SOU, Alm.del - 2020-21 - Endeligt svar på spørgsmål 679: Spm. om ministeren vil oversende kommissoriet for den svenske undersøgelse om ulovlige forhold i adoptioner og undersøgelserne fra hhv. Holland og Norge om samme emne, til social- og ældreministeren

Social- og Ældreudvalget 2020-21
SOU Alm.del
Offentligt

Dir. 2021:95

Kommittédirektiv

Sveriges internationella adoptionsverksamhet

–

lärdomar och vägen

framåt

Beslut vid regeringssammanträde den 28 oktober 2021

Sammanfattning

En särskild utredare ska kartlägga och analysera hur regelverk, organisering

och processer inom Sveriges internationella adoptionsverksamhet har

fungerat tillbaka i tiden fram till i dag. Syftet med uppdraget är att klargöra

förekomsten av eventuella oegentligheter inom Sveriges internationella

adoptionsverksamhet och hur regeringen, berörda statliga myndigheter,

kommuner, auktoriserade sammanslutningar, ideella organisationer och

andra privata aktörer agerat och förhållit sig till eventuella oegentligheter

utifrån respektive aktörs ansvar och roll. Utredningens lärdomar ska ge väg-

ledning för utvecklingen av Sveriges internationella adoptionsverksamhet

genom att föreslå hur nuvarande regelverk, organisering och processer kan

förändras och förstärkas i syfte att ytterligare stärka barnrättsperspektivet

och rättssäkerheten.

Utredaren ska bl.a.

−

utreda behov av adoptionsspecifikt stöd och föreslå vilka hjälp- och

stödinsatser som bör erbjudas, och

föreslå de författningsändringar och andra åtgärder som behövs.

Uppdraget ska redovisas senast den 7 november 2023.

SOU, Alm.del - 2020-21 - Endeligt svar på spørgsmål 679: Spm. om ministeren vil oversende kommissoriet for den svenske undersøgelse om ulovlige forhold i adoptioner og undersøgelserne fra hhv. Holland og Norge om samme emne, til social- og ældreministeren

Internationell adoption

En internationell adoption, även kallad transnationell adoption, avser ett

barn som har sin hemvist utomlands. En adoption innebär att ett barn som

står utan föräldrar eller någon annan person som har möjlighet att ta hand

om det, får en ny familj och en ny släkttillhörighet. I svensk rätt är adoption

ett definitivt beslut som innebär att det skapas ett familjerättsligt förhållande

mellan adoptivbarnet och adoptivföräldern.

Med Sveriges internationella adoptionsverksamhet avses här alla former av

adoptionsförmedling som finns och funnits sedan mitten av 1900-talet samt

olika former av privat/enskild adoption där ingen egentlig förmedling sker.

Det inkluderar även statens och kommuners ansvar i fråga om

internationella adoptioner.

För att säkerställa barnets rättigheter vid internationell adoption finns ett

omfattande internationellt och svenskt regelverk. Proceduren för inter-

nationella adoptioner styrs av internationella konventioner som Sverige har

anslutit sig till samt av utländsk och svensk lagstiftning. De huvudsakliga

bestämmelserna om internationell adoption finns i FN:s konvention om

barnets rättigheter (barnkonventionen), konventionen om skydd av barn och

samarbete vid internationella adoptioner (1993 års Haagkonvention),

föräldrabalken, socialtjänstlagen (2001:453), lagen (1997:192) om inter-

nationell adoptionsförmedling samt lagen (1997:191) med anledning av

Sveriges tillträde till konventionen om skydd av barn och samarbete vid

internationella adoptioner.

Utgångspunkten vid en internationell adoption är barnets bästa och barnets

rättigheter. En viktig del i barnrättsperspektivet är subsidiaritetsprincipen,

som innebär att det anses vara bäst för ett barn att få växa upp i sin

biologiska familj eller med släktingar i ursprungslandet. Om inte det är

möjligt, ska barnet erbjudas en annan familj i ursprungslandet genom

nationell adoption, och först om inte heller det är möjligt ska barnet erbjudas

en varaktig familj genom internationell adoption.

Målet för Sveriges barnrättspolitik är att barn och unga ska respekteras och

ges möjlighet till utveckling och trygghet samt delaktighet och inflytande

(prop. 2008/09:1, bet. 2008/09:SoU1, rskr. 2008/09:127). Målet grundar sig

bl.a. på de åtaganden som Sverige gjort genom att ratificera

barnkonventionen och syftar till att främja och skydda barnets rättigheter

2 (14)

och intressen i samhället. Målet innebär att alla barn ska få sina rättigheter

tillgodosedda, oavsett bl.a. ålder, kön och funktionsnedsättning.

Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen lag i Sverige. Det innebär bl.a. ett

förtydligande av att alla som tillämpar bestämmelser i svenska lagar ska tolka

dessa i förhållande till barnkonventionen (prop. 2017/18:186 s. 74). Enligt

konventionen ska konventionsstater som erkänner och/eller tillåter adoption

säkerställa att största vikt ges till vad som bedöms vara barnets bästa.

Adoptionsprocessen

Det finns tre huvudsakliga aktörer inom den svenska internationella

adoptionsverksamheten: kommunernas socialnämnder, de auktoriserade

sammanslutningarna och Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd

(MFoF). Därutöver har tingsrätterna en viktig roll i de fall beslutet om

adoption fattas i Sverige. De medverkande aktörerna har olika uppgifter och

ansvar i adoptionsprocessen. Medan kommunernas socialnämnder har ett

utredande ansvar för att säkerställa att sökanden är lämpad att adoptera, har

de auktoriserade sammanslutningarna förmedlande uppgifter. Samman-

slutningarna utgörs av ideella organisationer. MFoF är svensk central-

myndighet för internationella adoptioner och har såväl vägledande uppgifter

som ansvar för tillsyn och auktorisation av sammanslutningarna.

Den eller de som vill adoptera ett barn från utlandet ska som huvudregel

anlita en auktoriserad sammanslutning. Detta gäller dock inte vid enstaka fall

av adoption som avser släktingbarn eller när det annars finns särskilda skäl

att adoptera utan förmedling av en auktoriserad sammanslutning, s.k. enskild

adoption. MFoF ska i sådana fall innan barnet lämnar landet pröva om

förfarandet är godtagbart. Det innebär att förmedlingssättet ska vara

tillförlitligt och att processen i landet ska gå tillväga på ett etiskt riktigt sätt.

En auktoriserad sammanslutning får beviljas auktorisation att arbeta med

internationell adoptionsförmedling i ett annat land under förutsättning att

det andra landet har en adoptionslagstiftning eller annan tillförlitlig reglering

av internationell adoption som beaktar de grundläggande principer för

internationell adoption som uttrycks i barnkonventionen och i 1993 års

Haagkonvention.

3 (14)

Utvecklingen av den internationella adoptionsverksamheten i Sverige

Internationella adoptioner av barn kom i gång under 1950-talet i Sverige, och

verksamheten bedrevs från början av enskilda personer. Från mitten av

1950-talet fram till 1965 hade Socialstyrelsen uppgiften att förmedla kontakt

mellan adoptionssökande och utländska organ. Åren 1965–1979 ansvarade

Socialstyrelsen för förmedling av internationella adoptioner. Samtidigt

genomfördes s.k. privata adoptioner utan att Socialstyrelsen förmedlat

kontakten. Dessa skedde utan statens eller kommuners insyn i förmedlings-

sättet. Under 1969 bildades de två första ideella organisationerna i Sverige i

syfte att förmedla adoptioner. På 1970-talet förmedlades 40–50 procent av

de barn som kom till Sverige genom enskilda kontakter (prop. 1996/97:91

s. 42 f.).

För att ta ett mer samlat grepp om adoptionsverksamheten inrättades 1971

en rådgivande nämnd inom Socialstyrelsen, som 1974 ombildades till

Nämnden för internationella adoptionsfrågor (NIA). NIA hade ansvaret för

att förmedla ansökningar om adoption av utländska barn fram till 1979, då

denna verksamhet upphörde i samband med att den internationella

adoptionsförmedlingen reformerades. Denna uppgift utförs sedan dess av

auktoriserade sammanslutningar. Syftet med reformen var att föra in all

förmedling under statens kontroll och att minska riskerna för att barn kom

till Sverige på olagliga eller olämpliga vägar.

De privata adoptionerna minskade till följd av reformen. Det hade dock

uppmärksammats att den privata förmedlingen kunde ske under otillbörliga

former eller med tvivelaktigt syfte (SOU 2009:61 s. 203). NIA hade bl.a.

uppmärksammat att det i samband med sådana adoptioner kunde vara oklart

hur barnet hade lämnats för adoption i sitt hemland, vem som var barnets

vårdnadshavare och om pengar hade betalats för barnet. För att ytterligare

förstärka regelverket för internationell adoptionsförmedling infördes 1985

nya regler som innebar att socialtjänsten, utöver att pröva sökandes lämplig-

het att adoptera, skulle pröva lämpligheten i den förmedlingsväg som de

sökande tänkt använda. Även denna reform ledde till att antalet privata

adoptioner minskade. År 1986 kom nästan 90 procent av adoptivbarnen till

Sverige genom auktoriserade sammanslutningar (prop. 1996/97:91 s. 45).

4 (14)

1993 års Haagkonvention

–

en milstolpe för den internationella

adoptionsverksamheten

I flera internationella forum uppmärksammades det i slutet av 1980-talet att

antalet internationella adoptioner hade ökat i många länder sedan slutet av

1960-talet och att detta medförde många komplexa frågeställningar. Frågan

om oegentligheter inom internationella adoptioner diskuterades inom FN

och Europarådet. Det ansågs finnas ett behov av rättsligt bindande regler

och ett samarbetssystem länderna emellan. Resultatet blev den i Haag den

29 maj 1993 antagna konventionen om skydd av barn och samarbete vid

internationella adoptioner. Konventionen har som syfte att internationella

adoptioner ska ske på ett tryggt, lagligt och etiskt sätt. Vidare är det

grundläggande i konventionen att staterna har ansvar för att barnets bästa

beaktas i varje del av adoptionsprocessen. Sverige ratificerade konventionen

1997 och den gäller som svensk lag.

I samband med att Sverige tillträdde 1993 års Haagkonvention genomfördes

även ett antal förändringar av den svenska adoptionslagstiftningen. Bland

annat inskränktes möjligheterna att adoptera utan förmedling av en

auktoriserad sammanslutning väsentligt. Sedan 1998 har också social-

nämnden ett särskilt ansvar för att tillgodose det särskilda behov av stöd och

hjälp som kan finnas hos adopterade och deras familjer efter det att ett

ärende om adoption har avgjorts.

I syfte att göra det lättare för adopterade att göra efterforskningar om sitt

ursprung och få kännedom om omständigheterna kring sin adoption

infördes 2005 en skyldighet för auktoriserade sammanslutningar att

dokumentera sin förmedlingsverksamhet. All handläggning av ärenden som

rör enskilda ska dokumenteras, även uppgifter som inte direkt rör ett enskilt

adoptionsärende. Det kan t.ex. handla om den utlandskontakt samman-

slutningen har i ett visst land (prop. 2003/04:131 s. 46). Det infördes

samtidigt en rätt för adopterade att ta del av handlingar som rör det egna

adoptionsärendet.

År 2005 blev det även obligatoriskt för blivande adoptivföräldrar att

genomgå föräldrautbildning för att få ett medgivande till adoption. Vidare

infördes det skärpta och tydligare villkor för att en sammanslutning ska få

auktorisation att förmedla internationella adoptioner. Villkoren skärptes

ytterligare under 2009. Detta innebär att utöver en prövning av de

adoptionsförmedlande sammanslutningarna för auktorisation, prövas även

5 (14)

länder, del av länder eller adoptionskontakter, som sammanslutningarna får

förmedla barn från eller genom.

Antalet internationella adoptioner har minskat

Under de senaste 10–15 åren har den internationella adoptionsverksamheten

genomgått en omfattande förändring då antalet internationella adoptioner i

världen har minskat kraftigt. I början av 2000-talet kom omkring 1 000 barn

varje år till Sverige genom de auktoriserade sammanslutningarna, men de

senaste åren har antalet sjunkit till under 200 adoptioner per år. Totalt har

det i Sverige hittills genomförts omkring 60 000 internationella adoptioner.

Uppgifter om oegentligheter och brister i den internationella

adoptionsverksamheten

Inom den internationella adoptionsverksamheten beskrivs en oegentlighet

som något som kan vara av olika slag, allt från en s.k. illegal adoption, dvs.

en adoption som är ett resultat av övergrepp som bortförande, försäljning,

människohandel och andra olagliga aktiviteter, till olika former av oetiskt

eller olämpligt agerande av olika deltagare i processen (Hague Conference on

Private International Law, the implementation and Operation of the 1993

Hague Intercountry Adoption Convention: Guide to good practice. Guide

No 1. 2008). Gränsen mellan illegal adoption och andra oegentligheter kan

vara svår att dra. Internationella konventioner såväl som nationella lagar har

utvecklats för att förhindra oegentligheter inom internationella adoptioner.

Ett grundläggande ändamål med 1993 års Haagkonvention är att upprätta ett

system för samarbete bland de fördragsslutande staterna för att bl.a.

förhindra bortförande av, försäljning av eller handel med barn.

Sedan 2018 pågår det i Chile en brottsutredning om bortförande av barn och

oegentligheter inom internationella adoptioner från landet under 1970–1990-

talet. Till följd av utredningen tillsatte Chiles riksdag en kommission med

uppdrag att utreda de statliga organisationernas agerande vid adoptions-

förfaranden, inskrivning av underåriga och kontroll vid deras utresa ur

landet. Genom kommissionens rapport har bl.a. vittnesmål framkommit dels

från kvinnor vars barn adopterats bort nationellt och internationellt, dels

från adopterade. Utredningen har visat att barn tagits från sina föräldrar

genom olika metoder för att adopteras bort och att ekonomiska intressen

varit styrande.

6 (14)

Chiles brottsutredning om internationella adoptioner och andra rapporter

som rör oegentligheter från flera andra ursprungsländer har lett till en

omfattande debatt i Sverige om Sveriges roll och ansvar för oegentligheter

som hänt historiskt, i såväl Chile som andra ursprungsländer. Flera

adopterade har även trätt fram och berättat om sin historia.

Liknande debatter och erfarenheter finns även i flera andra länder, och några

av dessa länder har också utrett förekomsten av oegentligheter inom

internationella adoptioner. I Nederländerna har en kommitté bl.a. utrett

statens och förmedlande parters roll och ansvar inom internationella

adoptioner under perioden 1967–1998 samt förekomsten av oegentligheter

med fokus på adoptioner från Bangladesh, Brasilien, Colombia, Indonesien

och Sri Lanka. Kommittén, som presenterade sin rapport i februari 2021,

fann bl.a. att det förekommit oegentligheter i samtliga utredda ursprungs-

länder, såväl storskaligt som systematiskt. Oegentligheterna bestod bl.a. av

handel med barn, utnyttjande av fattiga mödrars situation, förfalskade

dokument och borttappade arkivhandlingar. Därutöver studerade kommittén

adoptioner från ytterligare 18 ursprungsländer samt även perioden före 1967

och efter 1998. Kommittén fann att oegentligheter har rapporterats från alla

de kartlagda länderna och att oegentligheter har fortsatt att ske även efter

Nederländernas ratificering av 1993 års Haagkonvention.

Regeringen gav i februari 2020 Statskontoret i uppdrag att se över

organiseringen av den internationella adoptionsverksamheten i Sverige. I sin

rapport, som redovisades i januari 2021, konstaterar Statskontoret att

internationella adoptioner efter hand har blivit allt mer säkra och trygga,

både för barnen och för dem som adopterar. Samtidigt anser Statskontoret

att det finns risker inom adoptionsverksamheten, t.ex. vad gäller ursprungs-

ländernas adoptionslagstiftning och hur den tillämpas. Statskontoret pekar

också på att det finns risker kring hur väl ursprungsländerna dokumenterar

hur de utrett barnets bakgrund och förutsättningar för internationell

adoption (Statskontoret, 2021:1, Organiseringen av den internationella

adoptionsverksamheten, s. 81 f.).

Adopterades intresseföreningar i Sverige har framfört krav på en oberoende

statlig utredning för att klargöra huruvida internationella adoptioner till

Sverige har skett på ett rättssäkert och etiskt sätt utifrån barnets bästa. Vidare

ställs bl.a. krav på att utreda svenska statens ansvar om utredningen skulle

visa att oegentligheter har förekommit. Flera intresseföreningar har betonat

7 (14)

behovet av en tillgänglig och rättssäker DNA-testning riktad till adopterade

och deras biologiska familjer vid ursprungssökning. Adopterades intresse-

föreningar har också framfört krav på att frågan om ett förstatligande av den

internationella adoptionsverksamheten utreds.

Uppdraget att utreda vissa frågor om Sveriges internationella

adoptionsverksamhet

Eventuell förekomst av oegentligheter

De uppgifter som framkommit om att oegentligheter eller misstänkta

oegentligheter ska ha förekommit inom den internationella adoptions-

verksamheten är oroväckande. Berörda stater har ansvar för att säkerställa

rättssäkerheten och barnets bästa i varje del av adoptionsprocessen.

För att utreda om det har förekommit eller förekommer oegentligheter inom

Sveriges internationella adoptionsverksamhet behöver en kartläggning och

allsidig granskning genomföras av hur regelverk, organisering och processer

har sett ut och fungerat tillbaka i tiden fram till i dag. Det behövs även en

kartläggning och granskning av vilket ansvar och vilken roll olika aktörer har

och har haft. Det är viktigt att kartläggningen belyser den historiska utveck-

lingen av adoptionsförmedlande aktörer samt hur deras organisering och

arbetssätt fungerat i praktiken. Även frågan om huruvida de verksamma

aktörerna haft rätt förutsättningar att fullgöra sitt ansvar eller sin roll utgör

en viktig del i analysen. Det är också viktigt att kartläggningen belyser

effekterna av Sveriges ratificering av 1993 års Haagkonvention i regelverk,

organisering och processer. Vid genomförandet av uppdraget ska utredaren

särskilt belysa oegentligheter som pekar på strukturella eller systematiska

problem som funnits eller finns i dag.

Utredaren ska därför

−

kartlägga och analysera regelverk, organisering och processer inom

Sveriges internationella adoptionsverksamhet, utvecklingen och

konsekvenserna av dessa,

vid behov kartlägga och analysera regelverk, organisering och processer

när det gäller förmedlande parter i ursprungsländer, samt det ansvar och

den roll ursprungsländer och deras förmedlande parter har och har haft i

adoptionsförmedlingen,

utreda och klargöra vilket ansvar och vilken roll regeringen, berörda

statliga myndigheter, kommuner, auktoriserade sammanslutningar,

8 (14)

−

ideella organisationer och andra privata aktörer har och har haft inom

Sveriges internationella adoptionsverksamhet,

utreda och klargöra förekomsten och omfattningen av eventuella

oegentligheter i förhållande till dels de ursprungsländer varifrån flest

internationella adoptioner till Sverige skett, dels de ursprungsländer där

det finns vetskap eller allvarliga misstankar om att det förekommit

oegentligheter i adoptionsprocessen,

utreda och klargöra om regeringen, statliga myndigheter, kommuner,

auktoriserade sammanslutningar, ideella organisationer och andra privata

aktörer haft vetskap om eller delaktighet i eventuella oegentligheter samt

klargöra i vilken utsträckning eventuell delaktighet i oegentligheter var

tillfällig eller systematisk, och

utreda och klargöra på vilket sätt regeringen, statliga myndigheter,

kommuner, auktoriserade sammanslutningar, ideella organisationer och

andra privata aktörer svarade på eventuella indikationer gällande

oegentligheter och om de därigenom uppfyllde sitt ansvar eller sin roll

utifrån rådande regelverk och organisering.

Konsekvenser av oegentligheter och behov av stöd

I både internationell och svensk rätt finns bestämmelser som rör

adopterades rätt till sitt ursprung och sin egen identitet. Kunskap om den

egna livshistorien kan ha stor betydelse för adopterades psykiska hälsa.

Adopterades olika erfarenheter av adoptionen kan påverka dem genom livet

och dess olika skeden. Olika livshändelser kan därför medföra att adopterade

är i behov av anpassat adoptionsspecifikt stöd.

De flesta adopterade funderar någon gång över sitt ursprung, och somliga

söker aktivt sina rötter och sin livshistoria. Uppgifter om att det förekommit

misstänkta oegentligheter i adoptionsprocessen kan skapa oro, ovisshet och

osäkerhet kring frågor om rättssäkerhet och etik inom internationella

adoptioner i stort och kring den egna bakgrunden. Att upptäcka att

dokumentationen kring ens adoption inte stämmer, att få veta att man

adopterats utan att de biologiska föräldrarna gavs möjlighet att lämna ett

informerat samtycke eller att man har varit föremål för handel med barn är

händelser som ingen ska behöva uppleva och är sådant som inte får hända. I

de fall det finns misstankar om att oegentligheter förekommit i adoptions-

processen, kan en ursprungssökning hjälpa den adopterade och dennes

familj att få ett klargörande. Andra stödinsatser såsom samtals- eller

behandlingsstöd kan också vara till hjälp.

9 (14)

Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att adopterade ska få bättre stöd.

MFoF har sedan januari 2020 i uppdrag att genomföra ett pilotprojekt om

att ge individuellt stöd till adopterade i samband med ursprungssökning.

Myndigheten har även sedan april 2020 i uppdrag att tillhandahålla

adoptionsspecifikt professionellt samtalsstöd till adopterade. Vidare har

regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att under 2021 genomföra en

kartläggning och analys av hur hälso- och sjukvården och socialtjänsten

möter adoptionsspecifika vård- och stödbehov hos adopterade. Särskilt

fokus i uppdraget ligger på vård- och stödinsatser vid psykisk ohälsa. Därtill

har regeringen gett Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten i uppdrag att

tillsammans med 24 andra myndigheter, däribland MFoF, inkomma med

underlag inför en ny strategi inom området psykisk hälsa och suicid-

prevention. Det kan dock finnas skäl att ytterligare stärka och utveckla

adoptionsspecifikt stöd i övrigt.

Utredaren ska därför

−

utreda behov av adoptionsspecifikt stöd, föreslå vilka hjälp- och stöd-

insatser som bör erbjudas och hur dessa bör organiseras,

utreda och analysera vilka konsekvenser oegentligheter inom adoptions-

processen kan ha för adopterade, adoptivföräldrar och biologiska

föräldrar, och

föreslå de författningsändringar och andra åtgärder som behövs.

−

Vägen framåt

–

hur den internationella adoptionsverksamheten i Sverige

kan utvecklas

Brister som funnits eller fortfarande finns i regelverk, organisering och

processer inom Sveriges internationella adoptionsverksamhet behöver klar-

göras och analyseras för att eventuella oegentligheter ska kunna förhindras i

framtiden. Utredningens lärdomar, resultat och slutsatser ska även i övrigt

kunna ge vägledning för utvecklingen av Sveriges internationella adoptions-

verksamhet och hur den ytterligare kan stärkas utifrån ett barnrätts- och

rättssäkerhetsperspektiv. Mot bakgrund av den historiska utvecklingen, och i

övrigt, ska utredaren analysera och ta ställning till hur dagens regelverk,

organisering och processer inom Sveriges internationella adoptions-

verksamhet kan förändras och förstärkas i syfte att ytterligare säkerställa

rättssäkerheten och att barnets bästa alltid väger tyngst.

Det är av stor vikt att internationella adoptioner genomförs med hög och

likvärdig kvalitet över hela landet och att kommunerna möter de behov av

10 (14)

stöd som kan finnas efter en genomförd adoption hos barn och unga och

deras familjer. Kommunerna har en viktig roll i att säkerställa barnrätts-

perspektivet i adoptionsprocessen då de ansvarar för att utreda om de

sökande är lämpliga för adoption och för att se till att adoptionen sker

utifrån barnets bästa. Kvaliteten och likvärdigheten på de utredningar som

kommunerna genomför påverkar också rättssäkerheten. Statskontoret

konstaterar att kommunernas medgivandeutredningar varierar i kvalitet och

att det därigenom finns en risk för att rättssäkerheten och barnrätts-

perspektivet i vissa fall inte blir tillgodosedda vid kommunernas besluts-

fattande. Statskontoret bedömer att kommunerna behöver mer stöd för att

genomföra utredningarna. Statskontoret föreslår också att kommunernas

arbete med medgivandeutredningar bör samlas till och genomföras av färre

kommuner (Statskontoret, 2021:1, Organiseringen av den internationella

adoptionsverksamheten, s. 107 f.). MFoF har sedan tidigare utfärdat

allmänna råd till kommunerna kring adoptionsprocessen. De allmänna råden

är dock inte några bindande regler. För att kunna påverka processen på ett

tydligare och bättre sätt beslutade regeringen den 9 september i år om en

ändring i socialtjänstförordningen (2001:937) som ger MFoF rätt att utfärda

bindande föreskrifter för handläggning och dokumentation av ärenden som

rör internationella adoptioner.

Ett område inom Sveriges internationella adoptionsverksamhet där det i

olika sammanhang har framförts invändningar gäller regleringen om enskilda

adoptioner. Det har bl.a. uttalats att adoptionsprocessen vid adoption av ett

känt barn inte är tydlig och enhetlig och att regelsystemet kan behöva ses

över (prop. 2003/04:131 s. 75 f.). Även Utredningen om internationella

adoptioner uttalade i betänkandet Adoption

–

till vilket pris? (SOU 2003:49)

att adoptionsprocessen vid enskild adoption är otydlig och att ansvars-

fördelningen mellan berörda myndigheter är oklar (SOU 2003:49 s. 302 f.).

Vidare har MFoF framhållit att det finns särskilda svårigheter att säkerställa

att enskilda adoptioner är till barnets bästa, det kan t.ex. vara svårt att

bedöma om barnet redan lever i en fungerade familjesituation i hemlandet.

Enligt Statskontoret är risken för oegentligheter inom det internationella

adoptionssystemet störst vid enskilda adoptioner. Den granskning som

MFoF genomför vid en enskild adoption är inte lika ingående som när en

adoption sker via en auktoriserad sammanslutning och dess auktoriserade

samverkansländer. Dessutom är adoptivföräldrar som har adopterat enskilt

ofta inte lika förberedda för adoptionerna som de som har adopterat via en

11 (14)

auktoriserad sammanslutning. MFoF får i dag inte kännedom om alla

enskilda adoptioner som tingsrätten hanterar. Tingsrätten för inte heller

någon statistik över de adoptionsärenden som de hanterar utifrån

adoptionstyp, vilket innebär att det är svårt att veta hur många enskilda

adoptioner som faktiskt genomförs. Vidare lyfter Statskontoret behovet av

att tydliggöra kommunernas och MFoF:s ansvar vid enskilda adoptioner och

tydligare kriterier för vad som ska bedömas som ett godtagbart förfarande

vid adoptionerna. Även frågan om huruvida det ska vara möjligt att

genomföra enskilda adoptioner från länder där en svensk adoptions-

förmedling redan har ett samarbete lyfts. Statskontoret föreslår en översyn

av hur enskilda adoptioner ska hanteras i Sverige (Statskontoret, 2021:1,

Organiseringen av den internationella adoptionsverksamheten, s. 117 f.).

Utredaren ska därför

−

ta ställning till om dagens regelverk, organisering och processer inom

Sveriges internationella adoptionsverksamhet behöver förändras eller

förstärkas i syfte att ytterligare stärka och säkerställa barnrätts-

perspektivet och rättssäkerheten,

lämna förslag på vilka åtgärder regeringen, statliga myndigheter och

adoptionsförmedlare i Sverige bör vidta när uppgifter om oegentligheter

inom den internationella adoptionsverksamheten framkommer,

kartlägga och analysera vilka problem och risker som i dag finns när det

gäller enskilda adoptioner och överväga om möjligheten till sådan

adoption bör begränsas,

ta ställning till om det ska vara möjligt att genomföra enskilda

adoptioner från ursprungsländer där en svensk auktoriserad samman-

slutning redan har ett samarbete,

överväga om det finns ett behov av att domstolarna utvecklar sin

statistik kring olika typer av adoptioner och om domstolarna bör ha

rapporteringsskyldighet om adoptioner till MFoF, och

föreslå de författningsändringar och andra åtgärder som behövs i syfte

att ytterligare stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten.

−

Utgångspunkter och avgränsningar

Utgångspunkten i utredarens arbete ska vara barnets rättigheter i enlighet

med barnkonventionen och 1993 års Haagkonvention.

Utredningen ska omfatta perioden från mitten av 1900-talet till nutid.

Utredaren ska fokusera på dels de ursprungsländer varifrån flest

12 (14)

internationella adoptioner till Sverige skett, dels de ursprungsländer där det

finns vetskap eller allvarliga misstankar om att det förekommit oegentlig-

heter i adoptionsprocessen. Utredaren ska bl.a. granska internationella

adoptioner till Sverige från Chile och Kina.

De analyser som görs av regeringens, statliga myndigheters, kommuners,

auktoriserade sammanslutningars, ideella organisationers och andra privata

aktörers ansvar och ställningstaganden ska utgå från vid tiden rådande

regelverk och organisering samt beakta de attityder och normer som fanns i

samhället vid den aktuella tiden.

Det ingår inte i uppdraget att granska individuella adoptionsärenden.

I uppdraget ingår inte heller att överväga eventuella ansvarsfrågor i enskilda

fall eller ekonomisk kompensation eller annan gottgörelse till enskilda som

drabbats.

Utredaren får överväga sådana närliggande frågor som har samband med de

frågeställningar som ska utredas.

Konsekvensbeskrivningar

Utredaren ska allsidigt och grundligt belysa konsekvenserna av de förslag

som lämnas. Utöver vad som följer av bestämmelserna i 14–15 a §§

kommittéförordningen (1998:1474) ska utredaren särskilt analysera

förslagens betydelse för de auktoriserade sammanslutningarna. Om förslagen

kan förväntas leda till ökade offentligfinansiella kostnader, ska utredaren

föreslå hur dessa ska finansieras. Om ett förslag lämnas som ändrar eller

utökar en myndighets ansvar eller befogenheter, ska kostnaderna för detta

redovisas. Om förslagen påverkar den kommunala självstyrelsen, ska de

konsekvenser och de särskilda avvägningar som motiverar förslagen särskilt

redovisas (se 14 kap. 3 § regeringsformen). Konsekvensanalysen avseende

jämställdhet ska avse förhållanden såväl i ursprungsländerna som i Sverige i

den mån de berörs av utredningens betänkande. En redogörelse för

förslagens konsekvenser och förenlighet med Sveriges internationella

konventionsåtaganden om mänskliga rättigheter, såsom barnkonventionen

och 1993 års Haagkonvention, ska göras.

Kontakter och redovisning av uppdraget

Utredaren ska inhämta kunskap, erfarenheter och synpunkter från

adopterade, adoptivföräldrar, berörda statliga myndigheter, kommuner,

13 (14)

regioner, auktoriserade sammanslutningar och adopterades intresse-

föreningar. Utredaren ska för detta ändamål söka nå ett så representativt

urval av adopterade och adoptivföräldrar som möjligt. Utredaren ska även ta

tillvara kunskap och erfarenheter som finns hos andra relevanta

organisationer, forskare och myndigheter i Sverige såväl som utomlands. I

den mån det är möjligt ska utredaren inhämta kunskap och synpunkter från

privatpersoner och nedlagda sammanslutningar som förmedlat

internationella adoptioner till Sverige. Till utredaren ska det knytas en

referensgrupp för berörda aktörer som ges möjlighet att lämna upplysningar

och synpunkter.

Utredaren ska hålla sig informerad om och beakta relevant arbete som pågår

inom Regeringskansliet, MFoF, Socialstyrelsen och andra berörda

myndigheter samt inom utredningsväsendet. Utredaren ska beakta regelverk,

organisering och utvecklingen av den internationella adoptionsverksamheten

i övriga nordiska länder. Utredaren ska i övrigt göra de internationella

jämförelser som anses befogade och beakta Sveriges internationella

konventionsåtaganden på området. Vidare ska utredaren inhämta kunskap

och söka dialog när det är möjligt med andra relevanta utredningar, inklusive

brottsutredningar, som rör oegentligheter inom internationella adoptioner i

andra länder.

Uppdraget ska redovisas senast den 7 november 2023.

(Socialdepartementet)

14 (14)