i naturen, 2) dyrene skal være motiverede for at udføre adfærden, 3)
det skal have negative konsekvenser i form af belastningsreaktioner (stress og frustration), hvis
dyrene forhindres i at udføre adfærden.
I naturen kan mink fange bytte ved korte dyk i vand, men de jager også en del på land.
Sammenligner man for eksempel med odderen, er minks poter i mindre grad tilpassede til jagt i vand
(mink har væsentlig mindre svømmehud mellem tæerne end oddere). Mens odderen bruger ca. 50
% af sin vågne tid i vand, kan mink klare sig på steder, hvor der ikke er adgang til vand at svømme i.
Svømmeadfærd er dog en naturlig adfærd for mink. Forsøg har vist, at hvis farmmink får adgang til
vandbassiner, så bruger de dem, men typisk kun kort tid hver dag. Det er også vist, at farmmink er
villige til at arbejde for at få adgang til svømmevand. At dyr er villige til at arbejde for adgang til at
udføre en adfærd, er tegn på, at dyrene er motiverede for at udføre adfærden. Med hensyn til mink
og svømmevand er det vigtigt at nævne, at farmmink også er villige til at arbejde for adgang til andre
typer af såkaldt berigelse, såsom en hylde, de kan ligge på øverst i buret, adgang til halm, til kontakt
med en anden ung mink eller til et løbehjul. Der er imidlertid ikke klar evidens for, at mink bliver
belastede, såfremt de ikke har adgang til svømmevand. En høj profileret undersøgelse (i tidsskriftet
Nature) konkluderede godt nok for år tilbage, at mink blev stressede af at miste adgang til
svømmevand. Undersøgelsen var uheldigvis baseret på en metode til måling af stress, som senere
har vist sig ikke at være anvendelig til mink. På baggrund af ovennævnte definition på
’adfærdsmæssige behov’ samt de foreliggende videnskabelige undersøgelser kan man derfor ikke
konkludere, at adgang til svømmevand er et adfærdsmæssigt behov for mink. Der er imidlertid
fortsat behov for forskning for at forstå, hvilke forhold der mest effektivt kan forbedre farmminkens
velfærd.
Alle produktionsdyr i Danmark holdes i et unaturligt miljø. Hvis man skal være i stand til at prioritere,
hvilke ressourcer der er vigtige for de forskellige husdyrarter, er denne type videnskabelige
undersøgelser væsentlige. I loven for dansk minkproduktion er svømmevand fravalgt ud fra praktiske
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
hensyn, mens der er permanent adgang til redekasse, halm, hylde og rør i buret – alle sammen
ressourcer, som mink vil arbejde for at få adgang til. Dette er besluttet ud fra viden om, at disse
ressourcer er vigtige for dyrene, og efter en afvejning af, hvad der er foreneligt med praksis, hygiejne
og sundhedsmæssige hensyn.
4. Minken er en invasiv art – som bliver kontrolleret i Danmark
Farmminken hører hjemme i Nordamerika og er derfor uønsket i den danske natur. Der er derfor
krav til hegning omkring minkfarme og fælder indenfor hegnet, så undslupne mink kan indfanges
igen. Efter opstramning af disse krav er jagtudbyttet af mink faldet med 78 % på 10 år (fra 7913 mink
i 1999 til 1748 i 2019). Det tyder på, at hegningen virker, hvis jagten på mink er uændret. Der er dog
formentlig etableret en vildtlevende bestand af mink, der er i stand til at overleve og reproducere sig
i den danske natur. Hvad denne bestand betyder for dynamikken i den danske natur (herunder for
forekomst af byttedyr, såsom padder og gnavere), ligger udenfor vores fokus på farmminkens
velfærd.
5. Alt for lidt plads – men plads alene forbedrer ikke velfærden
Et standardminkbur er 2700 cm
2
og huser som nævnt et avlsdyr om vinteren eller to hvalpe i
vækstsæsonen. Hvis der er flere hvalpe i samme bur, skal der ifølge reglerne være 850 cm
2
yderligere pr. hvalp. I Danmark er reglerne for burstørrelse desuden koblet til dyrenes størrelse og
stiger proportionelt med dyrenes vægt. Derudover har alle mink i Danmark som nævnt adgang til en
redekasse, hvilket er væsentligt for deres velfærd. Resultater af danske undersøgelser tyder på, at
minkene i langt højere grad værdsætter forbedringer i indretning af burene fremfor en tre- eller
firedobling af arealet, hvilket er medvirkende til, at der i dansk lovgivning som nævnt er krav om
berigelser, såsom hylder og rør. Med den viden, der findes i dag, vurderer man derfor, at en øgning
af pladsen pr. dyr vil være en mindre væsentlig faktor for minkenes velfærd sammenlignet med
prioritering af de typer af berigelse, som minkene har adgang til i burene. Adgang til nye og bedre
berigelser vil naturligvis kunne betyde, at der skal mere plads til at rumme disse.
6. Fin pels er ikke lig med godt liv – men dårlig pels er et tegn på mistrivsel
Dyr, der ikke trives, får generelt et dårligt hårlag, hvorfor mink med dårlig pels kan give et fingerpeg
om mistrivsel. Fin pels er dog ingen garanti for, at dyrene har en god velfærd. Derfor bruges 22 nøje
udvalgte velfærdsindikatorer i dag til at vurdere dyrevelfærden på alle minkfarme i Europa. Forskere
fra Aarhus Universitet har bidraget til udvikling af systemet WelFur, som anvendes til at vurdere
velfærden på de enkelte farme, der alle har haft besøg mindst tre gange. Her vurderes velfærd hos
avlsdyrene om vinteren, hos tæverne med hvalpe i diegivningsperioden og hos de næsten
udvoksede hvalpe i slutningen af vækstperioden. Tilsvarende velfærdsvurderingssystemer er
udviklet til kvæg, svin og fjerkræ, men ingen af dem er taget i anvendelse i større skala.
7. Kun små og få forbedringer
På baggrund af forskningen er der som nævnt indført krav om, at alle mink i Danmark skal have
permanent adgang til halm, en hylde og et rør som berigelse. Det kan konstateres, at i 2009 fik 66 %
af pelsdyrbesætninger en indskærpelse, påbud eller politianmeldelse ved Fødevarestyrelsens
MOF, Alm.del - 2021-22 - Endeligt svar på spørgsmål 860: Spm. om oversendelse af Det Dyretiske Råds udtalelse og anbefalinger af 1/11-21 vedr. minkproduktion og alt materiale, som Rådet har indhentet ifm. tilblivelsen af dets udtalelse, til ministeren for fødevarer, landbrug og fiskeri
kontrol. Ved den seneste opgørelse af tal fra 2018 var den tilsvarende andel på 13 % af
besætningerne. Den interesserede læser kan tjekke tilsvarende tal for de andre år og dyrearter på
https://www.foedevarestyrelsen.dk/Dyr/dyrevelfaerd/videncenter-for-
dyrevelfaerd/Sider/Rapporter-fra-ViD.aspx
8. Pels – en unødvendig luksus?
Pelse fra mink er ganske rigtigt et luksusprodukt. Nogle mennesker betragter alle animalske
produkter som unødige. Man kan godt leve uden de fleste animalske produkter (pels, kød, mælk,
æg), uden dyr i zoologiske haver, uden kæledyr som hund og kat, rideheste osv. Dette er imidlertid
mere etiske overvejelser om brug af dyr i relation til for eksempel deres nytteværdi for samfundet og
ikke en debat om dyrenes velfærd. Vores udgangspunkt er, at alle dyrs velfærd er vigtig og kan
vurderes efter samme principper, uanset hvad man bruger dyrene til.
9. En underskudsforretning – det går op og ned
Vi vil overlade det til økonomer og minkavlere at vurdere rentabiliteten og valutaindtægterne i
forhold til den store variation i prisen på minkskind.
10. Så mangler vi bare Danmark – viden om dyrenes velfærd er en del af svaret
En række lande har forbudt minkavl, men der kan i vores optik ikke entydigt argumenteres for, at
dyrevelfærden hos farmmink er dårligere end i flere andre typer af husdyrproduktion. Måske derfor
begrundes forbud mod hold af mink ofte med ’hensynet til den offentlige moral’, som for eksempel
da loven blev vedtaget i England. Ovennævnte punkter viser, at det også er muligt at vurdere
produktion af husdyr ud fra viden om dyrevelfærd, hvilket kan bidrage med nuancer i debatten om
det etiske grundlag for hold af dyr – ligegyldigt om det er slagtekyllinger, racehunde eller mink.
Af seniorforsker Steen H. Møller, seniorforsker Jens Malmkvist, forsker Britt F. Henriksen, professor
Lene Juul Pedersen, seniorforsker Karen Thodberg, Mette S. Herskin og seniorforsker Tine Rousing.
Alle fra Aarhus Universitet, Institut for Husdyrvidenskab, Sektion for Dyrevelfærd.