Spørgsmål nr. 659 fra Folketingets Retsudvalg (Alm. del):

”Ministeren bedes oversende en redegørelse for antallet afbehandlingsdomme/foranstaltningsdomme i de øvrige nordi-ske lande.”

Svar:

Justitsministeriet har til brug for besvarelsen af spørgsmålet indhentetoplysninger fra Finland, Norge og Sverige.Det finske Justitieministeriet har oplyst følgende:”Enligt finsk lag kan domstolen inte döma en person till envårdpåföljd. Om en person anses otillräknelig pga men-talsjukdom, ett gravt förståndshandikapp, en allvarlig mentalstörning eller medvetanderubbning, är personen intestraffrättsligt ansvarig för sin gärning och kan således intedömas till straff enligt finsk lag. Ifall domstolen låter bli attdöma ut straff pga otillräknelighet skall domstolen, om detinte är uppenbart onödigt, låta utreda frågan om den åtaladesbehov av vård på det sätt som föreskrivs i 21 § mental-vårdslagen. Detta följer av strafflagens (39/1889) 3 kapitels 4§ som lyder enligt följande:”4

§

Ansvarsålder och tillräknelighet

För straffansvar förutsätts att gärningsmannen vid tidpunktenför gärningen har fyllt femton år och är tillräknelig.Gärningsmannen är otillräknelig, om han eller hon vid tid-punkten för gärningen på grund av en mentalsjukdom, ettgravt förståndshandikapp, en allvarlig mental störning ellermedvetanderubbning inte kan förstå gärningens faktiska natureller rättsstridighet eller om hans eller hennes förmåga attkontrollera sitt handlande av någon sådan anledning är ned-satt på ett avgörande sätt (otillräknelighet).Om gärningsmannen inte är otillräknelig enligt 2 mom., menhans eller hennes förmåga att förstå gärningens faktiska natureller rättsstridighet eller att kontrollera sitt handlande är av-sevärt nedsatt vid tidpunkten för gärningen på grund av enmentalsjukdom, ett förståndshandikapp, en mental störningeller medvetanderubbning (nedsatt tillräknelighet), skall 6kap. 8 § 3 och 4 mom. beaktas vid bestämmandet av straff.Ett självförvållat rus eller någon annan tillfällig självförvålladmedvetanderubbning skall inte beaktas vid bedömningen av2

tillräkneligheten, om det inte finns särskilt vägande skäl fördet.Om domstolen på grund av den åtalades sinnestillstånd intedömer ut ett straff skall domstolen, om det inte är uppenbartonödigt, låta utreda frågan om den åtalades behov av vård pådet sätt som föreskrivs i 21 § mentalvårdslagen (1116/1990).”Mentalvårdslagens (1116/1990) 21 §, som det hänvisas till iparagrafen, lyder enligt följande:”21

§

Utredning av behovet av psykiatrisk sjukvård när den

åtalade inte döms till straff

Om en domstol på grund av en åtalads sinnestillstånd intedömer ut straff, kan den hänskjuta frågan om den åtaladesbehov av psykiatrisk sjukvård till Institutet för hälsa och väl-färd. Domstolen kan samtidigt bestämma att den åtalade skahållas i fängelse tills Institutet för hälsa och välfärd har med-delat sitt beslut.Är det nödvändigt för att klarlägga behovet av psykiatrisksjukvård för en person som inte dömts till straff, kan Institu-tet för hälsa och välfärd bestämma att denna person ska tas inpå sjukhus för undersökning för högst 30 dagar.”År 2009 utfördes det sammanlagt 120 sinnesundersökningar.I fråga om 31 av de undersökta personerna bestämdes det ompsykiatrisk vård oberoende av den åtalades vilja. År 2008 ut-fördes sammanlagt 126 undersökningar och i fråga om 35 avde undersökta personerna bestämdes det om vård oberoendeav den åtalades vilja. Över en längre tidsperiod kan det be-dömas att det för ca en fjärdedel av de undersökta personernahar bestäms vård oberoende av den åtalades vilja.”Det norske Justis- og Politidepartement har oplyst følgende:”I perioden 2002 til 2006 foreligger det til sammen 84 dom-mer på overføring til tvungen psykisk helsevern. Denne sær-reaksjonen kan idømmes personer som var psykotiske pågjerningstidspunktet. I perioden 2002 til 2007 foreligger det17 dommer på tvungen omsorg. Denne særreaksjonen kanidømmes personer som er høygradig psykisk utviklings-hemmet.”Det svenske Justitiedepartement har oplyst følgende:”Den påföljd (straff) som kan jämställas med ”behandlings-dom” eller ”foranstaltningsdom” i Sverige äröverlämnandetill rättspsykiatrisk vård.Förutsättningarna för att döma till3

sådan vård anges i 31 kap. 3 § brottsbalken, där följande fö-reskrivs.”Lider den som har begått ett brott, för vilket påföljden intebedöms kunna stanna vid böter, av en allvarlig psykisk stör-ning, får rätten överlämna honom till rättspsykiatrisk vård,om det med hänsyn till hans psykiska tillstånd och personligaförhållanden i övrigt är påkallat att han är intagen på ensjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård, som är förenad medfrihetsberövande och annat tvång.Har brottet begåtts under påverkan av en allvarlig psykiskstörning, får rätten besluta att särskild utskrivningsprövningenligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård skall ägarum vid vården, om det till följd av den psykiska störningenfinns risk för att han återfaller i brottslighet, som är av allvar-ligt slag.Om det med hänsyn till den tilltalades tidigare brottslighet el-ler av andra särskilda skäl är påkallat, får rätten i sambandmed överlämnande till rättspsykiatrisk vård döma till annanpåföljd, dock inte fängelse eller överlämnande till annansärskild vård.”Om vården förenas med särskild utskrivningsprövning enligt31 kap. 3 § andra stycket brottsbalken sker utskrivning frånvården efter beslut av förvaltningsdomstol (16 a § lagen[1991:1129] om rättspsykiatrisk vård, LRV). Annars beslutarchefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där patienten ärinskriven om utskrivning (13 § LRV). Frågan om vården skafortsätta ska prövas av förvaltningsdomstol minst var sjättemånad.Överlämnande till rättspsykiatrisk vård som påföljd för brottsker i ungefär 300 fall per år. Enligt den officiella krimi-nalstatistiken, som gäller domar i första instans (tingsrätt),har antalet sådana överlämnanden de senaste åren varit 380(2002), 379 (2003), 380 (2004), 303 (2005), 326 (2006), 313(2007) respektive 298 (2008). I ungefär 70 procent av fallenhar överlämnandet till rättspsykiatrisk vård förenats medsärskild utskrivningsprövning.”