PDF to HTML - Convert PDF files to HTML files

Erhvervsudvalget 2010-11 (1. samling), Erhvervsudvalget 2010-11 (1. samling)
KOM (2010) 0368 Bilag 3, ERU Alm.del Bilag 7
Offentligt

Finansutskottets utlåtande

2009/10:FiU42

Subsidiaritetsprövning av direktivförslag

om insättningsgarantisystem

Sammanfattning

Utskottet prövar i detta utlåtande kommissionens förslag till Europaparla-

mentets och rådets direktiv om insättningsgarantisystem [omarbetning]

(KOM(2010) 368 slutlig). Kommissionen föreslår en rad ändringar av de

gällande EU-reglerna om insättningsgarantisystem. Förslagen innebär bl.a.

att om ett institut kommer på obestånd får en kontoinnehavare ersättning

utbetald snabbare och får bättre information om vad skyddet omfattar. I

förslaget ingår en möjlighet för insättningsgarantisystemen att ge varandra

lån, dvs. en lånefacilitet som kan användas under vissa omständigheter.

Utskottet anser att delar av kommissionens förslag strider mot subsidia-

ritetsprincipen och föreslår att riksdagen avger ett motiverat yttrande till

Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande i enlighet med

10 kap. 6 § riksdagsordningen. Finansutskottets invändning gäller den del

av kommissionens förslag som handlar om att införa en skyldighet för med-

lemsländernas garantisystem att låna ut medel till andra medlemsstaters

garantisystem som själva inte klarar sina åtaganden. Att i EU-rätten införa

bestämmelser om en obligatorisk kreditmekanism mellan nationella

system, som en sista utväg för att klara av tillfälliga finansieringsbehov, är

enligt finansutskottets uppfattning inte förenligt med subsidiaritetsprinci-

pen. Utskottet föreslår därför att riksdagen lämnar ett motiverat yttrande

till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande.

Övriga delar av kommissionens förslag strider enligt utskottet inte mot

subsidiaritetsprincipen.

PDF to HTML - Convert PDF files to HTML files

2009/10:FiU42

Innehållsförteckning

Sammanfattning .............................................................................................. 1

Utskottets förslag till riksdagsbeslut ............................................................... 3

Redogörelse för ärendet .................................................................................. 4

Ärendet och dess beredning ......................................................................... 4

Bakgrund ...................................................................................................... 4

Förslagets huvudsakliga innehåll ................................................................. 5

Utskottets prövning ......................................................................................... 8

Regeringens bedömning .............................................................................. 8

Utskottets ställningstagande ........................................................................ 8

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag ............................................................ 11

Bilaga 2

Motiverat yttrande från Sveriges riksdag ...................................................... 12

PDF to HTML - Convert PDF files to HTML files

2009/10:FiU42

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Subsidiaritetsprövning av förslag till omarbetning av direktiv

om insättningsgarantisystem

Riksdagen beslutar att lämna ett motiverat yttrande till Europaparlamen-

tets, rådets och kommissionens ordförande med den lydelse som anges i

bilaga 2.

Stockholm den 24 augusti 2010

På finansutskottets vägnar

Stefan Attefall

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Stefan Attefall (kd), Bertil

Kjellberg (m), Anna Lilliehöök (m), Sonia Karlsson (s), Lars Elinderson

(m), Roger Tiefensee (c), Monica Green (s), Peder Wachtmeister (m),

Göran Pettersson (m), Tommy Ternemar (s), Emma Henriksson (kd),

Jörgen Hellman (s), Christina Zedell (s), Gunnar Andrén (fp), Mikael

Damberg (s) och Jacob Johnson (v).

PDF to HTML - Convert PDF files to HTML files

2009/10:FiU42

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Riksdagen har getts möjlighet att lämna ett motiverat yttrande över kom-

missionens förslag om direktiv om insättningsgarantisystem. Kammaren

hänvisade den 23 juli 2010 kommissionens förslag till finansutskottet. Fris-

ten för att avge ett motiverat yttrande går ut den 14 oktober 2010.

Finansutskottet beslutade den 27 juli 2010 att hämta in regeringens

bedömning av förslagets förenlighet med subsidiaritetsprincipen.

Bakgrund

Insättningsgarantin skyddar insättningar på konton hos banker, värdepap-

persföretag och kreditmarknadsföretag. Kortfattat innebär insättningsgaran-

tin att en sparare som har medel på ett konto i t.ex. en bank är garanterad

att få ut kontobehållningen upp till ett visst takbelopp om banken går i

konkurs.

Reglerna infördes i Sverige den 1 januari 1996 för att genomföra ett EG-

direktiv från 1994 om insättningsgaranti. Det lägsta tillåtna takbeloppet i

det ursprungliga direktivet sattes till 20 000 ecu (sedermera 20 000 euro),

och i Sverige bestämdes takbeloppet till 250 000 kr. Bestämmelserna finns

i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti. Varje institut som omfattas av

garantin ska betala en årlig avgift till garantimyndigheten (Riksgäldskonto-

ret).

I oktober 2008 enades EU:s finansministrar i Ekofinrådet om att höja

det lägsta tillåtna takbeloppet (täckningsnivån) på insättningsgarantin till

50 000 euro. Den 8 oktober 2008 lämnade regeringen en proposition med

förslag att täckningsnivån i den svenska insättningsgarantin skulle höjas

till 500 000 kr (prop. 2008/09:49). Riksdagen antog regeringens förslag

(bet. 2008/09:FiU14). Ett direktiv med ändringar i det tidigare insättnings-

garantidirektivet, bl.a. en höjning av den lägsta tillåtna täckningsnivån till

50 000 euro, antogs därefter på EU-nivå den 11 mars 2009 (dir. 2009/14/

EU). Regeringen föreslog därefter att det belopp som täcks av insättnings-

garantin skulle uppgå till antingen 500 000 svenska kronor eller, om det är

högre, det belopp i kronor som motsvarar 50 000 euro när garantin löses

ut. Skälet till den föreslagna lagändringen var att variationer i kronans

kurs mot euron kunde göra att täckningsnivån på 500 000 kr blev lägre än

den miniminivå – 50 000 euro – som föreskrivs i direktivet. Riksdagen

antog regeringens förslag (bet. 2008/09:FiU35).

PDF to HTML - Convert PDF files to HTML files

EDOGÖRELSE FÖR ÄRENDET

2009/10:FiU42

Förslagets huvudsakliga innehåll

Allmänt

Som bakgrund till förslaget anger kommissionen att rådet i oktober 2008

enades om att förtroendet för den finansiella sektorn måste återställas och

uppmanade kommissionen att lägga fram ett lämpligt förslag för att främja

konvergens beträffande insättningsgarantin. Detta ledde till att direktiv

2009/14/EU antogs. Det var dock då uteslutet att lösa alla problem, och

direktivet var därför bara en nödåtgärd för att bevara insättarnas för-

troende, särskilt genom höja garantinivån från 20 000 euro till 100 000

euro till slutet av 2010. Direktivet innehåller en bestämmelse om en bred

översyn av alla aspekter av insättningsgarantin.

Kommissionen anför att målen för den planerade åtgärden inte kan upp-

nås i tillräcklig utsträckning av medlemsstaterna och därför bättre kan

tillgodoses på EU-nivå. Bestämmelserna går inte utöver vad som är nöd-

vändigt för att uppnå de uppställda målen. Enligt kommissionen kan

enbart EU-åtgärder säkerställa att kreditinstitut som bedriver verksamhet i

mer än en medlemsstat omfattas av likvärdiga krav för insättningsgaranti-

system. EU-åtgärder tillgodoser även en hög nivå av finansiell stabilitet i

EU. I synnerhet kan inte en harmoniserad täckningsnivå och harmonise-

rade tidsfrister för utbetalningar uppnås i tillräcklig utsträckning av med-

lemsstaterna eftersom det innebär att ett stort antal regler ska anpassas

enligt olika medlemsstaters rättssystem.

De viktigaste punkterna i kommissionens förslag är

•

förenkling och harmonisering, framför allt vad gäller garantins omfatt-

ning och formerna för utbetalning

ytterligare förkortade tidsfrister för återbetalning av insättningar och

bättre tillgång till information

sundhet och tillförlitlighet för insättningsgarantisystem med tillfredsstäl-

lande finansiering

möjlighet för insättningsgarantisystemen att ge varandra lån, dvs. en

lånefacilitet som kan användas under vissa omständigheter.

Deltagande i insättningsgarantin

Enligt direktivets nuvarande lydelse finns vissa särskilt angivna möjlighe-

ter att undanta ett kreditinstitut från skyldigheten att vara anslutet till

insättningsgarantin. Förslaget innebär att denna möjlighet tas bort och att

inga kreditinstitut får undantas från insättningsgarantin. Inget kreditinstitut

ska få ta emot insättningar utan att det är anslutet till en insättningsgaranti.

Detta tillförsäkrar enligt kommissionen att en insättare alltid har möjlighet

att få del av en insättningsgaranti och att alla insättningsgarantisystem får

en sund finansiering.

PDF to HTML - Convert PDF files to HTML files

2009/10:FiU42

EDOGÖRELSE FÖR ÄRENDET

Kommissionen anför att ömsediga garantisystem skyddar insättaren

genom att skydda själva kreditinstituten. I förslaget anges att eftersom alla

banker nu måste ansluta sig till ett insättningsgarantisystem kan ömsesi-

diga garantisystem godkännas som insättningsgarantisystem. Alternativt

kan ömsesidiga system och insättningsgarantisystem upprättas separat.

Definition av insättningar

Definitionen av insättningar ska bli tydligare. Endast fullständigt återbetal-

ningsbara instrument ska anses vara insättningar. Strukturerade produkter,

certifikat och obligationer ska inte anses som insättningar. Detta skyddar

enligt kommissionen insättningsgarantisystemen från oförutsägbara risker

med investeringsprodukter.

Tillsyn

Alla insättningsgarantisystem ska stå under tillsyn och måste genomföra

regelbundna stresstester. De ska ha rätt att få information från bankerna på

ett tidigt stadium för att möjliggöra en snabb utbetalning från garantin.

Täckningsbelopp och utbetalning

Täckningsbeloppet ska fortfarande vara 100 000 euro (detta ska vara infört

i medlemsstaterna senast vid utgången av 2010). Förfallen men inte utbe-

tald ränta ska omfattas upp till täckningsbeloppet.

Utbetalning av garantin ska ske inom sju dagar från det att förutsättning-

arna för att garantin ska inträda har ägt rum. Insättare ska inte behöva

göra en ansökan om att få ta del av garantin.

Finansiering

Direktivet ska tillförsäkra att det för insättningsgarantin finns tillgängliga

finansiella medel som står i proportion till de potentiella åtagandena.

Dessa finansiella medel ska vara skyddade mot eventuella förluster genom

investeringsbegränsningar. Ett insättningsgarantisystem ska finansieras i

fyra steg. I en insättningsgaranti måste det finnas tillgängliga medel som

motsvarar 1,5 % av de insättningar som garantin omfattar efter en över-

gångsperiod på 10 år (den s.k. målnivån). Om det skulle visa sig vara

otillräckligt ska man gå vidare till steg två och tre. Det andra steget inne-

bär att bankerna vid behov måste betala extra avgifter (avgifter i efter-

hand) på upp till 0,5 % av de ersättningsberättigade insättningarna.

Således kommer enligt kommissionen förhandsfinansiering att utgöra 75 %

av insättningsgarantisystemens finansiering och avgifter i efterhand 25 %.

Det tredje steget, ömsesidig utlåning, gör det möjligt för insättningsgaranti-

system att vid behov låna från alla andra insättningsgarantisystem inom

EU. I en nödsituation måste alla insättningsgarantisystem med kort varsel

låna ut maximalt 0,5 % av deras ersättningsberättigade insättningar. Lånet

måste betalas tillbaka inom fem år, och nya avgifter måste tas ut av det

PDF to HTML - Convert PDF files to HTML files

EDOGÖRELSE FÖR ÄRENDET

2009/10:FiU42

insättningsgarantisystem som fått lånet. För att säkerställa återbetalningen

har de utlånande insättningsgarantisystemen rätt att ställa en fordran på det

institut som fallerat, och en sådan fordran ska prioriteras vid ett likvida-

tionsförfarande. Som ett fjärde och sista steg måste insättningsgarantisyste-

men förfoga över alternativa finansieringsmöjligheter.

Avgifter från kreditinstitut till insättningsgarantisystem måste enligt kom-

missionen beräknas på ett harmoniserat sätt med avseende på deras riskpro-

filer. I princip ska avgifterna utgöras av både icke-riskbaserade och

riskbaserade delar. De föreslagna indikatorerna ska täcka de viktigaste risk-

klasser som vanligtvis används för att bedöma kreditinstituts soliditet:

kapitaltäckning, tillgångarnas kvalitet, avkastning och likviditet.

Den nya europeiska bankmyndigheten ska inom ramen för sina befogen-

heter hämta in information om insättningarnas storlek, genomföra kolle-

giala utvärderingsanalyser, bekräfta om ett insättningsgarantisystem får

låna från ett annat insättningsgarantisystem och bilägga tvister mellan insätt-

ningsgarantisystem.

PDF to HTML - Convert PDF files to HTML files

2009/10:FiU42

Utskottets prövning

Regeringens bedömning

Utskottet fick den 16 augusti 2010 regeringens bedömning av tillämp-

ningen av subsidiaritetsprincipen på det aktuella förslaget.

Regeringen instämmer i kommissionens bedömning att insättarskyddet

bör regleras på unionsnivå och att utkastet till lagstiftningsakt är förenligt

med subsidiaritetsprincipen. En ökad harmonisering av bestämmelserna,

inte minst vad gäller finansieringen, är enligt regeringen nödvändig för att

uppnå direktivets syfte att bevara insättarnas rättigheter (konsumentaspek-

ten) och främja den finansiella stabiliteten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar kommissionens regleringsarbete för att förbättra finans-

marknadernas funktionssätt och för att minska riskerna för framtida finans-

kriser och öka möjligheterna att hantera de kriser som ändå kommer att

komma. Förslaget är i huvudsak väl utformat. Utskottet har dock invänd-

ningar mot den obligatoriska kreditmekanism som kommissionen föreslår.

Förslaget innehåller regler för hur insättningsgarantisystemen ska finan-

sieras och ett krav på att de tillgängliga finansiella medlen ska uppgå till

åtminstone en viss målnivå. Om medlen inte är tillräckliga för att ersätta

insättare när insättningar blivit indisponibla ska enligt förslaget deltagarna

i systemet erlägga extra avgifter. Betalningen av sådana extra avgifter ska

fullgöras före den tidsgräns för utbetalning som anges i direktivet, nämli-

gen att ett insättningsgarantisystem ska kunna återbetala indisponibla insätt-

ningar inom sju dagar. Ett insättningsgarantisystem ska även kunna låna

från alla insättningsgarantisystem inom unionen förutsatt att vissa angivna

villkor uppfylls.

Utskottet anser att ett system med en obligatorisk kreditmekanism mel-

lan de olika nationella garantisystemen riskerar att skapa en incitaments-

struktur där vissa länder kan komma att underfinansiera sina system i

vetskap om att det finns en sista utväg för finansieringen i form av lån

från ett garantisystem i någon annan medlemsstat. Ett sådant agerande kan

jämföras med det som i den ekonomiska litteraturen och forskningen kal-

las för moralisk risk eller moralisk hasard (moral hazard).

Om en finansiell kris är internationell är ett tänkbart scenario att den i

olika grad drabbar alla medlemsländer vid samma tidpunkt. Svårigheter

och fallissemang för kreditinstitut kan uppkomma samtidigt i alla medlems-

länder. I en sådan situation kan samtliga insättningsgarantisystem behöva

PDF to HTML - Convert PDF files to HTML files

TSKOTTETS PRÖVNING

2009/10:FiU42

infria sina garantier. Mot en sådan bakgrund framstår det som en otillfreds-

ställande ordning att ett insättningsgarantisystem kan förlita sig på att, som

en sista utväg, låna medel från ett annat insättningsgarantisystem.

Utskottet anser att medlemsländerna inte endast kan nöja sig med att

insättningsgarantisystemen har medel motsvarande minimikraven enligt för-

slaget. Det måste finnas incitament för att insättningsgarantisystemen blir

adekvat finansierade på nationell nivå. Utskottet anser också att det ytterst

måste vara statens ansvar att insättningsgarantisystemen kan fullgöra sina

åtaganden.

Enligt utskottets uppfattning kan därför målet med kommissionens för-

slag – vilket ytterst är finansiell stabilitet – bättre, eller kanske endast, nås

om ansvaret för finansieringen av garantisystemen fullt ut blir ett natio-

nellt ansvar. För att undvika eventuella problem med moralisk risk och ge

medlemsländerna incitament att bygga upp adekvat finansierade garantisy-

stem bör varje medlemsland ha det fulla ansvaret för finansieringen. Regel-

verken för medlemsländernas garantisystem bör därför inte innehålla några

mellanstatliga finansieringsförpliktelser. Däremot bör EU-rätten, på ett

sådant sätt som kommissionen föreslår, innehålla regler om förhandsfinan-

siering m.m. som gör att de nationella systemen blir tillräckligt likartade

och robusta.

Utskottet finner således att kommissionens förslag till Europaparlamen-

tets och rådets direktiv om insättningsgarantisystem [omarbetning] (KOM

(2010) 368 slutlig) i den del det avser en obligatorisk kreditmekanism mel-

lan insättningsgarantisystemen i medlemsländerna strider mot subsidiaritets-

principen och föreslår att riksdagen avger ett motiverat yttrande till

Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande med den

lydelse som anges i bilaga 2.

Övriga delar av förslaget anser utskottet inte strider mot subsidiaritets-

principen.

Vidare vill utskottet framhålla att en av grundtankarna med kommissio-

nens förslag är att skattebetalarna i medlemsländerna inte ska drabbas,

utan att garantisystemen i första hand ska finansieras genom förhandsavgif-

ter från företagen på finansmarknaden. Det svenska systemet är uppbyggt

enligt denna modell. De avgifter som betalas in av finansföretagen förs till

en fond som förvaltas av Kammarkollegiet. I fonden finns främst statspap-

per och likvida medel. Om garantier behöver betalas ut tas medlen för

detta från fonden. Om medlen i fonden inte skulle räcka kommer medel

för utbetalningarna att lånas upp av Riksgäldskontoret. För att kunna göra

utbetalningar kan staten således behöva öka den nationella skuldsättningen,

om fondens medel inte räcker till. Detta skulle kunna bli fallet även om

det svenska garantisystemet skulle behöva låna ut medel till andra med-

lemsländers garantisystem. Beslut om det statliga upplåningsbehovet och

andra viktiga aspekter av finanspolitiken bör fattas på nationell nivå.

PDF to HTML - Convert PDF files to HTML files

2009/10:FiU42

TSKOTTETS PRÖVNING

Enligt utskottets uppfattning introducerar kommissionen genom sitt förslag

en konstitutionellt sett mycket långtgående princip vars följder är svåra att

förutse och överblicka.

Utskottet anser att ett möjligt alternativ till kommissionens förslag är

att, istället för en mellanstatlig förpliktelse mellan garantisystemen, införa

en möjlighet till utlåning mellan garantisystemen. Ett sådant upplägg

skulle enligt utskottets uppfattning inte strida mot subsidiaritetsprincipen. I

ett sådant system skulle det vara möjligt för medlemsstaterna att bistå var-

andra solidariskt, men utan att respektive medlemsland på förhand skulle

kunna räkna med finansieringshjälp. Risken för moralisk risk skulle därige-

nom minimeras, och systemet skulle kunna godtas ur subsidiaritetssynpunkt.

Ett annat möjligt alternativ skulle kunna vara att fullt ut lägga ansvaret

för garantisystemet på EU-nivå. Avgifterna skulle då komma in till ett

garantisystem inom EU. Om fonderade medel inte skulle räcka skulle finan-

sieringen av systemen, som en sista utväg, kunna hanteras inom ramen för

EU:s budget. Utskottet anser emellertid att en sådan lösning väcker en rad

andra frågeställningar och problem och är därför inte berett att förorda en

sådan lösning.

Kommissionen bör enligt utskottets mening återkomma med ett förslag

som motsvarar det nu behandlade förslaget med undantag av förslaget om

en obligatorisk kreditmekanism. En konsekvens av en sådan ändring är att

det inte heller skulle bli nödvändigt att ge Europeiska bankmyndigheten

befogenhet att besluta om sådana transnationella medelsöverföringar som

föreslås i det nu aktuella direktivförslaget.

PDF to HTML - Convert PDF files to HTML files

2009/10:FiU42

ILAGA

Förteckning över behandlade förslag

Kommissionens utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om insätt-

ningsgarantisystem [omarbetning], KOM (2010) 368 slutlig.

PDF to HTML - Convert PDF files to HTML files

2009/10:FiU42

ILAGA

Motiverat yttrande från Sveriges riksdag

Riksdagen välkomnar kommissionens regleringsarbete för att förbättra

finansmarknadernas funktionssätt och för att minska riskerna för framtida

finanskriser och öka möjligheterna att hantera de kriser som ändå kommer

att komma. Riksdagen har dock invändningar mot den del av förslaget

som innebär att det införs en obligatorisk kreditmekanism.

Mot bakgrund av prövningen av subsidiaritetsprincipens tillämpning i

kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om insätt-

ningsgarantisystem [omarbetning] (KOM(2010) 368 slutlig) som redovisas

i finansutskottets utlåtande 2009/10:FiU42 Subsidiaritetsprövning av direk-

tivförslag om insättningsgarantisystem anser riksdagen att det aktuella

utkastet i den del som avser en obligatorisk kreditmekanism mellan de

olika nationella garantisystemen strider mot subsidiaritetsprincipen.

Ett system med en obligatorisk kreditmekanism mellan de olika natio-

nella garantisystemen riskerar enligt riksdagen att skapa en incitaments-

struktur där vissa länder kan komma att underfinansiera sina system i

vetskap om att det finns en sista utväg för finansieringen i form av lån

från ett garantisystem i någon annan medlemsstat. Ett sådant agerande kan

jämföras med det som i den ekonomiska litteraturen och forskningen kal-

las för moralisk risk eller moralisk hasard (moral hazard).

Om en finansiell kris är internationell är ett tänkbart scenario att den i

olika grad drabbar alla medlemsländer vid samma tidpunkt. Svårigheter

och fallissemang för kreditinstitut kan uppkomma samtidigt i alla medlems-

länder. I en sådan situation kan samtliga insättningsgarantisystem behöva

infria sina garantier. Mot en sådan bakgrund framstår det som en otillfreds-

ställande ordning att ett insättningsgarantisystem kan förlita sig på att, som

en sista utväg, låna medel från ett annat insättningsgarantisystem.

Riksdagen anser att medlemsländerna inte endast kan nöja sig med att

insättningsgarantisystemen har medel motsvarande minimikraven enligt för-

slaget. Det måste finnas incitament för att insättningsgarantisystemen blir

adekvat finansierade på nationell nivå. Riksdagen anser också att det

ytterst måste vara statens ansvar att insättningsgarantisystemen kan full-

göra sina åtaganden.

Enligt riksdagens uppfattning kan därför målet med kommissionens för-

slag – vilket ytterst är finansiell stabilitet – bättre, eller kanske endast, nås

om ansvaret för finansieringen av garantisystemen fullt ut blir ett natio-

nellt ansvar. För att undvika eventuella problem med moralisk risk och ge

medlemsländerna incitament att bygga upp adekvat finansierade garantisy-

stem bör varje medlemsland ha det fulla ansvaret för finansieringen. Regel-

verken för medlemsländernas garantisystem bör därför inte innehålla några

mellanstatliga finansieringsförpliktelser. Däremot bör EU-rätten, på ett

PDF to HTML - Convert PDF files to HTML files

OTIVERAT YTTRANDE FRÅN

VERIGES RIKSDAG

ILAGA

2009/10:FiU42

sådant sätt som kommissionen föreslår, innehålla regler om förhandsfinan-

siering m.m. som gör att de nationella systemen blir tillräckligt likartade

och robusta.

Vad gäller övriga delar av direktivförslaget anser riksdagen att förslaget

inte strider mot subsidiaritetsprincipen.

Kommissionen bör enligt riksdagens mening återkomma med ett förslag

som motsvarar det nu behandlade förslaget med undantag av förslaget om

en obligatorisk kreditmekanism.

Tryck: Elanders, Vällingby 2010