Folketingets Miljøudvalg
Christiansborg
1240 København K
J.nr. 2015 - 982
6. marts 2015
Folketingets Miljøudvalg har i brev af 10. februar 2015 stillet følgende spørgsmål
nr. 5 i forlængelse af B 60 om forslag til forbud mod ftalaterne DEHP, DBP, BBP
og DIBP, som hermed besvares. Spørgsmålet er stillet efter ønske fra Per Clausen
(EL).
Spørgsmål nr. 5
Ministeren har i sin tilbagetrækning af ftalatforbuddet henvist til modstand fra
EU-kommissionen og herunder den såkaldte Lapin-dom ved EU-domstolen. Her
fik den finske regering nej til at måtte stille særlige krav til CCA-holdige bropiller.
Dette blev afvist af domstolen fordi området allerede reguleres af REACH. Modsat
Danmark mener en række lande, herunder Sverige, at det er en overfortolkning, at
denne dom betyder, at man ikke nationalt må regulere kemikalier som IKKE er
reguleret af REACH. I den nylige rapport "Förslag till utfasning av
fortplantningsstörande och hormonstörande ftalater i Sverige" fra den svenske
Kemikalieinspektionen foretager denne svenske myndighed en vurdering af den
danske beslutning om tilbagetrækning af ftalatforbuddet (side 123). Desuden
vurderes det, om sagen kan medføre ændringer i den svenske politik, som er, at
REACH ikke er til hinder for, at landene nationalt må indføre nationale forbud, så
længe der ikke findes fælles EU-regler. Deres konklusion er et klart nej til at ændre
deres politik. De er således uenige i den danske beslutning. Den danske regering
har således en langt mere restriktiv holdning til nationale muligheder end Sverige
og en række andre EU-lande.
Vil ministeren i det lys redegøre for, om den danske regering er enig eller uenig
i følgende tekst fra det pågældende afsnit i rapporten:
”Vanligtvis skulle sådana syften medföra att medlemsstaternas möjligheter att
vidta nationella åtgärder för tillverkning, utsläppande på marknaden eller
användning i syfte att skydda människors hälsa och miljön upphör (251). I Reach
finns dock ett undantag för denna huvudprincip i artikel 128.2. (252) Artikeln
följer EU-domstolens tidigare praxis från kemikalieområdet som slår fast att man
måste undersöka regleringens omfattning för att fastställa dess harmoniserande
verkan (253). Om exempelvis rättsakten endast reglerar när ett visst ämne i sig får
säljas har det inte hindrat ett medlemsland från att nationellt reglera handeln med
varor som innehåller detta ämne (254). Enligt vår bedömning är artikel 128.2
vgörande för medlemsstaternas möjligheter att behålla eller införa nya nationella
krav på kemiska ämnen i syfte att skydda människors hälsa och miljön (255)”.”
Miljøministeriet • Børsgade 4 • 1215 København K
Tlf. 72 54 60 00 • Fax 33 32 22 27 • CVR 12854358 • EAN 5798000862005 • [email protected] • www.mim.dk