Spørgsmål nr. 4 vedrørende forslag til lov om ændring af straffelo-

ven og lov om politiets virksomhed (Styrket indsats mod omfattende

forstyrrelse af den offentlige orden m.v.) (L 49):

”Ministeren bedes redegøre for, hvordan regler og straffe-rammer er i lande vi sammenligner os med på dette område?”

Svar:

Justitsministeriet har til brug for besvarelsen af spørgsmålet indhentet enudtalelse fra det svenske Justitiedepartement og det norske Justisdepar-tement.Det svenske Justitiedepartement har oplyst følgende:”I svensk rätt finns en rad olika straffbestämmelser i densvenska brottsbalken som, åtminstone teoretiskt, skulle kunnafå tillämplighet i denna situation. Vidare finns bestämmelser ipolislagen som skulle kunna bli aktuella. Nedan följer en kortredovisning av dessa samt därtill hörande relevant lagtext.HaervaerkBestämmelserna om skadegörelse (haervaerk) återfinns i 12kap. brottsbalken. För skadegörelse av normalgraden dömstill böter eller fängelse högst ett år. För ringa brott är påfölj-den böter och för grovt kan dömas upp till fyra års fängelse.I 16 kap. 1-3 §§ brottsbalken bestämmelser om upplopp,våldsamt upplopp och ohörsamhet mot ordningsmakten.Om upplopp och våldsamt upplopp enligt 16 kap. 1 och 2 §§kan allmänt sägas att det inte är nödvändigt att folksamlin-gens uppträdande innebär ett angrepp mot myndighet utan attdet är tillräckligt att angreppet riktar sig mot den ordning somsamhället med hjälp av sina myndigheter försöker upprätthål-la och att folksamlingen därigenom sätter sig upp mot myn-dighet eller annars försöker framtvinga eller hindra en åtgärd.I de fall där en folksamling stör den allmänna ordningen utansådant uppsåt kan ansvar istället komma ifråga enligt be-stämmelserna om ohörsamhet mot ordningsmakten enligt 16kap. 3 §. Vidare förutsätter ansvar för upplopp att folksam-lingen fått befallning att skingra sig men inte åtlytt denna.Det ska härvid vara fråga om en myndighet med rätt att med-dela allmänheten en skingringsbefallning, t.ex. polismyn-digheten. I de situationer där regeringen, som bär det ytterstaansvaret för att upprätthålla ordningen i landet, är nödsakad2

att använda militär personal kan sådan också ha rätt att med-dela skingringsbefallning.Straffet för upplopp är fördelat på olika straffskalor för å enasidan anstiftare och anförare och å andra sidan annan deltaga-re i folksamlingen. En anstiftare och anförare kan straffasäven om folksamlingen skingras efter anmodan medan delta-gare i folksamlingen straffas först då de inte lyder enskingringsbefallning. Det finns också möjligheter att be-stämma straffet till endast böter i de fall en person ångrat sig isin handling och tagit avstånd från folksamlingens handlandegenom att t.ex. lämna platsen. Ansvar för våldsamt upploppvar aktuellt med anledning av ett EU-toppmöte den 15-16 ju-ni 2001 i Göteborg.I 17 kap. 2 och 4 §§ brottsbalken finns bestämmelser omförgripelse mot tjänsteman och våldsamt motstånd.För förgripelse mot tjänsteman enligt 17 kap. 2 § brottsbal-ken kan ansvar dömas ut i fall där en person på annat sätt ängenom hot eller våld mot tjänsteman (enligt 17 kap. 1 §brottsbalken) bl.a. tvingar eller hindrar någon i hans myn-dighetsutövning genom att otillbörligen företa en gärningsom för honom medför lidande, skada eller annan olägenheteller hotar med sådan åtgärd. För våldsamt motstånd dömsenligt 17 kap. 4 § brottsbalken den som sätter sig till motvärneller på annat sätt med våld försöker hindra någon i hansmyndighetsutövning. För ansvar krävs enligt denna bestäm-melse att personen gjort någon form av fysiskt motstånd,även om det fysiska motståndet inte behöver vara av sådanart att det är fråga om våld mot en person. Exempel på sådantmotstånd kan vara att en person spjärnar emot med händeroch fötter, klänger sig fast vid föremål eller försöker kommaloss. Även en utomstående kan straffas för våldsamtmotstånd om denne försöker hindra att annan person omhän-dertas genom att t.ex. hålla i denna person. Straffet förförgripelse mot tjänsteman och våldsamt motstånd är bötereller fängelse i högst sex månader.I fråga om straffmätning är det enligt svensk rätt (29 kap. ibrottsbalken) inte en särskilt straffskärpande omständighet atten gärning begåtts i samband med störande av den allmännaordningen.Enligt polislagen (1984:387) får polisman vissa fall avvisa,avlägsna eller omhänderta någon, om denne genom sittuppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en ome-delbar fara för denna. Detsamma gäller om åtgärden behövsför att en straffbelagd gärning ska kunna avvärjas (13 §). Omen folksamling stör den allmänna ordningen eller utgör enomedelbar fara för denna får deltagarna avvisas eller av-3

lägsnas från området om det är nödvändigt för att ordningenska upprätthållas (13 c §). Det krävs då inte – till skillnadfrån 13 § – att var och en av deltagarna kan sägas ha bidragittill ordningsstörningen. Ytterligare bestämmelser i polislagenreglerar förfarandet vid avlägsnande och omhändertagandeetc.Utdrag ur relevanta bestämmelser i brottsbalken:

12 kap. Om skadegörelsebrott

1 §

Den som förstör eller skadar egendom, fast eller lös, tillmen för annans rätt därtill, döms för skadegörelse till bötereller fängelse i högst ett år.

2 §

Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till skadans obetyd-lighet och övriga omständigheter vid brottet att anse som rin-ga, skall för åverkan dömas till böter.

3 §

Om brott som i 1 § sägs är att anse som grovt, skall förgrov skadegörelse dömas till fängelse i högst fyra år.Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beak-tas, om av gärningen kommit synnerlig fara för någons liv el-ler hälsa eller skadan drabbat sak av stor kulturell eller eko-nomisk betydelse eller om skadan eljest är synnerligen känn-bar.

5 §

För försök eller förberedelse till grov skadegörelse ochförsök till skadegörelse samt för underlåtenhet att avslöjagrov skadegörelse, döms till ansvar enligt vad som föreskrivsi 23 kap.

16 kap. Om brott mot allmän ordning

1 §

Stör folksamling allmän ordning genom att ådagaläggauppsåt att med förenat våld sätta sig upp mot myndighet ellereljest framtvinga eller hindra viss åtgärd och skingrar den sigej på myndighets befallning, dömes för upplopp, anstiftareoch anförare till fängelse i högst fyra år och annan deltagare ifolksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högsttvå år.Om folksamlingen skingrar sig på myndighets befallning,dömes anstiftare och anförare för upplopp till böter eller fän-gelse i högst två år.

2 §

Har folksamling, med uppsåt som i 1 § sägs, gått till före-nat våld å person eller egendom, dömes vare sig myndighetvar tillstädes eller ej, för våldsamt upplopp, anstiftare och an-4

förare till fängelse i högst tio år och annan deltagare i folk-samlingens förehavande till böter eller fängelsei högst fyra år.

3 §

Underlåter deltagare i folksamling som stör allmän ord-ning att efterkomma för ordningens upprätthållande medde-lad befallning eller intränger han på område som blivit försådant ändamål fridlyst eller avspärrat, dömes, om ej upploppföreligger, för ohörsamhet mot ordningsmakten till böter ellerfängelse i högst sex månader.

17 kap. Om brott mot allmän verksamhet m.m.

2 §

Den som, annorledes än i 1 § sägs, för att tvinga ellerhindra någon i hans myndighetsutövning eller för att hämnasför åtgärd däri, otillbörligen företager gärning, som för ho-nom medför lidande, skada eller annan olägenhet, eller hotardärmed, dömes för förgripelse mot tjänsteman till böter ellerfängelse i högst sex månader.Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst fyra år.

4 §

Den som, utan att fall är för handen som förut i detta ka-pitel är sagt, genom att sätta sig till motvärn eller eljest medvåld söker hindra någon i hans myndighetsutövning, dömesför våldsamt motstånd till böter eller fängelse i högst sex må-nader. Lag (1975:667).

Polislagen (1984:387)

13 §

Om någon genom sitt uppträdande stör den allmännaordningen eller utgör en omedelbar fara för denna, får en po-lisman, när det är nödvändigt för att ordningen skall kunnaupprätthållas, avvisa eller avlägsna honom från visst områdeeller utrymme. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövsför att en straffbelagd handling skall kunna avvärjas.Är en åtgärd som avses i första stycket otillräcklig för att detavsedda resultatet skall uppnås, får personen tillfälligt om-händertas.

13 a §

Om någon försöker tränga in på ett område eller i ettutrymme till vilket tillträde har förbjudits med stöd av dennalag eller annan författning, får en polisman avvisa eller av-lägsna honom från området eller utrymmet, när det är nöd-vändigt för att ordningen eller säkerheten skall kunna upprät-thållas. Detsamma gäller den som vägrar lämna ett sådantområde eller utrymme, eller som inte följer en enligt dennalag meddelad anvisning att följa en viss väg.

13 b §

Har polismyndigheten med stöd av 2 kap. 22 eller 23§ ordningslagen beslutat ställa in eller upplösa en allmänsammankomst eller en offentlig tillställning, får en polismanavvisa eller avlägsna deltagare och åskådare, om det behövsför att syftet med beslutet skall uppnås.

13 c §

Om en folksamling, som inte är en allmän samman-komst eller offentlig tillställning enligt ordningslagen(1993:1617), genom sitt uppträdande stör den allmänna ord-ningen eller utgör en omedelbar fara för denna, får deltagarnai folksamlingen avvisas eller avlägsnas från det område ellerutrymme där de befinner sig, om det är nödvändigt för attordningen ska kunna upprätthållas.Om en åtgärd enligt första stycket är otillräcklig för att ord-ningen ska kunna upprätthållas får deltagarna i folksamlingenavlägsnas längre bort från området eller utrymmet än vadsom får ske enligt det stycket (utvidgat avlägsnande). Ettutvidgat avlägsnande får inte verkställas på ett sådant sätt attrörelsefriheten för deltagarna inskränks längre tid än tvåtimmar.En åtgärd enligt första eller andra stycket får vidtas utan fö-regående beslut av polismyndigheten endast om det är såbrådskande att polismyndighetens beslut inte kan avvaktas.”Det norske Justisdepartementet har oplyst følgende:”Vi har for tiden to straffelover. Loven fra 1902 er fortsattgjeldende rett. Loven fra 2005 vil tidligst tre i kraft 2012,men kan likevel gi verdifull informasjon om rettssituasjonenog utviklingen i Norge. Nedenfor er derfor belyst de et-terspurte problemstillingene både med 1902-loven og 2005-loven.

1. Hærverk

1.1. Straffeloven 1902Hærverk rammes av straffeloven § 291 som lyder:

§ 291.

For skadeverk straffes den som rettstridig ødelegger,skader, gjør ubrukelig eller forspiller en gjenstand som helteller delvis tilhører en annen.Straffen for skadeverk er bøter eller fengsel inntil 1 år.Medvirkning straffes på samme måte.Offentlig påtale finner ikke sted uten fornærmedes begjæ-ring, medmindre almene hensyn krever påtale.Og videre om grovt hærverk:

§ 292.

Grovt skadeverk straffes med bøter eller med fengselinntil 6 år. Medvirkning straffes på samme måte.6

Ved avgjørelsen av om skadeverket er grovt skal det sær-lig legges vekt på om skaden er betydelig, om den skyldigevitende har voldt velferdstap eller fare for noens liv eller hel-bred, om handlingen er rasistisk motivert, om det er voldt av-brekk i den offentlige samferdsel, om skaden er øvd på gren-seskjel mot naborike eller mot offentlig minnesmerke, sam-linger eller andre gjenstander som er bestemt til alminnelignytte eller pryd eller som for almenheten eller en større kretshar historisk, nasjonal eller religiøs verdi.1.2 Straffeloven 2005Hærverk rammes av:

§ 351.

SkadeverkMed bot eller fengsel inntil 1 år straffes den som skader,ødelegger, gjør ubrukelig eller forspiller en gjenstand somhelt eller delvis tilhører en annen.For skadeverk straffes også den som uberettiget endrer,gjør tilføyelser til, ødelegger, sletter eller skjuler andres data.Og grovt skadeverk av:

§ 352.

Grovt skadeverkGrovt skadeverk straffes med bot eller fengsel inntil 6 år.Ved avgjørelsen av om skadeverket er grovt skal det særliglegges vekt påa) skadeverkets art og objekt, for eksempel om det er rettetmot gjenstander til alminnelig nytte eller pryd, eller som harhistorisk, nasjonal eller religiøs verdi,b) om skaden er av et stort omfang,c) om det var motivert av fornærmedes hudfarge, nasjonaleeller etniske opprinnelse, religion, livssyn, homofile oriente-ring eller nedsatte funksjonsevne, ogd) om det er begått ved flere anledninger, av flere i fellesskapeller har et systematisk eller organisert preg.Skadeverk som innebærer ødeleggelse av gjenstand somhar en betydelig historisk, nasjonal eller religiøs verdi, ellersom innebærer en svært omfattende ødeleggelse av eiendom,regnes som særlig grovt skadeverk. Det samme gjelder ska-deverk som har til følge slik ødeleggelse, tap av menneskeliveller betydelig skade på kropp eller helse, eller nærliggendefare for slike følger. Særlig grovt skadeverk straffes medfengsel inntil 15 år.Skadeverk som nevnt i første ledd og som er forøvd vedgrov uaktsomhet, straffes med bot eller fengsel inntil 1 år.Grovt uaktsomt skadeverk som nevnt i annet ledd straffesmed bot eller fengsel inntil 3 år.1.3.Verkenhærverksbestemmelsene i straffeloven 1902 eller2005 oppgir forstyrrelse av offentlig ro og orden som enskjerpende omstendighet. Men dersom hærverket samtidig7

forstyrrer offentlig ro og orden, vil forholdet i tillegg kunnerammes av forbudet mot ordensforstyrrelser, se nedenfor un-der punkt 3.

2. Hindre politiet i sitt arbeid

2.1 Straffeloven 1902Hindringer i veien uten bruk av vold, vil kunne rammes av:

§ 326.

Med Bøder eller med Fængsel indtil 6 Maaneder straf-fes den, som1. hindrer eller søger at hindre en offentlig Tjeneste-mand i den lovlige Udførelse af Tjenesten eller vægrer sigved at tilstede ham Adgang til Steder, hvor han er berettigettil saadan, eller2. forulemper ham under hans Udførelse af Tjenestenved Skjældsord eller anden fornærmelig Adfærd,eller som medvirker hertil. [..]2.2 Straffeloven 2005Hindringer uten bruk av vold vil kunne rammes av:

§ 156.

Hindring av offentlig tjenestemannDen som hindrer en offentlig tjenestemann i å utføre entjenestehandling, for eksempel ved å nekte adgang til stederhvor han har berettiget tilgang, straffes med bot eller fengselinntil 6 måneder. På samme måte straffes den som ved skjell-sord eller annen utilbørlig atferd forulemper ham under utfø-ringen av tjenesten.Den som ved skjellsord eller annen utilbørlig atferd for-ulemper en offentlig tjenestemann under eller på grunn av ut-føringen av tjenesten, straffes med bot.2.3.Også for så vidt gjelder overtredelse av disse bestemmel-sene i straffeloven 1902 og 2005 om å hindre politiet, vil mani tillegg kunne dømmes for å forstyrre offentlig ro og ordensom nevnt under punkt 3 nedenfor. Men forstyrrelseav offentlig ro og orden er i seg selv ingen skjerpende om-stendighet.

3. Grov forstyrrelse av ro og orden på offentlig sted

3.1 Straffeloven 1902

§ 135.

Med Bøder eller med Hefte eller Fængsel indtil 1 Aarstraffes den som udsætter den almindelige Fred for Fare vedoffentlig at forhaane eller ophidse til Had mod Statsforfatnin-gen eller nogen offentlig Myndighed eller ved offentlig atophidse en Del af Befolkningen mod en anden, eller sommedvirker hertil.

3.2 Straffeloven 2005Ordensforstyrrelser i sin almnnelighet rammes av:

§ 181.

OrdensforstyrrelseMed bot eller fengsel inntil 6 måneder straffes den somved slagsmål, støy eller annen utilbørlig atferd forstyrrera) den alminnelige fred og orden,b) lovlig ferdsel,c) omgivelsenes nattero, ellerd) omgivelsene på et sted hvor han uberettiget forblir trosspålegg om å fjerne seg.På samme måte straffes den som i selvforskyldt rus for-ulemper eller volder fare for andre.Og dersom hærverket utgjør en mer omfattende ordensfor-styrrelse, kan følgende komme til anvendelse:

§ 182.

OpptøyerMed bot eller fengsel inntil 1 år straffes den som deltar iomfattende ordensforstyrrelser med forsett om å øve ellertrue med vold mot person eller skadeverk på eiendom, ogsom ikke etterkommer pålegg fra en offentlig myndighet omå fjerne seg fra et område.Med bot eller fengsel inntil 3 år straffes den som harfremkalt eller ledet omfattende ordensforstyrrelser med for-sett om å øve eller true med vold på person eller skadeverk påeiendom. Begår noen under opptøyene en straffbar handlingsom omfattes av forsettet, eller en straffbar handling mot enoffentlig myndighet, gjelder i stedet maksimumsstraffen idette straffebudet hvis det kan medføre en strengere straffenn bot eller fengsel inntil 3 år.”