Propositionens huvudsakliga innehållI propositionen föreslås ändringar i reglerna om besöksförbud. Förslagenär ett led i regeringens strävanden att förbättra situationen för de personersom på olika sätt riskerar att utsättas eller har utsatts för våld, hot ellertrakasserier, ofta vid upprepade tillfällen, s.k. stalkning. Förslagen syftartill att stärka förbudets brottsförebyggande funktion och förbättra detskydd som förbudet avser att ge.Uttrycket besöksförbud ersätts med kontaktförbud. De omständighetersom åklagaren särskilt ska beakta vid riskbedömningen förtydligas.Proportionalitetsprincipens betydelse tydliggörs genom att detuttryckligen anges att varje beslut om kontaktförbud ska föregås av enproportionalitetsbedömning.Vidare föreslås att elektronisk övervakning ska få användas för attkontrollera efterlevnaden av ett särskilt utvidgat kontaktförbud.I propositionen föreslås också att ett särskilt brott, olaga förföljelse,införs i brottsbalken. Förslaget syftar till att förstärka det straffrättsligaskyddet mot trakasserier och förföljelse.Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2011.

Innehållsförteckning12Förslag till riksdagsbeslut .................................................................4Lagtext..............................................................................................52.1Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken ..................52.2Förslag till lag om ändring i brottsbalken ..........................82.3Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken ........92.4Förslag till lag om ändring i lagen (1988:688) ombesöksförbud ....................................................................102.5Förslag till lag om ändring i lagen (1930:173) omberäkning av lagstadgad tid..............................................212.6Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen(1991:481)........................................................................222.7Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) omrättspsykiatrisk vård .........................................................232.8Förslag till lag om ändring i lagen (1998:603) omverkställighet av sluten ungdomsvård ..............................242.9Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) ombelastningsregister............................................................252.10Förslag till lag om ändring i sambolagen (2003:376) ......272.11Förslag till lag om ändring i offentlighets- ochsekretesslagen (2009:400)................................................29Ärendet och dess beredning............................................................30Allmänna utgångspunkter och nuvarande ordning .........................304.1Allmänna utgångspunkter ................................................304.1.1Förföljelse och trakasserier .............................314.1.2Våld och hot i nära relationer..........................324.2Nuvarande ordning...........................................................324.2.1Straffrättsliga bestämmelser............................324.2.2Besöksförbud ..................................................334.2.3Utvärderingar av lagen om besöksförbud........344.3Slutsatser och inriktning...................................................35Kontaktförbud.................................................................................365.1Terminologi......................................................................365.2Proportionalitetsprincipen ................................................375.3Riskbedömningen vid kontaktförbud ...............................385.4Kontaktförbud avseende gemensam bostad .....................405.5Utvidgat och särskilt utvidgat kontaktförbud...................43Elektronisk övervakning.................................................................456.1Elektronisk övervakning för kontroll av kontaktförbud...456.2Särskilt utvidgat kontaktförbud ska kunna övervakaselektroniskt.......................................................................496.3Verkställighet av elektronisk övervakning.......................536.4Uppgifter om den övervakades position...........................55Vissa processuella, straffrättsliga och lagtekniska frågor avseendekontaktförbud..................................................................................577.1Processuella frågor...........................................................57

10 Ekonomiska konsekvenser ............................................................. 7511 Författningskommentar .................................................................. 7611.1Förslaget till lag om ändring i brottsbalken..................... 7611.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:688) ombesöksförbud ................................................................... 7811.3Övriga förslag.................................................................. 88Bilaga 1Bilaga 2Bilaga 3Bilaga 4Bilaga 5Utredningens sammanfattning av betänkandet Stalkning(SOU 2008:81)..................................................................... 89Lagförslag i betänkandet Stalkning (SOU 2008:81) ............ 97Förteckning över remissinstanserna................................... 104Lagrådsremissens lagförslag .............................................. 105Lagrådets yttrande.............................................................. 130

14 kap.7 §1I mål om äktenskapsskillnad får domstolen, för tiden till dess att fråganhar avgjorts genom dom som har vunnit laga kraft, på yrkande av någonav makarna1. bestämma vem av makarna1. bestämma vem av makarnasomskallha rätt att bo kvar i somskaha rätt att bo kvar imakarnas gemensamma bostad, makarnas gemensamma bostad,dock längst för tiden till dess att dock längst för tiden till dess attbodelning har skett,bodelning har skett,2. förordna om skyldighet för den ena maken att utge bidrag till denandra makens underhåll.I sådant mål får domstolen också, för tiden till dess att skillnadsfråganhar avgjorts genom dom som har vunnit laga kraft, på yrkande av någonav makarna förbjuda makarna att besöka varandra.Ett beslut enligt första stycket får verkställas på samma sätt som endom som har vunnit laga kraft. Ett beslut enligt andra stycket gäller påsamma sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Beslut enligt förstaeller andra stycket får dock när som helst ändras av domstolen.Överträder någon ett förbudÖverträder någon ett förbudenligt andra stycket, tillämpas 24 § enligt andra stycket, tillämpas 24 §lagen (1988:688) ombesöks-lagen (1988:688) omkontakt-förbud.förbud.I mål om äktenskapsskillnad fårI mål om äktenskapsskillnad fårdomstolendessutom,med domstolendessutom,medtillämpning av bestämmelserna i tillämpning av bestämmelserna iföräldrabalken, förordna om vad föräldrabalken, förordna om vadsomskallgälla i fråga om somskagälla i fråga om vårdnad,vårdnad, boende, umgänge och boende, umgänge och bidrag tillbidrag till barns underhåll för tiden barns underhåll för tiden till desstill dess att en sådan fråga har att en sådan fråga har avgjortsavgjorts genom en dom som har genom en dom som har vunnitvunnit laga kraft eller föräldrarna laga kraft eller föräldrarna harhar träffat ett avtal om frågan och, träffat ett avtal om frågan och, i de1

18 kap.2 §2Om handläggningen av ett målOm handläggningen av ett målomäktenskapsskillnadhar omäktenskapsskillnadharavslutats utan att det har bestämts avslutats utan att det har bestämtsvem av makarna somskallha rätt vem av makarna somskaha rättatt bo kvar i deras gemensamma att bo kvar i deras gemensammabostad till dess att bodelning har bostad till dess att bodelning harskett, får domstolen på ansökan av skett, får domstolen på ansökan aven av makarna meddela sådant en av makarna meddela sådantförordnande. Domstolen får därvid förordnande. Domstolen får därvidockså för samma tid, på begäran också för samma tid, på begäranav någon av makarna, förbjuda av någon av makarna, förbjudamakarna att besöka varandra. makarna att besöka varandra.Domstolen får även ändra ett Domstolen får även ändra etttidigare förordnande.tidigare förordnande.På begäran av någon av makarnaPå begäran av någon av makarnafår domstolen besluta om vad som får domstolen besluta om vad somskallgälla enligt första stycket förskagälla enligt första stycket förtiden till dess att frågan har tiden till dess att frågan haravgjorts genom beslut som har avgjorts genom beslut som harvunnit laga kraft. Ett sådant vunnit laga kraft. Ett sådantinterimistiskt beslut får verkställas interimistiskt beslut får verkställasoch gäller på samma sätt som ett och gäller på samma sätt som ettbeslut som har vunnit laga kraft. beslut som har vunnit laga kraft.Beslutet får dock när som helst Beslutet får dock när som helständras av domstolen ochskalländras av domstolen ochskaomprövas när ärendet slutligt omprövas när ärendet slutligtavgörs.avgörs.Om någon överträder ettOm någon överträder ettförbudbesöksförbudsom meddelats som meddelats enligt första ellerenligt första eller andra stycket, andra stycket, tillämpas 24 § lagentillämpas 24 § lagen (1988:688) (1988:688) omkontaktförbud.ombesöksförbud.Innan domstolen meddelar ettInnan domstolen meddelar ettbeslutskallmotparten få tillfälle beslutskamotparten få tillfälle attatt yttra sig.yttra sig.En ansökan enligt första stycketEn ansökan enligt första stycketskallges in till en tingsrätt som ärskages in till en tingsrätt som ärbehörig att pröva tvist om behörig att pröva tvist ombodelning mellan makarna. Till bodelning mellan makarna. Tillsamma tingsrätt inges ansökan om samma tingsrätt inges ansökan omrättens tillstånd enligt 7 kap. 8 § rättens tillstånd enligt 7 kap. 8 §2

Härigenom föreskrivs att det i brottsbalken ska införas en ny paragraf,4 kap. 4 b §, av följande lydelse.Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse4 kap.4b§Den som förföljer en persongenom brottsliga gärningar somutgör1. misshandel enligt 3 kap. 5 §eller försök till sådant brott sominte är ringa,2. olaga tvång enligt 4 kap. 4 §första stycket,3. olaga hot enligt 4 kap. 5 §första stycket,4. hemfridsbrott eller olagaintrång enligt 4 kap. 6 §,5. ofredande enligt 4 kap. 7 §,6. sexuellt ofredande enligt6 kap. 10 §,7. skadegörelse enligt 12 kap.1 § eller försök till sådant brott,8. åverkan enligt 12 kap. 2 §första stycket, eller9. överträdelse av kontaktförbudenligt 24 § lagen (1988:688) omkontaktförbuddöms, om var och en avgärningarna har utgjort led i enupprepad kränkning av personensintegritet, för olaga förföljelse tillfängelse i högst fyra år.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

13 kap.11 §I följande fall får Försäkringskassan besluta att en annan person som ärförsäkrad för tillfällig föräldrapenning och som i stället för en far ellermor avstår från sitt förvärvsarbete i samband med ett barns födelse ska harätt till tillfällig föräldrapenning för ändamål som anges i 10 §:1. Barnet har inte någon far som har rätt till tillfällig föräldrapenning.2. Barnets mor är avliden.3. Barnets far avstår från sin rätt till tillfällig föräldrapenning enligt10 § och det skulle vara oskäligt att inte låta honom avstå.4. Barnets far kan inte utnyttja sin rätt till tillfällig föräldrapenningenligt 10 §.5. Barnets far kommer sannolikt5. Barnets far kommer sannoliktinte att utnyttja sin rätt enligt 10 § inte att utnyttja sin rätt enligt 10 §på grund avbesöksförbudenligt på grund avkontaktförbudenligtlagen (1988:688) ombesöksförbudlagen (1988:688) omkontakt-eller liknande eller på grund avförbudeller liknande eller påandra särskilda omständigheter.grundavandrasärskildaomständigheter.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:688) om besöksförbuddelsatt rubriken till lagen, 1–9, 11–17, 19 och 21–24 §§ samtrubrikerna närmast före 1, 23 och 24 §§ ska ha följande lydelse,delsatt det ska införas fem nya paragrafer, 2 a, 12 a och 25–27 §§,samt närmast före 26 § en ny rubrik av följande lydelse.Nuvarande lydelseLag ombesöksförbudFörutsättningar för besöksförbud,m.m.Enligt denna lag får förbudmeddelas för en person att besökaeller på annat sätt ta kontakt meden annan person eller att följa efterdenna person (besöksförbud).Besöksförbudfår meddelas omdet på grund av särskilda omstän-digheter finns risk för att den motvilken förbudet avses gälla kom-mer att begå brott mot, förföljaeller på annat sätt allvarligttrakassera den som förbudet avsesskydda. Vid bedömningen av omsådan riskföreligger skallsärskiltbeaktas om den mot vilkenförbudet avses gälla har begåttbrott motden andra personensliv,hälsa, frihet eller frid.Kan syftet med ett besöksförbudtillgodoses genom någon mindreingripande åtgärd, får förbud intemeddelas.Ettbesöksförbudomfattar intekontakter som med hänsyn tillsärskilda omständigheter är uppen-bart befogade.Föreslagen lydelseLag omkontaktförbudFörutsättningar för kontaktförbud1§Enligt denna lag får förbudmeddelas för en person att besökaeller på annat sätt ta kontakt meden annan person eller att följa efterdenna person (kontaktförbud).Kontaktförbudfår meddelas omdet på grund av särskilda omstän-digheter finns risk för att den motvilken förbudet avses gälla kom-mer att begå brott mot, förföljaeller på annat sätt allvarligttrakassera den som förbudet avsesskydda. Vid bedömningen av omdet finns ensådan riskska detsärskilt beaktas om den mot vilkenförbudet avses gälla har begåttbrott motnågon personsliv, hälsa,frihet eller frid.Ett kontaktförbud får meddelasendast om skälen för ett sådantförbud uppväger det intrång ellermen i övrigt som förbudet innebärför den mot vilken förbudet avsesgälla.Ettkontaktförbudomfattar intekontakter som med hänsyn tillsärskilda omständigheter är uppen-bart befogade.

1 a §1Prop. 2010/11:45Besöksförbudenligt 1 § får avseKontaktförbudenligt 1 § fårockså förbud att uppehålla sig i en avse också förbud att uppehålla sigbostad som brukas gemensamt i en bostad som brukas gemensamtmed annan, om det på grund av med annan, om det på grund avsärskilda omständigheter finns en särskilda omständigheter finns enpåtaglig risk för att den mot vilken påtaglig risk för att den mot vilkenförbudet avses gälla kommer att förbudet avses gälla kommer attbegå brott mot en sammanboendes begå brott mot en sammanboendesliv, hälsa, frihet eller frid liv, hälsa, frihet eller frid(besöksförbud avseende gemen- (kontaktförbud avseende gemen-sam bostad).sam bostad).Besöksförbudavseende gemen-Kontaktförbudavseende gemen-sam bostad får meddelas endast sam bostad får meddelas endastomom1. skälen för ett sådant förbud1. skälen för ett sådant förbudväger väsentligt tyngre än det väger väsentligt tyngre än detintrång eller men i övrigt som intrång eller men i övrigt somförbudet innebär för densomförbudet innebär för denmotförbudet avses gälla, ochvilkenförbudet avses gälla, och2. den som förbudet avses skydda förbinder sig att medverka till att denmot vilken förbudet avses gälla i rimlig utsträckning får tillgång till sinapersonliga tillhörigheter.2 §2Om det kan antas att ettOm det kan antas att ettbesöksförbudenligt 1 § inte ärkontaktförbudenligt 1 § inte ärtillräckligt, får förbudet utvidgas tillräckligt, får förbudet utvidgastill att avse förbud att uppehålla till att avse förbud att uppehållasig i närheten av en annan persons sig i närheten av en annan personsbostad eller arbetsplats eller annat bostad eller arbetsplats eller annatställe där den personen brukar ställe där den personen brukarvistas (utvidgatbesöksförbud).vistas (utvidgatkontaktförbud).Den som har överträtt ettDen som har överträtt ettutvidgatbesöksförbudfår utvidgatkontaktförbudfårmeddelas förbud att uppehålla sig meddelas förbud att uppehålla siginom ett större område än som inom ett större område än somföljer av första stycket (särskilt följer av första stycket (särskiltutvidgatbesöksförbud).Förbudet utvidgatkontaktförbud).Förbudetfår omfatta ett eller flera områden i får omfatta ett eller flera områden ianslutning till sådana platser där anslutning till sådana platser därden andra personen har sin bostad den andra personen har sin bostadeller arbetsplats eller annars brukar eller arbetsplats eller annars brukarvistas. Det får inte avse ett större vistas. Det får inte avse ett störreområde än vad som är nödvändigt. område än vad som är nödvändigt.Ett beslut om särskilt utvidgatkontaktförbud ska förenas medvillkor om elektronisk övervak-12

Ettkontaktförbud skaförsesmed de begränsningar ochundantag som är påkallade medhänsyn till förhållandena i detenskilda fallet.4 §3Kontaktförbud skameddelas förviss tid.Kontaktförbudavseendegemensam bostad får meddelas förhögsttvå månader. Särskiltutvidgat kontaktförbud med villkorom elektronisk övervakning fårmeddelas för högst sex månader. Iövrigt får kontaktförbud meddelasför högst ett år.Kontaktförbudetgäller omedel-bart, om inte annat bestäms.Ettkontaktförbudavseendegemensam bostad får endastförlängas om det finns särskildaskäl och med högsttvå veckoritaget.Ett särskilt utvidgat kontakt-förbud med villkor om elektroniskövervakning får förlängas medhögst tre månader i taget. I övrigt12

får ett kontaktförbud förlängasmed högst ett år i taget.Lydelse enligt prop. 2009/10:237Ett beslut ombesöksförbudskadelges den mot vilken förbudetavses gälla. Delgivning får inte skeenligt 34–38 och 47–51 §§delgivningslagen (2010:000).Nuvarande lydelseKan det antas attbesöksförbudavseendegemensambostadkommer att meddelas, är densomförbudet avses gälla skyldig att påtillsägelse av en polisman följamed till ett förhör som hållsomedelbart därefter, om förhör påplatsen inte kan äga rum eller detannarsär av vikt för utredningenatt densomförbudet avses gällaföljer med till förhör. Vägrar haneller hon utan giltig orsak, fårpolismannen ta med honom ellerhenne till förhöret.Föreslagen lydelse5§Ett beslut omkontaktförbudskadelges den mot vilken förbudetavses gälla. Delgivning får inte skeenligt 34–38 och 47–51 §§delgivningslagen (2010:000).Föreslagen lydelse6 §4Kan det antas attkontaktförbudavseendegemensambostadkommer att meddelas, är denmotvilkenförbudet avses gälla skyldigatt på tillsägelse av en polismanfölja med till ett förhör som hållsomedelbart därefter, om förhör påplatsen inte kan äga rum eller detav annan anledningär av vikt förutredningen att denmot vilkenförbudet avses gälla följer med tillförhör. Vägrar han eller hon utangiltig orsak, får polismannen tamed honom eller henne tillförhöret.Ett förhör enligt första stycket får inte avslutas senare än sex timmarefter det att den förhörde togs med till förhöret.

7 a §6I fråga ombesöksförbudI fråga omkontaktförbudavseende gemensam bostadskallavseende gemensam bostadellerett offentligt biträde förordnas försärskilt utvidgat kontaktförbud skaden som förbudet gäller eller avses ett offentligt biträde förordnas förgälla, om det inte måste antas att den som förbudet gäller eller avsesbehov av biträde saknas. Frågan gälla, om det inte måste antas attom förordnandeskallprövas så behov av biträde saknas. Frågansnart som möjligt.om förordnandeskaprövas såsnart som möjligt.Ett sådant biträde har samma rättigheter som en offentlig försvarare.8§Prövningen av frågor omPrövningen av frågor ombesöksförbudankommerpåkontaktförbudankommerpååklagareniden ort där förbudet åklagarenpåden ort där förbudethelt eller huvudsakligenavses blihelt eller huvudsakligenska gällatillämpateller där den mot vilken eller där den mot vilken förbudetförbudet avses gälla harsittavses gälla harsinhemvist ellerhemvist eller mera varaktigt mera varaktigt uppehåller sig. Äruppehåller sig. Är den sistnämnde den sistnämnde misstänkt för brottmisstänkt för brott som har som har betydelse för frågan ombetydelseförfråganomkontaktförbud,får frågan prövasbesöksförbud,får frågan prövas även av åklagare som är behörigäven av åklagare som är behörig att väcka åtal för brottet.att väcka åtal för brottet.I fråga om åklagare tillämpas vidare 7 kap. rättegångsbalken.9§För utredning av frågor ombesöksförbudfår åklagaren anlitabiträde av polismyndighet.I fråga om utredningen gäller itillämpliga delar 23 kap. 4, 6, 7och 9–12 §§ rättegångsbalken.Härvid skall vidtillämpningen av4 och 11 §§ bestämmelserna omden som är misstänkt i stället avseden mot vilken förbudet avsesgälla.För utredning av frågor omkontaktförbudfår åklagaren anlitabiträde av polismyndighet.I fråga om utredningen gäller itillämpliga delar 23 kap. 4, 6, 7och 9–12 §§ rättegångsbalken.Vidtillämpningen av 4 och 11 §§skabestämmelserna om den som ärmisstänkt i stället avse den motvilken förbudet avses gälla.

11 §7Prop. 2010/11:45Innan frågan ombesöksförbudInnan frågan omkontaktförbudprövas, ska den mot vilken prövas ska den mot vilkenförbudet avses gällasamtden som förbudet avses gällaochden somförbudet avses skydda underrättas förbudet avses skydda underrättasom uppgifter som har tillförts om uppgifter som har tillförtsärendet genom någon annan än ärendet genom någon annan änhonom eller henne själv och ges honom eller henne själv och gestillfälle att yttra sig över dem. tillfälle att yttra sig över dem.Frågan får dock avgöras utan att så Frågan får dock avgöras utan att såhar skett, om åtgärderna är har skett om åtgärderna äruppenbart obehövliga, om det kan uppenbart obehövliga, om det kanbefaras att det annars skulle bli befaras att det annars skulle bliavsevärt svårare att genomföra avsevärt svårare att genomförabeslutet i ärendet eller om beslutet i ärendet eller omavgörandet inte kanuppskjutas.avgörandet inte kanskjutas upp.Åklagaren bestämmer hur underrättelse enligt första stycket ska ske.Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av 10kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).12 §Ett beslut varigenom åklagarenEtt beslut varigenom åklagarenavgör ett ärende om besöksförbud ålägger någon kontaktförbud skaskallvara skriftligt och angevara skriftligt och ange1. den som förbudet avses1. den som förbudet avsesskydda och den som förbudet skydda och den som förbudetavses gälla,avses gällamot,2. förbudets innebörd och omfattning,3. de skäl som har bestämt utgången,4. åberopade lagrum,5.påföljden vidöverträdelse av5.vilken påföljd somöver-förbudetsamtträdelse av förbudetkan medföra,och6. upplysning om möjligheten att få rättens prövning enligt 14 § och attbegära omprövning enligt 23 §.12 a §Ett beslut om särskilt utvidgatkontaktförbud med villkor omelektroniskövervakningska,utöver vad som anges i 12 §, ange1. den polismyndighet som äransvarig för den elektroniskaövervakningen,2. när den elektroniska över-vakningen ska inledas och hur detska ske,3. vad den mot vilken förbudet7

13 a §8När ett beslut ombesöksförbudNär ett beslut omkontaktförbudavseende gemensam bostad har avseende gemensam bostad harmeddelats får en polisman meddelats får en polismanavlägsna densom avses medavlägsna denmot vilkenförbudetförbudet från bostaden.gällerfrån bostaden.När ett beslut om särskiltutvidgat kontaktförbud med villkorom elektronisk övervakning harmeddelats, är polismyndigheten påden ort där förbudet helt ellerhuvudsakligen ska gälla ansvarigför verkställigheten av denelektroniska övervakningen.Den polismyndighet som avses iandra stycket får överlämnaansvaret för verkställighet av denelektroniska övervakningen till enannan polismyndighet. Innanansvaret överlämnas ska samrådske mellan myndigheterna.14 §9Åklagarens beslut i fråga omÅklagarens beslut i fråga ombesöksförbud skallprövas avkontaktförbud skaprövas avtingsrätten, om den som har ålagts tingsrätten, om den som har ålagtsbesöksförbudeller den somkontaktförbudeller den somförbudet avses skydda begär det. förbudet avses skydda begär det.Begäran om sådan prövningskallBegäran om sådan prövningskagöras skriftligen eller muntligen göras skriftligen eller muntligenhos åklagaren, somi så fall skallhos åklagaren, somskaöverlämna89

15 §10Behörig domstol är den tingsrättBehörig domstol är den tingsrättdär åklagare som har prövat frågan där åklagare som har prövat fråganombesöksförbud skallföra talan i omkontaktförbud skaföra talan ibrottmål i allmänhet. Omfattar brottmål i allmänhet. Omfattarärendet en prövning av ett beslut ärendet en prövning av ett beslutombesöksförbudavseende omkontaktförbudavseendegemensam bostad,skallvad som gemensam bostad,skavad somsägsi19 kap. 12 §andra sägsi19 kap. 12 §andrameningen rättegångsbalken om meningen rättegångsbalken omdomstols befattning med förunder- domstols befattning med förunder-sökning och användande av sökning och användande avtvångsmedel tillämpas.tvångsmedel tillämpas.16 §Har åklagaren beslutat ombesöksförbud,är han skyldig att påbegäran av den som förbudet avsesskydda föra dennes talan vidrätten, om inte särskilda skäl talarmot det.Rättenskallbegära yttrande avåklagaren, om det inte ärobehövligt.Rätten får förordna att ettbesöksförbudtills vidare inteskallgälla. Ombesöksförbudintetidigare meddelats, får rättenmeddela sådant förbud fram tilldess att ärendet avgjorts slutligt.Har åklagaren beslutat omkontaktförbud,är haneller honskyldig att på begäran av den somförbudet avses skydda föra dennestalan vid rätten, om inte särskildaskäl talar mot det.Rättenskabegära yttrande avåklagaren, om det inte ärobehövligt.17 §Rätten får förordna att ettkontaktförbudtills vidare inteskagälla. Omkontaktförbudintetidigare meddelats, får rättenmeddela sådant förbud fram tilldess att ärendet avgjorts slutligt.

21 §12Vid rättens handläggning avVid rättens handläggning avärenden ombesökförbudgäller i ärenden omkontaktförbudgäller iövrigt lagen (1996:242) om övrigt lagen (1996:242) omdomstolsärenden.Därvid gäller idomstolsärenden.Ifråga omenfråga om begäran om prövning begäran om prövninggällervadvad som sägs i den lagen om som sägs i den lagen om ansökan.ansökan.Ett beslut varigenom rättenålägger någon kontaktförbud skainnehålla de uppgifter som anges i12 § första stycket 1–5 och 12 a §.22 §Har någon begärt rättensprövning av ett beslut i fråga ombesöksförbudoch är den motvilken förbudet avses gällamisstänkt för brott som harbetydelse för prövning av fråganom förbudet, får beslutet i frågaombesöksförbudprövas i mål omallmänt åtal rörande brottet.Därvid tillämpas bestämmelsernaom rättegång i ett sådant mål.Hävande eller ändring av besöks-förbudHar någon begärt rättensprövning av ett beslut i fråga omkontaktförbudoch är den motvilken förbudet avses gällamisstänkt för brott som harbetydelse för prövning av fråganom förbudet, får beslutet i frågaomkontaktförbudprövas i mål omallmänt åtal rörande brottet.Bestämmelsernaom rättegång i ettsådant målska tillämpas.Hävande eller ändring av kontakt-förbud23 §Om det på grund av ändradeOm det på grund av ändradeförhållanden finns skäl till det, får förhållanden finns skäl till det, fåråklagaren häva eller ändra ett åklagaren häva eller ändra ettbesluti frågaombesöksförbudbeslut omkontaktförbudsom harsom har meddelats av åklagaren meddelats av åklagaren ellereller rätten.rätten.Första stycket gäller dock inte om beslutet är föremål för rättensprövning.

Prop. 2010/11:45Överträdelse av besöksförbudÖverträdelse av kontaktförbud24 §13Den som bryter mot ettDen som bryter mot ettbesöksförbuddöms för över-kontaktförbuddöms föröver-trädelse avbesöksförbudtill böterträdelse av kontaktförbudtill bötereller fängelse i högst ett år.eller fängelse i högst ett år.I ringa fallskainte dömas tillI ringa fallskallinte dömas tillansvar.ansvar.25 §14Den som har meddelats ettsärskilt utvidgat kontaktförbudmed villkor om elektroniskövervakning och som uppsåtligeneller av grov oaktsamhet hindraratt den elektroniska övervakningenkommer till stånd eller kan fortgådöms för hindrande av elektroniskövervakning till böter ellerfängelse i högst ett år.Uppgifter om den övervakadesposition26 §Uppgifter om den övervakadesposition vid elektronisk över-vakning får endast tas fram när1. den övervakade träder in ieller vistas inom det område somavses i 2 § andra stycket, eller2. pågående elektronisk över-vakning hindras.27 §Uppgifter om den övervakadesposition, som får tas fram enligt26 §, får bevaras i högst tvåmånader.Näruppgifteromdenövervakades position inte längrefår bevaras ska de omedelbartförstöras.

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1930:173) om beräkning avlagstadgad tid ska ha följande lydelse.Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse2 §1Infaller den tid, då enligt lagInfaller den tid, då enligt lageller särskild författning en åtgärd eller särskild författning en åtgärdsenastskallvidtas, på en söndag, senastskavidtas, på en söndag,annan allmän helgdag, lördag, annan allmän helgdag, lördag,midsommarafton, julafton eller midsommarafton, julafton ellernyårsafton, får åtgärden vidtas nyårsafton, får åtgärden vidtasnästa vardag.nästa vardag.Första stycket gäller inte i fråga om1. de frister för häktningsframställning och häktningsförhandling somanges i 24 kap. 12 och 13 §§, 17 § fjärde stycket och 19 § rättegångs-balken, och2. den frist för sammanträde i2. den frist för sammanträde iärende ombesöksförbudavseende ärende omkontaktförbudavseendegemensam bostad som anges i gemensam bostad som anges i19 §andrastycketlagen 19 §andrastycketlagen(1988:688) ombesöksförbud.(1988:688) omkontaktförbud.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

28 §1Ges en patient rättspsykiatrisk vård som är förenad med särskildutskrivningsprövning ska chefsöverläkaren, om det behövs med hänsyntill brottet och övriga omständigheter, ge målsäganden möjlighet attbegära att bli underrättad när1. patienten har lämnat sjukvårdsinrättningen utan tillstånd eller intehar återvänt dit sedan tiden för ett tillstånd att vistas utanför inrättningensområde har gått ut eller tillståndet har återkallats,2. beslut har fattats om att patienten får vistas utanförsjukvårdsinrättningens område,3. beslut har fattats om att patienten ska genomgå öppenrättspsykiatrisk vård, eller4. beslut har fattats om att vården ska upphöra.Önskar målsäganden underrättelse, ska en sådan ges vid beslut somanges i denna paragraf innan patienten lämnar vårdinrättningen ochannars så snart som möjligt.Om det finns särskilda skäl får en sådan underrättelse lämnas utan attmålsäganden begärt att bli underrättad.Underrättelsen ska utformas påUnderrättelsen ska utformas påett sätt som är lämpligt med ett sätt som är lämpligt medhänsyn till omständigheterna i det hänsyn till omständigheterna i detenskilda fallet. Underrättelsen ska enskilda fallet. Underrättelsen skainnehålla information om de regler innehålla information om de reglersom gäller för meddelande av som gäller för meddelande avbesöksförbudenligtlagenkontaktförbudenligtlagen(1988:688) ombesöksförbud.(1988:688) omkontaktförbud.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

21 §1Om den dömde undergår slutenOm den dömde undergår slutenungdomsvård för ett brott som har ungdomsvård för ett brott som harriktat sig mot någons liv, hälsa, riktat sig mot någons liv, hälsa,frihet eller frid,skallmålsäganden frihet eller frid,skamålsägandentillfrågas om han eller hon vill bli tillfrågas om han eller hon vill bliunderrättad om följande:underrättad om följande:1. vid vilket särskilt ungdomshem den dömde befinner sig,2. när den dömde friges,3. om den dömde förflyttas,4. om den dömde vistas utanför det särskilda ungdomshemmet, och5. om den dömde rymmer.Underrättelse om en planerad vistelse utanför det särskildaungdomshemmet behöver inte lämnas, när en underrättelse på grund avbeslutad bevakning eller andra förhållanden framstår som uppenbartobehövlig. Detsamma gäller när en underrättelse på goda grunder kanantas allvarligt äventyra den dömdes egen säkerhet.Underrättelse till målsägandeUnderrättelse till målsägandeom frigivningskalllämnas i om frigivningskalämnas i lämpliglämplig tid före frigivningen. I tid före frigivningen. I andra fallandra fallskallunderrättelsenskaunderrättelsen lämnas så tidigtlämnas så tidigt som möjligt. som möjligt. UnderrättelsenskaUnderrättelsenskallutformas på utformas på ett sätt som ärett sätt som är lämpligt med lämpligtmedhänsyntillhänsyn till omständigheterna i det omständigheterna i det enskildaenskilda fallet. Underrättelsen fallet. Underrättelsenskainnehållaskallinnehålla information om de information om de regler somregler som gäller för meddelande gällerförmeddelandeavavbesöksförbudenligt lagenkontaktförbudenligtlagen(1988:688) ombesöksförbud.(1988:688) omkontaktförbud.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

3 §1Registret ska innehålla uppgifter om den som1. genom dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande avordningsbot har ålagts påföljd för brott,2. har ålagts förvandlingsstraff för böter,3. med tillämpning av 30 kap. 6 § brottsbalken har förklarats fri frånpåföljd,4. på grund av åklagares beslut enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken, 9eller 17 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om ungalagöverträdare eller 46 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare ivissa fall inte har åtalats för brott, eller5. har meddelatsbesöksförbud5. har meddelatskontaktförbudenligt lagen (1988:688) om enligt lagen (1988:688) ombesöksförbudeller tillträdesförbudkontaktförbudeller tillträdesförbudenligt lagen (2005:321) om enligt lagen (2005:321) omtillträdesförbudvididrotts- tillträdesförbudvididrotts-arrangemang,dockinte arrangemang,dockintetillträdesförbud enligt 9 a § i den tillträdesförbud enligt 9 a § i densistnämnda lagen.sistnämnda lagen.16 §2En uppgift i registretskallEn uppgift i registretskagallrasgallras1. om en överrätt genom dom eller beslut frikänt den registrerade förden åtalade gärningen,2. om en domstol efter resning har meddelat dom eller beslut somavses i 1,3. om dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbothar undanröjts,4. om överrätt har upphävt ett beslut om förvandlingsstraff för böter,5. om åklagares beslut att meddela åtalsunderlåtelse har återkallats,6. ombesöksförbudeller6. omkontaktförbudellertillträdesförbud har upphävts ellertillträdesförbud har upphävts, eller7. när den registrerade har avlidit.17 §3Utöver vad som följer av 16 § ska uppgifter om

1. fängelse- eller förvandlingsstraff för böter gallras tio år efter frigiv- Prop. 2010/11:45ningen,2. fängelsestraff som ska anses helt verkställt genom tidigare frihets-berövande eller från vilket någon genom beslut om nåd helt har befriatsgallras tio år efter domen eller beslutet,3. fängelsestraff som har fallit bort enligt 35 kap. 8 eller 9 §brottsbalken eller förvandlingsstraff för böter som har fallit bort enligt 18eller 21 § bötesverkställighetslagen (1979:189) gallras fem år efter det attstraffet föll bort,4. skyddstillsyn eller villkorlig dom gallrasa) tio år efter domen eller beslutet, ellerb) fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person somvar under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,5. sluten ungdomsvård gallras tio år efter det att påföljden helt verk-ställts,6. ungdomsvård eller överlämnande till vård enligt lagen (1988:870)om vård av missbrukare i vissa fall gallrasa) tio år efter domen eller beslutet, ellerb) fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person somvar under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,7. överlämnande till rättspsykiatrisk vård gallras tio år efterutskrivningen,8. ungdomstjänst gallrasa) tio år efter domen eller beslutet, ellerb) fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person somvar under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,9. böter gallras fem år efter domen, beslutet eller godkännandet avstrafföreläggandet eller föreläggandet av ordningsbot,10. att någon enligt 30 kap. 6 § brottsbalken har förklarats fri frånpåföljd gallrasa) tio år efter domen eller beslutet, ellerb) fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person somvar under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,11. åklagares beslut att inte åtala för brott gallrasa) tio år efter beslutet, ellerb) tre år efter beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18år vid tidpunkten för brottet,12. beslut ombesöksförbud12. beslut omkontaktförbudgallras tio år efter beslutet, ochgallras tio år efter beslutet, och13. beslut om tillträdesförbud gallras fem år efter beslutet.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

28 §1På ansökan av en samboskallPå ansökan av en samboskadomstolen i fråga om en bostad domstolen i fråga om en bostadsom enligt 8 §skallingå i som enligt 8 §skaingå i bodelningbodelning bestämma vem av bestämma vem av samborna somsamborna somskallha rätt att boskaha rätt att bo kvar i bostadenkvar i bostaden till dess att till dess att bodelning har gjorts.bodelning har gjorts. Domstolen Domstolen får därvid också förfår därvid också för samma tid, på samma tid, på begäran av någonbegäran av någon av samborna, av samborna, förbjuda sambornaförbjuda samborna att besöka att besöka varandra. Domstolen fårvarandra. Domstolen får även ävenändraetttidigareändra ett tidigare förordnande.förordnande.På begäran av någon avPå begäran av någon avsamborna får domstolen besluta samborna får domstolen beslutaom vad somskallgälla enligt om vad somskagälla enligt förstaförsta stycket för tiden till dess att stycket för tiden till dess att fråganfrågan har avgjorts genom beslut har avgjorts genom beslut som harsom har vunnit laga kraft. Ett vunnit laga kraft. Ett sådantsådant interimistiskt beslut får interimistiskt beslut får verkställasverkställas och gäller på samma och gäller på samma sätt som ettsätt som ett beslut som har vunnit beslut som har vunnit laga kraft.laga kraft. Beslutet får dock när Beslutet får dock när som helstsom helst ändras av domstolen och ändras av domstolen ochskaskallomprövas när ärendet slutligt omprövas när ärendet slutligtavgörs.avgörs.Om någon överträder ettOm någon överträder ettförbudbesöksförbudsom meddelats som meddelats enligt första ellerenligt första eller andra stycket, andra stycket, tillämpas 24 § lagentillämpas 24 § lagen (1988:688) (1988:688) omkontaktförbud.ombesöksförbud.Innan domstolen meddelar ettInnan domstolen meddelar ettbeslutskallmotparten få tillfälle beslutskamotparten få tillfälle attatt yttra sig.yttra sig.31 §2I mål om rätt att överta bostadI mål om rätt att överta bostadenligt 22 § får domstolen, för tiden enligt 22 § får domstolen, för tidentill dess att frågan har avgjorts till dess att frågan har avgjorts12

genom dom som har vunnit laga genom dom som har vunnit laga Prop. 2010/11:45kraft, på yrkande av någon av kraft, på yrkande av någon avsamborna bestämma vem av dem samborna bestämma vem av demsomskallha rätt att bo kvar i somskaha rätt att bo kvar ibostaden. Domstolen får därvid bostaden. Domstolen får därvidockså för samma tid, på begäran också för samma tid, på begäranav någon av samborna, förbjuda av någon av samborna, förbjudasamborna att besöka varandra. Om samborna att besöka varandra. Omrätt att bo kvar i bostaden rätt att bo kvar i bostadentillerkänns den sambo som inte har tillerkänns den sambo som inte harhyres- eller bostadsrätten,skallhyres- eller bostadsrätten,skadomstolen också på yrkande domstolen också på yrkandebestämma vad sambonskallbetala bestämma vad sambonskabetalatill den andra sambon för till den andra sambon förnyttjandet av bostaden och vad nyttjandet av bostaden och vadden förstnämnda sambon i övrigt den förstnämnda sambon i övrigtskalliaktta.skaiaktta.Har den ena sambon berättigats att bo kvar i bostaden, är den andrasambon skyldig att genast flytta därifrån.Ett beslut enligt första stycketEtt beslut enligt första stycketfår verkställas och gäller på får verkställas och gäller påsamma sätt som en dom som har samma sätt som en dom som harvunnit laga kraft. Beslutet får dock vunnit laga kraft. Beslutet får docknär som helst ändras av domstolen när som helst ändras av domstolenochskallomprövas när målet ochskaomprövas när måletavgörs.avgörs.Om någon överträder ettOm någon överträder ettförbudbesöksförbudsom meddelats som meddelats enligt förstaenligt första stycket, tillämpas 24 § stycket, tillämpas 24 § lagenlagen(1988:688)om (1988:688) omkontaktförbud.besöksförbud.Innan domstolen meddelar ettInnan domstolen meddelar ettbeslutskallmotparten få tillfälle beslutskamotparten få tillfälle attatt yttra sig.yttra sig.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen(2009:400)delsatt rubriken närmast efter rubriken till 35 kap. ska lyda”Förundersökning, register, kontaktförbud, m.m.”,delsatt 35 kap. 5 § och rubriken närmast före 35 kap. 5 § ska haföljande lydelse.Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse35 kap.BesöksförbudKontaktförbud5§Sekretess gäller i ärende enligtSekretess gäller i ärende enligtlagen (1988:688) ombesöksförbudlagen (1988:688) omkontakt-för uppgift om en enskildsförbudför uppgift om en enskildspersonliga förhållanden, om det personliga förhållanden, om detkan antas att den enskilde eller kan antas att den enskilde ellernågon närstående till denne lider någon närstående till denne lidermen om uppgiften röjs.men om uppgiften röjs.Sekretessen gäller inte beslut i ärende.För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

Regeringen beslutade den 6 juli 2006 att tillkalla en särskild utredaremed uppdrag att utreda vilka skyddsåtgärder som är lämpligast för attförstärka skyddet för personer som utsätts för hot eller förföljelse (dir.2006:84). I uppdraget ingick att föreslå förändringar som kan leda till enbättre och mer ändamålsenlig användning av besöksförbud samt attöverväga och lämna förslag på en rättslig lösning som medger attbesöksförbud kan kontrolleras med elektronisk övervakning. Utredarenskulle också analysera straffbestämmelsernas tillämplighet vid upprepadetrakasserier och förföljelser (stalkning) och överväga om lagstiftningenborde förändras för att förstärka skyddet mot sådana beteenden.Utredningen antog namnet Stalkningsutredningen.Utredningen överlämnade i oktober 2008 betänkandet Stalkning – ettallvarligt brott (SOU 2008:81). En sammanfattning av betänkandet ochdess lagförslag finns ibilaga 1ochbilaga 2.Betänkandet harremissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns ibilaga 3.En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig iJustitiedepartementet (dnr Ju2008/8198/KRIM).I detta ärende behandlar regeringen utredningens förslag när det gällerkontaktförbud, förutsättningar för att förena kontaktförbud medelektronisk övervakning och en straffbestämmelse om olaga förföljelse.Övriga delar i utredningens förslag är föremål för fortsatt beredning iRegeringskansliet.LagrådetRegeringen beslutade den 9 september 2010 att inhämta Lagrådetsyttrande över de lagförslag som finns ibilaga 4.Lagrådets yttrande finnsibilaga 5.Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 5.2, 6.2, 6.4 och7.2.3 samt i författningskommentaren. Regeringen har i allt väsentligtföljt förslagen. Dessutom har vissa redaktionella och språkliga ändringargjorts i förhållande till lagrådsremissen.

beakta allvaret i våld, hot och trakasserier samt att förstärka skyddet för Prop. 2010/11:45de utsatta.Olika åtgärder har vidtagits för att stärka det brottsförebyggandearbetet, öka stödet generellt till brottsoffer och för att förbättrasituationen för de som misshandlas och trakasseras av närstående ellertidigare närstående. Regeringen har genom de åtgärder som genomförsinom ramen för handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor,hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer, gettförutsättningar för en höjd ambitionsnivå i kampen mot vålds-brottsligheten (skr. 2007/08:39). Särskilda medel har avsatts och ett stortantal uppdrag har getts för att bl.a. främja rättsväsendets arbete ochstödja andra aktörer i dessa frågor.4.1.1Förföljelse och trakasserier

Trakasserier i form av våld, upprepad förföljelse och oönskade kontaktersom uppfattas som störande, hotfulla, kränkande eller skrämmande haruppmärksammats särskilt under senare år. Det kan vara fråga om hot,ovälkomna besök, ideliga telefonsamtal eller brev och e-post medkränkande innehåll. Det kan också handla om att ständigt få sin ytterdörrnedklottrad, bilen repad eller att utsättas för fysiska angrepp. Beteendethar i dagligt tal ofta kommit att kallas stalkning. Enligt enomfattningsstudie som Brottsförebyggande rådet (Brå) genomförde år2005 och som baseras på intervjuer med drygt 4 000 slumpvis utvaldapersoner mellan 18 och 79 år (Stalkning i Sverige, Rapport 2006:3) harnio procent av de tillfrågade uppgett att de någon gång i livet blivitutsatta för upprepade trakasserier av en och samma person. Trefjärdedelar av de utsatta var kvinnor. Av undersökningen framgår vidareatt nästan tre procent av de tillfrågade drabbats på årlig basis. I ungefären fjärdedel av fallen var gärningsmannen och offret närstående tillvarandra. I en dryg tredjedel av fallen var gärningsmannen någon annansom offret hade en relation till, t.ex. en vän, en granne, en tillfälligsexuell bekant, en studiekamrat eller en kollega. I övriga fall vargärningsmannen obekant eller okänd. Ju närmare relationen mellan offeroch gärningsman var, desto allvarligare var trakasserierna och destostörre var risken att utsättas för våld. Resultaten är snarlika vad somframgår av utländska studier.Brå:s omfattningsstudie tar sikte på händelser av skiftande karaktär. Ien del fall har det handlat om visserligen obehagliga men ändå mindreallvarliga kontakter som inte påverkat de utsattas liv i någon särskildutsträckning. Andra gånger har det dock rört sig om allvarliga ellerlångvariga trakasserier. Inte sällan har trakasserierna inneburit påtagligainskränkningar för den utsatta personen. Han eller hon har i flera fall byttbostad eller rent av flyttat till en annan del av landet för att undvikatrakasserierna.

Våld och hot är ett problem för samhället oavsett vem som ärgärningsman eller brottsoffer. Våld i nära relationer har ofta enannorlunda karaktär än övrigt våld i samhället. Utmärkande för våldet inära relationer är att det ofta sker inomhus, vanligtvis i hemmet ochutövas av någon som den utsatta har eller har haft en relation till. Denstörsta delen av våldet i nära relationer drabbar kvinnor som utsätts förvåld och hot av närstående män. Våldet leder till fysiskt och psykisktlidande, vilket ofta påverkar den våldsutsatta kvinnans hela livssituation.En konsekvens av våldet kan vara att kvinnans liv begränsas, attrörelsefriheten inskränks och att tryggheten minskar. Det är därför av storvikt utsatta erbjuds skydd från våld och hot.Våld och hot i nära relationer drabbar i många fall även barn. I enlighetmed konventionen om barnets rättigheter ska barnen skyddas mot allaformer av fysiskt eller psykiskt våld och mot utnyttjande och försumligbehandling. Barn som växer upp i en våldsutsatt miljö far ofta mycketilla oavsett om barnet själv utsätts för våld eller om barnet bevittnar våldi sitt hem. För ett barn ska hemmet vara en lugn och trygg plats och inteen våldsam miljö där skrämmande händelser blir vardagliga företeelser.Genom att tidigt upptäcka och tydligt ingripa mot det våld som finns inära relationer förebygger samhället att även barn och unga far illa ellerutvecklas i en negativ riktning.Ett aktivt och verkningsfullt brottsförebyggande arbete handlar om attmotverka att våld utövas och att avbryta våld som pågår. I dennalagrådsremiss föreslår regeringen ytterligare åtgärder för att förbättra detbrottsförebyggande arbetet och förstärka skyddet för dem som utsätts förvåld, hot eller trakasserier.

Förföljelse och trakasserier utgör i stor utsträckning brott och kan oftabedömas som t.ex. misshandel, olaga hot, ofredande eller skadegörelse.Också betydligt allvarligare brott, såsom grov misshandel och olika slagssexualbrott, kan ingå i brottsligheten.Ett straff ska, med beaktande av intresset av en enhetligrättstillämpning, bestämmas inom ramen för den tillämpliga straffskalanefter brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde (29 kap. 1 §första stycket brottsbalken). Vid bedömningen ska beaktas den skada,kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insetteller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han ellerhon haft (andra stycket). Det ska särskilt beaktas om gärningen inneburitett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person.Vid bedömningen av straffvärdet ska hänsyn även tas till försvårande och

förmildrande omständigheter (29 kap. 2 och 3 §§). Ett gemensamt straff Prop. 2010/11:45för flera brott får sättas över det svåraste av de för brotten föreskrivnastraffen på närmare angivet vis (26 kap. 2 §).I syfte att bl.a. markera det särskilt straffvärda i en långvarig ochupprepad kränkning av en närstående person genom en serie i och för sigstraffbelagda men ofta var för sig lindriga gärningar infördes år 1998brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Någonsärskild straffbestämmelse som tar sikte på upprepade kränkandegärningar utanför närståendeförhållanden finns däremot inte. Inte heller ide andra nordiska länderna finns det någon sådan straffbestämmelse.4.2.2Besöksförbud

Lagen (1988:688) om besöksförbud infördes för att ge ett bättre skyddför människor som förföljs och trakasseras. Det grundläggande syftetmed besöksförbudslagstiftningen är att ett besöksförbud ska förebyggahotfulla och farliga situationer. Lagen utgör ett viktigt led i strävandenaatt skydda främst kvinnor som utsätts för förföljelse och trakasserier avmän som de tidigare levt tillsammans med (prop. 1987/88:137 s. 13). Detär dock viktigt att framhålla att lagen även ger andra utsatta personerskydd.Ett besöksförbud innebär att en person inte får besöka eller på annatsätt kontakta eller förfölja den person som förbudet avser att skydda (1 §första stycket). Ett besöksförbud får meddelas om det på grund avsärskilda omständigheter finns risk för att någon kommer att begå brottmot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera en annan person. Vidbedömningen av om sådan risk föreligger ska särskilt beaktas ompersonen tidigare har begått brott mot den andra personens liv, hälsa,frihet eller frid (1 § andra stycket).Om det kan antas att ett besöksförbud inte är tillräckligt får förbudetutvidgas till att avse förbud att uppehålla sig i närheten av en annanpersons bostad, arbetsplats eller annat ställe där den personen brukarvistas (2 § första stycket). Ett sådant förbud benämns utvidgat besöks-förbud.Besöksförbud får också avse förbud att uppehålla sig i en bostad sombrukas gemensamt med annan, om det på grund av särskildaomständigheter finns en påtaglig risk för att den mot vilken förbudetavses gälla kommer att begå brott mot en sammanboendes liv, hälsa,frihet eller frid (besöksförbud avseende gemensam bostad). Ett sådantförbud får meddelas endast om skälen för förbudet väger väsentligttyngre än det intrång eller men i övrigt som förbudet innebär för den somförbudet avses gälla (1 a §).Den som har överträtt ett utvidgat besöksförbud får meddelas förbudatt uppehålla sig inom ett större geografiskt område i anslutning till denämnda platser som det utvidgade besöksförbudet avser (särskilt utvidgatbesöksförbud). Ett sådant besöksförbud får meddelas endast om skälenför förbudet väger väsentligt tyngre än den inskränkning i rörelsefrihetensom förbudet innebär för den som förbudet avser att gälla (2 § andra ochtredje stycket).33

Den som bryter mot ett besöksförbud kan dömas till böter eller Prop. 2010/11:45fängelse i högst ett år (24 §). Ett besöksförbud innebär alltså att enperson kan straffas för handlingar som inte skulle ha varit brottsliga utanett besöksförbud.Bestämmelser om förbud att besöka någon annan finns också i annanlagstiftning. Domstol får i mål om äktenskapsskillnad på yrkande avnågon av makarna förbjuda makarna att besöka varandra för tiden tilldess att skillnadsfrågan avgjorts genom en lagakraftvunnen dom (14 kap.7 § andra stycket äktenskapsbalken). Även efter det att ett mål omäktenskapsskillnad avslutats får domstolen under vissa förutsättningarförbjuda parterna att besöka varandra (18 kap. 2 § äktenskapsbalken).Domstolen får också i vissa fall förbjuda sambor att besöka varandra(28 § sambolagen [2003:376]). Om någon överträder ett besöksförbudenligt äktenskapsbalken eller sambolagen tillämpas straffbestämmelsen ilagen om besöksförbud.4.2.3Utvärderingar av lagen om besöksförbud

Brottsförebyggande rådets utvärderingarBrottsförebyggande rådet (Brå) har vid ett flertal tillfällen utvärderatlagen om besöksförbud. Utvärderingarna belyser i huvudsak tvåövergripande frågeställningar. Den ena är hur tillämpningen av lagen harfungerat och utvecklats i förhållande till lagstiftningens syfte. Den andraär vad ett besöksförbud i praktiken har kommit att innebära för den somförbudet har avsett att skydda.Syftet med ett besöksförbud är framför allt att det ska verkabrottsförebyggande. Detta kommer till uttryck i lagen genom att dengrundläggande förutsättningen för ett besöksförbud är att det skaföreligga en risk för att någon kommer att begå brott mot, förfölja ellerpå annat sätt allvarligt trakassera en annan person. Av Brå:s utvärderingframgår att åklagarens riskbedömning i hög utsträckning grundar sig påom det bedöms kunna styrkas att den mot vilken ett förbud avses gällahar utsatt den sökande för de anmälda brotten. Om det rör sig om ensituation där ord står mot ord och vittnen och annan stödbevisning saknasbedöms vanligtvis inte förutsättningarna för ett besöksförbud varauppfyllda (Besöksförbud. De berörda och deras erfarenheter, Rapport2007:2).Av utvärderingen framkommer också att de som har fått ettbesöksförbud meddelat som skydd, uppfattar en beviljad ansökan somnågot mycket positivt. Besöksförbudet har en trygghetsskapande effekt.Ofta kvarstår dock oron för att på nytt utsättas för brott eller på annat sätttrakasseras av den person som ålagts besöksförbud. De som fått ettbesöksförbud beviljat upplever ofta också att samhällets reaktioneruteblir vid en överträdelse av besöksförbudet, varför hot och trakasserierkan fortsätta.Antalet meddelade besöksförbud har ökat kontinuerligt sedan lageninfördes. 2009 utfärdades ca 4 000 förbud. Brå har uppskattat att mellanen tredjedel och hälften av besöksförbuden överträds. Många av förbudenöverträds vid upprepade tillfällen. En dryg tredjedel av de personer som

anmäls för överträdelse återkommer i nya anmälningar. Ser man närmare Prop. 2010/11:45på de besöksförbud som inte respekteras framgår att en mycket litengrupp personer svarar för en stor del av de anmälda överträdelserna. Dethandlar om situationer där den som ålagts förbudet trots det ständigt t.ex.ringer, skickar sms eller söker upp den som förbudet avser att skydda.Även om telefonsamtal och sms är de vanligaste formerna avöverträdelse är fysiska överträdelser inte ovanliga. Enligt Brå är däremotvåld mot den skyddade relativt ovanligt (Nya regler i lagen ombesöksförbud, Delrapport 2005).Brå har också vid ett par tillfällen behandlat frågan om möjligheternaatt elektroniskt övervaka besöksförbud. I rapporten från år 2005konstaterar Brå att elektronisk övervakning i sig inte utgör något skydd,men att sådan övervakning skulle innebära att den utsatta personen, ilikhet med polisen, tidigt kan uppmärksammas på om den övervakadenärmar sig (Att förstärka besöksförbud med elektronisk övervakning,Rapport 2005).Åklagarmyndighetens kartläggningÅklagarmyndigheten genomförde år 2008 genom Utvecklingscentrum iGöteborg en kartläggning av tillämpningen av reglerna om besöksförbud.Ett syfte med kartläggningen var att undersöka om tillämpningen avlagen var i linje med lagens syfte. I granskningen ingick 369 ärendenavseende besöksförbud från sex olika åklagarkammare. En slutsats avgranskningen är att åklagarens riskbedömning i besöksförbudsärenden istort sett uteslutande har utgått från innehållet i brottsligheten som haranmälts i samband med att ansökan om besöksförbud har gjorts. Den vidtidpunkten för beslutsfattandet aktuella brottsmisstanken tycks vara dethuvudsakliga riskbedömningsunderlaget. I förhållande till lagens syfte attfungera förebyggande konstateras i rapporten att åklagarens tillämpningav besöksförbudslagstiftningen tycks vara restriktiv (Besöksförbud – enkartläggning över tillämpningen med synpunkter. Rapport frånUtvecklingscentrum Göteborg, juni 2008).

Våld i nära relationer och de problem som uppstår vid denna typ avbrottslighet har under de senaste åren föranlett flera åtgärder frånregeringens sida. Även om många åtgärder har vidtagits på området börman från samhällets sida fortsätta strävandena att förbättra situationen förde brottsoffer som på olika sätt utsätts för våld, hot eller trakasserier.Det kan mot bakgrund av Brottsförebyggande rådets utvärderingaroch Åklagarmyndighetens kartläggning konstateras att besöksförbudetsbrottsförebyggande funktion skulle kunna stärkas. Hot- ochriskbedömningarna kopplas i stor utsträckning till om den som förbudetavses gälla har begått brott mot den som förbudet avses skydda, vilketinnebär att förbudets preventiva funktion försvagas. Av utvärderingarnaframkommer vidare att många av besöksförbuden överträds och det är35

inte ovanligt med upprepade överträdelser. Detta innebär att Prop. 2010/11:45besöksförbudets skyddsverkan i vissa fall helt uteblir.Det finns därför anledning att överväga lagstiftningsåtgärder för attstärka besöksförbudslagstiftningens brottsförebyggande funktion ochförbättra det skydd som ett förbud avser att ge. Vidare finns skäl attöverväga om det straffrättsliga skyddet bör förstärkas när det gällertrakasserier och förföljelse.Regeringen behandlar i avsnitt 5 förutsättningarna för de olikaformerna av besöksförbud. I syfte att förstärka lagens brottsförebyggandefunktion föreslås bl.a. att åklagaren vid riskbedömningar, förutom brottmot den som förbudet avser skydda, särskilt ska beakta om den somförbudet avses gälla begått brott mot någon annan persons liv, hälsa,frihet eller frid. Vidare tydliggörs proportionalitetsprincipens betydelsegenom att det föreslås att det uttryckligen ska anges i lagen att varjebeslut om kontaktförbud ska föregås av en proportionalitetsbedömning.Frågan om att införa elektronisk övervakning för att kontrolleraefterlevnaden av ett besöksförbud har varit föremål för flera utredningaroch diskuterats utförligt under en förhållandevis lång tid. I avsnitt 6 görregeringen bedömningen att det nu finns skäl att införa en möjlighet attelektroniskt kontrollera vissa förbud.I avsnitt 7 behandlar regeringen några processuella och straffrättsligafrågor.Slutligen behandlas i avsnitt 8 frågan om det straffrättsliga skyddet mottrakasserier och förföljelse.

Regeringens förslag:Uttrycket besöksförbud ersätts medkontaktförbud.Regeringens bedömning:I övrigt bör terminologin inte förändras.Utredningens förslagöverensstämmer med regeringens förslag.Utredningen föreslår därutöver att begreppen skyddsperson ochförbudsperson används i den nya lagen om kontaktförbud.Remissinstanserna:Flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan ärpositiva till utredningens förslag.Svea hovrättanser emellertid attbesöksförbud är ett väl inarbetat begrepp, varför den pedagogiskapoängen med att införa ett nytt begrepp inte framstår som motiverad.Säkerhetspolisenframhåller att begreppet skyddsperson används iSäkerhetspolisenspersonskyddsverksamhetochdefinierasiRikspolisstyrelsens föreskrifter.Skälen för regeringens förslag och bedömning:För att en lag skakunna tillämpas på ett ändamålsenligt sätt krävs det bl.a. att man i lagentydliggör vad som avses med olika beteenden och företeelser.Besöksförbud är i och för sig ett etablerat uttryck och när det infördeskonstaterades att det lämpligen kunde användas som en samlandebenämning för de olika typer av förbud som åsyftades. I praktiken utgör

emellertid besök bara en mindre del av alla de kontaktsätt som förbudet Prop. 2010/11:45avser att träffa. Förbudet omfattar t.ex. att ringa, skriva brev, skicka sms,e-post eller ta kontakt på Internet. Andra kontaktsätt, som omfattas avförbudet, är att meddelande lämnas till en släkting för vidarebefordran tillden som förbudet avses skydda eller att en person följer efter den somförbudet avses skydda. De uppräknade situationerna faller inom ramenför vad som normalt brukar ske när en person kontaktar eller försökerkontakta en annan person utan att det för den delen leder till ett besök.Regeringen anser att kontaktförbud på ett bättre sätt än besöksförbudåterspeglar vad som avses med förbudet och dessutom står i bättreöverensstämmelse med hur förbudet redan tillämpas. Besöksförbud bördärför ersättas med kontaktförbud. Kontaktförbud är ur ett språkligtperspektiv ett vidare uttryck än besöksförbud, som är rumsligt begränsat.Avsikten är dock inte att utvidga tillämpningsområdet utan ändringen ärenbart av språklig karaktär för att tydliggöra innebörden av ett förbud.Regeringen föreslår således att besöksförbud i fortsättningen ersätts medkontaktförbud.Utredningen föreslår att den som förbudet avses skydda benämns”skyddsperson” och den mot vilken förbudet avses gälla”förbudsperson”. En sådan ordning skulle visserligen förenkla lagtextenoch vara praktisk ur ett tillämparperspektiv. Att använda debenämningarna innan ett kontaktförbud utfärdats inger dock vissabetänkligheter. Den mot vilken förbudet avses gälla bör inte betraktassom en förbudsperson innan något förbud är ålagt. Regeringen anser attden nuvarande terminologin är tydligare eftersom den kan användas medbibehållen stringens i hela den processuella hanteringen av förbudet.Regeringen anser således inte att det finns skäl att beteckna deinblandade parterna ”skyddsperson” och ”förbudsperson”. I denna delbör därför terminologin inte förändras.

Regeringens förslag:En uttrycklig proportionalitetsprincip införssom tydliggör att varje beslut om kontaktförbud ska föregås av enbedömning av om skälen för ett förbud uppväger det intrång eller meni övrigt som förbudet innebär för den mot vilken förbudet avses gälla.Hänvisningen till att ett förbud endast får meddelas om syftet inte kantillgodoses genom en mindre ingripande åtgärd tas bort.Utredningens förslagöverensstämmer i sak med regeringens förslag.Remissinstansernatillstyrker förslaget.Skälen för regeringens förslag:En åtgärd som innebär att kontrolleller tvång riktas mot en enskild individ bör få vidtas endast om den kananses stå i rimlig proportion till vikten av vad som ska uppnås. Dettamåste anses vara en utgångspunkt vid prövningen av huruvidabesöksförbud ska meddelas och framgår indirekt av att besöksförbud intefår meddelas om syftet kan uppnås genom en mindre ingripande åtgärd.Enligt nuvarande ordning finns en uttrycklig proportionalitetsprincip närdet gäller besöksförbud avseende gemensam bostad och särskilt utvidgat

besöksförbud (1 a § andra stycket 1 och 2 § tredje stycket). När det gäller Prop. 2010/11:45dessa två former av förbud, som till sitt innehåll är mer ingripande änandra former, har principen fått en särskild utformning. Ett besöksförbud,som avser den gemensamma bostaden eller ett större geografiskt område,får meddelas endast om skälen för ett sådant förbud vägerväsentligttyngreän den inskränkning i rörelsefriheten som förbudet innebär. Dennaordning bör bestå, men därutöver anser regeringen att det bör införas enuttrycklig och generell proportionalitetsprincip även vid andra typer avbesöksförbud.Att en uttrycklig och generell proportionalitetsprincip införs innebär attdet i varje enskilt fall ska göras en prövning av om skälen för ett förbudstår i proportion till det intrång och men som förbudet innebär för densom förbudet avses gälla. I och med att en generellproportionalitetsprincip införs finns det inte längre behov av att ange attett besöksförbud endast får meddelas om syftet inte kan tillgodosesgenom en mindre ingripande åtgärd. Den hänvisningen bör därför tasbort.

Regeringens förslag:Vid riskbedömningen ska särskilt beaktas omden mot vilken förbudet avses gälla har begått brott mot någon annanpersons liv, hälsa, frihet eller frid.Utredningens förslag:Möjligheten att utfärda kontaktförbud utan attden som förbudet avser att skydda tidigare har varit utsatt för brott skautökas genom att riskbedömningarna får en mer avgörande betydelse förbesluten om kontaktförbud. Lagen ska inte längre innehålla enhänvisning till vad som särskilt ska beaktas vid riskbedömningen.Remissinstanserna:Flera remissinstanser, däriblandSvea hovrätt,Helsingborgs tingsrätt, Östersunds tingsrätt, Riksdagens ombudsmän,Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Kriminologiskainstitutionen vid Stockholms universitetochSveriges advokatsamfundärkritiska mot utredningens förslag om att ta bort hänvisningen till tidigarebrottslighet och att ge hot- och riskbedömningar en avgörande betydelsevid beslut om kontaktförbud.ÅklagarmyndighetenochJustitiekanslerninstämmer i och för sig i utredningens uppfattning att tidigare brottslighetfått en alltför stor betydelse vid utfärdandet av ett förbud, men framhålleratt hänvisningen till denna omständighet, framför allt avrättssäkerhetsskäl, bör stå kvar. Några remissinstanser, bl.a.Brottsoffermyndigheten, Barnombudsmannen, Riksorganisationen förkvinnojourer och tjejjourer i SverigeochSveriges KvinnojourersRiksförbund,instämmer i utredningens förslag.

Skälen för regeringens förslagEn förstärkning av förbudets brottsförebyggande funktionSyftet med ett besöksförbud är framför allt att förebygga hotfulla ochfarliga situationer. Som framgår av avsnitt 4.2.3 antyder de utvärderingarsom gjorts av besöksförbudslagen att förbudets brottsförebyggande effektinte fått den genomslagskraft som det var tänkt. Av utvärderingarnaframgår att besöksförbudslagstiftningen tillämpas restriktivt. I de allraflesta fallen meddelas ett besöksförbud först när den mot vilken förbudetavses gälla redan gjort sig skyldig till vålds- eller hotbrottslighet mot densom förbudet avses skydda. Trots att brott mot den som förbudet avsesskydda endast är en omständighet som särskilt ska beaktas vidriskbedömningen, har denna omständighet i många fall kommit attuppfattas som en förutsättning för att ett besöksförbud ska kunnameddelas. Denna tillämpning får till följd att besöksförbudetsförebyggande effekter inte uppnås i avsedd utsträckning. Det finns därförskäl att överväga hur förbudets preventiva funktion kan förstärkas.Tidigare brottslighet mot den som förbudet avses skydda bör alltjämtsärskilt beaktasUtredningen anser att möjligheterna att utfärda kontaktförbud utan attden som förbudet avser att skydda har utsatts för brott ska utökas genomatt strukturerade hot- och riskbedömningar ska få en mer avgörandebetydelse när beslut om kontaktförbud meddelas. Utredningen föreslår attdet ska ske genom att hänvisningen i lag till vad som särskilt ska beaktasvid hot- och riskbedömningen ska utgå.Hot- och riskbedömningar är generellt sett svåra att göra. Inom polisenanvänds olika modeller som närmast är att betrakta som manualer medchecklistor där polisen besvarar listans frågor utifrån tillgängligtmaterial. Trots att dessa manualer bidrar till att hanteringen av hot- ochriskbedömningar blir mer enhetlig och strukturerad så byggerbedömningarna på många osäkra faktorer, såsom attityder, allvarligasociala problem, ekonomiska problem och psykisk ohälsa. Det är viktigtatt arbetet med att utveckla strukturerade hot- och riskbedömningarfortgår och regeringen har för avsikt att noggrant följa upp detta arbete.Det kan dock konstateras att vid dessa bedömningar är tidigarebrottslighet mot den som ett förbud avser att skydda en betydelsefullomständighet av obestridlig karaktär. Även om hänvisningen ibesöksförbudslagen till denna omständighet skulle tas bort kommertidigare brottslighet mot den som förbudet avser att skyddaofrånkomligen att förbli en omständighet vid hot- och riskbedömningen,vilket flera remissinstanser också framför.Frågor om besöksförbud ska handläggas skyndsamt och i vissa fallmed särskild skyndsamhet (6 a § lagen om besöksförbud). Den tid somfinns att utföra en strukturerad hot- och riskbedömning är såledesbegränsad. Tidskravet vid handläggningen bidrar till att omständigheterav obestridligt och tydligt innehåll lättare kan läggas till grund för hot-och riskbedömningar.Åklagarmyndighetenframhåller att tillämpningenskulle riskera att bli mer skönsmässig om lagen inte skulle innehålla

någon upplysning om att tidigare brottslighet mot den som förbudet avser Prop. 2010/11:45att skydda ska beaktas. Mot denna bakgrund finner regeringen attåklagaren och domstolarna vid hot- och riskbedömningen inte är betjäntaav att exemplifieringen av de omständigheter som särskilt ska beaktasslopas.Regeringens bedömning är således att det vid hot- ochriskbedömningen alltjämt särskilt ska beaktas om den mot vilkenförbudet avses gälla har begått brott mot den andra personens liv, hälsa,frihet eller frid.Även brottslighet mot någon annan bör särskilt beaktasEtt annat sätt att förstärka lagens brottspreventiva funktion är att utökaexemplifieringen i lagtexten av omständigheter som särskilt ska beaktasvid riskbedömningen och på så sätt få till stånd en mer nyanserad hot-och riskbedömning. Tidigare brottslighet mot någon annan än den somförbudet avses skydda är en viktig indikator vid bedömningen av om detfinns risk för att den mot vilken förbudet avses gälla kommer att begåbrott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera den somförbudet avses skydda. Detta gäller främst brott i nära relationer somt.ex. brott mot före detta maka, make, sambo, partner eller mot barn.Tidigare brottslighet utgör erfarenhetsmässigt ofta en tydlig indikation påökad risk för ny brottslighet.En omständighet som särskilt ska beaktas vid riskbedömningen bördärför även vara att den som förbudet avses gälla har begått brott motnågon annan persons liv, hälsa, frihet eller frid. En sådan utformningklargör enligt regeringens mening att kontaktförbud kan meddelas ävenutan tidigare brottslighet mot den som förbudet avses skydda. Genomdenna ändring förstärks lagens brottspreventiva syfte.

Regeringens förslag:Ett kontaktförbud avseende gemensam bostadska gälla i högst två månader och kunna förlängas med högst tvåveckor i taget.Regeringens bedömning:Förutsättningarna för att bevilja ettförbud avseende gemensam bostad bör inte förändras.Utredningens förslaginnebär att ett kontaktförbud avseendegemensam bostad får ha en giltighetstid på högst två månader och skakunna förlängas med högst en månad i taget. När det gäller de särskildaförutsättningarna för ett förbud avseende gemensam bostad föreslårutredningen att rekvisitet ”påtaglig risk” ska utgå.Remissinstanserna:Helsingborgs tingsrättochRiksdagensombudsmänavstyrker förslaget om att det kvalificerande rekvisitet”påtaglig risk” för brott ska utgå.Sveriges advokatsamfunddelar inteutredningens förslag avseende förutsättningarna för kontaktförbudet menhar, givet att förutsättningarna för kontaktförbudet inte är alltför lågtställda, inget att invända mot att beslutets giltighetstid förlängs.

Brottsoffermyndighetenbetonar vikten av att det inte är den som utsätts Prop. 2010/11:45för ett brott som ska flytta utan att lagen bör möjliggöra en förflyttningav gärningsmannen.Skälen för regeringens förslag och bedömningGiltighetstiden förlängs från en till två månaderEtt besöksförbud får avse förbud att uppehålla sig i en gemensam bostadom det på grund av särskilda omständigheter finns en påtaglig risk för attden mot vilken förbudet avses gälla kommer att begå brott mot ensammanboendes liv, hälsa, frihet eller frid (1 a § lagen om besöks-förbud). Bestämmelsen om besöksförbud avseende gemensam bostad harkommit att tillämpas i begränsad utsträckning. Enligt uppgift frånÅklagarmyndigheten beviljades år 2009 ungefär 4 150 ansökningar ombesöksförbud, varav cirka 100 avsåg gemensam bostad.Förutom att avvärja den omedelbara fara som kan uppstå när den somförbudet avses skydda bor ihop med den mot vilken förbudet avses gälla,så syftar bestämmelsen om besöksförbud avseende gemensam bostad tillatt ge den förra ett visst rådrum för att kunna vidta de åtgärder som ärnödvändiga i det enskilda fallet. Ett besöksförbud avseende gemensambostad får meddelas för högst 30 dygn (4 § lagen om besöksförbud).Under denna tid är tanken att den som förbudet avses skydda ska kunnahinna överväga sin situation och om möjligt ta ett första steg mot enlösning av vissa praktiska problem. Det kan vara fråga om att väcka talanom äktenskapsskillnad, begära kvarsittanderätt eller hitta en ny bostadoch hinna ansöka om kvarskrivning. Om parterna har gemensamma barnuppstår vanligtvis också frågor som att väcka talan om vårdnad ochumgänge.Utredningen anser att en anledning till att bestämmelsen ombesöksförbud avseende gemensam bostad inte tillämpas så ofta är attgiltighetstiden är för kort. När den som förbudet avses skydda informerasom möjligheten till besöksförbud avseende gemensam bostad ser haneller hon enligt utredningen inte några utsikter att situationen ska kunnalösas under den tid som besöksförbudet varar. Utredningen föreslårdärför att giltighetstiden för ett förbud avseende gemensam bostad utökastill två månader. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att detär otillfredsställande om en person väljer att avstå från att ansöka ombesöksförbud avseende gemensam bostad av den anledningen attgiltighetstiden är för kort, trots att förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.Konsekvensen blir att den person som utsatts, eller riskerar att utsättas,för ett brott måste lämna den gemensamma bostaden och under storpsykisk press och social otrygghet söka lösa de praktiska frågorna. Dettaär särskilt bekymmersamt i de fall där det är barn inblandade. Regeringendelar därför utredningens bedömning att det finns skäl att förlängagiltighetstiden för ett förbud avseende gemensam bostad. Remiss-instanserna har heller inte haft några invändningar mot att giltighetstidenför förbud avseende gemensam bostad förlängs. Att maximitidenförlängs med ytterligare en månad är en rimlig avvägning. Regeringenanser således att ett kontaktförbud avseende gemensam bostad bör kunnameddelas för högst två månader.41

I sammanhanget är det viktigt att framhålla att kontaktförbudets längd Prop. 2010/11:45ska bestämmas med beaktande av samtliga omständigheter i det enskildafallet och inte ges längre giltighet än vad som krävs för att uppnå syftetmed förbudet. Den tidsmässiga begränsningen av ett enskilt förbud skaske utifrån en proportionalitetsbedömning. Betydelsen som inskränk-ningen av rörelsefriheten har för den person som inte får uppehålla sig isin bostad måste vägas mot när i tiden den akuta situationen kan upphöra.I likhet med andra former av kontaktförbud ska således förbudstidengrundas på en bedömning i det enskilda fallet och inte regelmässigtbestämmas till den maximalt tillåtna tiden.Förlängningstiden fördubblasEtt besöksförbud avseende en gemensam bostad kan förlängas med högstsju dygn i taget om det finns särskilda skäl för det (4 § tredje stycketlagen om besöksförbud). Utredningen har föreslagit att förbudet ska fåförlängas med en månad i taget. Remissinstanserna har inte haft något attinvända mot detta. Den föreslagna förlängningen av ett förbud avseendeden gemensamma bostaden innebär att den som ålagts förbudet kanutestängas från sin bostad under två månader. Detta är en förhållandevislång tid. Det kan visserligen finnas situationer när tiden för beslutetbehöver förlängas ytterligare. Ett kontaktförbud avseende dengemensamma bostaden är dock så ingripande att förutsättningarna för enförlängning, bör omprövas ofta. Regeringen gör bedömningen att den avutredningen föreslagna förlängningstiden är oproportionerligt lång. Motbakgrund av att giltighetstiden för ett förbud avseende gemensam bostadförlängs till det dubbla framstår en förlängningstid om två veckor i tagetsom en väl avpassad tidsperiod. Regeringen föreslår således att ettkontaktförbud avseende gemensam bostad bör, om det finns särskildaskäl, kunna förlängas med högst två veckor i taget.Rekvisitet ”påtaglig risk” bör finnas kvarI syfte att få till stånd en mindre restriktiv bestämmelse och möjliggöraen ökad användning av kontaktförbud avseende gemensam bostadföreslår utredningen att rekvisitet påtaglig risk ska utgå. Det ska enligtutredningens förslag inte krävas en allvarligare hotbild vid kontaktförbudavseende gemensam bostad än vad som krävs vid ett grundläggandekontaktförbud.Det är ett betydande integritetsintrång att genom ett beslut omkontaktförbud avseende gemensam bostad bli utestängd från sitt hem.Helsingborgs tingsrättochRiksdagens ombudsmänanser att rekvisitetpåtaglig risk bör finnas kvar. Regeringen delar den bedömningen. Medrekvisitet ”påtaglig risk” tydliggörs att den konkreta risken för brott skavara akut och hänförlig till den som förbudet avses skydda, d.v.s. densammanboende. Proportionalitetsbedömningen, som ska ske i allaärenden, kan inte ersätta den kvalificering som lagen uppställer genomrekvisitet ”påtaglig risk” vid denna form av förbud. Det bör således äveni fortsättningen krävas att det på grund av särskilda omständigheter finnsen ”påtaglig risk” för att den mot vilken förbudet avses gälla kommer att

Regeringens bedömning:De två skilda förbudsformerna utvidgatrespektive särskilt utvidgat kontaktförbud bör behållas. Någonförändring med avseende på förutsättningarna för de två förbuds-formerna bör inte göras. Omfattningen av det geografiska området börinte utökas.Utredningens förslaginnebär att utvidgat besöksförbud och särskiltutvidgat besöksförbud slås samman till en ny form, kontaktförbud medtillträdesförbud. Förutsättningarna för ett kontaktförbud medtillträdesförbud föreslås vara desamma som gäller för ett grundläggandekontaktförbud. Storleken på det område som omfattas av kontaktförbudmed tillträdesförbud föreslås kunna bli större än vad som är möjligtenligt nuvarande ordning.Remissinstanserna:Riksdagensombudsmän,SverigesadvokatsamfundochSveriges domareförbundär kritiska till att dekvalificerande rekvisiten tas bort i förhållande till vad som gäller förutvidgat och särskilt utvidgat besöksförbud.Riksdagens ombudsmän,Svea hovrättochJustitiekanslernställer sig kritiska till att kontaktförbudmed tillträdesförbud ska få avse ett större område än vad som är möjligtatt bestämma enligt ett särskilt utvidgat besöksförbud.Barnombuds-mannenochRiksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverigeinstämmer i utredningens förslag.Skälen för regeringens bedömningSkyddet för den utsatta bör stegvis kunna utökasI många fall är ett grundläggande besöksförbud tillräckligt för attmotverka förföljelse eller andra trakasserier. Om det kan antas att ettsådant förbud inte är tillräckligt får det utvidgas till att avse förbud attuppehålla sig i närheten av en annan persons bostad, arbetsplats ellerannat ställe där personen brukar vistas (utvidgat besöksförbud enligt 2 §första stycket lagen om besöksförbud). Det kan ske genom att den somförbudet avses gälla förbjuds att vistas t.ex. på en viss fastighet eller i ettvisst kvarter (prop. 1987/88:137 s. 16).Som ett komplement till utvidgat besöksförbud finns bestämmelser omsärskilt utvidgat besöksförbud. Den som har överträtt ett utvidgatbesöksförbud får meddelas förbud att uppehålla sig inom ett störregeografiskt område. Ett särskilt utvidgat förbud får avse ett eller fleraområden i anslutning till sådana platser där den andra personen har sinbostad, eller arbetsplats eller annars brukar vistas. Förbudet får inte avseett större område än vad som är nödvändigt (2 § andra stycket lagen ombesöksförbud). Syftet med ett särskilt utvidgat besöksförbud är attutsträcka den skyddade personens rörelsefrihet och möjliggöra att denne

t.ex. kan förflytta sig mellan bostaden och andra platser där han eller hon Prop. 2010/11:45brukar vistas (prop. 2002/03:70 s. 27).Under perioden 2003–2009 har årligen cirka 40–90 utvidgadebesöksförbud meddelats och endast ett fåtal särskilt utvidgadebesöksförbud. Brottsförebyggande rådet har som förklaring till varförbestämmelsen om särskilt utvidgat besöksförbud tillämpas så sällanfunnit att rekvisiten för förbudet är stränga och att det ur skyddssynpunktinte anses meningsfullt att ytterligare utvidga ett utvidgat besöksförbudsom har överträtts (Nya regler i lagen om besöksförbud. Delrapport2005).Utredningen har föreslagit att de båda besöksförbuden slås samman tillen ny form av förbud, kontaktförbud med tillträdesförbud. Någrasärskilda förutsättningar för den nya förbudsformen föreslås inte utanproportionalitetsbedömningen ska vara avgörande för förbudetstillämpning. Flera remissinstanser är kritiska till utredningens förslag omatt inte uppställa några särskilda kvalificerande förutsättningar förkontaktförbud med tillträdesförbud. Regeringen anser att kritiken ärbefogad.I förhållande till ett grundläggande besöksförbud utgör både utvidgatoch särskilt utvidgat besöksförbud mer kännbara inskränkningar i denenskildes rörelsefrihet. Detta förhållande bör alltjämt framgå av deförutsättningar som lagen ställer upp för dessa former av förbud. Attutvidgat besöksförbud och särskilt utvidgat besöksförbud används såsällan är varken ett skäl för att slå ihop de båda förbudsformerna eller ettskäl för att förenkla de i lagen uppställda förutsättningarna för besluten.Tanken bakom regleringen med utvidgade och särskilt utvidgadebesöksförbud är att successivt, vid nya trakasserier och ny brottslighet,kunna vidta mer ingripande åtgärder. Stegvis utökas skyddet för denutsatta personen. Regeringen anser att det inte finns skäl för att ändra pådetta. De båda förbudsformerna bör därför behållas.Det geografiska området bör inte utsträckasNär det gäller storleken på det geografiska området som ettkontaktförbud med tillträdesförbud kan omfatta föreslår utredningen attlagen inte ska ställa upp någon gräns. Skälet till detta ställningstagandeär främst av praktisk karaktär. Utredningen föreslår att ett tillträdesförbudska kunna övervakas elektroniskt och ett större geografiskt områdeförbättrar enligt utredningen möjligheterna att förhindra brott.Utredningen föreslår därför att tillträdesförbudet ska omfatta ett så stortområde att det ger en reell skyddseffekt.Även om regeringen har viss förståelse för tanken att ett större områdekan utgöra ett bättre skydd och möjliggöra en mer verkningsfullövervakning så måste hänsyn tas till den inskränkning i rörelsefrihetensom förbudet får för den som ålagts förbudet. SomSvea hovrättframhåller bör det finnas en gräns för hur stort området får vara. Dettavar något som Lagrådet särskilt poängterade när det särskilt utvidgadebesöksförbudet infördes (se prop. 2002/03:70 s. 99). Det finns annars enrisk att förbudet blir oproportionerligt i förhållande till vad som uppnåsmed det.

Det är emellertid nödvändigt att särskilt utvidgat kontaktförbud Prop. 2010/11:45verkligen används när det är påkallat. Så synes inte ske i dag. I detföljande kommer regeringen därför att föreslå att en möjlighet införs tillelektronisk övervakning av särskilt utvidgade förbud. Avsikten, somnärmare utvecklas i avsnitt 6.1–6.3, är bl.a. att få till stånd en ökadanvändning av dessa förbud. Av den anledningen finns det inte skäl attnu utöka storleken på det geografiska området som förbudet gäller. Detområde som enligt nuvarande ordning kan omfattas av ett särskiltutvidgat kontaktförbud är väl avvägt. Det geografiska området för ettförbud bör således inte utsträckas utan förbudet bör även i fortsättningenbegränsas till de platser där den person som förbudet avser att skyddabrukar vistas och inte avse ett område som är större än vad som ärnödvändigt i det enskilda fallet.

Regeringens förslag:Det bör införas en möjlighet att användaelektronisk övervakning av kontaktförbud i vissa fall.Utredningens förslagöverensstämmer med regeringens förslag.Remissinstanserna:Remissutfallet är blandat. Några remissinstanser,exempelvisBrottsförebyggande rådet, Landstinget i Östergötlands län,Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i SverigeochSverigesKvinnojourers Riksförbundtillstyrker förslaget om att införa enmöjlighet att förena kontaktförbud med elektronisk övervakning.JustitiekanslernochÅklagarmyndighetenär i princip positiva tillmöjligheten att förena kontaktförbud med elektronisk övervakning.Åklagarmyndigheten anser dock att tekniken inte är tillräckligttillförlitlig.Flera remissinstanser är kritiska till förslaget.Svea hovrätt,Helsingborgs tingsrätt, Göteborgs tingsrättochSveriges domareförbundkan inte tillstyrka utredningens förslag eftersom utredningen inte harövervägt andra rättsliga alternativ, exempelvis att använda elektroniskövervakning som ett straffprocessuellt tvångsmedel.Riksdagensombudsmänavstyrker förslaget främst av den anledningen att det intefinns praktiska eller tekniska förutsättningar för att inom den närmasteframtiden införa det tekniska övervakningssystem som förordas avutredningen.Skälen för regeringens bedömningMöjliggöra kontroll och förbättra skyddet för den utsattaFör att ett besöksförbud ska ge det skydd som eftersträvas, krävs att denmot vilken förbudet avses gälla respekterar förbudet. Straffhotet syftar

till att motverka överträdelser av förbudet. Ett besöksförbud innebär Prop. 2010/11:45däremot inte något fysiskt skydd och leder inte heller med automatik tillytterligare skyddsåtgärder, såsom skyddat boende.Som framkommit i tidigare avsnitt visar statistiken att ungefär varttredje besöksförbud överträds, att många besöksförbud överträds mer änen gång och att många överträdelser inte ens anmäls till polisen. Vidaresynes få av överträdelserna leda till att någon lagförs. En bidragandeomständighet till de få lagföringarna är att det är svårt att bevisa att denmot vilken förbudet avses gälla sökt upp den som förbudet avses skydda,eftersom det sällan finns några vittnen eller annan stödbevisning.Det har således visat sig att besöksförbud inte är ett tillräckligt skyddför alla som utsätts för brott eller på annat sätt allvarligt trakasseras.Utredningen har föreslagit att den nya form av förbud, kontaktförbudmed tillträdesförbud, som ska ersätta utvidgat besöksförbud och särskiltutvidgat besöksförbud, ska kunna förenas med villkor om elektroniskövervakning. Enligt utredningen skulle det ge polis och åklagare enmöjlighet att kontrollera efterlevnaden av ett förbud och skydda den somfått ett kontaktförbud utfärdat men som riskerar att fortsätta att utsättasför våld, hot och trakasserier. Regeringen delar utredningens bedömningatt en utgångspunkt för reformarbetet bör vara att skyddet för den somutsätts för våld, hot och trakasserier förbättras. Elektronisk övervakningav vissa kontaktförbud bör därför införas.Frågans tidigare behandlingFrågan om att införa elektronisk övervakning i samband medbesöksförbud har utretts utförligt och diskuterats under en förhållandevislång tid. Brottsförebyggande rådet (Brå) fick 1997 i uppdrag att göra enförstudie om de praktiska och tekniska förutsättningarna för enförsöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll avpersoner som brutit mot ett besöksförbud. Brå konstaterade att teknikenkunde bidra till att antalet uppklarade överträdelser av besöksförbud stegoch att upptäcktsrisken vid en överträdelse ökade. Brå fann dock att dentekniska utrustningen hade sådana brister att den inte kunde användassom ett tillförlitligt stöd för de hotade eller våldsutsatta (Brå, Elektroniskövervakning vid besöksförbud – Teknikens möjligheter och begräns-ningar, 1999).I departementspromemorian Ytterligare åtgärder för att motverka våld inära relationer (Ds 2001:73) övervägdes åter frågan om elektroniskövervakning vid besöksförbud. Promemorian innehöll inget förslag omhur frågan om övervakning skulle lösas rättsligt. En anledning till dettavar att den teknik som fanns inte var möjlig att använda utan ett alltförstort intrång i den enskildes frihet. I den efterföljande propositionenkonstaterades att tekniken som då stod till buds endast kunde bli effektivom den övervakade underkastades så ingripande inskränkningar i denpersonliga friheten att det inte framstod som acceptabelt (prop.2002/03:70 s. 67).Inom ramen för Brå:s uppdrag att utvärdera tillämpningen avbesöksförbud redovisades år 2005 en rapport om möjligheterna attanvända elektronisk övervakning vid besöksförbud. I rapporten

konstaterade Brå att tekniken hade utvecklats och numera möjliggör en Prop. 2010/11:45övervakningav besöksförbud. Dentraditionellastationäraövervakningen, som t.ex. används vid elektronisk övervakning av kortarefängelsestraff, kan kompletteras med GPS-systemet (Global PositioningSatellites). Tekniken innebär att positionsbestämning sker genom attavståndet mellan satelliter och mottagare beräknas. Ett larm gårautomatiskt till en övervakningscentral när den övervakade träder in i ettfredat område. Den som skyddas kan tidigt uppmärksammas på att denövervakade närmar sig. Den nya tekniken gör det också möjligt att geinformation om den övervakade missköter eller manipulerarutrustningen. Brå framhöll dock att den nya tekniken har vissabegränsningar. Positionsbestämning med GPS är främst möjligt utomhusoch där täckning saknas kan inte uppgifter om den övervakades positionföras över till bevakningscentralen. Vidare är en väl fungerandeorganisation och beredskap ett krav, annars kan tekniken inte fungeraoptimalt.Teknikens möjligheter och begränsningarRikspolisstyrelsen (RPS) fick i maj 2007 i uppdrag av regeringen attgenomföra fördjupade tester med särskilt anpassad utrustning för attförstärka besöksförbudet med hjälp av elektronisk övervakning. Syftetmed uppdraget var att ge svar på vilka möjligheter och begränsningarsom tekniken har vid övervakning av besöksförbud. Uppdragetredovisades till regeringen i slutet av 2007.RPS konstaterade i sin rapport att det är möjligt att med dagenstekniska hjälpsystem väsentligt öka tryggheten vid tillämpningen avbesöksförbud. GPS, som har en hög noggrannhet men fungerar sämreinomhus, kan kombineras med det mobila GSM-nätet (Global System forMobile Communication), som har en sämre noggrannhet men fungerarsåväl inomhus som utomhus. Elektronisk övervakning kan verkapreventivt, utgöra tekniskt stöd vid bevisning om överträdelser och varnaden som förbudet avser att skydda. Sådan övervakning kan ocksåberoende på storleken på det fredade området, möjliggöra en polisiärinsats och avstyra ett eventuellt brottsligt angrepp.RPS anförde dock att systemet har vissa begränsningar. I rapportenframhålls att tekniken inte utgör någon form av elektronisk ”mur” somskyddar brottsoffret och att tekniken aldrig kan erbjuda etthundraprocentigt skydd från övergrepp. Det finns heller ingen utrustningsom är fysiskt omöjlig att ta av eller sätta ur spel. Vidare betonade RPSatt det är av stor vikt att övervakarna av systemet kan upptäcka närmanipulation sker av utrustningen och pågående elektroniskövervakning.Mot denna bakgrund kan konstateras att det numera finns tekniskasystem som möjliggör att man kan övervaka den som ålagts ettkontaktförbud. Tekniken har flera fördelar. När den som ålagts förbudetträder in i ett fredat område går ett larm om en överträdelse som kan geden person som förbudet avser att skydda tid att sätta sig i säkerhet ochpolisen en möjlighet att ingripa. På så sätt skapas en möjlighet attförhindra att ytterligare brott begås utöver den redan begångna

överträdelsen av kontaktförbudet. Tekniken innebär också att det genom Prop. 2010/11:45positioneringsuppgifterna säkras bevis för att en fysisk överträdelse av ettkontaktförbud skett. Att upptäcktsrisken ökar torde få enbrottsavhållande effekt som leder till att fler personer respekterar ettutfärdat kontaktförbud.Regeringen är emellertid medveten om att tekniken har vissabegränsningar. Tekniken förutsätter att den som är ålagd kontaktförbudbär en elektronisk mottagare, att täckning finns inom detövervakningssystem som används och att batterierna i mottagaren ärladdade. Regeringens samlade bedömning är dock att tekniken nu är såpass utvecklad att den möjliggör en tillräckligt säker och tillförlitligelektronisk övervakning av kontaktförbud.Något som ofta lyfts fram som ett argument mot ett införande avelektronisk övervakning vid kontaktförbud är uppkomsten av s.k. falsksäkerhet, d.v.s. att den som förbudet avser att skydda genom över-vakningen upplever en säkerhet som inte motsvarar vad övervakningen irealiteten kan ge i form av skydd.Realistiska förväntningar på den elektroniska övervakningen skapasom den som förbudet avses skydda informeras om vad den elektroniskaövervakningen kan och inte kan åstadkomma. Regeringen finner, i likhetmed vadBrottsförebyggande rådetframhåller, att förekomsten av falsksäkerhet främst är ett informationsproblem. Detta är således inget skälmot att införa elektronisk övervakning av kontaktförbud.En möjlighet att elektroniskt övervaka kontaktförbudUtredningen har föreslagit att vissa kontaktförbud ska förenas medvillkor om elektronisk övervakning. Flera remissinstanser är kritiska tillförslaget.Svea hovrätt, Helsingborgs tingsrätt, Göteborgs tingsrättochSveriges domareförbundhar framhållit att de anser att utredningen intetillfredställande redogjort för varför den elektroniska övervakningenkopplas till kontaktförbudet och inte till påföljdssystemet eller användssom ett straffprocessuellt tvångsmedel. Regeringen har svårt att förståremissinstansernas kritik. Syftet med utredningens förslag är att förstärkaskyddet för den som riskerar att utsättas för brott eller trakasserier ochförstärka det skydd ett kontaktförbud ger. Påföljdssystemet ochstraffprocessuella tvångsmedel reglerar möjligheterna att ingripa motredan begångna brott och tar inte primärt sikte på brottsoffrets framtidabehov av skydd. Med elektronisk övervakning av kontaktförbud skapasen lagtekniskt väl sammanhållen ordning. Fördelen med denna rättsligalösning är att den inte kräver omfattande ingrepp i gällandepåföljdssystem eller straffprocessuella regler. Regeringen delar såledesutredningens bedömning att det i vissa fall bör införas en möjlighet tillelektronisk övervakning av kontaktförbud. I följande avsnitt redogörregeringen för hur detta bör göras.

Regeringens förslag:Ett beslut om särskilt utvidgat kontaktförbudska förenas med villkor om elektronisk övervakning, om det inte finnssärskilda skäl mot det. Särskilt utvidgat kontaktförbud med villkor omelektronisk övervakning ska gälla i högst sex månader och kunnaförlängas med högst tre månader i taget.Utredningens förslaginnebär att kontaktförbud med tillträdesförbudska kunna förenas med villkor om elektronisk övervakning när enöverträdelse skett av ett tidigare kontaktförbud genom att den somförbudet gäller har besökt eller på liknande sätt sökt upp den somförbudet avses skydda eller om det finns sannolika skäl för att en sådanöverträdelse har skett. Utredningen föreslår också att kontaktförbud medtillträdesförbud med villkor om elektronisk övervakning får meddelas förhögst sex månader och förlängas med högst sex månader i taget.Remissinstanserna:Justitiekanslern, Sveriges domareförbundochSveriges advokatsamfundär kritiska till förslaget att elektroniskövervakning ska kunna ske när det finns sannolika skäl för enöverträdelse av ett kontaktförbud. Den sistnämnda instansen framhållerockså att lagförslaget är utformat som om en presumtion föreligger förelektronisk övervakning vid alla överträdelser av kontaktförbud.Helsingborgs tingsrättanser att det är oklart vilka rekvisit som måstevara uppfyllda för att elektronisk övervakning ska kunna komma i fråga.Justitiekanslern framhåller att det finns goda skäl för att tillåtaelektronisk övervakning i de fall där den som förbudet avses gälla, utanatt denne haft ett kontaktförbud, har gjort sig skyldig till ett brott mot denandra personens liv, hälsa, frid eller frihet. Övriga remissinstanser harlämnat förslaget utan invändningar.Skälen för regeringens förslagSannolika skäl för överträdelse av ett kontaktförbud bör inte räcka förelektronisk övervakningUtredningen föreslår att kontaktförbud med tillträdesförbud ska förenasmed villkor om elektronisk övervakning om en överträdelse skett av etttidigare meddelat kontaktförbud eller om sannolika skäl föreligger för atten överträdelse skett.Flera remissinstanser, bl.a.Justitiekanslern, Sveriges domareförbundochSveriges advokatsamfund,är kritiska till att kraven för elektroniskövervakning är så lågt ställda och framhåller att sannolika skäl för enöverträdelse är ett allt för lågt beviskrav för att förena ett kontaktförbudmed elektronisk övervakning. Regeringen delar denna bedömning.Utredningens förslag innebär att en person skulle kunna underkastasbetydande inskränkningar i rörelsefriheten trots att det inte harkonstaterats att han eller hon har överträtt ett kontaktförbud. En sådanordning får anses betänklig ur rättssäkerhetssynpunkt.49

Elektronisk övervakning är ett kännbart ingrepp i personens frihet. Prop. 2010/11:45Redan det förhållandet att den övervakade personen måste bära en vissteknisk utrustning innebär en inskränkning i individens personliga frihet.Det är därför nödvändigt att i lagen tydligt precisera förutsättningarna förtillämpningen av de kontaktförbud som ska övervakas elektroniskt.Särskilt utvidgade kontaktförbud bör få övervakas elektronisktLagen om besöksförbud bygger på en successiv upptrappning avingripandenivån och så bör vara fallet även i fortsättningen. Den som haröverträtt ett utvidgat kontaktförbud får meddelas ett särskilt utvidgatkontaktförbud. Därtill förutsätts att skälen för ett särskilt utvidgatkontaktförbud väger väsentligt tyngre än den inskränkning irörelsefriheten som förbudet innebär för den som förbudet avses gälla.Detta torde innebära att lindrigare överträdelser av ett utvidgatkontaktförbud vanligtvis inte leder till att ett särskilt utvidgatkontaktförbud meddelas. Det särskilt utvidgade kontaktförbudet skulle iså fall få effekter för den som förbudet riktar sig mot, som inte står iproportion till vad som skulle uppnås med förbudet. Fysiskaöverträdelser, som att följa efter eller på annat sätt uppehålla sig vidplatser i omedelbar närhet av den som förbudet avses skydda, tordedäremot i många fall kunna innebära att ett särskilt utvidgatkontaktförbud framstår som en proportionell åtgärd. De krav som ställsupp för särskilt utvidgat kontaktförbud är följaktligen lämpliga också förelektronisk övervakning. Om elektronisk övervakning kopplas tillbedömningen av om förutsättningarna för särskilt utvidgat kontaktförbudär uppfyllda tillgodoses också kravet på tydliga och kvalificeranderekvisit. Regeringen gör därför bedömningen att endast särskilt utvidgatkontaktförbud bör få övervakas elektroniskt.Genom att införa en möjlighet till elektronisk övervakning förstärks detsärskilt utvidgade förbudets skyddsverkan och tryggheten för den somförbudet avses skydda kan förbättras. Ändringen bör också kunna ledatill att dessa förbud kommer att tillämpas i en ökad utsträckning eftersomdet ur skyddssynpunkt blir meningsfullt att ytterligare utvidga ett redanutvidgat förbud.Lagrådethar i sitt yttrande uttalat att elektronisk övervakning i daganvänds för verkställighet av fängelsestraff och att svårigheter kanuppkomma när lagen (1994:451) om intensivövervakning medelektronisk kontroll och lagen om kontaktförbud ska tillämpas på en ochsamma person.Det finns i och för sig inget som hindrar att båda lagarna tillämpasparallellt. Vid prövningen av om ett fängelsestraff ska få verkställasgenom intensivövervakning ska emellertid omständigheterna i detenskilda fallet alltid beaktas. Om det finns risk för fortsatt brottslighetunder verkställighet, såsom det ofta gör när män döms för våld motkvinnor, bör inte någon verkställighet utanför anstalten komma ifråga(prop. 2004/05:34 s. 34). Det sagda innebär, även om det inte helt går attutesluta, att det knappast torde uppkomma situationer där tvåövervakningar pågår parallellt. I praktiken bör således inte detta utgöraett problem.50

En presumtion för elektronisk övervakningFör att ett särskilt utvidgat kontaktförbud ska kunna meddelas krävs attden som förbudet avses gälla har överträtt ett utvidgat kontaktförbud ochatt skälen för förbudet väger väsentligt tyngre än den inskränkning irörelsefriheten som förbudet innebär för den enskilde. Vid dessaförhållanden har den som förbudet avses skydda ett så starkt behov avskydd att regeringen gör bedömningen att det bör föreligga enpresumtion för att ett särskilt utvidgat kontaktförbud ska förenas medvillkor om elektronisk övervakning.Denna presumtion bör kunna brytas om särskilda skäl föreligger. Ivissa fall kan det finnas omständigheter av personlig eller praktiskkaraktär som omöjliggör elektronisk övervakning. Som exempel på ensådan situation där särskilda skäl bör föreligga är om den som förbudetavses gälla är hemlös och saknar regelbunden tillgång till elektricitet,vilket omöjliggör regelbunden laddning av batterierna till utrustningen.Ett annat exempel kan vara att den som ålagts förbudet lider av någonsjukdom och inte kan klara av att medverka till övervakningen.Regeringen är medveten om att svagheten med tekniken är att denövervakade måste medverka till övervakningen för att den ska gå attgenomföra och att alla som ålagts ett förbud inte kommer att ha denmöjligheten. Detta bör dock inte vara ett skäl mot att införa elektroniskövervakning.Regeringen föreslår följaktligen att ett beslut om särskilt utvidgatkontaktförbud bör förenas med villkor om elektronisk övervakning, omdet inte finns särskilda skäl mot det.En grundlags- och konventionsenlig regleringDet har i tidigare sammanhang (Ds 2001:73 s. 124 f.) ifrågasatts omelektronisk övervakning av besöksförbud är förenligt med regerings-formen och den europeiska konventionen om skydd för de mänskligarättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).Den personliga friheten skyddas i 2 kap. regeringsformen. Enligt 2 kap.8 § är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot frihets-berövande. Varje medborgare är också i övrigt tillförsäkrad frihet attförflytta sig inom riket och att lämna det. Rätten till skydd för denpersonliga friheten är inte absolut. Den kan inskränkas genom lag, omdet sker för att tillgodose ändamål som anses godtagbara i ettdemokratiskt samhälle. Begränsningarna får dock aldrig gå utöver vadsom är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlettbegränsningen (2 kap. 12 § regeringsformen). Av 2 kap. 23 § regerings-formen följer vidare att en lag eller annan föreskrift inte får strida motSveriges åtaganden på grund av Europakonventionen.I propositionen En reformerad grundlag (prop. 2009/10:80) harregeringen föreslagit att grundlagskyddet för den personliga integritetenska stärkas. I propositionen föreslås bl.a. att en ny bestämmelse införssom anger att var och en gentemot det allmänna är skyddad motbetydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utansamtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildespersonliga förhållanden (2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen).

Inskränkningar föreslås dock vara tillåtna enligt de förutsättningar som Prop. 2010/11:45anges i nuvarande 2 kap. 12 § regeringsformen. Riksdagen antog i juni2010 lagförslagen som vilande (bet. 2009/10:KU19, rskr. 2009/10:304).De behandlas slutligt av riksdagen efter de allmänna valen i september2010.Enligt artikel 8 i Europakonventionen har envar rätt till respekt för sittprivat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Denna rättighet fårinte inskränkas av det allmänna annat än med stöd av lag och om det i ettdemokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till vissa närmareändamål, bl.a. förebyggande av oordning och brott och skyddet av andrasfri- och rättigheter. Staterna har både en negativ förpliktelse att avhållasig från omotiverade inskränkningar i denna rättighet och en positivskyldighet att se till att enskilda även i förhållande till andra enskildatillförsäkras en rätt till skydd för privat- och familjelivet.Enligt artikel 2 i fjärde tilläggsprotokollet till Europakonventionen harden som lagligen befinner sig på en stats område rätt att där röra sig frittoch välja bosättningsort. Inskränkningar i rörelsefriheten får ske endastom så är stadgat i lag och det är nödvändigt i ett demokratiskt samhällemed hänsyn till bl.a. att förhindra brott eller för att skydda hälsa ellermoral eller annans fri- och rättigheter. Dessa krav innebär bl.a. attinskränkningar i rörelsefriheten måste vara proportionerliga i förhållandetill de ändamål för vilka de sker.Åklagaren kan meddela ett beslut om särskilt utvidgat kontaktförbudendast efter att en överträdelse skett av ett tidigare meddelat utvidgatförbud och endast om skälen för ett sådant beslut väger väsentligt tyngreän den inskränkning i rörelsefriheten förbudet innebär för den somförbudet avser. Särskilt utvidgat kontaktförbud ska omfatta ett välavgränsat och som regel inte alltför stort geografiskt område.Förbudsområdets storlek ska avgränsas i förhållande till var den somförbudet avser att skydda normalt brukar vistas. Av åklagarens eller, iförekommande fall, rättens beslut ska framgå innebörden ochomfattningen av förbudet. Genom klargörandesamtal ska den mot vilkenförbudet avses gälla särskilt underrättas om innebörden av förbudet (2 §förordningen [1988:691] om tillämpning av lagen [1988:688] ombesöksförbud).Vanligtvis saknas det skäl för den mot vilken förbudet gäller att trädain i förbudsområdet i annat syfte än att hota eller skada den som förbudetavses skydda. Den elektroniska övervakningen utgör i detta sammanhangett hjälpmedel för att kontrollera att ett förbud efterlevs och attförbudsområdets gränser respekteras. Detta leder till att brott kanförebyggas och skyddet för den redan hotade och trakasserade kanförbättras. Övervakningsåtgärden tjänar mot den bakgrunden ett syftesom är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. De restriktioner som skagälla i fråga om förutsättningarna för att besluta om särskilt utvidgatkontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning innebär enligtregeringens mening att intrånget i privatlivet för den mot vilken förbudetgäller begränsas till vad som får anses nödvändigt för att uppnå målenmed åtgärden. Detta förutsätter emellertid att möjligheterna för detallmänna att använda positioneringsuppgifter begränsas. Regeringenåterkommer till detta i avsnitt 6.4.52

Åtgärden får med andra ord anses vara proportionerlig med hänsyn till Prop. 2010/11:45det intresse den avser att skydda. I sammanhanget beaktas även atttekniken har utvecklats på sådant sätt att den numera möjliggör entillräckligt säker och tillförlitlig övervakning (se närmare avsnitt 6.1).Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att den föreslagnaregleringen i fråga om beslut om särskilt utvidgat kontaktförbud medvillkor om elektronisk övervakning får anses förenlig med bådeEuropakonventionens och regeringsformens krav på skydd förgrundläggande fri- och rättigheter. Regeringen bedömer också att detintegritetsintrång som övervakningsåtgärden innebär är förenlig med deändringar i regeringsformen i fråga om skyddet för den personligaintegriteten som föreslås i propositionen En reformerad grundlag (jfrprop. 2009/10:80 s. 171 f.).Ändrad giltighets- och förlängningstidElektronisk övervakning är ett kännbart ingrepp i den enskildes integritetoch rörelsefrihet. Enligt nuvarande ordning är giltighetstiden för ettsärskilt utvidgat kontaktförbud högst ett år med möjlighet till förlängningmed ett år i taget. Mot bakgrund av att regeringen nu föreslår att ettsärskilt utvidgat kontaktförbud ska kunna förenas med villkor omelektronisk övervakning bör giltighetstiden respektive förlängningstidenför dessa beslut förkortas. För att syftet med den elektroniskaövervakningen ska kunna uppnås får giltighetstiden ochförlängningstiden emellertid inte bli för kort. Regeringen anser att engiltighetstid om sex månader och en förlängningstid om tre månader ärväl avvägda tidsperioder. I de undantagsfall där ett särskilt utvidgatkontaktförbud inte förenas med villkor om elektronisk övervakning börgiltighetstiden alltjämt vara ett år med möjlighet till förlängning med ettår i taget.

Regeringens förslag:När ett beslut meddelats om att särskilt utvidgatkontaktförbud ska förenas med villkor om elektronisk övervakningska den mot vilken förbudet gäller vara skyldig att medverka till attden elektroniska övervakningen kommer till stånd och kan fortgå. Hurdet ska gå till ska framgå av beslutet. Polismyndigheten på den ort därförbudet helt eller huvudsakligen avses bli tillämpat ska ansvara förverkställigheten av den elektroniska övervakningen. Ansvaret skakunna överlämnas till annan polismyndighet.Utredningens förslaginnebär att polismyndigheten på den ort därskyddspersonen har sin huvudsakliga vistelse, är ansvarig för att denelektroniska övervakningen kommer till stånd, kan fortgå och avslutas.Remissinstanserna:Kriminalvårdenkonstaterar att den elektroniskaövervakningen är beroende av förbudspersonens medverkan, varför detär viktigt att motivera förbudspersonen att bära och sköta utrustningen.53

Skälen för regeringens förslagDen övervakades skyldighet att medverka till övervakningenEn förutsättning för att den elektroniska övervakningen ska fungera är attden tekniska utrustningen installeras. Den som ska övervakas måsteunder hela övervakningstiden bära en elektronisk mottagare (s.k.fotboja). Den övervakade måste också regelbundet ladda batterier etc.Det bör därför av lagen framgå att den som meddelats ett beslut omelektronisk övervakning är skyldig att medverka till att den elektroniskaövervakningen kommer till stånd och kan fortgå. Om den som förbudetgäller inte medverkar till detta bör straffansvar kunna utkrävas. Denfrågan behandlas i avsnitt 7.2.3.För att den som ålagts beslutet ska kunna fullgöra sin skyldighet måstetydlig och adekvat information ges om den elektroniska övervakningensinnebörd och omfattning. Att ett beslut om särskilt utvidgatkontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning ska innehållauppgifter om vilket område förbudet gäller följer av att beslutet ska angeförbudets innebörd och omfattning (12 § 2 lagen om besöksförbud).Detta är dock inte tillräckligt för att övervakningen ska kunna komma tillstånd. Den som ålagts beslutet måste veta när och hur det ska verkställas.Ett beslut om kontaktförbud gäller omedelbart om inte annat bestämts(4 § lagen om besöksförbud). Det är dock inte alltid praktiskt möjligt attverkställa villkoret om elektronisk övervakning omedelbart. Dentekniska utrustningen måste finnas på plats och installeras innan villkoretom elektronisk övervakning kan verkställas. Ett beslut om särskiltutvidgat kontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning bördärför innehålla uppgifter om när den elektroniska övervakningen skainledas och hur det ska ske. Vidare bör det av beslutet framgå vad densom ålagts beslutet är skyldig att göra för att medverka till attövervakningen kommer till stånd och kan fortgå. Den övervakade börockså upplysas om vilka straffrättsliga konsekvenser ett hindrande av denelektroniska övervakningen kan få. En särskild bestämmelse om vad ettbeslut om särskilt utvidgat kontaktförbud med villkor om elektroniskövervakning ska innehålla bör därför införas i lagen. Ett beslutvarigenom rätten avgör ett ärende om kontaktförbud bör innehållsmässigtutformas på samma sätt som åklagarens beslut. Detta bör framgå avlagen.Den underrättelse som ska ges i samband med beslut om kontaktförbudär en annan betydelsefull källa till information (2 § förordningen[1988:691] om tillämpning av lagen [1988:688]om besöksförbud). Videlektronisk övervakning fyller denna underrättelse en särskilt viktigfunktion. Regeringen avser att förtydliga informationskravet i förordning.

Polismyndigheten verkställer beslutetEn grundläggande fråga är vem som ska ansvara för verkställigheten avden elektroniska övervakningen. En viktig uppgift för polisen är attförebygga brott och ingripa mot brott. Det faller sig därför naturligt attpolisen får ansvaret för att verkställa den elektroniska övervakningen.Detta var också utgångspunkten för det uppdrag Rikspolisstyrelsen hadeår 2007 med att genomföra försök med teknisk utrustning för att förenabesöksförbud med elektronisk övervakning.Det geografiska området, som ska övervakas elektroniskt, avgränsas iförhållande till var den person som ska skyddas normalt befinner sig(prop. 2002/03:70 s. 27). Regeringen gör därför bedömningen att polis-myndigheten på den ort där förbudet helt eller huvudsakligen avses blitillämpat bör få ansvaret för verkställigheten av den elektroniskaövervakningen. I normalfallet är det polismyndigheten på den ort där densom förbudet avses skydda är bosatt och arbetar.I verkställigheten av den elektroniska övervakningen ingår fleraåtgärder som t.ex. att montera och att installera den elektroniskautrustningen, att övervaka och hantera larm samt att avslutaövervakningen. I vissa fall kan det av praktiska skäl vara lämpligt förpolismyndigheten på den ort där förbudet helt eller huvudsakligen avsesbli tillämpat att överlämna verkställigheten, helt eller delvis, till en annanpolismyndighet. Det kan t.ex. vara fallet vid montering av elektroniskutrustning om den övervakade bor på annan ort än den som förbudetavses skydda. En sådan möjlighet bör därför finnas. Det är dock viktigtatt framhålla att huvudansvaret för verkställigheten alltid vilar påpolismyndigheten i den ort där förbudet helt eller huvudsakligen avsesbli tillämpat. Ett överlämnande av verkställigheten kan endast ske isamförstånd mellan polismyndigheterna. Vid ett överlämnande avverkställighet bör parterna underrättas om detta.Regeringen gör således bedömningen att polismyndigheten på den ortdär förbudet helt eller huvudsakligen avses bli tillämpat bör ansvara förverkställigheten av den elektroniska övervakningen men att denmyndigheten får överlämna ansvaret för verkställigheten till en annanpolismyndighet efter samråd. I åklagarens, eller i förekommande fallrättens beslut om elektronisk övervakning, bör det anges vilkenpolismyndighet som är ansvarig för den elektroniska övervakningen.

få tas fram när den övervakade träder in i det område som Prop. 2010/11:45kontaktförbudet avser. Något lagförslag i denna fråga lämnas dock inte.Remissinstanserna:Datainspektionenanser att uppgifter om denövervakades position vid elektronisk övervakning endast ska görastillgängliga för polisen när förbudspersonen har tagit sig in i ett fredatområde.Kriminalvårdenframhåller att det av integritetsskäl endast skavara tillåtet att bestämma den övervakades position när den övervakadeöverträder gränsen till det område som omfattas av kontaktförbudet, menpåpekar också att det måste finnas möjlighet till viss fortlöpande kontrollavpositioneringsfunktionenävenutanförförbudsområdet.Justitiekanslernmotsätter sig att uppgifter om den övervakades positionbevaras under sex månader och anser i stället att uppgifterna, i likhet medvad som gäller vid allmän kameraövervakning, bör få bevaras under enmånad.Skälen för regeringens förslagNär får uppgifter om den övervakades position tas fram?Syftet med övervakningen är att kontrollera att den som ålagts ett särskiltutvidgat kontaktförbud efterlever detta. Övervakningen bör inte fåanvändas för något annat ändamål än för att kontrollera att den somålagts förbudet respekterar detta och således inte träder in elleruppehåller sig i det förbjudna området.Utredningen framhåller att uppgifter om den övervakades position frånelektronisk övervakning endast bör få tas fram när den som förbudetgäller träder in i det område som kontaktförbudet omfattar. Utredningenhar inte lämnat något förslag på lagreglering av frågan. Regeringen anserdock att det, såväl ur integritetssynpunkt som för den praktiskahanteringen, är viktigt att uttryckligen i lag reglera hur uppgifterna fåranvändas.Regeringen instämmer i utredningens uppfattning att uppgifter om denövervakades position vid elektronisk övervakning bör kunna få tas framnär den som ålagts förbudet träder in i eller vistas inom förbudsområdet.Möjligheten att ta fram uppgifter när den övervakade träder in i detområde förbudet avser är emellertid inte tillräcklig. För attövervakningens funktion ska garanteras bör uppgifter om denövervakades position, somKriminalvårdenantyder, också kunna tasfram när övervakningen hindras för att tekniken inte fungerar som denska. Det kan bero på att den övervakade manipulerat utrustningen menkan också ha andra, rent tekniska orsaker. Det är i dessa situationer avstor betydelse att få reda på var den som ålagts förbudet befinner sig, föratt i tid hinna varna den person som förbudet avser att skydda om att denelektroniska övervakningen kan vara satt ur funktion. I övrigt torde detinte finnas något behov av ta fram uppgifter om var den övervakadebefinner sig.Regeringen gör således bedömningen att uppgifter om denövervakades position vid elektronisk övervakning endast bör få tas framnär den som ålagts förbudet träder in i eller vistas i förbudsområdet, ellernär pågående elektronisk övervakning hindras.56

Bevarande av uppgifter om den övervakades positionFrån integritetssynpunkt är det viktigt att uppgifter om den övervakadesposition, som får tas fram, inte bevaras längre än nödvändigt.Utredningen har föreslagit att positioneringsuppgifter får bevaras underhögst sex månader.Justitiekanslernmotsätter sig att uppgifter om denövervakades position ska få bevaras så länge som sex månader ochframhåller att uppgifter från allmän kameraövervakning bevaras under enmånad.Regeringen delarJustitiekanslernsuppfattning att det inte ärnödvändigt att bevara uppgifter om den övervakades position under sålång tid som utredningen föreslår. Syftet med övervakningen är attkontrollera att ett särskilt utvidgat kontaktförbud efterlevs ochomedelbart ingripa vid en överträdelse. Regeringen gör därförbedömningen att uppgifter om den övervakades position, som får tasfram vid elektronisk övervakning, bör få bevaras under högst tvåmånader. Det bör vara en tillräckligt lång tid för att en eventuellförundersökning ska kunna inledas. Om en förundersökning eller annatärende om utredning av beivrande av brott har inletts får uppgifternabevaras i det ärendet och arkiveras eller gallras enligt vanliga regler bl.a.i arkivlagen (1990:782). Uppgifter som inte längre får bevaras skaomedelbart förstöras.Lagrådethar anfört att den i lagrådsremissen föreslagna lagtextennärmast tyder på att systemet kontinuerligt ska registrera denövervakades position och löpande behålla den information som är högsttvå månader gammal. Regeringen vill med anledning därav framhålla attavsikten är att det tekniska systemet ska utformas så att det inte ska varamöjligt att kontinuerligt registrera var den övervakade befinner sig.Därutöver bör framhållas att lagtexten anger att endast de uppgifter somfår tas fram, nämligen uppgifter om när den övervakade träder in i ellervistas i förbudsområdet eller när pågående elektronisk övervakninghindras, får bevaras och då i högst två månader.

Remissinstanserna:Helsingborgs tingsrättochÖstersunds tingsrättProp. 2010/11:45tillstyrker utredningens förslag att tingsrätt ska avgöra frågor omkontaktförbud med en lagfaren domare i enlighet med vad som gäller förärenden vid domstol.Riksdagens ombudsmänfinner inte att utredningensargument väger tillräckligt tungt för att ändra bestämmelsen om rättenssammansättning.Skälen för regeringens förslag:Enligt utredningens förslag skaelektronisk övervakning kunna beslutas redan om det finns sannolikaskäl för att ett kontaktförbud har överträtts. Av rättssäkerhetsskäl föreslårutredningen därför att villkor om elektronisk övervakning ska beslutas avdomstol. Som framgått av det föregående föreslår emellertid regeringenatt den elektroniska övervakningen ska vara kopplad till ett beslut omsärskilt utvidgat kontaktförbud. Ett sådant förbud förutsätter att ettutvidgat kontaktförbud har överträtts. Åklagarens beslut ska prövas avtingsrätten om någon av parterna begär det (14 § lagen ombesöksförbud). Regeringen gör därför bedömningen att det inte finns skälatt lägga beslut om elektronisk övervakning på domstol.Tingsrätten ska vid avgörande av saken bestå av en lagfaren domareoch tre nämndemän (18 § lagen om besöksförbud). Vid annanhandläggning är tingsrätten domför med en lagfaren domare.Regeringen finner inte skäl att göra någon ändring av reglerna förrättens sammansättning. De skäl som anfördes när bestämmelseninfördes gör sig fortfarande gällande. Ärenden om förbud som begärsprövade av rätten kan normalt antas vara förhållandevis svårbedömda. Enlagfaren domare med nämnd är dessutom att föredra med hänsyn tillärendenas i vissa fall brottsmålsliknande karaktär (prop. 1987/88:137s. 31). Även lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrotts-arrangemang innehåller en bestämmelse om att rätten ska bestå av enlagfaren domare med tre nämndemän när den avgör saken.7.1.2Målsägandebiträde

Regeringens bedömning:Det bör inte ingå i målsägandebiträdetsuppgifter att företräda sin klient i domstol vid rättens prövning iärenden om kontaktförbud.Utredningens förslaginnebär att det i ett målsägandebiträdesuppgifter ska ingå att företräda sin klient även i vissa ärenden omkontaktförbud.Remissinstanserna:Helsingborgs tingsrättavstyrker utredningensförslag och framhåller att i ärenden om kontaktförbud är den somförbudet avses skydda inte målsägande. Tingsrätten föreslår i stället attden som förbudet avses skydda ges möjligheten att få ett offentligtbiträde förordnat.Åklagarmyndighetenanser att det inte finns skäl attförordna målsägandebiträde i samtliga fall som kontaktförbud begärs.Myndigheten framhåller dock att grundläggande rättssäkerhetsaspektertalar för att den som förbudet avses skydda har rätt till juridiskt biträde isamma utsträckning som den mot vilken förbudet avser att gälla.Skälen för regeringens bedömning:Har åklagaren beslutat ombesöksförbud är åklagaren enligt nuvarande reglering skyldig att på

begäran av den som förbudet avses skydda föra dennes talan vid rätten, Prop. 2010/11:45om inte särskilda skäl talar mot det. Utredningens förslag innebär atthuvudregeln alltjämt ska vara att den som förbudet avses skydda skaföreträdas av åklagaren i rätten. Ett målsägandebiträde ska dock kunnaförordnas i ärenden där ett kontaktförbud överklagas eller när beslut omkontaktförbud ska fattas av domstol som första instans.I ärenden om kontaktförbud är den som förbudet avses skydda intemålsägande, något som ocksåHelsingborgs tingsrättanför. Lagen ommålsägandebiträde torde därför inte utan genomgripande förändringarkunna göras tillämplig på ärenden om kontaktförbud. Har åklagarenbeslutat om ett förbud är han eller hon skyldig att på begäran av den somförbudet avses skydda, föra dennes talan vid rätten om inte särskilda skälfinns. Mot bakgrund av att regeringen inte föreslår någon ändring ibeslutsordningen är den regleringen tillräcklig. Regeringen finner såledesatt det inte bör ingå i målsägandebiträdets uppgifter att företräda sinklient i domstol vid rättens prövning i ärenden om kontaktförbud.7.1.3Offentligt biträde

Regeringens förslag:I frågor om särskilt utvidgat kontaktförbud skaett offentligt biträde kunna förordnas för den mot vilken förbudetavses gälla, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.Utredningens förslagöverensstämmer i huvudsak med regeringensförslag.Remissinstanserna:Sveriges advokatsamfundframhåller att ettkontaktförbud utgör en sådan inskränkning i den personliga friheten attett offentligt biträde alltid bör förordnas när rättens prövning begärts ifrågan.Skälen för regeringens förslag:Enligt gällande rätt finns det ingamöjligheter för den mot vilken förbudet avses gälla att få offentligtbiträde annat än när det gäller besöksförbud i gemensam bostad.Besöksförbud har inte ansetts vara av sådan karaktär att det funnitsanledning att överväga att den som förbudet avses gälla ska ha rätt tilloffentligt biträde. Den möjlighet till rättshjälp som normalt finns i tvisterav tvåpartskaraktär som handläggs vid de allmänna domstolarna haransetts tillräcklig för att täcka behovet av rättsligt bistånd åt den som villföra talan mot ett beslut om besöksförbud (prop. 1987/88:137 s. 32).När besöksförbud avseende gemensam bostad infördes konstateradesatt det i dessa ärenden måste finnas goda möjligheter att få rättsligtbistånd. Besöksförbud avseende gemensam bostad är en åtgärd somgriper in i den personliga friheten och integriteten. Bestämmelserna ombiträde enligt rättshjälpslagen eller offentlig försvarare ansågs intetillräckliga för att täcka behovet av rättsligt biträde i dessa fall. Ärendenom besöksförbud avseende den gemensamma bostaden aktualiserasvanligtvis i situationer där det inte finns någon brottsmisstanke, varförreglerna om offentlig försvarare inte går att tillämpa i alla fall (prop.2002/03:70 s. 45 f.). Det infördes därför en rätt till offentligt biträde närdet är fråga om besöksförbud avseende gemensam bostad (7 a § lagenom besöksförbud). Undantag gäller för det fall att det måste antas att

behov av biträde saknas. Utredningen har föreslagit att en motsvarande Prop. 2010/11:45rätt till offentligt biträde ska införas i ärenden om elektroniskövervakning av kontaktförbud.Som framkommit ovan föreslår regeringen att ett beslut om särskiltutvidgat kontaktförbud som huvudregel ska förenas med villkor omelektronisk övervakning. Detta är en åtgärd som griper in i denpersonliga integriteten och begränsar den enskildes rörelsefrihet.Regeringen delar utredningens bedömning att starka rättssäkerhetsskältalar för att den som förbudet avses gälla bör ges rätt till offentligtbiträde. En rätt till offentligt biträde i ärenden om särskilt utvidgatkontaktförbud bör därför införas. Rätten bör dock inte vara ovillkorlig.För det fall att den person förbudet avses gälla t.ex. är part i enbrottmålsprocess är en offentlig försvarare vanligtvis förordnad.Försvararens uppdrag torde i ett sådant fall omfatta även frågan omkontaktförbud och i ett sådant fall saknas behov av offentligt biträde.

Regeringens bedömning:Straffmaximum för överträdelse avkontaktförbud bör inte höjas.Utredningens förslaginnebär att straffmaximum för överträdelse avkontaktförbud ska höjas från ett till två års fängelse.Remissinstanserna:Helsingborgs tingsrättochRiksdagensombudsmänavstyrker förslaget. I huvudsak ifrågasätter de utredningensmotivering till varför straffskalan ska skärpas. Helsingborgs tingsrättifrågasätter också om det är rimligt att utifrån proportionalitetsprincipenhöja straffskalorna för denna typ av brott. ÄvenJuridiskafakultetsstyrelsen vid Lunds universitetavstyrker förslaget.Åklagarmyndighetendelar i och för sig utredningens uppfattning attstraffmaximum bör höjas till två års fängelse men ifrågasätter de skälsom anförts till stöd för straffhöjningen.Riksorganisationen förkvinnojourer och tjejjourer i Sverigeframhåller att det är viktigt attsamhället är tydligt med att alla överträdelser betraktas som allvarliga,vilket utredningens förslag om en förhöjd straffskala signalerar.Skälen för regeringens bedömning:Straffskalan för ett brott skaåterspegla dess allvar. I likhet med vad som gäller i dag för överträdelseav besöksförbud bör straffminimum även fortsättningsvis vara böter. Närdet gäller straffmaximum har utredningen föreslagit att detta ska höjasfrån ett till två års fängelse. Ett bibehållet maximistraff på ett års fängelseger enligt regeringens mening ett tillräckligt utrymme för en nyanseradstraffmätning också för de allvarligaste fallen. I sådana fall tordedessutom gärningen inte sällan innefatta annat brott såsom olaga hot ellermisshandel och då ska ett gemensamt straff för brottsligheten bestämmasenligt befintliga bestämmelser om straff vid flerfaldig brottslighet.Dessutom innebär förslagen i avsnitt 8 att en strängare straffskala ärtillämplig vid upprepade fall av överträdelse av kontaktförbud i vissa fall.60

Regeringens bedömning:Ringa fall av överträdelse bör inte straff-beläggas.Utredningens förslaginnebär att ringa fall av överträdelse skastraffbeläggas.Remissinstanserna:Helsingborgs tingsrättavstyrker förslaget ochframhåller att den nuvarande bestämmelsen om att det i ringa fall inte skadömas till ansvar utgör en ventil för de fall där det vore obilligt att dömatill ansvar.Östersunds tingsrättställer sig tveksam till förslaget ochbetonar att det finns många situationer där en viss åtgärd rent objektivtfaller inom det straffbara området, men där handlingen inte framstårsåsom straffvärd. ÄvenJuridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitetavstyrker förslaget.Brottsförebyggande rådetframhåller att genom attbetrakta kontakter som inte är befogade som just överträdelser och inteenbart som ringa fall av överträdelser ges rättsväsendet ett incitament attagera mer kraftfullt, vilket ger tydliga signaler till den mot vilkenförbudet avses gälla.Skälen för regeringens bedömning:Ett besöksförbud omfattar intekontakter som med hänsyn till särskilda omständigheter är uppenbartbefogade (1 § fjärde stycket lagen om besöksförbud). Från straffansvaretför överträdelse av besöksförbud undantas dessutom överträdelser som äratt anse som ringa (24 § andra stycket). Enligt vad som anfördes iförarbetena till bestämmelsen kan under ansvarsfrihetsregeln fallakontakter som inte är av den karaktären att de kan anses uppenbartbefogade, men som ändå framstår som klart ursäktliga. Vidare uttaladesatt ansvarsfrihetsregeln bör kunna tillämpas för enstaka överträdelser omparterna har försonats och båda vill ha förbudet upphävt (prop.1987/88:137 s. 52).Ett undantag från straffansvaret för ringa brott måste, för att förbudetsskyddsverkan ska kunna upprätthållas, ges ett snävt tillämpningsområde.Som skäl för att också ringa fall av överträdelser bör vara straffbara harutredningen i huvudsak anfört att det förefaller som att området förstraffrihet vid ringa överträdelser har blivit alltför omfattande och attområdet måste inskränkas väsentligt. Några exempel på straffvärda fallsom bedömts som ringa har utredningen dock inte redovisat. Detdomstolsavgörande som redovisats i betänkandet, där två inspelademeddelanden på en telefonsvarare inte bedömdes som ringa brott, tydersnarare på att undantaget fått en snäv avgränsning i praxis.Enligt regeringen måste det även i fortsättningen finnas ett visstutrymme att underlåta straffansvar för de lindrigaste överträdelserna,såsom i fall när kontakten inte kan anses vara uppenbart befogad menändå klart ursäktlig. Detta kan t.ex. vara fallet när den som förbudetavses skydda agerat eller på annat sätt gett den som förbudet gällerbefogad anledning att anta att hon eller han ville ha en kontakt med densom förbudet avses gälla. Kontakten mellan de två kan i ett sådant fall

Regeringens förslag:Den som har meddelats ett särskilt utvidgatkontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning och somuppsåtligen eller av grov oaktsamhet hindrar att den elektroniskaövervakningen kommer till stånd eller kan fortgå, döms för hindrandeav elektronisk övervakning till böter eller fängelse i högst ett år.Utredningens förslagöverensstämmer i huvudsak med regeringensförslag.Remissinstanserna:Helsingborgs tingsrättanser att det torde medföraavsevärt större problem än vad utredningen låter påskina att motivera denmot vilken förbudet avses gälla att sätta på sig utrustningen. Enligttingsrätten utgör inte risken att bli dömd för det föreslagna brottet och attgenomgå ett klargörandesamtal tillräckliga påtryckningsmedel i dessasituationer.Rikspolisstyrelsenbetonar i sitt remissyttrande att omelektronisk övervakning ska användas utan samtycke från den somförbudet avses gälla behövs det andra åtgärder för att få övervakningenatt fungera, t.ex. att överträdelse och hindrande av elektronisk övervaknigkan leda till fängelse.Landstinget i Östergötlands länanser att böter inteska ingå i straffskalan vid hindrande av elektronisk övervakning.Skälen för regeringens förslagBehovet av en straffsanktionFör att den elektroniska övervakningen ska fungera måste denövervakade medverka till övervakningen genom att bära den tekniskautrustningen, ladda batterier etc. Ett beslut om elektronisk övervakninginnebär att den som ska underkastas övervakningen är skyldig attmedverka till att denna kommer till stånd och kan fortgå. Detta ärnödvändigt för att syftet med övervakningen, att förstärka skyddsverkanav vissa kontaktförbud, ska kunna upprätthållas. Om övervakningen intekommer till stånd genom att den som ska stå under övervakning vägraratt sätta på sig utrustningen eller om denne under verkställigheten t.ex.förstör utrustningen eller underlåter att se till att den kan fungera påavsett vis, fyller regleringen inte någon funktion.När intensivövervakning med elektronisk kontroll används inomKriminalvården används den som ett alternativ till ett fängelsestraff ochden övervakade har därför ett incitament att samtycka till övervakningen,eftersom det medför att han eller hon får vistas utanför anstalten.Misskötsamhet under pågående verkställighet kan leda till att beslutet omintensivövervakning med elektronisk kontroll upphävs. Den dömde skadå föras till en kriminalvårdsanstalt för fortsatt verkställighet avfängelsestraffet.62

Vid elektronisk övervakning av ett särskilt utvidgat kontaktförbud, där Prop. 2010/11:45övervakningen syftar till att förstärka kontaktförbudets skyddsverkan ochinte används som ett alternativ till någon annan åtgärd, finns inte någonmotsvarande möjlighet att sanktionera att den som är underkastadövervakningen fullgör sina skyldigheter. Utredningen har föreslagit attöverträdelse av skyldigheten ska vara straffbar.Det finns ett behov av att kunna ingripa med en sanktion vidunderlåtenhet att medverka till övervakningen. Enligt regeringen framståren straffsanktion som den enda möjligheten att säkerställa attövervakningen kan komma till stånd och effektivt motverkaöverträdelser. Med hänsyn till den påtagliga risk för skadeverkningarsom sådana överträdelser kan medföra, inte minst i förhållande till densom kontaktförbudet avses skydda, måste vidare en straffsanktion ansesvara motiverad av överträdelsens allvar.Följaktligen anser regeringen att en överträdelse av skyldigheten attmedverka till att elektronisk övervakning kommer till stånd och fortgårbör vara förenad med en straffsanktion.Den närmare utformningenAtt den mot vilken kontaktförbudet gäller är skyldig att medverka till attelektronisk övervakning kommer till stånd och kan fortgå innebär attdenne måste dels medverka till att övervakningen kan inledas, t.ex.genom att utrustningen för övervakning kan monteras, dels se till attutrustningen kan fungera på avsett vis under övervakningstiden. Detstraffbara området bör således ta sikte på åtgärder som innebär attutrustningen inte kan monteras, t.ex. en vägran att låta sig påbojas. Detbör vidare avse alla åtgärder som innebär att den elektroniskaövervakningen hindras. Sålunda bör inte enbart ett aktivt handlande,såsom att förstöra utrustningen, omfattas utan även en underlåtenhet attsköta utrustningen på det sätt som dess funktion kräver, t.ex. att underlåtaatt se till att batterierna i utrustningen är laddade.Straffansvaret ska omfatta den som ålagts skyldigheten, dvs. den somövervakas elektroniskt. Förutsättningarna för straffansvar kan lämpligenformuleras så att den som har meddelats kontaktförbud med villkor omelektronisk övervakning ska dömas till ansvar om han eller hon hindraratt den elektroniska övervakningen kommer till stånd eller kan fortgå.Brottet bör benämnas hindrande av elektronisk övervakning.Normalt torde den som på detta sätt hindrar elektronisk övervakning hauppsåt till gärningen. Det kan emellertid också tänkas fall där en oaktsamunderlåtenhet att fullgöra de skyldigheter som den elektroniskaövervakningen är förenad med är så klandervärd att straffansvar börföreskrivas. Detta kan t.ex. vara fallet om någon inte bryr sig omhuruvida batterierna är laddade eller ej, men uppsåt ändå inte föreliggertill underlåtenheten. Enligt regeringen bör därför, som utredningenföreslagit, såväl uppsåtliga som grovt oaktsamma gärningar varastraffbara. Med grov oaktsamhet bör i första hand avses sådanabeteenden som är ett utslag av medveten oaktsamhet. Annan oaktsamhetän sådan som är grov bör däremot inte omfattas av straffbestämmelsen.63

Regeringens bedömning:Lagändringarna bör göras inom ramen förden befintliga besöksförbudslagstiftningen.Utredningens förslaginnebär att lagen om besöksförbud ska ersättasmed en ny lag om kontaktförbud.Remissinstanserna:Flera remissinstanser, bl.a.Helsingborgstingsrätt, Justitiekanslern, Säkerhetspolisen, Brottsförebyggande rådet,Barnombudsmannen, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjoureri Sverigetillstyrker utredningens förslag om att lagen om besöksförbudska ersättas med en ny lag. Förslaget avstyrks emellertid avSvea hovrätt,som ställer sig tveksam till behovet av en helt ny lag. Flertalet avremissinstanserna, däriblandSvea hovrätt, Göteborgs tingsrätt,Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådetochDatainspektionenanseratt den elektroniska övervakningen initialt bör bedrivas i entidsbegränsad försöksverksamhet för att därefter utvärderas.Skälen för regeringens bedömning:De förändringar som behövergöras i lagen om besöksförbud i syfte att tydliggöra lagens förebyggandeverkan och öka den utsattes trygghet är inte alltför omfattande och kandärför göras inom ramen för den befintliga lagen. Regeringen delarsåledesSvea hovrättsbedömning att det inte finns något behov av en heltny lag.Bestämmelserna om elektronisk övervakning har enligt regeringensförslag kopplats till den befintliga regleringen i lagen om besöksförbudoch inte till någon särskild försökslagstiftning. Mot bakgrund av attelektronisk övervakning införs i ett nytt sammanhang är det emellertid avstor vikt att följa upp hur lagen tillämpas och vilka effekter ändringarnafår för den enskilde, såväl ur skyddssynpunkt som i ett integritets-perspektiv. Brottsförebyggande rådet bör därför få i uppdrag att utvärderalagstiftningen. Vid denna utvärdering ska särskilt uppmärksammasvilken genomslagskraft elektronisk övervakning av särskilt utvidgatkontaktförbud fått och om det området som förbudet gäller är väl avvägt.Den föreslagna regleringen kan även om den inte utformas som enförsöksverksamhet omprövas när erforderlig erfarenhet har vunnits avtillämpningen. Mot denna bakgrund anser regeringen att det inte finnsanledning att tidsbegränsa de bestämmelser som tar sikte på elektroniskövervakning.

En straffbestämmelse om olaga förföljelseRegeringens förslag:Den som förföljer en person genom brottsligagärningar som utgör1. misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken eller försök till sådantbrott som inte är ringa,2. olaga tvång enligt 4 kap. 4 § första stycket brottsbalken,3. olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket brottsbalken,4. hemfridsbrott eller olaga intrång enligt 4 kap. 6 § brottsbalken,5. ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken,6. sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 § brottsbalken,7. skadegörelse enligt 12 kap. 1 § brottsbalken eller försök tillsådant brott,8. åverkan enligt 12 kap. 2 § första stycket brottsbalken, eller9. överträdelse av kontaktförbud enligt 24 § lagen (1988:688) omkontaktförbuddöms, om var och en av gärningarna har utgjort led i en upprepadkränkning av personens integritet, förolaga förföljelsetill fängelse ihögst fyra år.

Utredningens förslagöverensstämmer delvis med regeringens förslag.Utredningen föreslår att även grovt olaga tvång, grovt olaga hot, förtal,förolämpning, våld och hot mot tjänsteman, förgripelse mot tjänstemanoch övergrepp i rättssak, men däremot inte åverkan, ska omfattas avstraffbestämmelsen. Utredningens förslag till lagtext omfattar också grovfridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Dessutom föreslårutredningen att straffbar förberedelse till de angivna brotten ska omfattas.Utredningen föreslår vidare, som särskilda kvalificerande rekvisit, att varoch en av gärningarna ska ha utgjort ett led i en upprepad förföljelse sommedfört en kränkning av den utsatta personens integritet. Slutligenföreslår utredningen att straffet ska vara fängelse i högst två år eller, ombrottet är grovt, fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.Remissinstanserna:Ett flertal remissinstanser tillstyrker eller lämnarutan erinran att en särskild straffbestämmelse införs, däriblandHelsingborgs tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Östersunds tingsrätt,Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Gävleborgs län, Justitiekanslern,Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Säkerhetspolisen, Kriminalvården,Brottsoffermyndigheten, Socialstyrelsen, Barnombudsmannen, Juridiskafakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Riksorganisationen förkvinnojourer och tjejjourer i SverigeochSveriges KvinnojourersRiksförbund.En del av dessa lämnar också utredningens förslag till hurbestämmelsen närmare ska utformas utan erinran. OcksåSverigesadvokatsamfundanser att det finns skäl att förstärka skyddet motsystematisk förföljelse men ifrågasätter förslaget med hänsyn till att det,tillsammans med utredningens övriga förslag, leder till en kraftfullökning av repressionen när det gäller de gärningar som ingår i detföreslagna brottet.Brottsförebyggande rådet (Brå)ochKriminologiskainstitutionen vid Stockholms universitetanför att det i stället börövervägas en särskild straffskärpningsgrund som tar sikte på upprepadförföljelse. OcksåJuridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet

ochSveriges domareförbundställer sig tveksamma till den föreslagna Prop. 2010/11:45lagtekniken, bl.a. eftersom den enligt fakultetsnämnden ger upphov tillgränsdragningsproblem i förhållande till vad som inte ska vara straffbart.Även andra remissinstanser pekar på att brottskonstruktionen riskerar attleda till konkurrensproblem.Riksförbundet för Social och Mental Hälsaifrågasätter behovet av en ny straffbestämmelse.Flera remissinstanser har synpunkter på vilka brottstyper som böromfattas av straffbestämmelsen.Svea hovrättanför att brottskatalogenbör begränsas till de brott där problemen är störst och att fokus bör varapå brott som normalt medför endast ett bötesstraff. Enligt hovrätten ledert.ex. misshandel samt våld och hot mot tjänsteman redan till rimligapåföljder.Åklagarmyndighetenanför att en begränsning bör göras tillsådana gärningar som typiskt sett riktar sig mot den personligaintegriteten. Myndigheten ifrågasätter att förtal, förolämpning, våld ochhot mot tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman, övergrepp i rättssak ochöverträdelse av kontaktförbud ska omfattas. ÄvenBråifrågasätter attt.ex. våld mot tjänsteman omfattas. I sammanhanget påpekarJustitiekanslernatt brott som utgör tryck- eller yttrandefrihetsbrott fallerutanför bestämmelsens tillämpningsområde. Några remissinstanserpåpekar dessutom att det inte torde ha varit utredningens avsikt att grovfridskränkning eller grov kvinnofridskränkning ska omfattas av detföreslagna brottet.SäkerhetspolisenochRiksorganisationen förkvinnojourer och tjejjourerförespråkar att det nya brottet bör omfattaockså vissa annars inte brottsliga gärningar.När det gäller frågan om vad som bör gälla för att upprepade brott skakvalificeras som olaga förföljelse anförSvea hovrättochSverigesdomareförbundatt det bör vara tillräckligt att förföljelsen varit ägnad attmedföra en kränkning av den personliga integriteten. ÄvenÅklagarmyndigheten, RikspolisstyrelsenochSveriges advokatsamfundifrågasätter utformningen av utredningens förslag i den delen.Åklagarmyndigheten anför därvid att ytterligare grunder för kvalificeringbör övervägas.Slutligen anförHelsingborgs tingsrätt, ÅklagarmyndighetenochJuridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitetatt rekvisiten för detgrova brottet måste preciseras tydligare.Östersunds tingsrättanser isamband med detta att en särskild reglering av preskriptionstiden förbrott som omfattas av förslaget bör övervägas.Skälen för regeringens förslagStraffnivån behöver höjasRegeringens förslag om att förstärka lagstiftningen om besöksförbudsyftar till ett ökat skydd för den som utsätts för trakasserier ochförföljelse. Förslagen gör det lättare att åstadkomma ett adekvat förbudmot oönskade kontakter som också, i de mer allvarliga fallen, kanförenas med elektronisk övervakning. Även när det gäller detstraffrättsliga skyddet mot upprepade eller systematiska trakasserier ochförföljelse av detta slag finns det enligt regeringen skäl att överväga om66

den nuvarande regleringen fullt ut är ändamålsenlig eller om det finns Prop. 2010/11:45behov av ändring.De handlingar som typiskt sett ingår vid förföljelse av det slag somBrå:s omfattningsstudie tar upp och som också utredningen beskrivit är iregel straffbara, t.ex. som misshandel, olaga hot, ofredande ellerskadegörelse. Vissa beteenden är dock sådana att inte ens ansvar förofredande kan komma i fråga. Så kan vara fallet t.ex. om någonuppehåller sig i närheten av en annan persons bostad utan att några hotuttalas och utan att det kan anses som sådant annat hänsynslöst beteendesom utgör ofredande. Om ett besöksförbud, eller i framtiden ettkontaktförbud, meddelats, är en överträdelse av detta emellertid straffbarockså om förbudet avser kontakter som annars inte skulle medförastraffansvar.Några remissinstanser har anfört att det straffbara området börutvidgas, t.ex. genom att viss psykisk påverkan som i dag inte är straffbarkriminaliseras. Med hänsyn till att oönskade kontakter som i sig inte ärstraffbara kan omfattas av ett kontaktförbud finns det enligt regeringeninte något påtagligt behov av en utvidgad kriminalisering. Dessutommåste det straffbara området vara tydligt avgränsat. En utvidgning avstraffansvaret till att avse annan psykisk påverkan än sådan som i vartfall utgör ett ofredande skulle riskera att komma i konflikt med dettakrav. I likhet med utredningen och de flesta remissinstanserna anserdärför regeringen att det straffbara området inte bör utvidgas.Däremot finns det anledning att överväga om brottslighetens allvarbeaktas tillräckligt när det gäller upprepade eller systematiskatrakasserier och förföljelse. Straffet ska återspegla hur allvarligt det ellerde brott som den tilltalade döms för är. Inte sällan består brottslighetenav ett stort antal gärningar som var för sig är mindre allvarliga och därstraffvärdet motsvarar böter. Det kan t.ex. röra sig om en mängdtelefonpåringningar som är att anse som ofredande eller upprepadeöverträdelser av besöksförbud. De brottsliga gärningarna kan var för sigframstå som relativt lindriga men sedda i ett sammanhang vara påtagligtintegritetskränkande. Även om straffvärdet för den samladebrottsligheten i en del fall anses motsvara ett fängelsestraff stannar intesällan påföljden vid böter också vid mer omfattande brottslighet.När det gäller vissa upprepade kränkande gärningar som riktats mot enoch samma närstående person och som varit ägnade att allvarligt skadadennes självkänsla har en skärpt syn kommit till uttryck genominförandet av fridskränkningsbrotten. Det är i linje med att det normaltmåste anses betydligt allvarligare att kränka en annan person genomupprepade likartade gärningar än om något samband mellan gärningarnainte föreligger. Det upprepade handlandet kan dock innebära en särskildkränkning av målsägandens integritet även när gärningarna inte kankvalificeras som grov fridskränkning eller grov kvinnofridskränkning,t.ex. därför att de inte varit ägnade att allvarligt skada målsägandenssjälvkänsla eller därför att närståendekravet inte är uppfyllt. Nuvarandestraffmätningspraxis för sådan brottslighet kan inte anses tillräckligtåterspegla brottslighetens allvar. Mot denna bakgrund finns det ett behovav att höja straffnivån för brottslighet av detta slag.67

En särskild straffbestämmelse införsEtt sätt att åstadkomma en höjd straffnivå är att införa en särskildstraffbestämmelse där det brottsliga handlandet utgörs av flera brottsligagärningar vilka kvalificeras genom rekvisit som anger när brottslighetenär särskilt straffvärd. Utredningen har föreslagit en sådan bestämmelse.Med en sådan straffbestämmelse kan anges en straffskala med ettminimistraff som på en lägsta nivå bättre återspeglar den samladebrottslighetens allvar. Intresset av en helhetsbedömning av målsägandenssituation vid straffvärdebedömningen kan då tillgodoses, samtidigt somde enskilda straffbara gärningarna fortfarande är individuellt avgränsadetill tid och rum. En sådan lagteknik har använts förfridskränkningsbrotten. Den möjliggör att de brottstyper som typiskt settingår i ett förföljelsebeteende kan fångas upp utan att det straffbaraområdet riskerar att ges en diffus avgränsning. En särskildstraffbestämmelse med förebild i fridskränkningsbrotten framstår därförsom lämplig för att tillgodose syftet att höja straffnivån.Som ett alternativ har utredningen tagit upp möjligheten att genomändring i en generell bestämmelse om försvårande omständigheter införaen särskild straffskärpningsgrund för upprepade kränkningar. Någraremissinstanser har förespråkat det alternativet. Den bestämmelsen taremellertid sikte på enskilda fall som präglas av särskilt graverandeomständigheter och en ändring i denna torde inte medföra deneftersträvade generella straffhöjningen. Enligt regeringen är därför denav utredningen föreslagna lösningen lämpligare. Inte heller de andraalternativ som utredningen diskuterat – att införa en nystraffbestämmelse för ofredande som är grovt eller att ta bortnärståendekravet i fridskränkningsbrotten – är tillräckliga för atttillgodose syftet. I sistnämnda hänseende bör nämnas att regeringen den20 maj 2010 gett en särskild utredare i uppdrag att utvärderafridskränkningsbrotten och att vid behov föreslå ändringar i dessa (dir.2010:56).En särskild straffbestämmelse som tar sikte på brott som innebärupprepade eller systematiska trakasserier mot en och samma person skaföljaktligen införas.Vilka brottstyper bör omfattas?En höjd straffnivå är särskilt angelägen för brottstyper som enligtnuvarande praxis leder till förhållandevis lindriga påföljder också när deskett upprepat eller systematiskt mot en och samma person. Somutgångspunkt bör den särskilda straffbestämmelsen därför omfatta sådanabrottstyper om de typiskt sett ingår i ett förföljelsebeteende. Däremot börinte sådana brottstyper omfattas som visserligen kan ingå i den samladebrottsligheten men som sedda för sig framstår som påtagligt allvarligareeller som väsentligen syftar till att skydda ett annat intresse än denenskildes personliga integritet. Sålunda bör t.ex. de renaförmögenhetsbrotten inte omfattas, även om sådana ibland kan ingå i enförföljelse. Domstolen bör alltså även fortsättningsvis döma särskilt fördessa. Om förutsättningar föreligger för att döma för grov fridskränkning

eller grov kvinnofridskränkning, bör vidare utgångspunkten vara att det Prop. 2010/11:45ska dömas till ansvar för dessa brott.Brottstyper som typiskt sett förekommer vid förföljelse och som äromedelbart riktade mot den personliga integriteten ärolaga tvång, olagahot, ofredandeochsexuellt ofredande.Straffminimum för dessa är böteroch de leder ofta till ett bötesstraff. De bör följaktligen omfattas. Om ettolaga tvång är så allvarligt att det anses som grovt, varvid särskilt skabeaktas om gärningen innefattat pinande till bekännelse eller annantortyr, ger den befintliga straffskalan, fängelse i lägst sex månader ochhögst sex år, ett tillräckligt utrymme att beakta brottets allvar. Detsammagäller olaga hot som är grovt som har samma straffminimum och ettstraffmaximum på fängelse i fyra år. Dessa brottstyper bör därför inteomfattas.Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad,vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg, döms förhemfridsbrotttillböter eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst två år. Sker etthemfridsbrott genom inbrott bör det i regel anses som grovt (se NJA1990 s. 315). Hemfridsbrott, såväl brott av normalgraden som grovtbrott, kan typiskt sett förekomma vid förföljelse och bör därför omfattas.Sker intrånget i annat utrymme än bostaden döms i stället förolagaintrångtill samma straff. Olaga intrång kan ingå som ett led i enförföljelse av annan, t.ex. om intrånget sker på dennes arbetsplats. Brottetkan också innefatta ett ofredande och då bör, åtminstone om det olagaintrånget är grovt, dömas enbart för det brottet och inte därutöver förofredande (se NJA 2009 s. 636). Också olaga intrång, såväl brott avnormalgraden som grovt brott, bör därför omfattas.När det sedan gällermisshandelhar utredningen föreslagit att båderinga brott och brott av normalgraden, men inte grov misshandel, skaomfattas. Enligt Brå:s omfattningsstudie innefattar förföljelse i mångafall våld eller hot om våld. Ju närmare relationen mellan gärningsmannenoch brottsoffret är, desto vanligare är förekomsten av våld. Ommålsäganden och den tilltalade är eller har varit närstående till varandrakan ansvar för grov fridskränkning eller grov kvinnofridskränkningdömas ut, om övriga förutsättningar för sådant brott är uppfyllda. Våldförekommer emellertid också i förföljelsesituationer där parterna inte ärnärstående till varandra. Det finns således ett behov av att kunna beaktaatt en misshandel som inte är grov skett inom ramen för en förföljelse.Också sådan misshandel bör därför omfattas. Om en misshandel inte ärringa är också försök och förberedelse till brottet straffbart. Ettförsök tillmisshandelkan ofta innefatta ett fullbordat ofredande eller olaga hot ochbör också omfattas. Däremot är det svårt att se att ett misshandelsbrottsom inte kommit längre än till förberedelsestadiet typiskt sett kan ansesingå i en förföljelse. Förberedelse till misshandel bör därför inteomfattas.Skadegörelsebrotten riktas inte mot annans liv, hälsa, frihet eller fridutan i stället mot annans egendom. De kan inte utgöra grovfridskränkning eller grov kvinnofridskränkning. Samtidigt ärskadegörelseett brott som förekommer vid förföljelse av annan, t.ex.genom att dörrar och fönster i den utsattes bostad eller hans eller hennesbil skadas eller förstörs. Detta kan liksom brott mot frid varaintegritetskränkande. Skadegörelsebrott kan dessutom innefatta även ett69

ofredande eller ett hemfridsbrott. Straffet för skadegörelse är böter eller Prop. 2010/11:45fängelse i högst ett år och straffet bestäms vanligen till böter. Medhänsyn till det anförda bör skadegörelse ochförsök till skadegörelseomfattas. Om en skadegörelse är ringa, döms föråverkantill böter. Ävenom värdet på det skadade inte saknar betydelse för bedömningen, tordehänsynen till övriga omständigheter vid brottet i de flesta fall varaavgörande för rubriceringen (NJA 1988 s. 351). Skadegörelse som sker ien förföljelsesituation torde ofta bedömas som brott av normalgraden,men det är inte uteslutet att den kan bedömas som åverkan. Utredningenhar inte föreslagit att åverkan ska omfattas. Enligt regeringen saknasdock skäl att undanta åverkan från ett förföljelsebrott. Sådan åverkansom består i tillgrepp av vissa naturprodukter (12 kap. 2 § andra stycketbrottsbalken) torde däremot typiskt sett inte förekomma i samband medförföljelse av det slag som avses här och bör inte omfattas.Om en skadegörelse är grov, döms till fängelse i högst fyra år. Vidbedömande av om en skadegörelse är grov ska särskilt beaktas omgärningen inneburit synnerlig fara för någons liv eller hälsa eller skadandrabbat sak av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller om skadanannars är synnerligen kännbar. De omständigheter som medför att enskadegörelse bör bedömas som grov måste anses vara så påtagligtförsvårande att det med hänsyn till brottets allvar bör dömas särskilt fördetta.Ocksåöverträdelse av kontaktförbudhar ett delvis annatskyddsintresse än brott som riktas mot person och innebär formellt setten överträdelse av ett särskilt meddelat förbud. Inte heller detta brott kanutgöra grov fridskränkning eller grov kvinnofridskränkning. Syftet medförbudet är emellertid att skydda en enskild person. Detta gäller vare sigförbudet har meddelats med stöd av kontaktförbudslagstiftningen ellerenligt äktenskaps- eller sambolagstiftningen. En överträdelse av förbudetkan innebära en kränkning av den personliga integriteten hos den personsom förbudet är avsett att skydda och denne har också enligt förarbetenoch rättspraxis ansetts ha ställning som målsägande vid brottet.Överträdelse av kontaktförbud bör därför omfattas.När det sedan gällervåld och hot mot tjänstemansamtförgripelse mottjänsteman,som utredningen också föreslagit ska omfattas av densärskilda straffbestämmelsen, avser dessa brottstyper gärningar somriktar sig mot vissa offentliga funktionärer. Brottstyperna värnar främstintresset av att de befattningshavare som utövar för det allmänna viktigafunktioner inte ska hindras från att fullgöra dessa. För den som utsätts förförföljelse i sin myndighetsutövning har gärningarna i förhållande tillstraffbestämmelserna om misshandel, olaga hot och ofredande redankvalificerats genom en strängare straffskala. Utredningen har ocksåföreslagit attövergrepp i rättssakska omfattas. Det brottet syftar till atttillgodose det allmänna intresset av att talan eller utsaga vid domstol ellerannan myndighet inte påverkas otillbörligen. Den våldsanvändning ellerdet hot som gärningen innefattar har också i detta fall kvalificeratsgenom en strängare straffskala. Regeringen anser därför, i likhet mednågra remissinstanser, att dessa brottstyper inte behöver omfattas av densärskilda straffbestämmelsen.När det slutligen gällerförolämpningochförtal,som enligtutredningen bör omfattas av den särskilda straffbestämmelsen, är det70

primärt endast målsäganden som får åtala för brotten. Åklagarens Prop. 2010/11:45åtalsrätt för förtal och även grovt förtal är inskränkt till fall därmålsäganden är under 18 år eller målsäganden angett brottet till åtal ochåtal av särskilda skäl anses påkallat ur allmän synpunkt. Allmänt åtal förförtal och grovt förtal är sålunda avsett endast för särskilt kvalificeradefall. Avsikten är att allmänt åtal i dessa fall ska väckas, förutom vid brottmot barn, endast i rena undantagsfall. Såvitt avser förolämpning gällerytterligare begränsningar i åklagarens åtalsrätt. Ärekränkningsbrottenomfattas inte av straffbestämmelserna om grov fridskränkning och grovkvinnofridskränkning. I samband med att fridskränkningsbrotten infördesgjorde regeringen bedömningen att den praktiska nyttan av att låtafridskränkningsbrotten omfatta förtal och förolämpning starkt kundeifrågasättas mot bakgrund av de särskilda åtalsreglerna (prop. 1997/98:55s. 79 f.). Motsvarande skäl gör sig gällande i detta lagstiftningsärende.Förolämpning och förtal bör därför inte omfattas utan domstolen bördöma särskilt för dessa brott.Skäl för att någon annan brottstyp ska omfattas har inte framkommit.Regeringen anser därför sammanfattningsvis att det särskilda brottet skainnefatta misshandel av normalgraden och ringa misshandel, försök tillmisshandel av normalgraden, olaga tvång som inte är grovt, olaga hotsom inte är grovt, hemfridsbrott och olaga intrång såväl av normalgradensom grovt brott, ofredande, sexuellt ofredande, skadegörelse, försök tillskadegörelse, åverkan som består i ringa skadegörelse samt överträdelseav kontaktförbud.Den närmare utformningenVid utformningen av straffbestämmelsen bör fridskränkningsbrottentjäna som förebild. I båda fallen handlar det om upprepade ochintegritetskränkande brottsliga gärningar som riktar sig mot en ochsamma person. Bestämmelsen bör dock inte begränsas tillnärståendeförhållanden.För det första bör slås fast att det ska vara fråga om flera gärningar.Detta kan göras genom att i lagtexten ange att det handlar om brottsligagärningar. Dessa ska ha varit av sådant slag som angetts ovan. Den avutredningen föreslagna lagtekniken, att räkna upp varje enskild brottstypmed hänvisning till lagrum, skiljer sig från vad som gäller förfridskränkningsbrotten där det i stället anges att brottsliga gärningarenligt vissa angivna kapitel i brottsbalken omfattas. Med hänsyn till detbegränsade antal brottstyper som ska omfattas av straffbestämmelsentalar tydlighetsskäl för att – med en redaktionell justering – välja den avutredningen föreslagna tekniken.Gärningarna ska vidare ha varit riktade mot en och samma person. Detbör dock inte vara tillräckligt att flera brottsliga gärningar begåtts mot enoch samma målsägande utan det upprepade handlandet måste hainneburit en särskild kränkning av dennes integritet. För att kvalificera debrottsliga gärningarna och för att markera brottets förföljelsekaraktär harutredningen föreslagit att var och en av gärningarna ska ha utgjort led ien upprepad förföljelse som medfört en kränkning av personensintegritet. Remissinstanserna har i allmänhet godtagit utredningens

förslag. Några remissinstanser har dock påpekat att utredningens avsikt Prop. 2010/11:45synes ha varit att handlandet ska ha varit ägnat att kränka integriteten ochalltså inte nödvändigtvis måste ha medfört en sådan kränkning. VidareharÅklagarmyndighetenanfört att en ytterligare kvalificering av debrottsliga gärningarna bör övervägas.Begreppet förföljelse har i nuvarande lag om besöksförbud använts ibetydelsen att någon vid upprepade tillfällen på ett mycket påträngandeeller annars besvärande sätt söker kontakt med en person mot dennesvilja (prop. 1987/88:137 s. 20). Med förföljelse bör emellertid ocksåavses att någon upprepat angriper, plågar, terroriserar eller utsätter enannan person för obehag, t.ex. genom att begå brott mot denne. Någotsärskilt syfte bör inte krävas för att ett handlande ska utgöra enförföljelse, så länge det upprepade handlandet objektivt sett framstår sompåträngande eller besvärande eller annars som ett angrepp på personen ifråga. Begreppet är därför lämpligt för att ringa in de situationer som börträffas av bestämmelsen. Särskild hänsyn bör dessutom tas till densamlade brottslighetens allvar och intensitet. Ett sådant hänsynstagandegörs även vid bedömningen av om flera enskilda gärningar ska leda tillansvar för grov fridskränkning eller grov kvinnofridskräkning genomkravet på att var och en av gärningarna ska ha utgjort led i en upprepadkränkning av personens integritet. Med en upprepad kränkning avses vidfridskränkningsbrotten gärningar som tar sikte på den personligaintegriteten och som sker vid upprepade tillfällen. Hur många kränkandegärningar som krävs för att kränkningen ska anses som upprepad börbedömas med utgångspunkt i gärningarnas karaktär. Ju allvarligaregärningen är, desto färre gärningar bör det krävas för att kränkningen skaanses som upprepad (prop. 1997/98:55 s. 133). På motsvarande sätt bördetta komma till uttryck i straffbestämmelsen om förföljelse. Degärningar som bör ingå i brottet är alla av sådan karaktär att de –beroende på det sammanhang i vilket de begås – kan utgöra enkränkning av någons personliga integritet. Som kvalificerande rekvisitbör därför föreskrivas att det ska ha varit fråga om dels en förföljelse,dels en upprepad kränkning av den förföljda personens integritet.Utredningens förslag till utformning av de kvalificerande rekvisitenskiljer sig från fridskränkningsbrotten, där var och en av gärningarna skaha utgjort led i en upprepad kränkning av någons integritet. I stället skagärningarna enligt förslaget ha utgjort led i en upprepad förföljelse sommedfört en sådan kränkning. Avsikten har dock uppenbarligen varit attåstadkomma detsamma som vid fridskränkningsbrotten, nämligen attmarkera det särskilt straffvärda i en upprepad kränkning där förfarandetbestår i en serie i och för sig straffbara gärningar. Skäl talar därför för attrekvisitet om upprepad kränkning bör utformas i överensstämmelse medvad som gäller för fridskränkningsbrotten, samtidigt som det också böranges att handlandet utgjort en förföljelse. Detta kan lämpligen skegenom att ange att den som förföljer en person genom angivna brottsligagärningar ska dömas för det särskilda brottet, om var och en avgärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning av personensintegritet.En förföljelse kan många gånger vara så påträngande att den utsattesliv påverkas mycket starkt och att denne mer eller mindre bryts ned. Iandra fall kan situationen vara sådan att den inte påverkar den utsattes72

vardag i någon särskild utsträckning även om den givetvis ändå kan vara Prop. 2010/11:45besvärande eller obehaglig. Också de senare fallen bör omfattas av densärskilda straffbestämmelsen. Något krav motsvarande vad som gäller förfridskränkningsbrotten, att gärningarna ska ha varit ägnade att allvarligtskada personens självkänsla, bör därför inte ställas upp. Detta kan istället beaktas vid bedömningen av straffvärdet eller leda till ansvar förgrovfridskränkningellergrovkvinnofridskränkning,omförutsättningarna för något av dessa brott i övrigt är uppfyllda. Med deovan angivna avgränsningarna behövs inte heller någon annankvalificering.Utredningen har som benämning på brottet föreslagitolaga förföljelse.Bråhar i stället förespråkatfridskränkning,bl.a. med hänvisning till attordet förföljelse kan innebära associationer till beteenden som inte ärstraffbara. Eftersom förföljelsen ska bestå i brottsliga gärningar tordeemellertid olaga förföljelse väl återspegla straffbestämmelsens innehåll.Vidare skulle benämningen fridskränkning kunna leda tankarna till attdet är fråga om en lägre grad av grov fridskränkning eller grovkvinnofridskränkning. Brottet bör därför benämnas olaga förföljelse.Straffskalan m.m.Straffminimum för olaga förföljelse måste återspegla den samladebrottslighetens straffvärde på en lägsta nivå. Vid bedömningen av vilketminimum som bör väljas måste beaktas att brottet innebär enkvalificering av de ingående enskilda brottsliga gärningarna. Å andrasidan kan brottet inte anses vara lika allvarligt som grov fridskränkningeller grov kvinnofridskränkning, som har ett straffminimum på sexmånader. De brotten förutsätter nämligen dels att de brottsligagärningarna begåtts mot en närstående person, dels att de varit ägnade attallvarligt skada den utsattes självkänsla, vilket sammantaget talar iytterligare försvårande riktning i förhållande till olaga förföljelse. Debrottstyper som föreslås ingå i straffbestämmelsen har böter somstraffminimum, förutom misshandel som inte är ringa samt grova fall avhemfridsbrott och olaga intrång där straffminimum är fängelse i14 dagar. Enligt regeringen återspeglar ett straffminimum motsvarandefängelseminimum, som utredningen föreslagit, på en lägsta nivåbrottslighetens allvar, samtidigt som det alltjämt kan upprätthållas enskillnad i förhållande till grov fridskränkning och grovkvinnofridskränkning.Eftersom en tillämpning av straffbestämmelsen förutsätter att flerabrott har begåtts måste när det gäller maximistraffet också beaktas att detvid flerfaldig brottslighet föreskrivs ett förhöjt straffmaximum (26 kap.2 § brottsbalken). För de brott som föreslås ingå i bestämmelsen ärstraffmaximum fängelse i ett eller två år, utom för hemfridsbrott ocholaga intrång som inte är grova samt för åverkan där endast böter ärföreskrivet. Med tillämpning av bestämmelserna om förhöjtstraffmaximum skulle det maximala straffet som kan dömas ut vidflerfaldig brottslighet av det slag som nu är i fråga vara fängelse i tre år.Med hänsyn till den kvalificering av de enskilda brottsliga gärningarnasom brottet innebär, och vid en jämförelse med straffmaximum för grov

fridskränkning och grov kvinnofridskränkning som är sex år, är enligt Prop. 2010/11:45regeringen fängelse i fyra år ett adekvat högsta straff.Följaktligen bör straffminimum vara fängelse i 14 dagar ochstraffmaximum fängelse i fyra år. Detta överensstämmer med de minimi-och maximistraff som utredningen föreslagit. Utredningen har dockföreslagit att brottet ska vara gradindelat och att straffet för normalgradenska vara fängelse i högst två år och för det grova brottet fängelse i lägstsex månader och högst fyra år. Med hänsyn till att redan den valdalagtekniken innebär en kvalificering av de ingående brotten saknas detdock behov av att dela in brottet olaga förföljelse i grader. En sådangradindelning skulle dessutom innebära påtagliga tillämpnings-svårigheter med hänsyn till sedvanliga principer om konkurrens mellanbrott. Brottet bör därför inte gradindelas.Liksom vid fridskränkningsbrotten bör de enskilda brottenspreskriptionstid vara avgörande för om de kan beaktas när domstolen skadöma för det särskilda brottet. Någon särskild reglering avpreskriptionstiden bör alltså inte ske.Regeringen föreslår sammanfattningsvis att den som förföljer enperson genom sådana brottsliga gärningar som angetts ovan döms, omvar och en av gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning avpersonens integritet, förolaga förföljelsetill fängelse i högst fyra år.

Regeringens förslag:De föreslagna lagändringarna ska träda i kraftden 1 oktober 2011. Ett besöksförbud som har meddelats enligt äldreföreskrifter ska efter ikraftträdandet anses som ett kontaktförbud.Skälen för regeringens förslag:Införandet av de nya bestämmelsernaom elektronisk övervakning av särskilt utvidgat kontaktförbud förutsätterrelativt omfattande förberedelser. Den tekniska utrustningen måsteupphandlas och polisens organisation måste anpassas för att kunnaverkställa övervakningen. Det är samtidigt angeläget att lagändringarnaträder i kraft så snart som möjligt. Förslagen bör därför träda i kraft den 1oktober 2011.Ändringarna bör gälla även besöksförbud meddelade föreikraftträdandet. En övergångsbestämmelse bör införas som anger att ettbesöksförbud som meddelats enligt äldre föreskrifter efter ikraftträdandetska anses som ett kontaktförbud. Straffbestämmelsen om olagaförföljelse tillämpas på gärningar som begåtts efter ikraftträdandet.Någon särskild övergångsbestämmelse till ändringen i brottsbalkenbehövs därför inte.

Regeringens bedömning:Mot bakgrund av de resurstillskott polisen ilikhet med Åklagarmyndigheten och domstolarna fått de senaste åren ärdet inte nödvändigt med ytterligare tilldelning på grund av förslaget omelektronisk övervakning av särskilt utvidgade kontaktförbud. Ävenövriga förslag bör rymmas inom de nuvarande anslagen.Utredningens bedömninginnebär att den elektroniska övervakningenkommer att medföra ökade kostnader motsvarande 11 miljoner kronorårligen för Rikspolisstyrelsen. I övrigt finner utredningen inte attförslagen torde innebära ökade kostnader för Rikspolisstyrelsen eller förövriga myndigheter.Remissinstanserna:Domstolsverketifrågasätter om förslaget kommeratt kunna finansieras inom befintliga ramar. Syftet med förslagen är attöka antalet lagföringar och antalet ärenden om kontaktförbud, vilketkommer att leda till en ökad måltillströmning. Det är ett återkommandeproblem att mindre resurskrävande reformer löpande föreslås och attdessa sammantaget kan medföra att ett resurstillskott krävs.Rikspolisstyrelsengör bedömningen att den beräknade totala kostnadenför larmövervakningen uppgår till 32 miljoner kronor. Därutöverkommer kostnader för larmutryckningar samt att förbereda organisationoch teknik.Brottsförebyggande rådetställer sig tveksam till utredningenskostnadskalkylering och anför i huvudsak följande. Förslagen leder tillett ökat antal arbetsuppgifter för polismyndigheterna vilket tordemedföra kostnader som icke är försumbara. Ökar incitamenten för polis,åklagare och domstolar att utreda och beivra överträdelser samtidigt somman gör det möjligt att beakta systematiska och upprepade kränkningarfinns det anledning att förvänta sig mer än en ringa ökning avärendeinflödet. Därtill kommer fler personer än tidigare att uppleva attförändringarna gör det mer meningsfullt att anmäla överträdelser, vilketsammantaget kan leda till kostnadsökningar.Skälen för regeringens bedömning:Handläggningen av ärenden omelektronisk övervakning av särskilt utvidgade kontaktförbud är en nyuppgift för polisen, Åklagarmyndigheten och domstolarna. Det är svårtatt uppskatta hur många ärenden om elektronisk övervakning som kankomma att aktualiseras. I dagsläget meddelas årligen ett fåtal särskiltutvidgade besöksförbud. Förslaget om elektronisk övervakning syftar tillatt få till stånd en ökad användning av dessa förbud. Regeringen finnerdock ingen anledning att anta att den av utredningen uppskattade siffranom cirka 100 förbud årligen kommer att överskridas. Arbetet med attutreda och fatta beslut i frågan torde därför inte att i någon störreutsträckning ta Åklagarmyndighetens resurser i anspråk. Belastningen pådomstolarna blir beroende av i vilken utsträckning prövning begärs avåklagarens beslut. Av Åklagarmyndighetens granskning av tillämpningenav besöksförbud framkommer att tre procent av allabesöksförbudsärenden prövas i rätten (Besöksförbud – en kartläggningöver tillämpningen med synpunkter. Rapport från UtvecklingscentrumGöteborg, juni 2008). Den ökade arbetsbelastningen på domstolarnatorde därför blir ytterst marginell. Det huvudsakliga arbetet med

4 b §

Den som förföljer en person genom brottsliga gärningar som utgör1. misshandel enligt 3 kap. 5 § eller försök till sådant brott som inte är ringa,2. olaga tvång enligt 4 kap. 4 § första stycket,3. olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket,4. hemfridsbrott eller olaga intrång enligt 4 kap. 6 §,5. ofredande enligt 4 kap. 7 §,6. sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 §,7. skadegörelse enligt 12 kap. 1 § eller försök till sådant brott,8. åverkan enligt 12 kap. 2 § första stycket, eller9. överträdelse av kontaktförbud enligt 24 § lagen (1988:688) om kontakt-förbuddöms, om var och en av gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkningav personens integritet, för olaga förföljelse till fängelse i högst fyra år.

Paragrafen och brottsrubriceringen är nya. I paragrafen föreskrivsstraffansvar för förföljelse som består i upprepade brottsliga gärningarmot en och samma person. Syftet är att förstärka det straffrättsligaskyddet mot trakasserier och förföljelse och att sålunda åstadkomma enstraffmätning som återspeglar brottslighetens allvar när det upprepadebrottsliga handlandet utgör en särskild kränkning av målsägandensintegritet. Övervägandena finns i avsnitt 8. Paragrafen har utformats ienlighet medLagrådetsförslag.En förutsättning för straffansvar är att den tilltalade förföljt en persongenom att upprepat ha begått brott mot denne. Flera brottsliga gärningarmåste alltså vara uppe till domstolens prövning samtidigt. Gärningarnaska vara av sådant slag som anges i bestämmelsen, dvs. misshandel avnormalgraden eller ringa misshandel, försök till misshandel avnormalgraden, olaga tvång som inte är grovt, olaga hot som inte är grovt,hemfridsbrott eller olaga intrång såväl av normalgraden som grovt brott,ofredande, sexuellt ofredande, skadegörelse, försök till skadegörelse,åverkan som består i ringa skadegörelse eller överträdelse avkontaktförbud. Det är inte nödvändigt att var och en av gärningarna är avsamma slag, så länge de utgörs av de uppräknade brottstyperna. Om det iden samlade brottsligheten ingår andra brottstyper döms särskilt fördessa.

Brottet består av en serie i och för sig straffbara gärningar. Således är Prop. 2010/11:45brottet inte ett s.k. perdurerande brott, dvs. en enda fortlöpande gärningsom i sig utgör ett brott. Domstolen måste, liksom vid brott i allmänhet,ta ställning till om varje enskild gärning är styrkt. Till grund för enfällande dom kan det vara godtagbart att, förutom vissa detaljeratbeskrivna och tidsbestämda gärningar, lägga gärningar av likartat slagsom begåtts under en viss tidsperiod och där det hålls mera öppet exakttidpunkt, plats och kanske även tillvägagångssätt för respektive gärning(se t.ex. NJA 2005 s. 712). De enskilda brottsliga gärningar som ingår ibrottet preskriberas särskilt för varje gärning som ingår igärningsbeskrivningen.Det ska vidare ha varit fråga om en upprepad kränkning av personensintegritet. Med upprepad kränkning avses, i likhet med vad som gäller förgrov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning, gärningar som tarsikte på den personliga integriteten och som sker vid upprepade tillfällen.Hur många kränkande gärningar som krävs för att kränkningen ska ansessom upprepad måste bedömas med utgångspunkt i gärningarnas karaktär.Ju allvarligare gärningarna är, desto färre bör krävas för att kränkningenska anses som upprepad.Genom att var och en av gärningarna ska ha utgjort led i en upprepadkränkning av den utsatta personens integritet tydliggörs att det förstraffansvar enligt paragrafen inte krävs några gärningar utöver dem somåtalet avser. Om den tilltalade tidigare har dömts för brott motmålsäganden kan detta beaktas vid bedömningen av om de åtaladegärningarna utgör ett led i en upprepad kränkning, för att belysa deförhållanden under vilka de åtalade gärningarna ägt rum. Det är därmedinte fråga om att på nytt döma för tidigare prövade gärningar. Det kan iregel förutsättas att brottsliga gärningar av det slag som bestämmelsenavser och som ingår i en serie brott mot en och samma person utgör enkränkning av dennes personliga integritet. I undantagsfall kan dockförekomma att en enskild gärning inte inneburit en sådan kränkning.Detta skulle kunna vara fallet t.ex. om vid en överträdelse av ettkontaktförbud inga försök till en direkt eller indirekt kontakt gjorts ochden som skyddas av förbudet varken lagt märke till eller haft anledningatt lägga märke till överträdelsen. Domstolen ska då i stället dömasärskilt för det brottet. Också om gärningarna sammantaget inte kananses ha utgjort en upprepad kränkning ska domstolen döma för deenskilda brotten. Om förutsättningar föreligger att döma för grovfridskränkning eller grov kvinnofridskränkning (4 kap. 4 a §) döms istället för sådant brott enligt sedvanliga regler om konkurrens mellanbrott.De objektiva omständigheterna ska vara täckta av uppsåt. Någotsärskilt förföljelsesyfte krävs inte så länge den tilltalade haft uppsåt tillde brottsliga gärningar som förföljelsen består av. Inte heller krävs attden tilltalade haft ett syfte att kränka målsägandens integritet utan det ärtillräckligt att gärningsmannen haft uppsåt i förhållande till de faktiskaomständigheter som läggs till grund för den bedömningen. Värderingenav om de brottsliga gärningarna utgjort förföljelse eller inneburit enkränkning görs av domstolen oavsett den tilltalades egna värderingar ochsyften med handlingarna. Om den tilltalade däremot haft uppsåt till debrottsliga gärningarna men inte till det upprepade handlandet föreligger77

inte förföljelse. Så kan vara fallet om flera enskilda brott endast av en Prop. 2010/11:45slump drabbar samma målsägande.För olaga förföljelse döms till fängelse i högst fyra år. Brottet kaninnefatta såväl brottsliga gärningar som var för sig har ett straffvärde sommotsvarar böter, som sådana där straffvärdet motsvarar fängelse.Minimistraffet fängelse i 14 dagar anger på en lägsta nivå straffvärdet förden samlade brottsligheten om förutsättningarna för ansvar enligtparagrafen är uppfyllda. Straffvärdet påverkas av de enskildagärningarnas allvar och intensitet och den samlade brottslighetensomfattning. Ju allvarligare eller ju fler gärningar som ingår i den samladebrottsligheten, desto högre ska straffvärdet anses vara. I förekommandefall ska beaktas om någon av gärningarna inneburit ett allvarligt angrepppå någons liv eller hälsa eller trygghet till person, se 29 kap. 1 § andrastycket andra meningen. Vid straffvärdebedömningen ska ocksåförsvårande eller förmildrande omständigheter enligt 29 kap. 2 och 3 §§beaktas i skärpande respektive mildrande riktning. Hänsyn ska också tastill övriga föreliggande omständigheter som är relevanta förstraffmätningen.Skadestånd med anledning av kränkning genom brott bestäms efter vadsom är skäligt, se 5 kap. 6 § skadeståndslagen (1972:207).

I lagen ersätts besöksförbud genomgående med kontaktförbud. Någonändring i sak är inte avsedd. Som en konsekvens av det ändras lagensrubrik.

1 §

Enligt denna lag får förbud meddelas för en person att besöka eller på annatsätt ta kontakt med en annan person eller att följa efter denna person(kontaktförbud).Kontaktförbudfår meddelas om det på grund av särskilda omständigheter finnsrisk för att den mot vilken förbudet avses gälla kommer att begå brott mot,förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera den som förbudet avses skydda.Vid bedömningen av omdet finns ensådan riskska detsärskilt beaktas om denmot vilken förbudet avses gälla har begått brott motnågon personsliv, hälsa,frihet eller frid.Ett kontaktförbud får meddelas endast om skälen för ett sådant förbuduppväger det intrång eller men i övrigt som förbudet innebär för den mot vilkenförbudet avses gälla.Ettkontaktförbudomfattar inte kontakter som med hänsyn till särskildaomständigheter är uppenbart befogade.

omständigheter som särskilt ska beaktas vid riskbedömningen utökas till Prop. 2010/11:45att även omfatta brott mot någon annan persons, än den som förbudetavses skydda, liv, hälsa, frihet eller frid. Ändringen tydliggör att tidigarebrottslighet är en viktig omständighet vid bedömningen av om detföreligger risk för fortsatt brottslighet och att detta gäller inte bara ombrottsligheten avser den som förbudet avser att skydda utan även någonannan person, t.ex. en före detta sambo, make, maka eller partner.Det uppställs inget krav på tidsmässigt samband mellan tidigare brottoch beslutet om kontaktförbud. Ju närmare i tiden brottsligheten ligger,desto högre får dock risken för ny brottslighet anses vara. Av vikt vidriskbedömningen är karaktären på tidigare brott, om det rör sig omenstaka eller flera gärningar och om brott har begåtts vid ett eller fleratillfällen. Härutöver görs en språklig ändring i stycket. Någon ändring isak är inte avsedd.Itredje stycketangavs tidigare att ett besöksförbud inte fick meddelasom behovet kunde tillgodoses genom någon mindre ingripande åtgärd.Ändringen innebär att det istället anges att ett kontaktförbud endast fårmeddelas om skälen för ett sådant förbud uppväger det intrång eller meni övrigt som förbudet innebär för den mot vilken förbudet avses gälla. Enproportionalitetsbedömning ska alltså göras i varje enskilt fall. Enavvägning ska ske mellan å ena sidan intresset av att förebygga brott ochtrakasserier och å andra sidan integritetsaspekten och rätten att röra sigfritt. Vid bedömningen ska bl.a. beaktas karaktären på brottsligheten ellertrakasserierna, risken för att den mot vilken förbudet avses gälla kommeratt göra sig skyldig till brott eller allvarliga trakasserier och hur längerisken kan förväntas föreligga. Dessa omständigheter måste ställas motomfattningen av de konsekvenser som ett kontaktförbud förväntas få förden mot vilken förbudet avses gälla.

1 a §

Kontaktförbudenligt 1 § får avse också förbud att uppehålla sig i en bostadsom brukas gemensamt med annan, om det på grund av särskilda omständigheterfinns en påtaglig risk för att den mot vilken förbudet avses gälla kommer att begåbrott mot en sammanboendes liv, hälsa, frihet eller frid (kontaktförbud avseendegemensam bostad).Kontaktförbudavseende gemensam bostad får meddelas endast om1. skälen för ett sådant förbud väger väsentligt tyngre än det intrång eller men iövrigt som förbudet innebär för denmot vilkenförbudet avses gälla, och2. den som förbudet avses skydda förbinder sig att medverka till att den motvilken förbudet avses gälla i rimlig utsträckning får tillgång till sina personligatillhörigheter.

Paragrafen reglerar förutsättningarna för kontaktförbud avseendegemensam bostad. I paragrafen görs endast språkliga ändringar. Någonändring i sak är inte avsedd.

2 §

Om det kan antas att ettkontaktförbudenligt 1 § inte är tillräckligt, fårförbudet utvidgas till att avse förbud att uppehålla sig i närheten av en annanpersons bostad eller arbetsplats eller annat ställe där den personen brukar vistas(utvidgatkontaktförbud).Den som har överträtt ett utvidgatkontaktförbudfår meddelas förbud attuppehålla sig inom ett större område än som följer av första stycket (särskiltutvidgatkontaktförbud).Förbudet får omfatta ett eller flera områden i anslutningtill sådana platser där den andra personen har sin bostad eller arbetsplats eller

Paragrafen reglerar förutsättningarna för utvidgat kontaktförbud ochsärskilt utvidgat kontaktförbud. Övervägandena finns i avsnitt 5.5, 6.1och 6.2.Ett nytttredje styckeinförs, som reglerar förutsättningarna för attförena särskilt utvidgat kontaktförbud med villkor om elektroniskövervakning. I stycket anges att ett beslut om särskilt utvidgatkontaktförbud ska förenas med villkor om elektronisk övervakning, omdet inte finns särskilda skäl mot det. Det föreligger således en presumtionför att särskilt utvidgat kontaktförbud ska förenas med villkor omelektronisk övervakning.I undantagsfall, om det finns särskilda skäl, får ett särskilt utvidgatkontaktförbud meddelas utan villkor om elektronisk övervakning. Medsärskilda skäl avses omständigheter av personlig eller praktisk karaktärsom omöjliggör elektronisk övervakning av kontaktförbudet. Somexempel kan nämnas att den mot vilken förbudet avses gälla är hemlösoch saknar möjlighet att sköta den tekniska utrustningen, t.ex. attelektroniskt ladda utrustningens batterier. Ett annat exempel är när denmot vilken förbudet avses gälla beroende på sjukdom inte är kapabel atthantera den elektroniska utrustningen.I övrigt görs endast språkliga ändringar i paragrafen. Någon ändring isak är inte avsedd.

2 a §

När ett beslut om särskilt utvidgat kontaktförbud med villkor om elektroniskövervakning har meddelats, är den mot vilken förbudet gäller skyldig attmedverka till att den elektroniska övervakningen kommer till stånd och kanfortgå.

Paragrafen är ny och anger vilka skyldigheter den har som ålagts ettsärskilt utvidgat kontaktförbud som ska övervakas elektroniskt.Övervägandena finns i avsnitt 6.3.Bestämmelsen i paragrafen innebär att den som ålagts förbudet ärskyldig att medverka till den elektroniska övervakningen genom att sättapå sig utrustningen samt bära och sköta utrustningen som krävs för attövervakningen ska kunna genomföras. Av 12 § framgår att ett beslut omkontaktförbud ska ange förbudets innebörd och omfattning. Det innebäratt ett beslut om särskilt utvidgat kontaktförbud med villkor omelektronisk övervakning ska innehålla information om innebörden av denelektroniska övervakningen och omfattningen av det område som skaövervakas. Enligt 12 a § ska det av ett sådant beslut också framgå närövervakningen ska inledas och hur det ska ske samt vad den som ålagtsförbudet är skyldig att göra för att medverka till att den elektroniskaövervakningen kommer till stånd och kan fortgå.För det fall att den mot vilken förbudet gäller inte medverkar till attden elektroniska övervakningen kommer till stånd eller kan fortgå kan

I paragrafen görs endast språkliga ändringar. Någon ändring i sak är inteavsedd. Paragrafen har utformats i enlighet medLagrådetsförslag.

4 §

Kontaktförbud skameddelas för viss tid.Kontaktförbudavseende gemensambostad får meddelas för högsttvå månader. Särskilt utvidgat kontaktförbud medvillkor om elektronisk övervakning får meddelas för högst sex månader. I övrigtfår kontaktförbud meddelas för högst ett år.Kontaktförbudetgäller omedelbart, om inte annat bestäms.Ettkontaktförbudavseende gemensam bostad får endast förlängas om det finnssärskilda skäl och med högsttvå veckori taget.Ettsärskiltutvidgatkontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning får förlängas med högsttre månader i taget. I övrigt får ett kontaktförbud förlängas med högst ett år itaget.

Paragrafen reglerar kontaktförbudens giltighetstid och förlängning avförbuden. Ändringarna behandlas i avsnitt 5.4 och 6.2.Iförsta stycketregleras kontaktförbudens giltighetstid. Giltighetstidenför ett förbud avseende gemensam bostad utsträcks från 30 dygn till tvåmånader. Det införs vidare en bestämmelse om att särskilt utvidgatkontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning får meddelas förhögst sex månader.Kontaktförbudets giltighetstid ska bestämmas efter en prövning medhänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Vid tidsbestämningenska ändamålet med förbudet beaktas och ett kontaktförbud får inte geslängre giltighetstid än vad som krävs för att uppnå syftet med det.Itredje stycketbehandlas frågan om förlängning av ett kontaktförbud.Den tid som ett förbud avseende gemensam bostad får förlängas medutsträcks till högst två veckor i taget. Det införs vidare en bestämmelseom att ett beslut om särskilt utvidgat kontaktförbud med villkor omelektronisk övervakning får förlängas med högst tre månader i taget.5 §Ett beslut omkontaktförbudska delges den mot vilken förbudet avses gälla.Delgivning får inte ske enligt 34–38 och 47–51 §§ delgivningslagen (2010:000).

Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt till offentligt biträde närfråga är om vissa former av kontaktförbud. Ändringen i paragrafenbehandlas i avsnitt 7.1.3. Paragrafen har utformats i enlighet medLagrådetsförslag.Iförsta stycketanges när rätt föreligger till ett offentligt biträde.Ändringen innebär att rätten till offentligt biträde utökas till att ävenomfatta frågor om särskilt utvidgat kontaktförbud. Om det kan antas attbehov av biträde saknas ska något offentligt biträde inte förordnas. Detkan t.ex. vara fallet om offentlig försvarare är förordnad i en parallellbrottmålsprocess.8 §Prövningen av frågor omkontaktförbudankommer på åklagarenpåden ortdär förbudet helt eller huvudsakligenska gällaeller där den mot vilken förbudetavses gälla harsinhemvist eller mera varaktigt uppehåller sig. Är den sistnämndemisstänkt för brott som har betydelse för frågan omkontaktförbud,får fråganprövas även av åklagare som är behörig att väcka åtal för brottet.I fråga om åklagare tillämpas vidare 7 kap. rättegångsbalken.

Paragrafen reglerar utformningen av åklagarens beslut varigenom enfråga om kontaktförbud avgörs. Ändringen innebär att det ipunkten 5görs ett förtydligande som innebär att beslutet ska innehålla uppgift omvilken påföljd som en överträdelse av förbudet kan medföra. Paragrafenhar utformats i enlighet medLagrådetsförslag.

12 a §

Ett beslut om särskilt utvidgat kontaktförbud med villkor om elektroniskövervakning ska, utöver vad som anges i 12 §, ange1. den polismyndighet som är ansvarig för den elektroniska övervakningen,2. när den elektroniska övervakningen ska inledas och hur det ska ske,3. vad den mot vilken förbudet gäller är skyldig att göra för att medverka tillatt övervakningen kommer till stånd och kan fortgå, och4. vilken påföljd som hindrande av elektronisk övervakning enligt 25 § kanmedföra.

Paragrafen, som är ny, reglerar utformningen av ett beslut om särskiltutvidgat kontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning. Utövervad som anges i 12 § ska ett sådant beslut innehålla de uppgifter sombehövs för att den som ålagts förbudet ska kunna fullgöra sin skyldighetenligt 2 a § att medverka till att den elektroniska övervakningen kommertill stånd och kan fortgå. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.Iförsta punktenföreskrivs att beslutet ska ange den polismyndighetsom är ansvarig för den elektroniska övervakningen. Vilkenpolismyndighet som ansvarar för den elektroniska övervakningenregleras i 13 a §. I regel är det polismyndigheten på den ort där förbudethelt eller huvudsakligen avses bli tillämpat som ansvarar förövervakningen.Avandra punktenföljer att beslutet ska ange när den elektroniskaövervakningen ska inledas och hur det ska ske. Det innebär att det av

beslutet ska framgå när den tekniska utrustningen i det enskilda fallet ska Prop. 2010/11:45installeras så att den elektroniska övervakningen kan inledas. Det böralltså bl.a. anges vid vilken tidpunkt och på vilken plats den elektroniskautrustningen ska monteras på den övervakade.Enligttredje punktenska beslutet även innehålla uppgift om vad denmot vilken förbudet gäller är skyldig att göra för att medverka till attövervakningen kommer till stånd och kan fortgå, dvs. vad som krävs avden övervakade för att den tekniska utrustningen ska fungera. Denövervakade måste medverka till att under hela övervakningstiden bärasändaren och regelbundet ladda batterierna. Det kan också finnas andraanvisningar som gäller handhavandet av den tekniska utrustningen, t.ex.om vattentålighet etc. som den övervakade bör informeras om. Sådaninformation kan behöva vara detaljerad men bör kunna utfärdasstandardiserat, t.ex. genom en bilaga till beslutet.Avfjärde punktenframgår slutligen att det i beslutet ska anges vilkenpåföljd som hindrande av elektronisk övervakning enligt 25 § kanmedföra.Lagrådethar föreslagit att fjärde punkten ges lydelsen ”vilkenpåföljd som kan ådömas den som inte medverkar enligt 3”. Regeringenanser emellertid att en direkt och uttrycklig hänvisning tillstraffbestämmelsen på ett tydligare sätt klargör vad informationen skaavse. Regeringen har därför i detta avseende valt att inte följa Lagrådetsförslag.Att ett beslut om särskilt utvidgat kontaktförbud med villkor omelektronisk övervakning ska innehålla tydliga uppgifter om vilket områdeförbudet gäller följer av att beslutet enligt 12 § 2 ska ange förbudetsinnebörd och omfattning.

13 §

Vid åklagarens handläggning av ärenden omkontaktförbudgäller i övrigt 4–9, 14, 15 §§, 20 § första stycket andra meningen 1, 3 och 4 och andra stycketsamt 26 § förvaltningslagen (1986:223).

övervakningen. I normalfallet är det den ort där den som förbudet avses Prop. 2010/11:45skydda är bosatt. Polismyndigheten ska bl.a. se till att den elektroniskaövervakningen installeras och kommer igång samt informera den somavses med förbudet om övervakningens innebörd och konsekvenser.Vidare ska polismyndigheten övervaka larmet, hantera larmsituationeroch avsluta övervakningen.Ett beslut om kontaktförbud gäller enligt 4 § andra stycket omedelbart.Det innebär att polismyndigheten kan verkställa beslutet trots att det intehar vunnit laga kraft. Delgivning av beslut kan i ett sådant fall ske ianslutning till verkställigheten.I paragrafen införs också ett nytttredje stycke,som innebär att enpolismyndighet, t.ex. av praktiska skäl, får lämna över ansvaret förverkställighet av den elektroniska övervakningen, helt eller delvis, till enannan polismyndighet. Innan ansvaret för verkställighet överlämnas skadock myndigheterna samråda.

14 §

Åklagarens beslut i fråga omkontaktförbud skaprövas av tingsrätten, omden som har ålagtskontaktförbudeller den som förbudet avses skydda begär det.Begäran om sådan prövningskagöras skriftligen eller muntligen hos åklagaren,somskaöverlämna ärendet till rätten. Omfattar ärendet beslut omkontaktförbudavseende gemensam bostadskaåklagaren utan dröjsmål överlämna ärendet tillrätten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka regler som gäller vidhandläggningen av ärenden om kontaktförbud i domstol, utöver dem somanges i de föregående paragraferna.Iförsta stycketgörs endast språkliga ändringar. Någon ändring i sak ärinte avsedd.I paragrafen införs ett nyttandra stycke,som innebär att rättens beslutinnehållsmässigt ska utformas på motsvarande sätt som åklagarensbeslut. Ändringen i paragrafen behandlas i avsnitt 6.3. Paragrafen harutformats i enlighet medLagrådetsförslag.

22 §

Har någon begärt rättens prövning av ett beslut i fråga omkontaktförbudochär den mot vilken förbudet avses gälla misstänkt för brott som har betydelse förprövning av frågan om förbudet, får beslutet i fråga omkontaktförbudprövas imål om allmänt åtal rörande brottet.Bestämmelsernaom rättegång i ett sådantmålska tillämpas.

Paragrafen och brottsrubriceringen är nya. Bestämmelserna i paragrafen Prop. 2010/11:45föreskriver straffansvar för uppsåtliga och grovt oaktsamma förfarandensom innebär att den elektroniska övervakningen hindras. Övervägandenafinns i avsnitt 7.2.3.Straffansvaret omfattar den som har meddelats ett särskilt utvidgatkontaktförbud som förenats med villkor om elektronisk övervakning. Detstraffbara området omfattar gärningar som innebär att den elektroniskaövervakningen hindras. Om gärningsmannen har försökt att förstörautrustningen utan att handlingen lett till att den elektroniskaövervakningen upphört föreligger inget hindrande. För straffansvar krävssåledes att gärningsmannen omöjliggör den elektroniska övervakningen.Med att hindra den elektroniska övervakningen avses dels att denelektroniska övervakningen inte kommer till stånd, dels att den inte kanfortgå. Sålunda omfattas gärningar som innebär att den elektroniskaövervakningen inte kan inledas, t.ex. en vägran att sätta på sig denelektroniska utrustningen. Vidare omfattas gärningar som innebär att denpågående elektroniska övervakningen avbryts. Det kan vara fråga omaktiva handlingar som att förstöra utrustningen eller underlåtenhet attsköta utrustningen på det sätt som krävs för att elektronisk övervakningska kunna fortgå. Som exempel på underlåtenhet att sköta utrustningenkan nämnas att inte ladda batterierna till utrustningen.I subjektivt hänseende krävs uppsåt eller grov oaktsamhet. Straffansvarför grov oaktsamhet bör i första hand förbehållas sådana beteenden somär ett utslag av medveten oaktsamhet. Ett exempel på när grovoaktsamhet kan föreligga är när den som beslutet gäller, utan att uppsåtföreligger, underlåter att se till att batterierna är laddade.Straffskalan är böter eller fängelse i högst ett år.

26 §

Uppgifter om den övervakades position vid elektronisk övervakning fårendast tas fram när1. den övervakade träder in i eller vistas inom det område som avses i 2 §andra stycket, eller2. pågående elektronisk övervakning hindras.

Paragrafen, som är ny, reglerar när uppgifter om den övervakadesposition vid elektronisk övervakning får tas fram. Övervägandena finns iavsnitt 6.4. Paragrafen har utformats i enlighet medLagrådetsförslag.Av paragrafen framgår att uppgifter om den övervakades position videlektronisk övervakning endast får tas fram i två situationer. För detförsta får uppgifter tas fram när den mot vilken förbudet gäller träder in ieller vistas inom det området som avses i 2 § andra stycket. Uppgifternafår således göras tillgängliga när den övervakade träder in i eller vistasinom det område som det särskilt utvidgade kontaktförbudet omfattar.För det andra får uppgifter om den övervakades position tas fram nären pågående elektronisk övervakning hindras. Det kan t.ex. vara frågaom manipulation av den elektroniska utrustningen. Den elektroniskaövervakningen kan också hindras genom att den övervakade tar av sigutrustningen eller låter bli att ladda batterierna. Övervakningen kanvidare hindras av andra rent tekniska orsaker.I övrigt får uppgifter om den övervakades position vid elektroniskövervakning inte tas fram.

Utredningens sammanfattning av betänkandetStalkning (SOU 2008:81)BakgrundEtt stort antal personer i Sverige utsätts varje år för hot och förföljelse.Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) har mer än 600 000 personer iåldern 18–79 år någon gång blivit utsatta för stalkning, varav 105 000–165 000 personer det senaste året.Två tredjedelar av offren var på ett eller annat sätt bekant medgärningsmannen. Av dem var ca en fjärdedel dåvarande eller tidigarepartner och ca en fjärdedel hade någon annan privat relation. Andra vart.ex. arbetskamrater eller personer man fått kontakt med genom sinyrkesutövning. En tredjedel av offren uppgav att de var obekanta medgärningsmannen.Brå konstaterade att ju närmare relationen var mellan offer ochgärningsman desto allvarligare var trakasserierna och risken för våld varstörre. 25 procent av alla som hade utsatts för stalkning hade ocksåutsatts för våld.Brå konstaterade också att ca 15 000 personer i Sverige årligen tvingasflytta efter att de har utsatts för förföljelse.En knapp tredjedel av de utsatta hade polisanmält trakasserierna. Enfemtedel av de fall där polisanmälan gjordes ledde till någon påföljd förgärningsmannen. De vanligaste brottsrubriceringarna var olaga hot ochmisshandel.I dag saknas en generell bestämmelse som innebär en kriminaliseringav systematiserad förföljelse. Däremot kan gärningarna var och en för sigutgöra brott. Det finns dessutom möjlighet att utfärda besöksförbud redanom det finns risk för att någon kommer att utsätta någon annan för brott,förföljelse eller trakasserier. Den som överträder ett besöksförbud gör sigskyldig till ett brott.UppdragetStalkningsutredningen har haft i uppdrag att utreda vilka skyddsåtgärdersom är lämpligast för att förstärka skyddet för personer som utsätts förhot eller förföljelse. Utredaren skulle också överväga om det finns ettbehov av ett kompletterande ekonomiskt stöd i vissa fall då personerutsätts för upprepade, allvarliga hot eller annan allvarlig brottslighet isådan omfattning att deras livssituation påtagligt påverkas.I uppdraget ingick bl.a. att belysa hur lagen om besöksförbud tillämpasoch föreslå förändringar som kan leda till en bättre och merändamålsenlig användning av besöksförbud och lämna förslag på enrättslig lösning som medger att besöksförbud kan kontrolleras medelektronisk övervakning. Stalkningsutredningen skulle också se överbestämmelserna kring sekretesskydd för bostadsadresser m.m. ochskyddade personuppgifter.Dessutom har Stalkningsutredningen haft i uppdrag att analyserastraffbestämmelsernas tillämplighet vid upprepade trakasserier och

förföljelser (stalkning) och överväga om skyddet behöver förstärkas i Prop. 2010/11:45sådana situationer.Bilaga 1Överväganden och förslagDet pågår redan ett omfattande arbete i Sverige med anknytning till defrågor som utredningen har behandlat. En del insatser finns beskrivna iregeringens Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor,hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (Skr.2007/08:39). Flera myndigheter har tagit egna initiativ, t.ex. sådana somberör frågor om skyddade personuppgifter och behandling avgärningsmän.Åtta länder inom den Europeiska unionen hade i april 2007 antagitspecifika förbud mot stalkning i sin lagstiftning. I övriga länder inomEuropeiska unionen saknas visserligen särskilda bestämmelser omstalkning, men handlingen kan ändå, precis som i Sverige i dag, varastraffbar enligt andra regler, t.ex. såsom olaga hot, ofredande ellermisshandel. I 26 av 27 länder inom den Europeiska unionen finns reglerom besöksförbud.Vi bedömer att de pågående insatserna i Sverige ändå inte ärtillräckliga för att komma till rätta med problemet med stalkning. Vilämnar därför förslag på hur arbetet mot systematisk förföljelse ska blimer effektivt.Tre huvudområdenFör att verkningsfullt komma till rätta med problemen med stalkninganser vi det finns tre huvudområden som bör avhandlas. För det förstamåste insatser göras för att undanröja hotet om stalkning, dvs. insatserdirekt riktade mot gärningsmannen. För det andra kan det dock i vissafall vara omöjligt att komma till rätta med själva förföljelsen. Vissagärningsmän kan betraktas som så besvärliga och enträgna att det inte ärtillräckligt ens med frihetsberövanden. Brottsoffret kommer i dessa fallatt behöva skyddas. För det tredje är det i många fall nödvändigt atterbjuda brottsoffret andra stödåtgärder än skydd.Kriminalisering av stalkningI dag saknas det en särskild bestämmelse om straff för systematiseradförföljelse. Förföljaren kan dömas för varje gärning som utgör ett brott,men det saknas förutsättningar att betrakta helheten. Därmed saknas detförutsättningar att beakta att beteendet att systematiskt förfölja någoninnebär ett omfattande psykiskt lidande för den som blir utsatt. Vi anseratt det finns starka skäl för att i dag kriminella gärningar betraktas från enannan utgångspunkt om de begås inom ramen för systematisk förföljelse.Vi föreslår därför att ett nytt brott, olaga förföljelse, införs.De olika oönskade beteendena som den systematiska förföljelsen kaninnefatta spänner över ett mycket brett spektrum av aktiviteter. Den nyabestämmelsen bör därför omfatta alla straffvärda förfaranden inom detområde den är avsedd att skydda. Vi anser dock inte att det

kriminaliserade området som sådant bör utvidgas. Förföljelse som inte Prop. 2010/11:45bedöms ha nått upp till ett brott bör istället kunna medföra ett beslut om Bilaga 1besöksförbud.Enligt den nya bestämmelsen ska den som begår brottsliga gärningarenligt 3 kap. 5 §, 4 kap. 4–7 §§, 5 kap. 1 § och 3 §, 6 kap. 10 §, 12 kap.1 §, 17 kap. 1–2 § och 10 § brottsbalken eller enligt 35 § första stycketlagen (200x:xx) om kontaktförbud eller försök och förberedelse enligtvad som är föreskrivet för varje brott dömas för olaga förföljelse om varoch en av gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning avbrottsoffrets integritet.Straffet för normalfallet föreslås bli fängelse högst två år. För grovafall bör straffet vara fängelse lägst sex månader och högst fyra år. Vidbedömande om en gärning ska betraktas som grov ska särskilt beaktasom det har förekommit våld eller hot om allvarligt våld, om förföljelsenhar pågått under lång tid eller om gärningarna av annan anledning kananses vara särskilt allvarliga.Ny lag om kontaktförbudÅr 2007 uppgick antalet ansökningar om besöksförbud till 10 400. Frånår 2000 har antalet ansökningar om besöksförbud nästan fördubblats,eftersom det då inkom 5 700 ansökningar. Ca 42 procent avansökningarna om besökförbud beviljades år 2007.Brå:s uppföljningar av lagen (1988:688) om besöksförbud pekar på attdet finns en stor problematik kring besöksförbuden. Av uppföljningarnaframkommer det att den som besöksförbudet ska skydda upplever sigtryggare i och med besöksförbudet. Oron för att utsättas för brott kvarstårdock i många fall.Enligt tillgänglig statistik överträds en tredjedel av besöksförbuden.Brå har kritiserat polis och åklagare för hanteringen av besöksförbud.Bl.a. finns det brister i den informationen som ska lämnas till den somska skyddas, riskbedömningar verkar sällan bygga på en sammanvägdhelhetsbedömning och besöksförbud används sällan för att förebygga nyabrott.För att komma till rätta med dessa problem föreslår jag att lagen ombesöksförbud ersätts med en ny lag om kontaktförbud. Den nya lagen haren annan struktur än nuvarande lag och är tydligare avseendeförutsättningarna för att meddela ett kontaktförbud. Beslut omkontaktförbud ska alltid föregås av en proportionalitetsbedömning.Proportionalitetsbedömningen bör ta hänsyn till de befintliga motståendeintressena, dvs. i synnerhet skyddshänsyn och integritetsaspekter.Särskild hänsyn bör tas till faran för att våld eller hot riktas motskyddspersonen.Möjligheten att utfärda kontaktförbud utan att skyddspersonen redanhar utsatts för brott bör utökas för att kontaktförbudet bättre ska kunnautgöra ett komplement till förslaget om en ny straffbestämmelse omolaga förföljelse. Vi menar att genom tydliga krav på proportionalitet kanrättssäkerhetskraven nås även utan att något brott tidigare har begåtts,vilket det i praktiken ställs krav på i dag. I dag finns det förutsättningar91

att göra adekvata bedömningar genom de strukturerade hot- och Prop. 2010/11:45riskbedömningar som nu införs inom Polisen.Bilaga 1Ett kontaktförbud bör, liksom enligt lagen om besöksförbud, kunnaförenas med villkor om förbud för förbudspersonen att vistas inom ettsärskilt angivet område. Området bör dock kunna vara större än nu ochvillkoret ska kallas tillträdesförbud. Tillträdesförbudets omfattning böravgöras enligt den allmänna proportionalitetsbedömningen.På samma sätt bör ett kontaktförbud, liksom nu, kunna förenas medvillkor om förbud för förbudspersonen att uppehålla sig i en bostad sombrukas gemensamt med skyddspersonen. Förutsättningarna att fåmeddela villkor avseende gemensam bostad bör dock förenklas.Liksom i dag bör åklagare som huvudregel besluta om ettkontaktförbud ska utfärdas. Enligt nuvarande bestämmelse ska ett beslutom besöksförbud kunna prövas av tingsrätten, som då ska bestå av endomare och tre nämndemän. Vi anser att tingsrätten ska kunna avgörafrågor om kontaktförbud utan nämnd, eftersom det både skulle undanröjavissa praktiska problem och skulle kunna påskynda handläggningen idomstol. Frågan om kontaktförbud ska även kunna tas upp vidförhandling i brottmål av åklagaren, målsäganden eller av rätten på egetinitiativ.Straffskalan för kontaktförbud föreslås höjas och maxstraffet bli två årsfängelse. Samtidigt bör ringa överträdelser straffbeläggas.Polisens ansvar vid ärenden om kontaktförbud föreslås tydliggöras iden nya lagen om kontaktförbud, bl.a. vad gäller uppföljning avutfärdade beslut.Lagen (1988:609) om målsägandebiträde förtydligas med enbestämmelse som innebär att om det finns ett målsägandebiträdeförordnat för skyddspersonen hör det till dennes uppgifter att biträda sinklient vid domstolsförhandlingar i ärenden om kontaktförbud.Uppgifter om kontaktförbud bör gallras ur belastningsregistret senastfem år efter beslutet, dvs. inte efter tio år som nu är fallet.Kontaktförbud med elektronisk övervakningRikspolisstyrelsen har haft i uppdrag av regeringen att genomföra försökmed teknisk utrustning för att förena kontaktförbud med elektroniskövervakning. Syftet med uppdraget har varit att ge svar på teknikensmöjligheter och begränsningar vid övervakning av kontaktförbud.Tidigare har det konstaterats att den tekniska utvecklingen inte hadenått så långt att det var möjligt att med bibehållna krav på rättssäkerhetelektroniskt övervaka den som har meddelats kontaktförbud. Vi bedömeratt sådana förutsättningar nu finns samt att de med stor sannolikhetkommer att vara ännu bättre när de eventuella bestämmelserna om dettakan förväntas träda i kraft.Vi föreslår därför att ett kontaktförbud med tillträdesförbud ska kunnaförenas med elektronisk övervakning.Förbudspersonen föreslås kunna övervakas elektroniskt ochpositionsbestämmas om han eller hon träder in i det område somkontaktförbudet avser. Övervakningen bör ske av polisen som vid en92

överträdelse har möjlighet att varna skyddspersonen, ingripa mot Prop. 2010/11:45förbudspersonen och säkra bevis för överträdelsen.Bilaga 1Skyddspersonen bör erbjudas att ha egen utrustning som larmar omförbudspersonen överträder kontaktförbudet och kommer i närheten.Beslut om villkor att förena kontaktförbud med elektroniskövervakning bör fattas av domstol. Åklagaren föreslås dock kunna fattaett interimistiskt beslut om elektronisk övervakning i avvaktan på rättensprövning.Om förbudspersonen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet förhindrarden elektroniska övervakningen bör han eller hon dömas till böter ellerfängelse i högst ett år.Skydd för personuppgifterI dag lever ca 11 500 personer i Sverige med någon form av skydd försina personuppgifter. Antalet ökar med ca 6 procent per år.Det finns i dag fyra olika nivåer för skydd. För det första skydd förpersonuppgifter i sekretesslagen, t.ex. i 7 kap. 1 a § och 7 kap. 15 §.Enligt 7 kap. 1 a § sekretesslagen kan en myndighet som känner till att enperson som är förföljd vägra att lämna ut uppgift om var personen bor.För det andra kan Skatteverket besluta om s.k. sekretessmarkering ifolkbokföringsregistret. För det tredje kan Skatteverket medge en personatt vid flyttning vara folkbokförd på den gamla adressen, s.k.kvarskrivning. Avslutningsvis och för det fjärde kan en person medgesnya fingerade personuppgifter av domstol.Vi anser att det från ett brottsofferperspektiv finns starka skäl för enlagreglering av formerna för sekretessmarkering, som i dag inte ärreglerade i författning. Frågan bör behandlas vidare inom ramen förFolkbokföringsutredningen (Fi 2007:11). En lagreglering skulle ökaförutsättningarna för en mer likformig bedömning i dessa fall. Enlagreglering skulle också kunna ge den som har fått ett avslag på sinansökan om sekretessmarkering och den som har fått ett beslut om attskyddet ska upphöra en möjlighet att överklaga besluten. Gränserna förmyndigheternas eventuella utredningsskyldighet i dessa fall borde ocksåkunna definieras i lagen.Vi anser också att det vid beslut om fingerade personuppgifter inteendast bör beaktas om kvarskrivning kan ge ett tillräckligt skydd utanäven hotets förväntade tidslängd och andra effekter av kvarskrivning somkan försvåra för den enskilde. Fingerade personuppgifter ska även kunnamedges om det med hänsyn till personens behov och personligaförhållanden i övrigt framstår som lämpligare än någon annan åtgärd.I dag undantas fastighetsbeteckningar och beteckningar på tomträttfrån det generella sekretesskyddet i 7 kap. 1 a § sekretesslagen. Vi anserdock inte att detta undantag behövs eftersom den som har ett berättigatintresse av att få veta vem som äger en viss känd fastighet även utanbestämmelsen har möjlighet att få informationen. Vi anser därför attundantaget bör tas bort.

Kommunala skyddshandläggare för brottsofferRedan i dag har kommunen en omfattande skyldighet att hjälpabrottsoffer. Enligt 5 kap. 11 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, hör dettill socialnämndens uppgifter att verka för att den som har utsatts förbrott och dennes närstående får stöd och hjälp.Ofta saknas det samordning inom kommunen och mellan kommunenoch andra myndigheter. Insatser görs då inte sällan planlöst och det i entid då brottsoffret är som allra mest sårbar. Han eller hon är dessutomofta i behov av att ha kontakter med ett stort antal myndigheter och andrainstanser för att kunna skydda sig mot nya brott och trakasserier. Rädslanför att upptäckas medför i många fall att brottsoffret tvingas fly från orttill ort.Det finns behov av att skyddet och stödet arrangeras på ett säkert ochkorrekt sätt redan från början. För att kvaliteten och integriteten skakunna hållas på den högsta nivån bör kommunerna därför inrättaspecialistfunktioner inom detta område. Vi anser därför att det bör finnasutbildade skyddshandläggare tillgängliga i samtliga kommuner. Enskyddshandläggare bör vara en länk mellan brottsoffret och kommunalafunktioner, myndigheter och ideella organisationer. En särskilt viktig rollhar skyddshandläggaren om brottsoffret tvingas att flytta till en annanort.Om kommunerna inrättar funktioner som skyddshandläggare kommerdet att innebära stor kvalitetsförbättring för den som p.g.a. hot, våld ellerförföljelse tvingas att fly från sitt hem. På sikt bör det dessutom innebäraen besparing för kommunerna.Polisens skyddarbetePolisens särskilda personsäkerhetsarbete, som formaliserades år 2006,omfattar i första hand den som är bevisperson eller anställd irättsväsendet. Om det finns särskilda skäl får särskiltpersonsäkerhetsarbete bedrivas även beträffande andra personer. Förnärvarande bedömer vi att det saknas förutsättningar att föreslå attvillkoren för vem som kan ingå i det särskilda personsäkerhetsarbetet skaförändras. Vi föreslår dock att regeringen ska ta initiativ till att utvärderadet särskilda personsäkerhetsarbetet.Den utbyggnad av Polisens lokala personsäkerhetsarbete som nu harpåbörjats kommer att möjliggöra för fler brottsoffer att få relevant skyddoch annan hjälp. Vi anser dock att en effektiv och likformig utbyggnadav det lokala personsäkerhetsarbetet förutsätter att Rikspolisstyrelsen tarinitiativ till nationella riktlinjer och samordning.Ekonomisk ersättning till personer som utsätts för förföljelse ellerallvarlig brottslighetDe flesta som utredningen har haft kontakt med som har varit eller ärutsatta för förföljelse vittnar om att de inte var förberedda på dekostnader och praktiska problem som skulle följa. Kostnaderna somföljer av att en person är utsatt för förföljelse beror naturligtvis på arten

av förföljelsen och hotbilden. Hur den förföljda personen upplever hotet Prop. 2010/11:45är en annan faktor som påverkar vilka åtgärder som vidtas.Bilaga 1Det finns i dag ett antal möjligheter för personer som utsätts för brottatt erhålla ekonomisk kompensation och stöd, t.ex. skadestånd frångärningsmannen, försäkringsersättning, brottsofferersättning ochkommunalt ekonomiskt bistånd. Den som ingår i Polisens särskildapersonsäkerhetsarbete kan i vissa fall få personsäkerhetsersättning. Densom bedöms oförmögen att arbeta eller inte kan få något arbete kanmedges sjukersättning eller arbetslöshetsersättning.Kostnader för den som utsätts för förföljelse eller allvarlig brottslighetkan uppkomma i olika faser. Initiala kostnader kan uppkomma i sambandmed att hotet först uppträder. Det kan t.ex. avse kostnader för att skyddasig, bl.a. kostnader för larm. Omställningskostnader uppkommer närbrottsoffret tvingas flytta. Enligt Brå flyttar ca 15 000 personer från sinahem varje år för att de har utsatts för förföljelse. På sikt uppkommer ettbehov att försörja sig på den nya orten.Vi bedömer det som särskilt viktigt att tillämpningen av detkommunala ekonomiska biståndet ytterligare förbättras och likformas.En viktig del i frågeställningen kring ekonomiskt bistånd är attklarlägga vem som ska betala biståndet. I dag förekommer det oklarheterom hur det ekonomiska ansvaret mellan kommuner ska fördelas om enperson av skyddsskäl tvingas flytta från sitt hem till en ny kommun.Frågan om vistelsekommunens ansvar behöver belysas, vilket nu skergenom Vistelseutredningens (S 2008:02) försorg.En annan fråga är om gärningsmannens eller samhällets ansvar för defall då brottsoffret tvingas vidta åtgärder att skydda sig mot ytterligarebrott från gärningsmannen ska utsträckas. Vi finner att den frågan liggerutanför denna utrednings uppdrag, men tycker att problematikenmöjligen bör utredas.Stalkning från personer intagna för vård eller i anstaltDet förekommer att personer utsätts för förföljelse av någon som ärintagen i kriminalvårdsanstalt eller som får psykiatrisk tvångsvård ellerrättspsykiatrisk vård. Det finns ett antal frågetecken kring hur långtanstaltens eller vårdinrättningens ansvar för att förhindra denna typ avbrottslighet sträcker sig. Vi anser att dessa frågor bör behandlas inomramen för regeringens pågående översyn av kriminalvårdslagstiftningenoch i den utredning om den psykiatriska tvångsvården som regeringenhar beslutat (Dir. 2008:93).Konsekvensbeskrivning m.m.Vårt förslag om elektronisk övervakning av kontaktförbud kommer attmedföra ökade kostnader motsvarande 11 miljoner kronor årligen förPolisen. Dessa ökade kostnader bör kompenseras genom minskadekostnader i övrigt för samhället som ett resultat av minskade utgifter tillföljd av våld mot kvinnor och annat våld.I övrigt blir de ökade kostnaderna för statliga myndigheter små.Kostnaderna för handläggning av fingerade personuppgifter vid Polisen

kan förväntas öka något. Rättsväsendet drabbas av ökade kostnader för Prop. 2010/11:45offentligt biträde och målsägandebiträde i ärenden om kontaktförbud. Bilaga 1Kostnadsökningarna förväntas i viss mån kompenseras av andra åtgärdersom ökar effektiviteten och innebär möjligheter att förbättra arbetsrutinerm.m. De ökade kostnaderna bedöms i varje fall inrymmas inom ramenför befintliga anslag.Förslagen förväntas få brottsförebyggande effekter och ökajämställdheten mellan kvinnor och män. Som ett resultat av förslagenökar förutsättningarna att förebygga brott, utreda brott och lagföragärningsmän. Det bör få till konsekvens att våldsbrottsligheten, t.ex.mäns våld mot kvinnor, minskar. Förslagen kan även förväntas innebärapositiva konsekvenser ur ett barnperspektiv. Framför allt gäller det ombestämmelserna om kontaktförbud och kommunala skyddshandläggaregenomförs.Elektronisk övervakning av kontaktförbud innebär konsekvenser förden personliga integriteten. I de aktuella fallen bedömer vi att detbrottsförebyggande syftet har företräde.Ikraftträdande och övergångsbestämmelserDe nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 2010.Särskilda övergångsbestämmelser krävs i lagen om kontaktförbud ochlagen om belastningsregister för de besöksförbud som redan har beslutatsoch gäller vid tiden då de nya bestämmelserna träder i kraft.

Lagförslag i betänkandet Stalkning (SOU 2008:81)1. Förslag till lag om kontaktförbud (200x:xxx)Härigenom föreskrivs följande.Förutsättningar för kontaktförbud, m.m.1 § Enligt denna lag får kontaktförbud meddelas för en person(förbudspersonen) att genom besök, telefon, brev, elektroniskpost, eller på något annat sätt ta kontakt med den person som förbudetavses skydda (skyddspersonen).2 § Kontaktförbud får meddelas om det på grund av särskildaomständigheter finns risk för att förbudspersonen kommer att begå brottmot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera skyddspersonen.Kontaktförbud får förenas med villkor om:1. förbud för förbudspersonen att uppehålla sig i en bostad som brukasgemensamt med skyddspersonen,2. förbud för förbudspersonen att vistas inom ett särskilt angivetområde (tillträdesförbud), och3. elektronisk övervakning.3 § Ett kontaktförbud med villkor om förbud för förbudspersonen attuppehålla sig i en bostad som brukas gemensamt med skyddspersonenfår meddelas endast om skyddspersonen förbinder sig att medverka tillatt förbudspersonen i rimlig utsträckning får tillgång till sina personligatillhörigheter.4 § Ett kontaktförbud med villkor om förbud för förbudspersonen attvistas inom ett särskilt angivet område (tillträdesförbud) får avse ett ellerflera områden i anslutning till sådana platser där skyddspersonen har sinbostad eller arbetsplats eller annars brukar vistas, eller ett större områdeom särskilda skäl talar för det.5 § Ett kontaktförbud med tillträdesförbud får förenas med elektroniskövervakning om förbudspersonen har överträtt ett kontaktförbud genomatt besöka eller på något annat liknande sätt uppsöka skyddspersoneneller om det föreligger sannolika skäl för att en sådan överträdelse harbegåtts.6 § Ett kontaktförbud får meddelas endast om skälen för ett sådantförbud uppväger det intrång eller men i övrigt som förbudet innebär förförbudspersonen eller för något annat motstående intresse.Ett kontaktförbud ska förses med de begränsningar och undantag somär påkallade med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet.Kan syftet med ett kontaktförbud tillgodoses genom någon mindreingripande åtgärd, får förbud inte meddelas.

Ett kontaktförbud omfattar inte sådana kontakter som med hänsyn till Prop. 2010/11:45särskilda omständigheter är uppenbart befogade.Bilaga 27 § Kontaktförbud ska meddelas för viss tid, högst ett år. Villkor omförbud att uppehålla sig i gemensam bostad får meddelas för högst tvåmånader. Villkor om elektronisk övervakning får meddelas för högst sexmånader.Kontaktförbudet gäller omedelbart, om inte annat bestäms.Ett kontaktförbud får förlängas med högst ett år i taget. Villkor omförbud att uppehålla sig i gemensam bostad får endast förlänga som detfinns särskilda skäl och med högst en månad i taget. Villkor omelektronisk övervakning får förlängas med högst sex månader i taget.8 § Kan det antas att kontaktförbud med villkor om förbud att uppehållasig i gemensam bostad kommer att meddelas, är förbudspersonen skyldigatt på tillsägelse av en polisman följa med till ett förhör som hållsomedelbart därefter, om förhör på platsen inte kan äga rum eller om detannars är av vikt för utredningen att förbudspersonen följer med tillförhör. Vägrar han eller hon utan giltigorsak, får polismannen ta medhonom eller henne till förhöret.Ett förhör enligt första stycket får inte avslutas senare än sex timmarefter det att den förhörde togs med till förhöret.9 § Frågor om kontaktförbud ska handläggas skyndsamt.I fråga om kontaktförbud med villkor om förbud att uppehålla sig igemensam bostad ska åklagarens beslut i ärendet meddelas med särskildskyndsamhet. Har förbudspersonen tagits med tillförhör ska beslut iärendet, om det inte finns något synnerligt hinder, meddelas i sambandmed att förhöret avslutas.Beslut om kontaktförbud10 § Frågor om kontaktförbud prövas av allmän åklagare och tas upp påbegäran av skyddspersonen eller när det annars finns anledning till det.11 § Beslut om att förena kontaktförbud med elektronisk övervakningmeddelas av rätten.12 § Om det finns skäl att förena kontaktförbud med elektroniskövervakning får åklagaren besluta i frågan i avvaktan på rättensprövning.Om inte beslutet hävs ska åklagaren utan dröjsmål, och senast klockantolv tredje dagen efter beslutet att förena kontaktförbud med elektroniskövervakning göra en framställning hos rätten om att beslutet omelektronisk övervakning ska bestå.13 § En fråga om kontaktförbud får tas upp vid förhandling i brottmål påyrkande av åklagare. Efter åtalet får rätten även påyrkande avmålsäganden eller självmant ta upp frågan.98

14 § Då rätten meddelar beslut om elektronisk övervakning ska rätten Prop. 2010/11:45utsätta den tid inom vilken åtal för aktuella överträdelser av Bilaga 2kontaktförbud ska ske. Åtal ska väckas senast inom en månad sedanbeslutet om elektronisk övervakning meddelades.Rätten kan medge förlängning av tiden om det finns anledning därtill.15 § Ett beslut om kontaktförbud ska delges förbudspersonen. Härvidgäller inte 12 och 15 §§ delgivnings lagen (1970:428).16 § I frågor om kontaktförbud med förbud att uppehålla sig i gemensambostad och kontaktförbud med elektronisk övervakning ska ett offentligtbiträde förordnas för förbudspersonen, om det inte måste antas att behovav biträde saknas. Frågan om förordnande ska prövas så snart sommöjligt.Ett sådant biträde har samma rättigheter som en offentlig försvarare.17 § Prövningen av frågor om kontaktförbud ankommer på åklagaren iden ort där förbudet helt eller huvudsakligen avses bli tillämpat eller därförbudspersonen har sitt hemvist eller mera varaktigtuppehåller sig. Ärdenne misstänkt för brott som har betydelse förfrågan om kontaktförbud,får frågan prövas även av åklagare som är behörig att väcka åtal förbrottet.I fråga om åklagare tillämpas 7 kap. rättegångsbalken.18 § För utredning av frågor om kontaktförbud får åklagaren anlitabiträde av polismyndighet.Ifråga om utredningen gäller i tillämpliga delar 23 kap. 4, 6, 7 och 9–12 §§ rättegångsbalken. Härvid ska vid tillämpningen av 4 och 11 §§bestämmelserna om den som är misstänkt i stället avse förbudspersonen.19 § Förbudspersonen och skyddspersonen har rätt att ta del av det somhar tillförts ärendet om detta inte är uppenbart obehövligt. Rätten att tadel av uppgifter gäller med de begränsningar som följer av 14 kap. 5 §sekretesslagen (1980:100).20 § Innan frågan om kontaktförbud prövas, ska förbudspersonen samtskyddspersonen underrättas om uppgifter som har tillförts ärendet genomnågon annan än honom eller henne själv och beredas tillfälle att yttra sigöver dem. Frågan får dock avgöras utan att så har skett, om åtgärderna äruppenbart obehövliga, om det kan befaras att det annars skulle bliavsevärt svårare att genomföra beslutet i ärendet eller om avgörandet intekan upp skjutas.Åklagaren bestämmer hur underrättelse enligt första stycket ska ske.Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av 14kap. 5 § sekretesslagen (1980:100).21 § Ett beslut varigenom åklagaren avgör ett ärende om kontaktförbudska vara skriftligt och ange1. skyddspersonen och förbudspersonen,2. förbudets innebörd och omfattning,3. de skäl som har bestämt utgången,

4. åberopade lagrum,Prop. 2010/11:455. påföljden vid överträdelse av förbudet samtBilaga 26. upplysning om möjligheten att få rättens prövning enligt 24 § och attbegära omprövning enligt 34 §.Åklagarens beslut enligt 12 § ska dessutom ange att beslutet har fattatsi avvaktan på rättens prövning och när åklagaren senast ska göra enframställning hos rätten om att beslutet ska bestå.22 § Vid åklagarens handläggning av ärenden om kontaktförbud gäller iövrigt 4–9 §§, 14–15 §§, 20 § första stycket andra meningen 1, 3 och 4och andra stycket samt 26 § förvaltningslagen (1986:223).23 § När ett beslut om kontaktförbud med villkor om förbud attuppehålla sig i gemensam bostad har meddelats får en polisman avlägsnaförbudspersonen från bostaden.När ett beslut om att kontaktförbud med elektronisk övervakning harfattats får en polisman ta med förbudspersonen för att beslutet ska kunnaverkställas.Rättens prövning24 § Åklagarens beslut i fråga om kontaktförbud ska prövas avtingsrätten, om förbudspersonen eller skyddspersonen begär det. Begäranom sådan prövning ska göras skriftligen eller muntligen hos åklagaren,som i så fall ska överlämna ärendet till rätten. Omfattar ärendet beslut omkontaktförbud med villkor om förbud att vistas i gemensam bostad, skaåklagaren utan dröjsmål överlämna ärendet till rätten.25 § Behörig domstol är den tingsrätt där åklagare som har prövat fråganom kontaktförbud ska föra talan i brottmål i allmänhet. Omfattar ärendeten prövning av ett beslut om kontaktförbud med villkor om förbud attvistas i gemensam bostad eller kontaktförbud med elektroniskövervakning, ska vad som sägs i 19 kap. 12 § andra meningenrättegångsbalken om domstols befattning med förundersökning ochanvändande av tvångsmedel tillämpas.26 § Har åklagaren beslutat om kontaktförbud, är han eller hon skyldigatt på begäran av skyddspersonen föra dennes talan vid rätten, om intesärskilda skäl talar mot det.Rätten ska begära yttrande av åklagaren, om det inte är obehövligt.27 § Rätten får förordna att ett kontaktförbud tills vidare inte ska gälla.Om kontaktförbud inte tidigare har meddelats, får rätten meddela sådantförbud fram till dess att ärendet har avgjorts slutligt.28 § Sammanträde inför rätten ska alltid hållas, om någon part begär det.Omfattar ärendet en prövning av ett beslut om kontaktförbud medvillkor om förbud att vistas i gemensam bostad eller kontaktförbud medelektronisk övervakning ska tingsrätten även utan särskild begäran hållasammanträde i ärendet så snart det kan ske och, om det inte finns något

synnerligt hinder, senast på fjärde dygnet efter det att rättens prövning Prop. 2010/11:45påkallades hos åklagaren. Åklagarens beslut enligt 12 § ska prövas av Bilaga 2tingsrätten inom samma tid. Ärendet ska, om det inte finns någotsynnerligt hinder, avgöras i anslutning till sammanträdet.29 § Vardera parten ska svara för sin kostnad, om inte sådant förhållandeföreligger som avses i 18 kap. 6 § rättegångsbalken.30 § Vid rättens handläggning av ärenden om kontaktförbud gäller iövrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Därvid gäller i fråga ombegäran om prövning vad som sägs i den lagen om ansökan.31 § Har någon begärt rättens prövning av ett beslut i fråga omkontaktförbud och är förbudspersonen misstänkt för brott som harbetydelse för prövning av frågan om förbudet, får beslutet i fråga omkontaktförbud prövas i mål om allmänt åtal rörande brottet. Därvidtillämpas bestämmelserna om rättegång i ett sådant mål.Bevarande av material32 § Positioneringsuppgifter från elektronisk övervakning avkontaktförbud får bevaras under högst sex månader. Första stycket gällerinte, om materialet1. har betydelse vid utredning av brottslig verksamhet eller2. ges in till domstol i mål om ansvar för brott.När positioneringsuppgifter inte längre får bevaras ska de omedelbartförstöras.Uppföljning av meddelade kontaktförbud33 § Polismyndigheten på den ort där skyddspersonen har sin huvud-sakliga vistelse, är ansvarig för uppföljning av meddelade kontaktförbudbeträffande både skyddspersonen och förbudspersonen.Om beslut om elektronisk övervakning meddelas är denpolismyndighet som anges i första stycket ansvarig för att dennaövervakning kommer till stånd, kan fortgå och avslutas.Hävande eller ändring av kontaktförbud34 § Om det på grund av ändrade förhållanden finns skäl till det, fåråklagaren häva eller ändra ett beslut i fråga om kontaktförbud som harmeddelats av åklagaren eller rätten.Villkor om elektronisk övervakning ska hävas av rätten eller avåklagare om åtal avseende överträdelse av kontaktförbud inte sker inomföreskriven tid eller när det inte längre finns skäl för elektroniskövervakning.Första och andra stycket gäller dock inte om beslutet är föremål förrättens prövning.101

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken att det ska införas en nyparagraf, 4 kap. 4 b §, av följande lydelse.Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse4 kap.4b§Den som begår brottsligagärningar enligt 3 kap. 5 §, 4 kap.4– 7 §§, 5 kap. 1 § och 3 §, 6 kap.10 §, 12 kap. 1 §, 17 kap. 1–2 §§och 10 § denna lag eller enligt35 § första stycket lagen (200x:xx)om kontaktförbud eller försök ochförberedelse enligt vad som ärföreskrivet för varje brott mot enoch samma person, döms, om varoch en av gärningarna utgjort ettled i en upprepad förföljelse sommedförtenkränkningavpersonens integritet, för olaga för-följelse, till fängelse i högst två år.Är brottet som avses i förstastycket grovt, döms till fängelse,lägst sex månader och högst fyraår. Vid bedömande om huruvidabrottet ska betraktas som grovt skasärskilt beaktas1. om gärningarna har inne-fattat våld eller hot om grovt våld,2. om brottet har pågått undersärskilt lång tid, eller3. av annan anledning kan ansesvara särskilt allvarlig.UU

Förteckning över remissinstansernaEfter remiss av betänkandet Stalkning – ett allvarligt brott(SOU 2008:81) har remissyttranden avgetts av Svea hovrätt,Kammarrätten i Göteborg, Helsingborgs tingsrätt, Göteborgs tingsrätt,Östersunds tingsrätt, Länsrätten i Gävleborgs län, Riksdagensombudsmän, Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten,Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, Kriminalvården, Brottsföre-bygganderådet,Brottsoffermyndigheten,Försäkringskassan,Socialstyrelsen,Skolverket,Barnombudsmannen,Skatteverket,Statskontoret, Datainspektionen, Jämställdhetsombudsmannen, SverigesKommuner och Landsting genom Landstinget i Östergötlands län,Lantmäteriet, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet,Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Kriminologiskainstitutionen vid Stockholms universitet, Riksorganisationen förkvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Sveriges advokatsamfund,Stiftelsen Allmänna Barnhuset, Sveriges Kvinnojourers Riksförbund,Sveriges domareförbund och Riksförbundet för Social och Mental Hälsa.Härutöver har remissvar inkommit från en privatperson.Centrum för våldprevention vid Karolinska institutet, Brottsoffer-jourernas Riksförbund, Riksförbundet Barnens Rätt I Samhället,Riksforum för anhöriga till våldsdödade, Föreningen SverigesSocialchefer, Rädda Barnens Riksförbund, Schizofreniförbundet,Sveriges psykologförbund och Teaterförbundet har beretts tillfälle attyttra sig över betänkandet men inte inkommit med något svar.

18 kap.2 §1Om handläggningen av ett målOm handläggningen av ett målomäktenskapsskillnadhar omäktenskapsskillnadharavslutats utan att det har bestämts avslutats utan att det har bestämtsvem av makarna somskallha rätt vem av makarna somskaha rättatt bo kvar i deras gemensamma att bo kvar i deras gemensammabostad till dess att bodelning har bostad till dess att bodelning harskett, får domstolen på ansökan av skett, får domstolen på ansökan aven av makarna meddela sådant en av makarna meddela sådantförordnande. Domstolen får därvid förordnande. Domstolen får därvidockså för samma tid, på begäran också för samma tid, på begäranav någon av makarna, förbjuda av någon av makarna, förbjudamakarna att besöka varandra. makarna att besöka varandra.Domstolen får även ändra ett Domstolen får även ändra etttidigare förordnande.tidigare förordnande.På begäran av någon av makarnaPå begäran av någon av makarnafår domstolen besluta om vad som får domstolen besluta om vad somskallgälla enligt första stycket förskagälla enligt första stycket förtiden till dess att frågan har tiden till dess att frågan haravgjorts genom beslut som har avgjorts genom beslut som harvunnit laga kraft. Ett sådant vunnit laga kraft. Ett sådantinterimistiskt beslut får verkställas interimistiskt beslut får verkställasoch gäller på samma sätt som ett och gäller på samma sätt som ettbeslut som har vunnit laga kraft. beslut som har vunnit laga kraft.Beslutet får dock när som helst Beslutet får dock när som helständras av domstolen ochskalländras av domstolen ochskaomprövas när ärendet slutligt omprövas när ärendet slutligtavgörs.avgörs.Om någon överträder ettOm någon överträder ettförbudbesöksförbudsom meddelats som meddelats enligt första ellerenligt första eller andra stycket, andra stycket, tillämpas 24 § lagentillämpas 24 § lagen (1988:688) (1988:688) omkontaktförbud.ombesöksförbud.Innan domstolen meddelar ettInnan domstolen meddelar ettbeslutskallmotparten få tillfälle beslutskamotparten få tillfälle attatt yttra sig.yttra sig.En ansökan enligt första stycketEn ansökan enligt första stycketskallges in till en tingsrätt som ärskages in till en tingsrätt som ärbehörig att pröva tvist om behörig att pröva tvist ombodelning mellan makarna. Till bodelning mellan makarna. Tillsamma tingsrätt inges ansökan om samma tingsrätt inges ansökan omrättens tillstånd enligt 7 kap. 8 § rättens tillstånd enligt 7 kap. 8 §eller om rättens förordnande enligt eller om rättens förordnande enligt1

Härigenom föreskrivs att det i brottsbalken ska införas en ny paragraf,4 kap. 4 b §, av följande lydelse.Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse4 kap.4b§Den som förföljer en annanpersongenombrottsligagärningar som utgör1. misshandel enligt 3 kap. 5 §eller försök till sådant brott sominte är ringa,2. olaga tvång enligt 4 kap. 4 §första stycket,3. olaga hot enligt 4 kap. 5 §första stycket,4. hemfridsbrott eller olagaintrång enligt 4 kap. 6 §,5. ofredande enligt 4 kap. 7 §,6. sexuellt ofredande enligt6 kap. 10 §,7. skadegörelse enligt 12 kap.1 § eller försök till sådant brott,8. åverkan enligt 12 kap. 2 §första stycket, eller9. överträdelse av kontaktförbudenligt 24 § lagen (1988:688) omkontaktförbud,döms, om var och en avgärningarna har utgjort led i enupprepad kränkning av personensintegritet, för olaga förföljelse tillfängelse i högst fyra år.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:688) om besöksförbuddelsatt rubriken till lagen, 1–9, 11–17, 19 och 21–24 §§ samtrubrikerna närmast före 1, 23 och 24 §§ ska ha följande lydelse,delsatt det ska införas fem nya paragrafer, 2 a, 12 a och 25–27 §§,samt närmast före 26 § en ny rubrik av följande lydelse.Nuvarande lydelseLagen ombesöksförbudFörutsättningar för besöksförbud,m.m.Enligt denna lag får förbudmeddelas för en person att besökaeller på annat sätt ta kontakt meden annan person eller att följa efterdenna person (besöksförbud).Besöksförbudfår meddelas omdet på grund av särskilda omstän-digheter finns risk för att den motvilken förbudet avses gälla kom-mer att begå brott mot, förföljaeller på annat sätt allvarligttrakassera den som förbudet avsesskydda. Vid bedömningen av omsådan risk föreliggerskallsärskiltbeaktas om den mot vilkenförbudet avses gälla har begåttbrott motden andra personensliv,hälsa, frihet eller frid.Kan syftet med ettbesöksförbudtillgodoses genom någon mindreingripande åtgärd, får förbud intemeddelas.Föreslagen lydelseLagen omkontaktförbudFörutsättningar för kontaktförbud1§Enligt denna lag får förbudmeddelas för en person att besökaeller på annat sätt ta kontakt meden annan person eller att följa efterdenna person (kontaktförbud).Kontaktförbudfår meddelas omdet på grund av särskilda omstän-digheter finns risk för att den motvilken förbudet avses gälla kom-mer att begå brott mot, förföljaeller på annat sätt allvarligttrakassera den som förbudet avsesskydda. Vid bedömningen av omdet finns ensådan riskska detsärskilt beaktas om den mot vilkenförbudet avses gälla har begåttbrott motnågon personsliv, hälsa,frihet eller frid.Ett kontaktförbud får meddelasendast om skälen för ett sådantförbud uppväger det intrång ellermen i övrigt som förbudet innebärför den mot vilken förbudet avsesgälla.Kan syftet med ettkontaktförbudtillgodoses genomnågon mindre ingripande åtgärd,får förbud inte meddelas.Ettkontaktförbudomfattar intekontakter som med hänsyn tillsärskilda omständigheter är uppen-bart befogade.110

1 a §1Prop. 2010/11:45Besöksförbudenligt 1 § får avseKontaktförbudenligt 1 § får Bilaga 4också förbud att uppehålla sig i en avse också förbud att uppehålla sigbostad som brukas gemensamt i en bostad som brukas gemensamtmed annan, om det på grund av med annan, om det på grund avsärskilda omständigheter finns en särskilda omständigheter finns enpåtaglig risk för att den mot vilken påtaglig risk för att den mot vilkenförbudet avses gälla kommer att förbudet avses gälla kommer attbegå brott mot en sammanboendes begå brott mot en sammanboendesliv, hälsa, frihet eller frid liv, hälsa, frihet eller frid(besöksförbud avseende gemen- (kontaktförbud avseende gemen-sam bostad).sam bostad).BesöksförbudavseendeKontaktförbudavseendegemensam bostad får meddelas gemensam bostad får meddelasendast omendast om1. skälen för ett sådant förbud1. skälen för ett sådant förbudväger väsentligt tyngre än det väger väsentligt tyngre än detintrång eller men i övrigt som intrång eller men i övrigt somförbudet innebär för den som förbudet innebär för denmotförbudet avses gälla, ochvilkenförbudet avses gälla, och2. den som förbudet avses skydda förbinder sig att medverka till att denmot vilken förbudet avses gälla i rimlig utsträckning får tillgång till sinapersonliga tillhörigheter.2 §2Om det kan antas att ettOm det kan antas att ettbesöksförbudenligt 1 § inte ärkontaktförbudenligt 1 § inte ärtillräckligt, får förbudet utvidgas tillräckligt, får förbudet utvidgastill att avse förbud att uppehålla till att avse förbud att uppehållasig i närheten av en annan persons sig i närheten av en annan personsbostad eller arbetsplats eller annat bostad eller arbetsplats eller annatställe där den personen brukar ställe där den personen brukarvistas (utvidgatbesöksförbud).vistas (utvidgatkontaktförbud).Den som har överträtt ettDen som har överträtt ettutvidgatbesöksförbudfår utvidgatkontaktförbudfårmeddelas förbud att uppehålla sig meddelas förbud att uppehålla siginom ett större område än som inom ett större område än somföljer av första stycket (särskilt följer av första stycket (särskiltutvidgatbesöksförbud).Förbudet utvidgatkontaktförbud).Förbudetfår omfatta ett eller flera områden i får omfatta ett eller flera områden ianslutning till sådana platser där anslutning till sådana platser därden andra personen har sin bostad den andra personen har sin bostadeller arbetsplats eller annars brukar eller arbetsplats eller annars brukarvistas. Det får inte avse ett större vistas. Det får inte avse ett störreområde än vad som är nödvändigt. område än vad som är nödvändigt.Ett beslut om särskilt utvidgatkontaktförbud ska förenas medvillkor om elektronisk övervak-12

Ettkontaktförbud skaförsesmed de begränsningar ochundantag som ärnödvändigamedhänsyn till förhållandena i detenskilda fallet.4 §3Kontaktförbud skameddelas förviss tid.Kontaktförbudavseendegemensam bostad får meddelas förhögsttvå månader. Särskiltutvidgat kontaktförbud med villkorom elektronisk övervakning fårmeddelas för högst sex månader. Iövrigt får kontaktförbud meddelasför högst ett år.Kontaktförbudetgäller omedel-bart, om inte annat bestäms.Ettkontaktförbudavseendegemensam bostad får endastförlängas om det finns särskildaskäl och med högsttvå veckoritaget.Ett särskilt utvidgat kontakt-förbud med villkor om elektroniskövervakning får förlängas medhögst tre månader i taget. I övrigt112

får ett kontaktförbud förlängasmed högst ett år i taget.5 §4Ett beslut ombesöksförbudskadelges den mot vilken förbudetavses gälla. Delgivning får inte skeenligt 34–38 och 47–51 §§delgivningslagen (2010:000).Kan det antas attbesöksförbudavseendegemensambostadkommer att meddelas, är densomförbudet avses gälla skyldig att påtillsägelse av en polisman följamed till ett förhör som hållsomedelbart därefter, om förhör påplatsen inte kan äga rum eller detannarsär av vikt för utredningenatt densomförbudet avses gällaföljer med till förhör. Vägrar haneller hon utan giltig orsak, fårpolismannen ta med honom ellerhenne till förhöret.Ett beslut omkontaktförbud skadelges den mot vilken förbudetavses gälla. Delgivning får inte skeenligt 34–38 och 47–51 §§delgivningslagen (2010:000).6 §5Kan det antas attkontaktförbudavseendegemensambostadkommer att meddelas, är denmotvilkenförbudet avses gälla skyldigatt på tillsägelse av en polismanfölja med till ett förhör som hållsomedelbart därefter, om förhör påplatsen inte kan äga rum eller detav annan anledningär av vikt förutredningen att denmot vilkenförbudet avses gälla följer med tillförhör. Vägrar han eller hon utangiltig orsak, får polismannen tamed honom eller henne tillförhöret.Ett förhör enligt första stycket får inte avslutas senare än sex timmarefter det att den förhörde togs med till förhöret.

6 a §6Frågor ombesöksförbud skallFrågor omkontaktförbud skahandläggas skyndsamt.handläggas skyndsamt.I fråga ombesöksförbudI fråga omkontaktförbudavseende gemensam bostadskallavseende gemensam bostadskaåklagarens beslut i ärendet åklagarens beslut i ärendetmeddelasmedsärskild meddelasmedsärskildskyndsamhet. Har den som avses skyndsamhet. Har den som avsesmed förbudet tagits med till förhör med förbudet tagits med till förhörskallbeslut i ärendet, om det inteskabeslut i ärendet, om det intefinns något synnerligt hinder, finns något synnerligt hinder,meddelas i samband med att meddelas i samband med attförhöret avslutas.förhöret avslutas.7§Frågor ombesöksförbudprövasav allmän åklagare och tas upp på45

7 a §7IfrågaombesöksförbudIfrågoromkontaktförbudavseende gemensam bostadskallavseende gemensam bostadellerett offentligt biträde förordnas försärskilt utvidgat kontaktförbud skaden som förbudet gäller eller avses ett offentligt biträde förordnas förgälla, om det inte måste antas att den som förbudet gäller eller avsesbehov av biträde saknas. Frågan gälla, om det inte måste antas attom förordnandeskallprövas så behov av biträde saknas. Frågansnart som möjligt.om förordnandeskaprövas såsnart som möjligt.Ett sådant biträde har samma rättigheter som en offentlig försvarare.8§Prövningen av frågor omPrövningen av frågor ombesöksförbudankommerpåkontaktförbudankommerpååklagareniden ort där förbudet åklagarenpåden ort där förbudethelt eller huvudsakligen avses bli helt eller huvudsakligen avses blitillämpat eller där den mot vilken tillämpat eller där den mot vilkenförbudet avses gälla harsittförbudet avses gälla harsinhemvist eller mera varaktigt hemvist eller mera varaktigtuppehåller sig. Är den sistnämnde uppehåller sig. Är den sistnämndemisstänkt för brott som har misstänkt för brott som harbetydelseförfråganom betydelseförfråganombesöksförbud,får frågan prövaskontaktförbud,får frågan prövasäven av åklagare som är behörig även av åklagare som är behörigatt väcka åtal för brottet.att väcka åtal för brottet.I fråga om åklagare tillämpas vidare 7 kap. rättegångsbalken.9§För utredning av frågor ombesöksförbudfår åklagaren anlitabiträde av polismyndighet.I fråga om utredningen gäller itillämpliga delar 23 kap. 4, 6, 7och 9–12 §§ rättegångsbalken.Härvid skall vidtillämpningen av4 och 11 §§ bestämmelserna omden som är misstänkt i stället avseden mot vilken förbudet avsesgälla.För utredning av frågor omkontaktförbudfår åklagaren anlitabiträde av polismyndighet.I fråga om utredningen gäller itillämpliga delar 23 kap. 4, 6, 7och 9–12 §§ rättegångsbalken.Vidtillämpningen av 4 och 11 §§skabestämmelserna om den som ärmisstänkt i stället avse den motvilken förbudet avses gälla.

prövas, ska den mot vilken prövas ska den mot vilken Prop. 2010/11:45förbudet avses gällasamtden som förbudet avses gällaochden som Bilaga 4förbudet avses skydda underrättas förbudet avses skydda underrättasom uppgifter som har tillförts om uppgifter som har tillförtsärendet genom någon annan än ärendet genom någon annan änhonom eller henne själv och ges honom eller henne själv och gestillfälle att yttra sig över dem. tillfälle att yttra sig över dem.Frågan får dock avgöras utan att så Frågan får dock avgöras utan att såhar skett, om åtgärderna är har skett om åtgärderna äruppenbart obehövliga, om det kan uppenbart obehövliga, om det kanbefaras att det annars skulle bli befaras att det annars skulle bliavsevärt svårare att genomföra avsevärt svårare att genomförabeslutet i ärendet eller om beslutet i ärendet eller omavgörandet inte kanskjutas upp.avgörandet inte kanuppskjutas.Åklagaren bestämmer hur underrättelse enligt första stycket ska ske.Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).12 §Ett beslut varigenom åklagarenEtt beslut varigenom åklagarenavgör ett ärende ombesöksförbudavgör ett ärende omkontaktförbudskallvara skriftligt och angeskavara skriftligt och ange1. den som förbudet avses skydda och den som förbudet avses gälla,2. förbudets innebörd och omfattning,3. de skäl som har bestämt utgången,4. åberopade lagrum,5.påföljden vidöverträdelse av5.vilkenpåföljdsomförbudetsamtöverträdelse av förbudetkanmedföra, och6. upplysning om möjligheten att få rättens prövning enligt 14 § och attbegära omprövning enligt 23 §.12 a §Ett beslut om särskilt utvidgatkontaktförbud med villkor omelektroniskövervakningska,utöver vad som anges i 12 §, ange1. den polismyndighet som äransvarig för den elektroniskaövervakningen,2. när den elektroniska över-vakningen ska inledas och hur detska ske,3. vad den mot vilken förbudetgäller är skyldig att göra för attmedverka till att övervakningenkommer till stånd och kan fortgå,och4. vilken påföljd som hindrandeav elektronisk övervakning kanmedföra.

13 a §9När ett beslut ombesöksförbudNär ett beslut omkontaktförbudavseende gemensam bostad har avseende gemensam bostad harmeddelats får en polisman meddelats får en polismanavlägsna densom avses medavlägsna denmot vilkenförbudetförbudet från bostaden.gällerfrån bostaden.När ett beslut om särskiltutvidgat kontaktförbud med villkorom elektronisk övervakning harmeddelats, är polismyndigheten påden ort där förbudet helt ellerhuvudsakligen avses bli tillämpatansvarig för verkställigheten avden elektroniska övervakningen.Den polismyndighet som avses iandra stycket får överlämnaansvaret för verkställighet av denelektroniska övervakningen till enannan polismyndighet. Innanansvaret överlämnas ska samrådske mellan myndigheterna.14 §10Åklagarens beslut i fråga omÅklagarens beslut i fråga ombesöksförbud skallprövas avkontaktförbud skaprövas avtingsrätten, om den som har ålagts tingsrätten, om den som har ålagtsbesöksförbudeller den somkontaktförbudeller den somförbudet avses skydda begär det. förbudet avses skydda begär det.Begäran om sådan prövningskallBegäran om sådan prövningskagöras skriftligen eller muntligen göras skriftligen eller muntligenhos åklagaren, som i så fallskallhos åklagaren, som i så fallskaöverlämna ärendet till rätten. överlämna ärendet till rätten.Omfattar ärendet beslut om Omfattar ärendet beslut ombesöksförbudavseende gemensamkontaktförbudavseende gemensambostadskallåklagaren utan bostadskaåklagaren utan dröjsmåldröjsmål överlämna ärendet till överlämna ärendet till rätten.rätten.

15 §11Behörig domstol är den tingsrättBehörig domstol är den tingsrättdär åklagare som har prövat frågan där åklagare som har prövat fråganombesöksförbud skallföra talan i omkontaktförbud skaföra talan ibrottmål i allmänhet. Omfattar brottmål i allmänhet. Omfattarärendet en prövning av ett beslut ärendet en prövning av ett beslutombesöksförbudavseende omkontaktförbudavseendegemensam bostad,skallvad som gemensam bostad,skavad somsägs i 19 kap. 12 § andra sägs i 19 kap. 12 § andrameningen rättegångsbalken om meningen rättegångsbalken omdomstolsbefattningmed domstolsbefattningmedförundersökning och användande förundersökning och användandeav tvångsmedel tillämpas.av tvångsmedel tillämpas.16 §Har åklagaren beslutat ombesöksförbud,är han skyldig att påbegäran av den som förbudet avsesskydda föra dennes talan vidrätten, om inte särskilda skäl talarmot det.Rättenskallbegära yttrande avåklagaren, om det inte ärobehövligt.Rätten får förordna att ettbesöksförbudtills vidare inteskallgälla. Ombesöksförbudintetidigare meddelats, får rättenmeddela sådant förbud fram tilldess att ärendet avgjorts slutligt.Har åklagaren beslutat omkontaktförbud,är han skyldig attpå begäran av den som förbudetavses skydda föra dennes talan vidrätten, om inte särskilda skäl talarmot det.Rättenskabegära yttrande avåklagaren, om det inte ärobehövligt.17 §Rätten får förordna att ettkontaktförbudtills vidare inteskagälla. Omkontaktförbudintetidigare meddelats, får rättenmeddela sådant förbud fram tilldess att ärendet avgjorts slutligt.

19 §12Sammanträde inför rättenskallSammanträde inför rättenskaalltid hållas, om någon part begär alltid hållas om någon part begärdet.det.Omfattar ärendet en prövning avOmfattar ärendet en prövning avett beslut ombesöksförbudett beslut omkontaktförbudavseende gemensam bostadskallavseende gemensam bostadskatingsrätten även utan särskild tingsrätten även utan särskildbegäran hålla sammanträde i begäran hålla sammanträde iärendet så snart det kan ske och, ärendet så snart det kan ske och,om det inte finns något synnerligt om det inte finns något synnerligthinder, senast på fjärde dagen efter hinder, senast på fjärde dagen efterdet att rättens prövningpåkalladesdet att rättens prövningbegärdeshos åklagaren.hos åklagaren.1112

21 §13Vid rättens handläggning avVid rättens handläggning avärenden ombesökförbudgäller i ärenden omkontaktförbudgäller iövrigt lagen (1996:242) om övrigt lagen (1996:242) omdomstolsärenden.Därvid gäller idomstolsärenden.Ifråga omenfråga om begäran om prövning begäran om prövninggällervadvad som sägs i den lagen om som sägs i den lagen om ansökan.ansökan.Ett beslut varigenom rättenavgör ett ärende om kontaktförbudska innehålla de uppgifter somanges i 12 § första stycket 1–5 och12 a §.22 §Har någon begärt rättensprövning av ett beslut i fråga ombesöksförbudoch är den motvilken förbudet avses gällamisstänkt för brott som harbetydelse för prövning av fråganom förbudet, får beslutet i frågaombesöksförbudprövas i mål omallmänt åtal rörande brottet.Därvid tillämpas bestämmelsernaom rättegång i ett sådant mål.Hävande ellerbesöksförbudändringavHar någon begärt rättensprövning av ett beslut i fråga omkontaktförbudoch är den motvilken förbudet avses gällamisstänkt för brott som harbetydelse för prövning av fråganom förbudet, får beslutet i frågaomkontaktförbudprövas i mål omallmänt åtal rörande brottet.Bestämmelsernaom rättegångskatillämpasi ett sådant mål.Hävande ellerkontaktförbud23 §Om det på grund av ändradeOm det på grund av ändradeförhållanden finns skäl till det, får förhållanden finns skäl till det, fåråklagaren häva eller ändra ett åklagaren häva eller ändra ettbeslut i fråga ombesöksförbudbeslut i fråga omkontaktförbudsom har meddelats av åklagaren som har meddelats av åklagareneller rätten.eller rätten.Första stycket gäller dock inte om beslutet är föremål för rättensprövning.ändringav

24 §14Den som bryter mot ettDen som bryter mot ettbesöksförbuddöms för över-kontaktförbuddöms föröver-trädelse avbesöksförbudtill böterträdelse av kontaktförbudtill bötereller fängelse i högst ett år.eller fängelse i högst ett år.I ringa fallskainte dömas tillI ringa fallskallinte dömas tillansvar.ansvar.25 §15Den som har meddelats ettsärskilt utvidgat kontaktförbudmed villkor om elektroniskövervakning och som uppsåtligeneller av grov oaktsamhet hindraratt den elektroniska övervakningenkommer till stånd eller kan fortgå,döms för hindrande av elektroniskövervakning till böter ellerfängelse i högst ett år.Positioneringsuppgifter26 §Uppgifter om positionering videlektronisk övervakning får endasttas fram när1. den övervakade träder in ieller vistas inom det område somavses i 2 § andra stycket, eller2. pågående elektronisk över-vakning hindras.27 §Uppgifter om positionering videlektroniskövervakningfårbevaras i högst två månader.När uppgifter om positioneringinte längre får bevaras ska deomedelbart förstöras.

1. fängelse- eller förvandlingsstraff för böter gallras tio år efter frigiv- Prop. 2010/11:45ningen,Bilaga 42. fängelsestraff som ska anses helt verkställt genom tidigare frihets-berövande eller från vilket någon genom beslut om nåd helt har befriatsgallras tio år efter domen eller beslutet,3. fängelsestraff som har fallit bort enligt 35 kap. 8 eller 9 §brottsbalken eller förvandlingsstraff för böter som har fallit bort enligt 18eller 21 § bötesverkställighetslagen (1979:189) gallras fem år efter det attstraffet föll bort,4. skyddstillsyn eller villkorlig dom gallrasa) tio år efter domen eller beslutet, ellerb) fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person somvar under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,5. sluten ungdomsvård gallras tio år efter det att påföljden helt verk-ställts,6. ungdomsvård eller överlämnande till vård enligt lagen (1988:870)om vård av missbrukare i vissa fall gallrasa) tio år efter domen eller beslutet, ellerb) fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person somvar under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,7. överlämnande till rättspsykiatrisk vård gallras tio år efterutskrivningen,8. ungdomstjänst gallrasa) tio år efter domen eller beslutet, ellerb) fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person somvar under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,9. böter gallras fem år efter domen, beslutet eller godkännandet avstrafföreläggandet eller föreläggandet av ordningsbot,10. att någon enligt 30 kap. 6 § brottsbalken har förklarats fri frånpåföljd gallrasa) tio år efter domen eller beslutet, ellerb) fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person somvar under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,11. åklagares beslut att inte åtala för brott gallrasa) tio år efter beslutet, ellerb) tre år efter beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18år vid tidpunkten för brottet,13. beslut ombesöksförbud13. beslut omkontaktförbudgallras tio år efter beslutet, ochgallras tio år efter beslutet, och14. beslut om tillträdesförbud gallras fem år efter beslutet.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

genom dom som har vunnit laga genom dom som har vunnit laga Prop. 2010/11:45kraft, på yrkande av någon av kraft, på yrkande av någon av Bilaga 4samborna bestämma vem av dem samborna bestämma vem av demsomskallha rätt att bo kvar i somskaha rätt att bo kvar ibostaden. Domstolen får därvid bostaden. Domstolen får därvidockså för samma tid, på begäran också för samma tid, på begäranav någon av samborna, förbjuda av någon av samborna, förbjudasamborna att besöka varandra. Om samborna att besöka varandra. Omrätt att bo kvar i bostaden rätt att bo kvar i bostadentillerkänns den sambo som inte har tillerkänns den sambo som inte harhyres- eller bostadsrätten,skallhyres- eller bostadsrätten,skadomstolen också på yrkande domstolen också på yrkandebestämma vad sambonskallbetala bestämma vad sambonskabetalatill den andra sambon för till den andra sambon förnyttjandet av bostaden och vad nyttjandet av bostaden och vadden förstnämnda sambon i övrigt den förstnämnda sambon i övrigtskalliaktta.skaiaktta.Har den ena sambon berättigats att bo kvar i bostaden, är den andrasambon skyldig att genast flytta därifrån.Ett beslut enligt första stycketEtt beslut enligt första stycketfår verkställas och gäller på får verkställas och gäller påsamma sätt som en dom som har samma sätt som en dom som harvunnit laga kraft. Beslutet får dock vunnit laga kraft. Beslutet får docknär som helst ändras av domstolen när som helst ändras av domstolenochskallomprövas när målet ochskaomprövas när måletavgörs.avgörs.Om någon överträder ettOm någon överträder ettförbudbesöksförbudsom meddelats som meddelats enligt förstaenligt första stycket, tillämpas 24 § stycket, tillämpas 24 § lagenlagen(1988:688)om (1988:688) omkontaktförbud.besöksförbud.Innan domstolen meddelar ettInnan domstolen meddelar ettbeslutskallmotparten få tillfälle beslutskamotparten få tillfälle attatt yttra sig.yttra sig.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen(2009:400)delsatt rubriken närmast efter rubriken till 35 kap. ska lyda”Förundersökning, register, kontaktförbud, m.m.”,delsatt 35 kap. 5 § och rubriken närmast före 35 kap. 5 § ska haföljande lydelse.Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse35 kap.Kontaktförbud5§Sekretess gäller i ärende enligtSekretess gäller i ärende enligtlagen (1988:688) ombesöksförbudlagen (1988:688) omkontakt-för uppgift om en enskildsförbudför uppgift om en enskildspersonliga förhållanden, om det personliga förhållanden, om detkan antas att den enskilde eller kan antas att den enskilde ellernågon närstående till denne lider någon närstående till denne lidermen om uppgiften röjs.men om uppgiften röjs.Sekretessen gäller inte beslut i ärende.För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

Lagrådets yttrandeLAGRÅDETUtdrag ur protokoll vid sammanträde 2010-09-21Närvarande:F.d. justitierådet Bo Svensson, regeringsrådet Eskil Nordoch justitierådet Ann-Christine Lindeblad.Förbättrat skydd mot stalkningEnligt en lagrådsremiss den 9 september 2010 (Justitiedepartementet) harregeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till1.lag om ändring i äktenskapsbalken,2.lag om ändring i brottsbalken,3.lag om ändring i socialförsäkringsbalken,4.lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud,5.lag om ändring i lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgadtid,6.lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),7.lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,8.lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av slutenungdomsvård,9.lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister,10.lag om ändring i sambolagen (2003:376),11.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnessakkunniga CatharinaSitte Durling och rättssakkunniga Magdalena Wikstrand Danelius.Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:I lagrådsremissen föreslås ändringar i reglerna om besöksförbud för attstärka förbudets brottsförebyggande funktion och förbättra det skyddsom förbudet avser att ge. Bl.a. föreslås att elektronisk övervakning skafå användas för att kontrollera att ett särskilt utvidgat kontaktförbudefterlevs. Uttrycket besöksförbud ersätts med kontaktförbud.I remissen föreslås också att ett särskilt brott, olaga förföljelse, införs ibrottsbalken.Lagrådet noterar att elektronisk övervakning idag används förverkställighet av fängelsestraff. I den fortsatta beredningen böruppmärksammas att en person kan komma att samtidigt underkastaselektronisk övervakning enligt lagen (1994:451) om intensivövervakningmed elektronisk kontroll och enligt lagen om kontaktförbud.Övervakningen enligt dessa lagar har olika syften vilket kan leda tillsvårigheter när båda lagarna ska tillämpas på en och samma person.

En annan fråga som bör uppmärksammas i den fortsatta beredningen ärfrågan om påföljd för den som vägrar ta på sig övervakningsutrustningenoch särskilt då frågan om påföljd vid upprepad vägran.Förslaget till lag om ändring i brottsbalken4 kap 4 b §Lagrådet föreslår att ordet ”annan” utgår.Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud1§I paragrafens tredje stycke införs en föreskrift om att proportiona-litetsprincipen ska tillämpas: Ett kontaktförbud får meddelas endast omskälen för ett sådant förbud uppväger det intrång eller men i övrigt somförbudet innebär för den mot vilken förbudet avses gälla.Proportionalitetsprincipen ska tillämpas samtidigt med principen om denminst ingripande åtgärden: Kan syftet med ett kontaktförbud tillgodosesgenom någon mindre ingripande åtgärd, får förbud inte meddelas.I den fortsatta beredningen bör exempel ges på sådana mindre ingripandeåtgärder som kan vara lämpliga alternativ till ett kontaktförbud.3§I paragrafen föreslås att ordet ”påkallade” byts mot ”nödvändiga”. EnligtLagrådet innebär det en inskränkning i de nuvarande möjligheterna attföreskriva begränsningar och undantag; jfr dockförfattningskommentaren.6a§Lagrådet föreslår att orden ”Har den som avses med förbudet” ikonsekvensens namn byts mot ”Har den mot vilken förbudet avsesgälla”.7a§Lagrådet föreslår att orden ”I fråga om” kvarstår oförändrade.8§Lagrådet föreslår att orden ”åklagarenpåden ort där förbudet helt ellerhuvudsakligen avses bli tillämpat” byts mot ”åklagarenpåden ort därförbudet helt eller huvudsakligen ska gälla”.

12 §I paragrafen föreskrivs att ett ”beslut varigenom åklagaren avgör ettärende om kontaktförbud ska vara skriftligt och” innehålla vissa angivnauppgifter. Dessa uppgifter behöver emellertid inte anges om åklagarenbeslutar att inte meddela kontaktförbud. Lagrådet föreslår därför attparagrafen inleds med orden ”Ett beslut varigenom åklagaren åläggernågon kontaktförbud ska vara skriftligt och ange”.Vidare föreslår Lagrådet att ordet ”mot” införs sist i punkt 1.12 a §Lagrådet föreslår att punkt 4 ges följande lydelse:4. vilken påföljd som kan ådömas den som inte medverkar enligt 3.13 a §Lagrådet föreslår att orden ”på den ort där förbudet helt eller huvud-sakligen avses bli tillämpat” byts mot ”på den ort där förbudet helt ellerhuvudsakligen ska gälla”.14 §Lagrådet föreslår att orden ”i så fall” utgår.16 §Lagrådet föreslår att ordet ”han” byts mot ”han eller hon”.19 §I det remitterade förslaget har paragrafen felaktigt fått ett nytt tredjestycke i båda lydelserna.21 §Av skäl som anförts under 12 § bör orden ”Ett beslut varigenom rättenavgör ett ärende om kontaktförbud” bytas mot ”Ett beslut varigenomrätten ålägger någon ett kontaktförbud”.23 §Lagrådet föreslår att orden ”i fråga” utgår, jfr 12 och 21 §§.26 och 27 §§I dessa nya paragrafer och i rubriken till dem används ordet ”positio-nering”. Enligt vanligt språkbruk bör detta ord betyda att man intar enposition eller att man positionerar sig. Det är dock uppenbart att dennabetydelse inte är den som avses. Snarare förefaller avsikten vara att den

datahantering som förutsätts i paragraferna ska omfatta uppgifter om varden övervakade befinner sig.Lagrådet anser att detta kommer till tydligare uttryck om i ställetbegreppet ”uppgifter om den övervakades position” används.Hur paragraferna närmare bestämt kommer att tillämpas är förnärvarande svårbedömt, eftersom det vid föredragningen upplysts atttekniken och organisationen för den verksamhet paragraferna avser ännuinte är fullt utvecklade.Som Lagrådet har förstått det är tanken att den övervakningsutrustningsom den övervakade bär på sig ska avge ett larm när han eller hon träderin på eller vistas på förbjudet område eller hindrar pågåendeövervakning. Det sistnämnda kan inträffa om vederbörande stänger avutrustningen, t.ex. genom att ta ut batterierna. Systemet ska då innehållauppgifter om var den övervakade befann sig när larmet gick. Dessauppgifter ska kunna tas fram ur systemet endast när någon av de tvåsituationerna inträffat (26 §), men uppgifterna får bevaras i högst tvåmånader (27§).Lagrådet anser emellertid att den föreslagna lagtexten närmast tyder påatt systemet kontinuerligt ska registrera den övervakades position ochlöpande behålla den information som är högst två månader gammal. Omdetta är avsikten med bestämmelsen blir frågan om integritetsskydd extrakänslig och kräver ytterligare analys i det fortsatta beredningsarbetet.Analysen bör redovisas i såväl allmänmotiveringen somförfattningskommentaren.Innan det står klart vilken teknisk lösning och vilken organisation somavses har Lagrådet inte möjlighet att närmare ta ställning till deföreslagna bestämmelserna.Lagrådet inskränker därför sitt yttrande i denna del till att föreslå att ordetpositionering ersätts av ett tydligare begrepp enligt vad ovan anförts.Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister17 §Punkt 13 ska vara punkt 12 och punkt 14 ska vara punkt 13.Övriga lagförslagLagrådet lämnar övriga lagförslag utan erinran.