Svar:

I forbindelse med behandlingen af lovforslag nr. L 49 om ændring afstraffeloven og lov om politiets virksomhed (Styrket indsats mod omfat-tende forstyrrelse af den offentlige orden m.v.), som blev fremsat den 29.oktober 2009, indhentede Justitsministeriet til brug for besvarelsen afspørgsmål nr. 4 og 119 vedrørende lovforslaget bidrag fra det svenskeJustitiedepartement og det norske Justisdepartement om de svenske ognorske regler om politiets adgang til administrativ frihedsberøvelse.Følgende fremgår af Justitsministeriets svar af 12. november 2009 påspørgsmål nr. 4 vedrørende forslag til lov om ændring af straffeloven oglov om politiets virksomhed (Styrket indsats mod omfattende forstyrrelseaf den offentlige orden m.v.):”Det svenske Justitiedepartement har oplyst følgende:[…]

Polislagen (1984:387)

13 §

Om någon genom sitt uppträdande stör den allmänna ordnin-gen eller utgör en omedelbar fara för denna, får en polisman, närdet är nödvändigt för att ordningen skall kunna upprätthållas, avvi-sa eller avlägsna honom från visst område eller utrymme. Detsam-ma gäller om en sådan åtgärd behövs för att en straffbelagd hand-ling skall kunna avvärjas.Är en åtgärd som avses i första stycket otillräcklig för att det av-sedda resultatet skall uppnås, får personen tillfälligt omhändertas.

13 a §

Om någon försöker tränga in på ett område eller i ettutrymme till vilket tillträde har förbjudits med stöd av denna lag el-ler annan författning, får en polisman avvisa eller avlägsna honomfrån området eller utrymmet, när det är nödvändigt för att ordnin-gen eller säkerheten skall kunna upprätthållas. Detsamma gällerden som vägrar lämna ett sådant område eller utrymme, eller sominte följer en enligt denna lag meddelad anvisning att följa en vissväg.2

13 b §

Har polismyndigheten med stöd av 2 kap. 22 eller 23 § ord-ningslagen beslutat ställa in eller upplösa en allmän sammankomsteller en offentlig tillställning, får en polisman avvisa eller avlägsnadeltagare och åskådare, om det behövs för att syftet med beslutetskall uppnås.

13 c §

Om en folksamling, som inte är en allmän sammankomst el-ler offentlig tillställning enligt ordningslagen (1993:1617), genomsitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en ome-delbar fara för denna, får deltagarna i folksamlingen avvisas elleravlägsnas från det område eller utrymme där de befinner sig, omdet är nödvändigt för att ordningen ska kunna upprätthållas.Om en åtgärd enligt första stycket är otillräcklig för att ordningenska kunna upprätthållas får deltagarna i folksamlingen avlägsnaslängre bort från området eller utrymmet än vad som får ske enligtdet stycket (utvidgat avlägsnande). Ett utvidgat avlägsnande får in-te verkställas på ett sådant sätt att rörelsefriheten för deltagarnainskränks längre tid än två timmar.En åtgärd enligt första eller andra stycket får vidtas utan föregåen-de beslut av polismyndigheten endast om det är så brådskande attpolismyndighetens beslut inte kan avvaktas.[…]”Følgende fremgår af Justitsministeriets svar af 13. og 17. november 2009på spørgsmål nr. 119 vedrørende forslag til lov om ændring af straffelo-ven og lov om politiets virksomhed (Styrket indsats mod omfattende for-styrrelse af den offentlige orden m.v.):”Reglerne om politiets adgang til administrativ frihedsberøvelse iNorge, Sverige og Finland er beskrevet i Politikommissionens be-tænkning om politilovgivningen (betænkning nr. 1410/2002).Om den norske politilov er anført (betænkningens side 90):”Lovens § 7 indeholder en generel bestemmelse om politiets hånd-hævelse af den offentlige ro og orden m.v. Efter bestemmelsen kanpolitiet benytte indgreb bl.a. for at standse forstyrrelser af den of-fentlige ro og orden samt for at varetage enkeltpersoners eller denoffentlige (”allmennhetens”) sikkerhed. Det fremgår af forarbej-derne til bestemmelsen, at der er tale om en lovfæstning af den hid-til sædvanebaserede generalfuldmagt.Bestemmelsen indeholder i den forbindelse en ikke-udtømmendeopregning af mulige indgreb, herunder at politiet kan forbyde op-hold i bestemte områder, fratage personer farlige genstande, skaffe3

sig adgang til privat ejendom, foretage visitation af personer samtfrihedsberøve personer.Særligt for så vidt angår frihedsberøvelse sondres i loven mellemindbringelse og anholdelse. Indbringelse indebærer, at en personbliver medtaget til en politistation eller andet sted, som benyttes ipolititjenesten, mens anholdelse alene forudsætter tilbageholdelseaf en person for en kortere periode, f.eks. i en patruljevogn ellerlignende. Der er i lovens § 8 fastsat særlige regler om indbringelse.Det følger heraf bl.a., at en sådan ikke må udstrækkes længere endnødvendigt og ikke ud over 4 timer.”Den norske politilov er optrykt som bilag 6 til betænkningen. Detfremgår heraf, at lovens § 8 har følgende ordlyd:

”§ 8.

InnbringelsePolitiet kan innbringe til politistasjon, lensmannskontor eller annetlokale som benyttes under polititjenesten1) den som på offentlig sted forstyrrer ro og orden eller den lovligeferdsel2) den som ikke etterkommer pålegg fra politiet om å fjerne seg fraoffentlig sted når omstendighetene gir skjellig grunn til å frykte forforstyrrelse av den alminnelige ro og orden eller den lovlige ferdsel3) den som ikke oppgir navn, fødselsdato, fødselsår, stilling og bo-pel når politiet forlanger det, eller som gir opplysninger herom somdet er grunn til å tvile på riktigheten av4) den som treffes på eller ved et sted der det må antas å være be-gått en forbrytelse umiddelbart forut.Ingen må holdes tilbake lenger enn nødvendig etter denne be-stemmelsen og ikke ut over 4 timer.”Om den svenske politilov er anført (betænkningens side 94f):”Loven indeholder i § 8 en generel bestemmelse, der i 1. pkt. angi-ver, at politiets indgreb skal være forsvarlige under hensyn til denkonkrete politiopgaves formål og øvrige omstændigheder.Politiets indgreb er herudover reguleret med udgangspunkt i dehjemlede indgrebs karakter. Således er påbud og frihedsberøvelsereguleret i lovens §§ 11-18, regler om visitation findes i § 19, ogregler om politiet adgang til ikke-frit tilgængeligt sted findes i §§20-21. Disse bestemmelser indeholder enkelte særlige regler ombørn samt syge og hjælpeløse, jf. nærmere herom nedenfor.For så vidt angår de nævnte indgreb indeholder lovens § 13, stk. 1,bl.a. hjemmel til, at politiet, når en person forstyrrer den offentligeorden eller udgør en umiddelbar fare for denne, kan påbyde perso-nen at fjerne sig fra det pågældende område. Efter § 13, stk. 2, kanpolitiet om nødvendigt endvidere midlertidigt frihedsberøve (”till-fälligt omhänderta”) den pågældende.4

I tilknytning hertil er det i lovens § 16 bl.a. anført, at en person,som er frihedsberøvet efter § 13, stk. 2, skal afhøres og løsladeshurtigst muligt. En frihedsberøvelse må ikke udstrækkes ud over 6timer.”Den svenske politilov er optrykt som bilag 7 til betænkningen. Detfremgår heraf, at lovens §§ 13 og 16 har følgende ordlyd:

”13 §

16 §

Den som har omhändertagits enligt 11 § eller enligt 13 § andrastycket skall förhöras så snart som möjligt.Har omhändertagandet skett enligt 13 § andra stycket skall denomhändertagne friges snarast möjligt efter förhöret. Den som ärunder arton år får dock hållas kvar för att genom polisens försorgskyndsamt kunna överlämnas till sina föräldrar, annan vårdnadsha-vare, en tjänsteman inom socialtjänsten eller någon annan lämpligvuxen person. Ingen får hållas kvar längre än sex timmar. Bedömsden omhändertagne vara i behov av hjälp eller stöd från samhälletssida, skall polisen gå honom till handa med råd och upplysningarsamt, om det lämpligen kan ske, samråda med annat samhällsorgansom har till uppgift att tillgodose sådant behov.När någon har omhändertagits enligt 14 § skall åtgärder för atthans identitet skall fastställas skyndsamt vidtas. Den omhändertag-ne skall omedelbart friges så snart han har identifierats. Han fårdock inte hållas kvar under längre tid än sex timmar eller, om det ärav synnerlig vikt att han identifieras, tolv timmar.”[…]Det kan tilføjes, at den svenske politilov efter det oplyste ikke erændret i forhold til det, der er anført i Politikommissionens be-tænkning. Justitsministeriet har anmodet de norske og finske myn-digheder om snarest muligt at oplyse, om der er sket ændringer i depågældende regler i forhold til det, der er anført i betænkningen.[…]Justitsministeriet har fra det norske Justits- og Politidepartementfået oplyst, at de norske regler fortsat er som beskrevet i Politi-kommissionens betænkning om politilovgivningen (betænkning nr.1410/2002).[…]”5

Spørgsmål nr. 1134 fra Folketingets Retsudvalg (Alm. del):